Mimmo, Le Piane

Dags att testa nästa vin från producenten Le Piane. Vi drack deras Maggiorina för 14 dagar sedan och Boca (2006) är det ett år sedan vi testade. Samtliga viner är köpta av Italienska Magasinet.

2010 Mimmo
Boca är ett område i den fjällnära delen av Piemonte. Vi befinner oss då några mil nordväst om Milano. Det är här som producenten Le Piane med vinmakaren Christoph Kunzli håller till.
2010 är första årgången av Mimmo. Namnet Mimmo kommer från vinmakaren Mimmo Staroppoli som hjälpt Le Piane att nå dit där de är idag. Det här vinet är således en hyllning till honom.

Vinet är gjort på 70% Nebbiolo, 25% Croatina och 5% Vespolina.
Nebbiolomusten har legat på 28 Hl tunnor av Slavonsk ek i två år. Musten från de andra druvorna har legat ett år på Tonneaux av ek från Troncais för att sedan ligga ett år på 28 Hl tunnor av Slavonsk ek.
Det här första året gjordes det 12 000 flaskor.

I doften hittar vi en del röda bär, en blommig ton som vi förknippar med rosor och violer samt lite peppar.
Ingen stor och svulstig doft precis, mer försiktig men ändå tydlig.

I munnen får vi ett ungt och slankt vin. Röda körsbär, lite jordgubbar och aningens skogshallon bildar tillsammans med järnhaltiga mineraler och örter/kryddor smakstommen i det här vinet. Syrorna är vitala, alerta, pigga eller vad ni vill. Vinet är friskt utan att syrorna angriper tandhalsarna. Rejäla tanniner, men de uppför sig civiliserat.
Eftersmaken är hyfsat lång. Frukten och mineralerna får sällskap av lite åttioprocentig kakao.
Vinet är klart tillgängligt idag och håller säkert ett par år till, men är inget för långlagring.
Ett mycket bra vin till lite enklare och rustikare maträtter. Den sista slatten drack vi dag två utan att det fick sällskap med någon mat och det gick alldeles utmärkt.
Det här var vår enda flaska och den levde upp till Le Pianes goda ryckte. Vi kommer att fylla på av även denna.

Betyg 4-

Vi betalade 215 kr till Italienska Magasinet när vi köpte den.

Bussola Valpolicella Superiore

Förra veckan blev det ingen amarone till veckans semifinaler i Champions League. Dock ett vin från Valpolicella, men inte vilket som helst. Bussolas Superiore är överlägset många av amaronevinerna i det lägre prissegmentet (dvs upp till 300 kr). Det är dryga två år sedan vi drack den första 2006:an.
Vi har tidigare också skrivit om årgång  2005 och 2007.

2006 Valpolicella Classico Superiore
I utkanten av den lilla byn San Peretto någon mil från Negrar i Classicoområdet håller producenten Tommaso Bussola till. Dom producerar tio olika viner bl a en vanlig Classico, två Superiore, tre Amarone och två Recioto

Vinet är gjort på 50% Corvina, 40% Rondinella och 10% Molinara och andra druvor. Vinet har fått ligga på 18 månader på ekfat och därefter en vila på tre månader efter buteljering.
Det görs 50 000 flaskor av Superiore.

En vacker mörkt rubinröd färg strålar från glaset.

Vi nås tämligen omgående av en stor omfamnande doft, inte helt olik den från bättre amaroneviner. De mörka körsbären står som vanligt i centrum, men kompletteras här med en kompott på mörkblå plommon, lite kryddor, lite odefinierbara blommor. Allt serverad i en mörk kostym av höstlöv och jord. När vi tror att vi hittat allt kommer det smygandes lite fat: rostat kaffe, kakao, vanilj. Elegant och stiligt.

Mycket av dofterna går igen i smaken. De eleganta, söta mörka körsbären parade med lite örter och kryddor står i centrum. Här finns också mörka skogsbär, blåa plommon och choklad. Syrorna skänker vinet en friskhet. Tanninerna är beskedliga utan att vara mesiga, vilket gör att vinet går bra till många pastarätter.
Eftersmaken är lång, ja t o m riktigt lång. Det är i den som vi noterar lite mer subtila drag som viol, nougat och russin.
Vi gillar verkligen det här vinet!!

I ingressen la jag upp länkar till årgångarna 2005, 2006 och 2007, som samtliga levererat på ett fantastiskt sätt. Upplevelsen av 2006:an i förra veckan var, som det framgår ovan, precis på samma nästan lite magiska sätt.
Alla är köpta på SB och har kostat 257 kr.

Betyg 4+

Nu är det årgång 2009 som är tillgänglig på "Bolaget". Priset har gått upp till 275 kr. Det ryktas om att detta är en annorlunda  Bussola, som inte alls levererar på samma sätt som Bussola brukar göra. Vi får nog köpa en flaska för att bilda oss en egen uppfattning och återkomma med våra egna kommentarer.

Pinot Noir från Clos Henri

2009 Pinot Noir
Producent är Clos Henri i Marlborough, Nya Zeeland. 
Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden. De odlar i huvudsak Pinot Noir och Sauvignon Blanc.
Vi drack av den här årgången för ett år sedan. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

Druvan är så klar Pinot Noir till 100%

Färgen har en lysande ljus rubinröd ton. Helt transparent.

Doften är omedelbar och har typiska pinotdrag av hallon, jordgubbar, örter och en lätt jordig touch. Visst lite läder finns här också. Vi spårar även drag av ekfat. Inte så mycket och kanske inte så tydliga, men ändå förnimbara.

