2006 Las Flors

Vårt bidrag till lördagens vinprovning var en flaska Las Flors. Det är två år sedan vi drack det här vinet för första gången. Då, liksom på lördagskvällen, var det just årgång 2006. Vi blev tagna med storm den gången och utnämnde vinet, tillsammans med Onkaparinga Grenache, till årets vin. Förväntningarna är som ni förstår gigantiska och därmed finns alltid risken för besvikelse.

2006 Las Flors.
Vi har här ett vin från Terrasses du Larzac i Languedoc. Producent är La Pèira en Damiasela.
Druvblandningen i 06:an är 45% Grenache, 35% Syrah och 20% Mourvedre. Syrah och Mourvedre lagrades 24 månader i nya ekfat om 225 l,  medan Grenache i nya ekfat om 500 l.
Vi hällde upp vinet på karaff drygt 4 timmar innan det skulle drickas. Efter två timmar hällde vi tillbaka det på flaskan, ner med det i en kylväska. Vi skulle uppvakta en tioåring och ha vinet ståendes i bilen under två timmar.

Redan i färgen avviker Las Flors från de tre riojorna, som provades samtidigt. Färgen är riktigt mörkröd. Det är nästan så att det är en svart nyans.
Doften är stor och slår emot luktcensorerna med en våldsam kraft. Riktigt mogna körsbär (mörka) är det första vi kommer att tänka på.Lite mörka skogsbär noterar vi. Rejält med örter, peppar, torkad frukt och så ett floralt anslag. Vi känner också en del fat, men den harmoniserar väl med frukten. Till slut kommer också lite pinje och eneträ. En riktig sydfransos. Doften är lika hänförande som vi minns den.
Smaken är stor och kraftig. Rejält med solmogen frukt, som domineras av de väl mogna, mörka körsbären. Ordentligt med sydfranska örter, svartpeppar, pinjeträd och kakao.. Eftersmaken är stor och varar länge. Frukten går igen här, men nu hand i hand med rosmarin, lakrits och en riktigt mörk choklad, som ger en trevlig lite bitter ton. Gott om tanniner som är välstrukturerade, tilltalande och inte helt avrundade. En viss eldighet finns där, men oss stör den inte. Vi kan riktigt känna hur het sommaren har varit.

Vi älskar den här sydfransosen. De höga förväntningarna infriades. Visst, det här är ett krafftpaket, men ett gudomligt sådant.
Under våren har årgång 2009 kommit i beställningssortimentet (73018) och priset är 299 kr.

Betyg 5

Gran Reserva, Reserva, Crianza, Montecillo

Lördagskvällen tillbringade vi med de goda vännerna G och LM. LM hade lagat till en lammfärslåda med potatis, aubergine, squash och lammfärs så klart. Allt mycket gott kryddat.
Vi startar med en vinprovning. Vår sed är att värden har valt ut tre viner och gästerna har med sig ett vin.
LM hade för ett antal år sedan inhandlat tre riojor på Kastrup. Alla från tillverkaren Montecillo. Det blev en Gran Reserva, en Reserva och en Crianza. Visserligen var de från olika år, men ändå spännande att jämföra.

Crianza – vin som fatlagrats i minst tolv månader och som inte får komma ut på marknaden före början av det tredje året efter skörden
Reserva – vin som måste lagras i minst tre år innan det ges ut, åtminstone ett av dessa år i ektunna. Får inte komma ut på marknaden före det fjärde året efter skörden.
Gran reserva – vin som legat två år på tunna och tre år på flaska eller vice versa och som inte kommer ut på marknaden före det sjätte året efter skörden.

På 90-talet var vi riojafans, precis som så många andra svenskar . De senaste fem åren har det endast blivit ett fåtal flaskor. Montecillo har vi alltid hållit högt och det är faktiskt den senaste riojan vi drack. LM lekte lite blindbock med oss. Några egentliga ledtrådar fick vi inte. Jag har oerhört svårt att träffa rätt vid blindprovningar. Hustrun var ganska tidigt inne på Rioja. Det tog betydligt längre tid för mig, men genom uteslutningsmetoden, så blev det till slut tempranillo och Rioja.Vi var alla överens om att vi saknade såväl dilltonen och tydlig vaniljsmak, vilket gjorde att det tog lite tid att landa rätt.

1996 Gran Reserva.

I början av 2011 drack vi en GR från Montecillo. Det var en 2003:a och vi ställde oss frågan: "varför dricker vi inte mer av detta". Lite mer av våra intryck kan du läsa här. Åter till kvällens vin. Doften är tilltalande. Vi känner mörka bär, lite trevlig matkällare, läder och lite finstämda kryddor. Smaken är fylld av mogna, mörka bär (blåbär, björnsbär, slånbär). Mjuk på ett sätt, men ändå med pigga tanniner. I den medellånga eftersmaken kommer kryddorna fram liksom de mörka körsbären. Lite läder och cederträ noterar vi också. En riktigt god rioja som klarat de sexton åren alldeles utmärkt. Bra nära sin topp just nu.

Enligt Systembolagets hemsida är det fortfarande årgång 2003 som gäller. Fast nu i beställningssortimentet från 1 juni och då till priset 199 kr. 2003 har ju funnits i flera år i BS, så nog borde den byta årgång om den börjar säljas 1 juni.

Betyg 4.

 

1998 Reserva.

Doften är inte lika markant som i Gran Reservan, men ändå tydlig. De mörka bären och kryddorna är vinets signum. Lite inslag av plommon och en viss läderton kan vi också notera. Väldigt svagt anar vi oss till lite cederträ. Smaken. De mörka bären kommer igen tillsammans med de mörkblå plommonen. Tydliga kryddor förstärker smakintrycket. Tanninerna är väl avrundade. Tydliga men mjuka och finstämda. Medellång eftersmak, där den mörka frukten och kryddorna spelar huvudrollen. Den här reservan är inte så långt efter Gran Reservan. GR är lite mjukarare, mer väl strukturerad och komplex. Det är dock inga stora skillnader, även om det kanske verkar så när jag sätter ord på intrycken.

