Feudo från Girolamo Russo

Sicilien var tills för några år sedan ett ganska okänt vinområde för oss på Vintankar. Niklas Jörgensen och hans blogg Wine Virtuosity väckte vår nyfikenhet våren 2011 genom en lång serie inlägg om Siciliens viner.
Vi har sedan dess botaniserat runt en del och hittat flera intressanta producenter. Den vi skrivit mest om är Arianna Ochhipinti och hennes Frappato.
I mars 2012 fick vi ett mail från Gabriel på Bristly Wine att nu fanns det en producent från Sicilien i deras sortiment. Det är klart att vi la en beställning. Detta ledde till att vi omgående testade instegsvinet à Rina som vi skrev så här om.
Det har nu blivit dags att testa nästa vin

2008 Feudo
Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Den totala produktionen är endast 15.000 flaskor och vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Källa: Bristly Wine

Dom gör tre viner: instegsvinet à Rina samt vingårdsvinerna Feudo och San Lorenzo. De två senare mår bra av några års lagring. Alla tre vinerna är gjorda på druvan Nerello Mascalese med tillägg av en liten skvätt Nerello Cappuccio.

Vingården Feudo omfattar runt sex ha och ligger på en höjd av ca 650 m ö h. Vinrankorna är mellan 50 och hundra år gamla. Det görs ca 3 500 flaskor av det här vinet.
Vinet har fått en uppfostran på runt 18 månader på "barriquer", där 20% är nya.

Det doftar av mörka bär, flinta sten, lätt rökighet, kryddor, läder och aningens tobak. En doft med charm och också Etnakänsla.

I munnen känns vinet slankt och med en viss stramhet. Härlig mörk frukt i form av mörka körsbär och blåa plommon. En stor och livlig syra ger vinet en härlig friskhet. Gott om tanniner, som uppför sig på ett lättsamt och trevligt sätt, men visst tusan biter dom. Eftersmaken är hyggligt lång med inslag av lätt rostade ekfat, unset vanilj, en känsla av rökiga mineraler och fin frukt.

Vinet känns väldigt tillgängligt idag. Vinet klarar säkert många år i källaren, men vi gillar hur vinet beter sig idag. Vi sammanfattar det som slankt, lätt, små stramt och friskt. Och tusan så GOTT.

På Systembolaget är det årgång 2010 som finns i beställningssortimentet. Priset är 271 kr. Vi kommer att fylla på vårt förråd.

Betyg 4

Barolo från Josetta Saffirio

2006 Barolo, Josetta Saffirio
Du som vill veta lite mer om den här småskaliga producenten hittar det på Tryffelsvinet(importör) hemsida.
Du hittar ännu mer på producentens egna hemsida.
Alla etiketter pryds med en Gnom. “Gnomes are the conscience of good people” så skriver dom på sin hemsida.
Dom gör sex viner. Ett vitt och fem röda, varav två Barolo. Kvällens vin var deras lite enklare variant.

Vinet har fått en uppfostran på "barriquer" i två år. Några nya och några använda en eller två gånger.

Färgen har en läcker ton av fullmogna granatäpplen.

Doften är till en början blygsam av sig, men den kommer sig alltmer ju längre kvällen lider. Vi känner lite mörka bär och en del kryddor. En svag doft av torkade rosor cirkulerar i bakgrunden. Vi anar oss också till lite rostade nötter och unset vanilj.

Smaken är mer tillgänglig och bjuder upp på ett behagfullt sätt. De mörka körsbären och de finmalda kryddorna är i centrum. Lite rosor, torkad frukt och mörka hallon kan vi också notera. Tanninerna är rejäla, men inte ett dugg kantiga. Eftersmaken är medellång och här kommer det lite mint, aningens vanilj och lätt rostade fat.

Vårt helhetsintryck är att det är gott och matvänligt. Lite högt pris.

Betyg 4

Priset ligger runt 300 kr på Systembolaget, dock är vinet markerat som tillfälligt slut.

Lite Ruché om jag får be

Vi drack vår första Ruché från Cascina Tavijn för ett år sedan. Det var kärlek från första klunken, vilket du kan läsa om här. Då liksom ikväll var det årgång 2010. I slutet av november förra året besökte den unga Nadia Verrua Ängelholm och det var helt enkelt ett måste att få träffa henne och prova de fantastiska viner, som hon och hennes familj producerar. Jag skrev så här om denna magiska kvällen.

En kort repitition:
Nadia är fjärde generationen vinmakare.
Familjen Verrua har fem hektar vinmark där de odlar barbera samt de lokala druvorna grignolino och ruché. De producerar cirka 20 000 flaskor per år. På Cascina Tavijn är odlingen ekologisk, vinerna spontanjäses, man svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner.
Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti.

2010 Ruché di Castagnole Monferrato, Cascina 'Tavijn

Återigen slås vi av drickglädjen i det här vinet. Doft och smak har underbara skogshallon som främsta signum, släng sedan i en del örter, lite järnaktiga mineraler och några fullmogna björnbär. Avsluta kompositionen med en liten blombukett av violer, jasmin och vildrosor, så är verket fullbordat.
Ja, nästan. Friska upp det hela med en alert syra med röda vinbärsinslag och några inte alltför mesiga tanniner.

Det här blir hyggligt slankt med en viss stramhet och en underbar frukt. Friskheten och frukten är som gjord för sommarfilosofiska kväller, där livets väsentligheter avhandlas.

Vi är stora fantaster av den här Ruchén. Lite mer om vi får be!!

Cibi e Vini i Köpenhamn fixar detta för ynka 119 DKK per flaska.

Champions League Final - Casa dei Bepi

I lördags spelades finalen i Champion League. Inga italienska lag  nådde så långt i år, men hos Vintankar var Italien ändå representerade. Den som följer vår blogg vet att vi sätter likhetstecken mellan CL-fotboll och amarone och i en final duger endast det bästa.

