fredag 30 november 2012

Amaroneprovning på Barrique

I måndags var det dags för den årliga amaroneprovningen på Barrique. Det här var sjätte eller möjligen sjunde gången ( vi har varit på alla) som Henrik Ungerth kom ner från Stockholm till sin födelsestad Göteborg och höll en provning. Henrik håller först en introduktion om Valpolicella i allmänhet och amarone i synnerhet innan vi provade tre viner.

 
2005 TB Amarone della Valpolicella Classico.
Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Du som vill veta mer hittar info på engelska på deras hemsida.
Ikväll är det deras "TB" från 2005 vi ska testa. Årgång 2005 är en hygglig årgång för amarone, men inte så mycket mer än så.
Druvblandningen består av Corvina och Corvinone 75% , Rondinella 20% - Cabernet Franc, Dindarella, Croatina, Molinara 5%. Druvorna skördas med extrem selektering och noggrannhet. De lämnas att torka fram till mitten av januari. Musten innehåller ca 300 gram socker per liter, därför tar jäsningen mycket lång tid, ca 55 dagar. Överpumpning sker kontinuerligt. Efter jäsningen dras vinet över till ståltank i tio dagar för naturlig dekantering. Sedan lagras vinet i nya 12 och 25-hectoliters fat och lagras i 30 månader. Här avslutas också den långsamma jäsningen. 

Doften är stor. Mäktig och komplex. Vi noterar de mörka, söta körsbären omgående. Strax därpå tillstöter lite torkad frukt och en viss russinton samt en härlig liten krydda. Det finns också lite nötter, vanilj och mörk choklad som svävar där i bakgrunden. Det är en njutning i sig att bara sniffa på det här vinet.
Det är en storm av sensuella smaker som bombaderar våra smaklökar. Körsbär, katrinplommon, choklad och nötter. En hel del kryddor gör sig också påminda. En frisk syra gör att vinet känns piggt. Vi känner också lite sammetslena tanniner, som på något sätt fullbordar detta eleganta vin. Eftersmaken är mycket lång och fylld av söta körsbär, torkad frukt och frisk syra. Länge, länge dröjer sig smakerna kvar i gommen. Alkoholen är hela 16,5%. Vi noterar den, samtidigt är den så integrerad i frukten att den inte stör det minsta. Den här drar iväg åt portvinshållet och här är hustrun och jag inte eniga. Jag gillar det här, medan hustrun har lite svårare för de amaroner som blir lite portvinslika.
Betyg 5-



2007 Amarone della Valpolicella, Marion.
Vi befinner oss öster om Verona i den lilla dalen Marcellise,
Vi besökte producenten för snart ett och ett halvt år sedan och vad vi tyckte om det kan du läsa här.
Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor. Druvorna plockas i september och får sedan torka i 3-4 månader. Jäsning sker under 40-50 dagar och tappas på 225 liters fat av slovensk ek. De lagras där i ca 36 månader.
Det doftar av körsbär, björnbär och torkad frukt bl a fikon, men här finns också ett udda inslag i form av skogssvamp kanske höstlöv. Det finns också en liten ton av mörk choklad. Doften är frisk och ungdomlig.
I munnen får vi en blandning av torkad frukt, körsbär och skogsbär. I eftersmaken tillkommer lite svarta vinbär, örter och rejält med den bästa mörka choklad mankan tänka sig.
Där bak i smakpaletten finns en fruktsötma som tydligt visar att detta är ett amaronevin. Syran som finns ger vinet en friskhet, ungdomlig och spänst. Lite små, finkorniga helt avrundade tanniner ger vinet en karaktär utöver det vanliga. Alkoholhalten ligger på 16%, vilket man inte känner en susning av. I vart fall inte i den stund vi dricker det. Ett välbalanserat och oerhört snyggt paketerat amaronevin. Vi har en oöppnad sexpack i vår källare, vilket får oss på extra gott humör.

Betyg 5-


2008 Amarone della Valpolicella, Valpantena, Corte Figaretto
Familjen Bustaggi har ägt sina tre vingårdar i hjärtat av Valpantenadalen i två generationer.
Idag är det de båda bröderna Mauro och Alberto som sköter vinmakningen, vingårdarna och källaren. 2003 var först gången man buteljerade under egen etikett.

Druvblandningen är 50% Corvina, 20% Rondinella 20% Corvinone och 10% sammantaget av Molinara, Oseleta,Croatina. Vinet har ett lågt skördeuttag på 22 hl per hektar. Klasarna får torka naturligt i ”fruttaio” dvs på vinden ovanför vineriet i 120 dagar. Under torktiden tappar druvorna 50% av sin ursprungliga vikt och sockerhalten ökar med 25-30%. Druvorna avstjälkas försiktig och jäser i ståltankar 40-45 dagar och förs via gravitation sedan över till franska barriquer från Allier Troncais och Jupiler, där de vilar i två år.

