Simonsig Chenin Blanc

Vi drack det här vinet tidigt i höstas. Vi gillade det då och skrev så här om det.
I söndags till pastan med krabbsås plockade vi ånyo fram en flaska.

2011 Chenin Blanc, Simonsig.
Vi har ett vin som till 100% är gjort på druvan Chenin Blanc. Simonsig kommer från Stellenbosch i Sydafrika.

Doften är som vi minns den ungdomlig med tydliga citrusaromer. Örterna är påtagliga. Mineralerna är inte lika framträdande, men ändå klart kännbara. Lägg därtill små puffar av fläder, honung och tropisk frukt, så är doftbilden komplett. I våra tycken goda signaler.
I munnen känns en ungdomlighet parad med friskhet. Det måste vara den fina syran som står för friskheten. Örter, citrus och gröna äpplen attackerar smaklökarna ordentligt. I eftersmaken kommer den tropiska frukten och mineralerna. 
Ånyo kan vi kan konstatera att vin inte behöver vara dyrt för att vara gott. Det här är riktigt hyggligt för sina 80 kr per flaska. Problemet är att det säljs bara i kartonger om 12 flaskor.

Vi upprepar betyget från i höstas.
Betyg 3+

Vinsession i goda vänners lag

Det här protokollet har blivit liggandes i nästan en månad utan att ha blivit färdigskrivet, men nu är det dags att färdigställa det.
Vi var på besök hos våra goda vänner L och G i Göteborgs östra utkanter. L och jag har provat vin sedan mitten på 70-talet, då vi båda två slet för brödfödan på Volvo LV.

Vi började med ett glas bubbel i deras vinkällare, som är en av de trevligaste vinkällare jag känner till.

Murganheira Super Reserva Bruto, Tavora-Varosa
Det här vinet kommer från Tavora-Varosa DOC, som ligger i den nordvästra delen av regionen Beiras, inte så långt från den mer kända Duoro dalen.
Det här vinet är gjort på druvorna: Malvasia Fina, Cerceal och Tinta Roriz.
Ett enkelt men väldigt trevligt mousserande vin att starta kvällen med. Frisk doft och smak, som domineras av gröna äpplen, citrus och mineraler.
Vinet var inköpt på en gemensam semesterresa till Portugal och föranledde oss att prata minnen.
Kanske är det detta som är meningen med vindrickandet!
Betyg 3

Vi drack en trevlig sherry till soppan. En Amontillado Medium från Marques del Real Tesoro. Smaken var nötig men ett litet bränt inslag. Lite torkad frukt och mörk choklad spetsade till smakintrycken. Någonstans emellan torr och halvtorr. Vår erfarenhet av sherry är ytterst begränsad, så därför sätter vi inga betyg, men det kändes som ett område väl värt att utforska.

Vi gick sedan över till att några röda viner.

2008 Reserve du Couvent, Chateau Ksara.

Ett vin från Bekaadalen i Libanon. Vinet är gjort på 40% Syrah, 30% Cabernet Sauvignon och 30% Cabernet Franc. Doften är extremt kryddig, men visst finns det frukt framförallt svarta vinbär. Lite fat och vanilj kan vi också ana oss till. Det vilar lite brända toner över hela doftintrycket. Smaken domineras av svarta vinbär, slånbär och kryddor. Kryddorna är tack och lov inte alls lika dominerande som i doften. Medellång eftersmak med toner av fat och vanilj. Den brända tonen gör sig påmind även i smaken. Det vilar ett intryck av obalans över vinet. Jag har druckit storebrodern Chateau Ksara, som då gjorde ett mer helgjutet intryck. Betyg 3-

2003 Ch D´Arcins

Ett vin från Haut-Medoc i Bordeaux. En Cru Bourgeois. Cabernet Sauvignon står för 60 % av druvmaterialet, Merlot ca 35% och resten Cabernet Franc. Det doftar av svarta vinbär, mörka körsbär, cederträ och lite örter. Någonstans finns där lite våt jord, som ger en trevlig bakgrund. Smaken. Här noterar vi de svarta vinbären först av allt, men sen blir det en blandning av svarta och röda bär: vinbär, körsbär,blåbär och hallon. Syran är fortfarande pigg och tanninerna är mjuka och nästan inställsamma. Medellång eftersmak med en del fattoner och en trevlig tryffel anstrykning.  En enkel vardags bordeaux, som vi ger tummen upp på. Betyg 4-

2005 Bliss Vineyards Zinfandel

Vi möter en doft av kryddiga hallon med lite vaniljkräm. I munnen känner vi hallon och plommon som drar lite åt ett litet syltigare håll. Ett mjukt och lite små mulligt vin. Lite kort i eftersmaken med  några nypor kryddor och en del fat som kompletterar frukten. Syran ger en viss friskhet åt vinet. Tanninerna, dom som finns, är helt avrundade mjuka och nertonade. Allt detta kanske inte låter så bra, men vinet känns ändå OK. Betyg 3-

ll

2009 Kalecik Karasi, Prestige, Kavaklidere

Ett vin som jag köpte på flygplatsen i Istanbul i höstas. Det ingår i "Prestige serien" som producenten Kavakildere gör. Det här vinet är gjort på den inhemska druvan Kalecik Karasi.. 

Det doftar av ljusröd frukt/bär.Vi tänker skogshallon. Lite små nyanser av örter finns där. Doften påminner om Beaujolais. I gommen dominerar de ljusa, röda bären. Hallonsaft!! Ett ungt och fräscht vin. Lite örter finns här, som ger vinet en del karaktär. Syran skänker en friskhet åt vinet. Ett ganska enkelt vin, okomplicerat och drickvänligt. Detta är absolut en druva att hålla utkik efter för den som åker till Turkiet.