På SB:s hemsida är Reservan markerad som slutsåld. Den kostade 149 kr och den senaste årgången var 2006.

Betyg 4-

2000 Crianza

tDen senaste riojan vi drack var faktiskt just en Crianza från Montecillo. Det var årgång 2008 och vad vi tyckte om den kan du läsa här.  Detta var kvällens svagaste nummer. Den har nog passerat sin topp redan för ett par år sedan. Inte så att den smakar dåligt utan den kändes väldigt tunn och lite trist. Det finns en liten svag doft av mörka bär och kanske lite plommon. Smaken är tunn, men visst finns här lite mörka bär. Inte mycket till eftersmak som dessutom är kort.

Slutsatsen är att detta vin ska drickas ungt. Det är då ett trevligt, enkelt, okomplicerat vi. Det är fortfarande årgång 2008 som säljs på bolaget för 79 kr.

Årgång 2000 som vi drack den här kvällen kan endast få ett knappt godkänt men inte mer.

Betyg 2

2004 Louis Roederer Brut Rosé

Våren är som bäst så här i slutet på maj. En fantastisk försommarvecka har vi haft i norra Halland. Sol, mild vind och en temp som har legat runt på +25 grader. Syrenerna blommar och sprider sin ljuvliga doft. Några små saker återstår att peta ner i trädgårdslandet: bönor, squash och majs.

30 april var sista dagen att ta upp hummertinorna. Min vän fiskaren V gjorde så och vi fick chansen att ta del av hans fångst. Brodern från norr var besök och kokade humrarna. Hans familj fick en fin Valborgsrätt. Hustrun och jag frös in våra två  för att tas fram vid ett lägligt tillfälle. Idag (fredag) infann sig detta läge. Vad kan vara bättre på en 63-årsdag än hummer och champagne!

2004 Louis Roederer Brut Rosé.
Vi har en årgångs roséchampagne från ett av de stora husen. Anorna går tillbaka till 1776. Ytterligare info hittar du på deras hemsida.
Vinet är gjort på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay.
Den här roséchampagnen ärtillverkad med "saignée"-metoden. Istället för att hälla i en skvätt röd pinot i vinet har dom  låtit pinotskalen laka ur under en vecka innan musten tappades av.
Du som vill veta mer om vinet och årgången hittar detta här

En ljuvlig laxrosa färg, med en viss dragning åt kopparhållet. Vi får massvis av små bubblor som i en oändlig ström tar sig upp mot ytan.
Doften är härligt frisk och fylld av röda bär, blommor, mineraler och lite rostat bröd.
Smaken är frisk och fräsch. Röda bär och citrus är det omedelbara intrycket. En viss blommighet och lite steniga mineraler noterar vi också. Syran är frisk och balanseras fint av bären. De röda bären blir lite tydligare efter att vinet fått stå  ett tag i glaset. Hallon, jordgubbar och smultron blir en härlig kompott.
En viss krämighet finns här och tillsammans med den läckra moussen blir det riktigt gott.

Eftersmaken är inte så jättelång precis, men alldeles på slutet får vi en liten blodgrape förnimmelse. Ibland kan den här "beskan" förstöra helhetsintrycket, men inte nu. Istället förgyller den och ökar smakupplevelsen. Det här är grymt gott. Den når inte riktigt upp till Gossets rosé, men det är banne mig inte långt ifrån.

Betyg 5-

2010 Morgon, Foillard

Sommaren har kommit, åtminstone om man tittar på temperaturen +27 grader. (Måndag)
Jag har haft en dag i trädgårdslandet. Potatisen har kupats. Allt som såtts före 15 maj  har kommit upp, så jag har medelst ett skyffeljärn lukat jorden och fått bort ogräs emellan raderna. En riktig lantarbetare har jag varit. En fröjd att på kvällen beskåda resultatet.

Till kvällens kyckling blev det en Morgon från 2010. En av de flaskor som släpptes i april.

2010 Morgon Cuvée Classique,  Foillard
Producent är Jean Foillard.  Han har gjort vin i Morgon sedan 1982.
Detta är deras instegsbeaujolais. Druvorna till Cuvée Classique kommer från flera lägen, och är de yngre stockarna av hans vingårdar. Därför håller Jean dem separat i den här, lite billigare, cuvéen.
Druvan är så klart Gamay.

Färgen är rubinröd, men med en liten mörk framtoning
Doften är fylld av bär, främst skogshallon och blåbär. Lite fat finns här liksom en svag ton av örter.
Smaken är frisk och lätt i tonen och inte minst lätt att dricka. Här finns inga skumbaner eller annat syntetiskt som vi hittat i billiga beaujolaiser och som gjort oss tveksamma till dessa viner.
Hallon och blåbär dominerar i smakpaletten, men här finns också lite jordgubbar och syrliga körsbär.
Örterna är svaga men delikata. Det finns en eftersmak, men den är inte så lång, dock tillräcklig för att upptäcka lite annat. Där i eftersmaken dyker en annorlunda syrlighet upp, som jag förknippar med rabarber. Tolka mig nu rätt: Tonen av rabarber inte surheten. Minsann finns här inte också lite mineraler.

På SB kostar vinet 179 kr. Detta är 70 kr lägre än Foillards Cote du Py, som vi drack för 14 dagar sedan. Vad vi tyckte om den hittar du här. Visst är Cote du Py något vassare, men inte så där värst mycket. Betyget blir detsamma.

Betyg 3+.

2009 La Falaise, Chateau de la Negly

2009 La Falaise Ch De La Negly.Ett vin från Coteaux du Languedoc. Från området La Clape, strax öster om staden Narbonne i västra Languedoc. Vill du veta mer om producenten så finns det lite info på importörens Divines hemsida.

