Veckans Amarone: Speri 2006

Rubriken borde snarare ha varit veckans CL-Amarone. Hur som helst så blev det en flaska amarone från Speri som fick följa oss igenom tisdagens och onsdagens Champion League matcher.

Vi förra årets Gambero Rosso Event i Köpenhamnn fick jag en lång pratstund med femte generationens vinbönder från Speri.

Detta blir vår första amarone från den här hyllade producenten. Vi drack deras Ripasso från just den här årgången för snart tre år sedan.

2006 Amarone Monte Sant Urbano
Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane. Druvblandningen är Corvina, Corvinone, Rondinella och en liten slatt Molinara m a o den ursprungligt klassiska blandningen. Detta stämmer väl överens med de tankegångar om en ursprungstypisk och traditionell amarone som ägarna eftersträvar.
Druvorna har torkat mellan tre och fyra månader. Det har slutligen legat upp till tre år på ekfat, en blandning av tonneaux och stora botti.

Något som utmärker Speris Amarone är att den är mer tanninrik än många andra amarone. Den lämpar sig därför bra till många kötträtter särskilt vilt. Speciellt de första åren fram till vinet är runt sju år kan det upplevas som ovanligt stramt för en amarone, men sedan händer det saker i utvecklingen. Frukten blir tydligare, tanninerna börjar avrundas och kryddigheten tydligare.
Vår amarone är åtta år gammal och har precis börjat komma in i den mer fruktiga fasen.

Nu är det dags att redogöra lite för våra intryck. Ungefär hälften dracks på tisdagen, samma på onsdagen och den kvarvarande slatten på torsdagskvällen.

Redan då vi häller upp vinet i våra Orrefors Difference Primeur glas på tisdagen möts vi av en stor och kraftfull doft. Söta mörka körsbär (moreller), aningens torkad frukt och en lätt kryddig touch formligen omfamnar oss i en massiv doftkram. Härligt! Ett mottagande som heter duga. Kanske är doften inte lika kraftfull under onsdagen och torsdagen, men ändå tillräcklig för att vi ska le lätt igenkännande.

I munnen är det här ett kraftpaket med elegans och komplexitet. Naturligtvis återkommer körsbären och nu också i sällskap med björnbär och skogshallon. Den torkade frukten (russin, fikon, dadlar) och katrinplommon gör tydliga avtryck. Här finns en pigg syra. Gott om tanniner, men dessa är rätt så beskedliga d v s mjuka och lena. De ger trots allt vinet en läcker stramhet. Eftersmaken är lång och utdragen. Varje klunk är en lång utdragen njutning. Den torkade frukten blir än mer markant i eftersmaken, men här tillkommer en kryddighet, lite mörk choklad, krossade körsbärskärnor och ett lätt flörtigt inslag av fat.
Elegansen och komplexitet är monumental! Oj vad vi gillar det här. Inte minst hustrun!

Trots sina åtta år känns vinet ungt och fräscht och med många goda år framför sig. En amarone som Vintankar blir omedelbart förälskad i. Förälskelsen håller i sig till sista klunken på torsdagskväll. Vi har fler 06:or i källaren, liksom ett par 07:or. Vi fyller på med 2008:orna innan de tar slut.

Betyg 5-

På "Bolaget" är det årgång 2008 som fortfarande finns tillgänglig och då till 371 kr.

Bourgogne en söndagskväll

Det är inte så ofta det dricks Bourgogne i Vintankarhemmet. Vi har inte hittat vår nisch där. Antingen har de varit för dyra eller alltför stereotypa. Vi hör lovorden på annat håll och följer bloggen Rara Droppar med spänning, men vi har inte riktigt hittat rätt. Det var därför med rätt lågt ställda förväntningar vi korkade upp söndagskvällens flaska.

2006 Pommard Clos de Verger 1er Cru
Producent är Domaine Fernand & Laurent Pillot. Importör är Bristly Wine och på deras hemsida kan den vetgirige hitta en del info om producenten.

Just det här vinet kommer ifrån ett vingårdsläge (Clos de Verger) i utkanten av byn Pommard i Cote de Beaune i Bourgogne.
Vinet är så klart Pinot Noir till 100%.
Har jag förstått saken rätt så verkade 2006 ha haft bra väderförutsättningar ända fram till aug/sept då området fick betydligt svalare och regnigare än önskat.

Druvorna skördades för hand och kördes till vineriet i Chassagne-Montrachet. Vinet har sedan fått mogna i 15 månader franska Barriques, varav 40 är nya.

Det görs runt 15 000 flaskaor av det här vinet

En fin transparent rubinröd färg strålar mot oss från glasen.

Vi nås av en små trevlig doft, där de röda bären dominerar med hallon och jordgubbar som främsta fanbärare. Här finns också ett litet jordigt drag med inslag av mer animaliska aromer. Lägg därtill försiktiga toner av nymalda örter och ett litet kraftigare drag med pepparkvarnen. Ingen stor och svulstig doft. Lite mer avmätt och ändå väldigt tydlig. Vi gillar den här framtoningen.

I munnen får vi ett tämligen lätt, slankt och lättdrucket vin, men också ett vin med karaktär, viss elegans, stor charm och komplexitet. Motsägelsefullt? Inte alls!!
Den röda frukten i form av hallon och jordgubbar känner vi igen från doften. I smaken tillkommer röda vinbär, som ger vinet en trevlig syra och friskhet. Här finns en hel del örter och kryddor. Framförallt i den medellånga eftersmaken träder en fin pepprighet fram. I mittenpartiet känns ett floralt inslag, en skön blandning av rosor och viol. I eftersmaken kommer det också fram en del toner av fat. Vi känner aningens vanilj, lite mer kaffe och kakao. En liten, lite ton av sötlakrits dyker upp på sluttampen.
Tanniner frågar kanske någon. Jodå, visst finns dom, men dom är så tillmötesgående och mjuka nu tanniner en gång kan bli.
Alla dessa smaker känns på något sätt naturliga, vilket förmodligen har att göra med att de är så väl avvägda mot varandra m a o ett vin i en total harmonisk balans.

