2006 Barbera d´Alba, Gallina

Dags för lite italienskt.  Vi tar en bekant som vi testade för två år sedan. Vi tyckte då så här.

2006  Barbera d´Alba, Gallina
Producent är La Spinetta. Det är dom så låter en noshörning pryda sina etiketter på vinflaskorna.

Vi befinner oss runt staden Alba i regionen Piemonte i nordvästra Italien. Druvorna till detta vin är hämtade från vingården Gallina.
Så här skriver importören Enjoy Wine på sin hemsida:
Vingården Gallina i Barbaresco köptes 1995 av familjen Rivetti. Här odlas till största delen nebbiolo och La Spinettas vingårdsbetecknade Barbaresco Gallina skördas här. Mitt i vingården växer barberadruvor som från början var tänkta att omplanteras med nebbiolo men först ville Giorgio göra ett barberavin från dessa stockar. Restultatet blev enastånede och barberan fick stå kvar!

Färgen är väldigt mörkröd med en dragning åt blåsvart. Vi minns inte att vinet hade en så mörk färg.
Vi sticker dit våra nosar och möts av en stor och trevlig doft.
Vi känner mörka körsbär, blåbär, björnbär och mörka plommon, men med ett litet rött inslag från mogna skogshallon. Här finns också lite örter, en del fat allt i en floral framtoning.

Smaken är rund och mjuk, men ändå med en viss stramhet. Frukten från doften går igen i smaken, där den kombineras med krossade körsbärskärnor. Örterna och kryddorna ger tillsammans med det blommiga inslaget (rosor/viol) en fin inramning. Syran har en nedtonad ungdomlighet men icke desto mindre skänker det en tilltalande friskhet åt vinet. Tanniner finns det en del av. Visst biter dom men ytterst behagfullt. Eftersmaken är lång och där får frukten sällskap av kakao, vanilj och lakrits.
Det här vinet är i ett perfekt drickfönster just nu. Alla bitar är på plats och i en harmonisk balans.

Detta var vår sista 2006:a. Vi har en 2008:a som det snart kan vara dags att prova. Vår flaska var köpt hos SB för 299 kr. Nu är det 2009 som finns på bolaget och till samma 299 kr.

Betyg 4+

Tinta Barocca från Allesverloren

Det här är ett vin, som Vintankar en gång i tiden hade som mitt-i-veckan-vin. Tiden har gått och smakpreferenserna har vandrat iväg. Idag blir det inte så ofta som vi drar korken ur en Allesverloren. Kvar i källaren finns ett par flaskor från lite olika årgångar. Vi gör ett återbesök för att se hur 07:an uppträder. Vad vi tyckte om 02:an för två år sedan kan du hitta här.

2007 Tinta Barocca, Allesverloren
Vi befinner oss i Sydafrika i området Swartland, närmare bestämt i Riebeek Valley.

Det här vinet är till 100% gjort på den portugisiska druvan Tinta Barocca.
Druvorna har först jästs i öppna cementkar vid ca 25 graders temperatur mellan fem till sju dagar. Efter malolaktisk jäsning har vinet lagrats i åtta månader i en kombination av, 10 procent nya-, 40 procent två- och tre år gamla franska ekfat. Det resterande vinet, 50 procent, mognadslagrades i rostfria ståltankar med franska ekstavar

Det doftar av mörka bär, kryddor, lite fat och en ytterst liten rökighet. Vi gillar det som når våra luktorgan.
I munnen får vi ett vin packat med mörk frukt, främst är det körsbär, blåa plommon och björnbär. Här finns också rejält med kryddor/örter och en del kakao och kaffe. Ekfaten känns, men vi upplever inte dessa som påfrestande. Mjuka nästan mesiga tanniner känner vi, liksom en liten trevlig syra. I den medellånga eftersmaken dyker det upp lite lakrits med en liten, liten rökighet.
Ett snällt, mjukt och lite inställsamt vin. Visst är det lite publikfriande och vi förstår varför vi en gång i tiden föll för det här vinet och då förstår vi också varför det blivit en favorit hos så många svenskar.
Våra smakpreferenser har förändrats och så många fler inköp lär vi nog inte göra. En vertikal på de återstående flaskorna i vår källare ska vi nog försöka få till under hösten.

Idag kostar viner 120 kr på "Bolaget" och det är årgång 2010 som gäller.

Betyg 3+

Serras del Priorat

Priorat är ett litet bergigt område i Katalonien, några mil sydväst om Barcelona. Den dominerande druvan är Garnacha dvs Grenache. Du som vill veta lite mer om Priorat kan läs den här artikeln.
Vi drack det här vinet för drygt två år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

2008 Serras Del Priorat.
Producent är Clos Figueras. Lite om producenten hittar du här. Detta vin är pruducentens tredje vin.

Vinet är gjort på 65% Garnacha, 20% Mazuela och 15% Cabernet Sauvignon. 
Vinet jäser i 2500 liter stora betongtankar som är temperaturkontrollerade. Efter två veckors ”maceration” flyttas vinet till 500 liter stora franska ekfat där det sedan lagras i ca sju månader.

Vi följer vinet under tre dagar. Vinet är gott under hela den här resan, men framför allt är det den tredje dagen, som vinet  släpper loss ordentligt.
Det doftar av mörka bär i form av björnbär, mörka körsbär, blåa plommon och blåbär. Lite örter, en del kryddor och kaffe kan vi framför allt notera dag tre.
Smaken är rund och mjuk. Samma mörka frukt i smaken som i doften. Örter, kryddor, kakao och lite espresso finns i mellanpartiet. Eftersmaken är lite längre än medel. Bra syra. Snälla men ändå påtagliga tanniner. Vi gillar verkligen detta vinet.

