Petits Chateaux

Förra lördagen när vi åt en älggryta var det återigen dags för att testa två av de kvarande Bordeauxvinerna från Winefinders Petit Chateaux-låda, som köptes för drygt ett år sedan.
Petits Chateaux är samlingsnamnet på den enorma mängd slott i Bordeaux som inte är klassificerade, även om en del andraviner till klassifficerade slott ofta hamnar i samma kategori. Vinerna i den här kategorin är sparamt prissatta, vilket passar vår plånbok.
Vi betalade 1 897 kr för 12 flaskor (6 olika varianter ggr 2 fl) dvs ca 158 kr flaskan.

2003 Prieur De Meyney, Saint Estephe.
Det här är Ch Meyneys andra vin. Egendomen ligger strax norr om det mer berömda Ch Montrose.
Man odlar 70% Cabernet Sauvignong, 20% Merot samt 5 % vardera av Cabernet Franc och Petit Verdot. Det här vinet är gjort på 70% cabernet sauvignon, 22% merlot och 4% vardeara av cabernet franc och petit verdot..
Det doftar av mörka plommon, svarta vinbär och jordkällare eller kanske lövhög.
I smaken kommer de svarta vinbären fram på ett tydligt sätt. Det finns en lätt rostad ton i smaken som kompletteras med en trevlig örtighet. Ett medlefylligt vin, med tanniner som börjat slipas av rejält. Inget stort vin men ändå ganska trevligt. Vi var små negativa för ett år sedan, men idag slår det an en ton som vi mer kan förlika oss med.
Betyg 3

2004 La Closeri De Camensac.

Vingården ligger i Haut-Médoc i kommunen Saint-Laurent-Médoc på gränsen till appelationen Saint-Julien. La Closerie är gårdens andra vin. Det är en klassisk Bordeauxblend av Cabernet Sauvignon och Merlot. Jag har inte kunnat hitta de mer exakta proportionerna.
Doftmässigt påminner det mycket om det första vinet. Svartavinbärsblad och jordkällare.
Smaken  domineras mer av de svartavinbären, men här finns ockå mer röda bär och en piggare syra. Gott om tanniner finns det, som inte helt slipats av. Detta ger vinet en liten mer egen karaktär. Medellång eftersmak, där örter och lakrits samsas med frukten och bären. En trevlig vardags bordeaux.

Betyg 3

2004 Morar, Amarone della Valpolicella, Valentina Cubi

Returmötena i CL-fotbollen är avklarade. Ni som följer oss på Vintankar vet att vi gärna kombinerar fotbollen med ett glas amarome. Förra veckan resulterade i två amaroneviner från året 2004. Tommaso Bussola och Vivianis Casa dei Bepi. Detta är svårt att toppa. Vi valde ett annat vin från 2004.

2004 Morar, Amarone della Valpolicella, Valentina Cubi.
Azienda Agricola Valentina Cubi ägs sedan 1970 av Valentina Cubi. Vingården rymmer 15 hektar, varav 13 är vinfält och två hektar rymmer gården, botansk trädgård och olivträdsodling, och skogsmark. Valentinas enolog och man är Giancarlo Vason (som tidigare arbetat som enolog för Quintarelli). Första årgången av deras Amarone producerades så sent som 1997, men det var först 2003 som Valentina Cubi började sälja sina viner till vinmarknaden.
Vingården ligger runt byarna Fumane och San Pietro in Cariano.
Vinet är gjort på 70 % Corvina, 25% Corvinone och 5 % Rondinella. Mer information hittar du här.

Första kvällen(tisdag) häller vi upp två glas som får stå i nästan två timmar innan vi börjar dricka av vinet. Färgen är rubinröd i en lite ljusare nyans. När man tittar genom glaset är det nästan så att man kan se bottnen.
Vi möts av en stor och mäktig doft. Torkad frukt och mörka söta körsbär är det första vi slås av. Efter ett tag tillkommer lite mörka bär i form av mogna björnbär. En svag ton av mörk choklad och lite, lite örter kompletterar doftintrycket.
Vi tar en klunk och känner omedelbart smaken av torkad frukt. De mörka körsbären har en förmåga att ge en viss sötma och samtidigt en trevlig bitterhet. Bitterhet kanske låter lite konstigt, men det är en mjuk, mycket behaglig ton. Kanske lite krossade körsbärskärnor. Till detta adderar vi en svag ton av örter och en riktigt mörk choklad. En knivsudd fat dyker upp på slutet.
Vinet har en pigg syra så att det aldrig går över gränsen till syltighet. Lite mjuka, behagliga tanniner ger vinet ett visst tuggmotstånd. Eftersmaken är lång, utdragen och kraftfull.

Det enda negativa är att i eftersmaken känns den höga alkoholen (16%). Inte mycket men ändock så att det drar ner helheten en liten aning.
Ett stort glas amarone av den här klassen varar en hel fotbollsmatch. En flaska varar i tre dagar. Nåväl den tredje dagen får hustrun och jag dela på ett glas.

Vi betalade 38 euro när vi besökte Valentina Cubi i september 2009.

Betyg 4+.

Lenoble Cuvée Intense

I lördags hade vi några grannar på besök. Vi började kvällen med ett glas champagne.

Lenoble Cuvée Intense.
Vi har en årgångslös champagne, som är köpt via beställningssortimentet för 329 kr. Vinet är gjort på en blandning av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Dessa har växt på kullarna i Epernay.

Maison Lenoble är en liten, oberoende producent, som drivs av familjen Lenoble.

Vinet har lagrats ett minimum om 2,5 år innan det släpps ut på marknaden.

 

Från våra glas lyser en guldgul färg. En mängd små, fina bubblor stiger i en strid ström upp mot ytan. 

Det doftar av gula äpplen, gul/bruna päron en del citrus och mineraler. Vi känner också en aningens blommighet och en svag ton av bröd.