Det här är som ni märker ett fantastiskt gott vin. Aldrig mer ett ont ord om Bourgogne. Vinet är köpt under 2009 för ca 250 kr. Jag kan idag konstatera att det var ett riktigt bra köp, ja rent av ett fynd. Jag kan också konstatera att ibland får man betalt för att ha tålamod att vänta.
På "Bolaget" finns idag årgång 2009 tillgänglig i beställningssortimentet för 301 kr, enligt SB:s hemsida.
Självklart fyller vi på efter den här upplevelsen.

Betyg 4+

Fredagsmys och lite champagne

Dags för lite fredagsmys. Vi köper räkor, rökt lax och några havskräftor av Martins Fisk i Frillesås. Konsumbutiken får bidra med Creme Fraiche och ett par bakpotatisar. Ur källaren plockar vi upp en enkel standardchampagne.

2005 Brut Millésimé, Palmer & Co.

Producent är Palmer&Co. Idag ett stort kooperativ med fler hundra odlare och tillsammans äger de 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%.
Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millésimé används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims. Jag antar att druvmixen är ungefär den som finns bland kooperativets odlingar.

Vi drack en flaska av den här årgången för dryga året sedan. Det utföll till stor belåtenhet och du hittar våra noteringar här.
För snart tre år sedan var det årgång 2000 vi drack, även den var vi mycket nöjda med. Vi testade årgång 2002 här.

Detta är en av de billigaste (271 kr) årgångschampagnerna i Bolagets sortiment. Den är dessutom tillgänglig i väldigt många av SB:s butiker landet runt.

En vacker gyllengul färg strålar från våra glas. Massor av bubblor vandrar från glasets botten upp mot ytan.

Jag tycker det har hänt en del under det år som gått sedan jag senast drack den. Den känns fortfarande frisk och fräsch, men det har börjat infinna sig vissa mognadsdrag.

Det doftar av mogna gula äpplen, en hel del rostat bröd, biskvier, lite citrus och en del mineraler. Doften av nötter eller mandlar är något mer markant idag.

Det här är tusan så gott och lättdrucket.
I munnen får vi en champagne med en frisk syra som gör att vi tänker äpplen och citrus samtidigt känns den rund och mjuk. Här finns en del tropiska frukter och gott om mineraler. Eftersmaken är hyggligt lång och där återkommer mandelbiskvierna som vi kände i doften.
Vi tycker att det här en av de bättre champagnerna under tre hundra kronor. Den levererar år efter år och känns pålitlig på det sättet.

Nu är det årgång 2008 som finns på "Bolaget". Vi har inte testat den, men det har Svenssonsmakaren gjort och det låter ju helt OK. Vi får fylla på med  2008:or!

Betyg 4

Veckans Amarone: Marion 2007

Champion League-slutspelet har dragit igång den här veckan. Vi på Vintankar ser, som dom fotbollsnördar vi nu en gång är, framemot detta. Vi har också en egenhet och det är att vi kombinerar detta ihop med amaronedrickning. Rutinen är följande att ett par timmar innan matchen (tisdag) börjar öppnar vi en flaska amarone och häller upp vinet i två stora glas. Våra favoriter är Orrefors Difference Primeur. Ungefär halva flaskan blir då upphälld. På med korken och så får flaskan stå svalt till dan därpå, då vi häller upp den andra halvan. Ett stort glas amarone (18-20 cl) brukar precis räcka två halvlekar.

Först ut den här våren blev:

2007 Amarone della Valpolicella Marion.
Marion är en av våra favoritproducnter. Vi besökte dom våren 2011 på en resa i Clubamarones regi. Du kan läsa om besöket här. Vi köpte med oss en del flaskor hem, som vi sedan provat i lugn och ro.
Våra intryck har vi redovisat här på bloggen. Jag lägger ut lite länkar så kan den som vill läsa om våra intryck.
Borgomarcellice (basvalpolicellan), Valpolicella Superiore, Teroldego, Cabernet Sauvignon, Calto samt Amarone årgång 2006 och Amarone årgång 2007.

Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor.
Jäsning sker under 40-50 dagar och därefter tappades vinet upp på 225 liters fat av slovensk ek, där det lagrades i ca 36 månader. Ytterligare lagring på flaska i tolv månader innan det släpptes ut på marknaden.

Vi möts av en stor och kraftig doft, precis som det ska vara för en toppamarone. Här finns de obligatoriska mörka körsbären och den torkade frukten, men här finns också en hel del mörka skogsbär. Marions doft är lite speciell (för att vara amarone). Här finns ett inslag som går i en lite jordig stil. Torkad svamp "Karl Johan" utbrister hustrun. Det är nog på pricken.

I munnen är det en kompott av söta mörka körsbär, torkad frukt och skogsbär som utgör ryggraden i vinet. Det är en följeslagare från den första lilla klunken till den sista tonen i eftersmaken. Här finns elegans och komplexitet i masssor. I mellanpartiet kommer det fram kryddor på ett sirligt sätt: svart peppar, lite kanel och lakrits.
Eftersmaken är riktigt lång och den torkade frukten kan där vika ut sig lite mer ordentligt. Fikon, dadlar och russin samsas på ett föredömligt sätt. Visst finns här en liten fruktsöt ton, men syran som finns i vinet är pigg och ser till att friskheten blir framträdande.
 Lite toner av  kakao och kaffe kan vi också ana oss till och med det där lilla bittra avslutet som känns i riktigt mörk choklad.

Ett stort, mäktigt och smakrikt vin, som gör att man endast småsippar på det. Sedan måste man dit med nosen emellan varje klunk och njuta av doften. Det är väl dom här två komponenterna som gör att ett glas varar i två fotbollshalvlekar.

Ni förstår själva att detta är ett vin för en amaronefreak. Vinet känns ungt och är så här bra redan nu. Jag tror faktiskt att det kommer att utvecklas lite till, så nästa 2007:a testar vi om ett år. Bara vi nu kan hålla oss tills dess.