Vi noterar att vi har inte så många Prioratviner i källaren. Detta måste åtgärdas. Idag är det årgång 2011 som säljs hos SB. Den kostar 189 kr.


Betyg 4-

Amarone från Tenuta Sant Antonio

Det var hustruns tur att ha "Bokflickorna" hemma på besök. Ja det är så hon kallar sina väninnor, som ingår i en bokcirkel som dom haft i gång i över 10 år. Hon säger samtidigt "du kan väl ta något gott ur källaren men inte alltför dyrt". Vinkällaren är mina domäner och det är en grannlaga uppgift. Det gäller att hitta något som dom flesta kan tänkas gilla samtidigt som de flesta vet om vår vurm för Valpolicella. Det får bli en amarone, som jag betraktar som den bästa under 300 kr i SB:s sortiment. Jag öppnar flaskan och häller över den på karaff två timmar innan damerna anländer. Jag häller upp ett litet glas till mig själv, som jag ställer ut i arbetsrummet, där jag huserar under hela kvällen.

2007 Selezione Antonio Castagnedi

Producent är Tenuta Sant Antonio. Deras ägor ligger nordöst om Verona mellan Illasi och Mezzani. Vi skrev om vinet så sent som i början av juli.

Det levererar på samma sätt nu som då. Kortfattat är det en typisk amaronedoft av mörka körsbär, katrinplommon, örter och lite kakao.
Smaken är rund och mjuk och packad med härlig frukt: mörka körsbär, katrinplommon, lite björnbär och torkad frukt. Här finns också örter och kakao. Bra syra och finstämda tanniner. Eftersmaken är riktigt lång.

Vinet röntes stor uppskattning bland "Bokflickorna".

På Systembolaget finns det 12 olika amaroneviner under 200 kr. Ytterligare 10 i spannet 200 - 250 kr. Dom flesta är ganska hyggliga viner. Jag kan förstå varför dom är populära, men det är endast  Selezione Antonio Castagnedi som ger en riktig amaronekänsla.
Jag har druckit alla årgångar mellan 2003 och 2007. Samtliga har levererat. Årgång 2008 missade jag, men har ett par flaskor av årgång 2009 i källaren. Jag följer ganska slaviskt tumregeln att addera fem år till den årgången som står på flaskan innan jag öppnar den första flaskan. Nu har jag läst att Henrik Ungerth (min mentor i amaronefrågor) tycker att 2009 har tappat lite. Känns som läge att dra korken ur den första egna 09:an för att bilda sig en egen uppfattning.

Av alla de amarone jag druckit så finns det egentligen bara en i prisklassen runt 250 kr som kan matcha Selezione Antonio Castagnedi  och det är Le Ragose. Dessvärre finns inte den i Sverige (ofattbart), men Carlo Merolli i Danmark har den. Vi som besöker danskarna då och då är det inget problem för, men er andra............

Sauvignon Blanc från Nya Zeeland

I  lördags bjöd brorsonen på fiskmiddag. Vi plockade med oss en Craggy Range och brorsonen tog fram en Hunter´s. Vi ställde två viner från Nya Zeeland och gjorda på druvan Sauvignon Blanc mot varandra.

2008 Sauvignon Blanc, Craggy Range
Druvorna till detta vin kommer från vingården Te Muna Road, som ligger i Martinborugh, på Nordöns sydligaste del. Te muna Road omfattar 90 ha och planterades 1989.

Vinet har jäst på ståltankar och äldre barriquer. Det har legat tre månader på äldre barriquer innan det tappats på flaska.

Här doftar det Sauvignon Blanc lång väg. Och det på ett friskt och trevligt sätt. Vi känner svartavinbärsblad, lite nässlor, aningens fläder samt en del gröna äpplen och citrus. Ett litet stick av jasmin anar vi oss till.
Smaken är torr och frisk. Här finns citrus och mineraler. Gott om krusbär, nässlor, mogna nektariner och kiwi. Syran är frisk och mycket behaglig. En medellång eftersmak, där vi känner svartavinbärsblad, lite passionsfrukt och mer mineraler (lite kritiga). Gott!
Det här är en sauvignon blancvin som vi verkligen gillar
Jag har en anteckning om att vi köpte det här vinet 2010 för 238 kr. På SB finns idag årgång 2011 för 169 kr. Vi får fylla på förrådet!
Betyg 4

2012 Sauvignon Blanc, Hunter´s
Druvorna kommer från Wairau Valley i Marlboroughs norra del.
Vi befinner oss långt norrut på Sydön.
Vinet har jäst och lagrats en kort tid på ståltankar.
Ett litet enklare vin men inte alls dumt. I doften hittar vi de typiska sauvignon blanc dragen av nässlor, krusbär, fläder och lite citrus.
Smaken domineras av mogna krusbär, citrus, nässlor och fläder. En frisk syra men ändå ganska snäll. Här finns också en blandning av äpplen och päron. Lite mineraler, men inte alls på samma sätt som hos Craggy Range. Eftersmaken är medellång och där tillkommer lite exotiska frukter.
Ett stabilt och hyggligt vin, som finns i SB:s ordinarie sortiment för 99 kr.

Betyg 3+

Craggy Range är elegantare, lite mer komplext och mer tryck i grejerna. Utan tvekan föredrar jag  CR, men den är dyrare ca 70 kronor. Visst är det värt det högre priset. Vill du hålla dig till vin runt hundringen så är Hunter´s ett fullgott alternativ.