I gommen får vi en  tämligen torr champagne med en viss mildhet. Kanske lite inställsam. Väldigt frisk. Vi prickar av de gula äpplena och päronen. Citrustonerna för tankarna åt grapefrukt hållet och då menar vi blodgrape som inte är särskilt besk. Gott om mineraler.

En trevlig champagne att samlas vid som aperitif och välkomstdryck. Lättillgänglig och lättdrucken.

Betyg: 4

Förra lördagen hade vi vår vän S från Stockholm på middag. Hustrun hade tillagat en anka och till detta valde vi en en Bourgogne. Vi har inte riktigt hittat hem i Bourgogne. Vi har ofta blivit besvikna. Vi har tyckt att vi fått lite för våra pengar och då framförallt när vi jämfört med Pinot Noir-viner från Nya Zeeland. Kvällens vin testade jag på en provning hos Franska Bolaget i höstas. Jag tyckte då att det kändes intressant och köpte en sexpack, som jag i min tur delade med vännen LM.
Priset per flaska var 174 kr.

2009 Domaine Mongeard Mugneret, Hautes-Cotes de Nuit, Cuvée Prestige "La Croix".

Vi har en producent med anor från 1500-talet.
Druvan är till 100% Pinot Noir. Druvorna avstjälkas helt. Alkoholjäsningen sker under 4-5 dagar i ståltankar.
Det är en frisk och fräsch doft som når vår nos. Det första vi noterar är skogshallonen. En tydlig ton av peppar och örter  noterar vi på ett tidigt stadium. Det finns också en svag ton ton av lite mörkare bär, som drar åt svartvinbärshållet utan att vara övertydlig. Det här bådar gott.
Vi tar en klunk som får dansa runt i gommen ett litet tag. Riktigt gott. Den omedelbara reflexionen är att det är över våra förväntningar. Vi känner en väldigt tydlig pepprighet och friska hallon. Lite jordgubbar ansluter. Tätt följd av lite örter. Det finns också en liten svag anstrykning av svarta vinbär. Pigg syra och finstämda tanniner. Eftersmaken är rödfruktig, ganska lång, lite peppar igen och till sist en söt lakritsrem. Vi njuter av maten och vinet som försvinner i all hastighet.
Betyg 4

2004 Casa dei Bepi, Viviani

Den här veckan har det återigen spelats semifinaler i Champion League-fotbollen. Vi på Vintankar gör som vi gjorde förra året. Vi öppnar en flaska amarone från en av våra absoluta favoritproducenter. Viviani!!
Vill du läsa mer om Viviani, så har jag skrivit om det här och här.

2004 Casa dei Bepi.
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
CdB lagras 36 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska. Av CdB görs det
ca 8 000 flaskor.
Vinet fick tre glas i Gambero Rossos Italian Wines 2010.

Färgen har en klar briljantröd ton.
Doften är stor. Körsbären är det första som ger sig tillkänna, sedan ansluter den torkade frukten, chokladen och lite, lite örter. Inte lika mäktig som minnet från förra året var av 03:an. Detta beror förmodligen på att 04:an utvecklas mer långsamt d v s här finns troligtvis en hel del som kan utvecklas vidare.
Smaken är stor och komplex. Gommen möts av svarta, söta, mogna körsbär. Här finns lite björnbär och blåbär. Torkad frukt så klart. Fikon och mörk choklad. En svag örtighet. Russintonen är inte alls lika tydlig som i 03:an. Det hela är snyggt packeterat och ytterst elegant på typiskt Viviani manér.
Vi äter lite hårdost och detta sitter som en smäck.
Jag har vid något tillfälle skrivit "Detta är inget vin till middagen utan istället för kontemplation och fotboll". Inget kan vara mer sant.

Betyg 5-

2004 TB Amarone della Valpolicella

Den gångna helgen öppnade vi en amarone till osten. Det finns amarone och så finns det amarone. Detta var en av de bästa jag druckit. Det var premiär för:

2004 TB Amarone della Valpolicella, Tommasi Bussola.

Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Här producerar Tommaso lysande Amarone della Valpolicella Classico och Valpolicella Classico Superiore i den ultramoderna skolan. Tommaso sprudlar av experimentlusta och är ständigt på jakt efter nya utmaningar. Firmans stolthet är förutom den omtalade Recioto di Valpolicella Classico även det vingårdsbeteckande Amarone Vigneto Alto som seriöst utmanar fixstjärnan Dal Forno. I bakgrunden vakar alltjämt Tommasos fru Daniela över det administrativa arbetet, vilket gör att han själv helt kan hänge sig åt sina viner.

Druvblandningen består av Corvina och Corvinone 75% , Rondinella 20% - Cabernet Franc, Dindarella, Croatina, Molinara 5%. Druvorna skördas med extrem selektering och noggranhet. Och lämnas att torka fram till mitten av januari. Då musten innehåller ca 300 gram socker per liter tar jäsningen mycket lång tid, ca 55 dagar. Överpumpning sker kontinuerligt. Efter jäsningen dras vinet över till ståltank i tio dagar för naturlig dekantering. Sedan lagras vinet i nya 12 och 25-hectoliters fat och lagras i 30 månader. Här avslutas också den långsamma jäsningen.

Vi kan verkligen tala om en rubinröd färg som möter oss i glaset.
Vår nos möts av en mycket komplex och ljuvlig doft. Vi noterar den torkade frukten och de mörka, söta körsbären omgående. Strax därpå tillstöter en härlig, kryddig ton. Någonstans i de bakre regionerna finns russin, katrinplommon, nötter, choklad och lite, lite fat. Det är en njutning i sig att bara sniffa på det här vinet. Det utfärdas en varning om att det är lätt att bli tillvänd.
Nåväl, slutligen får gommen ta del av läckerheten. Det är en mängd finstämda smaker som bombaderar smaksensorerna. Körsbär, katrinplommon, choklad och nötter. En hel del kryddor gör sig också påminda. En frisk syra gör att vinet känns väldigt piggt. Vi känner också lite sammetslena tanniner, som på något sätt fullbordar detta eleganta vin. Eftersmaken är mycket lång och fylld av söta körsbär, torkad frukt och frisk syra. Länge, länge dröjer sig smakerna kvar i gommen. Alkoholen är hela 16,5%. Vi noterar den, samtidigt är den så integrerad i frukten att den inte stör det minsta.
Vi gillar detta, men jag vet att många tycker att det blir för mycket av allt. För oss på Vintankar är det så nära en perfekt, elegant amarone man kan komma. Den gick väldigt bra ihop med de hårdostar vi hade som dessert.