2003 Casa dei Bepi, Viviani
Detta var vår sista flaska. Senast vi drack 2003.an var för tre år sedan. Vi var då helt hänförda och därför är förväntningarna stora. Jag kan redan så här inledningen slå fast att detta är ett sagolikt vin. Casa dei Bepi når höjder som nästan inga andra amaroneviner når.

Vi häller upp vinet på karaff ett par timmar innan avspark. Redan vi upphällningen nås vi av en mäktig doft där de rena, mörka, söta körsbären tar livtag på oss. Vi kan stå där och småsniffa mest hela tiden, men vi har en del andra bestyr så vi sliter oss från karaffen.
Strax innan avspark häller vi upp fyra glas. Samma mäktiga doft men nu lite elegantare och mer komplex. Det har tillkommit lite örter, kakao, mer mörka bär och lite, lite torkad frukt.
Dags att låta smaklökarna få sitt. Vi tar en liten klunk och låter vinet virvla runt i gommen. Ah, vilka smaker! Vilken koncentration och elegans. Här har Viviani inga övermän. Smakerna kommer till oss lite i sänder, inte alls allt på en gång. Först körsbären: mörka, söta fullmogna bär, sedan lite mer mörka bär i form av mogna björnbär och blåbär. Strax därpå underbara örter, lite kakao och aningens torkad frukt. Vinet är elva år gammalt, men har en ljuvlig fräschör genom den underbara friska syran. Eftersmaken är på amaronevis gigantisk. Lång och utdragen.
Viviani och  Casa dei Bepi är det mest eleganta amaronevin man kan tänka sig och med en koncentration och komplexitet i smaken som gör oss stumma.

Matförslag? Ja vet inte. Enligt min ringa mening så njuter jag detta helst på egen hand tillsammans med goda vänner i filosofiska samtal, som egen meditation eller till precis som vi gjorde till en fotbollsfinal.

Betyg 5

Vi köpte vår flaska för fem år sedan för ca 40 euro. Inhandlad på Vivianis gård efter en legendarisk vinprovning.

Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen

Till och från dyker debatten om varuprover upp i bloggosfären. Vintankar har sin linje klar. Vi tar emot varuprover, men bara sådant som vi är nyfikna på av en eller annan anledning. Vi tackar därför nej till en hel del erbjudanden bl a starksprit då detta är något vi dricker väldigt sällan
Vi skriver endast om de viner vi gillar eller åtminstone tycker är OK. Detta gäller vare sig det är varuprover eller sådant vi köpt själva. Den enkla anledningen till detta är att vi orkar inte lägga kraft och tid på att formulera oss kring sådant vi inte tycker om.
Vår policy är att på ett tidigt stadium i blogginlägget anmäla att det handlar om ett varuprov, så kan den som inte vill läsa om varuprov snabbt klicka bort sig.

För någon vecka sedan damp det ner möjligheten att få ett varuprov som vi tyckte kändes intressant. Det var Mondo Wine ett företag i PrimeWineGroup som erbjöd oss detta.

2012 Riesling Smaragd Terrassen
Producent är Domäne Wachau en av de större i Österrike. Domäne Wachau är ett kooperativ som förfogar över 420 ha vinodlingar, detta är runt 30% av vinodlingarna i Wachau. Många av odlingarna ligger på branta terrasser som hålls uppe av gamla stenmurar, varav en del räknas in i det skyddade världskulturarvet. Exempel på vingårdar som ingår är: Achleiten, Kollmitz, Loibenberg och Tausend-Eimer-Berg. Geografiskt befinner vi oss några mil väster om Wien utefter Donau.
Källa importörens hemsida.

Druvan är Riesling till 100 % från vingårdar i Loiben, Weissenkirchen, Spitz och Viessling. Druvorna är sent skördade.

Vi låter vinet få en stund i kylen så att det håller runt tio grader när vi häller upp det i våra glas.

Färgen är något blekt gul

Doften är inte stor och svulstig utan mer av det försiktiga slaget, men ändå väldigt tydlig. Vi hittar gula päron, en hel del örter, lite citrus (grape), aprikostoner och en lätt vit blommighet.

Smaken överraskar oss något. Här finns ett inslag av örter, mineraler och kanske lite kåda som ger vinet en härlig charm och samtidigt en speciell touch. Vi gillar den här stilen.
Visst finns det lite av de mer väntade smakerna också: gula päron, persika, aprikos och aningens citrus. Vinet har en frisk och trevlig syra, som vi i början upplevde som lite stram. Hyggligt lång eftersmak där exotisk frukt (mango) gör sig påmind.

Betyg 3+

Vinet släpps den 2:e juni på "Bolaget" och då till ett pris av 119 kr. Vi drack det till en skaldjursblandning av räkor och havskräftor, vilket visade sig vara en perfekt matchning.
Vi dricker det här gärna igen.

Domaine Mathieu en Chatauneuf-du-Pape

En dunderförkylning slog till direkt efter hemkomsten från Rom. Suget efter vin avtog dramatiskt. Jag hittar påbörjade blogginlägg om viner som jag druckit ett par veckor innan Romresan. Här kommer det första.

Det här vinet och den här årgången kom, om jag minns rätt, på vintern 2012 till Systembolaget. Ganska omgående testade vi en flaska. Vi hade nog förväntat oss lite mer utav att vinet då, men för den skull var det absolut inte dåligt. Vi skrev då så här

2009 Domaine Mathieu

Det här vinet är gjort på 90% grenache och de återstående 10 procenten är en blandning av mourvèdre, syrah, cinsault och övriga druvsorter.

