2012 Morgon "Cote du Py", Jean Foillard

Under sommaren har vi hunnit med ett Beaujolaisvin. Ett ganska hyggligt sådant. Vi drack årgång 2010 för två år sedan och då tyckte vi så här.

2012 Morgon "Cote du Py".
Producent är Jean Foillard. Vi befinner oss i Beaujolais, som ligger i södra Bourgogne, strax norr om Lyon. Morgon är ett av tio Crus, vingårdslägen, i området. Vinet är till 100% gjort på druvan Gamay

Vi låter vinet få dryga halvtimman i glaset, innan vi tar oss an det.
Doften är återhållsam och bjuder inte riktigt upp. Visst finns det en del röda bär främst hallon, lite kryddor, våta stenar och andra mineraler.

I munnen är det en slank dryck som glider genom våran strupe. Ett ungt vin, kanske för ungt. Frukten är rödaktig och sval. Bären som vi känner förknippar vi med hallon, lingon och ljusröda körsbär. Örter och mineraler finns det en del av. Eftersmaken något kort. Inte helt avslipade tanniner ger vinet ett något kartigt intryck.

Vi faller inte riktigt för det här. Den flaskan vi har kvar ska få ligga till sig ett par år, så får vi se vad som hänt. Beaujolais övertygar inte den här gången heller, därmed inte sagt att det här är ett dåligt vin. Vi förväntade oss nog lite mer.


Priset 249 kr tycker vi är i överkant.

Betyg 3+

ValCerasa. Etna Bianco.

Hustrun gjorde för någon vecka sedan ett besök i Köpenhamn. Hon fick som uppgift att svänga förbi Cibi e Vini och hämta upp den nya årgången av Ochipintis Frappato (2012) samt lite annat smått och gott. Det visade sig att Fabio och Mie hade stoppat ner en bonusflaska, som vi drog korken ur i söndags.

Det här är ett vin från producenten Alice Bonaccorsi. Familjen Bonaccorsi har bedrivit vinodlingar på de nordöstra sluttningarna av vulkanen Etna i fyra generationer. Vingårdarna ligger på 500 - 850 m över havet. 1996 började dottern Alice bli involverad i vintillverkningen och efterhand har hon och hennes man tagit över verksamheten, samtidigt har de utvidgat den så att den idag omfattar 20 ha vinodlingar. De odlar i huvudsak de lokala druvorna Nerello Mascalese, Nerello Cappuccio och Carricante. Dom tillämpar Organisk-biologiska odlingsmetoder.

2011 ValCerasa Etna Bianco

Det här är ett vin gjort till 100% på druvan Carricante.
Druvorna kommer från vingården Calderara (1,8 ha), som ligger på sydsidan av Etna på en höjd av 850 m över havet.
Jäsningen sker i rostfria ståltankar. Vinet får ligga till sig runt två år på ståltankar (tillsammans med skalen).

Hustrun hade fått order om att vinet ska serveras kallt. Vinet får tillbringa en tid i kylen.

Färgen är gyllengul med lite ljusgröna stråk.

Doften är till en början rätt återhållsam. Det krävs en stund i glasen för att dofterna så sakteliga ska stiga fram, men något sniffarvin är det inte. Vi kan dock identifiera lite inslag av citrus, kryddor/örter, mineraler och vita blommor.

I gommen lever vinet upp på ett helt annat sätt. Här är det fullt av smaker: citrus, gråpäron och ordentliga mängder kryddor/örter och vulkaniska mineraler. En ordentlig syra finns det. Allt i en imponernade balans och harmoni.

Eftersmaken är lång med mera citrus, mineraler och kryddor, men också mer subtila dra av honung, melon och päron.



Ett kraftfullt och lite annorlunda vin. Man kan riktigt känna den vulkaniska jorden som vinrankorna vuxit i. Kanske saknas det lite elegans. Och så måste det vara mat med lite smaker i annars tar vinet helt över.

Vi gillar det här och dricker det gärna igen. Tack Fabio och Mie för den här goda och intressanta vinupplevelsen!

Betyg 4-

Hos Vini e Cibi kostar vinet 160 DKK.

Rött vin från Österrike: Pannobile

Vi läste på bloggen  Billigt Vin om den Österrikiska producenten Pittnauer. Det tog några veckor innan vi kom oss före att gå in "Bolagets" hemsida och lägga en beställning. Då fanns inte Dogma i sortimentet, men nu har den åter kommit in i Beställningssortimentet, fast nu i årgång 2013. Vi beställde tre olika  årgångar av Pannobile. I helgen testade vi den äldsta.