I munnen får vi ett lagom slankt vin. Här finns en hel del röda bär framförallt hallon och jordgubbar men även lite syrliga körsbär och lingon. Syrorna är pigga och alerta utan att att på något sätt kännas vassa. En trivsam ört- och kryddblandning kan vi rekognosera efter den inledande röda frukten. Lite snälla och väluppfostrade tanniner finns här, vilket gör att vinet fungerar bra till såväl mat som på egen hand.
Eftersmaken är av det medellånga slaget och här  kompletteras frukten med lite nypon, aningens vanilj och lite stillsamma ekfatstoner.
Gott, friskt och lättdrucket.

Betyg 4

På Systembolaget är det nu årgång 2010 som säljs och priset är 275 kr. Vi har gärna ett par flaskor av Clos Henri i källaren, så en försiktig påfyllning blir det när vi nästa gång vi lägger en beställning.

Påskens Champagne

Årets Påskchampagne blev en sort jag aldrig druckit ut av tidigare.

2002 Cuvée Présidence 
En champagne gjort på Chardonnay till 100% d v s en Blanc-de-Blanc.
En producent vars anor går tillbaks till 1500-talet. Det var dock 1808 som Honoré Legras på allvar började med en vingård i Cote des Blancs (strax söder om Epernay)

Druvorna till den här champagnen kommer från en Grand Cru vingård i närheten av Chouilly.

Färgen är gyllengul.
Små generösa bubblor kommer i en aldrig sinande ström från glasets botten.

I doften känner vi mogna gula äpplen, lite citrus, flinta-mot-flinta puffar. Trevligt och aptitretande och också hyggligt stor.

Smaken har begynnande mognadsdrag. Rund och mjuk samtidigt finns där en friskhet. Precis som i doften är det de mogna gula äpplena tillsammans med citrusen som dominerar. Här finns också gott om mineraler, aningens rostat bröd, lite exotisk frukt och en lätt honungston dyker upp alldeles i slutet. Det finns en lätt krämig mousse som skapar en trevlig lyxkänsla.
Det här var inte bara gott. Det var riktigt gott. I ett perfekt drickstadie just nu.

Betyg 4+

Jag ser att enligt SB:s hemsida ska den här fortfarande finnas i beställningssortimentet för 449 kr. Det får allt bli ett par flaskor till.

La Grola

I förra veckan blev det av Allegrinis flaggskepp. Jag drack det här vinet och just den här årgången för snart två år sedan och då skrev jag så här.

2008 La Grola
Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane i Valpolicella Classico-området i nordöstra Italien.
Företaget äger i dag drygt 70 hektar vingårdar. De mest kända vingårdarna finns på kullen La Grola, dels vingården med samma namn som kullen, d v s La Grola, dels den högt rankade vingården La Poja på högplatån högst upp på kullen. 
Sedan ett par år tillbaks har Allegrini också skaffat sig vingårdar i Toscan.

Druvsammansättningen i årgång 2008 är 80% Corvina och 20% Syrah. I 2010, som nu säljs på "Bolaget", har andelen Syrah minskat till 10% och istället har det tillkommit 10% Osoleta.
Druvmusten från de två druvorna i 2008 års version har var för sig legat runt 16 månader på ekfat, för att sedan blandas och gifta till sig under två månader innan det buteljerats. Ytterligare tio månader på flaska innan det är redo för marknaden.

I doften hittar vi mörka körsbär, aningens cassis, en del örter och lite fat. Det är ingens stor kraftig doft precis, men ändå tydlig. Små trevlig.

Vi får ett ganska mjukt och fruktigt vin i munnen.  De mörka körsbären känns väldigt tydliga. En hel del örter finns här också.
Tanniner finns det en del, men dessa är alldeles sammetslena. Detta är en av de saker som förändrats under de gångna två åren, då var tanninernas bett lite rejälare.
Hyggligt lång eftersmak med frukt och kryddor som främsta attribut, men det tillkommer såväl kakao som lakrits.
Kanske lite inställsamt och inte så spännande samtidigt gillar vi den fruktiga lite lena fruktsmaken.
Vår bedömning är att det här vinet är alldeles på topp, kanske har det precis tagit sig över krönet. 2008:an ska drickas inom ett eller möjligen två år.

Betyg 3+

Idag är det som jag nämnde ovan årgång 2010 som finns på "Bolaget" till ett pris av 159 kr. Lite nyfiken på den är jag allt. Speciellt hur de tillkomna 10 procenten Oseleta påverkat vinet. Det får allt bli ett köp av en flaska för att testa.

Påskens Amrone. Det blev två!

Det blev två amarone som hamnade under luppen den gångna påsken. I Valpolicella, precis som i alla andra vinområden, spelar årgångarna stor roll. Min egna erfarenhet av amarone från 1990-talet och tidigare är starkt begränsad, men visst några från den legendariska årgången 1997 har det blivit. Av årgångarna under 2000-talet var 2002 ett katastrofalt år i Valpolicella. Många producenter avstod från att göra en amarone. Den enda jag druckit som varit bra är Le Ragose. Åren 2006, 2007 och 2009 är tre årgångar som vi håller högt.  Vi plockade upp två 06:or ur källaren.

2006 Le Ragose
Producenten Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet.
Vi har tidigare druckit 2002, 2003, 2004 och 2005. Nu är det hög tid för oss att ta oss an 2006.

Druvorna är 60% corvina, 30% rondinella samt 10% övriga tillåtna druvor som, efter lång maceration (20-30 dagar) och ett inledande år på rostfritt stål, fått ligga till sig 4-5 år på slovonska botti.