De två åren som gått har gjort vinet lite mer moget utan att för den skull vara fullmoget. Vi tror det kommer att utvecklas på ett positivt sätt de närmaste åren.
Doften är fortfarande lite återhållen, men precis som sist är det körsbären, björnbären och kryddorna (peppar och lagerblad) som ger sig tillkänna först. Anstränger vi oss kan vi ana tobak, läder och lite fat.

Är doften lite återhållen så är smaken mera bussig. Solvarm mörk frukt med en aningens fruktsötma: fullt mogna mörka körsbär, övermogna björnbär och mörkblå plommon. Ett litet rödare inslag finns i bakgrunden i form av skogshallon. Ordentligt med örter/kryddor: peppar, lagerblad och provencalska örter.
Hygglig syra och fjäderlätta, mjuka tanniner. Medellång eftersmak där frukten och örterna får sällskap av lite lakrits.
Alkoholen på 15% är helt integrerad med frukten

Det här var gott. Vi betalade 199 kr på "Bolaget", då det begav sig 2012. Det finns inte så många Ch9dP i det här prisläget, men det här måste var en av de bästa chateauneuferna för 200 kr.
Dessvärre är den slut på SB.

Betyg 4
















g

Mer betraktelser från Rom

Vi tar en lugn morgon och äter frukost vid niotiden. Klockan 10 har vi bokat en guidning med en svensk guide.Catharina som bott i Rom sedan mitten på 60-talet. Vi fick en mycket intressant vandring runt "våra" kvarter. Jag kan verkligen rekommendera detta. Man når henne bäst genom att maila henne på catharina@guideirom.com. Vi betalade 150 euro för tre timmar. Värt varenda euro.

Lunchen avhandlades i gårdagens blogginlägg. Efter lunch vandrar vi runt i kvarteren runt Spanska trappan.
Lyxbutikerna verkar inte ha så mycket att göra. Det är J:s och C:s första vistelse i Rom, så det faller sig naturligt att stanna till vid Fontana di Trevi. Kaos som vanligt. Några kvarter bort blir det resans första glass på en av de otaliga glassbarer som finns.

Vi fortsätter till Piazza Navona och på en av bakgatorna ligger en mycket populär vinbar. Cul de sac.
Vinlista är en smärre bibel, men du kan också vandra runt och leta efter något du blir sugen på. Det finns en del att välja på.

Mitt val blir en Pinot Noir från producenten Kellerei Cantina Terlan, som ligger upp i det nordöstra hörnet av i Italien, Syd-Tyrolen om du så vill.Du hittar mer om producenten här.

2013 Pinot Noir
Jag trodde det var en 2012:a och var inte observant på att det faktiskt blev en PN från 2013. Vinet känns väldigt ungt. Tillknäppt, lite grönkartigt och en mycket återhållen frukt, men visst lite körsbär, örter och mineraler går det att spåra. Besvikelsen är stor. 2012:an verkar finnas i Systembolagets BS för 149 kr. Undra om den bjuder upp på ett bättre sätt? Vi betalade knappt 21 euro för vår flaska.
Betyg 2+

Några timmars vila och sedan ut på stan. Vi har bokat bord till kl 20 på Ristorante "Terra di Siena" mycket är sig likt från förra gången vi var här. Vi äter en underbar charkuteritallrik. Köttet som var så enastående senast bjuder idag lite lite mer tuggmotstånd. En underbar chokladdessert får avsluta middagen. Vi dricker en härlig Chianti till maten.

2008 Pian del Ciampolo.
Ett vin från en producent (Montevertine) som här och var i bloggosfären hyllats något kolossalt bl a av Finare Vinare.
Vinet vi dricker är Montevertines enklaste variant.
Vinet är gjort på Sangiovese till 90% och sedan 10% av druvorna Canaiolo och Colorino. Vinet har fått 12 månader på tunnor av slavonsk ek.
Redan i doften noterar vi klass. Lite försiktig doft men ändå tydlig. Här finns körsbär, krossade körsbärskärnor, steniga mineraler och en diffus blommighet.
Smaken är den stora behållningen. Hyfsat slankt och med en lätt stramhet blir det här väldigt gott till vår mat. Frisk i smaken med tydliga körsbär och tranbär. Gott om mineraler. Pigg syra. Snälla, väluppfostrade taniner. Lite örter, lakrits och mandlar i eftersmaken. Det här vinet ska nog drickas nu och något år till. Inget för långlagring.
Betyg 4

Vinet finns inte på Systembolaget, men väl hos Atomwine i Danmark. Då är det årgång 2012 som kostar 149 DKK.

Lördagen ägnas åt sightseeing. Det är J:s och C.s första Rombesök, så vi måste hinna till Petruskyrkan innan köerna blir för långa. Vi beskådar sedan Forum Romanum och Colosseum från utsidan. Timslånga köer får oss avstå från att gå in. Vi släntrar sedan mot Pantheon.
Dags för lunch. Vår guide från fredagen tipsade oss om "Ristorante Archimede S Eustachio". Den är verkligen värd ett besök. Jag åt de allra underbaraste friterade zucchiniblommor med ricotta och ansjovis, lite pasta på karl-johansvamp. Vi drack till detta en Ripasso. En av de bättre Ripasso jag druckit.

2010 Ca´ del Laito, Valpolicella Ripasso.
Producenten Bussola är välkänd för alla amaronefantaster. Detta är deras Ripasso, som vi fick betala 30 euro för. Den ingår inte i sortimentet hos "Bolaget". Druvmixen är 40% Corvina, Corvinone, 45% Rondinella och 15% lite andra druvor bl a Molinara.
En ny bekantskap för mig. Jag har druckit deras Superiore och deras vanliga Amarone. Dom är ju höjdarviner för oss amaronefantaster. Den här Ripasson levererar i samma stil.
Söta mörka körsbär, blåa plommon, lite kryddor och en del kakao får det att vattnas i gommen. Välstrukturerad och samtidigt med en hygglig friskhet. Sammetslena tanniner.
Ja jäklar vad det här var gott!
Betyg 4+

Kvällens middag åt vi på en lite finare restaurang Pierluigi.
Ett välbesökt ställe där du är tvungen att reservera bord. Vi åt lite olika förrätter. J var rent lyrisk över sin som var en skaldjursvariant.