Betyg 5

2006 Villa Cafaggio

I förra veckan provade vi under tre dagar ett vin Toscana. Det blev en Chianti Classico. Vi befinner oss då mittemellan Florens och Sienna.

2006 Villa Cafaggio.
Den tusenåriga egendomen Villa Cafaggio ligger i Panzano i hjärtat av Conca d’Oro, den gyllene dalen.
Villa Cafaggio Chianti Classico görs på 100% Sangiovese Toscana. Alla druvor handplockas från Villa Cafaggios egna vinodlingar. Musten får macerera med skalen i 10 till 15 dagar innan den jäses färdigt under temperatur-kontroll. Vinet lagras sedan i stora fat av slovensk ek i ett knappt år. Slutligen får vinet mogna på butelj i minst ett halvår i svala källare.

Vinet har en djupröd färg.

Vi sticker dit näsan och nås av en trevlig doft av körsbär, kanske även aningens röda vinbär. Lite örter och kryddor kan vi omedelbart plita ner. Vi känner lite fat, inte så starkt utan sätter även det på pluskontot. Det finns också något jordigt inslag.

I gommen får vi smaker av röda bär. I första hand är det körsbären som dominerar, men tätt följt av röda vinbär. En syrlig touch, men inte för syrligt. Även i smaken kan vi känna fatinslaget, inte alls dominerande eller övertydligt utan bara något som höjer intrycket. Lite nötter (pinje) dyker upp i den medellånga eftersmaken. Vi antecknar trevliga, behagfulla tanniner som ger viner en bra karaktär och gör det matvänligt.

Under de tre dagarna vi följer vinet håller det ihop på ett bra sätt. Syran och tanninerna finns där hela tiden, även om det är så att syran dag tre drar sig något tillbaka och tanninerna känns lenare för var dag som går. Dag två och tre tillkommer lite mörka bär i smakpaletten.

Villa Cafaggio ger som helhet ett gott intryck. Årgång 2006 känns drickfärdig nu. Förmodligen gör syran och tanninerna att det håller i flera år till. Utveckling ? Enligt vår bok dricker vi det helst nu, då får vi ut det vi vill ha av en chianti.

På Systembolaget är det årgång 2007 som säljs och då för 150 kr.

Betyg 3+.

2010 Valpolicella Classico, Begali Lorenzo

Vi drack för dryga 14 dagar sedan en ripasso "La Cengia" från producenten Lorenzo Begali. Vad vi tyckte om den kan du läsa här. Vi upptäckte då att i Beställningssortimentet fanns samma vin för 124 kr dvs 74 kr lägre än det vi betalat. Ett stort MEN, det levereras bara till systembolag i Skåne. Vi blev också nyfikna på Begalis "instegsvin" dvs deras vanliga Valpolicella (94 kr) även detta levereras bara i Skåne län. Vår son arbetar i Ängelholm sedan slutet av februari och därmed var problemet löst för vår del.
Några knapptryckningar och beställningen var skickad. I fredags kom sonen hem med våra flaskor och vi testade omedelbart Valpolicellan.

2010 Valpolicella Classico, Lorenzo Begali
Vill du veta mer om producenten klickar du här. Druvmixen är 65 % Corvina, 30% Rondinella och resterande 5% av andra Valpolicella druvor. Det är samma mix som i ripasson.

Färgen är en ljusare variant av rubinrött. Kanske en dragning åt lite ljusare körsbärsrött
Det doftar körsbär ganska så omgående.  Lite röda bär i allmänhet.
Smaken är frisk och fylld av körsbär. Surkörsbär skulle kanske några vilja säga. Vi kan gå med på detta, dock med tillägget att det finns en fruktsötma som tassar runt i bakgrunden.
En riktigt ursprungstypisk Valpolicella. Enkel och rak. Inte så mycket finlir eller försök att fylla vinet med amarone anknytningar. I all sin enkelhet är det här riktigt gott. Pastarätter och sommarkvällar, ja då är det nästan helt perfekt.
Vi älskar amarone på Vintankar, men vi har också en faibless för dessa enkla, körsbärssmakande Valpolicellor. Detta är faktiskt en av de bästa vi druckit.
Till alla skåningar ger vi rådet beställ och njut i sommar. Inget för lagring! Återkom gärna med en kommentar när ni testat!

Betyg 4-

Gosset Grand Rosé Brut

Förra året införde vi traditionen att äta skaldjur och dricka champagne för att fira sonens födelsedag.
I år liksom förra året blir det Gossets roséchampis. Inköpt på SB förra vintern på inspiration av "Punkarn". Det är alltså den gamla etiketten.

Gosset Grand Rosé Brut
Råvaror 56% chardonnay och 44% pinot noir.