Amarone della Valpolicella, Masi

En vecka i Luberon och därmed endast franska viner gör att suget efter ett glas amarone är oöverstigligt. Vi plockar upp en amarone som vi druckit flera gånger tidigare men inte just årgång 2005. Det här är ju Masis storsäljare. Kanske inte så spännande d v s det här vinet bjuder sällan några negativa eller positiva överraskningar, men en pålitlig kamrat är heller inte så dumt.
Vi har tidigare skrivit om årgång 2006 här och här. Årgång 2001 skrev vi om här.

2005 Amarone Costasera, Masi
Masi, en av de största producenterna i Valpolicella. MASI producerar fem olika Amarone; Costasera, Serego Alighieri Vaio Armarone, Riserva di Costasera, Campolongo di Torbe och Mazzano. MASI tillverkar drygt 10 miljoner flaskor vin per år. Av dessa säljs ca 1,5 miljoner i Sverige vilket gör Sverige till en av MASI’s absolut största exportmarknader.

Druvblandningen är 70% corvina, 25% rondinella och 5% molinara. 
Druvorna skördas i slutet av september och början av oktober för att sen torkas fram till mitten av januari. Druvorna har då förlorat 35-40% av sin vikt och liknar mer russin. Jäsningen startar med odlad jäst i en månad. Vi har nu en recioto! För att jäsa ut det sista druvsockret sätter man till en specialjäst som kan arbeta i mer än 15% alkohol. Jäsningen pågår nästan 10 gånger så lång tid som för ett normalt vin. Vinet lagras sen i stora fat av slovensk ek, i "fusto veronese" och på barriquer av fransk ek. Efter tre år buteljeras vinet och efter 3 månader skickas det ut i världen.
Källa: Philipson Söderberg (importör)

Det doftar av mörka körsbär, katrinplommon och en härlig krydd- och örtblandning. På många sett en typisk amaronedoft, som också utstrålar lite av den Valpolicianska värmen. Här finns också lite mörk choklad, kaffe och toner av vanilj.
Smaken går lite i samma riktning: söta mörka körsbär, katrinplommon, örter och choklad. Syran är hyggligt frisk. Det finns en del tanniner, men de är ytterst beskedliga.
Eftersmaken är riktigt lång och i den tillkommer torkad frukt, aningens russin, en liten bit riktigt mörk choklad och en touch av lakrits. Det här är verkligen ingen russinamarone utan bara en liten fläkt som snabbt virvlar förbi. Alkoholen (15%) är helt innesluten i frukten. Allt är i en fin balans. Ja nästan lite för mycket tillrättalagt. Det är också de invändningar jag har att allt är så prydligt gjort och välbalanserat att charmen försvinner.
Precis som jag skrev i inledningen ett väldigt pålitligt vin som levererar på samma sätt år efter år, vilket betyder att det enskilda året inte slår igenom som hos många andra viner, men därmed försvinner också charmen.

Betyg 4-

Nu är det årgång 2008 som är tillgänglig på SB och den kostar 279 kr. Vår flaska inhandlades för fyra år sedan och kostade då en tia mindre. 








bb

Cykelsemester i Luberon. Del 2. Röda viner.

På kvällarna blev det rödvin till maten. De flesta smakade riktigt bra, men visst någon missräkning blev det.

Den första kvällen åt vi en mycket god middag på Le Cours Restaurant-Pizzeria i Cavaillon.
Vi drack ett av resans bästa vin redan första kvällen.

Chateau de l´Isolette ligger på nordsidan av Luberonmassiven mellan Apt och Bonnieux
Cuvée Prestige Vieilles Vignes.
Vinet kommer från stockar som är mer än 50 år gamla.
Druvorna som använts är 60% Syrah, 30% Grenache och 10% Mourvèdre.
Ett ungt vin med en fin mörk frukt, lite örter och behaglig syra. Tanninerna biter lite lagom gott i gommen. Det här dricker vi gärna igen!



Nicole bjöd på detta den magiska kvällen i La Bastide-des- Jourdans. Vi skrev om denna magiska kväll i gårdagens inlägg.

Ett mycket ungt vin. Lite för ungt egentligen. Rätt så enkelt med en fin frukt och bra syra och lite vrånga tanniner.
Producerat i ett kooperativ i Collobrières. Inget som lockar till köp.

Domaine La Blaque ligger på ca 400 m över havet i appellationen Pierrevert. Inte så långt från staden Manosque. Det är så långt österut vi kommer på vår cykeltur. Vi rundar Luberon Oriental bergen här.
Det är ett vin gjort på druvorna Grenache, Syrah och Mourvèdre.
Doften domineras av blåbär, björnbär, lite hallon och rått kött.
Smaken för tankarna mer till norra Rhone med en bra Syrahkänsla.
Det här dricker vi gärna igen!

Vi betalade 28 euro på restaurangen i Manosque.




2007 Domaine de Mayol
Det här vinet serverades till middagen vi åt på hotellet i Saint Michel L´Observatoire. Hotellet hade samma namn som byn och drevs av en skotska och fransman. Middagen var lite fantasilös men ändå helt OK. Vinet smakade mera.
Domaine de Mayol ligger på nordsidan inte så långt från staden Apt. Vinet är i huvudsak gjort på Syrah och Grenache med ett litet inslag av Cinsault.
Det doftar av mörk, mogen frukt. Smaken går i samma stil men här finns också ett litet rödare inslag. Vi spårar lite mineraler och örter. Fatinslagen finns där men inte så påträngande. Bra syra och snälla mjuka tanniner. Det här kan vi tänka oss att dricka igen.