Betyg 5

Lite blandat

I lördags öppnade vi den sista flaskan av det här vinet.
Vi har druckit det tidigare och också bloggat om det.
Vi drack det 2011 och 2012.
Korken kommer ut ordentligt och ser bra ut, men en kort sniff på den och besvikelsen infinner sig. Vi häller upp och låter vinet stå någon timma, men inte hjälper det. Här luktar det gammal möglig källare. Korkskadat är bara förnamnet.
Varför kan man inte gå över till skruvkapsyl?



Vi öppnar en annan flaska. Även den från Toscana.

2006 Ateo, Ciacci Piccolomini
I ett väl bevarat 1600-talsslott i Castelnuovo d’Abate i Montalcino bedriver Giuseppe Bianchini och hans familj vinproduktion, olivodling och biodling och så bränner man lite grappa. Släkten Ciacci Piccolomini d’Aragona, som byggde slottet, har till och med producerat en påve, Pius II, men det var långt tillbaka i tiden. 1985 kom familjen Bianchini genom arv i besittning av slottet. 
Druvmixen är 60% Sangiovese och resten Cabernet Sauvignon och Merlot. 18 månader på barriquer av fransk och amerikansk ek.
Källa: Importören Tryffelsvinets hemsida.

Vi möts av en lugn diskret doft, där vi hittar lite bär, såväl röda som mörka. Doften andas sommarvärme. Här finns också ett helt knippe av medelhavsörter.
I munnen är det den mörka frukten som dominerar. Vi hittar körsbär, björnbär, mörka plommon och aningens svarta vinbär. Här finns också rejält med kryddor och en del smaker som visar att vinet tillbringat en del tid på ekfat. Tanninerna biter hyggligt. Eftersmaken är av det medellånga hållet och här får vi också lite smakkänsla av mineraler, lakrits och mera kryddor (timjan och rosmarin).
Vinet känns fortfarande småstramt och fortfarande lite slutet. Ett vin som gör sig bäst i sällskap med lite grillat kött. Ett hyggligt vardagsvin. Samtidigt är det inget som vi inte kan hitta hos rätt många andra viner.
Vi betalade 175 kr på Bolaget.

Betyg 3

Vi har också under helgen druckit vår sista flaska av en sydafrikansk Cabernet Sauvignon, som vi köpte sex flaskor av för sju år sedan. Jag tror det var Röttorp som i Dagens Industri hyllade vinet på ett sådant sätt att även Vintankar gjorde ett köp. Något vi inte ångrar. Vi har följt vinet under sex år och skrivit positivt om det
här och här.

2003 Cabernet Sauvignon, High Constantia, Sebastiaan.
Producent är Sebastiaan. Dom håller till i Western Cape, Coastal Region i Sydafrika.

Färgen har en mörkröd rubinfärg med lite brunare stråk ut mot glaskanten.

Doften har mörka bär som sitt främsta signum. Främst är det svartavinbär och mörka skogsbär, men även en del örter, nyvässad blyertspenna och rostade fat.

Smaken domineras av den mörka frukten och då speciellt svarta vinbär. Det är nästan så att de svarta vinbären tränger bort all annan frukt, men visst lite körsbär och blåbär kan vi ana oss till.
En del örter kan vi också notera liksom kakao och aningens blommor (rosor). Tanninerna är nu alldeles mjuka och lena.
Eftersmaken har vi tidigare upplevt som lång, men är nu mer åt det medellånga hållet och här kommer de rostade faten fram på ett markant sätt.
Vinet har nog passerat sin topp och den som har flaskor kvar ska nog börja korka upp dessa.

Jag ser att vi betalade 289 kr för detta vin på Systembolaget. Det har varit en intressant och givande resa att följa vinet under dom här åren.

Betyget för vinet har gått från 4+ 2011 till att idag få

Betyg 4-

Några viner från Alla Hjärtans Dag.

Gårdagen blogginlägg handlade mest om nostalgi. Idag kommer en kortfattad rapport om de viner vi drack under kvällen. Vinerna provades blint. Tre bidrag från L och en flaska från undertecknad.

1992 Vignobles Rollet, Chateau Fourney, Saint Emilion Grand Cru

Vinet är gjort på Merlot (runt 70%) och resten Cabernet Franc.
Vinet har en ljus tegelröd färg. Helt transparent. Jag minns inte att jag någonsin varit med om ett bordeauxvin med den här ljusa färgen.
Doften har tydliga drag av röda bär. Här finns en härligt pepprig ton.
Smaken går i samma riktning. Vinet andas en sirlig elegans, med helt avrundade och mjuka tanniner (de som finns kvar) och med en trevlig syra som gör att vinet efter lite luftning känns förvånansvärt friskt.
I eftersmaken finns en ytterst diskret nyans av svarta vinbär.
Jag var inte i närheten av Bordeaux i mina gissningar.

Riktigt gott var det. Betyg 4+

2006 Gallina Barbera d´Alba.
Ett vin från La Spinetta, som är gjort på Barbera till 100%.
Doften är lite diskret, men tar sig efterhand. Bär, örter och blommor.
Smaken är lite småstram och med mörka bär som främsta signum. Lite örter och en lätt blommig ton piffar upp vinet. I eftersmaken finns en hel del toner av fat. Den trevliga syran skänker vinet både friskhet och ungdomlighet.

Betyg 4

2006 Quinta do Vallado Reserva
Vi skrev om det här vinet för ett år sedan. Inte mycket har ändrats sedan dess.
Doften är ganska omedelbar och vi får en bamsekram av mörka bär. Vi gillar den här bärkompotten, men för all del lite örter och en del fat finns också i doftregistret.
I munnen levereras en massiv bärkompott: mogna björnbär, blåa plommon och sist men inte minst mörka körsbär. Här finns också en hel del örter och kryddor Bra och frisk syra. Mjuka och väluppfostrade tanniner. Lång eftersmak, där lakrits och kakao smyger sig fram.
Vi måste fylla på vårt lager. Det här är helt enkelt ruskigt gott. Kostar idag på "Bolaget" 400 kr.