En läcker ljusorange färg lyser ifrån våra glas. En strid ström av små, små bubblor vandrar från glasbotten upp mot ytan. Vid upphällningen bildas där ett läckert litet skumlager.
Vi möts av en påtaglig doft av röda äpplen ( Ingrid Marie eller Cox Orange). Härliga vildhallon, lite smultron och en del mineraler skickar inbjudande signaler att champagne ska drickas inte bara doftas på. Vi är inte nödbedda.
Sonen, hustrun och jag själv tar var sin klunk. Vi tittar på varandra och utbrister njutningsfullt ett aahh! Ibland kan det vara svårt att leva upp till det man mindes, men inte detta. Helt suveränt.
Vi känner smaken av friska röda bär. Här finns hallon, lite smultron och röda vinbär. De röda äpplena från doften ger sig tillkänna även i smaken. Det vilar en gudomlig torrhet över hela smakpaletten. Bra längd på eftersmaken med en skön blodgrape som dyker upp alldeles på slutet. Mineraler finns det en del av. Dessa drar iväg åt musselskal. Visst är det så att i champagne finns dessa i jordarna.
Vi är inga stora eller nördiga champagnefreakar. Denna roséchampagnen är med marginal det godaste vi druckit av mousserade drycker.
Priset på SB är 459 kr. En massa pengar så klart, men man får en lyxkänsla från färgen via doften och till slut i gommen.

Betyg 5

2007 Xavier

Ett inlägg som av olika anledningar inte blev färdigskrivit förrän just nu.
En fredag i slutet på mars åt vi en köttgryta och jag plockade upp vår sista flaska av Xavier årgång 2007.
Vår första 07:a drack vi någon gång 2009. Den blev genast en favorit. Den kostade då 199 kr och vi tyckte nog att den var ett fynd. Den senaste drack vi på höstkanten 2010. Detta var före "bloggtiden" och den enda notering jag hittar är: GOD!!
Årgång 2009 drack vi den första flaskan av för ett år sedan. Vad vi tyckte om den kan du läsa här. Vi har två flaskor kvar och det spörs om vi kan hålla fingrarna borta ifrån dom.

2007 Xavier Chateauneuf-Du-Pape.
Druvblandningen här är 55% grenache, 35% mourvèdre och 10% syrah.
Grenache på 90-åriga stockar, mourvèdres 75-åriga och syrah 25-åriga. 

Doften känns inte fullt så ungdomlig som jag vill minnas att den gjorde för snart två år sedan. Dock en nostalgisk doft av skogsbär, ordentligt med örter och kryddor. På detta en svag ton av läder. Vi förstår varför vi blev så tagna 2009, då vi drack den första gången.
I gommen får vi den där härliga bärkänslan. Skogshallon, björnbär, lite blåbär och så de där underbara örterna. Eftersmaken är lång och där dyker lakritsen upp precis lagom intensiv för att framkalla klasskänsla. Syran är fortfarande behagligt ungdomlig. Det här är inget massivt syrerikt vin, men den finns där och balanserar frukten på ett trevligt sätt. Tanninerna gör sig påminda, men på ett förtjänstfullt sätt.
Vad har hänt på två år? Förvånansvärt lite. Frukten är inte lika ungdomlig längre, utan börjar anta lite mognadstoner. Oss stör det inte.
Betyg 4

Champagne RH Coutier

På påskadagen när det blev dags för lunch tog vi fram lite rester. Räkor och kräftstjärtar från Långfredagen. Lite löjrom från Påskaftonen. Till en sådan lunch måste ju något anständigt drickas. Vi tog fram en halv flaska champagne.


R.H. Coutier Grand Cru
Det här är en halvflaska köpt via Franska Bolaget för 135 kr. Vi provade en flaska i somras och hade tänkt ta nästa ett år senare. Nu blev det trekvarts år istället. Det är inget vi ångrar, för den här var mer tillgänglig.
Vi har en blandning av 75% Pinot Noir och 25% Chardonnay framför oss. Producenten håller till i Ambonnay, La Montagne de Reims.
I glaset skimrar en ljusgul färg emot oss.
Det doftar av gula äpplen, gula plommon som är uppfräschade med lite gul citrusfrukt. Det finns också ett stänk av den på sommaren daggvåta grusgången.
En frisk och fräsch champis som smakar citrus och röd/gula äpplen. Där finns en svag ton ton av tropisk frukt som lyfter bubblet lite extra. Lägg därtill en liten mineralaktig ton och vi har en trevlig, god och okomplicerad vardagschampagne. Eftersmaken är medellång och vi känner inget av den lite bittra ton som störde oss i somras.
Betyg 4-

Valpolicellas viner

På påskafton hade vi dottern på besök med en av sina goda vänner. Det hade framförts önskemål om  en vinprovning och sådant kan man ju inte neka sina barn. Det fick bli en provning av Valpolicellas viner. Det är det vindistriktet jag tycker mig kunna mest om. Det fick till en början bli en geografilektion som övergick i en historielektion för att runda lite kemi och landa i själva vinet. Dryga 30 år som lärare har satt sina spår.

Vi började med vanlig enkel Valpolicella (trean), sedan en ripasso, två amarone och slutade med recioto.
Vi utelämnade superioren vi det här tillfället.

2009 Valpilicella Classico, Viviani.

En vanlig enkel Valpoliclla.
Druvsammansättningen är 75 % Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5 % Molinara.
Ibland behöver det inte vara svårare än så här. Vi gillar de raka, enkla körsbären med en liten lingonsyrlig touch. Vi drack den här på hösten förra året och våra intryck från då består. Det finns en tjusning i det enkla och ursprungliga. Tyvärr har SB inte samma uppfattning för där är det ripasso och amarone som gäller. Den enkla Valpolicellan är satt på undantag, men vi håller med vinmakarna, detta är ett "every-day-wine". Vår dotter och hennes vännina uppskattade det här okomplicerade vinet.
Vi betalade 7 euro hos producenten.
Betyg 4-



2007 I Castei Ripasso.
Druvsammansättningen är 70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Molinara eller andra druvor.
Vi provade detta vinet för tre månader sedan. Samma omdöme nu som då. Körsbär, plommon i en liten dov stil. Lägg till lite örter och det räcker ganska långt. Detta är en av våra absoluta favoriter bland SB:s ripassoviner. I den här provningen blev det lite anonymt till en början, men till huvudrätten (lammgryta) visade det sitt rätta jag.
Pris 119 kr (SB).
Betyg 4-