2008 Pannobile
Så här står det på  ( importörens hemsida):
Premium kvalitet, handskörd. Vingårdslägena för Pannobile ligger i sydvästsluttningar vid sjön Neusiedlersees östra strand. Jordmånen består av sand och grus, med inslag av kalk.Vingårdarna är inne på sitt 3:e år i sin väg mot biodynamisk certifiering. Pannobile är namnet på en vinodlarförening bestående av 9 medlemmar, alla med vingårdar i Gols. Framställning: Jäsning till största delen i rostfria ståltankar, under regelbunden remuage och pneumatisk punsch down, delvis i öppna kar under manuell punsch down. Malolaktisk jäsning görs i ekfat, med efterföljande mognadslagring i 18 mån. Faten är delvis nya 500 l franska fat och delvis använda 225 l franska barriquer. 

Det här är ett vin gjort på druvorna Blauer Zweigelt till ca 50%. Andelen Blaufränkisch varierar mellan 40%  och 45 % och St Laurent varierar mellan 5% och10%.
Allt beroende på vilken årgång det handlar om.
Av dessa druvor är det endast Zweigelt jag smakat tidigare. Och det endast vid två tillfällen.

Färgen är riktigt mörkröd med en dragning åt det blåsvarta hållet.
Doften är svag, ja nästan lite återhållsam till en början, men efter någon halvtimma så börjar det tränga fram en del trevliga aromer. Vi upptäcker efter hand lite mörka bär, en lätt kryddighet, en trevlig och nätt rökighet och aningens rått kött.

Det första vi noterar i smaken är den fina kompotten av mörka och röda bär. Detta blandas så småningom upp med fint malda kryddor. Lägg därtill en mycket trevlig inslag av lite järnhaltiga mineraler. Frukten finns hela tiden i centrum tillsammans med en alert syra, som ger vinet en sådan fräsch pigghet. Tanninerna håller sig i bakgrunden i en underordnad roll och är samtidigt väldigt mjuka och lena. Eftersmaken är av medellång karaktär och här finns en liten bitter ton, som till viss del påminner om den från riktigt mörk choklad.
Det här var trevligt. Mycket gott!
Både hustrun och jag är överens att det här var inte sista gången vi drack Pannobile från Pittnauer. Tur att jag då inhandlade en flaska vardera av årgångarna 2009 och 2010.
Vi kan varmt rekommendera det här vinet!

Betyg 4

Det här är ett vin med skruvkapsyl. Något för många producenter att ta efter!

Vår flaska är köpt på "Bolaget" för 209 kr Årgång 2009 kostar 215 kr och årgång 2010 277 kr.
Vi återkommer senare under hösten med de två senare årgångarna. Tanken är att ställa dom mot varandra.

Valpolicella Classico och Ripasso från Fratelli Vogadori

Jag har vid mässan "Mitt Kök" i Göteborg, såväl 2012 som 2013, kommit i kontakt med näthandlaren Xwine.se. Jag provade vid dessa tillfällen deras Valpolicellaviner och deras Baroloviner. Allt verkade mycket lovande, men jag har inte kommit loss och gjort någon beställning. Inte förrän för ett par veckor sedan.
Jag gjorde en beställning av två blandlådor. Den ena med viner från Valpolicella och producenten Fratelli Vogadori och den andra med viner från Baroloproducenten Fratelli Revello.
Så här skriverXwine om sig själva:

Vi ville att alla skulle kunna ta del av vin från de lite mindre, genuina gårdarna som tillverkar vin med största omsorg och kvalitet. Vinet du köper av oss kommer direkt från gården och levereras från dörr till dörr. Vi tar hand om allt det praktiska inklusive alkoskatt och svensk moms, du ska bara ta hand om din nära och kära och bjuda på ett riktigt gott vin.

Häromdagen hämtade jag ut mitt vin. Igår var det dags för den första flaskan. Det blev en Valpolicella Classico. Det är ju Valpolicellaproducenternas enklaste vin och jag gillar det här lite enkla vardagsvinet. Jag tycker också att det säger en del om producenten. Kan man göra ett riktigt bra vardagsvin, ja då är ofta amaronevinet också väldigt bra.

Producenten Fratelli Vogadori har sina verksamhet någon mil öster om Negrar. Det är tredje generationen vinmakare. Bröderna Alberto, Gaetano och Emanuele arbetar där tillsammans med sin far.

2012 Valpolicella Classico

Vinet är gjort på druvorna Corvina, Corvinone, Rondinella, Osoleta och Negrara. Druvorna har torkats i en månad. Vinet har fått jäsa runt 18 dagar i tankar av rostfritt stål med naturlig jäst. Vinet får sedan en uppfostran om 8 månader på franska ekfat.

En försiktig men trevlig doft känner vi, då vi sniffar på vinet. Vi känner tydliga toner av mörka körsbär, en del kryddor och ett stänk av viol.

I munnen får vi ett ungt och friskt vin. Smaken domineras av mörka körsbär med en viss syrlighet. Här finns också en del örter, mogna plommon och skogsbär. Kanske inte så lång i eftersmaken, men där finns ett läckert inslag av krossade körsbärskärnor som ger en spännande liten bitterhet. På slutat kan vi också känna igen lite mandlar.