Vi drack 08:an för drygt ett år sedan och vad vi tyckte om den kan du läsa här.
Druvsamansättningen är nu 45% syrah, 38% mourvèdre, 12% carignan och 5% grenache. Jämfört med 08:an är den stora förändringen att 09:an innehåller väsentligt mindre grenache, mer mourvèdre och så ett tillskott av carignan.
Vinet har fått ett år på franska ekfat av varierande storlek. Syrahvinet lagrades i ett år på franska ekfat om 340 liter, varav hälften av dessa var nya. Vinet av de övriga druvsorterna lagrades på stora gamla ekfat. Efter avslutad lagring så blandades vinet, och buteljerades utan filtrering eller klarning.

Färgen har en kompakt mörk, blåröd nyans.
Vi möter en doft av mörka körsbär, viktoriaplommon och lite björnbär. En ordentlig dos av sydfrankrikes vilt växande örter utgör ett  karaktäristiskt drag. Lite, lite fat och aningens mörk choklad. Det finns också en liten sötaktig arom, som jag inte noterar förrän det allra sista. Den för tankarna åt torkad frukt. Fikon? En härlig doft, som har precis de ingredienserna vi så starkt uppskattar.
Munnen fylls av en dryck som är fullpackad av frukt och örter. Mörka körsbär, skoghallon, solmogna björnbär och så lite försiktiga plommon och blåbär. En rejäl näve med kryddor och örter hettar till vinet. En lång eftersmak. Så klart finns frukten och örterna även här, men det dyker upp nya inslag såsom mörk choklad, lite kaffe och lakrits. Till sist noterar vi även i smaken en liten, liten sötma i form av fikon, möjligen dadlar. Den fräscha syran gör att vinet känns piggt och tillsammans med lite, inte helt avrundade, tanniner är vinet mycket matvänligt.
Vår invändning från förra året gällande 08:an om de gröna paprikatonerna, kan vi inte alls spåra i 09:an.

Betyg 4

2010 Aravo Albarino, Beira Aral

Fredagen startade lite gråmulen, men på em klarnade det upp och vi fick strålande solsken. Temperaturen tog sig upp til 14 grader. Det blev en hård dag i trädgårdslandet med hacka och spade som redskap. Gökens envisa hoande höll mig på gott humör trots en värkande rygg.
Ikväll skulle det smaka fint med grillad marulk kompletterad med några kräftstjärtar. Nu gällde det bara att välja vin till detta....
Valet föll på en flaska Arbois från Dom Stephane Tissot (släpptes i maj). En timme i kylen och sedan korkade vi upp, men usch och fy vilken doft. Jäst, sherry och någon konstig blommighet. Inte smakar det bättre. Jag förs trettio år tillbaks i tiden när en god vän bjöd på maskrosvin. Hustruns kommentar är "Det här är ju inte drickbart". Jag går ner i källaren och hämtar den andra flaskan. Jag köpte ju två.
Exakt samma doft och smak. Det här måste ju vara defekt. Det får bli ett återbesök på SB och reklamera. För säkerhetsskull tog jag med mig ett helt annat vin och det fick bli kvällens sällskap.

2010 Aravo Albarino, Beira Real.
Vi befinner oss i Rías Baixas, som ligger i provinsen Galicien i nordvästra Spanien. Området fick status som DO (Denominación de Origen) 1988 och omfattar idag cirka 3 000 hektar vinodlingar.
Firman som producerat detta vin heter Beira Aral och drivs av vinmakarna Thierry de Francisco och Pepe Alvarez.
Vinet är gjort till 100% på druvan Albariño.
Albariño odlas företrädelsevis längs Atlantkusten på den Pyreneiska halvön, där druvans tjocka skal är en fördel för att klara det fuktiga klimatet. Albariño står för 90 procent av odlingarna i Rías Baixas



Doften känns väldigt ung och frisk. Tydliga inslag av gröna äpplen och päron. Här finns en ton av persika som skapar lite spänning. En angenäm citrusdoft och lite örter lägger vi också  på pluskontot.
Smaken är frisk och spänstig. Gott om frukt i form av gröna äpplen, päron och citrus, som ger en frisk och trevlig syra. Det finns ockå lite exotiska inslag av persika, aprikos, melon och mango, som balanserar den friska syra genom att tillföra lite sötma.
I eftersmaken kommer lite mineraler och örter.

Det här är inget stort och elegant vin. Det är däremot ett rakt och enkelt vardagsvin. Inte tillgjort och konstlat. Ett friskt och gott vin, som funkade till vår fisk. Vinet är perfekt som aperitif eller bara att njuta av en varm sommarkväll.

Detta var vårt första vin från Galicien och det gav absolut mersmak.

På Bolaget kostar det 149 kr. Väl värt varenda krona.

Betyg 3+

2008 Ferrer Bobet

Våren går långsamt i år. Någon riktig vårvärme infinner sig inte. Vädergudarna blandar ganska friskt emellan regn, blåst och lite sol. Det gäller att se saker positivt. Här på västkusten blommade vitsipporna i över en månad. Fruktträden blommar ett i sänder. Tiden mellan hägg och syren ser ut att bli en lång utdragen tid. Är det inte årets vackraste tid?
Hustrun åkte i onsdags in till gymmet och själv klarde jag av det fysiska arbetet genom att vara i trädgårdslandet ett par timmar med hacka och spade som redskap. Göken bjöd på sitt envisa hoande och förgyllde därmed min stund.
Vi avslutade kvällen med ett glas vin och lite ost.