Ett glas champagne blev det också. I den gudsförgätna hålan Cereste bodde vi på ett enkelt hotell, men maten vi åt var bland resans bästa. Förrätten blev en gormetsallad  med foie gras och vad passar bättre än ett glas champagne. Det här är en blandning av druvorna Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier samt från tre olika år. Torrt så klart och med en trevlig brödaktig ton. Gula äpplen, lite citrus och utomordentliga mineraler. Riktigt gott! Två av producentens viner finns på Bolaget dock inte denna.







Huvudrätten blev stekt ankbröst. Perfekt tillagat.
Det här vinet är gjort på lika delar Syrah och Grenache och med 20% Carignan. Vinet är uppfostrat på gamla "foudres" ett par år.

Ett hyggligt vin med stora likheter av ett bra Cotes-du-Rhone-vin.

Vi hade en övernattning i Apt. På en restaurang med en retroinredning åt vi några provencalska rätter och ett vin från Chateau La Canorgue. En familjeägd vingård på 42 ha, som i mer än 30 år varit certifierade som "Agriculture Biologique".
Vinet är gjort på 70% Syrah och 30 % Grenache samt några droppar Carignan. Det har fått sex månader på gamla ekfat.
Ett enkelt vardagsvin med en fin röd frukt, mineraler, och örter i en lite köttig ton. Det är årgång 2010 vi dricker. Den känns lite ung. Syran skänker friskhet, medan tanninerna är lite bråkiga. En av de producenter jag har hört talas om tidigare och hade därför lite förväntningar på det här vinet. Det får med ett nödrop godkänt.

Jag avslutade måltiden med en läcker chokladdessert och bad ägaren servera lämplig dryck till detta.
Ett vin gjort på enbart Grenache (Noir), som gjorts på ett portvinsliknande sätt. Det finns vissa drag av recioto trots att inga druvor torkats. En perfekt matchning.
Vinet kommer från sydfrankrike (Carcasonne i Languedoc-Roussillon). Finns i beställningssortimentet.











Veckan i Luberon kan sammanfattas som en fantastisk semester. En perfekt kombo att röra på sig och samtidigt uppleva ett nytt landskap. Cyklingen ger en bra känsla för landskapet och alla dofter man tar in förstärker bilden. Enkelt men hyggligt boende. Överlag bra mat och vin. Vinerna i Luberon har mycket gemensamt med Cote du Rhone-vinerna.
Något riktigt vingårdsbesök gjordes inte, vilket är en liten miss i protokollet. Nu var ju inte botaniserandet i områdets viner huvudskälet till resan, men visst hade det varit trevligt. Ett par flaskor fick jag med mig hem och dessa lär väl dyka upp i bloggen vad det lider.

Vi får i vinter fundera på vart nästa cykelsemester ska gå, för detta är ett semestrande vi är heltända på!

Cykelsemester i Luberon

Tillsammans med vännerna S och M hade hustrun och jag en fantastisk cykelvecka för två år sedan.
Vi gjorde då Alpillerna runt. Detta gav mersmak, så i år la vi in en cykelvecka i mitten av september.

Det fick bli Luberon runt. Luberon är en bergskedja i mitten av Provence.Vi bokade vår resa genom Loca France. Även denna gång återvände till Sverige smått lyriska. Vi hade en regnvädersdag och resten sol, lite blåsigt och en temp på mellan 20 och 25 grader.

Vårt bagage skickades mellan de orter vi övernattade på. Vi bodde på små tvåstjärniga familjehotell och på Chambre d´Hotes.
Frukost och middag ingick i resepaketet. Luncher fick vi ordna efter vägen.

Ut av de ställen vi övernattade på så var det ett som utmärkte sig på ett fantastiskt sätt.
Nicole de la Bastide i La Bastide des Jourdans.
Fantastisk mat bjöds vi på. Det blev en oförglömlig kväll med Nicole, hennes make samt deras vänner Mari och Bernard. Så mycket skratt och glädje. En magisk kväll med sin värme såväl mellan människor som träffas första gången som stämningen i övrigt. Vilket pusskalas när vi gav oss iväg morgonen därpå!!

Cyklingen gick genom flera olika appellationer bl a :

Luberon som blev en egen AOC 1988 och du hittar länken till deras hemsida här.
Syrah, Grenache Noir, Mourvèdre, Carignan and Cinsault är de druvor som i huvudsak odlas för att göra röda viner och roséviner. Till vitt vin är det i huvudsak Grenache Blanc, Clairette Blanche, Vermentino, Bourboulenc, Roussanne, Marsanne, Ugni Blanc and Viognier.

Coteaux de Pierrevert är en appellation på 338 ha som blev en AOC 1998. Syrah och Grenache ska ingå med minst 30%. Andra tillåtna druvor är Cinsault och Carignan.
Bland de vita druvorna ska Grenache blanc och Rolle (Vermentino) utgöra minst 25%. Andra tillåtna druvor är Ugni Blanc, Clairette och Roussane.

Cykellederna gick i direkt anslutning till vinplanteringar.

Skördearbetet hade inte riktigt kommit igång ännu.













Till våra luncher delade vi på en flaska rosé. Vi försökte hålla oss till lokala producenter, men i bland fick vi hålla tillgodo med viner som hade beteckningen Cotes du Rhone.

Resans första vin

Nicole bjöd på detta innan maten. Inget märkvärdigt, men ändå helt OK.
Snygg gest!

Resans bästa rosé!!

Ett dunkvin. Surt, stramt, kärvt med liten beska. Ett riktigt stolpskott från en dunk.

Överlag var rosévinerna hyggliga saker. Endast ett var en besvikelse. Synd, då det på den här restaurangen serverades en suveränt god sallad.
Domaine de Mayol är en producent som vi gärna tittar närmare på. Deras rosévin var resans bästa tätt följt av Vieux Clocher.