En väldigt god basvalpolicella, som gör sig bra till enkla pastarätter och pizza. Vinet är riktigt njutbart, i sin enkelhet, på egen hand. Det är främst de mörka körsbären och de krossade körsbärskärnorna som jag faller för.

Betyg 3+

2012 Valpolicella Classico Superiore Ripasso. 

I stort är det samma druvblandning som i basvalpolicellan. På Xwines hemsida står det följande:

Vinifiering: Skördeuttag 2 kg per stock, druvorna torkas i 1 månad. Fermentationen sker därefter under kontrollerad temperatur (24 ° C), i ståltank med daglig "follatura" under 7 dagar. Detta följs av malolaktisk jäsning och en andra fermentation på restprodukten från tillverkningen av Amarone. Vinet lagras därefter på ekfat i 18 månader innan det buteljeras. Slutlig lagring under 6 månader på flaska.

Det finns mycket som Ripasson har gemensamt med Valpolicella Classicon. De tydliga mörka körsbären, de krossade körsbärskärnorna, de mogna plommonen och örtstänken. Ripasson har också en del tydliga amaronedrag, främst är det inslaget av torkad frukt vi känner men också avslutet av kakao och fat. Ripasson blir lite rundare och mjukare.
Hustrun och mina åsikter går isär i synen på Ripasson. Jag tycker den enkla Valpolicella Classicon är renare på något sätt och inte alls lika inställsam som Ripasson. Den blir för mig mer genuin och har mer egen charm.
Hustrun däremot gillar Ripasson med sin mjukhet  och lite rundare stil. Hon tycker också att den torkade frukten ger Ripasson en speciell charm.

Betyg 3+

Vinerna finns inte på "Bolaget". Valpolicellan kostar dryga  hundralappen och Ripasson kostar runt 150 kr hos Xwine. Min blandlåda med 2 Valpolicella Classico, 2 Ripasso och 2 Amarone kostade 1 049 kr.

Amaronen är av årgång 2010, så den får ligga något år i källaren innan jag drar korken ur den första flaskan. Jag håller mig till regeln att addera  fem år till årtalet på flaskan innan jag öppnar ett amaronevin.

Veckans Amarone: Casa Vecie från Brigaldara

I veckan som gick bekantade vi oss med en för oss ny Amarone. Vi har hört mycket gott om Brigaldaras amaroneviner. Dags för Vintankar att bilda sig en egen uppfattning.

Om producenten Brigaldara (hämtat från Winemarket Nordics hemsida):

I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.

2008 Casa Vecie.
Det görs runt 15 000 flaskor av den här amaronen. Av deras standardamarone, som också finns på "Bolaget", görs det årligen 60 000 flaskor.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. Dessa kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona. Den här vingården ligger runt 400 m över havet, vilket gör att druvorna växer långsammare, vilket leder till att de ger ett djupare och något sötare vin.
Druvorna har fått torka i ett par månader. Vinet har fått vila upp sig i 24 månader på barriquer och ytterligare 12 månader på 24 hl franska ekfat.

I sedvanlig ordning låter vi vinet få ett par timmar på karaff innan det är dags att avnjuta det. Det här kan inte nog betonas att amaroneviner behöver luftas ordentligt!

En härlig amaronedoft med mörka körsbär, torkad frukt, varma kryddor och aningens fat är vad vi noterar. Det är en stor och varmdoft!

Smaken är stor och kraftig på typiskt amaronevis.
I gommen är det första vi känner söta mörka körsbär och torkad frukt (fikon och russin). Den torkade frukten dominerar inte på något sätt utan är bara väldigt tydlig. Här finns en trevlig syra som ger friskhet. De mjuka, lena tanninerna ger vinet en särskild karaktär.
Eftersmaken är riktigt lång och komplex. Här framträder en tydligare sötma, utan att för den skull vara ett sött vin. Det finns gott om torkad frukt, varma kryddor, choklad och lätt rostade fat.
Trots alla dessa positiva attribut, så känns vinet inte helt moget. Vi tror på en bra utveckling det närmaste året, men långlagring (5-10 år) känns tveksamt.

Betyg 4+

Vinet är köpt på "Bolaget" för 348 kr. Nu är det årgång 2009 som gäller. Vad jag hört så ska denna årgång vara en klass bättre än 08:an. Jag kommer att fylla på med 09:or.

Det blev några roséer i somras.

Vintankar dricker inte så mycket rosé. Det blir ett par flaskor på sommaren och så till luncherna på vår franska cykelsemester. I år blir det en tur till Provence i september. Det äventyret kommer vi att återkomma till.
På Västkusten blev det höst tämligen omgående. Åtminstone är det så det känns när det stormar och vräker ner regn. På den halvö i Nordhalland, där Vintankar huserar, har vi klarat oss från översvämningar, så egentligen har vi inte så mycket att beklaga oss över. Vi lider med alla dom längre söderut som fått sina hus och källare översvämmade.
Vi blickar tillbaka på sommaren och lämnar en kort resumé av de roséviner som fallit oss i smaken.