Precis som de andra årgångarna vi druckit, så är doften lite diskret. Speciellt  strax efter upphällning. Men visst kan vi känna de typiska amaronedragen av mörka körsbär, mörka plommon, lite örter och aningens kakao. Inte så mycket torkad frukt som i många andra amaroneviner. En liten svag ton av russin finns det dock i bakgrunden någonstans.

Det här är ingen fruktbomb men ändå med amaronekaraktäristiska drag. Smaken är betydligt mer intensiv utan att för den skull vara överdimensionerad. Söta mörka körsbär och en lätt örtighet är det som vi omedelbart noterar.
Lite blåa plommon och en del björnbär kan vi också bocka av.
Lite stramar och något slankare än sina bröder och systrar i Valpolicella. Vi sätter plus för den uppfriskande syran och tanninerna. De senare är mjuka och behagliga, men ger likväl sig tillkänna på ett tydligare sätt än hos många andra amarone.
Eftersmaken är lång på amaronevis, med en härlig frukt, aningens örter och en lätt bitterhet i den mörka chokladen. Det är först i eftersmaken vi möter på den torkade frukten i form av russin och fikon. Inte så intensiv utan mer servil.
Den här amaronen går alldeles utmärkt att använda till maten. Gärna till vilt och med rotfrukter (palsternacka, jordärtskockor) som har ett liten söt ton i sig.
Betyg 4+
Köpt i Danmark av Carlo Merolli för 275 MUK.


2006 Costasera Riserva
Detta är en av Masis fem amaronevarianter. Riservan är den yngsta av dessa. Den första kom när det blev tillåtet med en Riserva d v s i och med årgång 2003. Vintankar tillhörde dom som köade utanför Systembolaget i Nordstan och kom lyckligt hem med en trälåda innehållande sex flaskor. Vi blev omedelbart frälsta och har inhandlat några flaskor av varje årgång sedan dess. 2003:orna har vi dessvärre druckit upp allihop. Vi har tidigare redogjort för våra intryck av följande årgångar: 2003, 2004 och  2005.

Riservan är en specialcuvée av Masis storsäljare Costasera.
Druvmixen är 70% Corvina, 15% Rondinella, 10% Oseleta och 5% Molinara. Jämfört med den vanliga Costaseran så har Riservan 10% Oseleta och motsvarande mängd mindre Rondinella. Druvorna till Riservan får torka 15-20 dagar längre än Costaserans druvor.
Riservan ligger 38-40 månader på Slovonska ekfat medan den vanliga Costaseran ligger 24 månader.

Redan när vi häller upp vinet på karaff så slås vi av den angenäma amaronedoften: mörka körsbär, aningens örter och en hel del torkad frukt. En liten pust av alkohol finns där. Vi häller upp i våra glas efter att vinet fått stå två timmar i karaffen. Samma doftintryck som tidigare men lite kraftigare och samtidigt lite elegantare. Den lilla spritiga doften har reducerats men inte helt.

I munnen får vi ett kraftfullt och smakrikt vin med söta mörka körsbär, en hel del torkad frukt ( russin, dadlar, fikon), katrinplommon och en del finmalda örter av hög klass. Trots kraften känns vinet inte särskilt tungt och det är nog den fina syran som med sin friskhet gör vinet förvånansvärt piggt. Ja, vinet känns nästan lite ungdomligt trots sina  åtta  år.
Här finns en del tanniner som är mjuka utan att vara mesiga. Eftersmaken är stor och riktigt lång. Den mörka frukten återkommer, den torkade frukten, lite russin men framförallt är det fikon och dadlar som tilltar, örterna blir mer markerade och så den lilla bittra chokladtonen på slutet. En amarone av högklass. Dock finns det en liten spritighet som inte vill ge med sig. Vi lämnar kvar ca 20 cl i karaffen. Sätter på en kork och låter vinet stå så till Påskadagskvällen. Vinet har tagit ett steg till, lite djupare i smaken och större elegans. Bäst av allt nu är alkoholen helt borta!!
Slutsats: Lufta vinet ordentlig om du dricker det idag. Alternativt vänta något år

Betyg 4+

Priset på Systembolaget är 473 kr. Nu är det årgång 2008 som gäller. Jag har redan inhandlat ett par flaskor och väntar med spänning på årgång 2009, som enligt vad jag skrev i inledningen skav vara en riktigt bra årgång.

Mer Priorat

Jag hade läst en del positiva artiklar om TOCS, så när jag upptäckte att såväl årgång 2007 som 2008 fanns på "Bolaget" så knappade jag in en beställning. Vinet hann inte mycket mer än att komma innanför Vintankarhemmet innan det var dags att dra korken ur den första flaskan.

2007 TOCS
Producent är Terres de Vidalba. Vi befinner oss i Priorat, ett allt populärare vinområde, beläget i provinsen Tarragona  i Katalonien. För att vara mer exakt i närheten av byn Poboleda i dalen Barranc de la Bruixa ligger den här 11 ha stora vingården på dryga 400 meters höjd över havet.

Vinet är gjort på Garnacha Negra 30%, Syrah 35%, Cabernet Sauvignon 30% och Merlot 5%. Druvorna jäses var för sig. 25% i öppna 500 liters fat och resten i rostfria ståltankar. Vinet lagras sedan mellan 14-18 månader i lätt rostade franska ekfat (Allier), varav 20% är nya.
Buteljering sker utan vare sig klarning eller filtrering.
Det görs runt 10 000 flaskor årligen av det här vinet.

Vi nås av en doft som förför oss omgående. Den härliga röda frukten (körsbär och hallon) med några lite mörkare fruktdrag (björnbär) får oss att omgående dra på smilbanden. Det är inte bara fruktdoften som tar oss med storm utan finstämdheten med övriga inslag som charkuterier, örter, lite balsamico och läder, så ger detta ett komplext och elegant doftintryck.

