2006 Sori` Paitin, Barbaresco

Under mellandagarna hade vi besök av svärmor och svägerska. Svärmor gillar inte vin, men svägerskan kan man alltid överraska med något gott. Vi plockade fram en barbaresco till Slottssteken.

2006 Barbaresco Sori´Paitin
Producent är Azienda Agricola Paitin, som ägs av familjen Elia. De äger idag 15 hektar vinodlingar.
Barbaresco ligger strax öster om staden Alba i provinsen Cuneo i regionen Piemonte i nordvästra Italien. Barbaresco består av tre kommuner: Barbaresco, Treiso och Neive.
För vinifieringen använder man moderna roterande jästankar, därefter lagras vinet under tjugofyra månader i stora slavonska botti, hälften nytt enligt hemsidan.

 

 

Färgen är tegelröd i en mörkare ton. 

Det är ingen stor och mäktig doft, snarare lite försiktig och servil. Aningens sluten skulle man kunna säga. Likväl känner vi tydliga körsbär av en liten ljusare variant. Här finns också en del hallon och nypon, lite rosor och violer. Doftintrycken fullbordas av lite läder och tobak.

Det första smakintrycken signalerar stramhet och ungdomlighet. Lite tillknäppt och med tanniner som biter rejält i tungan och gommen. Till maten mildras dessa attributen och då spelar vinet ut sitt fulla register. Den röda frukten dominerar med surkörsbär, hallon, lingon och nypon. Några nypor örter finns här och ett floralt inslag som för tanken till violer och rosor. I eftersmaken anar vi oss till lite tryffel, anis och aningens furuträ. En viss fatprägel har vinet, men inte så mycket man skulle kunna befara med tanke på tiden det legat på fat.

Ett par tre år på ryggläge tror vi skulle göra vinet mer tillgängligt och få det att öppna upp sig. Det finns ändå en viss elegans trots ungdomligheten.

Vi har lite skilda uppfattningar. Hustrun tycker att det är alltför stramt med orden "efter maten vill jag har något mer tillgängligt från Södra Rhone eller Valpolicella". Dottern och jag finner charmen i vinet tilltalande och tar gärna ett glas av vinet på egen hand, men visst biter det till ordentligt i gommen.

 

Betyg 4

 

 

Avslutningsvis så önskar vi er alla

 

ETT GOTT NYTT ÅR

 

 



2000 Amarone från Allegrini

Jag hade några dagar före jul fått i uppdrag att inhandla ett par flaskor vin, som skulle ges bort i julgåva. Jag åkte till Systembolaget i Nordstan. Just den här dagen och just vid det klockslaget som jag var på "Bolaget" var det extremt lugnt. Förklaringen var att ute på Nordstans torg kröntes  Årets Göteborgare ( Leif Mannerström). Jag kunde i lugn och ro botanisera bland hyllorna och flaskorna.
Det blev de sista två flaskorna av Masis Costasera Riserva (2007). Något som knappast förvånar läsare av denna blogg. Det blev också två Pinot Noir från Craggy Range.

Jag började titta runt bland amaronesortimentet, när jag väl fullgjort mitt egentliga uppdrag. På hyllan med Allegrinis Amarone årgång 2008 fanns en enda förskrämd flaska från år 2000. Den frestelsen kunde jag inte motstå, så det fick bli en julklapp till mig själv. På juldagen var det dags att dra korken.

2000 Amarone della Valplolicella, Allegrini
Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane i vinområdet Valpolicella i nordöstra Italien. Företaget grundades för 151 år sedan. Det leds i dag av syskonen Franco och Marilisa Allegrini samt deras framlidne broder Walters dotter Silvia Allegrini. Franco är vinmakare, Marilisa har hand om försäljningen och Silvia ansvarar för marknadsföring och PR. Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen.
För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen.
Källa The Wineagencys hemsida

Efter sortering får de bästa druvorna lufttorka i 3-4 månader, de tappar då 40-45 % av sin ursprungliga vikt. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 21 dagar med dagliga överpumpningar.
Efter omdragning till stora ekfat får vinet mogna i 18 månader varav sju månader efter blandning. Vinet vilar på butelj i ytterligare 14 månader före försäljning.
Alkoholhalten för årgång 2000 ligger på 15%, medan den på senare årgångar ligger på 16%.
Druvor: 75% Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5% Oseleta





Vi möts av en ganska försiktig doft. De mörka körsbären är de som som tydligast visar sig. Efterhand tillkommer mer mörka bär i form av björnbär och blåbär. En del kryddor/örter spetsar till doftintrycken. Lite svaga toner av fat, choklad, vanilj och torkad frukt noterar vi också. Den torkade frukten och russindoften som brukar vara så tydlig i många amarone spelar en mer tillbakadragen roll hos denna Allegrini amarone.
I munnen återkommer de mörka körsbären i stor skala och ackompanjeras precis som i doften av solmogna björnbär och blåbär. Tonen av russin och torkad frukt finns där, men har en tillbakadragen roll. Örterna tar för sig lite mer. Vinet är mjukt med en liten frisk syrlighet och tillsammans med de sammetslena tanninerna funkar det här riktigt hyggligt till mat. Eftersmaken är riktigt lång och här känner vi den typiska lilla bitterheten från en högklassisk mörk choklad i kombintaion med mörk frukt.
En mycket balanserad och matvänlig amarone. Elegant, fin frukt och väl strukturerad. Vi har ingen känsla att alkoholen ligger på 15%, då den är så väl integrerad i frukten. Här är det minsann inte tal om någon alkoholhetta.
Vår enda invändning är att vi önskar oss en något mer personlig touch.

Betyg 5-

1980 Grahams Vintage Port

På julaftonskvällen var vi över till våra släktingar och grannar. Vi hade ett hederligt gammalt knytis. Vi hade bl a med oss lite ost och ett portvin.

1980 Grahams Vintage Port.
W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.

Årgången 1980 har inte haft det bästa ryktet och priserna har därför varit överkomliga, men en omvärdering har skett på senare år.

 

Att öppna ett gammalt portvin är alltid lika spännande. Ibland lite onödigt spännande, men den här gången gick det ovanligt bra. Vi fick visserligen ta korken i två omgångar, men utan att den smulade sig nämnvärt. Vi dekanterar vinet och sköjer flaskan för att sedan, precis innan vi promenerar iväg, återbörda portvinet till flaskan.
Färgen har en härlig rubinröd nyans, med en svagt brunaktig ton ut mot glaskanten.
Här doftar det verkligen portvin. Precis den där doften vi förväntar oss. Blåa plommon, mörka körsbär och en hel del fikon i en söt- och nötaktig regi. En viss doft av alkohol känns, men inte den där stickiga utan snarare den alkoholen som kommer från romrussun. En lätt ton (mycket lätt) av örter och läder. Trots sina 32 år känns doften pigg och fräsch.
I munnen känner vi en stor utvecklad smak av mosade mörka körsbär, blåa plommon, romrussin och lite torkad frukt. Ett stänk av svarta vinbär finns där. Svarta vinbär är inget vi vanligtvis förknippar med portvin, men likväl tycker vi oss känna detta. Den friska syran gör att den här porten känns väldigt fräsch och inte ett dugg instängd. Lite sammetslena tanniner överraskar oss också. En lång eftersmak med en viss eldighet känner vi. Eldig men inte spritig. Vi hittar lite kanel, örter, nötter , choklad och mörk frukt. En finstämd balans mellan alla smaker gör detta till en höjdarport.

Vi dricker det här i små gammaldags rödvinsglas, vilket ger utrymme för en hygglig slatt att snurra runt med.

Vrålgott utan att vara ett fulländat portvin. Det skulle kunnat ha en liten elegantare framtoning, därav minustecknet.

Betyg 5-

Inköpt 1994 på Systembolaget. Priset var då 205 kr.



Champagne Legras & Haas Rosé

Vi började lunchen på julaftonen med ett glas champagne. Det blev en nyligen inköpt rosé.

Legras & Haas NV Champagne Rosé.
Vi har en årgångslös champagne gjord på druvorna 50% Chardonnay, 25% Pinot Noir och 25% Pinot Meunier. Den här producenten håller till i Chouilly, en av Grand Cru byarna. Vill du veta mer om producenten så klickar du här.

Doften är frisk och har tydliga inslag av röda bär såsom hallon, röda vinbär och jordgubbar. En svag brödighet finns där och en viss citruston som drar åt blodapelsin. Ett litet floralt inslag tycker vi oss känna. En försiktig ros i juletid kanske? Trevligt och inbjudande är huvudintrycken.

Smaken är mycket frisk. Från doften återkommer de röda bären och citrusen känns mer som blodgrape. Lite bröd eller snarare mariekex noterar vi också. Välbalanserad syra och fin mousse förstärker våra intryck. Eftersmaken är medellång och blodgrapen blir här än tydligare. Den kombineras nu med en liten nötaktig ton.

Vi gillar den här champagnen. Visst kan man önska sig en högre komplexitet och större elegans, men då får man också gräva djupare i plånboken. Vi köpte den här skumpan genom Franska Vinlistan. Vi betalade 1 488 kr för sex flaskor. På SB kostar den 295 kr flaskan. Betyg 4

 



Amarone della Valpolicella "Campolongo di Torbe"

Båda barnen har kommit hem för att fira jul. Dagen före dopparedagen hjälps vi åt med diverse julbestyr: granen ska kläs, skinkan griljeras, julklappar ska slås in. Någon timma före midnatt är allt på plats. Vi slår oss ner vid köksbordet och testar av skinkan, njuter av en bit stilton och i bakgrunden ljuder Håkan Hagegårds röst från stereon.

Sedan tiotalet år tillbaks i tiden öppnar så avslutas dagen före dopparedagen med en flaska amarone (innan dess var det portvin). I år blir det en av de bättre från den stora Valpolicella firman MASI. Det är också vår första bekantskap med just denna amarone.

2004 Campolongo di Torbe
En av Masis prestigeamarone.



Masi har ägt Campolongo di Torbe i sekler, men vingården nämns vid namn redan på 1100-talet då biskopen av Verona beställde vinet till sin privata källare. Liksom Mazzano(den andra prestigeamaronen) på andra sidan dalen Negrar så anses Torbe vara ett av Valpolicellas bästa lägen. Den speciella etiketten använder Masi på viner som inte ges ut med regelbunden kontinuitet. Vinet gjordes i 15 700 flaskor år 2004.
Stockarna växer på vulkanisk, mörk jord. Det här är en klassisk amarone med en klassisk druvmix av 70% Corvina, 25% Rondinella och 5% Molinara.
Molinara är en druva som många amaroneproducenter har börjat överge, men inte Masi. Det är en för området historisk druva och historien och traditioner är viktiga för Masi.

Vi häller upp i glasen två timmar innan vi ska njuta av det. Jag kan inte hålla mig utan måste med jämna mellanrum sticka dit min näsa och ta några sniff. Det är en fantastisk doft vi möter. Stor redan vid upphällningen, men växer ju mer tid vinet får i glaset. Komplext och elegant på en och samma gång, vilket inte gör det helt lätt att beskriva. But here we go. Massvis av finstämd, inbakad frukt i form av fikon, russin, körsbär och plommon. Här finns några nypor av kryddor/örter, mörk choklad, aningens vanilj och nötter. Underbart att dofta på.
I munnen dyker smakerna upp en efter en samtidigt känner vi att smakerna ännu inte är fullt utvecklade. Det första vi noterar är de soltorkade körsbären och de solmogna björnbären. Lingonsmaken i kombination med tranbären ger en livlig syra som är perfekt balanserad av den torkade frukten. Lite örter, mörk choklad, några toner av fat och en del finlemmade tanniner kompletterar bilden. Hela smakupplevelsen är stor, mjuk och rund med en förförisk utdragen eftersmak där fikon, russin, lite lakrits, plommon och mandlar lämnar såväl en söt som lite bitter ton kvar i gommen. Visst känner vi alkoholen, men den är så integrerad i frukten att det bara är angenämt. En så oerhört välgjord och välbalanserad amarone har vi sällan druckit.

Någonstans har vi hört att amarone ska funka till Janssons Frestelse. Visst låter det ofattbart, men vi har bestämt oss för att bilda oss en egen uppfattning. På julaftonens lunch häller vi så upp ett glas, som vi tar fram när vi lägger Janssons på tallriken. Minsann det funkar faktiskt. Det sötaktiga i ansjovisen fångas upp på ett elegant sätt samtidigt som alkoholen smälter samman med det feta och lite gräddiga. Den som är djärv och okonventionell tar efter.......

Dag två så kommer lite mer mognadstoner fram. De mörka chokladpralinerna vi åt dag två var en klockren kombo.
Det här är fortfarande ett väldigt ungt vin, vilket säkert kommer att utvecklas ytterligare. Campolongo är bara i sin linda. Redigt gott nu och kommer att hålla sig i decennier.

Betyg 5

Domaine de l´Amauve, Seguret

Vi har under ett par dagar testat viner från Domaine de l´Amauve. De är alla varuprov vi fått från vinimportören Bizling Wine&Spirits.

Domaine de l´Amauve är en familjeägd egendom på 11 ha i kommunen Séguret.
Området ligger beläget på högra sidan av floden Rhône, nära staden Vaison La Romaine och de berömda byarna Gigondas, Vacqueyras, Rasteau och Châteauneuf du Pape.
Vinmakare är fadern i familjen Christian Voeux, som har ett förflutet på Château Mont-Redon i 24 år. Nu är han ansvarig för Château La Nerthe i Châteauneuf du Pape.

2010 Domaine de l´Amauve Laurances, Cotes du Rhone Village

Druvor som använts är 80 % Grenache och 20 % Syrah.
Vinet har buteljerats åtta månader efter skörd.
Vinet säljs på SB i en förpackning: 6 x 750ml. Priset är 894 kr vilket blir 149 kr per flaska.

Det har en ungdomlig doft av mogna skogsbär, lite örter och med en trevlig sommaräng i bakgrunden.
Smaken domineras till en början av bären: hallon, björnbär och blåbär. Några rejäla nypor av örter finns där också. Bra syra och rejäla tanniner gör det här till ett bra matvin.
Det är inget stort och elegant vin utan mer ett vin för vardagen. Enkelt och rejält.
Betyg 3




Domaine de l'Amauve Réserve, Cote du Rhone Village
Druvsammansättningen i Reserve är samma som i Laurances dvs 80 % Grenache och 20 % Syrah..
En hälft av vinet har lagrats på både gamla och nya fat i 12-14 månader. Den andra hälften ar lagrats i ståltankar tillsammans med druvrester för att bevara friskhet och frukt. Efter tolv till fjorton månader så blandar man vinet som legat på fat med vinet som legat på ståltank och låter det lagras i ekfat ytterligare ett halvår innan det buteljeras.
Vint finns på SB där det släljs i en förpackning: 6 x 750ml för 1194 kr dvs 199 kronor per flaska.

Doften är initialt lite svag men kommer sig allt mer vad kvällen lider. Här finns mörka bär, gott om kryddor/örter och en hel del fat.
Vi känner smaken av mörka bär (björnbär och blåbär) med en liten touch av mogna hallon. Gott om provencalska örter kan vi också notera. Vi känner också typiska drag av fat. Tanninerna är rejäla och lite kantiga, men det kommer med åren att slipas av. Syran ger en friskhet åt vinet. Eftersmaken är medellång och i den kommer lite choklad, blommer och lakrits fram. Idag känns vinet lite väl ungt och alla delar har ännu inte fallit på plats. Det här vinet vinner definitivt på ett par års lagring. Idag funkar det bra till köttiga rätter men är på egen hand lite för tufft för oss.
Betyg 3+


2011 Domaine de l Amauve, Vin Pays de Vaucluse
Ett mycket ungt vin gjort på druvorna  Grenache och Syrah. På importörens hemsida står det att det är lika delar grenache och syrah, medan det på producentens hemsida anges samma proportioner som i de övriga röda vinerna dvs 80% grenache och 20% syrah. Vårt smakintryck gör att vi lutar mot 80/20.
Buteljering sker åtta månader efter skörd.
Vinet säljs i förpackning om sex flaskor för 714 kr vilket ger ett flaskpris på 119 kr.

Ett väldigt ungt vin som lever på sin fina frukt. Doften är ungdomlig och frisk. Vi känner skogsbärs och lite, lite örter. Enkelt men faktiskt tilltalande.
Smaken går i samma banor. Visst, lite tanniner fins här annars hade det nog blivit rena fruktsaften. Eftersmaken är kort. Vi dricker det här på frukten och friskheten. En sommar kväll på egen hand eller till vardagens lite enkla kötträtter. Varför inte till pastarätterna.
Vi uppskattar den här enkelheten.
Betyg 3+









2011 La Daurèle , Domaine de l´Amauve.
Vi avslutar med gårdens vita vin, som är gjort på druvorna

48% Grenache Blanc, 32% Clairette och 20% Viognier. Vinet buteljeras sex månader efter skörden. Det här är ett vin som ska drickas ungt. På SB kostar vinet 139 kr.

Vi nås av en stark doft av citrus, mineraler, lite örter och några droppar honung. Doften känns spännande.
Smaken är frisk och kraftfull. Gott om örter och en hel del citrus. Mineralerna ger sig tillkänna på ett tidigt stadium. Eftersmaken är medellång med en frisk citrussyra, lite äpplen och en touch av honung. Vi gillar friskheten och de tydliga örterna.
Betyg 3+

 

 

Det har så blivit dagen före julafton. Den kommande ledighet blir det inga varuprover. Nu är det de egna valen som helt och hållet styr drickandet. Det blir en hel del amarone med start i kväll. Så bjuder  traditionen i Vintankarhemmet. Ett portvin från 1980 har vi plockat fram för julaftonsfröjderna. Allt detta kommer att dyka upp på bloggen.

 

Vi vill avslutningsvis önska er alla som gör besväret att läsa våra rader

 

En riktigt GOD JUL!!

2003 Syrah Porcupine Ridge

Det är inte ofta det serveras sydafrikanska viner hos Vintankar. Häromveckan när jag var och plockade i källaren upptäckte jag två flaskor vin med sydafrikanskt ursprung. Minns inte när vi köpte eller snarare när vi fick dom. Det kändes dock dags att dricka upp dom, så vi börjar med en Syrah från 2003.

2003 Syrah Porcupine Ridge
Producent är Boekenhoutskloof. Vinet kommer från Western Cape, Coastal Region. Vi är då i Sydafrika på det sydvästra hörnet.

Färgen är mörkröd med några brunaktiga stråk, vilket vittnar om en begynnande ålder.Det doftar av mörka bär, mörka plommon, en hel del kryddor och lite pinjeträ. i anar oss också till lite blodigt kött och rejäla inslag av fat. Lite inställsamt får mna nog säga.I gommen får vi ett mjukt och lent vin. Vi känner smaker av mörka bär (björnbär, blåbär, vinbär). En viss pepprighet noterar vi. Balanserad syra och lena tanniner gör vinet lite väl korrekt. Här finns också en smak som vi förknippar med blod och järn. Eftersmaken är medellång och här känner tydliga ektoner, lite violer och aningens lakrits. Det dyker på slutet dessvärre upp en tydlig bränd smak. Det gör ju ofta så i de sydafrikanska vinerna. Vi trodde för ett ögonblick att det här vinet var annorlunda, men just då vi tänker tanken så nås vi av brändheten.

 

 

 

 

Ett väldigt snällt vin, som känns aningen för korrekt och tillmötesgående. Åtminstone i vår smakpalett. Årgång 2003 funkade bra till maten och klarade sig bra på egen hand.Förmodligen har det passerat sin topp. Vi har inga flaskor kvar, men hade vi haft det så skull vi druckit dom det närmaste året.

Betyg 3

 

 

 

Nu är det årgång 2011 som finns på SB. Den kostar 99 kr

Amarone "Mina Favoriter" av Henrik Ungerth

Henrik Ungerth har under hösten kommit med sin andra bok om Amaroneviner. Den första boken
 "Amarone-Guld från Verona" kom ut 2004 och såldes ut med rekordfart.
I somras kom den svenska översättningen av den danske vinjournalisten Thomas Ilkjaers bok "Amarone och vinerna från Valpolicella". Detta är en bok som på ett grundläggande sätt behandlar Amarone. Ja, nästan som en uppslagsbok.

Amarone "Mina Favoriter" av Henrik Ungerth.

 

 

Precis som boken antyder är det en mycket personlig bok, då den handlar om Henriks favoritviner.

 

 

 Det finns naturligtvis en hel del fakta om amarone. Av innehållsförteckningen ser du detta. Allt är skrivet på ett personligt och lättsamt sätt utan att tumma på fakta. Thomas Ilkjaers bok går något mer på djupet medans Henriks bok hela tiden känns mer personlig. Förordet till boken är skrivet av Sandro Boscaini, Masis president.

Drygt halva boken handlar om Henriks favoriter. Det är en genomgång av 52 viner. Det är också här bokens stora förtjänst ligger. I Henriks kortfattade kommentarer runt producenter och med doft- och smaknoteringar för respektive vin. Detta tillsammans med kapitlen om de olika stilarna och årgångarna gör boken oväderlig för amaronenördar som oss på Vintankar.

 

Vi har så klart köpt ett par böcker. En given julklapp till brodern i norr samt några ex att ha med sig då man blir bjuden på middag hos goda vinvänner.

 

 

Du beställer boken genom att maila info@ettglasvin.com

Pris är 350:- inkl frakt.

 

2009 Amarone della Valpolicella Soprasasso

Igårkväll var det dags för en budgetamarone. Vi fick i veckan ett varuprov av Pretto PR. Importör är Mondo Wine, som grundades 2005 och är ett oberoende företag inom PrimeWine Group.
Årgång 2008 kom i våras och kostade då 139 kr. Det var då Systembolagets billigaste amarone. Årgång 2009 som vi fick som varuprov kostar 189 kr på SB.

Det var länge sedan vi drack en amarone för under 200 kr. Vi ser därför med spänning fram emot det här varuprovet.

2009 Soprasasso Amarone Della Valpolicella (nr 2352).
Producent är: MGM Mondo del Vino. Bolaget startades 1991 och tillverkar 25 millioner flaskor och 4.5 millioner 3 liters bag-in-box. Dom förfogar över vingårdar från Piemonte i norr till Sicilien i söder. De exporterar sina viner till mer än 40 länder.

Till den här amaronen har dom använt de traditionella druvorna Corvinaveronese, Corvinone och Rondinella. Det är den första 09:an vi dricker. Vi har knappt druckit några 08:or ännu. Tumregeln är annars att man ska addera fem år till årtalet på flaskan för att finna ut lämpligt år att börja dricka amaronevinet.
Visst känner man att det här är ett ungt vin med många smaker och dofter som inte utvecklats fullt ut.

Det är ingen stor doft vi möter när vi sätter vår nos mot glaskanten. Den är lite återhållsam, men visst finns här mörka körsbär, lite kryddor och en del fat. Vi saknar den torkade frukten och får inte den där amaronekänslan vi så gärna vill möta. Den doft vi förnimmer är ganska trevlig och vi tycker nog att det känns mer som den doft vi möter i vanliga ripassoviner.
Smaken är lite stram och inte så utvecklad. Visst, vi känner de mörka körsbären, en del örter, mörk choklad och tydliga toner av fat, men den riktiga amaronekänslan vill inte infinna sig.
Vi tycker att det saknas en del struktur, elegans och komplexitet, som vi så innerligt uppskattar i bra amaroneviner. Likaså kommer inte frukten fram på det sätt den gör i de amaroneviner vi gillar.

Vi kan sammanfatta våra intryck som att detta är ett svagt amaronevin, därmed inte sagt att det är ett dåligt vin. Flyttar vi fokus från amarone till ripasso eller annat rött vin från Valpolicella, så tycker vi att det är helt OK.

Betyg 3

Bogazkere en turkisk druva

Jag inhandlade sex flaskor vin på flyplatsen utanför Istanbul å vi var där första veckan i november. Jag köpte viner gjorda på en druva och därtill turkiska druvor, som jag då inte visste så mycket om. Jag har sedan googlat för att ta reda på mer om producenten och druvan.
Turen hade nu kommit till

2009 Bogazkere, Prestige, Kavaklidere
Kavaklidere är Turkiets första och äldsta privata vinproducent. De håller till i de östra delarna av området Anatolia och har huvudkontoret i Ankara. Vi är bra nära vinets vagga.
De gör fyra viner i serien Prestige. Det är viner gjorda på en druva. Den vita är gjord på Narince och de tre röda är gjorda på Kalecik Karesi, Ökuzgözu och Bogazkere.
Ikväll är det druvan Bogazkere vi provar. Druvorna kommer från området Diyarbakir. Vi befinner oss i sydöstra Turkiet, men samtidigt i den norra delen av Kurdistan.

Vinet har en mörkröd färg med blålila skiftningar mot glaskanten. Det doftar mer av mörk frukt. Vi känner mörka körsbär, lite björnbär och fullmogna hallon. Här finns också lite läder, peppar, tobak och pinjeträd. En trevlig doft. Smaken går åt samma håll. Mörkfrukt, lite kryddor, mörkchoklad och en liten ton av lakrits på slutet. Vinet är tämligen stramt. Här finns ordentliga tanniner som är lite kantiga och biter tag i gommen. Syran finns där, men är inte så stor, dock den en friskhet åt vinet. Eftersmaken är medellång och här förnimmer vi en del torkad frukt och en del stänk av vanilj.

Det här vinet tror vi mår bra av något år i ryggläge. Ett av de bättre turkiska viner vi druckit.

Det kostade 16 euro på flygplatsen utanför Istanbul.

 

Betyg 3+

 

 

Bogazkere druvor

 

 

2005 Amarone della Valpolicella Costasera Riserva

Inte en amarone på fjorton dagar. Detta måste åtgärdas. Vi plockar upp  en flaska ur källaren. Det blir en variant från den stora producenten Masi. Lite nostalgisk blir jag, då jag drar mig till minnes att det allra första blogginlägget (för snart två år sedan) handlade just om det här vinet. Fast då var det årgång 2003. Den allra första årgången av Costasera Riserva.
Den flaskan vi drack i slutet av dec 2010 var lätt korkskadad. Vi provade 03:an igen för snart ett år sedan och den levde mer upp till våra förväntningar. Det kan du läsa om här.
I söndagskväll var det en 05:a vi korkade upp.

2005 Amarone della Valpolicella Masi Costasera Riserva.
MASI producerar fem olika Amarone; Costasera, Serego Alighieri Vaio Armarone, Riserva di Costasera, Campolongo di Torbe och Mazzano. MASI tillverkar drygt 10 miljoner flaskor vin per år. Av dessa säljs ca 1,5 miljoner i Sverige vilket gör Sverige till en av MASI’s absolut största exportmarknader.

Riservan är en specialcuvée av Masis storsäljare Costasera.
Druvmixen är 70% Corvina, 15% Rondinella, 10% Oseleta och 5% Molinara. Jämfört med den vanliga Costaseran så har Riservan 10% Oseleta och motsvarande mängd mindre Rondinella. Druvorna till Riservan får torka 15-20 dagar längre än Costaserans druvor.
Riservan ligger 38-40 månader på Slovenska ekfat medan den vanliga Costaseran ligger 24 månader.

Jäklar vad det här är gott. Vi njuter av vinet under tre dagar.
Det är nästan så att vinet toppar dag tre.
Den första kvällen låter vi vinet få knappt två timmar i våra glas innan vi börjar dricka av det. Det sprider sig en ljuvlig doft i rummet av mörka körsbär, solmogna björnbär, lite torkad frukt och en fin ton av russin. Doftintrycket kompletteras av en svag arom av vanilj. En stor och mäktig doft. Vi luktar länge, länge innan vi för glaset till läpparna och tar en liten sipp. Hela gommen fylls av mörk frukt: körsbär, björnbär och lite plommon. Efter en liten stund känner vi en del russin, mera torkad frukt, lite svaga örter dyker upp och en bitterljuv mörk choklad. En fin balanserad syra gör att vinet känns friskt och aldrig drar iväg åt portvinshållet. En lång utdragen eftersmak, där den mörka frukten samsas med den mörka chokladen och ett litet inslag av vanilj.
Det finns lite tanniner som är alldeles sammetslena. Detta tillsammans med syran gör att det funkar till  parmaskinka, salami som inte är för hårt kryddad och naturligtvis parmesan. En av kvällarna testade vi vinet till just dessa tillbehören, så vi vet. De båda andra kvällarna var det rena kontemplationsvinet, som tillsammans med finstämd julmusik (Adolf Fredriks gosskör) försatte oss i trans och där vi bara njöt av livet.
Det är vid dylika tillfällen, som vi förstår varför amaronevinerna ligger oss så varmt om hjärtat.

Betyg 5

Just nu säljs årgång 2007 på SB för 449 kr. Det verkar finnas kvar enstaka flaskor. 2007 är en bra årgång, men bäst blir den här amaronen om du låter den vila i något år på ett mörkt sttälle. Visst, priset är högt, men du får ut 6-8 glas och då blir priset per glas 60-70 kr. Jämför detta med vad du får betala för ett glas vin på den lokala pizzakrogen. En flaska håller sig gladeligen tre/fyra dagar. Häll upp ett glas och sätt på korken. Det behövs inga andra konstigheter.