Betyg 3+

Vi avslutade kvällen med en madeira till desserten. Ett vin vi dricker alltför sällan. Varför är svårt att säga. Vi har många gånger tänkt köpa, men det har inte blivit av. Den som vill fördjupa sig i Madeiraviner kan göra detta i Niklas Jörgensens blogg Mad about Madeira. Nåväl den här kvällen bjöd L på

Bual 5 years old, Blandy´s

Det doftar av russin, kola, lite rostade nötter, apelsinskal och ännu mer torkad frukt. Trevligt!

I munnen får vi ett sött vin, men inte så där riktigt sött utan mer en dragning åt det halvtorra slaget. Den behagliga syran gör att vinet känns friskt. Vi känner rostade nötter, torkad frukt med inslag av russin och rivna apelsinskal. På sluttampen aningens vanilj. Visst tusan smakar detta mera!

Betyg 4-

Två Sicilianare

Vi gjorde under fjolåret några nedslag i den Sicilianska vinvärlden bl a här, här, här och här.
Det kändes åter dags för att besöka Etnas sluttningar. Vi ställde 2010 Etna Rosso, Tenuta delle Terre Nere mot 2009 Passopiscario.

Färgen på vinerna är tegelröd. Helt transparenta, där Passopiscario är något ljusare i färgen








2009 Passopiscario
Producent är Viticoltri Passopiscario. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Jag har googlat mig till att Passopiscario lär betyda "Fiskarens stig".  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Druvan till det här vinet är till 100% Nerello Mascalese, som växt på vinstockar som är mellan 60 och 120 år gamla. Vingårdarna ligger på en höjd av 600  till 1000 meter. Vinet har legat i arton månader på stora ekfat. Man tillverkar runt 30 000 flaskor av det här vinet.
En annan som provat detta är Frankofilen

I doften känner vi ljusa bär i form av syrliga körsbär, tydliga jordgubbstoner och även lite trädgårdshallon. En fin samling av örter noterar vi också. Över hela doftpaletten vilar en liten animalisk ton.
I gommen får vi en lättsam dryck, med en viss stramhet. Den utstrålar en viss ungdomlighet. Den ljusröda frukten dominerar smakintrycket. Det är i stort samma bärsmaker som bärdofter, möjligen med tillägg av lite lingon och tranbär. De finstämda örterna och kryddorna är tydliga. Eftersmaken är medellång och här kommer minsann en uppsjö av vulkaniska mineraler, vad annat är att vänta när jordmånen är vulkanisk. Frisk syra som inte är alltför påträngande. Gott om tanniner, men dessa är helt resonabla. De gör vinet matvänligt. Får vinet bara någon timme i glaset, så är det här ett vin som klarar sig strålande på egen hand. Ja rent av läckert att sitta och sippa på framför TV:n eller till bokläsandet. Riktigt gott och helt klar att drickas nu. Det kan nog utvecklas en del, men varför ska man invänta ytterligare utveckling när det är så här gott idag?

2010 Etna Rosso, Tenuta delle Terre Nere.
Även det här vinet kommer från planteringar på Etnas nordsida. Vinet vi dricker ikväll är deras "normale". Bloggen Finare Vinare gjorde 2010 en genomgång av deras andra vingårdsbetecknade viner.
Precis som Passopiscarion är det druvan Nerello Mascalese som spelar huvudrollen i det här vinet.

Doften är full av röda bär. Ingen tung doft utan snarare fjäderlätt. Vi känner klara toner av jordgubbar, som efterhand kompletteras med hallon, lingon och tranbär. Gott om kryddor och aningens mineraler. Även om doften är svag så är den trivsam att sniffa på, detta utan att vara särdeles komplicerad, snarare enkel och rak på sak.

I gommen är vinet slankt och ganska lätt. Den röda frukten dominerar med kännetecken som syrliga körsbär och lingon, som kontrasterar mot lite sötma i form av jordgubbar och hallon. Syran är finstämd och behaglig. Tanninerna biter rejält. De lugnar ner sig till maten och då gör de sitt jobb, men tar åter i när vi provar vinet på egen hand lite senare på kvällen. Jag minns inte att de var så här påträngande förra gången (juni 2012) vi drack det. Hustrun rynkar lite på näsan, det här är inte hennes stil. Eftersmaken är medellång och här kommer hyggligt stora nypor med örter fram liksom en del av de vulkaniska mineralerna.

Vi kan först konstatera att vi har att göra med två riktigt bra viner, som båda uppvisar likheter med nebbiolovinerna i Norditalien. Passopiscarion är mjukare och inte lika tanninstinn, vilket faller väl ut i Vintankarhemmet. Passopiscarion är också lite elegantare och komplexare, men så får man också lägga till ca 160 kr. Vi kan varmt rekommendera båda vinerna och för den som har råd att lägga 289 kr på ett vin så är Passopiscario väl värt det högre priset.

TdTN verkar vara slut på SB. Vi får invänta nästa årgång. 2010:an som vi köpte i våras kostade då 129 kr.

Betyg 4

Passipiscario kostar 289 kr på SB. Det finns kvar en del flaskor på några av SB:s butiker. 

Betyg 4+

Amarone, I Castei

Den här veckan blev det en amarone från I Castei som gjorde oss sällskap genom tisdagens och onsdagens Champion League matcher. Vi drack den här på sommaren 2011 och då skrev vi så här.

2004 Amarone della Valpolicella I Castei
Castellani Michele & Figli är ett familjeföretag som grundades i Marano di Valpolicella 1945 av Michele Castellani. Idag leder sonen Sergio verksamheten tillsammans med sin fru och deras 3 barn. Hela familjen jobbar tätt tillsammans i hela processen, från odling och tillverkning till administration och marknadsarbete. Castellani producerar ca 350 000 flaskor vin varje år och 90% av vinerna går på export.

Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese, 25% Rondinella och 5% Molinara. Den ursprungliga och klassiska druvblandningen. Många producenter har övergivit Molinara, men inte Castellanis.