2006 Selezione Antonio Castagnedi.

Producent är Tenuta San Antonio.
Vi drack 04:a för någon vecka sedan. Vi hyllade vinet i det här
inlägget. Nu har vi årgång 2006 att ta ställning till.
Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta. Vinstockarna är 20-25 år gamla
06:an bjuder inte upp på samma sätt som 04:an. Visst finns de mörka körsbären där i såväl doft som smak, men i 06:an är de betydligt försiktigare. Ja, nästan lite avvaktande och så är också de övriga doft- och smakmarkörerna: torkad frukt, örter och choklad.
Jag låter nog mina övriga flaskor från 2006 få två år till i källaren. Ett alternativ kan vara att lufta flaskan betydligt längre än de två timmar vi gjorde.
Betyg 4


                                                                                                                                                                                                            

2006 Campo dei Gigli.

Prestige amaronen från Tenuta San Antonio.
Vi har samma druvblandning som i det enklare Selezione d v s 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta, men dessa har nu växt på stockar som är mer än 40 år gamla och i lite bättre läge.
Det blir automatiskt så att vi jämför de två amaronevinerna med varandra. Det är samma producent, samma årgång och samma druvblandning. Doften är lite tyngre och mer kompakt i CdG och precis som för Selezione är den återhållsam och vill inte släppa till ordentligt. Trots detta känns den mer komplex. Den torkade frukten, katrinplommon och den lilla örtigheten är utan tvekan elegantare. Vi anar oss till lite mer sötma samtidigt som alkoholen känns lite tydligare (initialt).
Smaken  är fylld av mörka körsbär, en del kryddor, mörk choklad och lite fat. Vinet är fortfarande efter sex år knutet, även om man kan ana sig till lite av de karaktäristiska dragen av fikon, russin och nötter. Fin syra och lite tanniner finns där.
Alkoholen sticker i nuläget ut lite för mycket. Ge det här vinet ytterligare två/tre år i bra källare och jag kan garantera att det hänt saker. Jag har tidigare druckit CdG som varit tio år gamla och som varit rena fruktbomber med sötma, syra och underbara torkade frukter.
Fast då måste man vara en liten gottegris om man ska uppskatta den typen av amarone.
Betyg 4+

2007 Recioto, Viviani.                                                   Druvor: 70% Covina Veronese, 30% Rondinella. Detta är samma mix som Vivianis använder till sin prestigeamarone "Casa dei Bepi". Vi har ett sött vin med en stor fruktig intensitet i doften. Smaken är en ljuvlig blandning av örter och vilda bär. Den behagliga syran gör att vinet aldrig blir "kladdigt" utan istället känns det förvånansvärt friskt. Det här är godis för vuxna. Vad äter man till en recioto? Chokladdesserter är den perfekta matchningen. Dottern med väninna hade gjort en alldeles ljuvlig chokladmousse och den satt som en smäck till recioton.   Betyg 4

Bland ungdomarna var det vin 1  och 5 dvs den enkla Valpolicellan och Recioton som kom främst. Vi äldre var mest svaga för Campo dei Gigli, trots att den nog var för ung och alltför knuten i dagsläget.

Alla var vi imponerade av den enkla Valpolicellan som vardagsvin.

Det var också noterbart hur Ripasson växte i kombination med maten.

Vi var också överens om att recioto och choklad är en oslagbar dessert kombination

1995 Moulin Touchais

För ett par veckor sedan avslutades kvällen med ett glas från vinet Moulin Touchais. Jag har en gång tidigare smakat det här vinet. Det var många år (2001) sedan och minnet av det har etsat sig fast. Det var då årgången 1971. Jag blev förundrad och förälskad i det. Vinet var då 30 år gammalt, vilket för Moulin Tochais inte är särskilt gammalt. Jag har fortfarande en flaska från årgång 1971 i källaren och svårigheten är att välja dricktillfälle.
Kvällens vin har den ringa åldern av 17 år och är nog lite för ungt.

Det här är ett mycket speciellt vin och med en mycket speciell historia.

Egendomen har varit i familjen Touchais ägo sedan 1797 och det hela började med att vinbonden Touchais slog sig ner i Tigné i Loiredalen under franska revolutionen. Han kom då över en gammal adelsegendom för en billig penning och började att odla enkla vita och röda viner.
År 1817 upptäckte han att det gick att göra ett gott, sött och ädelt vin av Chenin Blanc druvan. För att få fram ett sådant vin måste druvorna vara mycket mogna, på gränsen till övermogna. Snart började Touchais producera dessa söta viner och varje år lade han undan några hundra lådor. Åren gick, man grävde fler källare, alltfler årgångar lades ned och vinerna mognade så sakteliga.
År 1910 upptäckte man att de äldsta vinerna var formidabla. Nu lade man undan 10.000 flaskor eller mer varje år och bonden Touchais ättlingar hade kommit på ett nytt sätt att ytterligare förfina vinmakningen: metoden att skörda en mindre del av druvorna tidigt, för att bibehålla syran i vinet, och sedan blanda dessa druvor med de sent mognade druvorna.
Så kom andra världskriget och tyskarna. Källarvalven murades igen. Inte förrän 1970 öppnades de mörka valven, och under tiden hade man grävt en ny stor källare på ett annat ställe, i Doué la Fontaine där Moulin Touchais ligger idag.
Källa Giertz Vinimport

Druvan är Chenin Blanc till 100%.
En femtedel av druvorna plockas innan de är fullmogna, för att ge den syra som behövs och för att göra vinet odödligt, men som samtidigt gör det omöjligt att dricka innan det uppnått tioårsåldern. Och resten består av övermogna, men icke botrytisangripna druvor.