Mousserande: Veneto vs Loire

Lördagen bjöd på ett riktigt vinterväder. Dagen tillbringade jag på Åbys travbana och V75-tävlingar.
Inga storvinster men ett litet överskott gav dagen och så naturligtvis massor med nya kunskaper.
På kvällen var vi hos några goda vänner. Jag hade med mig ett varuprov och vi testade detta mot ett mousserat vin från Loirdalen.

Prosecco Cangrande NV
Ett bubbel gjort på 100% Prosecco. Producent är Cantina Valpantena. Detta är ett stort kooperativ i Valpantena dalen. Den här dalen ligger strax öster om Valpolicella Classico området. Valpantena betyder på grekiska gudarnas dal. Här har det odlats druvor sedan romartiden.

Färgen är lite blekgul med en dragning åt halmgul.
Bubblorna är små och inte så många. Ja, det är nästan så att de försvinner efter ett par minuter i glaset.
En ganska svag doft når våra nosar. Vi hittar lite citrus, svaga toner av gröna äpplen och aningens mandlar.
I gommen får vi ett friskt och lite somrigt vin med en mjuk och behaglig syra. Det är inga starka smaker som träder fram, mer försiktiga och svalkande. Vi känner citrus, gröna äpplen, lite melon och en svag mandelton. Eftersmaken är lite kort, men här dyker det upp en del mineraler. Den här proseccon är mycket lättdrucken. I ett nafs är glasen tomma. Alla tycker det är gott och uppfriskande. Jag är väl den som är mest kritisk då jag tycker det är lite tunt och enkelt.

Betyg 3

Proseccon är ett varuprov från Vinoteket

2009 Saumur Brut Premium Millésimé.
Producent är Gratien&Meyer. År 1864 grundade Alfred Gratien två företag, det ena i Saumur, Loire, och det andra i Champagne. Några år senare blev Alfred mycket dålig, och sökte därför en partner att fortsätta dela sina drömmar med. År 1874 gick han ihop med Albert Jean Meyer, som kom från Alsace och som delade hans passion för vin. 1885 dog Alfred, och hans änka gav då sitt fulla stöd till Albert att fortsätta driva företaget. Vingården delas idag av flera vinmakare. Källa
Vi har ett mousserande vin från området runt Saumur i Loiredalen.
Vinet är gjort på druvorna Chenin Blanc 70%, Chardonnay 20% och Cabernet Franc 10%.

Färgen är lite mer gyllengul än hos proseccon.
Små, fina bubblor söker sig upp mot ytan.
Doften känns frisk med tydliga toner av blommor, tropisk frukt, lite mineraleroch nötter.
Smaken är betydligt tyngre men ändå frisk. Vi hittar lite citrus, tydliga gröna äpplen, en del tropisk frukt och hyggligt med mineraler. Syran är påtaglig men på ett välbalanserat sätt. Det här lever mer upp till mina smakpreferenser.

Min gode vän S hade fått det här från ett syskonbarn stationerad i Belgien. Det finns inte tillgängligt på SB. Enligt WineSearcher verkar priset ligga på 130 kr dvs i samma prisklass som Proseccon.

Betyg 3+

2010 Domaine Beau Mistral Cote du Rhone Villages Rasteau

Rasteau är en av de byar i södra Rhone som har rätt till egen ursprungsbeteckning. Rasteau ligger ca 40 km nordost om Avignon. Här ligger Domaine Beau Mistral  som omfattar 25 ha. En del av vinstockarna är mellan 60 och 100 år gamla. Detta gäller för det här vinet som kommer från vingården Saint Martin.

Druvsammansättningen är 50% Grenache, 45% Syrah och 5% Mourvedre.

Färgen är mörkt rubinröd med en del violetta stråk ut mot glaskanten. Det strålar av ungdomlighet.
Det doftar av mörk frukt: mörka körsbär, fullmogna hallon, björnbär och aningens svarta vinbär. En lätt ton av örter, läder, lite viol och choklad känner vi också. Vi gör tummen upp för doften.
I gommen släpper vinet inte loss riktigt. Visst det finns en del läckra smaker, men de hålls tillbaka. Det här vinet är ungt och behöver lite tid på sig. Vi noterar den mörka frukten, de finstämda örterna och lite mörk choklad. Allt är inramat i en jordig, höstlövs stil. Syran finns där i en ungdomlig skrud, men är trots detta inte allt för skarp utan ger enbart vitalitet. Tanninerna är pigga och ger ett lätt behagligt bett i gommen. Lite finkorniga med inte helt avrundade kanter lovar de en hel del för framtiden. Eftersmaken är medelång och den avslutas med en fin ton av lakrits.
Vi dricker det här med välbehag idag. Vi tror att det blir ännu bättre med något år i källaren, men inte alltför många år (max 6-7 år).

Betyg 4-

Vi fick det här som ett varuprov från Vinoteket. Priset per flaska ligger på 209 kr.
Vinet ingår i en Nyårslåda.
Vi har under hösten druckit en del viner från södra Rhone. De allra flesta har varit mycket trevliga och goda viner. De har därtill varit bra prissatta. De har legat mellan 100 kr och 150 kr.
Domaine Beau Mistral Rasteau är, som ni förstår av vad jag skrivit ovan, ett vin som väl platsar i den här skaran. Enda invändningen är att prislappen kanske borde varit 30-40 kr lägre.






Friulien vs Sardinien

I tisdags var det åter dags att träffa vännen Ingvar från Billigt Vin. Jag hade tagit med mig lite plockmat och en flaska vin från Sardinien. Ingvar hade en flaska Refosco från Friulien. Ett par timmars trevligt sällskap och mycket vinsnack.