Lite rödviner imorgon.

Le Serre Nuove Dell Ornellaia

I gårdagens inlägg framgick att Vintankar inte riktigt har fallit för viner från Bordeaux. Det märkliga är att när vi dricker så kallade Bordeauxblandningar, framförallt från Toscana, så är vi ofta betydligt mer positiva. Det var precis vad som hände häromkvällen.

2009 Le Serre Nuove Dell Ornellaia
Det är snart två år sedan vi drack det här vinet och redan då var vi imponerade. Det kan du läsa om här.

Detta är den prestigefyllda producenten Tenuta dell´Ornellaias andra vin.
Druvblandningen är 54% merlot, 31% cabernet sauvignon, 10% petit verdot och 5% cabernet franc.

Vi möts av en doft, där mörka körsbär, svarta vinbär och björnbär utgör stommen. En del örter finns med i bilden, aningens kaffe och lite fat kompletterar doftintrycken. Visst är doften trevlig, men det här vinets stora förtjänster ligger i smaken. 

En viss stramhet finns här, men mindre än för två år sedan. Mörk frukt är det som är mest påtagligt bland smakerna. Mörka körsbär, blåa plommon och en lite försiktig svartvinbärs ton. Syran är fortfarande frisk. Tanninerna ger ett gott bett, men visst kan vi känna att de börjats runda av. Inte så mycket, men avrundningen är på börjad. Eftersmaken är lång och där får den mörka frukten samsas med finmalda örter, lite cederträ och lite fat. Faten dominerar inte på något sätt utan utgör ett gott komplement. Vinet är fortfarande ungt, men har utvecklats i en riktning som vi både önskat och hoppats på. Det här är helt enkelt görgott, men det lovar mer.

Betyg 4++

Jag betalade 395 kr på SB, då vi köpte vinet för två år sedan. På bolaget finns såväl årgång 2009 som 2010 tillgängliga. Priset är 439 kr resp 395 kr.
Mycket pengar för en flaska vin, men detta är ett extremt gott vin, så vi har så klart försett med båda årgångarna.

Två viner från Bordeaux

Det är inte så ofta som Vintankar dricker viner från Bordeaux, men visst blir det några flaskor per år. Det slutar nästan alltid med en axelryckning: Jaha, det här var väl OK, men inget vi springer benen av oss efter.
Ungefär så blev reaktionen även denna gång.


2009 Chateau La Rose-Pourret
Vi befinner oss i hjärtat av Saint Emilion, bara ett par hundra meter från klocktornet i St Emilion. Här har familjen Warion i över hundra år ägt en liten vingård på ca 8 ha.

Druvblandningen i det här vinet är 80% Merlot och 20% Cabernet Franc. Vinstockarna har en ålder på dryga 40 år.
Efter cirka fyra veckors jäsning och macererering drar man över vinet på fat, där det sen får stanna i 14 – 18 månader. Tiden på fat varierar mellan druvsorterna. Man använder 50 % nya fat och 50 % som har använts en gång.
Doften är rätt så diskret, men vi känner lite svarta vinbär, blåa plommon och mörka körsbär. Aningens björnbär kan vi ana oss till. Återhållsam får bli slutomdömet av doften.
Smaken är lite småknuten och här kan man ana sig till att det finns en underliggande potential som inte lyckas ta sig fram idag. Vi kan trots allt känna en del frukt: mogna mörka körsbär, svarta vinbär och en del plommon (mörka). Här finns en liten dovare ton också, som vi förknippar med lite nykomposterad jord och begynnande förmultning av höstlöv. En hel del ek ligger där och pyser och är ännu inte fullt ut integrerad med frukten. Tanninerna som finns är redan nu hyggligt mjuka. Vinet är naturligtvis klart drickbart idag, men vi har känslan att det finns rätt mycket som kan blomma ut med några års lagring. Ja, egentligen tror vi att det kan bli riktigt bra med tiden. Vi väntar två år på att korka upp nästa flaska.
Betyg 4-
 Vinet är köpt av Franska Vinlistan. En sexpack gick lös på 1 794kr.


2005 Chateau de Seguin Cuvée Prestige

Chateau de Seguin är beläget i området Entre-Deux-Mers.
Druvblandningen är 50% Merlot, 40% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc. Efter jäsning på rostfria ståltankar får vinet mogna på nya franska ekfat i 12 månader.
Inte heller här är det en stor doft, men tydlig är den. De svarta vinbären dominerar och kompletteras med lite körsbär, örter och en del vanilj.

Smaken går i samma riktning, framförallt de svarta vinbären och örterna. Tanninerna är väldigt avrundade och snälla, på gränsen till mesiga. Eftersmaken är medellång med choklad, vanilj och lite toner av kaffe. Vinet verkar ha passerat sin topp. Inte så mycket, men ändå så  pass att vi rekommenderar att dricka upp dom inom ett år. Det här var vår sista flaska.

Betyg 3




Nu är det årgång 2011 som finns på Bolaget och till priset 129 kr.
Druvsammansätningen har också ändrats något.

Trentino Nosiola vs Ricossa Gavi

Vi hade de goda vännerna S och M på middag på lördagskvällen. Vi började med ett par havskräftor som förrätt och fortsatte sedan med rullader på bergtunga som vi gratinerat i ugnen tillsammans med lite räkor och en vitvinssås.
Vi drack till detta två vita italienska viner från norra Italien.