Betyg 4+



Kvällens fjärde vin fastnade inte på bild.

2007 Meandro
Producent är Quinta do Vale Meão. Meandro är deras andra vin. Dom gör också ett prestigevin och ett portvin.
Druvblandningen i Meandro är 45% touriga nacional, 30% touriga franca, 13% tinta roriz, 5% sousão, 4% tinta barroca och 3% tinto cão.

Även den här portugisen levererar frukt och bär en masse.
Doften domineras av körsbär och björnbär, men här finns också en hel del örter, lite kakao och ett pepprigt avslut.
Smaken går i samma stil. Det är den mörka frukten som regerar och ackompanjeras av finmalda örter. Mjuka och lena tanniner. Lite pigg och frisk syra. Eftersmaken är medellång och här noterar vi blommor (viol), kakao och ett avslut med ett lakritsberg.
Det här är en prisvärd portugis. Inte lika elegant som vin  tre, men så är priset också 141 kr. Ett bra vin till ett mycket bra pris.

Betyg 4


Kvällen till ära så serverades en läcker dessert.

2000 Vecchioflorio, Marsala Superiore
Avslutningsvis så serverades vi ett glas Marsalavin.
En vacker bärnstensfärgad ton har vinet.
Doften är lite knäckig med lite bränt socker och torkad frukt som komponenter.
I munnen kommer dofterna igen.En läcker knäckig ton parad med muscovadosocker och torkad frukt är det som dominerar. Det finns även lite rivna apelsinskal som piffar upp. Sött? Absolut! Friskt? Jamenvisst! Kladdigt? Absolut inte!!

Ett avslut som träffar den gottegris nu Vintankar en gång är mitt i prick.

Betyg 4

Härtappat Bordeauxvin!!

Med en förfärande hastighet rusar Vintankar mot pensionsåldern. Det är svårt att ta till sig att 65-årsdagen närmar sig, men än är det några månader kvar. Och gäller verkligen det där erbjudandet,som kom i förra veckan, om medlemskap i PRO mig? Jag har ju beslutat mig för att jobba vidare tre dagar i veckan, men att köpa vin som ska drickas först om 15-20 år är inte aktuellt. Allt oftare tittar jag i backspegeln och kan förundras över vad som hänt. Det mesta till det bättre.
Utbudet av vin och möjligheten att inhandla vin har ju förändrats på ett närmast dramatiskt sätt. Jag började gå på vinprovningar i mitten på 70-talet, då tillsammans med mina arbetskamrater på Volvo LV. Jag kan inte påminna mig att Beställningssortimentet fanns. I vart fall kände vi inte till det. Inga självbetjäningsbutiker. Alla köp skedde över disk. Ingen näthandel, internet var ju ett okänt fenomen. 3 l vin d v s sex flaskor var det som lagligt fick införas i landet.
Och så fanns det  något som hette härtappade viner. Det var vin (bl a Port och Bordeaux) som kom med Bulkfartyg och tappades på returflaska i Sverige. Minns jag rätt så var det hamnarna i Falkenberg och Årsta dit fartygen kom och där buteljering sedan ägde rum. För Portvin upphörde detta alldeles i början av 70-talet medan de sista härtappade Bordeauxvinerna är från 1990.

En provning av härtappade viner gjordes för fyra år sedan  av AuZine.

På Alla Hjärtans Dag var vi hemma hos L och G på middag med lite viner. L ingick i vinprovargänget jag nämnde i ingressen. Vi började med att smaka på en härtappad flaska Bordeaux

1986 Chateau de Lisse, Saint-Émilion, Mis en bouteille par AB Vin- & Spritcentralen

Färgen är mörkröd med brunröda tegeldrag

En flaska som för flera år sedan passerat bäst före datum, så vi konstaterar bara att frukten är näst intill obefintlig. Smaken är mycket kärv och nästintill odrickbart.

Här får vi lite information, men druvblandningen hade ju varit intressant att veta.

Det bästa med den här flaskan var att den påminde oss om en svunnen tid. L och jag kunde dra oss till minnes några roliga och dråpliga vinprovarstunder från 70- och tidigt 80-tal.

Syrah från Toscana

Härom kvällen provade vi ett vin på druvan Syrah från en producent som är ny för oss.
Producenten Stefano Amerighi håller till i Cortona i den sydöstra delen av Toscana, inte så långt från Umbrien. Egendomen  Poggiobello di Farneta är totalt på 14 ha varav 8,5 ha utgör vinodlingar. 2002 planterades här, efter noggranna geologiska undersökningar, Syrah. Odlingen sker enligt biodynamiska principer.

2010 Syrah Stefano Amerighi

Vinet har fått klarna på naturligt sätt genom att under 14 månader fått ligga på en kombination av cement- och ekfat.
Årsproduktionen av det här vinet ligger runt 9 000 flaskor.
Vinet är gjort på Syrah till 100%.


Färgen är mörk med blåröda nyanser.

Det doftar av mörka bär, främst körsbär och björnbär men även en svag doft av svarta vinbär noterar vi. Här finns också lite nymald vit peppar, svarta oliver och aningens rökta charkuterier. En trevlig, lite spännande och små triggande doft.

I munnen känns vinet fylligt, solvarmt och förvånansvärt mjukt och runt. De mörka bären återkommer i sällskap med betydligt mer örter/kryddor än vad vi noterade i doften. Tanniner finns det gått om, men vi upplever dom polerade och väluppfostrade, men visst tusan biter dom. Här finns det syra som skänker friskhet, men aldrig i närheten av att kännas vasst.
Eftersmaken är medellång och i den känner vi lite blåa plommon, en viss jordighet parad med karl-johan-svamp, rökta, kryddiga korvar och en härlig lakrits pastill på slutet.
Det är ändå den mörka frukten som går som en ryggrad genom smakupplevelsen från den första klunken till den sista slatten.