Fast det är nog smaken vi egentligen faller för. Fylld av motsatser som både mjuk och stram på samma gång. Frukten står i centrum med de mörka körsbären, björnbären och skogshallonen som främsta fanbärare. Örter och kryddor av högsta kvalitet ger vinet en särskild kvalitet. Vinet upplevs som mjukt trots att tanninerna finns där och biter på ett aptitretande sätt. Lägg därtill en syra som skänker friskhet. Eftersmaken är lång. Frukten och kryddorna dominerar även denna delen av vinet, men nu med tillägg av en potent sötlakrits ton. Vinet lämnar kvar en läcker fruktsötma på slutet.
Vi fick betala 307 kr per flaska. Absolut värt varenda krona.
Vinet känns helt drickfärdigt idag. Vi luftade vinet en timma i karaff innan vi drack det. Om det utvecklas så mycket mer är svårt att sia om, däremot tror vi vinet kommer att ligga på den här nivån de närmaste åren.
Betygsmässigt velar vi mellan stark fyra och svag femma.

Betyg 4++

SP 68 Rosso. En sicilianare!

Den sicilianska vinmakaren Arianna Occhipinti har fått mycket beröm bland de svenska vinbloggarna för sin Frappato. Vintankar tillhör dom som oreserverat ställt sig upp och gjort vågen. Härom veckan drack vi hennes SP68 Rosso, som även den är en härlig upplevelse. Naturligtvis ligger de skånska bloggarna hästlängder före. Billigt Vin skrev om årgång 2010 för tre år sedan och Italienska Viner skrev om årgång 2011 för snart två år sedan. Nu är det vår tur att få ner några rader om årgång 2012.

2012 SP68 Rosso
Producenten Arianna Occhipinit håller till på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Hon förfogar över 10 ha vingårdar och 15 ha olivodlingar. Allt odlas enligt ekologiska principer. SP68 Rosso är gjort på druvorna Nero d´avola och Frappato. Vinet har fått 6 månader på rostfria ståltankar och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Du som vill veta mer om producenten och hennes viner kan klicka dig in på hennes hemsida.

Doften domineras av en härlig röd frukt och då i första hand hallon, jordgubbar och körsbär. Lite vulkanrök finns i bakgrunden liksom en del mineraler.
I munnen får vi ett ungdomligt vin som känns lätt och är rätt så slankt. Den röda frukten dominerar även smaken. Här finns lite rökiga mineraler och pigga syror samt ett lättsamt tanninbett.
Okomplicerat, lättdrucket, relativt charmigt och matvänligt. Detta är nog den bästa sammanfattningen man kan göra. Köpa det gör jag igen!!
Cibi e Vini i Köpenhamn kommer att besökas så snart Fabio och Mie fått in de nya årgångarna av Occhipintis viner. Jag vill minnas att jag betalade knappt 130 DKK för den här flaskan.

Betyg 4

Gosset Grand Rosé

Det var bloggen Winepunk, som för tre/fyra år sedan fick in mig på spåret att köpa några flaskor av Gossets Grand Rosé Champagne. Dricka en av dom inköpsåret och låta resten ligga till sig i källaren. Detta är en NonVintage, så det gäller att själv märka upp vinerna med inköpsåret. Efter några år finns där en liten samling med lite olika inköpsår. Dom blir faktisk lite mer eleganta med åren, även om elegansen från början räcker långt.

Det hade således blivit dags för 2014 års inköp. Ganska omgående testade vi av "årets flaska".

Du som vill se vad jag skrivit tidigare år kan klicka på följande länkar : 2012 och 2013

Gosset är det äldsta champagnehuset. Verksamheten startades 1584. Importören Divine har en del intressant om Gosset på sin hemsida.

Druvblandningen är Chardonnay 58%, Pinot Noir 35% och Pinot Meunier 7%.

Det är alltid en blandning av tre årgångar som ingår.

Vilka tre årgångar som ingår i de flaskor som finns på SB har jag inte lyckats klura ut.

Färgen har en lätt organgeljus ton.

Champagnen behöver en stund i glasen för att doften ska bli tydlig, men efter ett tag kommer en nästan förförisk doft av ljusröda bär emot oss. Det är en blandning av smultron, hallon och jordgubbar, kanske mest jordgubbar. Lita krossade snäckskal samt en förbivirvalande fläkt av blodgrape.

Smaken är torr med en ungdomlig friskhet. Liksom i doften är det de röda bären som dominerar, fast nu mer smultron än jordgubbar. Friskheten kommer från den pigga syran som vi förknippar med röda äpplen. Det finns också flera stänk av kalkhaltiga mineraler.Eftersmaken är ganska lång och där tillkommer lite rostat bröd, men framförallt finns där en läcker liten bitter ton av blodgrape i kombination med blodapelsin.

Det här är bara så gott. En absolut favorit bland roséchampagnerna. Varje år levererar den en underskön lyxkänsla.
Enda invändningen är väl priset då. På "Bolaget" kostar den 469 kr.
Min rekommendation blir ändå att ska du kosta på dig något riktigt lyxigt, fira något väldigt speciellt så är Gosset Grand Rosé ett givet val.

Betyg 5-

Chablis Domaine de la Boissoneuse

Till söndagens fiskgratäng på bergtungafiléer och räkor med pressad potatis blev det en Chablis av det lite enklare formatet.