2013 Chiaretto Bardolino
Producent är Cantina de Custoza

Vinet är gjort på 65% Corvina, 20% Molinara och 15% Rondinella. Klassiska druvor i Valpolicella och Bardolino. Jäsning har skett på ståltankar.
Färgen har en ljus klarröd ton.
Doften är lite återhållsam, men vi anar oss till lite röda bär och örter.
Smaken är ung och frisk. Torr och törstsläckande. Här finns hallon och smultron. En trevlig örtighet. I avslutet dyker en angenäm bitterhet upp. Kanske är det den som upplevs som törstsläckande.

Betyg 3

Pris 69 kr. Ett bra pris. Det här rosévinet är riktigt hyggligt.


Cuvée Madame, Chateau Des Demoiselles

Färgen på roséviner kan verkligen skilja sig åt.
Den här rosén har en blekrosa färg med dragning åt orange.

Doften är inte så stark.Vi känner lite hallon och örter.

Smaken är torr och frisk. Här finns en del röda bär i form av röda vinbär och hallon, Vi kan också notera lite örte och en del inslag av citrus. I eftersmaken, som är aningens kort, kommer en spännande nötig ton fram.

Betyg 3

Pris 99 kr


2013 M de Minuty

Färgen har en blekrosa ton

Doften är av det försiktiga slaget med hallon, örter och något apelsinaktigt som fanbärare.

Smaken är torr och frisk. Det finns en fräsch ungdomlighet över det här vinet. Vi känner hallon, smultron, lite örter och en del citrus. Lättdrucket och törstsläckande.

Betyg 3

Pris 105 kr


Årets rosévin blev för Vintankar en Italienare. 2012 Rosato Langhe från Broccardo. Pris 129 kr och betyget 3+. Klickar du på länken ovan så får du våra tankar kring den rosén.

Teroldego och Amarone

I förra veckan fick vi besök av några goda vänner. Vi drack en Teroldego till maten och en amarone till osten. Teroldegon överraskade oss på ett mycket positivt sätt. Amaronen levererade på ett mer förväntat sätt dvs bra!

2008 Teroldego, Marion
Marion är en amaroneproducent som håller till i kommunen Marcellise i de östra delarna av Valpolicella.
Vi har varit imponerade av deras Amarone och Superiore, men lite mer tveksamma till deras övriga viner. En viss omvärdering var på gång, då vi senast drack deras Teroldego. Du kan läsa om detta här.

Detta är ett vin gjort på druvan Teroldego till 100%. Vinrankorna är av en klon som härstammar från Elisabeth Foradoris Teroldego odlingar.
En del av druvorna har legat på torkning i 30 dagar, medan den andra delen har pressats en vecka efter skörd. Musten har sedan blandats och fått ligga på små ekfat runt 30 månader.

Den här kvällen visar vinet upp sig från sin bästa sida. Hustrun och jag tittar på varandra och undrar om det är samma vin som vi drack för två år sedan. Det här är inte bara gott. Det är riktigt gott.
Doften har tydliga drag av mörka bär, lite flyktiga örter och välbalanserade ekfats toner.Det finns ett litet dovare drag i bakgrunden i form av våt jord samtidigt som vi anar oss till lite blyga violer.
Det är inte i doftintrycken den stora skillnaden ligger. Det är hur smaken utvecklats. Här finns rejält med mörka bär: blåbär, björnbär, svarta vinbär och körsbär. Syran är fortfarande frisk, inte alls påträngande utan skänker enbart friskhet åt vinet. Aktiva tanniner som biter så där lite små försiktigt i gommen och skapar därmed ett stort välbehag. Eftersmaken är hyggligt lång med örter, choklad och inslag av ek. På något sätt har eken fångats upp av frukten och fört vinet till en ny nivå.
Betyg 4
Vi har inhandlat vinet genom privatimport och betalade då ca 25 euro inkl frakt och skatt. Detta var vår sista flaska och också den bästa. Man tänker lätt att om jag ändå köpt fler, men ska inte den sista flaskan också vara den bästa?

2005 Amarone della Valpolicella, Le Bertarole
Bertarole är en producent som har sin verksamhet förlagd till utkanten av Fumane. Det är ett litet familjeföretag, där en av sönerna, Marco, är ansiktet utåt. Han har en sällsynt förmåga att entusiasmera och få besökarna på gott humör. Vi har alltid gillat deras amarone, även om den inte platsar på vår toppfemlista.
Årgång 2007, som vi skrev om här, tyckte vi var ett steg i rätt riktning. Nu ryktas det att årgång 2009 ska vara den bästa Le Bertarole gjort, så vi har köpt några stycken, men ännu inte testat dom.

Druvblandningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina. Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.

Vi möts av en doft, där de mörka körsbären, de blå plommonen och de lätta örtaromerna står i centrum. Vi kan ana oss till en ton av läder. Inte särskilt mycket torkad frukt i doften och framför allt inga russin, men ändå väldigt amaronetypiskt på något vis.

I smaken återkommer de mörka körsbären, de mörka plommonen och örterna. En lätt och fin syra skänker friskhet åt vinet. De mjuka, avrundade tanninerna är närvarande, men tar inte så stor plats. Eftersmaken är lång och har den där härliga lilla bitterheten, som man kan känna i riktigt mörk kvalitetschoklad. På slutet får vi ett litet inslag av torkad frukt med en liten nätt sötma.
Betyg 4

Det finns något hos Le Bertaroles Amarone som slår an en gillande klang hos oss. Visst, det finns en hel del producenter av Amarone som är bra och kanske gör en mer insmikrande amarone, men få har den charmen och egna stilen som Le Bertaroles Amarone har. Det är väl detta som gör att vi köper den årgång efter årgång.
När nu flera av våra nördiga amaronevänner talar såväl om deras 2009:a, så är vår nyfikenhet väckt.
Inköpt är den och första flaskan ska öppnas längre fram i höst!

Lagrein. En del av Italiens mångfald.

Vi har dom senaste åren upptäckt en mängd olika druvor i Italien, som vi tidigare inte visste att dom fanns. Vi höll oss länge längs med vinets huvudgata, men genom inspiration från bloggarna Billigt Vin och Italienska Viner har vi upptäckt den mångfald Italien har att erbjuda.
Vi var på vinprovning i Köpenhamn förra våren. Det fanns två viner på druvan Lagrein. Dom verkade lovande båda två, så vi inhandlade en flaska av vardera. Av någon anledning har det inte blivit av att testa dom, men häromkvällen var det dags för ett första försök.

2010 Lagrein di Ora in Ora.
Producent är Ferruccio Carlotto. Han håller till i Alto Adige  i byn Ora, någon mil söder om Bolzano. Verksamheten driver han ihop med sin dotter som är utbildad oenolog. Dom förfogar över en ha med Lagrein och ungefär en halv ha med Pinot Noir. Allt ekologiskt odlat.

Färgen är blålila nästintill svart. Jag vet inte när jag senast drack ett vin som var så här mörkt.

En läcker doft kommer emot oss, där den mörka frukten är det första vi noterar. Här finns också en lite lättare anstrykning av örter, lite järnhaltiga mineraler och en touch av rått kött. Doften är inte så stor, men ändå trevlig.

I gommen breder de mörka bären ut sig. Vi hittar först en rejäl dos blåbär efterhand tillkommer såväl körsbär som björnbär och mogna, frostnypna slånbär. Lite lätta trevliga kryddor piffar upp anrättningen tillsammans med mineraler i järnets tecken. Syran är frisk utan att vare sig vara störande eller påfrestande. Bara en pigg syrlighet som ger vinet en härlig karaktär. Gott om civiliserade tanniner gör det här till ett förträffligt matvin.
Vi dricker vinet under två dagar. Det håller ihop riktigt ordentligt och är precis lika bra dag två som den första dagen.

Vi sätter upp det här på listan över viner som ska inhandlas nästa gång vi är i Köpenhamn

Betyg 4

Vi köpte vinet förra året hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 139 DKK. Av deras hemsida att döma finns det flaskor kvar.

2012 Ruché di Castagnole Monferrato, Luca Ferraris

I början av sommaren fick jag några flaskor, som varuprov, från den Göteborgsbaserade vinimportören
Smaken av Piemonte. Vi har tidigare skrivit om deras Grignolino, Rosato Langhe och Spumante och Nymphae Monferrato Bianco. Häromkvällen blev det den sista provflaskan gjord på druvan Ruché.
Vi har tidigare druckit två viner gjorda på den här druvan: Ruché Laccento samt den magiska versionen från Cascina Tavijn.

Producent är Luca Ferraris med sin verksamhet förlagd till Castagnole Monferrato, som du hittar i Piemonte någon mil nordost om Asti. Ruché di Castagnoli Monferrato fick sin DOCG status 2010. Du som vill veta mer om producenten kan klicka dig in på deras hemsida. Fyra olika viner gjorda på druvan Ruché står på deras produktionslista.

Vi har ett vin som till 100% är gjort på druvan Ruché. Jäsningen sker i 54 hl tunnor av fransk ek. Jäsningen varar i 15 till 20 dagar. Vinet får sedan ligga kvar i samma tunnor med sin skal i ytterligare sex månader. Allt för att vinet ska få sin typiska Ruché framtoning.

Det är en försiktig doft av körsbär, lite hallon och rosor som letar sig fram till vår nos.