Vi drack till detta ett glas Franciacorta: Il Mosnel Pas Dose.
Vinet är gjort på 60% Chardonnay, 30% Pinot Blanc och 10% Pinot Noir.
Ett friskt och komplext mousserande vin med en fin äppelblandning(gula/röda), lite citrus, aningens mineraler och lite ljus sommarblommor. En perfekt start.
Betyg 4







Våra huvudrätter var helt OK, men kanske att vi väntat oss lite mer. Jag åt en grillad kalvkotlett som var just OK. På vår sommeliers förslag blev det ett vin från Toscana och från ett område föga känt av mig.

2007 Carmignano Sancti Blasii Colline San Biagio
Carmignano DOCG är ett litet (100 ha) och rätt okänt vinområde i Toscana. Beläget dryga milen nordväst om Florens. Du hittar mer om distriktet här.
Det här vinet är gjort på 72% Sangiovese, 19% Cabernet Sauvignon och 9% Merlot.

En fin granatäppleröd färg lyser ifrån våra glas.

Ett spännande vi som jag inte riktigt får grepp om. Viss finns här en hel del Chianti drag, men ändå inte.
Det finns en mörk frukt av körsbär och svarta vinbär, kanske lite mörka plommon. Finmalda örter, lite kakao och en lite jordig känsla. Alert syra och ordentliga tanniner, som tar för sig på ett behagfullt sätt. Eftersmaken något längre än medel och med en härlig lakrits avslutning.
Ett riktigt matvin.
Det här vill jag prova lite mer ordentligt, så jag får hålla lite koll på vad det går att köpa.
Betyg 4

Vi väljer en tiramisu till dessert. Vi konstaterar efter någon smakbit att det här måste vara en av de bästa tiramisu vi någonsin ätit.

Jag ber vår sommelier om ett vin till desserten.
2009 Recioto della Valpolicella, Bussola
Jag är ju en stor fan av recioto, men har aldrig smakat Bussolas.
Det är en perfekt matchning med vår tiramisu.
Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone 50%, Rondinella 30%, Molinara 5% och de återstående 15% en obestämd blandning på Cabernet S, F, Merlot med flera.
Smaken är söt, men med en friskhet som riktigt bra recioto har.
Torkad frukt (russin, fikon, dadlar), mörka körsbär, kakao och kaffe är smaker som vi ögonblickligen noterar.
Den här dricker vi gärna igen.
Betyg 4

Mätta, nöjda och glada vandrar vi hem i romnatten. Detta var sista kvällen, men vi längtar redan tillbaks.

Lite betraktelser från Rom.

I torsdags satte sig paret Vintankar på flyget till den eviga staden Rom. I sällskap hade vi våra goda vänner J och C. J hade nyss fyllt 50 år och aldrig varit i Rom, så vi som varit där ett par gånger fick äran att följa med.
Vad vi upplevde för tre år sedan hittar du i fyra avsnitt med start här.

Vi checkade in på vårt hotell Ponte Sisto på torsdag eftermiddag. Ett trevligt hotell med bra läge. Vi kan verkligen rekommendera detta.

Snabbt ut på stan. 10 minuters promenad. Över Piazza Campo dei Fiori och på bakgatorna till Piazza Navona, där hittar vi en liten restaurang. Ägaren sitter själv och spisar pasta. Vi slår oss ner beställer in var sin pastarätt.
Det blir pasta carbonara, pasta amatriciana och pasta funghi porcini. Enkla rätter à 8 euro stycket, men ack så välsmakande.

Ägaren propsade på att vi absolut skulle dricka en Nero d´avola:
Good price-good wine. Vem kan stå emot detta? Inte Vintankar i alla fall. Åtminstone inte när en sympatisk krogägare på en italiensk familjerestaurang framför det i all välmening.

2012 Calu Nero d´avola.
Producent är Villa Grisa, vars vingårdar ligger på en höjd av 300-500 m över havet på. Vi befinner oss på den nordvästliga delen av Sicilienn i byn Sambuca di Sicilia. Lago Arancio säkerställer att det finns tillgång till vatten även under torra perioder.
Vinet är gjort på den sicilianska druvan nero d´avola till 100%.

Färgen är purpur röd med violetta stråk.
Ett enkelt vin som ackompanjerar maten på ett förträffligt sätt. Det doftar och smakar av skogsbär. Vinet har snälla men för den skull inte mesiga tanniner. Bra syra.

Det är ju så här Rombesöket ska starta: God pasta på en familjerestaurang, enkelt gott vin och allt på en liten bakgata!

Jag dricker gärna det här vinet igen, men det är heller inget jag letar efter. Minns jag rätt betalade vi runt 18 euro för flaskan.
Betyg 3

Den första kvällens middag intogs på ett litet hål i väggen inte så långt ifrån Piazza Campo dei Fiori. Ett hyggligt ställe men inte så mycket. Det vimlar av den här typen av restauranger i hela Rom. Jag orkade inte ens lägga namnet på minnet. Min Saltimbocca var helt OK. Dom andra var också nöjda med sin mat.
Vinet serverades i vanliga dricksglas.

2012 Barbera d´Alba ifrån Prunotto
En ung och frisk Barbera. Det är bärdoften som dominerar. Här finns såväl röda som lite mörkare bär. En fin kryddig ton möter oss ganska omgående. Ordentliga men väluppfostrade tanniner och frisk syra gör det här till ett bra matvin.
Visserligen lite enkel men den föll oss väl i smaken
Betyg 3

Vi betalade dryga 20 euro för den här flaskan.