2009 Chablis Domaine De La Boissoneuse
Producent är J-M Brocard. Dom äger runt 200 ha, varav ca 80 ha odlas i enlighet med biodynamiska principer. Vilket gör Brocard till den största ekologiske odlaren i Bourgogne. Sonen Julien har varit vingårdsansvarig sedan 1999 och nu också VD sedan ett par år tillbaks.
Jag kan sedan tycka att deras massiva reklamkampanjer där dom skriver att Brocard blir Chablis baklänges är ganska töntiga.
Nu ägnar vi oss åt vinet!

Vingården Boissoneuse ligger i den södra delen av byn Préhy, någon mil sydväst om Auxerre. Den konverterades redan 1997 till biodynamisk odling.
Det här vinet är så klart gjort på Chardonnay till 100%.
Vi noterar också att här dras ingen kork utan förslutningen är med skruvkapsyl.

Färgen är ljust gul med lite ljusgrönaktiga stråk.

Doften har tydliga drag av kalkhaltiga mineraler med en liten rökig ton. Det finns också en frisk citrusdoft som är förstärkt med en del äpplen.
Smaken är torr och frisk. Citrus och gula äpplen dominerar. Mineralerna är väldigt tydliga. En lätt rökighet, lite krita och örter dyker upp i den skapligt långa eftersmaken. Naturligtvis finns citrusen med oss hela vägen.
Vi skrev om 07:an för tre år sedan. Vi är minst lika positiva till 09:an. Det finns så klart mer komplexa och elegantare chabliser därute, men vi gillar den här lite enklare stilen. Priset 166 kr tycker vi är ett bra pris för ett så här gott vin. Perfekt till skaldjur och fiskrätter. Nu är det årgång 2012 som säljs på "Bolaget".
Vi börjar få knapert med vardagschabliser i källaren, så vi kommer att fylla på vårt förråd.

Betyg 4-

Maggiorina från Le Piane

För något år sedan gjorde vi ett inköp av viner från Italienska Magasinet. Det blev bl a ett antal viner från producenten Le Piane.. Vad vi tyckte om Boca 2006 kan du läsa om här.

2011 Maggiorina, Le Piane

Några mil nordväst om Milano har Le Piane sitt säte. Kvällens vin är gjort på Nebbiolo 40%, Croatina 40%, Vespolina 15%. De återstående 5 procenten är en allsköns blandning av nio olika druvsorter. Vinplantorna är mellan 20 och 80 år gamla och växer på en höjd av 400-450 m ö h. Vinet har fått tillbringa ett år på rostfria stålfat.

Vinet har fått sitt namn efter hur man en gång i tiden odlade druvor i Boca. Så här skriver man på hemsidan.

We proudly keep some fields planted with the traditional “Maggiorina” system, with three 

vines developing upwards in the four points of the compass, to form a goblet. For hundreds 

of years it was the only system used in Boca; and Alessandro Antonelli, the architect who 

built the Mole Antonelliana in Turin and the huge Sanctuary of Boca, further improved it to 

be more resistant to wind and weather.

Så här skrevs det på bloggen Italienska Viner för ett år sedan om årgång 2010.

Vi sammanfattar våra intryck av 2011.an så här efter att druckit av vinet under tre dagar.
Ett ungt vin som också ska drickas ungt. Vinet är lätt, slankt och läskande med en frisk rödfruktig smak. Körsbären blir dag två och tre lite syrligare och drar mot vad vi kallar för klarbär. Här finns ypperligt trevliga mineraler och lite lättklädda kryddor som är mycket angenäma. Tanninerna biter men på ett anständigt sätt.
Det här är inget vin som ska djupanalyseras. Egentligen räcker det att konstatera: ungt, läskande och framförallt gott. Ett riktigt bra vardagsvin.

Vi betalade 155 kr fl.

Betyg 4-

Amarone från Antolini

Det blev en amarone under fjällsemestern. Brodern hade plockat med sig en flaska från en producent som jag inte stiftat så mycket bekantskap med tidigare.

2009 Amarone della Valpolicella Classico DOC Moròpio.

Bröderna Antolini har hållit på med vinframställning sedan 1992. Dom har sin huvudsakliga verksamhet runt Marano lite nordväst om Negrar i Classico området, där dom förfogar över 9 ha vingårdar. Ännu inte certifierade som ekologiska odlare, men en bra bit på vägen.
Den här amaronen är gjord på Corvina 35%, Corvinone 35%, Rondinella 25% och Molinara 5%. Dessa druvor kommer från en äldre pergolauppbunden vingård. Druvorna har fått ligga på tork till slutet av januari. Vinet har lagrats på en blandning av botti och barriquer, en del av körsbärsträ.

I doften hittar vi lite portvinstoner, mörka körsbär, inkokta blåa plommon och någon liten örtighet. Doften är stor på typiskt amaronevis. Det går att sniffa länge på den här!

I munnen får vi en amarone av en klassisk typ. Ett ungt vin. En intensiv smak den mörka frukten, främst söta mörka körsbär, står i centrum tillsammans med torkad frukt. Här finns en härlig fruktsötma som balanseras med den pigga syran, vilket gör att vinet inte känns alltför sött. En klar portvinsliknande känsla.Lite tanniner finns här. Fast de är alldeles mjuka och lena. Eftersmaken är riktigt lång och trevlig och där hittar vi lite örter, en del kakao, lite lätta toner av ek, aningens lakrits och naturligtvis massor av mörk frukt med inslag av russin och torkade fikon. Alkoholen är 16 % och lämnar i nuläget en liten (mycket liten) ton av sprit.

Väldigt gott redan idag, men kommer att utvecklas och då är jag övertygad om att alkoholen kommer att vara totalintegrerad i frukten.

Betyg 4 (+)

Vinet finns att köpa hos Vinupplevelser och kostar då 339 kr.