I gommen känns vinet ungt och nästan lite slutet. Det vill som inte riktigt släppa loss. Min gissning är att det nog behöver något år till på sig för att öppna upp sig. Med detta sagt så finns det ändå lite trevligt som letar sig fram. Vi kan känna en del trevliga bärsmaker som körsbär, hallon och blåbär. Här finns lite rejäla syror som får oss att tänka på röda vinbär. Vi gillar friskheten i vinet. Det finns en del tanniner. Inte alls mesiga, men ändå inte alltför krävande. En viss kärvhet i den fruktiga medellånga eftersmaken. Några mineralstänk av järn tycker vi oss ana på slutet.
Ett trevligt vin som vi gärna dricker igen. Jag skulle nog vänta något halvår eller år med att öppna nästa flaska.
Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet, där det kostar 174 kr. Det säljs endast i kolli om sex flaskor och då till Systembolag i Västra Götaland

Amarone och Chianti

Fem veckor går snabbt. Det kunder brodern konstatera igår kväll. Det hade blivit dags att ta farväl av det här årets semester. Nåväl om fem veckor är han tillbaka för en en höstvecka.
Vi samlades på kvällen hos Vintankar för att summera denna sommaren.
Ur källaren hade vi plockat fram två flaskor vin.

Det blev en amarone från Viviani en av de amaroneproducenter som vi rankar bland dom bästa. En vanlig Chianti Classico från Querciabella, en producent jag träffade på en vinmässa i Köpenhamn förra året. Du kan läsa om det här.

2011 Chianti Classico, Querciabella.
Querciabella odlar enligt biodynamiska principer. Inget nytt påfund, då dom redan för 25 år sedan odlade enligt organisk-biologiska tankegångar. Dom förfogar över 74 ha i Chianti Classico-området bl a runt Greve, Panzano,Radda och Gaiole samt 32 ha i Maremma. Dom blir därmed bland dom största producenterna i Italien med biodynamiska odlingar. Fyra av deras sex viner kommer från odlingar inom Classico området, ett vin från Maremma samt ett vin på en blandning av druvor från dessa båda områden.

Kvällens vin är gjort på 95% Sangiovese och 5%  Cabernet Sauvignon. Vinet har fått ligga till sig upp till 14 månader på barriquer av fransk ek, mesta dels ett eller två år gamla.
På sin hemsida påpekar Querciabella att inga animaliska produkter eller biprodukter använts, vilket gör vinet lämpligt för såväl vegetarianer som veganer!!

Vi möts omgående av en doft som präglas av körsbär, men också av en röd bärkompott som lingon, tranbär mm. Vi känne lite choklad och rostade fat, som spår av ekfatslagringen, men detta är så väl balanserat med frukten att jag tror den mest inbitne ekfatshataren kan stå ut med detta.

I munnen får vi en chianti som känns ung med en tämligen ren frukt, lite slankare än vad vi förväntat oss och med en stor klunkvänlighet. Precis lika god, om inte godare, än den 2010:a jag testade i Köpenhamn.

Jag känner smaken av körsbär, röda vinbär, lite hallon, några lingon och tranbär. En ljuvlig bär kompott. Ett knippe örter finns med i smakpaletten. I eftersmaken kommer lite mörkare toner fram: svart te, mörk choklad, sötlakrits och aningens läder.
Det finns i bakgrunden något som jag vill karaktärisera som steniga mineraler.
Ungdomligheten och friskheten i vinet är de förträffliga syrornas förtjänst.
Riktigt gott. Mycket tillgängligt idag. Det här vinet håller sig säkert alert i flera år till. Jag gillar den här ungdomligheten och kommer därför att dricka min kvarstående flaska inom det närmaste året.
Betyg 4
På "Bolaget" finns vinet i beställningssortimentet för 199 kr.
Vår flaska är köpt förra året, då Atomwine hade en Querciabella kampanj, för 120 DKK.

2006 Casa dei Bepi, Viviani
För att ta ett riktigt farväl så får det bli ett av de amaroneviner som tävlar om första platsen på Vintankars amaronelista. År efter år levererar Vivianis Casa dei Bepi. Just den här årgången har vi en speciell relation till.
Vid vår amaroneresa 2011 med Clubamarone gjordes en sedvanlig provning av Vivianis viner. Det var årgång 2005 vi fick på provningen. På resans avslutningsprovning fick vi blint prova varje vingårds toppamarone. Jag hade då svårt att plocka ut vilken som var Casa dei Bepi.  Det visade sig att vi fick en 2006:a som nyligen tappats på flaska. Inga likheter alls med den vi dricker ikväll eller med vad Casa dei Bepi brukar prestera. Många gjorde tummen ner för detta vin. Jag vet ju vad "Bepin" brukar prestera, 2006 är dessutom en bra årgång, så vi beställde två lådor. Idag tre år senare är det här bland det bästa du kan hitta i amaroneväg.