2008 Ferrer Bobet Vinyes Velles.
Vi befinner oss i Priorat, sydväst om Barcelona. Ett vinområde som vi alltmer kommit att uppskatta.
Vi drack årgång 2007 av detta vin för snart ett år sedan. Vad vi tyckte om 07:an kan du läsa här.
Druvmixen är i årgång 2008: 65% carignane, 34% grenache noir och 1% cabernet sauvignon. Jämfört med 07:an har 08:an lite mer (4%) carignane och något mindre grenache.

Färgen är mörk blålila och just det violetta inslaget är påtagligt i solljuset, då jag häller upp två glas.
Doften är stor ja rent av yppig. Körsbär, skogsbär och en hel drös kryddor känner vi omgående. Lägg därtill lite fat och kakao, så är bilden komplett. Det bestående intrycket förblir bären, frukten och de underbara kryddorna. Vi gillar verkligen den här doften.
I munnen får vi till en början en anstormning av frukt och bär: körsbär, hallon, björnbär, blåbär. Det tar inte lång tid för kryddor och örter att göra sig påminda. Det här är gott. Redigt gott. Eftersmaken är lång och fylld av bär, örter, kryddor, lite choklad och kaffe. En lite sötaktig nyans dyker upp i svansen tillsammans med lakritstoner och mineraler. Då vi kände den sötaktiga tonen fick vi en amaroneassociation. Visst känner vi lite rostade fat, men det är svagt och pikant. Fin syra och rejält med tanniner. Tanninerna uppför sig på ett belevat sätt och är förvånansvärt mjuka redan nu.
Alkoholen  (15%) är fint inbakad i frukten och kryddorna, så den känns inte.

Det här var ruskigt gott. Återigen påminns vi om varför Priorat är vårt favoritområde i Spanien.
Det här vinet kan vi varmt rekommendera. På bolaget får du punga ut med 295 kr. OK, det är mycket pengar för en flaska vin, men om du jämför med vad du får betala för en flaska vin på kvarterskrogen, så får du här i varje fall ett fantastiskt vinminne.

Betyg 4+













Vi betalade 295 kr för vår flaska på SB.

2008 Alto Cabernet Sauvignon.

En av kvällarna  för någon vecka sedan bjöd brodern från norr på vin. Ett av glasen var en cabernet sauvignon. Av olika anledningar har anteckningarna blivit liggande och först nu kommer jag till skott med att sammanfatta intrycken.

2008 Alto Cabernet, Sauvignon.
Vi befinner oss i Sydafrika närmare bestämt i Western Cape, Coastal Region, Stellenbosch.
Producenten är Alto Estate. Druvorna är till 100% Cabernet  sauvignon.
Vinet har lagrats cirka 18 månader i en kombination av nya, ett och två år gamla franska fat samt en smula nya amerikanska
Priset på SB är150 kr

Det är en trevlig doft, där de svarta vinbären dominerar. Visst finns här lite annat såsom svaga örter, mörk choklad och lite jord.
Smaken är rik på mörka bär och även här är det de svartavinbären som dominerar, men inte samma dominans som i doften. Lite örter och choklad finns också här. En påtaglig fatsmak kan vi lägga till. Inte så att den stör. Eftersmaken är medellång, full av den mörka frukten och det är i eftersmaken som vi först känner en liten bränd ton. En liten rökighet finns, som signalerar Sydafrika, dock är rökigheten mindre än i många andra viner från Sydafrika.
En viss stramhet har vinet och den hänger ihop med tanninerna. De är inte allt för bråkiga utan ger en viss stadga åt vinet. Syran känns fräsch och dominerar inte på något vis.
Att man haft Bordeaux som förebild råder det nog ingen tvekan om.
På det hela ett ganska trevligt vin som passar bra till kötträtter.

Betyg 3+

2007 Asinone

I lördags var det dags för grillning. Vi hade inhandlat ett par entrecoter  från djur som gått på strandängarna runt Tjolöholm (strax söder om Kungsbacka). De var inköpta i vår Konsumbutik i Frillesås. Till detta drack vi ett vin från Montepulciano

2007 Asinone, Poliziano
Montepulciano är beläget några mil söder om Florens, i sydöstra Toscana.
Vinodlingarna i området omfattar drygt 820 hektar. Vin från detta område måste innehålla minst 70 procent av den blå druvsorten sangiovese, lokalt kallad prugnolo gentile.
Poliziano drivs av Federico Carletti. Egendomen omfattar 120 hektar.
Asinone görs de bästa åren till 100% av  Sangiovese, men det händer att vissa år blandar man i  10% Colorinoa och Merlot från yngre vinstockar..

Färgen på vinet är mörkröd, lite tegelstråk och med en dragning åt det mörkt rubinröda hållet.
Inledningsvis är doften lite återhållsam, men för var halvtimma jag är är där och doftar tillkommer nya aromer.
Vi låter vinet få två timmar i karaff innan vi sätter oss till bords. Det första vi noterar är de mörka körsbären, efterhand tillkommer såväl hallon som lite plommon. Örterna dyker upp efter ungefär en timma på karaff och då tillsammans med en liten mörkrostad kaffeton. Lite fat finns där också nu och precis innan vi ska gå över till att smaka utbrister hustrun "den lite brända tonen associerar jag till muscovadosocker". Ja, för där är en liten ton av något bränt och lite sött (russin). Vi gillar de signaler som doften skickar ut.
Vi tar en klunk. Gott! Riktigt gott!!
Tydliga mörka körsbär är det första vi känner. Mer röda bär i form av mogna hallon, fina kryddor, lite katrinplommon och en bit riktigt mörk choklad. Eftersmaken är ganska lång, fruktig, kryddig och det allra sista får vi en god lakritsrem att suga på. Syrorna är med oss hela tiden. Pigga och friska, men aldrig att de slår över till en jobbig syrlighet. Gott om väluppfostrade tanniner, som inte är sammetslena utan lite lagom krävande.

 

Ett underbart vin som gjorde sig perfekt till vårt grillade kött.