Borgagården Lördag

Tredje dagen på vår fjällsemester. Det soliga vädret från gårdagen har ersatts med moln. Det är dock nästan vindstilla, så vi klagar inte. Det blir en skidtur på Borgasjön i perfekta skidspår. Helt underbart.

Efter lunch besöker vi Fjällhotellet, som är ritat av Ralph Erskine på tidigt 50-tal. Vi får en rundvisning av hotellet ekonomiansvarig.

Den här väggmålningen upptäcktes bakom några gipsskivor.
Ralph Erskine är en av konstnärerna.

Vi startade med en bonus rätt bestående av Västerbottenpaj och Kalix löjrom.

Vår egentliga förrätt var Halstrad Pilgrimsmussla & Öring med en créme på jordärtskocka & schalottenlök.

Vi startade med en bonus rätt bestående av Västerbottenpaj och Kalix löjrom.

Vi drack till detta:

2008 Nébula, Gitton Père&Fils

Det här vinet kommer från området Pouilly-Fumé. Vi är då på den östra sidan om floden Loire. På den västra sidan ligger Sancerre. Vinet är gjort på Sauvignon Blanc till 100%.

Det här är ganska långt från de aromatiska Nya Zeeländska SB-vinerna. Här är stilen mer servil och elegant. Vinet har en pigg och frisk syra med smaker av lite krusbär, vinbärsblad, lime och ordentliga doser mineraler. Inga övertoner, utan vinet har underordnat sig maten (pilgrimsmusslan).

Betyg 4-

Vår huvudrätt blev Oxfilé medaljonger, portvinsbrässerade stenmurklor, olivolje-/vitlökrostad mandelpotatis, kalvfond & rödvinsås.

En underbar rätt med en oxfile som är mycket smakrik och så härliga stenmurklor.

Vi provar två röda viner till detta. I mångt och mycket varandras motsatser. 

2010 Paisajes Valsalado

Vi har här en rioja gjord på druvorna 40% Tempranillo. 40% Garnacha, 10% Graciano och 10% Mazuelo. Druvorna kommer från en vingård (Valsalado) i närheten av Logrono.

Vinet har legat 14-16 månader nya franska ekfat.

Det görs 5  340 flaskor av det här vinet.

En modern rioja. Lite elegantare och lättare i sin personliga stil.  I doften kan vi känna lite mörk frukt, cederträ och en lätt rökig ton.

I gommen möter vi en trevlig mörk frukt, som vi kopplar till mörka körsbär, björnbär och med ett stänk av cassis. En viss kryddighet kan vi också notera. Alldeles mjuka och nätta tanniner.

Eftersmaken är medellång och här har frukten fått en ljusare ton.

Det här vinet låter också de läckra smakerna från maten komma fram och glänsa.

Betyg 4

2003 Le Clos des Fées

Nu dags för vinet som fullständigt tog andan ur mig. En veritabel fruktbomb med så mycket eleganta och komplexa smaker att man nästan tappar besinningen.
Producent är Hervé och Claudine Bizeul. Hervé har arbetat som sommelier, vinjournalist och vinhandlare innan han 1998 köpte den 7 ha stora vingården i Vingrau i Roussillon. Med åren har den växt till ca 30 ha. Vinodlingarna ligger några mil norr om Perpignan (inte så långt från Pyrenéerna och inte så långt till Medelhavet).

Vinet är gjort på lika delar Syrah, Grenache, Mourvèdre och Carignan. Vinet har uppfostrats i 18 månader på franska ekfat (nya).

Ett kraftfullt vin, men ändå med elegans och komplexitet. En koncentration av varm och mörk ljuvlig frukt, lite örter och med en liten fruktsötma i eftersmaken. Ett uns vanilj och spår av ek kan vi ana oss till. Vinet har de mjukaste och lenaste tanniner man kan tänka sig samtidigt finns här en friskhet som är upplyftande.

OK, det är kanske lite för kraftigt och smakrikt för den fina oxfilén, så jag drack Riojan till maten och sparade mitt glas med Le Clos des Fées för att avnjuta det på egen hand.

För mig var det här resans bästa vin och kanske t o m årets bästa så här långt. Det här ska jag leta efter!

Betyg 5

Vi avslutade måltiden med en chokladdessert. Vi drack till den ett glas portvin.
Varm intensiv doft av torkad frukt, katrinplommon och kryddor.
En liten, liten touch av sprit snirklar sig upp i luktorganen.
Smaken är söt med torkad frukt: fikon, katrinplommon, ett litet russin och några dadlar. Här finns också lite annan mörk frukt, kakao, och örter. I eftersmaken som är lång finns det en lätt spritighet och där dyker även en nötig ton upp.

Betyg 4

Vår sista kväll var så till ända. Söndagsmorgonen startades med frukost kl 8, för att snabbt få på sig skidorna och hinna med en tur på förmiddagen. Städning av stuga och utcheckning och återfärd till Skellefteå.

Ett stort tack till Anneli och Per för några fantastiska dagar med mat- och vinupplevelser i världsklass!!

Borgagården Fredag

Fredagen bjöd på ett fantastiskt väder. Nollgradigt, vindstilla, klarblå himmel och flödande sol. Det går inte att önska sig bättre omständigheter. Vännerna S och B anslöt vid tiotiden och så gjorde vi alla sex en två och en halvtimmas skidfärd på Borgasjön. Nydragna skidspår. Helt suverän skidåkning för oss som kommer söderifrån.
Vi hade beställt lunchpaket, som vi intog i solgasset. Brodern plockade fram en flaska bubbel från Italien.