Jag har skrivit om den här årgången två gånger tidigare. 2012 skrev jag så här och 2013 så här.
Brodern med hustru är smått lyriska och Vintankar känner sig nöjd med att få avsluta deras Vinsommar på det här viset.

Det är ett enastående vin med ett djup och en komplexitet parad med Vivianis yttersta elegans. Nästan så att vi blir lite tårögda.

Det räcker med en enda sniff så är man fångad i amaronevärldens innersta väsen med torkad frukt, mörka körsbär, kakao och en liten örtkvist. Den lilla alkohol som man kunde ana för ett år sedan är nu helt uppslukad av frukten.
En njutning i sig är att bara sitta och småsniffa.

Smaken! Ja jösses smaken. Stor, kraftfull och komplex. Allt detta i en mycket elegant stil.
Söta mörka körsbär, torkad frukt(fikon, dadlar, russin) något katrinplommon, men också ett litet mörkare fruktinslag av björnbär. Det hela spetsat till av örter. De ligger som lager på lager. Inte allt på en gång utan var smak på sin plats.
Här finns syra som skänker friskhet. Tanniner, väldigt mjuka, lena och behagfulla, som ger vinet karaktär samt håller det borta från syltigheten.
Eftersmaken är gigantisk med sin utdragna längd. Den långa tiden på fat ger sig tillkänna, med aningens vanilj, kaffe och kakao.

Betyg 5

Jag håller det inte för otroligt att jag om ett år eller två kan addera ett plustecken bakom femman. I så fall första gången det händer.
Vi har privatimporterat detta till ca 450 kr inkl sv alkoholskatt och frakt.
På "Bolaget" finns årgång 2007 till priset 750 kr. Jag har tre flaskor i källaren (även dessa privatimporterade), men har själv inte smakat denna årgång ännu.

Brodern bjuder på mat och vin.

Härom fredagen blev hustrun och jag bjuden på mat och vin av brodern och hans familj. Vi vandrade de 15 meter som ligger mellan våra hus och tog med oss tre glas.

2005 Barolo, Massolino

Detta är deras standardbarolo. Jag skrev om den för ett par månader sedan. Du kan läsa detta här.
Det är samma intryck den här kvällen som då och sammanfattningen blir:
Vinet behöver en hel del luft för att komma till sin rätt. Vi får då en trevlig doft, där läder och jord inleder, men frukten tar efterhand över.
Det här är gott. Ett riktigt bra matvin i en lite stram stil. Härlig Barolofrukt, bra syra och hyggligt med tanniner, som är väluppfostrade.

Betyg 4


2011 Promis
Producent är Angelo Gaja. En av de stora inom italiensk vinproduktion med prisbelönta viner såväl i Piemonte (Barolo och Barbaresco) som i Toscana (Montalcini och Bolgheri).
Det här vinet är gjort på druvorna Merlot 55%, Syrah 35% och Sangiovese 10% från Gajas egendomar i Bolgheri. Druvorna har vinifierats var för sig för att sedan blandas under januari och februari. Vinet har fått tolv månader på lätt använda barriquer av fransk ek och sedan en fem månaders vila på flaska innan det är redo för marknaden.

Det doftar av mörka bär,en del kryddor, aningens mentol och lite blommor.
Smaken domineras av mörka körsbär, blåbär, björnbär och finmalda örter. Hyggligt tryck i frukten. Kraftfullt men ändå med en viss elegans. Ordentliga tanniner som inte är helt avslipade ännu Eftersmaken är något längre än medel och här finns på sluttampen lite rostade fat. Väldigt bra vin till de grillade köttbitarna.
Betyg 4
Vinet finns i Beställningssortimentet för 285 kr, fast nu i version 2012.


2007 Sentius
Ett vin från Priotat. Det bergiga området några mil sydväst om Barcelona. Producent är Celler Joan Simo.

Vinet är gjort på 48% Grenache, 15% Cabernet Sauvignon, 15% Merlot, 12% Syrah och 10% Carignan.

Det doftar av mörka bär, en hel del örter, lite läder och liten vindil pinjeträ.
Smaken är fylld av mörka bär, blåa plommon och med en väldig örtig framtoning. Tanninerna finns där, men har slipats av till att bli mjuka och lena. Rätt hygglig syra som gör att vinet känns friskt. I eftersmaken känner vi en del choklad, men framför allt lakrits.

Detta är en helt ny bekantskap för oss. Absolut ett trevligt vin, som är värt att hålla ögonen på.
Betyg 4-

Vinet är köpt av Vinupplevelser för 169 kr.

Amarone och Recioto från Accordini

Vi hade våra goda vänner C och M på middag i lördags. Faktisk första gången i sommar. Vintankar reste i slutet på juni till Italien. C och M reste i början på juli till Grekland. C har seglat VM i H-båt och massa andra saker har kommit emellan, men nu var det dags.
Vi hade en zucchinisoppa som förrätt, en  fläskfilé som vi stekt och sedan marinerat till huvudrätt och en enkel kladdkaka till dessert.