"i Castei" är namnet på det odlingsläge där druvorna växer. De växer i pergola och druvorna tas från rankor som växer ca 150-300 meter över havet. Skörden sker i september. Druvorna som blir utvalda vid skördetillfället torkas i små blåplastboxar. De torkas fram till och med januari då jäsningen sker på låg tempratur (10 grader) på små fat (5000 liters). Macerationen håller på i över 40 dagar (med 2 veckors överpumpning). Efter vinet blivit klarnat (maj/juni) läggs det på nya ekfat. 20% är små fat (225 barriq), 80% större fat 4000 liters. Där ligger vinet i några år och därefter läggs det på flaska i minst 8 månader.
Källa Chris-Wines hemsida

Precis som senast (2011) är doften inte stor och svulstig, utan av det mer försiktiga slaget. Detta till trots är den ändå tydlig och välkomnande. De typiska mörka körsbären sitter där som förväntansfulla barn på julaftonen. Lägg därtill rejäla doser av mörk choklad, lite skogsbär, fjäderlätta örter och läder så är bilden fullständig.

Smaken är betydligt mer komplex än doften. Naturligtvis finns de söta, mörka körsbären där, men vi känner mer bärsmak i form av solmogna björnbär, skogshallon, mörkblå plommon och lite torkad frukt. Syran är frisk och tanninerna som finns är alldeles sammetslena. I eftersmaken blir den riktigt mörka chokladen tydlig med sin karaktäristiska lite bittra ton. Några små nypor av örter ligger som ett försiktigt och skört lager. Eftersmaken är riktigt lång och där dyker det upp lite russinsötma, inte så mycket utan mer så att du precis anar den. Alla smaker är finstämda och balanseras väl mot varandra. Inte minst den friska syran gör att det här känns mycket fräscht.
Hustrun och jag ler mot varandra, nickar och förstår utan att prata så mycket varför vi blivit amaronefans.

Visst, det finns mer eleganta, mer komplexa och sofistikerade amaroneviner, men en kall februarikväll skänker den här amaronen värme och påminner oss samtidigt om våra resor i Amaroneland.

I Castei är tillsammans med Selezione Antonio Castagnedi i vårt tycke de bästa amaronevinerna under 300 kr. Nu är det årgång 2008 som finns tillgänglig på SB. Vi är lite tveksamma till årgång 2008 och har bestämt oss för att stå över den årgången och istället invänta 2009, vilken föregås av ett enormt bra rykte.

Vi köpte årgång 2004 någon gång under 2008 och betalade då 225 kr per flaska.
Nu är det årgång 2008 som säljs på SB. Priset är 252 kr.

Betyg 4+

Cotes du Rhone på Gbg Operan

För en vecka sedan,på alla hjärtans dag, var hustrun och jag på Göteborgsoperan tillsammans med vännerna L och G. Vi såg Chess. Ett par timmars trevlig musikunderhållning. Inga stordåd, men ändå sevärd.
Vi åt en bit mat i operans egna restaurang, innan föreställningen började. Det blev en kalventrecote och vi drack till detta ett enkelt vin från Cotes du Rhone.

2009 Nature du Rhone
Producent är vinhandelsfirman Ogier som grundades 1859 av Christophe Ogier, i Châteauneuf-du-Pape. På 1950-talet gick dom samman med Bessac Caves des Papes. Sedan 1994 ägs Ogier av Jeanjean S.A.

Vingårdarna är terrasserade och ligger på den högra banken av floden Rhône i regionens södra del. . Marken är minst sagt historisk med en över 2000-årig vinodlartradition. Härifrån kommer urspunglingen ”Côte du Rhône” - vinerna, som skeppades till Paris, England och Holland från hamnen Roquemaure.

Druvorna som ingår är grenache, syrah, mouvèdre och carignan. Den exakta sammansättningen har jag inte kunnat få fram. Druvorna till det här vinet kommer från Vaucluse och Gard i södra Rhône. Jordmånen domineras av kalksten och lera. Efter skörd avstjälkas druvorna och kallmacereras innan jäsningen sker i temperaturkontrollerade tankar i 12 till 18 dagar. Man pumpar runt musten i jäskärlet för maximal extraktion. Efter fermenteringen lagras vinet på stora ekfat i cirka 12 månader.

Det doftar av skogshallon, röda vinbär och örter/kryddor. Ingen stor och komplex doft utan lite enkel cotes-du-rhone-doft. Smaken får oss att associera med hallon, björnbär och mörkblå plommon. Det finns en liten syrlighet som påminner om röda vinbär. Gott om örter speciellt i eftersmaken, där vi även noterar lite lakrits och lite fattoner.. Tanninerna är snälla och tillmötesgående.

På det stora hela ett hyggligt vardagsvin som funkade till vår mat, men heller inget jag kommer att leta efter.

Betyg 3-

Vi betalade 355 kr för vinet. Det finns i beställningssortimentet och då kostar det 99 kr. 260 kr pålägg får anses som anständigt.

Dolcetto från Domenico Clerico

I början på året drack vi vår första Dolcetto, den var från Roagna och skapade ett intresse att utforska mer av den här druvan. Några veckor senare var det dags för nästa Dolcetto, det blev en variant från Pecchenino.
I fredags var det dags för vår tredje Dolcetto. Denna gång är producenten Domenico Clerico. Jag blev i höstas smått imponerad av deras Barolo, som jag testade på provningen toppviner från förr hos importören Bristly Wine.
Årgång 2009 provades av Italienska Viner på sommaren 2011.

2007 Dolcetto Visadi, Domenico Clerico
Det görs ca 25 000 flaskor av denna dolcetto. De första dolcettoplantorna planterades 1950 och de senaste 2004. Macerationen varar 5-7 dagar tillsammans med druvornas skal.Vinet har legat 10 månader på rostfria ståltankar innan de buteljerades. På sin hemsida nämner Domenico Clerico inget om någon annan fatlagring. Italienska Viner skriver att det lagrats 5-6 månader. Hälften på nya och hälften på gamla barriques. Vi ska nog lita på IV:s info.