Det blev ett vin till den här kvällen.

2011 Rosso di Montalcino
Producent är Fattoria dei Barbi. En producent som äger mer än 90 ha vingårdar och har en årlig produktion runt 700 000 flaskor.
Du som vill veta mer klickar här.
100 % Sangiovese så klart.

Färgen är väldigt ljusröd och helt transparent.

Såväl smak som doft känns mycket ung. Här finns tydliga drag av lite ljusare körsbär, lite kryddor och en del fat. Syran är frisk och tanninerna finns där men är mycket beskedliga. Ett helt  OK vin men känns lite tunt. Visst kan vi tänka oss att dricka det igen, men det är inget som vi jagar.
Betyg 3










Lunchen på fredagen blev ett  återbesök hos Antica Enoteca. Vi besökte den här krogen för tre år sedan och vart då väldigt förtjusta. Inget fel på den den här gången heller. Bra mat, hyggligt utbud på viner som kan köpas glasvis, men kanske lite slarvig betjäning. Hur som så dricker vi resans bästa Barbera.

2012 Barbera d´Alba, Pio Cesare
Vinet finns i det svenska beställningssortimentet och kostar där 179 kr. Vi betalade 28 euro på lunchrestaurangen. Det här är deras lite enklare Barbera, där druvorna kommer från flera olika vingårdar runt staden Alba
Vinet har fostrats i 18 månader på franska ekfat.
Här finns körsbär, blå plommon, björnbär, lite mandlar, finstämda kryddor och aningens återhållen blommighet. Vinet är ungt men ändå tillgängligt. Faten är redan nu hyggligt integrerade i frukten. Syran är ungdomligt frisk. Väluppfostrade tanniner.
Vi åt alla fyra lite olika pastarätter och till detta satt det som en smäck!!
Betyg 4-

Philippe Gimel och Saint Jean Du Barroux

Att träffa genuina vinbönder och producenter är alltid givande och något speciellt. Är det dessutom  en engagerad, smått lyrisk och nästintill pedantisk vinbonde med en verbal förmåga att förmedla sina visioner, ja då blir Vintankar smått hänförd. Hänförd är precis vad vi blev i fredagskväll, då vi tagit tåget från norra Halland till Ängelholm för att lyssna på Philippe Gimel och smaka på hans viner, som går under varumärket Saint Jean du Barroux. Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Barroux ca 2,5 mil öster om Avignon i appellationen Ventoux

Philippe i samspråk med en av arrangörerna (Lasse)
på Hedentorps Plantskola

Ett fullödigt reportage om vad Philippe sa och hur han ser på vinmakandet mm hittar du på bloggen Finare Vinare. Det är så bra återgivet att det finns ingen anledning för mig att göra annat än att hänvisa till den länken.

Vi tycker att hans enkla med väldigt snygga etikett är värt ett eget hedersomnämnande.

Till vänster har vi Mount Ventoux. Till höger
Les Dentelles de Montmirail. I mitten Le Barroux.

Alla viner har samma etikett, men färgen på etiketten varierar. På baksidan av flaskan lämnas det sedan lite information om vinet.
Den här träffen kunde bli av tack vare Billigt Vin Ingvar och den svenske importören Bristly Wines.

Gabriel Enning från Bristly Wine in action.

Nu över till de viner vi provade. Jo, ekologisk odling och certifiering hos Ecocert.

2010 La Source

Vi drack det här vinet när det lanserades i Sverige på senhösten 2013. Vad vi tyckte då kan du läsa här.
Den ungefärliga druvblandningen är 75% Grenache, 25% Carignan och 5% Cinsault. Vinet har fått ett par år på cementtank innan buteljering. Druvorna kommer från lite större klasar med större bär, detta för att få vinet mindre tanninrikt.
Detta är deras "instegsvin" eller vardagsvin som Philippe uttrycker det. Å visst är det lite enkelt och okomplicerat, men ändå med en viss charm.
Doften är aningen diskret, men de mörka bären och örterna kan vi ändå urskilja.
Smaken är fylld av mörka bär och örter. Lite kakao och lakrits kan vi också notera. Ett bra tanninbett, trevlig syra och fin balans.

Betyg 4-

Priset 151 kr i beställningssortimentet känns som köpvärt.

2010 L´Argile

även det här vinet drack vi i höstas och skrev då så här.
Druvmixen är här 75% Grenache, 15% Syrah och sedan lika delar Cinsault och Carignan. Här väljer han druvor från Grenache som är mindre än de som används till La Source. Vinet har legat  dryga 18 månader på cementtankar eller tankar av emalj. Ingen ek alltså.
En tydligare och lite större doft möter oss den här gången. Mörka bär, en del örter, och lite mineraler.
I munnen kan vi omedelbart notera att det här vinet är mer komplext och kraftfullt. Visserligen mörka bär och örter igen, men nu lite elegantare och kraftfullare på en och samma gång. Bra syra och med tanniner som tar för sig lite mer, utan att på något sätt vara ohövliga. Eftersmaken är också lite längre, frukten komplexare och en fin lite kryddig avslutning.

Betyg 4+

201 kr i beställningssortimentet kostar det här vinet. Värt varenda krona.

2009 La Pierre Noir

Det var årgång 2008 jag köpte i höstas och ännu oprovat för Vintankars del. Druvblandningen är runt 85% Grenache och 15% Syrah. Druvorna är här ännu mindre och därmed blir smakerna ännu mer koncentrerade och tanninerna tuffare. Vinet har fått tre år på cement- eller emaljtankar och ett år på flaska för att nå en mognadsgrad som marknaden kan uppskatta.
Ännu större doft. Packad med de mörkaste av körsbär, lite örter, steniga mineraler och aningens lakrits.
I munnen får vi ett vin som är gudagott. Den mörka frukten går som ett signum igenom Philippes viner. Mörka körsbär, mogna björnbär, lite blåbär och ett litet stänk hallon. Gott om örter och mineraler. Bra syra och med tanniner som biter. Tillsammans med maten tonar tanninerna ner sig. Lång eftersmak med lakrits, lite peppar kanske kanel men framförallt mörk frukt.