2005 Brut Secolo Novo Millesimato
Det är inte så ofta vi på Vintankar dricker ett bubbel från Franciacorta. Vi undrar varför när det smakar på det här sättet. Så mycket kunskap om Franciacorta har vi inte heller, men det lilla vi tror oss veta är att vinet kommer från Lombardiet några mil väster om Brescia. Producent är Le Marchesine.
Just det här vinet kommer från vingården La Santissima i Gussago, där druvorna växt på en höjd av 270 m ö h. Endast druvan Chardonnay har använts.
Det har fått tillbringa några månader på ståltankar innan det buteljerats. Vinet har sedan fått ligga på flaskan i bortåt tre år innan det når marknaden.

Färgen är halmgul med lite ljusgröna stråk.
Vi känner en tydlig doft av citrus och röda äpplen som kompletteras med nybakat bröd, lite nötter och aningens exotisk frukt.
Smaken är torr, men inte knastertorr. Citrus som drar mot blodgrape, röda äpplen och en fin mineralton. Frisk syra och en bra längd med en liten bitter avslutning. Vi gillar det här skarpt.

Betyg 4

Det hela blev ju inte sämre av att solen låg på och värmde oss och att samtalen rullade in på livets väsentligheter. Vilken eftermiddag!!


Vi övergår till kvällens mat och vin.

Carpaccio på ren med syltade trattkantareller, västerbottenost

Vi drack till detta ett vitt vin.
2009 Domaine de Bonserine, Condrieu
Sedan 2006 ägs Dom de Bonserine av giganten Guigal, men drivs mer eller mindre helt självständigt. Dom äger ett flertal vingårdar i Cote Rotie och så en ha i Condrieu strax söder om Cote Rotie. En egen AOC och där endast druvan Viognier är tillåten.

Färgen är gyllengul.
Doften har inslag av gula päron, persika, lite citrus och en liten dos kryddor. En viss blommighet finns där någonstans.
Smaken är torr, frisk och lite krämig. Vi känner persika, aprikos och gula päron. En hel del örter kan vi också notera. Avslutet är hyggligt långt. Ett vin med egen och charmig karaktär
Betyg 4

Huvudrätten blev Stekt rödingfilé, med fjällkantareller,
rabarberchutney och med mandelpotatis-/Västerbottenostmuffins

En helt gudomlig rätt!!!

Vi drack till detta två sorters vitt vin.

2010 Verdejo Habis.
Producenten Habis håller till i Rueda i södra Kastilien-León. 
Vinet är gjort enbart på druvan Verdejo, som i Italien går under namnet Verdicchio. 80 år gamla vinstockar. Phylloxeran fick aldrig fotfäste här, så därför är det rotäkta Verdejorankor som det här vinet kommer ifrån. Vinet har fått 8 månader på franska fat av Tonneau-typ.
Ett torrt och friskt vin med en moderat syra. Här finns persika, krusbär, lite nötter, aningens vanilj och en hel del citrus. Lite toner av fat kan vi också spåra. Eftersmaken är medellång och där möts vi av lite steniga mineraler, dock är det frukten som spelar huvudrollen.
Vi gillar det här lite lättsamma vinet.
Betyg 4

Åter till Frankrike och den här gången till Sancerre. Sauvignon blanc tänker dom flesta, men bara nästan.

2009 La Vigne du Larrey , Gitton Père&Fils
Släkten Gitton har gjort vin sedan andra världskrigets slut, främst i Sancerre. Dom startade med en halv ha och äger nu 37 ha i Loirdalen. Mestadels är det Sauvignon Blanc dom odlar, men även en del Pinot Noir. På en av vingårdarna odlar dom varianten Sauvignon Jaune och det är därifrån det här vinet kommer.

Det doftar av vita blommor, päron, äpplen och lite exotisk frukt.
Ganska långt ifrån den doften man oftast förknippar med släktingen Sauvignon Blanc.
I munnen är vinet friskt, torrt och med bra tryck i frukten. Ändå är det nog mineraliteten som vi minns tydligast
Eftersmaken är lång. Riktigt gott till rödingen.
Betyg 4

Det blev en trevlig och överraskande vinresa. Tre olika viner. Alla med sin egenhet och sin charm. Vi kände att det var ett mycket lyckat val att låta Per välja vin och överraska oss med sådant vi inte druckit tidigare.
Vi valde mat kvällen innan. I slutet av frukosten dagen därpå kom Per fram och presenterade sina vinförslag. Vi fick på så sätt dagen på oss att fundera innan vi gjorde det slutliga valet.

Vi avlutade måltiden med en Hjortron cremé brulée.
Per föreslog en Moscatel de Setubal från år 2000 som sällskap.
Producent är Bacalhoa Vinhos de Portugal.

Vid produktionen av Moscatel de Setúbal börjar jäsningen som för ett normalt vin. När alkoholhalten kommit upp i cirka fem procent avbryts jäsningen genom tillsatts av utvald druvsprit. Detta gör att sockerhalten i vinet blir cirka 160 g/l och alkoholhalten 18 procent. Vinet får sedan vila på tank i kontakt med skalen i fem till sex månader, innan det överförs till små fat (ca 180 liter). Dessa fat lagras i särskilda lagringsutrymmen där man tillåter en stor temperaturvariation under året. Denna variation ger vinet en extra dimension av knäckiga och brända aromer. Vinet får ligga runt 8 år på dessa begagnade maltwhisyfat.

Smaken är intensiv, komplex och söt. Russin, fikon, nötter, en lätt apelsinblommighet och aningens bitterhet från en blodgrape på slutet.