Doften är hyggligt stor och intensiv. Lite mer komplex än de två tidigare vi smakat. Här finns gott om mörk frukt: mörkblå plommon, mörka körsbär och slånbär.

Smaken är stram, ganska slank och samma mörka frukt i smak som i doften. Körbären är syrliga och drar mer mot körsbärskärnor dvs en liten bittrare ton. Vi tycker detta känns positivt. Tanninerna tar rejäla tag i gommen. Hustrun ser lite tveksam ut. Syran är tilltalande. I eftersmaken får frukten sällskap av några nypor örter och aningens lakrits.

Vi äter en kycklingrätt med en sås på lingon och enbär samt pasta. Vinet växer rejält med maten. Tanninerna gör sitt jobb och helt plötsligt ler hustrun och tycker att det här vinet har väl inte så jobbiga tanniner.

Vi fick en slatt kvar, som vi drack två dagar senare. Vinet är precis lika gott nu, men tanninerna har rundats av rejält. Det här kan man ju dricka helt utan mat.

Återigen en dolcetto som levererar och visar att det är ett enkelt och samtidigt gott vin till vardagsmat.
Jag hade lite mailkontakt med Gabriel på Bristly Wine (importören). Han skrev så här till mig:  Dolcetto är ett totalt okomplicerat vin som man inte ska fundera för mycket över. Det ska vara torrt och gott till pasta och pizza och inte ha för hög alkoholhalt 

 Den första delen håller jag inte riktigt med om. Det här vinet är så pass bra att man visst kan fundera över doft- och smakintrycken. Den senare delen uttrycker precis vad vi känner "Ett torrt och redigt gott vin, vars alkoholhalt (14%) vi inte kände ett dugg av".

Vinet är köpt via SB:s beställningssortiment och vi betalade 149 kr. Den tre år yngre (2010:an) kostar 129 kr.

Betyg 4

Vi kan återigen konstatera att Dolcetto gillar vi skarpt. Vi kommer att gå vidare i vårt sökande efter bra Dolcettoviner.

Barrique i Gbg såväl tisdag som lördag

Det är numera inte särskilt ofta det händer att Vintankar är ute och rullar hatt två kvällar i samma vecka, men den gångna veckan inträffade detta. Så mycket hattrullande var det väl egentligen inte på lördagen utan snarare ett restaurangbesök och konsert.
Vi tar det från början.
Revisorn med stort H hade nyss fyllt 60. Vi i fotbollsgänget hade inte uppvaktat honom, men nu var det dags för lite överraskningar. Bord var bokat på Barrique. Tisdagskvällen började där och avslutades på en Sportbar med CL-matchen Valencia-PSG.

Vi började kvällens övningar med champagne. Jubilaren förärades några ostron.
En kväll som denna förs naturligtvis inga anteckningar utan intrycken har plockats direkt ur minnet.

Champagne Leclair-Gespard Grande Réserve
Detta är en blancdeblanc dvs den är gjord enbart på druvan chardonnay.

I doften känner vi mogna äpplen och en del citrus. Lite svaga aromer av mineraler/snäckskal, bröd och kryddor. Smaken går i samma riktning. Den är torr och frisk med en fin syra. Äpplena dominerar. Citrusen drar mot blodgrape. Lite finstämda mineraler ger vinet en extra dimension. Gott!!

Kvällen fortsatte sedan med en liten vinprovning, där tre helt olika vita viner ställdes mot varandra. Vi hade som tillbehör: Halstrade pilgrimsmusslor med blomkålskräm, picklad blomkål, rostad mandel och soyavierge.

2011 Sauvignon Blanc Bovlei Winery

Ursäkta bildkvaliteten.

En lite annorlunda sauvignon blanc från Sydafrika Inte lika mycket fläder, nässlor och krusbär som vi är vana vid. Frisk och krispig, men något kort i eftersmaken. Det finns en kryddighet och en grön ton som vi inte är helt bekväma med. Njaa.

2010 Chardonnay Spirit Hawk

 

En chardonnay från Californien. Ett friskt och smakrikt vin med toner av tropisk frukt, citrus och ton av honung. Eftersmaken är hyggligt lång och där slår eken i genom.Vissa i sällskapet höjer vinet till skyarna. Jag själv är lite mer försiktig, vilket förmodligen beror på min tveksamma inställning till ekade chardonnayer. Den smakrika maten passade bra till det här vinet, men jag är alltid rädd att den ekade chardonnayen ska ta överhand. Icke så denna gång.

2011 Eroica Riesling.

Producent är Ch Ste. Michelle i Whashington State. Den här rieslingen är ett samarbete med Dr Loosen. Doften är frisk och fruktig. Petroleumdoften som ofta finns i rieslingviner lyser helt och hållet med sin frånvaro. Istället får vi vit periska, citrus, gula äpplen och finfördelade mineraler. I munnen får vi ett lättdrucket och krispigt vin. Vi känner framförallt vit persika och citrus (blodgrape) med finstämda mineraler.En viss blommighet har vinet. En ganska så lång eftersmak, där frukten lämnar lite sötaktiga spår. Känslan är att det drar mot det halvtorra slaget och känns lite främmande ihop med pilgrimsmusslan, men på egen hand sänker man med lätthet den här flaskan.

Vi tillbringade två trevliga timmar på Barrique. Vi tackar Rolf för hans vinval, service och presentation av vinerna. Vi vandrade vidare till en Sportbar, såg på fotboll och drack öl, men det är en helt annan historia.


Nu till lördagens äventyr. Hela familjen var samlad för att gå på konsert med First Aid Kit. Vi började kvällen med en måltid på Barrique.
Vi öppnade med lite champagne. Champagne är något som hela familjen gillar. När vi kommer till vin då väljer sonen hellre öl.