Betyg 5-

Bra nära en klockren femma. Jag har ett par 2008:or hemma och vi kommer snart att korka upp en flaska vid första bästa tillfälle. Vi fyller självklart på med 2009:or så fort Gabriel signalerar att den årgången finns i beställningssortimentet.
Priset 271 kr känns närmast som ett fynd. 

Vi serverades en kall soppa på gröna ärtor och lite skaldjur.
Nu var det dags att njuta av det vita vinet.

2012 La Montagne

Det här vinet är gjort på druvorna Grenache Blanc, Clairette och Bourboulenc. Vinet finns inte på den svenska marknaden just nu. Väldigt ungt, men ändå med en fin fruktighet och en del steniga mineraler. Har en viss sälta som gör att det går bra ihop med skaldjur. Riktigt trevligt. Det internationella priset ligger runt 20 euro. Det gjordes endast 849 flaskor

Betyg 4

2005 Oligocène

Här har det använts 75% Grenache, 15% Syrah och sedan lika delar Cinsault och Carignan.
Lite lättare i sin framtoning och med lite snällare tanniner. Den mörka frukten, den lätta men friska syran och de steniga mineralerna gör det här till ett gott och lättdrucket vin.
Betyg 4-.

Finns inte till salu i Sverige.

2011 Le Micro Climat

Under tre dagar plockade man druva för druva av sent skördade Grenache, Syrah och Carignan från  hela egendomen. 940 halvflaskor gjordes av det här vinet.
Jag hade ett tåg tillbaka till Nordhalland som gjorde att jag lite snabbt hann ta några små klunkar. Svårt att hinna analysera så mycket. Jag kan säga så mycket att det här var rena vuxengodiset. Sött men ändå med en skön friskhet.
Är noterat som tillfälligt slut hos SB. Priset per halvflaska är 350 kr.

De snabba två/tre sippar jag fick gör att något betyg kan jag inte sätt. Det smakade dock mera......



Nina & Fredrik på Bygdegården i Strövelstorp var kvällen kockar. Fantastisk god mat!!!!

Dolcetto. Roagna vs Domenico Clerico

Dolcetto är en druva som vi på senare år kommit att uppskatta allt mer. Visst, den kan tyckas enkel och inte så mycket att orda om, men den ett matvin och därför värd lite uppmärksamhet.
Vi har den senaste tiden druckit Dolcetto ifrån två olika producenter. Båda dessa Dolcetto tycker vi håller hög klass, som av en händelse är båda från 2010

2010 Dolcetto, Roagna

Den här drack vi för dryga året sedan och tyckte då så här. Beskrivningen då stämmer väl överens med hur vi upplever vinet idag: ungdomligt, syrliga körsbär, röda vinbär och några stänk koncentrerad  hallonsaft. I bakgrunden finns en liten nypa örter, regnvåt jord och multnande kompostjord.
Smaken är slank och med en härligt, syrlig röd frukt. Syran känns lite intensiv så där omedelbart, men lugnar sig så fort den får sällskap med lite mat. Tanninerna gör sitt jobb utan att ta allt för stor plats. Eftersmaken är knappt medellång och där får frukten samsas med örter och en lätt lakritston samt lite krossade körsbärskärnor.
Betyg 4

2010 Dolcetto Visadi, Domenico Clerico
Det är ett år sedan vi drack årgång 2007 av detta vin. Vad vi tyckte då hittar du här.
Du som vill veta mer om producenten får klicka på länken till deras hemsida.

Det görs ca 25 000 flaskor av denna dolcetto. De första dolcettoplantorna planterades 1950 och de senaste 2004. Macerationen varar 5-7 dagar tillsammans med druvornas skal.Vinet har legat 10 månader på rostfria ståltankar innan de buteljerades.

Doften är lite mer diskret än vad vi minns att 2007:an hade och vad Roagnas version visade upp. Vi tycker oss ändå känna att frukten hos denna Dolcetto har en mer komplex fruktblandning av röda och mörka bär.
Smaken är slank, stram och vill inte bjuda upp riktigt.
Precis som i doften finns det också ett mörkare inslag av bär. Både syra och tanniner visar sig i inledningen lite tuffa, men så fort vinet får samsas med vår pastarätt kommer de bra överens med oss.

Vi dricker halva flaskan dag 1 och återvänder till den dag 3. Vi möts nu av ett mycket mer tillgängligare vin.
Doften är tydligare och det är framförallt den lite mörkare frukten (blåa plommon, mörka körsbär, slånbär) som stigit fram ur sina gömda vråer.
I munnen är vinet lika slankt men något mindre stramt. Tanninerna känns mer avrundade, men ändå väldigt aktiva. Syran har lugnat ner sig. Mer örter och en fin fruktkompott av mörka och röda bär. I eftersmaken en lätt touch av lakrits.

Betyg 4

Vinet är köpt via SB:s beställningssortiment för 129 kr.
2 kr dyrare blev dom här vinerna efter alkoholskattehöjningen första januari. Både 2007:an och 2010:an finns tillgängliga. 
Är du nyfiken på att prova en Dolcetto, så blir min rekommendation att välja årgång 2007 då den är mer drickklar just nu eller Roagnas 2010.

Två Barolo från 2005

Vi har den senaste tiden druckit två olika Barolo från året 2005, som båda varit väldigt goda och som vi inte skrivit något om. Det får vi råda bot på.