Doften är inte lika tydlig som hos de båda andra amaronevinerna. Körsbären är de som vi först noterar. Nu är det en blandning av röda och mörka körsbär. Lite örter finns här liksom en del lagerblad och en svag trälådedoft.
I munnen får vi en körsbärssmak som främsta markör, men här finns också tydliga svarta vinbär och blåa plommon. Eftersmaken är inte lika maffig som i de båda andra amaronevinerna. Den är medellång och frukten mixas med örter och lite choklad. Syran är frisk och nästan lite stram, vilket vi tror  beror på vinets ungdom (en amarone bör enligt oss nått fem års ålder). Det finns lite tanniner. Snälla nästan beskedliga utan att vara helt avrundade.
Betyg 4

2005 Valpolicella Superiore Dal Forno Romano
Vi fick en läcker amaronerisotto med lite salsiccia efter själva provningen. De som ville kunde köpa till ett glas Valpolicella Superiore från DalForno för 200 kr. Vintankar tvekar inte när möjlighet ges att få smaka DalFornos viner.
Dal Forno har kallats kungen av Valpolicella. Han håller till i de östra delarna närmare bestämt i Val d´Illasi ca tre mil öster om Verona. Hans amarone har vi vid ett tillfälle smakat 3 cl av, men nu fick vi ca tio cl av hans Valpolicella Superiore.
Du som vill läsa om Henriks möte med DalForno kan göra detta här.
Druvsammansättningen i Superiore är 70% Corvina/Corvinone, 20% Rondinella, 5% Croatina och  5% Oseleta. Alla druvorna har torkats under 30 dagar. Vinet har legat 36 månader på barriquer och ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Ett mycket mörkt, ja nästan svart vin har vi i våra glas. Vi har aldrig sett en liknande färg på ett Valpolicella vin.
Vi möts av en stor komplex doft, som går i mörka tonarter: mörka körsbär, solmogna björnbär, lite piptobak och läder. En svag ton av ek och vanilj anar vi oss också till. Detta kanske inte låter så märkvärdigt, men det finns en elegans och framför allt kraft på en och samma gång som gör det här märkvärdigt!
Doften har den karaktären att du kan och bör småsniffa länge på detta innan du tar första sippen.
Vi tar en klunk lite försiktigt. Så där omedelbart känns inte smakerna så mycket. Vi hinner precis tänka tanken "detta var väl inte så märkvärdigt", då slår smaken helt plötsligt till med en ungdomlighet kombinerat med kraft, komplexitet och elegans som gör oss förstummade. Mörka, rejält mogna körsbär och solmogna björnbär, lite örter och en lite bitter högklassisk mörk choklad. Det finns tanniner i den här valpolicellan som närmast för tankarna åt barolohållet dvs rejäla doningar biter till i tungan och gommen. En ordentlig syra som signalerar ungdomlighet. En riktigt lång eftersmak. Här finns nästan inga russintoner eller torkad frukt utan det är den mörka frukten och den bitterljuva chokladen som dominerar. Vi anar oss till att det under den ytan finns mycket annat som kommer att dyka upp, när vinet fått några år på nacken. Vi har inga flaskor av den här valpolicellan i vår källare, men hade vi haft så skulle vi nog väntat tre/fyra år innan vi öppnat nästa.

Betyg 5


2001 d´Alceo Castello Dei Rampolla
 I slutet på måltiden fick hustrun och jag ett glas av ett alldeles extra ordinärt vin. Henrik hade plockat med sig en flaska och vi bjöds på ett glas.
Legendariska egendomen S. Lucia in Faulle ägs sedan 1739 av familjen di Napoli. Vingårdarna ligger i södra delen av Panzanodalen i det toscanska Chianti Classico distriktet.
Alceo di Napoli planterade de första rankorna 1964 och de första vinerna producerades 1970. Den första officiella buteljeringen skedde med årgång 1975.
Syskonen Maurizia och Luca di Napoli Rampolla som idag driver de 42 hektaren producerar fyra olika viner årligen; de röda Chianti Classico, Sammarco och Vigna d’Alceo samt det vita, sent skördade vinet Trebianco.
Odlingarna sköts helt biodynamiskt och druvorna skördas för hand, vanligtvis i månadsskiftet september/oktober. De röda vinerna jäser i temperaturkontrollerade tankar och lagras i antingen stora ekfat eller i franska barriquer. Källa Vinovativas hemsida.


Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon och Petit Verdot. Cabernet S står för ca 85%-90%. Vi har här ett vin i en helt annan stil än amarone. En betydligt lättare, elegantare, och sirligare stil, men ändå med kraftfulla uttryck. Det är en annan typ av mörk frukt vi känner i doft och smak. Vinet känns fortfarande ungt trots att det är dryga elva år gammalt. Finstämda svarta vinbär blandat med björnbär och fullmogna hallon ger ett komplext fruktintryck. En hel del örter och lakrits förhöjer smakintrycken. Syran känns fortfarnde frisk och med potenta tanniner som börjats runda av är detta ett sagolikt vin med lång livstid. Eftersmaken är lång och kräver eftertanke.
 
Betyg 5
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar