Dolcetto di Dogliani Siri d´Jermu

Jag besökte eventet Gambero Rosso i Köpenhamn för två veckor sedan. Det fanns bland utställarna en Dolcetto, som verkade intressant. Det visade sig att det fanns fem flaskor av denna på SB i Nordstan (Gbg).
Hustrun, som arbetar i centrala Göteborg, gjorde ett besök och kom hem med två flaskor.

2010 Dolcetto di Dogliani Siri d´Jermu.

Producent är Pecchenino. Företaget grundades i slutet av 1800-talet. Vineriet har sedan starten varit familjeägt. I början av 1900-talet var det farfar Attilio som drev gården, som då omfattade 8 ha. Sedan 1987 drivs vineriet av barnbarnen Orlando och Attilio och har nu utökats till 25 ha. 23,5 av dessa ligger i Dogliani och 1,5 ha i Monteforte d`Alba.

Dogliani är i första hand känd för Dolcettovinet. Det finns dokument som går tillbaks till år 1432, där vinet omnämns. Peccheninos vingårdar är planterade med Dolcetto till 70% och de resterande 30 procenten är planterade med Barbera, Nebbiolo, Chardonnay och Sauvignon Blanc.

Dogliani är en kommun som ligger ca sex mil sydost om Turin och 3,5 mil nordost om Cuneo.

 

 

 

Peccheninos Dolcettodruvor kommer från en vingård på dryga 400 meters höjd. Vinstockarna är runt 25 år gamla. Macerationen har ägt rum i 15 dagar och detta tillsammans med skalen. Vinet har sedan legat i tolv månader på ekfat.
Vi kommer hem på söndagskvällen efter en helg i Norrköping. Vi äter en enkel kvällsmåltid och känner att vi inte fyllt vår vinkvot den här helgen. Vi plockar fram den här Dolcetton, drar korken, häller upp två glas och så på med korken igen. Vi förvarar vinet svalt till morgondagen. Vi följer vinet under tre dagar.
Dag ett är vinet lite stramt. Fruktkänslan är mörkröd: körsbär, lingon, tranbär och moreller. Ungdomligt, javisst! Pigg syra och lite sandiga tanniner ger ett stadigt grepp i munhålan. Perfekt med lite mat till.
Dag två är vinet något mindre stramt. Den röda frukten spelar ut hela sitt register och ger lite mer mognadstoner. De mörka körsbären (morellerna) har blivit tydligare. Vinet är alldeles strålande på egen hand. Syran skänker fortfarande en fin friskhethet. Tanninerna är nu mer avrundade. Eftersmaken känns längre och visar upp lite körbärskärnor, mörk choklad och faktiskt lite röd citrus. Riktigt gott. Varför köpte vi inte fler flaskor? Jag kollar via bolagets hemsida och noterar då att vinet inte längre finns kvar.
Dag tre är vinet precis som dag ett dvs ett enkelt men strålande matvin till vardagsrätterna.

Jag funderar över vad som hände dag två: förändrades vinet eller ligger förändring hos mig själv. Var min sinnesstämning annorlunda.
Jag har nog aldrig varit med om ett vin som helt plötsligt känns så annorlunda för att påföljande dag vara tillbaka till normalläget. I och för sig inget dåligt normalläge!!
Hur som helst så var detta min andra dolcetto och det smakade bara mera. En druva jag missat, men det ska vi ta igen. Förstå mig rätt. Detta är inget vin för den stora fina middagen, men ett strålande vin att sätta guldkant på vardagen. Det senare är kanske det som jag värdesätter mest just nu.

Priset på den här Dolcetton var 159 kr. Tyvärr är den nu slutsåld på Bolaget.

2010 Cotes du Rhone Village, Cuvée du Vatican

Helgen tillbringades i Norrköping. Hustruns bror hade på söndagen bjudit in till 60-årsfirande.
Vi åkte upp redan på lördagen. På kvällen åt vi en köttfärslimpa fylld med tomatröra, ost och skinka. Potatis, brunsås och grönsaker var tillbehören. Låter det som vardagsmat? Gjort på rätt sätt och med en delikat brunsås, så blir det en riktigt god måltid.
Jag hade tagit med mig en flaska rödvin.

2010 Cotes du Rhone Villages, Cuvée du Vatican.
Vinet är gjort på 80% grenache och 20% syrah. Producent är Vignobles Diffonty.
Vi drack en 09:a för ett år sedan och den var riktigt bra. Det är hög tid att ge sig på årgång 2010.

Vi möts av en doft som inte är lika kraftfull som den hos 09:an. Den var ju en riktig doftbomb. 2010:an är lite försiktigare och med en liten dovare touch. Det betyder inte att den  på något sätt är mindre angenäm, bara att man behöver lite mer tid att känna efter. Nosen känner tydliga hallon, jordgubbar, vinbär och solmogna björnbär. Här finns lite höstlöv som ger frukten ett dovare anslag.
Vi noterar de obligatoriska örterna.
I gommen kommer samma bär och frukt igen. Hallonen och björnbären ställer sig i fronten och släpper så småningom fram toner av jordgubbar och vinbär. Strax därpå kommer några rejäla nypor av provencalska örter. Tanninerna är påtagliga utan att bita allt för hårt. Det finns också en syra som ger vinet en friskhet. Eftersmaken är hyggligt lång och där dyker det upp lite sötlakrits. Allt är verkligen packeterat på ett behagfullt sätt. Visst finns här kraft, men det blir inte för mycket.
Uttryckt på ren göteborska: GÖRGOTT!!

Vinet finns hos SB i deras beställningssortiment, där det säljs i en sexpack för 654 kr. Detta gör 109 kr per flaska, vilket inte kan betecknas som något annat än ett fynd!
Tycker du att sex flaskor är för mycket? Hitta någon/några vänner och slå er ihop om ett gemensamt köp. Det här vinet klarar ett par års lagring utan problem, men då ska du ha en god karaktär för det här vinet är frestande gott.

Betyg 4

Le Ragose 2005

Veckans amarone var en 05:a från Le Ragose. Vi inhandlade den i höstas. Den fanns med i en låda med amarone från Carlo Merolli, som innehöll en flaska vardera från årgångarna 2002-2005. Vi betalade 1 000 SEK för alla fyra flaskorna.
Vi har tidigare testat årgång 2002 och 2003. Vår erfarenhet är att amaroneviner från 2005 mognar snabbare än 04:orna. Vi låter därför 04:an få ligga ytterligare ett tag medans vi drar korken ur 2005:an.