Slutsåld på SB, men när vi köpte det här vinet någon gång under 2011 kr betalade vi 299 kr. Vi ska hålla ögonen på när nästa årgång lanseras. Tillsvidare får man hålla tillgodo med ett något enklare vin från  Poliziano från 2008,  men så kostar detta i gengäld 149 kr. Vi har inte smakat den varianten, men blir lite sugna för att få lite perspektiv på producenten.

Betyg 4+

2010 Morgon Cote du Py, Jean Foillard,

Debatterna om de sk Naturvinerna har gått heta på diverse bloggar bl a här.
Vi på Vintankar har i snart trettio år odlat(husbehov) enligt principen ingen besprutning med kemikalier, gödsling med naturgödsel eller gräsklipp och täckodling. Varierade växtföljder är en självklarhet och vi får täcka med duk ( all kål, vintermorröter). Mycket sker enligt de principer FOBO ( FöreningenOrganiskBiologiskOdling) förespråkar. Det är då självklart att vi uppskattar vinproducenter som också undviker bekämpning med kemikalier. Detta vare sig man kallar det Biodynamiskt, Naturviner, Ekoviner or what ever.

Vi har tidigare haft svårt att hitta rätt bland Beaujoliasviner. I april släpptes ett gäng som vi beslöt oss för att prova. Lite av nu eller aldrig mer.
Till fredagens grillade tonfisk öppnade vi den första.

2010 Morgon Cote du Py, Jean Foillard.
Vi befinner oss i Beaujolais, som ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon. Morgon är ett av tio Crus, vingårdslägen, i området.

Druvan är Gamay.
Vi har en ljusaktik blåröd färg, som gör att vinet är transparent.
Doften är i början svag, men ganska snart känner vi skogshallonen göra entré. Strax därpå gör slånbären och lingonen  sällskap med hallonen. Någon kraftig doft blir det aldrig, men den är ändå tydlig.
I gommen blir allt lite tydligare: skogshallon, lingon, körsbär och lite slånbär. Friskt, enkelt och syrligt. Efter ett tag tillkommer lite örter och en mineralaktig ton. Tämligen kort i eftersmaken.  Läskande och lättdrucket sammanfattar hustrun. Jag kan bara instämma.

Vi sammanfattar detta som ett egentligen ganska enkelt vin. Rakt och drickvänligt, med toner som drar åt ett enklare pinot noir vin. Vi är båda överens om att detta är den bästa Beaujolais vi druckit, vilket i sig inte säger så mycket. Vi är därmed beredda att ge Beaujolais ytterligare chanser.
Priset 249 kr tycker vi är i överkant.

Betyg 3+

2006 Col D´Orcia

I förra veckan var Brodern från norr på besök. Det blev några viner från hans del av källaren.
Än så länge har det inte resulterat i någon bloggpost, men nu kommer den första av två.
Jag vet ju att han och hans sambo har ett särskilt gott öga till viner såväl från Piemonte som från Toscana. Den här kvällen var det Toscana och en Brunello di Montalcino.

2006 Col D´Orcia.
Vi har alltså  en Brunello di Montalcino. Vi befinner oss några mil söder om Siena. Druvan är en klon av Sangiovese, som kallas just Brunello. Vinet har lagrats 3 år på ekfat från Slovenien och sedan ytterligare ett år på flaska innan det når marknaden.

Färgen har en tegelaktig ton och viss transparens noterar vi.

Doften domineras i början av ljusa körsbär av bigarå typ. Initialt är det ingen kraftig doft precis, men den kommer sig alltmer. Visst känner vi faten i form av trevliga kryddor och aningens ved. Lite inslag av plommon, choklad och läder. Och så den där färgdoften, som hustrun har lite svårt för. Den är inte stark på något sätt, bara tydlig.
I munnen får vi ett rätt så kraftigt vin med en ordentlig körsbärssmak. En liten ton av surkörsbär eller är det röda vinbär? Syrorna är allerstädes närvarande. Tydliga, trevliga och matvänliga. En fin krydd och örtighet sätter vi upp på pluskontot. 
Ordentligt med finlemmade tanniner, som ännu inte blivit helt avrundade utan har lite vassa kanter som sticker ut här och där.
Den långa tiden på ekfat känns, men blir inte störande i vårt tycke.
Eftersmaken är fylld av körsbär och här tillkommer en liten ton av sötlakrits på slutet. Lite choklad och läder gör eftersmaken extra trevlig.

Nu är det årgång 2007 som säljs på SB. Den finns både på hel- och halvflaska för 264 kr resp 149 kr.

Betyg 4

2008 Sauvignon Blanc, Clos Henri

En fredag för någon vecka sedan grillade vi havskatt. I kylen hade en kvarglömd flaska vitt vin, oöppnad. Den fick bli vårt sällskap.

2008 Suvignon Blanc, Clos Henri.
Familjen Bourgeios från Chavignol i Sancerre köpte 50 hektar i Marlborough i slutet av 90-talet och 2003 var de första vinerna klara. Sakta men säkert så bygger man upp en ny gård med kyrka och allt.
Man odlar i första hand sauvignon blanc och pinot noir.
Det här är deras första vin. Deras andra vin Bel Echo drack vi i höstas.

Färgen är ljusgul med lite skimrande gröna nyanser.
Det är en typisk sauvignon blanc doft som når oss: nässlor, fläder och svartavinbärsblad. Allt i en frisk och pigg stil. Lägg därtill lite exotisk frukt och citrus.
I gommen får vi ett frisk vin. Syran är pigg och tydlig men går inte över gränsen för syrligheten. Citrus, krusbär och svarta vinbärsblad är vinets signum, men där finns inslag av lite exotiska frukter. I eftersmaken dominerar krusbären, men har nu också sällskap av fläder, nässlor och kiwi. En mineralaktig ton noterar vi i svansen tillsammans med någon exotisk frukt.
Ett enkelt och rättframt vin. En riktig god Sauvignon blanc som passar bra en varm sommarkväll, men funkade till vår grillade havskatt.





Nu är det årgång 2010 som finns på SB och den kostar 179 kr.

Betyg 4-

Två vinbloggare möts.

Det var dags för första mötet med en annan vinbloggare. I den verkliga världen.
På tisdagskvällen träffade jag för första gången en annan vinbloggare. Ingvar från Billigt Vin var på besök i Göteborg.  Vi har haft en del mailkontakt sedan i höstas. Ingvar har dessutom tipsat mig eller snarare sonen om boende i Ängelholm och till slut resulterade detta i en lägenhet.

Jag mötte upp Ingvar på hotellet och nördar som vi är så hade vi varsin skvätt vin med oss. Ingvar hade inhandlat lite ost och charkuterier. Det blev två timmars intensivt diskuterande om viner, resor, bloggande, monopolet, e-handel och en hel del annat.

Ingvar bjöd på:
2004 Bressan Pinot Grigio.
Vi befinner oss geografiskt i det nordöstra hörnet av Italien. Inte så långt från gränsen till Slovenien.

Ett vin jag läst om på Billigt Vin men aldrig smakat. Det blev kärlek vid första klunken. Ja, egentligen första ögonkastet för sällan har jag skådat ett vin med en sådan tilltalande färg. Bärnstensfärgad med orange inslag.
Initialt är doften ganska svag, men den kommer alltmer ju längre tid vinet får i glasen. Lite aprikos och blommor, men framförallt Cox Orange. En äppelsort som mina morföräldrar förvarade på vinden och tog fram till jul.
Smaken tar omedelbart sin plats. Vi känner igen äpplena från doften, lite citrus med en frisk syra, aprikos som i eftersmaken svänger över mot en torkad variant. Någon liten krydda eller mineral ger vinet lite extra karaktär. Och faktiskt finns där också något tanninliknande, som gör vinet exemplariskt till våra charkuterier.

Halva flaskan får jag ta med mig hem och på onsdagskvällen
får hustrun göra samma resa, som jag gjorde i Ingvars sällskap. Vinet är minst lik bra nu som kvällen innan. Vi har förvarat det i kylen, så det behöver en liten stund i rumstemperatur för att blomma ut och då är doften betydligt kraftigare än under gårdagen. Samma dofter, men nu är det pang på rödbetan. Ljuvligt!! Hustrun som vanligtvis är lite reserverad vad gäller vita viner, gör tummen upp och lägger till att detta är bland de bästa "vita viner" hon druckit.

 

Mitt bidrag den här kvällen är förstås ett vin från Valpolicella.

2007 Valpolicella Superiore, Marion.

Jag provade det här vinet i höstas och vad jag tyckte då kan du läsa här.

Ingvar placerade vinet omedelbart i Valpolicella och visst har det legat på ekfat. Faktiskt hela 30 månader.

Vi skulle båda upp tidigt på morgonen och behövde vara alerta. Två timmar gick vansinnigt fort, men så gör det ju när man har trevligt sällskap.

2006 Dedicatum

Ett vin från Valpolicella. Producenten, Terre di Leone, håller till i närheten av byarna Marano och Fumane.. Vinet är gjort på 14 olika druvor, varav 8 är klassiska Valpolicella druvor och så har man lagt till bl a Syrah, Cabernet S . Jag har svårt att få fram proportionerna.
Vinet har legat 14 månader på franska ekfat (500 l ) och därefter 6 månader på flaska innan det når ut till marknaden.
Vi drack det här i somras och var då ganska så positiva. Läs här.
När vi dricker det på lördags- och söndagskvällen är vi mer konfunderade.

Vinet har en klar mörkröd färg, men som samtidigt går mot det briljantröda hållet. Motsägesfullt men så är intrycket.
Doften är omedelbart intensiv. Vi slås omgående av kryddorna och örtigheten. Här finns också toner av solvarma bär såsom körsbär och björnbär. En lite ekad vaniljdoft som har aningens brända inslag stör oss lite. En rejält trevlig lakritsarom räddar helhetsintrycket.

Smaken domineras initialt av de mörka körsbären och mogna björnbären. Här finns också inslag av svarta vinbär och mörka viktoriaplommon. Efter ett tag tar svartpeppar, övriga kryddor och örter över. Lite svag syra noterar vi. Tanninerna känns mjukare än vad vi minns från sommarens smakprov. Eftersmaken är rätt så lång med mörk frukt, ordentligt med örter och kryddor. I slutet dyker den salta lakritsen upp. Det är inte många viner jag druckit som haft en så utpräglad smak av salmiak.

Ett fascinerande vin som samtidigt förbryllar oss. Inget vin vi druckit från Valpolicella har varit i närheten av dessa smaker och dofter. Det har definitivt givit oss nya erfarenheter. Vi har en flaska kvar och då vi inte tror på mer utveckling får den gå åt tämligen snart.
Tveksamt om vi kommer att fylla på förrådet om tillfälle ges, men vi vill heller inte vara utan denna erfarenhet.

Betyg 3+

Delamotte och Valthornssnäckor

Igår strax efter lunch ringde min vän Yrkesfiskaren. "Vill du ha några valthornssnäckor?" Jag svarar naturligtvis ja på den frågan, trots att jag aldrig vare sig ätit eller tillagat denna variant av skaldjur/musslor. Några visade sig var 30 st. Vi fick googla efter recept och något riktigt bra hittade vi inte. Vi förstod dock att kokar man dom för länge blir de sega. Vi gjorde två kok ett på 4 min och ett på 6 min. Inget blev segt. 6 minuterskoket var lättast att få ut hela musslan.
Någon jättesuccé blev det inte. Helt OK att äta, men ganska intetsägande i smaken. Vi föredrar kammusslor eller pilgrimsmusslor.