Vi köpte vår flaska hos Cibi e Vini vid vårt senaste Köpenhamnsbesök. Vi betalade 195 DKK.
I Systembolagets Beställningssortiment har vinet funnits, men rapporteras vara tillfälligt slut. Importör är Nebbia HB. PÅ SB fick man betala 247 svenska kronor.

Betyg 4-

Marzemino från Husar de Tarczal

Marzemino är en druva, som jag gjorde min första bekantskap med i höstas. Det var på en vinprovning i Ängelholm, där den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli presenterade ett antal italienska viner med för mig ränt okända producenter och druvor. Vill du läsa hela berättelsen klickar du här.
Jag har sedan dess druckit ytterligare en Marzemino. Det var för ett par veckor sedan, som jag drack  Eugenio Rosis Poiema. I SB:s sortiment verkar det finnas ett vin på den här druvan och det är Mezzacorona Marzemino, vilken jag inte har smakat.
Druvan har fått en viss berömmelse då den om nämns i Mozarts opera Don Giovanni, där huvudpersonen utbrister "Versa il vino! Eccellente Marzemino!").

2009 Husar Marzemino di Isera Trentino Superiore DOC

Producenten de Tarczal håller till i Vallgarinadalen några mil nordost om Gardasjön. Inte så långt ifrån staden Rovereto.

Färgen är tät och mycket mörkröd med vissa violetta stråk.

Vi möts av en ganska distinkt doft, där körsbär är det första vi tänker, men tanken hinner knappt ta form innan vi överöses av rosor, violer och finmalda örter. I bakgrunden finns ett mörkare inslag av jord och blod med aningens rökighet.

Smaken är kraftig utan att för den skull kännas tung.
I munnen dominerar till en början smaken av körsbär. Nu tillsammans med en del krossade körsbärskärnor, som lämnar en liten bitter ton, framförallt i eftersmaken. Det är en fascinerande bitterhet och inte den där oginna gröna paprikan.
 I mellanpartiet återkommer en del trevliga örter, lite jord och rått kött. Det florala inslaget cirkulerar hela tiden lite diffust i bakgrunden. 
Tanninerna finns där. Biter lite försiktigt, som vi vill att de ska göra till ett matvin. För det ska sägas att detta är ett utomordentligt vin till vardagsmaten. Jag vill inte kalla det enkelt, däremot okomplicerat och rakt på sak.

Betyg 4-

Vi betalade 120 MUK till Carlo, då vi köpte det på senhösten.
MUK ska utläsas MyntUnionKronor, vilket betyder att när man betalar via internet så är DKK=SEK=NOK

Champagne+hummer och Amarone+parmesan=Bröllopsdag

I lördags var det  29 år sedan Herr och Fru Vintankar blev äkta makar. Naturligtvis hade jag köpt ett knippe röda rosor att uppvakta hustrun med. På eftermiddagen såg vi Standup-komikerna Betnér och Soran med föreställningen "En skam för Sverige" på Kungsbacka teater. En mycket ung publik, där vi nog tillhörde de äldre  fem procenten. Soran imponerar, men personligen har jag lite svårt för Betnérs språkbruk. Jag tillhör nog inte hans målgrupp.

På kvällen var det hummer och champagne. En tradition sedan tjugo år tillbaks i tiden.

2004 Diebolt-Vallois.
Det här är deras Vintage Blan de Blanc, vilket betyder att druvorna kommer från ett enda år. Den görs endast de år då druvorna håller tillräcklig kvalitet. Druvan är 100% chardonnay från

Cuis (60%), Chouilly och Epernay samt från lite yngre vinstockar i Cramant. Dosagen ligger på 6-8 g/l.

Just 2004 är enligt Juhlin inte den bästa årgången precis. Han ger den 89 p, men vad bryr jag mig om om det, när den smakar som den gör den här kvällen.
Det är första gången vi dricker en Diebolt-Vallois, men så den imponerar på oss.
Bubblor strävar i en konstant följd från botten av våra glas upp mot ytan.
Färgen är vackert guldgul

Doften har en stark prägel av gula äpplen, aningens kalksten, mineraler, citrus, lite blommor och med en fin brödaktig ton som avslut. Riktigt trevligt!
Det är dock i smaken som vi tänder på alla cylindrar. Torrt och friskt, men inte knastertorrt. Det vilar en brödighet, brioche eller mariekex över smaken på ett förföriskt gräddvisst sätt. Friskheten kommer från en syra som ger oss en känsla av lite omogna äpplen av sorten Transparent blanche, men också med ett tillskott av lite mognare Cox Pomona. Citrusen drar åt blodgrapehållet, framförallt i eftersmaken, där vi får en pigg liten, liten bitterhet.

I mitten finns det också en del smultron och mineraler.
Komplext och elegant. Väldigt, väldigt gott just nu. Om man ändå hade köpt på sig lite fler.
Köpt på SB för 449 kr någon gång under 2010.
Betyg 5-

2006 Amarone Classico, Vaio Armaron
En klassisk amarone från Serego Alighieri. Vi är verkliga fans av Vaio.
Vaio Armaron är en vingård i Gargagnago, San Ambrogio di Valpolicella. Samma by där familjen Serego Alighieri bott sedan 1353, då Dantes son Pietro köpte gården för 475 Livres. Numer ingår den här vingården i Masis konglomerat
Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2003, 2004 och 2005. Det har nu blivit dags att dra korken ur den första 2006:an.

Druvsammansättningen är 65% Corvina, 20% Rondinella och 15% Molinara. 

Vinet har legat runt tre år på stora fat av slavonsk ek och avslutningsvis fyra månader på fat av körsbärsträ. Vi dricker vinet under två dagar. På lördagen häller vi över ungefär halva flaskan på karaff. Vinet får stå i karaffen runt två timmar innan vi häller upp det i våra  glas av sorten Orrefors Difference Primeur.