2007 Refosco, Livio Felluga
Livio Felluga är en av de största producenterna i Friulien. Ingvar har skrivigt om ett besök hos producenten. Det här är min första kontakt med en Refosco. Jag var naturligtvis helt chanslös att placera det här vinet på kartan. Refosco är en blå druva som i första hand odlas i nördöstra Italien, Slovenien och Istrien.

 

Färgen är mörkt, intensivt, rubinröd med lite violetta stråk mot glaskanten.

Det doftar av mörka plommon, lite mörka körsbär och en aning krydda med ett lite sötare anslag. Det finns också en jordighet och mossa. Jag tror biologerna kallar det för förna.

Lite senare på kvällen när jag väl är hemma och hustrun får sig ett glas tycker hon att det har en doft av ost?

Det är för mig en liten ovanligare doft, mer spännande och även triggande.

Smaken är ganska så kraftig. Vi känner skogsbär, en del kryddor och kanske lite läder. En rejäl syra finns här, men inte så att den tar över. Syran signalerar att detta är ett matvin mer än ett kontemplationsvin, trots detta är den faktiskt mycket angenäm till vår lilla plockmat. Tanninerna är rejäla, kanske inte så mycket med en gång utan snarare efterhand. Dom känns inte besvärande eller alltför krävande. Eftersmaken är lång, kraftfull och full av mörk frukt och kryddor.

 

Refosco dricker jag gärna fler gånger. Det blir att läsa igenom bloggen Billigt Vin och sedan leta bland de danska vinhandlarna. Det finns några Refoscoviner på SB, men hur dom är vet jag inte.

Betyg 4














2009 Barrua, Agricola Punica, IGT Isola dei Nuraghi
Vi drack årgång 2003 av det här vinet förra sommaren och tyckte då så här om det.
Producent är Agicola Punica och de håller till långt söderut på Sardinien.
Vi har ett vin gjort på druvorna 85% Carignano - 10% Cabernet S. - 5% Merlot.



Färgen är mörkröd med en violet ton.
Det första vi noterar i doften är de svartavinbärs tonerna. Vi känner också lite örter, lite jord eller snarare förmultnande höstlöv samt lite toner av fat. På det hela en tilltalande doft.
Smaken domineras även den till en början av de svarta vinbären sedan ansluter mörka plommon och körsbär. Här finns en del trevliga örter och kryddor. Allt inpackat i en liten jordig stil. Eftersmaken är ganska så lång med mörk frukt som sitt signum och alldeles i slutet noterar vi en liten sötlakrits pastill. Syran är inte överväldigande men tillräcklig för att ge vinet en frisk prägel. Tanniner finns det en del av. Lite finkorniga ännu inte lika sammetslena som de var hos 03:an vi drack förra sommaren.

 

Vinet ingick i en låda, som medlemmar i Vinunics vinklubb blev erbjudna.
Lådan kostade 1 194 kr (best nr 473568) och innehöll 3 fl Barrua och 3 fl Montessu.







Betyg 4

Lördagsäventyr i Göteborg

På lördagseftermiddagen åkte vi iväg in till Göteborg. Någon gång om året träffar vi vännerna B och K för ett besök på Konstmuséet och sedan restaurangbesök. På Göteborgs Konstmuseum visade dom en utställning av Strindberg. Fotografier och målningar. Intressant och sevärd.

Vi hade bord bokat på Swedish Taste. På vägen dit slank vi in på den nyöppnade champagnebaren

Den ligger på Kyrkogatan 13 och du hittar mer info om den här. Ett litet ställe och alldeles fullpackat när vi kom dit strax efter kl 17. Det fanns ca 10 sorters champagne som man kunde köpa glasvis. Prisnivån låg mellan 95 kr och upp till 150 kr. Vi testade  en Blanc de Blanc och en Grand Réserve (80% Chardonnay och 20% Pinot Noir). Båda från Vueve Fourny & Fils, som är deras speciella "huschampagne".
BdB kändes lite tunn, men tusan så lättdrucken.  Betydligt mer kraftfull och komplex var Grand Réserve. Riktigt god och helt i vår smak.
Ett mycket trevligt ställe, som fyller en lucka i det göteborgska utbudet av vinbarer. Vi lämnar en rekommendation och önskar tjejerna som driver stället all lycka!!

Swedish Taste
Vi började med ett glas champagne, som vi avnjöt under tiden vi studerade menyerna. Det blev en André Jacquart brut experience. Det här är en blanc-de-blanc. Den har smaker av äpplen, päron och lite grapefrukt. Syran är frisk utan att vara påträngande.  Lite kort i smaken, men ändå helt OK.

Vi valde Vintermenyn med tillhörande vinpaket.

Vår första rätt var Röksjuden Vildfångad Hälleflundra med brynt blomkål, råmarinerad havskräfta, svensk soya och svart vitlök. Hälleflundran är sagolik och den råmarinerade havskräftan får mig att fråga om dom toppar redan i första rätten. Tillbehören gifte sig väl med varandra.

Vi får en riesling från Finger Lakes. Vi befinner oss i området som ibland kallas för Upstate New York. Frisk nästan lite krispig i sin framtoning. I doften finns en liten svag oljig doft. Smaken domineras av citrus, äpplen och fina mineraler. I eftersmaken finns en fin liten sötma. Gott.

2011 Riesling Herman J Wiemer

Nästa rätt var Kalvbräss & hyvlade champinjoner med lufttorkad kalvbringa med kyckling sky, gröna enbär & ängsyra. Mycket gott. Det är nog fyra-fem år sedan jag åt kalvbräss. Jag undrar varför när det smakar så här ljuvligt.





2010 Chardonnay Astrolabe



Vi serverades till detta en chardonnay från Nya Zeeland.
Astrolabe har sina vingårdar i Marlborough. Vi är långt norrut på sydön. Doften är svag. Vi anstränger oss och hittar lite gula stenfrukter och mineraler. Smaken är tydligare utan att vara påträngande. Frisk gul frukt och härliga mineraler. Långt ifrån de ekade chardonnayer som översvämmat Systembolaget och som vi blivit allergiska emot. Den här gillar vi!