2005 Amarone della Valpolicella Le Ragose.
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovenska botti.

Vi ska följa det här vinet under två dagar. Vi häller dag ett upp två glas och låter dessa få stå och lufta till sig ca två timmar.Vi kan naturligtvis inte hålla vår nos borta utan måste vara där och provsniffa. Doften är initialt lite återhållsam, men redan efter en timma börjar det hända saker. Fram träder söta, mörka körsbär, lite mörka plommon, några nypor örter  och aningens mörk choklad. En härlig amaronedoft men utan några egentliga inslag av russin eller annan torkadfrukt.

Smaken är precis som i de andra årgångarna vi druckit lite stramare än i många andra amaroneviner. Vi hittar massor av mörka, söta körsbär. Vi känner också en del trevliga örter och lite kryddor. I den långa typiska eftersmaken kommer så ett inslag av mörk kvalitetschoklad. Det är först i eftersmaken vi lägger märke till den torkade frukten. Vi känner också lite tanniner, som är avrundade och finkorniga. Dom finns där för att ge vinet karaktär samtidigt som de håller sig i bakgrunden. Från första smutten till den sista sippen finns där en allerstädes närvarande syra. Den ger vinet ett piggt intryck samtidigt som den vet att dess roll kommer i andra hand.
Ni förstår själva att det här är ett vin i perfekt harmoni och balans.

Vi sätter på korken efter den första upphällningen och förvara vinet svalt. Dag två är det dags för två nya glas. Vi kan i stort inte finna något som förändrats mellan dag ett och två.
Visst kan man hitta amaroneviner med lite större elegans och mer komplexitet, men priset på dessa är också väsentligt högre.
Gott som tusan idag och kommer att vara så i flera år till.

Betyg 4+

Vi kan återigen konstatera vilken bra producent Le Ragose är. Vi är minst sagt förvånade att ingen svensk importör plockat upp denna ytterst kompetenta amaronetillverkare. Ja, inte bara deras amarone är delikat, deras basvalpolicella liksom deras superiore är riktigt bra. Men egentligen gör inte detta så mycket så länge Carlo Merolli finns. Mindre än en vecka efter att jag gjort min beställning och betalat så levererade DHL vinerna till dörren. 

Behöver jag tillägga att vi också inköpt några flaskor av årgång 2006, som av många inklusive oss på Vintankar rankas som en av de bättre årgångarna på 2000-talet.

Baron de Ley vs Condado Haza

Hustruns syster M var besök för snart två veckor sedan. Hon hade fått biljetter till inspelningen av en föreställning med Jonas Gardell. En fantastisk söndagskväll blev det. Föreställningen kommer att sändas på Långfredag på SVT.

M kom upp redan på lördagen och vi firade detta med några favoriter från 90-talet, då vi ofta drack Rioja. På senare år har vi allt mer sällan druckit riojor. Vi testade två gamla favoriter fast nu i årgång 2007. Det blev en rioja och en bekant från Ribera del Duero.

2007 Baron De Ley Reserva
Druvorna till vinet kommer från Baron de Leys egna vingårdar i Rioja Baja.
Druvorna skördas för hand och efter transport till vinanläggningen sker ytterligare en selektering före avstjälkning och pressning. Musten jäser på rostfria ståltankar. Efter avslutad alkoholjäsning lagras vinet på nya amerikanska ekfat i 20 månader. Därefter lagras vinet ytterligare minst 24 månader på flaska före lansering.

 

Färgen är mörkröd. Det doftar av kryddor, mörka körsbär och choklad. Här finns tydlig påverkan av de 20 månaderna på ekfat. En dillkvist dyker upp och talar om att det här är en rioja.

Smaken går i samma riktning. Kryddor, körsbär, vanilj och choklad. Tydliga inslag av ekfat.

Ett snällt och lättdrucket vin. Smakar ganska gott, men också inställsamt. Jag förstår mycket väl varför detta är så populärt och också varför det mer eller mindre var ett husvin hos oss på 90-talet.

Idag söker vi mer spänning och viner som har sin egna karaktär.

Vinet är köpt på SB för 105 kr. Nu är det årgång 2008 som gäller.

Betyg 3







2007 Condado de Haza.
Det här vinet kommer från Ribera Del Duero. Området ligger på en högplatå i norra Spanien, inte så långt ifrån Rioja.
Vinet är gjort på 100% tempranillo. Lagrat 16 månader på amerikanska ekfat och 8 månader på flaska innan det kom ut på marknaden.
Vi drack det här för två år sedan. Det ska bli spännande att se vad som hänt sedan dess.

Doften är lite mer komplex än den vi fann i Baron de Ley (BdL). Vi känner mörka körsbär och mörka plommon, lite läder, kryddor och aningens cederträ. Inte alls lika mycket ek som i BdL.
Smaken är lite stramare och inte alls lika inställsam. Den mörka frukten dominerar tillsammans med några nypor kryddor, läder och lite vanilj. Visst känns det även här en del från ekfaten men inte på samma sätt som hos BdL. Tanninerna är inte helt avrundade ännu. De ger vinet en god karaktär och struktur. På de två år som gått sedan vi senast drack av det här vinet har det blivit mer tillgängligt. Det går i en riktning mot mer öppenhet. Vi gillar den här utvecklingen. Condado de Haza har lite mer egen stil och karaktär än BdL.
Vinet finns i beställningssortimentet för 149 kr.

Betyg 3+


Det är två ganska enkla, goda och okomplicerade viner. Condado de Haza har lite mer egen karaktär och är också lite vresigare. Det är något som jag med åren kommit att uppskatta.
Det är nyttigt att med jämna mellanrum ta sig tillbaka till rötterna och se vilka krokiga vägar smakpreferenserna har tagit síg.

IL Frappato, Occhipinti

Innan Gambero Rosso evenemanget började tog Ingvar-BV med mig till Cibi e Vini. En mysig liten vin och mataffär i Köpenhamn. Det blev en trevlig pratstund med Fabio och hans hustru. Ett litet inköp blev det också: en flaska olivolja och en flaska rött.
Är man i Köpenhamn så är ett besök här ett måste!

2010 IL Frappato, Occhipinti
Producent är Arianna Occhipinti. Vi befinner oss på Siciliens sydkust nära byn Vittoria.
Här odlas det i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer.
Det här vinet består till 100% av druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slovensk ek. Vinet är ofiltrerat.

 

Detta är ett vin som hyllats i ett flertal bloggar bl a Italienska Viner och Finare Vinare och Frankofilen. Det har så blivit dags för oss på Vintankar att bilda oss en egen uppfattning.

 

I glaset har vi ett vin som är helt transparent. Färgen kan närmast beskrivas som varmt lingonröd.

Vi doftar och känner en urstilig rödfrukt: hallon, tranbär, mogna lingon och ljusröda bigarråer. Men det är mer komplext än så, för efter en stund i glaset kommer en liten blombukett i form av diverse rosor. Vi kan också på slutet känna lite fint sirliga nyanser av örter.

I munnen får vi ett slankt, friskt och nästan elegant vin. Det balanserar de båda motsatserna slankt och stramt på ett ytterst elegant sätt. Samma röda bär som i doften ger sig omedelbart tillkänna. Syran för tankarna till en blandning av lingon och tranbär. Örter och mineraler täcks av efter en stund. I eftersmaken kommer nya lager att frigöras i form av lakrits och faktiskt lite överraskande toner av citrusskal. Tanniner finns här också fast de är mjuka, lena och mycket medgörliga. Ja rent av stimulanshöjande.

Vi började med ett glas innan maten. Fortsatte med vinet till kvällens enkla pastarätt och avslutade flaskan sent på fredagskvällen. Vinet fungerade ypperligt hela vägen, men frågan är om inte det sista glaset var det bästa glaset. Ett nytt besök i Köpenhamn med införskaffande av fler flaskor känns som ett måste. Viss var jag snål som bara plockade en flaska med mig hem!!

 

Jag betalade 185 DKK. Detta måste betraktas som ett riktigt fynd.

Vi på Vintankar sällar oss in i den gemensamma hyllningskören till IL Frappato och Arianna Occhipinti.

 

Betyg 5

På Ingvars inrådan blev det den här olivoljan

Vi gjorde ett snabbtest med olivolja och lite bröd. Urgott. Lite nötig och fruktig på en gång. Kyddigheten eller snarare lite svart peppar kommer precis då vi tror att vi kännt allt.

En ny favorit olja!!

Gambero Rosso. Del 2 - Röda viner.

Gårdagens inlägg handlade i huvudsak om de vita viner, som jag tyckte var värda några rader.

Dags för några korta noteringar om en del av de röda viner jag smakade.

Det fanns två amaroneviner som jag var nyfiken på.

Cantina Valpolicella Negrar.

Det här är det stora kooperativet i Negrardalen

2005 Villa Domini Veneti

Dessvärre blev bilden helkass.
Den svenske vinjournalisten Magnus Saccone var representant för CVN.
Denna ska inte förväxlas med den Domini Veneti Classico som finns på bolaget. Jag har mailat Magnus och bett om lite mer info. Hur som helst var det här en amarone jag blev mer nyfiken på.

Typiska amarone drag av söta, mörka körsbär, lite torkad frukt och mörk choklad, men så finns här en kryddighet, som drar åt svart peppar. Det senare är inte lika vanligt och det är just detta som gör mig nyfiken.
 

Speri

2008 Amarone Monte  Sant Urbano.

Jag fick en lång och trevlig pratstund med den femte generationen vinbönder. De flesta producenter håller på att överge druvan molinara, men inte Speri. De håller fast vid traditionen av att använda Corvina, Corvinone, Rondinella och en liten slatt Molinara. Speris amarone innehåller lite mer tanniner än många andra amaroneviner. Det är som ungt d v s 4-6 år ett bra matvin, men efterhand som åren går utvecklas vinet mot ett kontemplationsvin med russintoner och torkad frukt.
Jag har redan lagt en beställning.

Det fanns några intressanta primotivoviner.

Producenten Gianfranco Fino visade upp Primotivo di Manduria Es 2010.

Vinet är Primotivo till 100%. 

Doften har en liten spritig ton med mörk frukt samt lite örtiga inslag. I smaken känns inget av spritigheten bara en härlig mörk frukt. En friskhet av mörka körsbär och björnbär. Mjuka tanniner och en behaglig syra gör detta till ett intressant vin. Alkoholen (16,5%) är totalt integrerad i frukten. Det här testar jag gärna igen.

Det fanns ett par Brunello, som är värda ett omnämnande.
2007 Caprili
I doften känns ljusare körsbär, läder och torkade örter. Smaken domineras av röda körsbär. Här finns också lite mineraler och en fin liten viol. Det finns en ungdomlig kärvhet och en tilltalande syra. Det här är nog i första hand ett matvin. Jag tycker den här var den bästa Brunellon

La Togata 2007

Även detta ett vin som jag gärna provar om. Fina röda körsbär, läder och en del örter. Pigg syra och rejäla tanniner ger vinet en kärvhet och då tarvas det mat för att det ska komma till sin rätt.

Ingvar gjorde mig uppmärksam på en Dolcetto från Pecchenino, som jag inte fick missa.

2010 Dolcetto di Digliani Siri d´Jermu

Det smakar av en blandning av röda och mörka bär fast kanske mest mörka.. Lite toner av jord och pinjeträ. Bra syra och hyggliga tanniner. Den här vill jag testa en flaska av. Enligt SB:s hemsida ska det finnas 5 fl i Nordstan för 159 kr.

Avslutningsvis är det en Barolo som stack ut.

2008 Elvio Cogno Barolo Ravera.

Faktiskt känns den lätttillgänglig redan nu. Mörka körsbär, en del örter, rosor och nypon. En viss stramhet finns där. Definitivt kommer den att utvecklas. God redan nu och lovande.

Jag hade några riktigt trevliga timmar med att testa viner och prata lite med några producenter. Det var en eftermiddag med många nyheter för mig. Upptäckte druvor jag aldrig hört talas om. Det är naturligtvis speciella omständigheter att vandra runt bland alla dessa utställare. Få några cl. Dofta och låta vinet virvla runt i gommen för att sedan spottas ut i en stor "spottkopp". Två/tre timmar är vad jag klarar av, sedan börjar intrycken flyta samman. OBS beror inte på alkoholen utan min bristande förmåga att ta åt mig mer intryck.

Generellt tycker jag vinerna höll en hög standard, även om det inte fanns något som fick mig att stående göra vågen. Ett flertal väckte mitt intresse och som gör att dessa ska jag hålla utkik efter.
Mitt vinliv berikades med nya erfarenheter.
Jag gör gärna om detta även nästa år.

När vi lämnade lokalen erhöll vi 2013 års upplaga av Gambero Rosso. 

Gambero Rosso 2013 i Köpenhamn

Ingvar (Billigt Vin) tipsade mig för dryga veckan sedan att Gambero Rosso skulle ha ett evenemang i Köpenhamn torsdagen den 17 januari. Sagt och gjort jag skickade ett mail till arrangören och omgående fick jag beskedet att jag var så välkommen så. Jag fick också en lista över vinproducenterna. En utmärkt service!!

Det blev en biltur på morgonen till sonen i Ängelholm. Ingvar lotsade mig rätt och så hann jag med Köpenhamnståget med trettio sekunder tillgodo. Det är mitt första besök på en vinmässa av den här digniteteten. 35 utställare från Lombardiet i norr till Sicilien i söder. 

Tågresan mot Köpenhamn gick med en väldig fart. Vi hade en förteckning över utställarna och vilka viner de skulle ställa ut.

Amarone producenterna (2 st) har jag bra koll på, men bland de övriga var de flesta nya bekantskaper. Ingvar hade betydligt mer kunskaper och dessutom en upplaga (två år gammal) av den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Jag kände mig efter genomgången rejält förberedd och taggad inför besöket.

Evenemanget ägde rum i en fin gammal dansk byggnad Moltkes Palae. Det öppnades kl 12 med en presskoferens. Vi var tre svenska vinbloggare (Lessrof anslöt strax före 12) och sex danska vinjournalister, som fick en presentation av vad Gambero Rosso står för och hur processen går till väga för att bestämma hur många bicchieri (glas) ett vin ska få.                                     Ingvar har lämnat en utförlig beskrivning av vad vi fick för information.  Lessrof har också lämnat en noggrann redogörelse för själva urvalsprocessen, så jag hänvisar till deras bloggar.

Det blev så dags att ge sig ut och börja provdricka. Min tanke var att först avverka de vita. Det gick väl så där. Det är omöjligt att föra noggranna anteckningar. Några små korta kommentarer var det jag kunde åstadkomma.

Cantina di Mogoro - II Nuraghe

Det första vita jag smakade blev också en av dagens favoriter. Gjort på en druva (Semidano) jag aldrig hört talas om. En lokal druva som odlas på Sardinien. Smaken domineras av mineraler, liten krydda och lämnar en liten grapefrukt känsla i svansen. Frukten finns där men har tagit plats i bakgrunden. Där finns också en del tanniner, som ger vinet en speciell karaktär.

Semidano di Mogoro Superiore Puistèris 2009

 



Ett vitt vin från Piemonte från distriktet Gavi, där endast druvan Corteze är tillåten.
Producent är Castellari Bergaglio. Det är deras Rovereto från 2009 vi får testa.
Ett enkelt och lättdrucket vin. Frisk i smaken med toner av gröna äpplen och citrus. Lite mineraler och en viss kryddighet. Smakar inte dåligt på något sätt, men har heller inga egenskaper som gör mig mer nyfiken på just det här vinet.



2009 Castellari Bergaglio Gavi Rovereto Vignavecchia

Nedan några viner från Friuli Venezia Giulia.

Helt OK, men imponerade inte på mig den här gången.

Cantina Produttori Cormòns

Lite Prosecco fick det också bli. Detta från producenten Zardetto. Egendomen ligger några mil norr om Venedig. Tre olika varianter bjöd dom upp med. Nedanstående två var de mest tilltalande. Dessa skulle jag gärna dricka mer av.

Refosso Brut

Druvan är 100% Glera.

Trevlig smak av citrus, smultron och ett stänk av örter.

Refosso Brut

Treventi Brut

Namnet är efter vingården med samma namn, som ligger nära byn Ogliano i dom östra delarna av Conegliano Valdobbiadene.

En frisk smak av gröna äpplen, lite gröna päron, aningens honung och citrus. På slutet kommer lite pikanta kryddor.

Treventi Brut

Ett vin från Otella.

Ett av eftermiddagens trevligaste viner. Bra syra, fina toner av citrus och mineraler.

Gjort på Trebbiano till 100%. 

2010 Lugana Superiore Molceo

Ett vin från Monte del Frà.

Producenten kommer från Sommarcampagna, sydost om Gardasjön. Vinet är gjort på sex olika druvor, där Garganega(40%) och Trebbiano(20%) är de dominerande.

Smaken domineras av gröna äpplen och en del citrus. Lite exotiska frukter känner vi på slutet. Snällt, enkelt och lätt drucket. Ett ganska hyggligt vin.

2010 Custoza Superiore. Ca del Magro

 

De röda vinerna kommer i nästa blogginlägg om någon dag.

2009 Les Garrigue, Domaine De La Janasse

Den här bloggposten har blivit liggande i snart två veckor. Några dagar efter nyår hade vi några vänner på besök. Jag tyckte det var dags att testa en 09:a från södra Rhone.

2009 Les Garrigues, Domaine de la Janasse
Domaine de la Janasse är en berömd producent i Södra Rhonedalen. De flesta förknippar Janasse med Chateauneuf-du-Pape, men faktum är att det är bara en liten del av firmans viner som är Ch9dP. Egendomen ligger inte ens i Chateauneuf-du-Pape, utan i Courthezon strax nordost om Ch9dP. Merparten av produktionen är Cotes-du-Rhone och Vin de Pays. Deras Cotes-du-Rhoneviner håller enligt oss en mycket hög klass. Många gånger är de bättre än de mer ordinära Chateauneuf-du-Papevinerna.

Kvällens vin "Les Garrigues" är ett vin som endast görs i 3000-5000 flaskor per år.
Vi låter vinet få två timmar i karaff innan vi häller upp det i våra glas.

.

Här är det enbart Grenache från 60-80-åriga stockar. 80% lagras på foudre och resterade andel på barriques. Ursprunget är Côtes du Rhône men som vanligt håller det hög klass.
Doften är sannerligen komplex. Initialt är den ung och lite sluten. Det behövs två timmar i karaff innan dofterna dyker upp, men vilka dofter. Först är det de mörka bären och örterna/kryddorna vi känner. Ganska omgående dyker det upp grenachekola, kött- alt chark-aromer samt en del tobak och läder. Allt inbakat i en liten jordig stil.
Smaken är stram och meddelar att vi är lite tidiga ute. "Idag får ni en föraning om vad som komma skall" tolkar vi beskedet. Trots detta är smaken komplex, inte fullt så elegant ännu, men vänta några år så......
Vi kan tots allt fånga upp mörka, körsbär, björnbär och aningens russintoner. Vi känner gott om örter, lite blod, choklad och tobak. Syrorna är verkligen fräscha och ger frukten en fin friskhet. Tanninerna rejäla och ännu aningen kantiga. I eftersmaken noterar vi en viss eldighet med lite toner av lakrits och vanilj.
Ett tusan så gott vin idag, men med en potential att nå ännu högre.

Betyg 4+

Chateau De La Negly, La Falaise

Någon dag efter nyår åt vi lammfärsbiffar. Vi valde att till detta dricka ett rödvin från Languedoc.

2008 Chateau De La Negly, La Falaise.
Geografiskt befinner vi oss i   La Clape i Languedoc. Vi är strax öster om staden Narbonne i västra Languedoc.
Vi drack 08:an för snart två år sedan och då tyckte vi så här. Vi provade 09:an i maj 2012 och då skrev vi så här. Den intresserade hittar mer om producenten på Divines(importören) hemsida.

Druvsammansättningen varierar något mellan åren. Till 08:an har dom använt denna druvmix: 50% syrah, 40% grenache och 10% mourvèdre.

Doften är stor och kraftig. Vi hittar en ganska välutvecklad doft, där mogna björnbär och körsbär tillsammans med medelhavskryddor är de främsta kännetecknen. Doften av lavendel är påtaglig. I munnen möts vi av mogna björnbär, hallon och körsbär. Rejäla nypor av medelhavets örter ger sig omgående tillkänna. Syran och tanninerna är bra trimmade och balanseras på ett ypperligt sätt. Tanninerna är mjuka inte helt lena, men ändå hyggligt avrundade. Eftersmaken är lång och här finns lite lakrits och choklad, som tillsammans med frukten är riktigt behaglig.

Den lilla ton av beska vi kände i eftersmaken för två år sedan är helt borta. De två åren som gått har fört vinet i rätt riktning. Vi vill nog ändå påstå att vinet har ytterligare möjligheter att växa. Vår sista flaska tar vi om två år, bara vi kan vara ståndaktiga.

 

Våra flaskor är köpta host SB för 209 kr. Dessvärre verkar såväl 2008 som 2009 vara slut. Vi inväntar årgång 2010.

 

Betyg 4

 

Champagne Palmer & Co

Vi hade för ett tag sedan besök av vännerna V och A. I halvstorm vandrade vi runt på naturreservatet Näsbokrok. Väl hemma så korkade vi upp en flaska champagne innan maten.

2005 Brut Millésimé, Palmer  & Co.
Producent är Palmer&Co. Idag ett stort kooperativ med fler hundra odlare och tillsammans äger de 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%.
Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims. Jag antar att druvmixen är ungefär den som finns bland kooperativets odlingar.

I glasen har vi en dryck med en gyllengul färg.
Nosen möts av en doft av mogna, gula äpplen, en hel del rostat bröd, lite citrus och aningens mineraler. Vi anar oss också till lite nötter.
I munnen får vi en ungdomlig smak av friska äpplen, citrus och en del mineraler. Syran är pigg och balanseras bra mot frukten. Eftersmaken är rätt så lång och här känner vi lite trevliga tropiska frukter, lite blodapelsin och något som får oss att tänka på snäckskal. Mmmh, gott!
Det här är vår första 05:a. 02:an har vi druckit vid ett flertal tillfällen och vad vi tyckte om den kan du läsa här, här och här. Etiketten har bytt färg och 05.an känns betydligt yngre. Den kommer med all säkerhet att utvecklas en del och därför ska jag inte röra mina flaskor på minst ett år.

Vi sammanfattar detta som ett lite lyxigt vardagsvin. Inte alltför komplicerat. Visst saknas det en viss elegans, men för att få den får du nog lägga på minst en hundring. Det här är gott och kommer att bli ännu godare vad tiden lider. Vi gör tummen upp.

Vi betalade 269 kr på Systembolaget , då vi köpte det. Samma pris idag fast nu är det årgång 2006 som gäller.

Betyg 4

Dolcetto D´Alba, Roagna

Har vi på Vintankar någonsin druckit en dolcetto?
Den här frågan ställde vi oss i höstas, efter att ha läst några andra vinbloggar. I samma veva kom ett medlemsbrev från Bristly. Ett par knapptryckningar och vår första flaska Dolcetto från Roagna var beställd. Ytterligare ett par dagar senare plingade det till i telefonen och sms:et meddelade att våra beställda varor fanns att hämta hos "vårt" Systembolag.
Under någon av mellandagarna fanns det anledning att ta fram en av de beställda flaskorna för avsmakning.

2010 Dolcetto D´Alba, Roagna
Den här dolcetton kommer från gamla vinstockar, som har en snittålder på 35 år. Vingårdarna ligger i Pajé i Barbaresco. Druvmusten har fått jäsa på gamla ekfat och macerera i 20-30 dagar. Allt enligt Roagnas hemsida.

Det doftar av ungdomlig rödfrukt: syrliga körsbär, och röda vinbär. En lätt örtighet känner vi också. I allt detta finns även ett mörkare drag av jord och multnande höstlöv. En inte alltför komplex doft och så ska det vara med detta matvin.



Smaken är torr och slank i all sin ungdomlighet. De röda, syrliga körsbären från doften går igen i smaken. De kompletteras med röda vinbär och toner av lingon. En fin och välbalanserad syra som tajmar vår pasta perfekt. Lite kort i eftersmaken, där körsbärskärnorna gör entré. Örtigheten finns även i smaken. Vi noterar även lite lakrits som drar iväg mot salmiakhållet. Det finns en del tanniner. De spelar fint och balanserat med frukten och syran.