Vi möts omgående av en stor doft, som domineras av mörka körsbär tillsammans med torkad frukt. Vi får också lite örter och kakao.
I munnen spelar den här amaronen ut hela sitt register. Här finns en oerhörd koncentration av frukt- och bärsmaker. Amaronevinernas typiska söta, mörka körsbär spelar så klart huvudrollen, men även lite mörkare bär, då främst björnbär. Det hela förstärks sedan av en torkad fruktkompott med russin, dadlar, fikon och så lite katrinplommon. Örterna spetsar till komplexiteten, då främst salviatonen. Det finns också en vital syra, som skänker vinet en stor friskhet. Tanniner finns det en del av, som gör att vinet inte alls känns mesigt. De är tämligen polerade.
På typiskt amaronevis är eftersmaken gigantisk lång och där tillkommen en liten sötlakrits rem, en hel del mörk choklad, som ger en liten, liten bitterhet. Russinen blir också lite mer tydliga och lämnar en aningens sötma i eftersmaken.
Riktigt gott idag, men vi tror det kommer fortsätta att utvecklas. Vi har också uppfattningen att Vaio anno 2006 kommer att hålla hög klass de närmaste tio åren.

Betyg 4++ 

Vinet kostar idag 392 kr på SB och det verkar finns kvar en hel del flaskor i vårt avlånga land. Har jag fattat saken rätt, så ska snart årgång 2007 komma ut i Systembolagets butiker. Generellt är både årgång 2006 och 2007 två riktigt bra årgångar, om inte de två bästa under 2000-talet.

Langhe Rosso 2004 från Roagna

Vi skrev igår om en Nebbiolo från Roero. Vi fortsätter på nebbiolospåret men den här gången ett vin med beteckningen Langhe Rosso. Vi skrev i oktober 2012 så här om 2004:an och om årgång 2006 tyckte vi så här om i augusti 2013.

Producenten Roagna har vi höga tankar om. Vi har hyllat ett flertal viner från Roagna, så det känns pålitligt att på fredagskvällen dra korken ur vår sista Langhe Rosso från året 2004.

Vi har så klart 100% Nebbiolo, från vinstockar som är i genomsnitt 30 år gamla, vuxna i syd/sydöstliga lägen från gårdar i Rocche di Castiglione Falletto och Cascina Pira och från gårdar i Pajé. Vinet har legat 3-4 år på medelstora ekfat från Frankrike och Slovenien och därefter på flaska.

Ett vin som trots sina tio år fortfarande upplevs som relativt ungt.

Det är väl den begynnande uppmjukningen av tanninerna som visar att vinet trots allt har några år på nacken. Kanske också att färgen har en liten brunare tegelröd nyans, dock är färgen transparent.

Det ska sägas med en gång att det här är gott. Slankt, fortfarande en viss stramhet och med en behagfull röd frukt.

I doften hittar vi gott om hallon och lite ljusare körsbär, men en lite mörkare ton skapas av en ansenlig hög höstlöv med begynnande förmultning. I bakgrunden cirkulerar lite torkade rosenblad.

I munnen är det även de röda bären (hallon, jordgubbar, körsbär) som dominerar, med en för sin ålder ungdomlig syra. Tanninerna har blivit betydligt mer avrundade sedan vi senast drack det här vinet, men visst biter de på ett snällt och behagfullt sätt fortfarande. Eftersmaken är hyggligt lång. Här tillkommer aningens örter(salvia i första hand), en hel del lakrits och något som får oss att tänka på tjära. Det är ändå den röda frukten som sitter i förarsätet.

Betyg 4

Vi betalade 199 kr på SB, då vi köpte det för ett par år sedan.

Våra 2004:or är härmed slut. Vi har någon 2006:a kvar i källaren, så det har blivit dags att fylla på. Vi vill gärna ha Roagnas Langhe Rosso i källaren.

Nebbiolo från Roero

Dags för lite nebbiolo från en vinregion jag inte druckit så mycket ifrån.I april förra året fick jag ett mail från Bristly Wine att dom nu hade ett vin, en nebbiolo, med beteckningen Roero DOCG. Klart man vill testa ett sådant. Flaskan har emellertid blivit liggandes, men härom dagen var det korkdragning.

2010 La Val dei Preti
Producent är Matteo Correggia. På sin hemsida delger Bristly Wine oss följande lilla berättelse:
Tack vare en astronom, som var vän till familjen, fick Matteo Correggia redan 1984 en asteroid uppkallad efter sig, och när samme amerikanske astronom upptäckte en ny asteroid år 2000, som snurrade runt på nästan samma bana som ”Matteo Correggia”, så fick den heta Roero. 
Det är klart att en viss aktning erhåller man då i Roero.

La Val dei Preti är en sydvänd vingård på 280 höjd utanför byn Canale i Roero. Vi befinner oss i Piemonte några mil norr om Alba i ett område som gränsar till Barolo och Barbaresco.  Det här vinet hade tidigare beteckningen "Nebbiolo d´Alba DOC", men sedan 2010 är det "Roero DOCG" som gäller. Druvan är Nebbiolo till 100%. Någonstans har jag läst att vinstockarna är gamla. Typ 60+.
Skalen macererar med musten i 8 dagar.
Från och med årgång 2010 övergick man till att lagra vinet på botti i stället för barriquer d v s nu är det endast stora ekfat som gäller. Det görs ca 12 000 flaskor om året

Oj, det här var ett trevligt och gott vin. Ungt, väldigt ungt, men ändå fullt tillgänglig idag. Slankt, småstramt och med en viss elegans.
Färgen är nätt och jämnt transparent med sin rubinröda ton och lite viloletta stråk ut mot glaskanten.
Doften är lite diskret i början, men vinet behöver inte så lång tid i glasen förrän vi möts av en härlig körbärsdoft parad med mogna skogshallon. Här finns också en tilltalande doft av rosor och aningens viol. Efter ännu längre tid i glasen smyger sig lite toner av fat fram. Dom senare har på ett behagfullt sätt underordnat sig frukten.
I munnen spelar de friska körsbären ut sin fulla kraft. En härlig ungdomlighet med en frisk  och behagfull syra.  Vi noterar också lite hallonfrukt i bakgrunden tillsammans med en del violer. Tanninerna biter, inte helt avrundade, men inte heller aggressiva.
Här finns både djup och längd. I eftersmaken dyker det upp lite örter, salmiak och kryddor.
Vi faller för den här nebbiolon. Det känns ganska självklart att knappa in en beställning på SB:s hemsida för att fylla på. Det här vinet kommer säkert att hålla sin höga klass i ytterligare fyra, fem år.
Betyg 4

Vi betalde 219 kr på Systembolaget då vi handlade vår flaska. Alkoholskattehöjningen 1 januari gör att priset nu är 221 kr.