Jag har aldrig smakat något annat vin som är i närheten av detta vinets karaktär. Speciellt är ordet sa Bull.
I glaset har vi en dryck med en vacker gyllengul färg. Jag är kanske inte helt objektiv, men jag tycker att det finns ett speciellt lyster kring glasets gyllene färg.
Vi nås av flera dofter. Det finns en citrusdoft som samtidigt är lite söt och styr tankarna till marmelad.
Absolut en del toner av honung. Inte stickande utan mer servil. Nötter och mandlar som genom sin sötma mer drar iväg åt mandelmassa. Lägg därtill lite fikon och vanilj. Kombinera sedan lite vått grus.
Hela kombination är riktigt fräsch. Allt detta och samtidigt känner vi att det finns mer, som förmodligen kommer fram om fem/sex år.
Smaken är ytterst komplex. Frisk men samtidigt med en hel del sötma. Torkade aprikoser i en frisk citronmarmelad. Lägg därtill lite honung och mandelmassa. I den långa eftersmaken finns en mycket tydlig smak av arrarak och så lite mineraler. Det är inte utan att man blir förundrad. När kände du senast arrarak i ditt vin?
Trots alla dessa ingredienser så känns vinet slutet eller knutet. Jag är övertygad att om sisådär fem år har detta börjat sin blomning och utveckling till ett säreget och enastående vin.
Betyg 4+

Ata Rangi vs Mountford

Vintankar har sedan många år tillbaks traditionen att tillsammans med vännerna J och C äta och dricka lite gott på Långfredagen. I år fick vi även sällskap av dottern och en av hennes kompisar. Vädrets makter var på dåligt humör, så vi kunde inte genomföra den traditionsenliga promenaden nere på Näsbokrok.
Vi åt en kyckling bakad i stekpåse med härliga kryddor, där dragon dominerade.
Vi ställde två viner från Nya Zealand mot varandra.

Vi började med:

2009 Pinot Noir Ata Rangi.
Producenten är Ata Rangi. De håller till i Martinborough. Vi befinner oss på Nordön ca ca 6-7 mil öster om Wellington.
Vinet är helt transparent. En ljus rubinröd färg.
Vinet får två timmar i karaff innan vi börjar att dricka av det.
En sluten lite rödfruktig doft når oss initialt. Det sker visserligen en utveckling över tiden, men vinet släpper inte till fullt ut. Det talar i klartext om för oss:" Ni är för tidigt ute, vänta ett par år och jag ska leverera underverk till er". Trots allt så känner nosen av lite friska körsbär, jordgubbar, lingon och lite örter. Den pigga syran sätter vi på plusskontot. Strävheten som inte vill ge med sig utan förblir lite kartig är ytterligare ett tecken på ungdomligheten. Det här var vår enda flaska, men på SB:s hemsida ser vi att det finns ett webbsaldo på 21. Vi gör en tilläggsbeställning och kommer att gömma undan dessa i minst två år. 359 kr är priset. Idag kan betyget inte bli högre än en fyra, men när vi ses om två år hoppas vi på en femma.
Betyg 4

2007 Mountford Estate Pino Noir.
Den här vingården ligger i Waiparadalen ca 40 min bliresa från Christchurch, huvudstaden på Sydön.
Niklas J har skrivit om detta här och Winepunker här.
Druvan är till 100% Pinot Noir.


Färgen är mörkt rubinröd dvs något mörkare än vad ett Pinotvin vanligtvis är.
Vi noterar omedelbart en doft som  är stor och mäktig. Det här är klass!! En kompott av vilda skogshallon, smultron, björnbär och jordgubbar når våra luktorgan, men det räcker inte: läckra örter, våt jord och en förunderlig ljuv blommighet. Ingen bombastisk doft utan snarare lite sirlighet. När ett vin doftar så här kan vi sniffa i evigheter. Och det gör vi! Tillslut tar behovet av att känna smaker över. Våra vänner J och C är också överväldigade. Kan vin dofta så här?

Gommen fylls med smaker av skogsbär, jordgubbar, körsbär parad med kryddor och örter.
Oj, Oj, Oj. Genast infinner sig den där känslan av att detta är något stort. Tyngd och lätthet på en gång. Naturligtvis finns här tanniner, men är sammetslena någon gång en adekvat beskrivning så är det nu. En underbar syra ger vinet en fräschet och vi noterar en perfekt harmoni med frukten.
Lång rödfruktig eftersmak i kombination medsommarljuva örter och just då smyger sig lakritsen fram.
Vi älskar bara detta vin. C och J konstaterar det här är det godaste vi druckit!!

Vi betalade 294 kr när vi köpte på SB. Idag verkar det inte finnas kvar, men turligt nog har vi en flaska kvar. Vi kommer att ställa oss i kö när nästa årgång levereras.
Det är väldigt nära att det för första gången ska dyka upp ett plusstecken bakom femman.
Betyg 5.

Det här vinet upptäckte vi genom att läsa vad Niklas J skrev. Därefter en notering från Winepunker.
Länkarna hittar du högre upp i texten. En tacksamhetens tanke skänker vi till er, men mest till producenten Kathryn Ryan och de anställda på Mountford Estate!!

2004 Amarone della Valpolicella, Scriani

I tisdags och onsdags gick andra omgången av kvartsfinalerna i Champion League. På Vintankar är det ett utmärkt tillfälle att under dessa två dagar avnjuta fotbollen i sällskap av ett glas eller två av vår favoritdryck - Amarone.
Att kommentera fotbollen avstår vi ifrån. Många fotbollsälskare har sitt hjärta i något av lagen och det blir då svårt att förhålla sig objektiv till domslut, chanser, elegans mm, så det avstår vi ifrån.
Det finns några av våra vänner som påstår att vårt förhållande till amarone är det samma d v s vi skulle ha svårt att förhålla oss objektiva till amaronevinerna eller Valpolicellaviner, men det håller vi absolut inte med om ......

Den gångna veckan blev det en helt ny bekantskap för oss.