Detta var vår första dolcetto, men definitivt inte den sista. I vår bok är detta ett underbart vardagsvin till bl a pastarätter.

 

Vi köpte våra flaskor via beställningssortimentet ( 73143). Priset är 137 kr. Ett riktigt hyggligt pris för ett gott, matvänligt och lättillgängligt vin.

 

 

Betyg 4



2010 Le Vieux Donjon

I december släpptes årgång 2010 av denna Chateauneuf-du-Pape. Jag hade möjlighet att testa den på en provning hos importören (Bristly Wine) i höstas. Jag blev imponerad och när den så släpptes i december la jag min order. Nu är den markerad som slutsåld. Av SB:s hemsida verkar det finnas kvar av 08:an i beställningssortimentet. Kanske inte lika bra som 09:an och 10:an, men fortfarande en Ch9dP av väldigt hög klass. 09:an provade vi i våras och då skrev vi så här.


2010 Le Vieux Donjon.
Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällarna ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till någon negociant. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.

 
Direkt när vi häller upp vinet är doften lite svag. Vi låter vinet få två timmar i karaff innan vi häller upp i glasen. Vi kan inte hålla oss utan måste med jämna mellanrum dit och sniffa. Doften tilltar hela tiden.
Det här är en Ch9dP med en lite mörkare framtoning. I doften hittar vi mogna björnbär och mörka körsbär. Lite rödfrukt finns här i form av helt mogna hallon. Rejäla dofter av örter/kryddor. Lite jord och höstlöv sätter en dovare ton. En vital pinjekvist hittar vi också på sluttampen.
I gommen får vi ett ungt vin med en viss stramhet. Det är gott redan idag, men här finns också mycket utveckling kvar. Smaken har redan vid så här unga år nått en hög status. Gott om såväl mörk som röd frukt. Vi bockar av björnbär, skogshallon, mörka körsbär och lite blåbär. Det finns härligt tilltalande kryddor som för våra tankar till Provence. Syran är tydlig och ger vinet en friskhet. Gott om tanniner som ännu inte rundats av. Inslag av blod och järn, som nästan lurar oss lite längre upp i Rhonedalen.



Eftersmaken är lång och inte fullt utvecklad. Trots detta virvlar det av smaker: frukt, örter, järn, lakrits och jord.

Vi var ju väldigt förtjusta i 09:an, men det vete katten om inte årgång 2010 är väl så bra.

 

Betyg 4+

Recioto, Roccolo Grassi

Bland dessertviner har vi på Vintankar en given favorit -  Recioto. Detta underbara vin från Valpolicella. Det söta, röda vinet Recioto var det fina vinet och dominerande vinet i Valpolicella fram till tiden runt andra världskriget. Vinet har druckits i området i över 2000 år!
Liksom Amarone görs Recioto helt på druvor som har torkat några månader. Druvsammansättningen är ungefär densamma vid både Recioto och Amarone. Druvorna till Recioto torkar dock längre och det är inte förrän i mars-april (normalt sett) som man börjar göra Recioto på torkade druvor. Vid Amarone torkar druvorna normalt till januari-februari. Vid tillverkningen av Recioto använder man en annan jästkultur och man låter vinet "jäsa ut". Man får då ett alkoholsvagare och sötare vin än vid amaronetillverkningen.
Vi åt en chokladefterätt och till detta drack vi en recioto från en av Valpolicellas främsta producenter. I vart fall när Vintankar bestämmer ordningen.

2007 Recioto, Roccolo Grassi.
Det görs ca 3 000 flaskor av det här godiset.

Druvblandningen är 60% Corvina, 15% Corvinone, 15% Rondinella och 10% Croatina. Här doftar det av körsbärssaft, mörk choklad och en liten fingerborg örter. Lägg därtill en svag ton av torkade plommon och en knivsudd vanilj, så är doftbilden komplett. I munnen får vi ett sött vin med en frisk, stilig syra. Syran är viktig för den gör att det här aldrig blir sötsliskigt utan känns friskt trots sin sötma. Smakerna domineras av de söta, mörka körsbären, den fina mörka chokladen och den lilla örtspetsen. Vi anar oss också till en del frusna hallon, kaffetoner och torkade plommon. Det finns också lite finlemmade, sammetslena tanniner. Eftersmaken är redigt lång. Oh, vad smarrigt det här är.

Vilken njutning det är att unna sig ett glas av den här recioton. Den var också helt perfekt till vår chokladdessert. En liten slatt blev kvar i flaskan och den tog vi fram efter tre dagar i  kylskåpet. Precis lika gott efter tre dagar som det var den dagen vi korkade upp flaskan. Ibland drar man sig kanske för att öppna en recioto, då man inte kommer att göra slut på innehållet första kvällen. Vi rekommenderar: korken på och in i kylskåpet. Det klarar sig säkert närmare en vecka, men vill du förgylla vardagen tar du en liten bit riktigt mörk choklad och några cl recioto och så har du satt guldkant på din tillvaro. Är du som vi en gottegris så är paradiset runt hörnet.

 

Betyg 5

 

Vi köpte våra flaskor vid ett besök på gården och betalade då 24 euro.

 



 

Amarone från 2005 Selezione Antonio Castagnedi

En av de mest prisvärda amaroneviner man kan köpa på Systembolaget är Amarone Selezione Antonio Castagnedi (nr 28002) från producenten Tenuta Sant Antonio. Vi på Vintankar tycker att detta är den bästa amaronen under 300 kr, som saluförs via Systembolaget.
I våras drack vi en 04:a och då skrev vi så här.
Vid varje ny årgång köper vi en sexpack och stoppar i källaren och har som vår "bruksamarone". Den kostar på Systembolaget 249 kr. Nu är det årgång 2009 som säljs. Vi adderar fem år till årtalet på flaskan innan vi dricker ut av den.

2005 Amarone Selezione Antonio Castagnedi
Producent är Tenuta Sant Antonio. Deras ägor ligger nordöst om Verona mellan Illasi och Mezzani.
Idag drivs vingården av fyra bröder. På systembolaget har dom en ripasso som många känner till "Monte Garbi". Deras prestigeamarone "Campo dei Gigli" är också en av våra favoriter, men den ligger på ca 500 kr.