Delamotte Brut.
Ur källaren plockade vi upp en halvflaska Delamotte Brut. Inköpt på SB för 170 kr.
Druvmixen är Chardonnay 50%, pinot noir 30%, pinot meunier 20%
Druvorna till Delamotte Brut kommer mestadels från husets egna Chardonnay-odlingar som ligger i de klassiska Côte de Blancs-byarna Le Mesnil sur Oger, Avize och Oger.

Vi känner en frisk doft av citrus och gröna äpplen med en lite "brödig" ton i bakgrunden. Inte stark och påträngande utan mer försiktig men ändå med en viss skärpa.
Smaken känns med en gång lite stram och inte så komplicerad. Smakerna är enkla och tydliga: citrus, gröna äpplen, bröd och lite mandlar. Efter en stund i glaset avtar stramheten och övergår i en torr, behaglig citrus ton. De gröna äpplena drar iväg åt gula äpplen istället. Allt detta tycker vi är positivt. I eftersmaken som är medellång kommer lite sommarblommor fram och lite vita vinbär ger en syrlig karaktär. Lite, lite bitterhet av grapefrukt noterar vi det allra sista.

En champagne som är helt OK, men som inte får oss att göra vågen. Vi letar vidare bland halvflaskorna, som så här långt leds överlagset av Billecart-Salmon Cuvée Nicolas Francois Billecart Brut. Den är förstås dryga hundralappen dyrare, men ger en lyxig känsla och värd varenda krona.

Betyg 3+

2002 Millésime, Legras & Haas

2002 Millésime, Legraas & Haas.
Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här. Vi köpte våra flaskor på SB för 325 kr på hösten 2009.
Det här bubblet är till 100% gjort på Chardonnay.

Detta känns som en helt drickfärdig champagne från 2002. Möjligen kan det finnas lite mer att krama ut, men inte så mycket. Det behövs inte heller för det här är riktigt gott. Dryga 300 kr för en så här bra champagne är ett fynd, om nu viner över 300 kr kan vara fynd, men jäkligt gott det är det.

En läcker doft av lite bröd och knäck når våra luktcensorer omgående. De kompletteras strax därpå av gula, fullmogna sommaräpplen (Transparente blanche) och en frisk dusch av citrus. Doftintrycket kompletteras av lite musselskal.
Gommen fylls av en komplex sammansatt smak, där fina, friska citrusfrukter först tar plats.
Den friska syran har sin utgångspunkt i citrusen och som efterhand kompletteras av Transparente blanch äpplen. Lite rostat bröd och mandlar  öser på komplexiteten. Mer frukttoner i form av gula plommon och någon exotisk variant. Eftersmaken är klart läcker. Fruktig, mineralaktig (musselskal) och alldeles i slutet dyker en liten, liten bitterhet upp i form av blodgrape.

Det här är en champagnestil som verligengår hem hos oss.

Betyg 4

2009 Chateauneuf du Pape, Donjon

Den här flaskan påbörjades på förra fredagskvällen. Halva flaskan blev kvar och den fick fungera som eftersläckning till söndagens provning med brodern och hans familj. Det kan med en gång sägas att detta var ingen eftersläckning vilken som helst. Ett vin av den här kalibern är egentligen värd sin egen kväll. Brodern har liksom vi på Vintankar blivit alltmer förtjust i Ch9dP-viner.

2009 Chateauneuf du Pape, Le Vieux Donjon.
Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällarna ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negociant. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.

 

Färgen har en lite ljusare ton än vad vi är vana vid för Ch9dP-viner. En varmröd ton som drar åt lite violet och samtidigt en viss transparens.
Det doftar  förföriskt av hallon, björnbär, blåbär och körsbär. Vi får också omgående en förnimmelse av vår cykeltur i Provence förra sommaren då örterna tränger sig på. Kanske är det den milda lavendeltonen på slutet som fångar oss helt. Lite svagt i bakgrunden finns en arom av jord, järn och rått kött. Doften är större på söndagskvällen än två kvällar tidigare.
Vi låter vinet virvla runt i gommen, som initialt fylls av friska, syrliga toner av röda bär (hallon). Efterhand ansluter även en lite mörkare fruktkänsla i form av blåbär och solmogna björnbär. Örter och kryddor finns där hela tiden. Eftersmaken är medellång. I eftersmaken framträder örterna än mer tydligt och lakritsen gör sitt första inhopp. Tanniner finns här en hel del av. De känns lite finkorniga, inte helt avslipade och ger ett bra motstånd, utan att för den delen kännas jobbiga.
Vi blev alla väldigt förtjusta i det här vinet. Det växer med all säkerhet ytterligare några hack ihop med lite mat. 
Mycket tillgängligt idag, som ni förstår av ovanstående, men att det finns mer att hämta om några år är vi också ganska säkra på.

Vi betalade 349 kr när vi köpte det via Systembolagets beställningssortiment i vintras. Nu är det markerat som tillfälligt slut.

Betyg 4+

Giro d´Italia

Brodern från norr tillsammans med sambo är åter på besök i Norra Halland. Deras sommarhus ligger alldeles intill vårt permanent boende. Det brukar bli intensiva dagar med umgänge och vinprovningar. En vecka på våren, fyra veckor på sommaren och en vecka på hösten. Den första dagen är det Vintankar som står för maten och en tillhörande vinprovning.
Ikväll är det fyra viner från Italien: Piemonte, Valpolicella, Toscana och Sicilien.

Vin nr 1. Terre di Pietra – Amarone Rosson 2006 70454
Pris 386 kr.

