fredag 25 juli 2014

Monte Ca´ Bianca från Begali

Under VM i fotboll blev det ett litet race i drickandet av amaroneviner. Till en av semifinalerna blev det den här amaronen. Det är första gången vi bekantar oss med amaronen från Begali. Vi har tidigare druckit deras Valpolicella Classico och deras Ripasso. Båda har varit bra viner i sina resp klasser. Nu är det så dags för deras topp vin, men förs några ord om producenten.

Begali
Någon km sydväst om Pedemonte ligger byn Cengia, där huserar producenten Lorenzo Begali tillsammans med hustrun och sina barn. Här har man gjort vin sedan början på 1900-talet. Dom släppte sin första amarone i och med årgången 1986.Sex olika viner producerar dom och däribland två amarone. Ikväll är det deras prestigeamarone som ska avnjutas. Det är ju ändå semifinal i VM-fotbollen.

2006 Monte Ca´ Bianca
Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården.
Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Vi möts av en stor, mäktig och koncentrerad doft, där de mörka körsbären och den torkade frukten står i centrum. Javisst är det en komplex doft, där vi så småningom kan dela upp den torkade frukten i beståndsdelar: först russin sedan lite fikon och något katrinplommon.Till slut kryper även några snabba stänk av örter fram. En doftbomb av högsta kvalitet.


Tusan var det här var gott. I gommen känns vinet stort, maffigt, runt och med en oerhörd koncentration av diverse smaker. Det formligen bombaderar vår gom med smaker. Mörka bär, där körsbär och björnbär känns tydligast. Torkad frukt i form av russin, dadlar och katrinplommon. En del örter. En lång mäktig eftersmak. Naturligtvis med söta körsbär och russin, men här tillkommer riktigt mörk choklad, som lämnar efter sig den där lilla bittra tonen, som är så typisk för kvalitetsamarone. Lie toner av fat: kaffe och vanilj. Jag betonar lite och lätta känns fattonerna.
Här finns också en lätt syra som skapar en friskhet hos vinet.

Det är bara att ställa sig upp och göra vågen. Elegansen, koncentrationen parad med "renheten" imponerar.
Nu hade vi flera gäster hemma, så vi fick oss ett glas vardera då vi var sex personer. Vi har en flaska kvar av den här årgången. Jag tror att det kan finnas någon liten växel till i vinet, så till någon Champion Leage Final om två/tre år är det dags för återseende.

Betyg 5-

1 kommentar:

  1. Mums, ja det är det Amarone som fått Tre glas i Gambero Rosso flest gånger hela 10 årgångar sedan 1997. Nu senast årgång 2008.
    Riktigt trevligt prissatt på gården 30 €. Nu i Juli var det årgång 2009, redan nu var riktigt bra!

    SvaraRadera