Druvblandningen är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5% Croatina och 5% Oseleta.
Dessa druvor kommer från ett område strax utanför byn Mezzane di Sotto. Vinstockarna är mellan 20 och 25 år gamla och växer på en höjd av 300 m över havet.
Vinet har legat två år på 500 l fat av fransk ek innan det tappats upp på flaska

När vi doftar möts vi av en härlig körsbärsfrukt, men här finns också lite katrinplommon, örter och mörk choklad. Doften är tydlig och ganska typisk för amarone. Den är det utan att vara övertydlig och alltför omfamnande.
I munnen återkommer de söta, mörka körsbären, men nu sällskapar de med katrinplommon, mörk choklad och några nypor av medelhavsörter. Det finns en bra och alert syra med ett litet inslag av tanniner. De senare är väldigt mjuka och tillmötesgående. Eftersmaken är redigt lång och där ansluter lite torkad frukt, mer fikon och dadlar än russin. Tonen av den mörka chokladen är påtaglig och lämnar en liten bitter ton. Det är precis så det ska vara. Visst det finns en smula fattoner, men de är vare sig kraftiga eller störande. På slutet kom då till slut en liten smak av sötlakrits.
Det här är strålande gott!!

Betyg 4+

Schubert Pinot Noir

Vi plockade fram en Pinot Noir  från Nya Zealand häromdagen, då vi hade en ugnsgrillad kyckling på bordet.

2009 Schubert Pinot Noir
Ett vin gjort på 100% Pinot Noir från Wairarapa Nya Zealand.
Jäsning och skalmaceration har skett på ståltankar i tre veckor, därefter har vinet legat på franska ekfat (225l) i ca 16 månader innan det buteljerades.

 

 

Färgen är ljust tegelröd. Helt transparent.

Det doftar av röd frukt/bär i form av hallon, jordgubbar och en del röda vinbär, men i bakgrunden finns ett lite mörkare anslag av multna höstlöv och kryddor.

Smaken är frisk med en pigg syra. De röda bären från doften går igen i smaken och nu har de kompletterats med lite körsbär. Vi känner rejäla tag av örter och svartpeppar. Eftersmaken är medellång och i den hittar vi en en del toner av fat, vanilj, choklad och ett rostat inslag. Pepprigheten i vinet är svår att värja sig emot och ju längre vinet är upphällt ju mer tar pepprigheten över på bekostnad av den röda frukten. En obalans vi inte är helt bekväma med.

Vi har en flaska kvar. Den ska få något år på sig, så får vi se vart vinet då tagit vägen. Det här är inget vi jagar vidare efter.

 

Betyg 3

 

Vi betalade 189 kr när vi i höstas köpte detta på Systembolaget. Det verkar finnas enstaka flaskor kvar på Systembolaget i Nordstan, Gbg.

Amarone della Valplolicella Latium, Campo Leone

Kvällen före nyårsafton plockade vi fram lite ost, tryffelsalami och parmaskinka. Vi drack till detta en amarone.

2005 Campo Leone, Latium Morini
Producenten heter Azienda Agricola Latium Moriní och håller till i de östra delarna av Valpolicella.
Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi och Marion.

Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar.
Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

Vi häller upp vinet i våra glas och låter det få en timma i glaset innan vi slår oss ned för att äta av vår "plockmat". Vi möts av en stor och mäktigt doft, som omgående ockuperar rummet. Här finns torkad frukt, örter, mörk choklad och gott om fatindikatorer. Vi drack en 05:a för snart två år sedan och minns inte att doften var så här påträngande. Detta kan låta negativt, men vi gillar den här doften. Jag mer än hustrun. Smaken är stor och komplex. Hela gommen tar emot rejäla portioner av torkad frukt med inslag av russin. Här finns en hel del örter, mörk choklad och gott om körsbär. En mycket lång eftersmak som drar iväg mot portvinshållet med både vaniljsötma, russin och lite rostade undertoner, men framför allt en förförisk körbärsfrukt. En sammetslen dryck, som tack vare den friska syran och de skira, mjuka tanninerna inte går överstyr. En viss alkoholhetta finns här, men alkoholen ligger ju på 16,5 %.

Ett kontemplations vin, där egentligen endast den lagrade parmesanen var en medspelare. Men vilken medspelare!!

Vi amaronenördar hittar en fascination i ett sådant här vin, medan många andra tycker att det blir för mycket av allting

Vi betalade 299 kr när vi köpte det på SB. Just nu finns inget tillgängligt på vårt kära Bolag. Det finns det däremot för 309 kr på Vinupplevelser.

 

Betyg 4

 

Nyårsaftonens röda viner

Till nyårsaftonens supé hade vi tre röda viner, som gjorde vår mat sällskap. Tre sköna italienare.

Förrätten bestod av hemmagjord ravioli på skogssvamp(Karljohan och Blomkålssvamp)

Vi drack till detta en amarone.

2005 Vaio Amarone

Druvsammansättningen är 65% Corvina, 20% Rondinella och 15% Molinara.
Det doftar av mörka bär (körsbär och björnbär). Här finns också en liten kryddighet parad med vanilj och mörk choklad.
Vi smakar på vinet och känner en intensiv smak av torkad frukt. Mörka körsbär, hallon, björnbär och katrinplommon. Lite kryddor piffar upp smakintrycket och efterhand dyker choklad, mandelspån och kaffetoner upp. Eftersmaken är en utdragen historia där den intensiva frukten känns länge,länge.
Betyg 4+

Vår huvudrätt bestod av en trippel av oxfilé, rådjursfilé och lammfilé med rotsakskaka (hemma odlade förstås).
Första vinet ut till detta var en av mina absoluta favoriter, som jag bloggat om vid ett flertal tillfällen.

2003 Barbaresco Pajé, Roagna

Det här vinet forsätter att leverera. Varje gång vi dricker det blir vi lika glatt överraskade. Vi har skrivit om det tidigare och skriver därför inga ny noteringar utan hänvisar till detta och detta..                                                                          Betyg som tidigare 5

 

2007 Chianti Classico Riserva, Monsanto
Vi hade detta vin som andravin till huvudrätten. Det är gjort på druvorna 90% Sangiovese och
10% Canaiolo och Colorino. Vinet har legat 18 månader på begagnade barriquer innan det tappades på flaska.