Betyg 3+

Borgagården Torsdag

Det blev en tidig uppgång på torsdagen i förra veckan. Skidor, pjäxor och skidkläder i takboxen. Övrigt bagage därbak i bilen. Och så brodern, hans hustru, min hustru och jag själv. Kosan styrdes mot Borgafjäll på gränsen mellan Västerbotten och Jämtland. Vi hade bokat in oss i varsin stuga på Borgagården, en gästgivaregård i Borgafjäll. Vi hade ca 40 mils bilkörning framför oss.

Vi kom till Dorotea vid tolvtiden. Vi åt lunch på Görans konditori.

Hemlagade pajer som var riktigt goda blev vi serverade.
Vi kan verkligen rekommendera detta ställe!

Borgargården drivs av familjen Wahlgren.
Anneli, Per och de båda sönerna Johan och Erik.

Vi checkade in och gav oss omedelbart ut på en skidtur. Soligt, lite blåsig och alldeles underbart.

Vi hade bokat bord till 17.30 och bjöds på en fantastisk måltid.

Ingen dålig utsikt från vårt bord!

Vi startade med en trattkantarellsoppa med ripbröstbitar. Övergick sedan till en Renkalvytterfilé med fjällkantareller, sås på kalvfond & rödvin som serverades med en ungsrostad rotfruktspytt. Vi avslutade med Havtornsparfait med mandelflarn.

Per, som är den som har huvudansvaret för vinkällaren, föreslog två Bordeauxblandningar. Båda vinerna presenterades utförligt och på ett intresseväckande sätt. Vi provade de båda vinerna parallellt till de två första rätterna.

Le Défi de Fontenil

Producent är Michel Rolland. Vinet är gjort på Merlot till 100%. Området är Fronsac inte så långt från Saint-Emillion och Pomerol ett par mil öster om Bordeaux.

Lite fakta om vinframställningen
Komplett avstjälkning följt av jäsning i små ståltankar. Malolaktiskt samt lagring i 100% nya, franska Barriquer under 15-18 månader. Ingen klarning, ingen filtering.

Marken har täckts med plast för att leda bort vattnet och tvinga rötterna att söka sig längre ner i jorden i sin kamp efter vatten. Detta har resulterat i att INAO, som bestämmer vad man får och inte får göras enligt gällande regler i Bordeaux, beslutat att vinet inte får årgångsbetecknas och endast klassificeras som "Vin de table". Ett sjutusan till bordsvin!!

Michel Rolland har satt årtalet på korken och därmed rundat INAO.

Ett kraftfullt och smakrikt vin. Här finns en härlig mörkröd frukt  (körsbär, plommon, sv vinbär) som imponerar. Bra syra och rejäla tanniner, men ytterst behagliga. En lång eftersmak med trevliga fattoner, kakao och aningens lakrits
Det passade riktigt bra till såväl soppan som renfilén.
Ett vin att hålla utkik efter.

Betyg 4+

2008 Giusto di Notri

Producent är Tua Rita. 1984 köptes den här egendomen, som ligger i Suvereto i Toscana, av Rita Tua och Virgillo Bisti. Dom planterade omgående Cabernet Sauvignon och Merlot, men även i mindre skala en del andra druvor.

Vinet är gjort på druvorna: 60% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot, 15% Cabernet Franc, och5% Petit Verdot.

Traditionell vinifikation med manuell Pigage under 15-18 dagar. Vinet lagras i 100% nya, franska Barriquer från Allier & Troncais under 14-20 månader. Buteljeras utan förgående klarning eller filtrering.

Doften är fylld av mörk frukt, främst svarta vinbär och björnbär.
Här finns också lite läder, multnande höstlöv, cederträ och cigarlåda.. Vi anar oss också till en flisa av en mintpastill samt lite grillade örter.
Det här vinet är betydligt stramar. Tanninerna biter på ett rejälare sätt. Jag vill ändå påstå att de gör de på ett civiliserat sätt. Min svägerska älskar den här typen av vin.
Den mörka frukten återkommer i smaken fast nu också med ett litet ljusare inslag av skogshallon och körsbär. Visst finns här en del örter, lite fat och en liten ton av viol. Bra syra. Eftersmaken är lång och den mörka frukten finns där hela tiden, men det smyger sig fram aningens vanilj, mintlakrits och svartpeppar.
Även det här vinet är riktigt gott och gör sig speciellt bra till vår renytterfilé. Vi är lite oense om vilket av de två vinerna som är bäst. Det blir dött lopp.

Betyg 4+

Vi avslutade kvällen med ett glas sött vin till vår havtornsparfait.

2005 Chateau Tirecul La Gravière.
Ett vin från Monbazillac några mil öster om Bordeaux. Den här vingården ligger på några sluttande kullar mot floden Dordogne.
Odlingen sker ekologiskt utan att vara certifierad.
Druvmixen är 50% Muscadelle, 45% Semillon och 5% Sauvignon Blanc. Vinet har legat runt 30 månader på fat av fransk ek (15% nya).

En vacker gyllengul färg lyser mot oss.
En ganska kraftig, komplex doft möter oss. Vi känner torkad frukt, saffran och lite citrusmarmelad.
Smaken är söt så klart. Den är detta utan att bli kladdig eller sliskig. Här finns en bra syra som bär upp vinet och samtidigt låter smaken av aprikoser, lemoncurd, honung och lite saffran komma fram.
Något för oss gottegrisar.

Betyg 4

Jag återkommer de närmaste dagarna med fredagens och lördagens mat- och vinupplevelser. Jag vill redan nu framhålla den mycket sympatiska prissättningen av vinerna. Grunden är ett prispålägg på 150 kr. Har vinet legat i vinkällaren så kommer naturligtvis ytterligare ett litet pålägg. Studera den här länken till Vinlistan och kommentera om det finns någon enda krog i Sverige som kan matcha dessa priser.!!