Gosset Grande Réserve

Druvblandningenär 43% chardonnay, 42 pinot noir och 15 pinot meunier. De små fina bubblorna virvlar i en icke sinande ström upp mot ytan.
Doften är frisk med en viss elegans. Den är ganska komplex med inslag av röda äpplen, citrus, smultron och rostat bröd. Det finns en liten spektakulär musselskalsdoft som når oss efter ett tag.
Smaken går i samma riktning: Torr, frisk och fräsch. De röda äpplena dominerar. Citrusen påminner om blodgrape eller möjligen blodapelsin. Det finns också lite inslag av nötter (mandlar) och mineraler. Den når inte upp till rosévarianten, men ändå är det här en förbaskad god champagne.

Barnen åt Pilgrimmsmusslor till förrätt medan hustrun och jag åt en ankleverterrine.

Sonen drack öl, dottern drack ett glas chardonnay (den som vi provade i tisdags, se ovan), medan hustrun och jag drack ett sött vin från Monbazillac.

Chateau La Truffiere är gjord på 70% Semillon, 22% Muscadelle och 8% Sauvignon blanc. Vi känner lite tropiska frukter, aprikoser och aningens honung. Vinet är friskt och sötman är medelstor. Perfekt till vår ankleverterrine.



Jag och sonen åt Hickory ribs och grillad biff med rostad majs och alumettes på sötpotatis.
Dottern tog en Biff med rotfruktsbearnaise rostad potatis och portvinssås, medan hustrun valde 

Cannelloni på sallad med skogssvamp och tryffelbechamel. Sonen fortsatte med öl. Vi andra tog in en flaska rödvin från Lirac.

2007 Clos Sixte, Domaine Grand Veneur

Producent är Alain Jaume. Familjen har varit vinodlare sedan början på 1800-talet. Under namnet "Domaine Grand Veneur" tillverkar dom ett par olika Chateauneuf-du-Pape viner, Cotes-du-Rhone samt ett vin från Lirac. I höstas fick jag varuprov från Cavisten Vinhandel. Jag skrev om vinerna här och här. Vinet från Lirac testade inte jag, men det gjorde Winepunk

Det här vinet är gjort på 50% Grenache, 35% Syrah och 15%Mourvedre. Det doftar av mörka körsbär, björnbär och svag ton av vinbär. Här finns också en hel drös med kryddor/örter från Provence. Smaken går åt samma håll. Vinet är mjukt och runt. Eftersmaken domineras av örterna med tillägg av lakrits och lite vanilj. Visst är det här gott och är nog på topp just nu, men det är inte samma aha-upplevelse som när vi drack samme producents Cotes du Rhone vin (Les Champauvins)

Vi avslutade med fyra olika desserter.
Dottern väljer Crème Brulé med hallonsorbet.
Sonen väljer Lime-cheesecake med limeglass och blåbärscoulis

Hustrun väljer Barriques lagrade ostar med  tomat- och lökmarmelad, frukt- och nötbröd.

Jag väljer en Sorbet på Domorichoklad, mjölkchokladmousse och saltkanderade nötter

Resten av familjen kände sig nöjda med vin, men själv testade jag ett sött vin från Sicilien

2009 Ben Ryé, Passito Di Pantellera, Donnafugata

I staden Marsala på Siciliens västra spets har familjen Rallo sin vinanläggning. De äger vingårdar på Sicilien, men också på vulkanön Pantelleria mittemellan Italien och Tunisien. Druvan är Zibibbo (Muscat d´Alessandria). En del av druvorna har fått torka 3-4 veckor innan vinifieringen.

 

Vinet har en bärnstensfärgad nyans. Det doftar av övermogen aprikos, accaciahonung och pommerans. Smaken är både frisk och simmig på en och samma gång. Friskheten kommer från de citrustoner som finns. Aprikossmaken är det dominerande inslaget, men det finns en svag ton av örter, honung och mineraler. En ny erfarenhet och en positiv sådan.

 

Kvällen avslutade på Konserhuset, där First Aid Kit höll en formidabel konsert. Förutom Johanna och Klara var det en smålänning på trummor och en engelsman på mandolin och pedal steel. Väldigt enkelt och väldigt bra!!

Champions League+Amarone=Sant

I veckan som gick drog Champions League igång med sextondelsfinaler. Matchen med stort M den här veckan var utan tvekan mötet mellan Real Madrid och Manchester United. Det blev en lika spännande och bra match, som vi fotbollsnördar hade hoppats på. Ni som följt min blogg under något år vet att till slutspelsmatcherna i CL, så dricks det Amarone i Vintankarhemmet. Frågar du oss så är det den ultimata upplevelsen: CL-fotboll och Amarone.

Innan fotbollsmatchen drog igång så hann jag med ett spinningpass och en halvtimma i gymmet på motionscentralen i Fjärås. Innan jag åkte iväg, så öppnade jag en flaska amarone och hällde upp två glas. Ur kylen plockade jag fram parmesan- och gruyèreost.

2007 Amarone della Valpolicella, Marion.
Öster om Verona ligger den lilla dalen Marcellise, där en ny vinstjärna har vuxit fram: Marion.
Gården är på 8 ha och man gör ca 35 000 flaskor per år. Gården drivs av Stefano och Nicoletta Campedelli tillsammans med Stefanos broder Marco.
Vi öppnar den första flaskan av Marions Amarone av årgång 2007. Vi provsmakade den vid vår resa med Clubamarone våren 2011.
Vi har skrivit om besöket hos Marions här. Vi har sedan på hemmaplan provat många av Marions andra viner bl a Calto, Teroldego, Basvalpolicella och Superiore.

Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor. Druvorna plockas i september och fick sedan torka i 3-4 månader. Jäsning sker under 40-50 dagar och därefter tappades vinet upp på 225 liters fat av slovensk ek, där det lagrades i ca 36 månader. Ytterligare lagring på flaska i tolv månader innan det släpptes ut på marknaden.

I glaset har vi ett vin med en intensiv rubinröd färg med lite violetta stråk ut mot glaskanten.
Doften är hyggligt stor och kraftig på amaronevis. De obligatoriska mörka körsbären finns där förstås och de kompletteras med björnbär och torkad frukt (plommon, fikon, russin). I början är det körsbären som dominerar, men ju mer tid vinet får i glaset så sker en vandring från körsbär mot torkad frukt. Det finns ett inslag i doften som man inte så ofta stöter på i amaronevinerna. En svag ton av skogssvamp är det bästa sättet jag kan beskriva det på. Inte oangenämt på något sätt. Det ger Marions Amarone ett speciellt signum
I munnen får vi en kompott av körsbär, skogsbär och torkad frukt. Eftersmaken är lång och utdragen, mot slutet dyker peppar, örter och lite lakrits upp. En stark ton av russin finns där hela tiden utan att övergå till russinsötma. Detta beror nog på syran som finns och ger vinet en friskhet. Redan nu har det en mjuk och rund smak. Behöver jag säga att allt är ytterst väl balanserat och i en harmonisk samklang. Alkoholhalten är 15,5% och av detta känner man inte den minsta antydan.

En riktigt god amarone som känns drickfärdig redan nu, men som garanterat kommer att leva i många år. Ja, det finns nog möjlighet till ytterligare utveckling mot en än större elegans.

Våra hårdostar var det perfekta komplementet. Det här är som ni förstår ett stort och mäktigt vin. Inget man klunkar i sig, utan här tas det små sippar och emellanåt är man där och nosar lite försiktigt. Doften är en ren njutning på egen hand. Ett stort glas (20 cl) varade hela matchen.

Betyg 5-

Chablis från Domaine des Malandes

Söndagsmiddagen bestod av torskrygg, kokt potatis, skirat smör och pepparot. Denna rätt är idag nästintill en lyxmåltid, men under mina uppväxtår på 50-talet och 60-talet var det en vardagsrätt. Det var något vi åt i stort sett varje onsdag. 1 kg torsk av mellanbiten var en stående order hos vår lokale fiskhandlare i Bö Affärscentrum.

Nåväl, till söndagens måltid öppnade vi en flaska chablis. Detta gjorde vi absolut inte i mitt föräldrahem, där vin var en sällsynt förekommande dryck. Tiderna förändras minsann.

2010 Chablis Premier Cru "Cote de Léchet".
Producent är Domaine des Malandes. En familjeägd egendom som drivs av Lyne Marchive.
Egendomen omfattar  27 hektar vingårdar och det produceras ca 220 000 flaskor per år.
Druvorna kommer från stockar som är 35 år gamla.
Jäsning har skett i rostfria tankar till 100%. Vinet har sedan legat  på rostfriatankar i 10 månader.

Det är en ren och frisk doft vi möts av när vi sticker dit vår nos. Det första vi noterar är citrusdoften, men ganska snart känner vi vita blommor, gula plommon och mineraler. Mineralerna påminner nog mer om den lite magiska doften av en daggvåt grusgång. I slutet noterar vi också lite snäckskal.
Smaken känns ung och frisk. Tydliga citrusdrag som känns som en blandning av citronskal och blodgrape, men absolut inga beska drag. Äppletonerna drar mer åt det gula hållet, men med ett litet grönare anslag i eftersmaken. Lite vita blommor och persika kan vi också känna att det finns där någonstans.
Det finns gott om mineraler, som virvlar runt i en tämligen syrarik och harmonisk skrud. I eftersmaken övergår mineralerna till skaldjursaromer.

På det hela en trevlig och lite enklare chablis, som vi köpte av FranskaBolaget för dryga året sedan. Minns jag rätt så låg priset runt 140 kr flaskan.

Betyg 4-

2005 Barolo Cerrati, Cascina Cucco

Vintern har åter kopplat greppet om Västkusten. En lång, utdragen och seg vinter har vi i år. Fördelen är dock att det är ljust och vackert när man ger sig ut på kvällspromenader.
I bloggossfären pågår en debatt om vilken funktion Systembolaget, svenska näthandlare, utländska vinhandlare, bloggare, varuprover, vinjournalister egentligen fyller.
På sina håll har det brakat iväg med övertoner, medvetna missförstånd och bitvis ett högt tonläge. Ibland är de här inläggen och kommentarerna såväl roande som tankvärda, men ibland blir de också bara enfaldiga.
Du hittar "debatten" hos Finare Vinare, Italienska Viner, Winepunker och Billigt Vin.
Vi på Vintankar har så här långt valt att vara betraktare.

Hustrun tillagade i lördags en gryta på hjort, trattkantareller och mesost, som tillbehör blev det råstekta rotfrukter. Mitt bidrag den här lördagen inskränkte sig till att ha odlat rotisarna samt att jag stod för vinvalet.

2005 Barolo Cerrati, Cascina Cucco.
Det här vinet presenterades för mig vid en träff i höstas med Billigt Vin. Det var en träff mitt i Vintankarhjärtat, så  när jag för några veckor sedan gjorde en beställning hos Carlo Merolli blev det några flaskor av årgångarna 2005,2006 och 2007. Priset för dessa är 174 MUK per flaska. Ett riktigt bra pris för en riktigt bra Barolo. Leveranstiden från det jag tryckte på orderknappen till dess DHL knackade på dörren var fem dagar.

Färgen överraskar oss genom att vara mörkare i sin brunröda färgnyans än vad vi vanligtvis ser hos Baroloviner. Vår erfarenhet av Barolo är begränsad, så det kan också vara så att det är vår ringa erfarenhet som spelar oss ett spratt.