Det doftar av körsbär, hallon och lite svarta vinbär. Lägg därtill lite örter, kryddor och mineraler. Kanske inte så elegant men ändå tilltalande
Smaken är fortfarande ung med frisk syra och tanniner som inte rundats av alltför mycket. Frukten dominerar med fina körsbär som spetsats med lite örter. Eftersmaken är medellång där frukten och örterna får sällskap med lite choklad och på slutet aningens lakrits. Allt är i en fin balans och smakerna harmoniserar väl med varandra.

Det är naturligtvis inte lätt att komma efter Roagnas Pajé, men vi tycker att Monsantos Riserva klarade detta riktigt hyggligt.

Betyg 4

Gran Clos, Priorat

Det var ett ett tag sedan vi drack ett vin från Priorat, det område i Spanien som bäst faller i Vintankars smak. Under mellandagarna var det så dags att ånyo ta upp Priorat tråden.

2005 Gran Clos.
Priorat är ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Den dominerande druvan är Garnacha dvs Grenache.
Gran Clos grundades år 1995. Till egendomen hör sammanlagt 32 hektar vingårdar, som är fördelade på olika platser i byn. Den nuvarande ägaren, John Hunt, köpte Gran Clos år 2003. Vinmakare är Josep Angel Mestre.
Producent är Cellers Fuentes som också gör det något billigare Finca el Puig (189 kr) medan Gran Clos går lös på 249 kr.




Vinet är gjort på druvorna Grenache 54%, Carignan 34% och Cabernet Sauvignon 12%. Druvorna till detta vin kommer runt byn Bellmunt del Priorat. Druvorna kommer främst från gamla bushvines från sluttningsvingårdarna men också yngre stockar (20-25 år gamla). Några av stockarna som växer i sluttningarna är mer än 100 år gamla.
Druvorna sorterades först en gång vid skörd, och sedan ännu en gång i vineriet. Jäsning och skalmaceration i cirka en månad. Vinet har varken klarats eller filtrerats före buteljering.
Vinet har legat ett år och fem månader på nya franska ekfat, varav 67 procent var från Allier och 33 procent från Tronçais.
Man odlar ekologiskt och vinet är organiskt, även om man inte gjort sig besväret att certifiera det.

 

Vi låter vinet få en timme i karaff innan vi häller uppdet.

Låt oss säga det med en gång. Det här är ett vin helt i Vintankars smak. Vi gillar doften med den mörka frukten: mörka körsbär, blåa plommon och aningens svarta vinbär. Lite rostade fat, örter och jordiga mineraler kommer efter hand.
Smaken går i samma riktning. Vi faller för den mörka frukten som i kombination med en balanserad syra och silkeslena tanniner gör vinet helt drickklart idag. En lång eftersmak där örter, choklad, kaffe och lakrits förgyller smakintrycken.
Att vinet har en alkoholhalt på 15,5 % hade vi aldrig kunnat förutsäga. Alkoholen är väldigt snyggt packeterad i frukten.
Någonstans har jag läst att det här skulle vara ett stramt vin. Vi känner inget av detta. Visst lite tanniner finns här, men de är ordentligt avrundade och sammetslena. Gott till maten, men också väldigt gott på egen hand.
Återigen imponeras vi av ett vin från Priorat.

Betyg 4+




Nyårsaftonens champagner

Dags för årets första blogginlägg på årets första dag. God fortsättning på det nya året förresten.
Det här inlägget handlar lite kortfattat om de champagner, som vi tillsammans med sex av våra vänner drack igår kväll.

2004 Bernard Hatté et Fils Special Club Grand Cru Brut

Det här var ett varuprov jag fick i oktober. Hade jag gjort årslistor hade detta blivit årets varuprov.
Jag skrev ett lyriskt inlägg som du kan läsa här.
Jag gjorde sedan en beställning för egen del och på nyårsaftonen fick våra vänner ta del av den här drycken.
Den levererade precis på samma sätt som då vi testade den i oktober. Detta är i vårt tycke en av de bästa i sin prisklass (dryga 300 kr).

Färgen är gyllengul med en dragning åt en pommacton.
Vi möts av en förförisk doft av äpplen(röda/gula). Doften är stark med tydlig frukt, lite mineraler och en fin brödighet. Smaken är fyllig och de röd-gula äpplena från doften går igen i smaken. Här finns en del mineraler som påminner om snäckskal. Frisk och torr syra, men inte för torr. Eftersmaken är lång, där äpplena dominerar ännu en gång. I eftersmaken kommer ytterligare toner av mineraler. Vi noterar också en liten sirlig ton av kryddor och avslutningsvis en liten läcker touch av grapefrukt.
Förvånansvärd elegant och komplex för sitt pris. Alla är överens om att detta är kvällens champagne.
Betyg 4+

 
2000 Millesime Brut,  Palmer & Co

Vi känner en tydlig doft av gula äpplen. Här finns inslag av rostat bröd och lite citrus, som för tankarna till blodapelsin. Lite mineraler finns det också, men det är precis så att vi kan ana oss till dom.
Smaken: En frisk smak där de gula äpplena dominerar. Citrusen är lite tydligare än i doften. Vi noterar en viss brödighet och nötter på slutet. Mineralerna dyker upp i eftersmaken tillsammans med ett litet inslag av tropisk frukt.

Även denna champagne är god, men den har inte samma klass som Bernhard Hatté. Den är i och för sig femtiolappen billigare.

Betyg 4



2002 Grand Millésime Baron-Fuenté
Den här drack vi till tolvslaget. I vår mening den enklaste, men för den sakens skull inte dålig på något sätt.

Det doftar av äpplen och lite citrus. Här finns också svaga markörer av rostat bröd och en del nötter. Doften är frisk och nästan lite upppigande.
Smaken är torr, men där finns en frisk aptitretande sötma gömd i drycken. Vi noterar en lätt brödighet, friska citrustoner och tydliga gula äpplen. Eftersmaken är lite kort.

Perfekt till tolvslaget. Okomplicerat och lättdrucket. Nu ska det skålas och inte analyseras.

Betyg 4-








Vi återkommer de närmaste dagarna med de röda vinerna som ackompanjerade vår middag.