2011 Trentino Nosiola , Istituto Agrario San Michele AllAdige.

Vi skrev om det här vinet i vintras och du kan läsa om det här.
Intrycken från då är i stort identiska med dagens, varför vi kort sammanfattar det så här.
Det doftar av gula äpplen, lite citrus och en del örter.  Smaken är frisk och domineras av citrus, äpplen och örter/kryddor. Bra syra, fin balans och med en eftersmak där hasselnötter dyker upp. 

Betyg 3+

Vi köpte det här i vintras när Carlo Merolli fortfarande levererade viner till Sverige. Vi betalade då 94 MUK d v s SEK=NOK=DKK

Det andra vinet är ett varuprov som förmedlats av Pretto PR för Mondo Wine AB.

2012 Ricossa Antica Casa, Gavi

Producent är: MGM Mondo del Vino. Bolaget startades 1991 och tillverkar 25 millioner flaskor och 4.5 millioner 3 liters bag-in-box. Dom förfogar över vingårdar från Piemonte i norr till Sicilien i söder. De exporterar sina viner till mer än 40 länder.

Gavi är ett gammalt  vinområde i sydöstra Piemonte. Vinframställning från Gavi finns omnämnt från 970-talet. Vinet är till 100% gjort på druvan Cortese. En druva som är helt ny för oss. 

Druvorna avstjälkades och pressades försiktigt. Därefter startades jäsning i tio dagar på ståltankar vid en temperatur av  16°C.

Vi möts av en ungdomlig och frisk doft, där gröna äpplen, citrus och mineraler utgör de främsta doftintrycken. Det finns också lite meloner och nektariner med en svag örtig ton.

Smaken är torr och frisk med tydliga inslag av citrus, gröna äpplen, kiwi och en del örter/kryddor, men det finns också ett lite lenare inslag i form av vita blommor, melon och päron. 

Vi låter vinet få någon timma i kylen innan vi häller upp. Jag uppskattar att tempen är runt tio grader då vi häller upp det. När vinet fått en rejäl stund i glasen så smyger det sig fram en liten bitter ton av grapefrukt.

Det här är ett enkelt vin för vardagligt bruk. Vi tycker det gjorde sig riktigt hyggligt till våra kräftor. Det funkade också utmärkt till fisken. Vi tycker det var spännande att prova druvan Cortese, som vi tycker uppvisade en del kvaliteter. Producenten anger att vinet tål en del lagring, vilket väcker vår nyfikenhet. Vi kommer därför att inköpa en flaska och låta den ligga i två till tre år för att se vad som händer.

Betyg 3

Vinet släpptes nu i september och kostar på Bolaget 76 kr.

Det är ofrånkomligt att när två viner serveras, så görs det en jämförelse. Det finns en viss prisskillnad d v s vin 1 Nosiolan är ca 20 kr dyrare.

Båda vinerna känns ungdomliga, torra och har en stor friskhet. Båda vinerna funkade bra till maten och visst kan vi tänka oss att dricka de här två vinerna igen.

Nosiolan har ett litet större djup, aningens större elegans och en liten nötigare eftersmak. Tonerna av örter är mer "rena" och precisa hos Nosiolan.

Valpolicella Classico Superiore, Tommaso Bussola

I den gångna veckan öppnade vi en flaska Valpolicella Superiore från en producent som är mästare inom denna vingenre. Inget för de svagsinta precis. Här är det kraft och elegans som gäller. Och smaker. Mycket och många. Extra allt på något sätt. Somliga älskar detta bl a vi på Vintankar, medans andra tycker att det blir för mycket.
2007 Tommaso Bussola Valpolicella Classico Superiore 

Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Här producerar Tommaso lysande Amarone della Valpolicella Classico och Valpolicella Classico Superiore i den ultramoderna skolan. 
Superiore görs på en blandning av torkade druvor och färska druvor. 
Druvmixen är 50% Corvina, Corvinone, 40% Rondinella och 10% Molinara och andra druvor.

Ur våra glas strömmar en intensiv doft av mörka körsbär, blåa plommon, torkad frukt och lite örter. Här finns också ett inslag av höstlöv och våt jord. Riktigt angenämt!
I gommen är det mörk frukt som initialt dominerar. Mörka körsbär, björnbär och blåa plommon. Vinet är kraftfullt men samtidigt mycket elegant och komplext. Efter ett tag tränger det fram en del örter och kryddor. En viss blommighet (viol) noterar vi. Friska syror skänker vinet en fräschör. Snälla tanniner som är mjuka och lena ger vinet en speciell struktur. Eftersmaken är lång och oerhört njutbar. Här tillkommer torkad frukt, såväl fikon som en svag ton av russin, mörk choklad, lite kaffe och mandlar. Precis i avslutet kommer en liten bitter smak av krossade körsbärskärnor. Så läckert!

Betyg 4++


Vår flaska är köpt hos SB och deras beställningssortiment. Priset är 257 kr. Väl värt varenda krona.

Amarone från Valentina Cubi

Fredagens VM-kvalmatch var tvungen att matchas av en amarone. Den här kvällen fick det bli vår sista flaska från producenten Valentina Cubi. Det visade sig vara en perfekt matchning, det vill säga två segrare samma kväll.

2004 Amarone della Valpolicella, Morar
Producent är Valentina Cubi. Vi har ett speciellt förhållande till Valentina Cubi. Första gången vi besökte dom i slutet på april 2008 fick vi prova deras 1997:a. Detta var deras första årgång och vi blev alldeles hänförda. Fram till dess det bästa amaronevinet vi druckit. Vi skrev om vår sista 97:a här. De senare årgångarna har varit bra men aldrig nått upp till 1997:ans nivå. Vi skrev om årgång 2001 här, 2003 här och 2004 här.