Veckans amarone: Trabucchi 2006

2006 Amarone, Trabucchi d´Illasi

Trabucchi d´Illasi ligger i de östra delarna av Valpolicella, som namnet avslöjar i den lilla byn Illasi. Dom är en av får odlare som är certifierade som organiska odlare. Dom producerar runt 100 000 flaskor vin varav 20 000 flaskor amarone på de 22 ha dom äger.
Druvblandningen består av Corvina, Corvinone, Rondinella och Osoleta.
Vi har tidigare druckit av 06:an, som vi skrivit  bl a här och här. Dags för vår tredje flaska.

Färgen är mycket mörk, ja nästan svart.

Doften är stor och den är det omedelbart. Den domineras av söta  mörka körsbär och torkad frukt, men visst här finns också aningens örter och en lätt blommighet (rosor).

Smaken är kraftfull och med en stor fruktkoncentration. Till en början så är det de mörka körsbären och den torkade frukten, som spelar huvudrollen. Efterhand tillkommer lite andra mörka bär, aningens örter, plommon och kakao. Här finns en del syra som gör att vinet har en hygglig friskhet. Tanninerna, dom finns där, men är inte särskilt framträdande. Sammetslena är ordet sa Bull. Utan den friska syran och de sammetslena tanninerna hade detta blivit syltig, men nu håller det sig på rätt sida.
Eftersmaken är riktigt lång och där blandas frukten upp med mera mörk choklad, lite vanilj och en hygglig portion sötlakrits. Det finns också en framträdande fruktsötma.
Vi dricker vinet under tre dagar. Dag tre har vinet delvis förändrat karaktär. Fortfarande mycket frukt men nu lite mer återhållsam. Vinet har nu fått lite mer stramhet. I eftersmaken blir lakritsen och örterna tydligare. Kanske att det nu är mer tilltalande?

Det här är inte helt lätt att kombinera med mat, men ett underbart komplentationsvin. Vi lät en treårig parmesan göra sällskap under en av kvällarna och de var så klar en bra matchning.

Betyg 4+

Vinet är privatimporterat och gick på runt 45 euro.

Il Frappato

I lördags drog cirkusen med Melodifestivalen igång. Inte blev vi direkt hänförda precis. Dock gillade vi Ellen Benediktson.

Lördagskvällens vin fick bli en flaska Frappato från Occhipinti. Den imponerade som vanligt. Vi har under 2013 höjt det här vinet till skyarna bl a här.

2010 Il Frappato, Occhipinti
Vi har inte börjat tulla på våra 2011:or ännu, så återigen var det en 2010:a som korkades upp.

Producent är Arianna Occhipinti. Vi befinner oss på Siciliens sydkust nära byn Vittoria.
Här odlas det i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer.
Det här vinet består till 100% av druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slovensk ek. Vinet är ofiltrerat.

Färgen har en varm lingonröd (övermogna) ton.

Vi gillar verkligen det här vinet. Vi har skrivit om det flera gånger. Varje gång vi öppnar en ny flaska blir vi påminda om hur urläckert det här är. Den underbara doften av härliga röda bär, blommor, örter och massor av mineraler.
Det är ändå smaken som i sin lätta, slanka och välsmakande stil, som är den stora behållningen. Hög syra men inte för hög. Finstämda, behagligt småbitande tanniner. Och så den vidunderligt lätta rödfrukten parad med mineraler som får oss att tänka på Etna.
Vi utbrister i ett trefaldigt:
Gott! Gott! Gott!

Jag betalade 185 DKK. Detta måste betraktas som ett riktigt fynd. Jag handlade på Cibi e Vini, men där är den anmäld som Udsolgt. Det verkar finnas flaskor hos Emilie Vin i Danmark.

Betyg 5

Teroldego från Foradori

I snart två veckor har även västkusten fått sin beskärda del av vinter och snöoväder. Lördagens planerade skidtur fick ställas in, då vi fick ett väderomslag med flera plusgrader. Nu är det snöslask och duggregn som gäller. Vi går ner i källaren och plockar fram en Teroldego från Elisabett Foradori. Vi har tidigare druckit och skrivit om den lite mer prestigefyllda Granato. Du hittar våra noteringar här och här. Den här gången får det bli en lite enklare variant.

2009 Foradori, Teroldego Vigneti Delle Dolomiti IGT
Detta är om jag förstått saken rätt deras "basversion" eller om man så vill deras instegs Teroldego.
Ja, som namnet säger så är det här ett vin gjort på druvan Teroldego till 100%. Elisabeth Foradori är också en hängiven ekologisk odlare eller som hon skriver på sin hemsida:

The journey back to Mother Earth is not an easyone. To recover the ability to steer within the cycles of nature; to familiarise with a more intimate encounter with the earth; to remove prejudice and dispel fears: to work with nature – and not against it – commits us to an exciting and complex journey that involves the farmer’s spirit and routine, changing his sensitivity and refining his ability to listen. Today, I feel I have restored honour and creativity to my agricultural acts. In my work, I aspire to produce grapes and wine that express the true essence of my land. This same land that I will leave, healthy and alive, to my four children who will thus take pride in their freedom to choose whether they will be farmers.

Färgen är riktigt mörk i nyanser av blå-svart-lila.

Vi sniffar lite försiktigt och möts av en doft som till en början är lite diskret. Efter en timme i glasen har det hänt lite saker och vi bjuds på en doft med klara inslag av körsbär, skogsbär och en del fat. En liten floral ton svävar runt vinet och på slutet anar vi oss också till en svag arom av stall.