Den här amaronen släpptes i höstas och överlag fick den positiva omdömen. Det var en enkel uppgift att bland de fyra vinerna pricka amaronevinet.
En ny och ganska liten producent från Negrardalen. Förutom de sedvanliga druvorna Corvina och Rondinella har man 5% av druvan Oseleta och 10% av druvan Teroldego.
Doften är klassisk: mycket körsbär och toner av choklad. En del russin och så lite fat. Elegans lång väg.
Smaken är ljuvlig: körsbär, lite torkad frukt, en del choklad och lite örter. Lite fat men inte alls störande. Alkoholen (15%) balanseras i syran och frukten. Här finns tanniner och de är mycket finkorniga och sammetslena. Eftersmaken är lång och domineras en den underbara frukten. En matamarone!!
Vi föll alla sju för den godsaken.
Betyg 5-

Vin nr 2. 2000 Barolo Paulo Scarrone

Inköpt via Beställningssortimenmtet 2007 för 250 kr.

Terredavino har som idé att köpa in druvor från handplockade vingårdar som sedan vinifieras i egen toppmodern anläggning. Man skriver långa avtal med de bästa vingårdarna, idag 14 st, och stödjer med kunskap och modern teknologi. Terredavino har som filosofi att arbeta med låga skördeuttag och ekologi. Vinerna är fruktdrivna och präglas av hög koncentration och terroir. Man gör allt från enklare standardviner till högklassiga Barolos som får 90+ poäng av internationella vinexperter. Terredavino har en mycket intressant filosofi vilket resulterar i viner av hög kvalitet till mycket sympatiska priser. Poderi Scarrone är en sk ”Single Vinyard” Barolo, dvs druvorna som är 100% Nebbiolo, kommer från en och samma vingård. Druvorna är handplockade och man har bara valt den bästa frukten i vingården. Vinifieringen är traditionell med 10-15 dagars jäsning med skal på i relativt låg temperatur. Därefter mognar vinet i små ekfat i 24 månader för ökad komplexitet. 2000 var en mycket bra årgång och denna Barolo kan njutas nu och ytterligare 5-7 år med bra lagring.  Källa Tryffelsvinets hemsida. Doften har en mörk ton av fuktig källare. Hustrun tycker doften är vämjelig. Det uppstår en diskussion om vinet är korkskadat eller har det bara fått för lite tid i karaffen? Vi anar oss ändå till lite röda bär, en blommighet av rosor och viol. En svag rökighet och så lite vanilj. Smaken:  här möts en bärkompott av hallon, körsbär och björnbär. Trots sin ålder har syran ett starkt genomslag på ett trevligt sätt. Gott om tanniner som fortfarande har lite kanter här och där. I eftersmaken spårar vi såväl viol som vanilj. Ett kraftfullt vin som vi dock tycker sakna elegans. Och så var det, det där med källardoften. En liten skvätt har blivit över i karaffen. När vi slaktar den slatten så finns, fyra timmar senare, ingen som helst antydan om källare. Betyg 3+

Vin 3. 2006 Montesodi.
 Producent är Frescobaldi. Priset är 363 kr på Bolaget.
100 procent sangiovese från en 20 hektar stor vingård och ett lågt skördeuttag på 35 hl/ha.

Doften ger omedelbart ett trevligt intryck. Vi hittar mörka bär som björnbär och blåbär. Toner av choklad, kaffe och ett litet fatinslag kab vi också urskilja.
Smaken  är till en början lite stram, men släpper till alltmer ju längre kvällen lider. De mörka körsbären, mörka plommon och solmogna björnbär ger oss en stor välkomstkram. Detta följs upp med örter, kakao, kaffe och finstämda inslag av läder, tobak och vanilj. Syran är frisk och detta tillsammans med de inte helt avslipade tanninerna ger vinet en stolt ryggrad. Underbart till maten och gott även på egen hand.
Vinet kommer med all säkerhet att utecklas vidare, men visst är det väldigt njutbart redan idag.
En av de bättre Chianti vi drucket på de senaste månaderna.

Betyg 4+



Vin nr 4. à Rina (nr 74971)
Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är endast 15.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.

Det görs tre röda viner: instegsvinet 'a Rina samt vingårdsvinerna San Lorenzo och Feudo.  San Lorenzo och Feudo är två viner som gärna kan lagras några år innan man dricker dem. Alla tre vinerna är gjorda på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt av druvan Nerello Cappuccio. 
Åter till á Rina
Färgen är mycket ljus. Helt transparent.
Doften är inte stor och påträngande utan lite mer åt det servila hållet. Mycket friskt och fräscht. Ljusa körsbär och lite toner av hallon är det första vi slås av. Lite blommiga nyanser som drar åt viol och i bakgrunden ett litet svagt stråk av rök.
Smaken har en frisk bärighet som sitt signum: körsbär, hallon, lingon och tranbär. I eftersmaken kompletteras bären med en stenighet eller snarare mineralaktig känsla. En viss pepprighet ger sig också tillkänna. Syran är frisk och behagfull. Tanninerna ger ett gott tuggmotstånd. Inte helt avslipade men ändå trevliga och ger vinet en redig karaktär.
Vi är alla noviser när det kommer till viner från Etnas sluttningar och druvan Nerello Mascalese. Vi konstaterar att detta var riktigt gott och vi har blivit nyfikna på viner från Sicilien.
Detta är kvällens stora positiva överraskning och priset 179 kr känns som ett kap. Vi beställer fler!

Betyg 4


Sammanfatning.
Vin nr 1 dvs amaronen "Rosson" blev kvällens vinnare. För sin elegans, smakrikedom och användbarhet.
Vin nr 3 "Montesodin" kommer strax därefter.
à Rina blir knappt slagen trea. Man ska då komma ihåg att de två vinerna som hamnade före är lite mer än dubbelt så dyra. Talar man om mest prisvärt är à Rina en klar vinnare. Vi ställer oss också frågan "Om detta instegsvin var så här bra, hur ska då inte storasyskonen Feudo och San Lorenzo vara?"