Azienda Agricola Valentina Cubi ägs sedan 1970 av Valentina Cubi. Vingården rymmer 15 hektar, varav 13 är vinfält och två hektar rymmer gården, botansk trädgård och olivträdsodling, och skogsmark. Valentinas enolog och man är Giancarlo Vason (som tidigare arbetat som enolog för Quintarelli). Första årgången av deras Amarone producerades så sent som 1997, men det var först 2003 som Valentina Cubi började sälja sina viner till vinmarknaden. 
Vingården ligger runt byarna Fumane och San Pietro in Cariano.
Vinet är gjort på 70 % Corvina, 25% Corvinone och 5 % Rondinella. Mer information hittar du här.

Det kommer en stor och mäktig amaronedoft från våra glas. Söta mörka körsbär och torkad frukt är de främsta dofterna. Inte så mycket russin mer av fikon. En svag ton av mörk choklad, örter och mer mörk frukt ligger i bakgrunden och skjuter fram sina doftstötar då och då.
Smaken går till en början i samma riktning d v s torkad frukt (plommon och fikon), söta mörka körsbär och lite örter är det som dominerar. Detta är ett kraftfullt vin där elegans och struktur paras med kraften på ett stilfullt sätt. Det finns en behaglig syra som gör att det också finns en friskhet bakom kraften. Efterhand tillkommer mer smaker som mörk choklad, kaffe, björnbär och krossade körsbärskärnor. Eftersmaken är lång och utdragen och med den där lilla bittra tonen som på ett elegant sätt uttrycker amaronevinets storhet.
Visst känns det att detta är alkoholstarkt, men inte på något störande sätt. Alkoholen är också mer integrerad i frukten än vad vi minns att den var vid förra flaskan.

Betyg 4+

Vi betalade 38 euro när vi besökte Valentina Cubi i september 2009.

Scotto

Zinfandel hör numera inte till vanligheterna i Vintankarhemmet. Vännen LM mejlade i våras och frågade om vi var intresserade av någon flaska i den förpackning om 12 flaskor som han skulle inhandla. Vi bestämde oss för att en flaska kan vi väl prova.

2009 Scotto Family Wines Old Vine Zinfandel 

Familjen Scotto har sina rötter i Italien. I slutet av 1800-talet kom Salvatore Scotto till Kalifornien, men det dröjde till 1963 innan familjen köpte sin första egna vingård. Den är belägen i Lodi några mil söder om Sacramento. Seglet på etiketten är en hyllning till föregående generationers sjömän som funnits i släkten.

Vinet har en sammansättning av 95% Zinfandel och 5% Syrah.
Scotto Old Zinfandel kommer från 50-åriga vinrankor och växer i en sandig jordmån. Druvorna som växer i dalen skördas sent i oktober och druvorna som växer på bergsluttningarna skördas tidigt i november. Frukten från de olika vingårdslägena vinifieras separat. Vinet som kommer från dalen lagras i ståltankar för att behålla den generösa fruktigheten medan vinet från bergssluttningarna lagras på fransk ek under 18 månader. Därefter blandas vinet och buteljeras.
Källa: Tryffelsvinets hemsida

Det doftar av mörka körsbär och lite örter, men i en alldeles pepprig stil. Svartpeppar!. Ett litet sött inspel med aningens vanilj finns någonstans i bakgrunden. Inte så oävet.
I munnen kommer först en stöt av mörka körsbär, som ganska omgående följs av mogna blåa plommon. Efter en stund dyker en hel del örter upp. Visst finns det en del syra, men jag kunde önskat mig mer. Det finns en tendens till att frukten blir syltig och lite kokt. Tanninerna är avrundade och lite inställsamma. Eftersmaken är medellång och där blandas frukten med örter, lite svartpeppar, choklad och vanilj. Faten blir väldigt påtagliga.
Vi imponeras inte och känner oss nöjda med att det bara blev en flaska för vår del. Med detta sagt så vill jag också påpeka att det är våra smakpreferenser som styr för det är inget direkt fel på vinet. Vi hade nog varit betydligt mer positiva för si så där 15 år sedan. För den Zinfandelfrälste kan det vara värt att prova. Problemet är ju att det bara säljs som kolli dvs 12 flaskor, vilket gör att vinet mest är avsett för den redan frälste. (Vår slutsats).


Vinet är köpt på SB för 99 kr flaskan, men du måste köpa 12 flaskor.

Fonterutoli, Chianti Classico

En kväll i förra veckan öppnade vi den sista halvflaskan av den här bekantingen. Vi skrev om den på hösten 2011 och för lite ett år sedan.

2006 Fonterutoli
Producent är Marchesi Mazzei. Det här är deras andravin.

Druvsammansättning: Sangiovese 90%, Malvasia nera och Colorino 5% och Merlot 5%. 

Vi möts av en doft som till en början domineras av mörk frukt och kryddor. Efterhand kommer lite röda bär också fram. Ett visst mått av fat finns i bakgrunden, men är inte dominerande på något sätt.

I munnen får vi ett fin som trots sin ålder uppvisar en trivsam friskhet. På intet sätt tungt, men heller inte så slankt. Fruktsmaken är en blandning av mörkt och rött: körsbär, diverse skogsbär och lite vinbär. En finstämd örtighet väger av på ett balanserat sätt. Syran är fortfarande alert. Tanninerna ständigt närvarande med alla kanter avrundade, men ännu aktiva och ger ett litet trevligt bett i gommen. Eftersmaken är medellång och här dyker det upp en del toner av fat.
Jag skulle vilja påstå att det här vinet är helt drickklart nu. Det håller säkert ihop ett par år till, men min erfarenhet är att halvflaskor kan vara lite luriga och mogna tidigare.