2005 Barolo Serralunga d´Alba, Massolino
Vill du veta mer om producenten kan du läsa det här.

Detta är deras enklaste Barolo, som det görs runt 38 000 flaskor av årligen. Druvorna kommer från lite olika gårdar i Serralunga. Vi drack en 2003:a för ett år sedan.

Ingen stark doft, men ändå tydlig. Här finns en skön blandning av mörka och ljusa bär. Lite läder och jord. En finstämd ton av örter snirklar sig fram emot vår nos. Ett visst floralt inslag (rosor, violer) finns där också, inte så markant utan precis så att vi anar oss till det. Trevligt är ordet, sa Bull.

I munnen får vi ett ganska så slankt vin med begynnande mognadstoner. Inte så stramt som vi väntat oss utan faktiskt hyggligt mjukt. Här finns en lättsam rödaktig frukt med hallon, syrliga, ljusa körsbär och jordgubbar i centrum. En hel del finmalda medelhavsörter, lite kakao, aningens eukalyptos och lite violer på slutet. Tanninerna finns där men överraskar oss med sin mjukhet. Vinet har en friskhet som vi sätter på den alerta syrans pluskonto. Eftersmaken är lite längre än medel och det är framförallt där som eukalyptosen och violerna gör sällskap med fina frukten.
Betyg 4
Vår flaska är köpt 2009 hos SB för 315 kr

Producent är Paolo Scavino, som grundades 1921 i Castiglione Falletto. Idag ligger produktionen på ca 120 000 flaskor som kommer från druvor som odlats på de 23 ha stora ägorna i Baroloområdet. Dom odlar Dolcetto, Barbera och Nebbiolo.
Dom har sex vingårdsbetecknade Barolos, varav vi drack Bricco Ambrogio under förra året. Den här kvällen är det deras enklaste instegsbarolo som får visa vad den kan.
Druvan är så klart Nebbiolo till 100%, som kommer från sju olika vingårdar. Vinifieringen görs, separat för varje vingård, i rostfria ståltankar. Malolaktisk jäsning i ektunnor, därefter får vinet uppfostras 10 månader på (oakbarrels) och ytterligare 12 månader på "large casks". Den slutliga blandningen får sedan ett år på rostfria ståltankar och 10 månader på flaska innan det når ut på marknaden.

Nu raskt över till själva vinet.
Även det här vinet visar upp klara mognadstoner och har en mjukhet som tar oss med häpnad. Vi var nog inställda på lite tuffare tag. Är detta något generellt för årgången 2005?

Vi nås av en välutvecklad doft. De ljusa bären dominerar, framförallt i form av körsbär, men visst lite hallon och en del nypon går inte att missa. Spetsad med en viss kryddighet och tydliga nyponrosor. Vi kan också ana oss till lite eneträ och läder.
I munnen får vi ett slankt vin med en viss stramhet, men mycket mindre än vi väntat oss. Vi bjuds på en tillgänglighet som vi verkligen uppskattar. Ljusa, lite syrliga körsbär är det första vi tänker på, sedan skogshallon, jordgubbar och lingon. Härliga kryddor kompletterar frukten på ett behagfullt sätt.Tanninerna är förstår närvarande och påtagliga, men de är rejält avslipade och nästan lena. Eftersmaken något längre än medel och det är här som de florala inslagen tar sig fram såväl violer som rosor och med ett kryddigt avslut.
Här finns också några uns kakao och lakrits.

Vi gillar verkligen det här vinet, som tillsammans med vårt lamm blev en hit. På egen hand fick vinet att spela ut hela sitt register av smaker. Vi kan bara göra tummen upp!
Betyg 4 +

Vi köpte den här flaskan under 2010 på SB för 345 kr. Nu är det årgång 2009 som är tillgänglig för 349 kr.
Det får bli en påfyllning.

Las Flors 2010

Vi skrev för ett par dagar sedan om Les Obriers de la Pèira, instegsvinet hos producenten La Pèira en Damaisela, vars vingård ligger i Terrasses du Larzac i Languedoc.
Vi lägger på ytterligare knappt 150 kr för att ta oss till nästa nivå d v s deras andra vin Las Flors.
Detta är ett av våra favoritviner alla kategorier. Vi kan fortfarande minnas vår första flaska på försommaren 2010 (innan bloggen var igång). Vi var alldeles hänförda och utnämnde detta till ett av de fem bästa vinerna vi drack under 2010. Det var årgång 2006. Vi har sedan dess alltid köpt ett antal flaskor av varje ny årgång.

Vill du läsa vad vi tyckte om tidigare årgångar så hittar du våra noteringar om: 2006:an, 2007:an, 2008:an och
2009:an på dessa länkar.
Nu är det dags för den första 2010:an.

Las Flors blandas på runt 20% Mourvedre, 40% Syrah och 40% Grenache.

Det första som slår mig, då vi häller upp vinet på karaff, är att det är inte samma omedelbara doftexplosion som vi mött i de tidigare årgångarna. Visst känner vi igen de mörka körsbären, vildhallonen, de läckra örterna och lakritsen, men återhållen på ett sätt som överraskar oss. Vi känner att det finns en hel del underliggande saker som vill fram, men de hålls tillbaka.

Lite samma är det med smaken. Här finns så mycket som inte orkar ta sig upp till ytan. Ändå är det trots detta riktigt gott. Den sköna blandningen av sommarvarma mörka och lite ljusare bär, de eleganta kryddorna, lakritsen och kakaon är som vanligt formidabel. Tanninerna är väluppfostrade och  lite lätt sandpappertonade och gör sitt jobb med elegans. Eftersmaken bjuder inte upp på det sätt vi är vana vid. Visst den är halvlång, visst finns frukten och kryddorna där, men de får inte blomma ut eller tränga fram på typiskt Las-Florsvis.