2004 Amarone della Valpolicella, Scriani.

Mellan kommunerna Fumane och Mazzarega håller bröderna Paolo och Stefano Cottini till med sin vingård, på berget " Monte S. Urbano". Den ligger ca 240 - 300 m över havet.
Druvmixen är 60% Corvina, 25% Corvinone och 15% Rondinella.
Druvorna till amaronevinet ligger för torkning mellan 90 och 110 dagar. Därefter krossas druvorna och jäsningsprocessens sker i 50 hl stora ekfat. Lagring sker sedan i 18 månader på 225 liters barrique ekfat, därefter 8 månader på stora ekfat (barrels), och avslutningsvis 6 månader på flaska.

Vi häller upp två glas ca två timmar före avspark. Från glaset lyser en klarröd färg som har briljantröda drag och med granatäppelnyans( fullmoget).
Strax efter upphällningen är doften svag, men det går ändå att urskilja den typiska doften av mörka körsbär. Vi kan notera hur doften tilltar och när vi slår oss ner för att njuta av såväl fotboll som vin har den blommat upp. Vi hamnar i en körsbärsträdgård, där torkad frukt, kakao och russin tillsammans med röda bär som bl a hallon bildar en massiv doftorkan.
I gommen virvlar mängder av körsbär runt i en både lite söt och bitter stil. Helt släpper vinet inte loss. Det är faktiskt så att det trots sina 8 år är lite ungt och inte vill öppna sig för oss fullt ut.
Dock, körsbären, kakaon, ,kryddorna och den torkade frukten är hela tiden närvarande. Den torkade frukten känns framför allt i eftersmaken, där även en liten sötlakrits rem gör sig påmind. Tanninerna finns här en del av och de är inte helt avrundade ännu. Syran balanseras väl i frukt och kryddor. Alkoholen (16,5%) känns inte alls, vilket tyder på en viss mognadsgrad. Vi har en flaska kvar och den får ligga på rygg i minst två år.
Vi kan sammanfatta detta som ett mycket gott vin idag, men som har rejäla utvecklingsmöjligheter.
Får vi rätt når vinet en femma om två år, men idag nöjer vi oss med:
Betyg 4(+)

Domaine Pinson vs Claude Riffault

Vi åt en underbar fiskrätt i lördags då vännerna P och N samt H och M var på besök. Hustrun hade tillagat piggvarsfilé med en gratäng på potatis, palsternacka, rotselleri och toppat det med trattisar.
Vi ställde två vita viner mot varandra. En Chablis mot en Sancerre dvs Chardonnay mot Sauvignon Blanc.

2006 Chablis Premier Cru Mont-De-Milieu.
Producerad av Domaine Pinson. Det här var vår sista flaska från den här årgången. Vi drack den här i februari och skrev om den här. I allt väsentligt är intrycken de samma:
Doften är härligt frisk av färska frukter. Citrusdoft med inslag av nötter och tropiska frukter kan anas.
Smaken är elegant. Det är en näst intill perfekt balans mellan frukt och syra. I smaken kan vi känna såväl lite mogna äpplen som lime, en tydlig men behaglig ton av mineraler. Vinet känns väldigt friskt samtidigt som det är elegant.
Betyg 4

2005 Les Chasseignes.
Producent är Claude Riffault. Vi drack ett av deras andra viner i dec 2011 och vad vi tyckte hittar du här.
Druvan är till 100% Sauvignon Blanc. Nordöst om byn Sury-rn-Vaux har dessa druvor vuxit. Odlingarna ligger i en syd-östlig riktning för att få så mycket sol som möjligt.
Färgen är svagt  ljusgul.
Doften är ganska svag och inte så druvtypisk. Vi känner gröna äpplen, lite citrus samt toner av päron. Mycket svagt kan vi ana oss till en våt, grusad trädgårdsgång.
Smaken kännetecknas av en mycket frisk smak, som domineras av gröna äpplen, citrus och lite krusbär. Fullt av mineraler. Syran är stor och kraftig, men i god harmoni med resten av vinet. I eftersmaken kan vi känna en viss blomighet.
Betyg 3+

2002 Millesime Brut, Palmer&Co

Vi hade några av våra bästa vänner på besök i lördags. Vi bjöd på lite champagne som välkomstdricka, medan vi satt och tjötade lite innan det var matdags.

2002 Millesime Brut, Palmer & Co.
Strax efter kriget, 1947, gick sju druvodlande kolleger samman och bildade kooperativet Producteurs des Grands Crus de Champagne i Avize. Under ledning av Henri Foureur och Jean Quendardel, som är far till dagens VD, utvecklades kooperativt stadigt och flyttade 1959 från Avize till centrum av Reims där man genom förvärv av champagnehuset H Goulet och tre angränsande egendomar fick tillgång till stora underjordiska källare och grottor. 1967 bytte man namn till Societé Coopérative de Productuers des Grands Terroirs de la Champagne, mer lättfattligt känt som Palmer & Co. På grund av det växande behovet av Chardonnaydruvor mildrades de stränga inträdeskraven något och seriösa odlare togs in från Montagne de Reims, Sézannais och Riceys i Aube och medlemsantalet uppgår i dag till 310 odlare, som tillsammans äger 450 ha och har tecknat 20-årskontrakt med kooperativet som sedan kan förnyas vart femte år. Sedan 1985, då produktionen överskred en miljon flaskor har man kontinuerligt investerat i vad som blivit en av de mest moderna och högteknologiska vinifikationsanläggningarna i Champagne. Bland annat var man först med att anskaffa den nya Coquard-pressen (nu ansedd som branschens "Rolls Royce", med en kapacitet på 8 000 kg druvor) och har i dag åtta sådana. Expansionen har fortsatt med nytt anslående kontorskomplex i Reims och förvärv alldeles intill av källare och byggnader på rue Champ de Mars som kommer att fördubbla den nuvarande lagringskapaciteten. Och vid 60-årsjubiléet 2007 smällde mångdubbelt fler Palmer & Co-korkar än någonsin förr.Källa:http://www.oenoforos.se/Producent.aspx?producerID=47

Druvblandningen är: Pinot Noir, Chardonnay och Pinot Meunier, där de två förstnämnda dominerar. Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims

En som testade den här för dryga året sedan var Johan P. Härliga små bubblor strömmar upp mot ytan i det gyllengula glaset.