Doften är lite sluten till en början, men det tar sig alltefter vad kvällen lider, för att slutligen bli en skön upplevelse. Det doftar av jordgubbar, friska skogshallon och ljusröda körsbär,men det räcker inte med de röda bären utan här finns lite blommiga inslag som för tankarna åt sommarens första rosor. Lite målarlåda och marsipan fulländar så bilden. Oj, jag glömde att någon slängt dit några små nypor kryddor, som avslutar doftintrycken.

I munnen känner vi smaken av samma röda bär som gav vår nos en så härlig upplevelse. De röda bären får tillskott av lingon. Syran är påtaglig. Tanninerna biter rejält, långtifrån avrundade och mesiga, men ändå uthärdiga och tilltalande.  Eftersmaken är lång och förutom de röda bären känns en del örter och mörk choklad.

Ett vin med personlighet och karaktär. Alldeles underbar till vår hjortgryta. På egen hand återtar vinet sin stramhet. Jag testade 06:an tillsamman med BV-Ingvar och minns den som mycket mer tillgänglig. Den kvarvarande 05:an ska få lite tid på sig i vår källare.

Betyg 4+

Amarone från Allegrini

Vi öppnade i onsdags en amarone från Allegrini. Hustrun och jag brukar köra ett spinningpass i Fjärås på onsdagar. Jag drog korken ur flaskan och hällde upp två glas, innan vi åkte iväg den knappa milen till motionscentrat. Vi hinner precis komma hem och duscha innan vi slår oss ner framför TV:n för att se fotbollslandskampen mot Argentina.
Vi låter ett par hårdostar bl a en parmesan göra sällskap med vinet.

Ett glas amarone får avsluta fredagskvällen.

2006 Amarone Allegrini.
Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella. Idag drivs företaget av syskonen Franco (vinmakare) och Marilisa (försäljningsansvarig) samt deras avlidne brors dotter Silvia (PR).
Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen
Den 28 februari besöker Marilisa Sverige. På Halltorps Gästgiveri, strax söder om Borgholm på Öland, kommer det då att vara en winemakersdinner. Vintankar kommer att närvara. Ett lämpligt tillfälle för hustrun att besöka två syskon på Öland.
Åter till vinet.
För 20 år sedan beslöt man att rensa bort alla botrytisangripna druvor i samband med amaroneproduktionen. Många av de andra producenterna menade att det var fel. Att det var ett avsteg från den normala processen. Allegrini tog striden eftersom man ansåg att ädelrötan var negativ för såväl tanniner som polyfenoler och antocyaner, de viktigaste grundstenarna i rödvinsbygget och i dag har de allra flesta valt bort botrytisen.
Druvmixen i den här amaronen är 80% corvina, 15% rondinella och 5% oseleta.

Vinet har fått ett par timmar i glasen och det känns i hela rummet. Jag kan inte påminna mig att Allegrinis amarone har varit så här expressiv i sin doft tidigare. En typisk amaronedoft har intagit rummet. Det doftar av körsbär och mörkfrukt i första hand. En svag russinton kan vi notera som kompletteras av örter och katrinplommon, men det är de mörka körsbären som dominerar.
Smaken är kraftig, ingen blygsamhet här precis. Söta, mörka körsbär och katrinplommon är det första vi hinner tänka, innan en anstormning av solmogna björnbär och lite toner av cassis gör sig påminda. Smaken är verkligen komplex och elegant. Efterhand kommer torkad frukt, örter (salvia), espresso, mörk choklad och en lätt touch av vanilj. Det finns en syra som ger vinet en friskhet och lite mer tanniner, avrundade och mjuka, än vad man vanligtvis finner i många amaroneviner.
Vi brukar kategorisera detta som en matamarone. Har man bara lite tillbehör med en viss sötma (palsternacka, jordärtskocka) så matchar vinet maten på ett bra sätt.

Ska vi leta efter svagheter så kan vi dag tre notera ett stick av alkohol i smaken. Kanske är det inte heller det mest personliga och karismatiska amaronevinet vi druckit.
Det är dock ett tusan så gott vin. Det har också förmågan att växa med åren och 06:an kommer att utvecklas och växa de närmaste åren.

Betyg 4+

Bröllopsdag med champagne och hummer.

I fredags var det dags att fira 28-årig bröllopsdag. Det har sedan 20 år tillbaks varit tradition att göra detta med hummer och champagne. Vi avnjuter hummern på enklast tänkbara sätt d v s helt naturellt. Vi plockar på fredagsmorgonen ut två humrar ur frysen. Från källaren letar vi rätt på en flaska champagne, som åker in i kylskåpet. Nu är det bara att invänta kvällen.

1996 Duval-Leroy.
Duval-Leroy har sedan starten 1859 hållit till i Vertus i hjärtat av "La Cote des Blancs". Enligt deras hemsida är odlingsarealen runt 200 ha. Chardonnay är huvuddruvan.
Duval-Leroy är fortfarande ett familjeägt företag som leds av Carol Duval-Leroy.

Den här cuvéen har Carol Duval-Leroy döpt till " Fleur de Champagne". Enligt etiketten har hon personligen valt den till "high class restaurants" och uppenbarligen även för Vintankarhemmet.
Den är gjord på druvor från sex grand cru-byar: Chouilly, Oger, Avize, Aÿ, Bouzy och Verzenay - och hembyn Vertus, klassade som premier cru. Druvblandningen är 79% Chardonnay och 21% Pinot Noir.

Färgen är läckert mörkt gyllengul. Direkt efter upphällningen visar den upp en härlig mousse, med små fina bubblor, som snirklar sig upp från botten mot ytan.
Det doftar av mogna gula äpplen, lite bröd och en svag ton av nötter eller nougat. Ingen stor påträngande doft utan snarare lite försiktig och elegant.
Smaken känns mogen, slank och torr. Vi känner samma gula äpplen som i doften.  Det finns lite citrus, inga stora mängder men ändå tydligt. Mineralerna drar iväg mot snäckskal  och ger den här champagnen lite extra karaktär. Naturligtvis finns här fortfarande en del syra, men den känns mindre påträngande än vad den gjorde för snart två år sedan, då vi senast drack den. Jag undrar om den inte är nära sin peak nu.