Våra förväntningar på det här vinet är alltid skyhöga och idag nås inte dessa. Vi känner att vinet har så mycket mer att erbjuda än vad det gör den här kvällen. Ja egentligen kvällarna, då vi sparat en slatt till dag två. Visst blir vinet lite mer tillgängligt, men inte så mycket som vi tror att det finns i vinet. Våra resterande flaskor lägger vi längst in i källaren med etiketten "testa nästa flaska 2016". Under tiden har vi fyra andra årgångar att plocka av.

Jag kanske låter lite gnällig och petig. Låt mig då slå fast att LasFlors 2010 är gott och ge vinet två år i källaren, så blir det säkert en stor upplevelse 2016. Det är min övertygelse.

Betyg 4

I beställningssortimentet finns 2010:an för 321 kr och 2008:an för 301 kr. Varför inte köpa bägge för en jämförelse.

Löjrom och Piggvar. Champagne och Chablis.

I fredags kom mina brors barn på besök. Dom meddelade att dom hade med sig en stor piggvar och att dom också ville bjuda oss på middag. Detta betyder också att "vi blir väldigt glada om ni står för vinet", vilket vi gör med glädje. Vi la till att då fixar vi en förrätt. Ur frysen tog vi fram lite löjrom. Ur lökförrådet ( det egenodlade) tog vi fram en rödlök. Och så rostade vi bröd.
Vilken fest det blev så här den första fredagen i maj!

Blanc de Noir, Jean Laurent.
Vår sista flaska av den här standardchampagnen fick det bli.

Jean Laurent har sina ägor i den sydliga delen av Champagne som kallas Aube, jordmånen är kritrik. I Aube odlar Jean Laurent Pinot Noir och Chardonnay på ca 16 hektar. Aube är definitivt Pinot Noir-land och flaggskeppet i vinproduktionen är givetvis deras Blanc de Noirs.
En champagne som endast är gjord på druvan Pinot Noir, då får vi en BlancdeNoir.

Färgen är gyllengul med en liten rödgul ton.
Det doftar av smultron, röda äpplen och kritiga mineraler.
Smaken är torr och frisk. Röda äpplen, jordgubbar och smultron dominerar i smaken, men visst finns det lite örter, mariekex, citrus och en del mineraler.
Behaglig och frisk syra har den här champagnen.
En enkel champagne, men ändå väldigt god, som på sitt lättsamma sätt förgyller en fredagskväll.
Vi har köpt den från Winefinder och betalade 259 kr flaskan. Den säljs endast i sexpack.

Betyg 4-

Piggvaren serverades med färsk potatis ( dock ej svensk), skirat smör och pepparot. Grillad sparris blev det enda tillbehöret. Det här var inte bara gott, det var helt enkelt "gör gött".

2010 Chablis 1er Cru Mont-de-Milieu, Domaine Pinson.

Detta är en trogen gäst i Vintankarhemmet. Vi köper en sexpack, för de är endast så de säljes, kanske vartannat år. Det är nog den Chablis jag bloggat mest.
2010:an drack vi vår första flaska av i november.
2008:an skrev jag om för ett år sedan.
2006:an skrev jag om för två år sedan.

Doften känns fortfarande ungdomlig och med gott om citrus, vita blommor och mineraler. I bakgrunden finns där lite tropisk frukt, en lätt touch av honung och aningens kaprifol.

Smaken är mycket frisk med en lätt elegans och också med en viss komplexitet. Citrus och äpplen dominerar till en början. Vi gillar den friska syran som balanseras på ett elegant sätt mot resten av vinet. Gott om mineraler finns det. Vi hittar efter ett tag en del tropisk frukt, lite örter och persika. Speciellt i den medellånga eftersmaken.
Vinet känns fortfarande ungt och vi tror på en bra utvecklingen de närmaste åren.
Vi kan återigen konstatera att Domaine Pinson leverar med hög klass.

Betyg 4

Våra flaskor är inhandlade från beställningssortimentet. De såldes då endast i förpackningar om sexflaskor för ett pris om 1 520 kr.
Nu finns årgång 2011 hos "Bolaget" och dessa går att köpa styckevis för 220 kr.

En Pinot Noir från Alsace. Gustave Lorentz

I förra veckan besökte vi Berzelius Bar & Matsal. Det var dags för lite allsvensk fotboll, så vi samlades för lite mat innan matchen. Jag valde en örtstekt lammfilé, några hade valt torskrygg andra någon husmankost och alla ville dricka rödvin eller öl. Det fick bli en Pinot Noir från Alsace

2009 Pinot Noir Reserve, Gustave Lorentz.

Gustav Lorentz är ett familjeföretag som grundades 1836.  Idag leds företaget av den sjunde generationens vinamakare Geogre Lorentz. Vineriet ligger i byn Bergheim. Alla deras vingårdar är idag ekologiskt certifierade. Totalt gör dom runt 1.8 miljoner flaskor.
Systembolagets hemsida visar att det finns åtta olika vita viner tillgängliga.

Druvan är Pinot Noir till 100%.

Färgen är ljusröd och är helt transparent.

Det doftar av röda bär: ljusa körsbär, hallon och röda vinbär. Några stänk örter kan vi också notera.

I munnen får vi ett enkelt, slankt och rättframt vin utan några krusiduller. Smaken domineras av de röda bären och en tydlig kryddighet (peppar). Frisk, ungdomlig syra men ändå snällt och tillmötesgående. Lätta tanniner och en medellång eftersmak gör vinet lättdrucket.

Vi sammanfattar detta som ett helt OK vin. Inget vi ställer oss i kö för att köpa, men vi dricker det gärna igen.

Betyg 3

Jag vill minnas att vi betalade runt 370 kr för vinet.