Härnäst blev det Gräsand från Österlen med saltbakad rotselleri, smörrostade kastanjer och persiljeskott.
Vilket kött! Helt sagolikt. Vi bugar oss djupt för kocken. Tillbehören passar som hand i handske.
Bland de bästa fåglar vi ätit.







 2011 Rouge de Causse, Le Petit Domaine de Gimios

Ett vin från Languedoc gjort på druvorna grenache, carignan, syrah, cinsault m fl. Det är hart när omöjligt att finna hur den exakta druvsammansättningen är, bara att det ingår många olika druvor.
Gården drivs av Anne-Marie Lavaysse  och enligt biodynamiska principer.
Vinet har en stor och mäktig doft. Mörk frukt, kryddor och örter om vartannat och så en del mörk choklad. Det här kan man dofta länge på.
Massor av smaker. Först av allt mörk frukt: mörka körsbär, björnbär, blåbär och lite svarta vinbär. Snabbt kommer det en anstormning av örter och kryddor och lakrits. Syran är påtaglig och frisk (tack och lov). Det finns ordentligt av tanniner. Ett spännande vin, där man inte tittat så mycket på att göra det publikt. Snarare lite av"det här är min stil, gillar du det så gillar du det".
Idag känns vinet lite väl ungt. Smaker och dofter har inte riktigt fallit på plats ännu. Jag skulle gärna vilja dricka det här om två/tre år. Faller allt på plats ja då kan det bli riktigt spännande. Hur som helst så funkade det hyggligt till anden och inte minst fick vi en ny vinupplevelse

Vi avslutade med Karamellbakat äpple. Rostad vit choklad med färskost & fryst musli.
En härlig dessert som inte är så tung utan snarare lätt och frisk



Eiswein gruner Veltliner Nigl

Det doftar av torkad frukt (ananas och aprikos). En svag doft av honung kan vi också notera.
Ett sött men samtidigt friskt vin. I smaken hittar vi samma torkade frukt som i doften och därtill en lätt touch av honung, som kompletteras med en svag citrus nyans. Ett bra komplement till vår dessert.













Vi ger Swedish Taste högsta betyg. Våra favoriter "Hälleflundran" och "Gräsanden" är enastående rätter och bland det bästa vi ätit. Bra och trevlig service. Vi uppskattar också att kockarna i köket kom ut till vårt bord serverade lite sky eller sås och berättade om rätterna.
Vinpaketet innehöll några spännande viner och de matchade maten bra.
Det enda minuset är, som alltid på svenska krogar, priset på vinerna. Förmodligen är det väl så att maten subventioneras med vinpriserna. Vinpaketet kostade 525 kr.
Vi låter inte detta fördunkla vårt besök utan konstaterar avslutningsvis att en bättre matupplevelse är svårt att få. Vår vintermeny gick lös på 635 kr och som ni förstår värd varenda krona.

Fontanafredda Barolo vs Langhe

Fredagen bjöd på ett lite vintrigare väder. Soligt, inte så mycket vind och en temp runt nollan.
Vi fick besök av denne lille rackare.

Vi hämtade under fredagen vårt lamm. Styckat och nästan klart. Det enda vi behövde göra var att mala slag, hals mm till färs. Kvällens måltid var därmed given. Lammfärsbiffar med rostad paprika, champinjoner och rödlök. Ur källaren plockade vi upp två viner från Fontanafredda.
Vi gjorde för dryga året sedan en liknande test och det resultatet kan du läsa här.

Fontanafredda är en av de stora producenterna i Piemonte.
Ägorna ligger i Serralunga d'Alba i regionen Piemonte. Totalt äger man 100 hektar vingårdar.



















2007 Langhe Nebbiolo Fontanfredda

Till vinet Langhe Nebbiolo skördas druvorna manuellt, dels från producenten Fontanafreddas egna vingårdar kring Alba men även från lokala kontrakterade odlares vingårdar.
Vinmakaren Danilo Drocco låter vinet genomgå malolaktisk jäsning och sedan mogna 12 månader på franska ekfat av olika storlekar. Vinet filtreras lätt innan det buteljeras. Den totala produktionen av Langhe Nebbiolo är runt 150.000 flaskor.
Doften  präglas av röda körsbär med inslag av lingon och slånbär. Här finns en tydlig kryddighet men också en hel del fat.
I munnen får vi en medelfyllig dryck med friska röda körsbär, en del lingon och slånbär. Lägg till lite örter/kryddor, aningens nypon och rejäla fat. Syran är pigg och tanninerna ger sig tillkänna på ett behagfullt sätt dvs alerta, finkorniga och inte helt avslipade
Förvånansvärt lättdrucket och känns nästan lite tunt till våra lammfärsbiffar.  Helt drickfärdigt idag och bra nära toppen.
Vinet känns lite inställsamt och opersonligt. Det vilar en slags storskalig industrialism över det och därmed försvinner också mycket av charmen. Kanske är det vinnörden i mig som tar över och letar efter det där lilla extra.

Vinet kostar 99 kr på SB, men nu är det årgång 2010 som är tillgänglig.

Betyg 3



2005 Barolo Serralunga D´Alba, Fontanafredda

Färgen har en liten mörkare ton än vad vi är vana vid, då vi har Barolo i glaset.

Det doftar av körsbär (röda), lite kryddor, nypon, svaga toner av viol, tomatpuré och lite försiktiga fat. Det är ingen stark doft, men ändå tydlig och framförallt är den mycket trevlig.
Smaken domineras av de friska röda körsbären, lite lingon och svaga toner av örter. Eftersmaken är medellång och i den dyker det upp lite choklad, lakrits och ekfat. Tanninerna är lite stramare än i Langhevarianten, men väldigt medgörliga. Det känns som den här barolon redan nu närmar sig sin topp. Inget för långlagring med andra ord.

Vi köpte det här vinet för två år sedan och betalade då 235 kr.  Det är samma pris idag, men nu är det årgång 2008 som finns tillgänglig.

Betyg 4-