En riktigt god champagne, som ger oss lite lyxkänsla. Den matchade dessutom våra humrar på ett excellent sätt.

Betyg 4+

Den här köptes för ett par år sedan för 399 kr hos Systembolaget.

Quinta do Vallado, Reserva 2006

Det var länge sedan vi drack något portugisiskt rödvin. Det var vi tvungna att göra ändring på. Vi plockade fram en flaska ur källaren, som vi inhandlade för två år sedan. Vi drack en flaska på hösten 2011 och då tyckte vi så här.

2006 Reserva, Quinta do Vallado
Producenten har anor som går tillbaks till 1700-talet. Egendomen ligger i Douro dalen i norra Portugal, där man äger 70 ha vingårdar. Odlingarna består av ett 40-tal druvvarianter, som resulterar i såväl, röda, vita, rosé som prortviner.
Vinet vi dricker i kväll är gjort på druvorna Tinta Roriz, Tinta Amarela, Touriga Nacional, Touriga Franca och Sousão. De kommer alla från gamla vingårdslägen. Vinet har fått mogna i 17 månader på 225-Liters fat av fransk ek.

 

 

Vi låter vinet få ett par timmar i karaff innan vi häller upp det i våra glas.

Färgen är riktigt mörkröd och för tankarna till portvin.

Doften är hyggligt stor omedelbart och den växer hela kvällen, för att mot slutet av kvällen omsluta oss i en stor famn av mörka bär och kryddor/örter. Det vilar en behaglig maffighet över doften. Här finns en uppsjö av nyanser: björnbär, mörka plommon, lite fikon, mineraler och tobak. Visst känns de 17 månaderna som vinet legat på ekfat, men vi störs inte alls av detta. Det är snarare tvärtom så att när vinet påverkas på detta sätt, ja då gör vi vågen.

Smaken är packad med mogen frukt: mörka  körsbär, blåa plommon, solmogna björnbär och aningens skogsbär. Rejält fruktigt som ni förstår. Några ordentliga nypor av örter/ kryddor känner vi. Lagerblad definitivt, men övriga kryddor är svårare att sätta fingret på. De finns där bara. Tanninerna är rejält avrundade och ger vinet en mycket mjuk känsla. Det finns en del syra så viner blir aldrig jolmigt utan känns snarare friskt. Syran som finns är viktig för att hålla frukten uppe. En riktigt lång eftersmak där lakrits, choklad och eken gör sig påmind, men skickligt inbakad i den mörka frukten.

Detta är ett riktigt gott vin idag och det klarar säkert flera år till i källaren, bara man har en stark karaktär.

Lite mer elegans och det hade blivit högsta betyg.

 

Betyg 4+

 

Vi köpte det här för två år sedan i beställningssortimentet för 289 kr. Av SB:s hemsida så framgår att just nu finns inte vinet inne. Vi rekommenderar att hålla utkik efter detta.

 

 

 

Trentino Nosiola

I söndags var det dags att göra en ny bekantskap. I det här fallet både vad gäller producent och druva.
Jag hade av BV-Ingvar fått tipset att Nosiola kunde vara en druva väl värd att testa, så när jag gjorde min senaste beställning från Carlo Merolli och då fick en flaska av den druvan slinka med.

2011 Trentino Nosiola , Istituto Agrario San Michele AllAdige.

Det här vinet kommer från IASMA (Istituto Agrario San Michele all´Adige). Vi har att göra med en institution som utbildar, forskar, odlar och framställer jordbruksprodukter däribland vin. IASMA grundades 1874 när Tyrolean Diet i Innsbruck öppnade en jordbruksskola i det gamla klostret i San Michele all´Adige.

Vi befinner oss geografiskt i regionen Trentino-AltoAdige i sydtyrolen.

Nosiola är en tunnskalig vit druva som i huvudsak odlas i Trentino (norr om Gardasjön). Ibland blandas Nosiola med Sylvaner, Muller-Thurgau, Pinot gris m fl.  Det förekommer också att man gör ett sött vin "Vin Santo" där druvan ingår.

Vårt vin är en renodlad Nosiola till 100%

En fin halmgul färg skiner mot oss från glaset.
Vi har haft vinet några timmar i kylskåpet. Vi häller upp i glasen och finner att doften initialt är ganska så återhållsam. Vi sniffar och sippar lite på vinet medan vi tillreder vår fisksoppa. Det här är inte dåligt på något sätt, men ger inte heller någon stor respons. Vi ställer ifrån oss glasen och låter temperaturen få stiga. När det så är dags att äta har det minsann hänt en del i våra glas.
Det doftar av gula äpplen, lite citrus, vita blommor och redigt av örter. Det vilar en svag ton av nötter doppade i acaciahonung någonstans i bakgrunden. Spännande!!
I munnen får vi ett ungt och friskt vin med en hel del kryddiga toner. Citrus och grön äpplen noterar vi. Finstämda mineraler och en nötaktig smak ger sig tillkänna i eftersmaken. Det är inslaget av kryddor/örter i kombination med den friska syran som ger det starkaste intrycket. Allt avvägt i en fin balans. Vi tycker oss också känna lite tanniner i gommen.
Ett vardagsvin som är förvånansvärt komplext. Skrev jag att det var gott........

. 

Betyg 4-

Vi betalade 94 MUK, då vi köpte det här från den danske vinhandlaren Carlo Merolli. MUK ska utläsas MyntUnionKronor vilket i klartext betyder att priset är det samma vare sig du betalar med svenska, danska eller norska kronor.