Doften är mycket angenäm. Friska och fruktiga toner är det första vi slås av.Vi hittar röda, lite sötare äpplen, lite nötter, en hel del mineraler och musselskal. Slutligen känner vi en liten ton av citrus och aningens rostat bröd.
Smaken är enkel, rak och jäkla god. Gula äpple, gula plommon och citrus. Smaken innehåller väsentligt mer bröd än vad doften gör. Steniga mineraler ökar på intrycket. Fin syra i bra balans gör den här skumpan tilltalande.
I mitt tycke är den i perfekt skick just nu. Den kvarvarande flaskan får gå åt i sommar. Vi betalade 264 kr för två år sedan när vi köpte den på SB. Nu är det årgång 2005 som säljs och den kostar 274 kr. Vi har fyllt på förrådet med den här härliga vardagsskumpan.

Betyg 4

2004 Amarone Selezione Antonio Castagnedi

I fredags öppnade vi en amarone i det lite billigare segmentet. 249 kr kostar den på Systembolaget.
Visst finns det amaroneviner under 200 kr, men väldigt ofta saknas de typiska amaronedragen, därmed inte sagt att de inte kan vara goda viner ändå.
Det här har varit en favorit i flera år. Varje årgång har levererat. Idag är det årgång 2008 som finns tillgänglig på SB. Den har vi inte provat. Detta är vår sista 2004:a, så visst är vi nyfikna.
Producent är Tenuta Sant Antonio. Deras ägor ligger nordöst om Verona mellan Illasi och Mezzani.
Idag drivs vingården av fyra bröder. På systembolaget har dom en ripasso som många känner till "Monte Garbi". Deras prestigeamarone "Campo dei Gigli" ska vi testa på påskafton, men idag håller vi tillgodo med deras lite enklare variant.

2004 Amarone Selezione Antonio Catagnedi

Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta.
Dessa druvor kommer från ett område strax utanför byn Mezzane di Sotto. Vinstockarna är mellan 20 och 25 år gamla och växer på en höjd av 300 m över havet.
Vinet har legat två år på 500 l fat av fransk ek innan det tappats upp på flaska





 

Färgen är mörkröd med tegelnyanser. Ut mot glaskanterna övergår tonerna i en liten brunare nyans som skvallrar om att det här vinet har några år på nacken.
Vi möts av en typisk amaronedoft. Vi har en härlig fruktig doft, där vi noterar mörka körsbär uppblandat med russin, katrinplommon och lite kryddor. Ett uns choklad lägger vi ockå i doftboxen. Precis så här vill vi att det ska börja.
Dags för gommen. Körsbären går igen fast nu med torkad frukt (fikon och dadlar). Peppar , russin, mörk choklad och lite eldiga röda bär. Syran är fin, fräsch och frisk, vilket gör att vinet aldrig går över gänsen och blir syltig. Tanniner, javisst, men snälla, runda och behagliga. Alkoholen är 15,5%, men detta kan vi bara läsa oss till. Eftersmaken är en lång resa av härliga söta, mörka körsbär, som kryddats med lite örter, torkad frukt(igen) och först nu möts vi av småpikanta fatinslag. Och där på slutet dök också lakritsen upp.
Ja, ni hör själva hur jag börjar smådregla. Jag hittar inget vin under 250 kr som är så här gott. Så nära en femma man kan komma. Det är väl möjligen lite mer elegans som skiljer den de riktigt stora amaronevinerna.

Betyg 4++

2009 Elephant Hill, Sauvignon Blanc

Till lite stekt lax, spenat- och championsröra drack vi förra söndagen en Sauvignon Blanc från Nya Zeeland. Dryckvalet var inte särskilt noga planerat. Jag gick ner i källaren och ryckte första bästa flaska.

2009 Sauvignon Blanc, Elephant Hill.
Vi har druckit deras Pinot Noir, som vi verkligen gillar. Nu är det deras Sauvignon Blanc, som vi ska dricka för första gången.Den kommer från Hawkes Bay på Nordön.

Producenten: När Reydan och Roger Weiss var på besök i Te Awanga år 2001 blev de förälskade i området. De föreställde sig ett exceptionellt vineri som med de modernaste teknikerna skulle förena nya världen med gamla världen och göra karaktärsfulla viner av högsta kvalitet. Elephant Hill symboliserar inte bara de elefantliknande klipporna som omger vingården utan även de traditionella värderingarna i vinmakning och de mer moderna. Druvorna kommer ifrån den egna vingården som ligger i Te Awanga. Marken anses särskilt bra för sauvignong blanc och det märks verkligen på vinerna som får ett mycket karaktärsfullt skimmer över sig. Druvorna handplockas och druvklasarna pressas tillsammans för att möjliggöra en fin extraktion med frukten. Jäsningen sker i rostfria tankar i låg temperatur för att få fram druvspecifika och aromatiska dofter. Det slutliga vinet ligger sedan 3 månader på sin egen jästfällning med periodvisa rörningar i tankarna för att utveckla mer struktur och smak.

 Källa Herdenstams Vinhandel

Det doftar av nässlor, krusbär, torkat gräs och citronmeliss. Smaken är sprudlande frisk. Vi känner krusbär, citrus, lite sparris och en del örter. Lite fläder och mineraler tycker vi oss också kunna spåra.Syran är pigg och balanserar fint de gröna tonerna och frukten.

Vi gillar det här vinet och tycker de 129 kr vi betalade, när vi köpte vinet via beställningssortimentet, är ett bra pris. Idag kan man bara köpa sexpack och då får man betala 834 kr.

Betyg 4-