Betyg 4-

Den här halvflaskan köpte vi på SB en gång i tiden. Nu är det 2008 som säljs på SB.  Priset är 149 kr, några halvflaskor är inte tillgängliga för tillfället.

Chianti, Pinot Noir och Amarone. En avslutning på sommaren.

Några födelsedagar att fira så brodern bjöd på amaronerisotto till förrätt, vilket vi skrev om igår. Det blev sedan grillade lammracks till huvudrätt samt en underbar Princesstårta från Åsa Hembageri. Dock ingen vanlig Princesstårta utan fyllningen på den här varianten bestod av svartvinbärsmousse istället för grädde och hallonsylt. Gott!!

Vi drack tre viner till de grillade lammracksen och detta fick bli sommarens sista gemensamma måltid med brorsan och hans familj, då hans sista semestervecka går mot sitt slut.

2001 Castello di Brolio Chianti Classico

Producent är Barone Ricasoli. Brolio ligger i hjärtat av Toscana och Chianti i området runt Siena.
Egendomen omfattar 1 200 hektar, varav 240 hektar är planterade med vin. Vinmakare är Carlo Ferrini.
Druvblandningen är 80% Sangiovese, 10% Merlot och 10% Cabernet Sauvignon.
Vinet har legat ett och ett halvt år på ekfat av varierande storlekar.
Vi har skrivit om 04:an här och här.
Bloggen Goda vinare skrev om just 01:an för ett par dagar sedan.

Vi var inte med på noterna när det här vinet släpptes, så vi har inget att förhålla oss till mer än de 04:or vi druckit. Just den här flaskan är inköpt av Baronen själv. Brodern köpte en flaska vid en provningen för några år sedan, som Baronen hedrade med sin närvaro. Flaskan är som ni ser på bilden signerad av Baron Ricasoli.

Färgen är mycket mörkröd med dragning åt ett blåsvart håll.
Vi känner en svag doft av körsbär. Desto mer kryddor och örter anfaller våra luktorgan. Lite kaffe och choklad kan vi notera. Doften av frukt är lite utslätad och signalerar att vinet är på retur.

I munnen är de mörka körsbären lite mer alerta. En liten torkad fruktblandning noterar vi.  Även här är örterna/kryddorna tongivande. Syra finns här men den verkar vara lite på retur. Alldeles mjuka och snälla tanniner är närvarande. Eftersmaken är medellång och det dyker det upp läder, kaffe, choklad och vanilj.
Rätt gott om ekinfluenser kan vi väl sammanfatta eftersmaken som. Nu är vi inga ekallergiker, så vi lider inte av detta. Vinet känns däremot lite på retur. Vi hade nog förväntat oss en lite friskare frukt och också en högre komplexitet.
Betyg 4-

Idag är det årgång 2008 som gäller på Bolaget och priset är 349 kr.

2011 De Loach Russian River Valley Pinot Noir
Producent är De Loach Vineyards, som håller till i Russian River i Sonoma County .

Vinet är gjort på 90% Pinot Noir och 10% Syrah.

Vi får vinet blint. Detta är vår svagaste gren, men ändå så förbaskat roligt att resonera sig fram och leka 20 frågor. Idag räcker det med en sniff för att konstatera att detta måste vara en Pinot Noir. Att sedan gå vidare med land och producent är inte riktigt vår grej. Nya världen men inte längre än så klarar vi.

Det finns en tydlig doft av hallon, mogna jordgubbar, ljusröda körsbär och en del kryddor.

Smaken är packad av röd frukt: Ljusröda körsbär, söta hallon, mogna jordgubbar och rejält med kryddor. En frisk ungdomlig syra kan vi notera. Eftersmaken är medellång. Röd frukt och kryddor dominerar, men det tillkommer en liten besk ton det sista.
En enkel vardaglig Pinot Noir, som vi tycker är helt OK, samtidigt är det inget vi kommer att köpa fler av.

Betyg 3+

Priset på Bolaget är 179 kr.



Kvällens tredje vin var en Amarone.

2006 Amarone, Trabucchi d´Illasi

Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Trabucchi d´Illasi historia sträcker sig tillbaka till 1924 då de planterade sina första vinstockar. För 15 år sedan blev de certifierade som organiska odlare och deras Amarone är en av få organiska Amarone som produceras idag. Trabucchi har totalt 22 hektar vinodling (uppdelade på fem fält) som ligger mellan 160 till 300 meter över havet. 
Total produktion: 100.000 flaskor per år varav 20 000 är amarone.

Vi drack vår första amarone från den här producenten för ett år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

En stor och mäktig doft når oss. Den domineras av söta mörka körsbär, torkad frukt och plommon. Här finns också en del örter och en viss blommighet (rosor). Ett riktigt doftvin!
Smaken är mäktig och med en stor fruktkoncentration. Återigen en dominans av söta mörka körsbär, solmogna björnbär, mörka skogshallon, katrinplommon och torkad frukt. En mängd fruktsmaker, men de är väl sammansatta, fint balanserade och bra strukturerade. Lite finmalda örter finns tassande i bakgrunden. Den friska syran ger vinet en fräschör. Alldeles sammetslena tanniner. Eftersmaken är gigantisk, där den mörka frukten får sällskap av riktigt mörk choklad, aningens vanilj och sötlakrits.
En elegant och koncentrerad amarone. Detta är inte ett matvin i första hand utan mer ett kontemplationsvin eller ett vin till hårdostarna. Det är också utifrån detta som vi gör vår bedömning.
Betyg 4+

Vi betalade 45 euro då vi privatimporterade detta.