I munnen känns vinet väldigt ungt, men bjuder ändå på en hel del trevligt. Det finns en mörk frukt som känns sval och vi kan riktigt ana hur alpvinden svept fram över vingårdarna. Här finns en friskhet som för våra tankar till lite röda äpplen och syrliga körsbär. I mitten får vi lite mineraler, örter och kryddor (vitpeppar). Tanniner finns det en hel del av. Dock är dessa väluppfostrade och biter på ett snällt, behagfullt sätt. Eftersmaken är medellång och det är egentligen först då vi känner att vinet fått en uppväxt av 12 månader på ekfat. Här dyker det upp kakao, vanilj och lakrits. Inga stora mängder, bara stimulanshöjande.
Ett hyggligt vin, slankt, friskt och matvänligt vin.

Granato, som omnämndes i ingressen, har en större komplexitet och mera elegans över sig. Granaton är också dubbelt så dyr.

Vår flaska är köpt på Cibi e Vini i Köpenhamn, för om jag minns rätt runt 150 DKK. Dessvärre verkar Foradoris viner utgått ur deras sortiment. Vinet finns på "Bolaget" med nr 73536 och kostar då otroliga 285 kr. Är väl ungefär hundralappen för mycket.

Betyg 3+

Eugenio Rosi. Esegesi

Vid mitt senaste besök hos Cibi e Vini i Köpenhamn hade jag tänkt fylla på förrådet av Eugenio Rosis Cabernet Franc, som jag hyllade här. Nu visade det sig att det var tillfälligt slut, men på hyllorna hittade jag ett annat vin från Eugenio Rosi, som jag inte testat. Esegesi. Det fick bli en flaska.
Två andra som skrivit om det här vinet är Billigt Vin och Italienska Viner.

2008 Esegesi
Producent är Eugenio Rosi.

Vinet är en blandning på druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot. Vi har alltså en bordeauxblandning och får så klart också ett vin med klara bordeauxliknande drag.

Trots att det gått sex år så har vinet en ungdomlig fräschet som vilar över det under de två dagar som vi testar vinet.


Färgen är tät och mörkt rubinröd med en del mörkblå-lila stråk.

Direkt efter upphällningen möts vi av en försiktig och diskret doft. Allteftersom som tiden går tilltar doften. Mörka bär med inslag av svarta vinbär kan vi tidigt urskilja. Efterhand lite blåa plommon, blyertspenna, cigarrlåda, läder och en liten svag jordkällarton. Trevligt att dofta på.

I munnen nås vi av ett bussigt och generöst vin med en fin mix av i huvudsakligen mörka bär och där de svarta vinbären är de som är lättast att urskilja. Lite fina örter, aningens cederträ och en subtil ton av mineraler. Vinet har en friskhet som bärs fram av en fin syra, som får oss tänka på lite syrligare körsbär. Tanniner finns det en hel del av, dock är de väluppfostrade och beter sig civiliserat, vilket gör att vinet är underbart till maten och fullt njutbart på egen hand. Det finns en värme i vinet, samtidigt som vi i syran kan känna hur alpvinden svept ner mot kullarna runt Rovereto (Trentino).
Ett välbalanserat och harmoniskt vin som har många goda år framför sig.

Betyg 4

Jag har nu druckit tre av Eugenio Rosis viner. I mitt tycke är Cabernet Francvinet det klart bästa, men det är också det dyraste. Alla vinerna är köpta i Köpenhamn hos Cibi e Vini.

7 Otto Nove d v s Cabernet Francvinet pris 285 DKK. Mitt betyg 4+
2010 Poiema 100% Marzemino som kostar 169 DKK. Mitt betyg 4
2008 Esegesi. En blandning på Cabernet Sauvignon/Merlot med ett pris på 169 DKK. Mitt betyg 4

Veckans Amarone. I Castei.

Den här veckan fick det bli en amarone som tillhör de bättre i prissegmentet under 300 kr.
Vi har tidigare druckit en del av årgång 2004, som vi skrivit om här och två år senare här. Vi hoppade över årgång 2005, men köpte ett par 2006:or. Dags att dra korken ur den första.

2006  Amarone I Castei.
Castellani Michele & Figli är ett familjeföretag som grundades i Marano di Valpolicella 1945 av Michele Castellani. Idag leder sonen Sergio verksamheten tillsammans med sin fru och deras tre barn. Man äger 40 ha vinmark i Valpolicella Classico. Produktionen är ca 350 000 flaskor varje år och 90% går på export.

Druvsammansättningen är 70% Corvina Veronese, 25% Rondinella samt 5 % Molinara. Druvorna har legat på tork emellan tre och fyra månader.
Macerationen håller på i över 40 dagar (med 2 veckors överpumpning). Efter vinet blivit klarnat (maj/juni) läggs det på nya ekfat. 20% är små fat (225 barriq), 80% större fat 4000 liters. Där ligger vinet i några år och därefter läggs det på flaska i minst 8 månader.

Färgen har en granatäppelröd nyans.

Det är en försiktig doft av mörka körsbär, lite mörka skogsbär och aningens torkad frukt vi möter. Lägg därtill lite örter, läder och mörk choklad så har vi en ganska typisk amaronedoft.
Smaken är stor och komplex. Först känner vi söta, mörka körsbär parad med blåa plommon. Efterhand tillkommer lite mer skogsbär och torkad frukt, därefter lite örter och mörk choklad. Här finns också en hyggligt bra syra, som gör att vinet känns friskt. Tanniner då? Jo, en del tanniner finns det och de är av det snällare slaget. Dom är mjuka och alla kanter är avrundade, men ger viner ändå en viss karaktär.
Eftersmaken är lång och här träder den torkade frukten fram på ett mer påtagligt sätt. Fikon och russin ger vinet en härlig amaronesötma. Detta parad mer en liten bitter från riktigt mörk choklad gör I Castei till en riktigt bra amarone.

Betyg 4

Vi köpte vår flaska på SB för 252 kr. Samma pris idag, men nu är det årgång 2008 som gäller.