Vi plockade fram några viner från 2008.

Två av dessa var från Accordini, som är en av våra favoritproducenter av Amarone. Vi besökte dom första gången hösten 2009 med Clubamarone, då hade dom fortfarande sin huvudsakliga verksamhet i Pedemonte. 2012 gjorde vi ett eget besök som jag bloggat om här. Verksamheten är nu samlad upp i bergen någon mil nordväst om Fumane. Jag har tidigare skrivit om årgång 2005 bl a här.

2008 Acinatico

Druvblandningen är 75% Corvina Veronese, 20% Rondinella och 5% Molinara.

Druvorna har fått ligga på tork i ca 120 dagar. Vinet har legat på nya barriquer av fransk ek runt 24 månader innan det buteljerades. Ingen filtrering.

Ja, jäklar vilket vin det här är. Vi har höga förväntningar, men dessa överträffas. Vi formligen älskar detta!!
Vi hällde över flaskan till en karaff två timmar innan det var dags att avnjuta det.
Doften är stor och maffig. Vi känner en tydlig körsbärsdoft som förstärkts med torkad frukt, lite obestämbara örter och lättare toner av fat. Det doftar amarone lång väg.

Smaken är riktigt stor och omfamnande med sin solvarma mörka frukt i form av övermogna björnbär, söta mörka körsbär och finmalda medelhavsörter. Här finns gott om torkad frukt, mer fikon och dadlar än russin. En bra syra ger vinet en skön friskhet. Tanninerna är fjäderlätta, mjuka och lena. Eftersmaken är gigantisk lång med härlig mörk frukt, ännu mera torkad frukt och en läcker småbitter mörk choklad på slutet.
Alla dessa smaker finns där med en stilig finess. Alkoholen ligger på 16%. Vi kan ana den i eftersmaken, inte så att den stör med alkoholstick utan mer som ett tillbehör.
Betyg 5-

Vi köpte vår flaska vid vårt besök hos Accordinis i juni 2012 och betalade, om jag minns rätt, 27 euro. En jäkla massa vin för dom pengarna.

2008 Recioto

Druvblandningen är den samma som i Amaronen, men druvorna har fått ligga för torkning runt en månad längre.
Fyra månader på ekfat, 20 månader på rostfria ståltankar och tre månader på flaska, sedan är vinet mogen för marknaden.

En härlig doft av diverse mörka bär samt en fin samling torkad frukt. En läcker liten blommig doft finns där i bakgrunden.

Smaken är söt men ändå frisk. Det är den torkade frukten som finns i den här recioton som vi gillar så skarpt. Vinet känns lite sötare än många andra Recioto, men den friska syran gör att det aldrig känns kladdigt.

Betyg 4

Flaskan är köpt vid vårt senaste besök och kostade då 18 euro.

2008 Capitel de Roari

Vi avslutade kvällen med en amarone som tillhör den billiga varianten i Systembolagets sortiment. 189 kr kostar den och nu är det årgång 2010 som finns tillgänglig. Det här är en av "Bolagets" storsäljare bland amaronevinerna.

Producent är Luigi Righetti, en familjefirma som ligger i byn Valgatara di Marano i Valpolicella Classico
Druvorna som ingår är 70% Corvina, 20% Rondinella, 5 % Molinara och 5% andra druvor.

Det här är inget dåligt vin, men amaronekänslan är mycket låg. Kanske blir vinet lidande efter att vi druckit Accordinis magiska version.

Doften är lite sluten, men visst finns de obligatoriska mörka körsbären och den torkade frukten där. Vi kan även spåra lite örter och en del fat.
Smaken går i samma stil. Här finns en hel del körsbär och örter, lite torkad torkad frukt och en tydlig fatkaraktär. 

Allt detta låter som en typisk amarone, men vi saknar trycket och djupet i frukten. Eftersmaken når inte alls den komplexitet vi känner i de bättre amaronevinerna. Här finns inte heller den elegansen som vi uppskattar i de mer välgjorda amaronevinerna.

Betyg 3+

Lite blandat en vardagskväll i juli

Det ligger några påbörjade blogginlägg som väntar på att bli slutförda. Detta är ett sådant.

En av dessa underbara julikvällar vi fått den här sommaren la brodern med familj och Vintankar lite kött på grillen. Vi ställde upp med två flaskor rött vardera.

Mitt första bidrag blev en Zinfandelblandning. Vi drack systervinet Lytton Springs för ett par månader sedan.

2009 Geyserville
Producenten Ridge har sitt ursprung i Santa Cruz Mountains söder om San Francisco, men äger nu vingårdar runt om i Sonoma County ( några mil norr om San Francisco).

Det här vinet kommer från vingården med samma namn som vinet, Geyserville, beläget någon mil från Healdsburg i Sonoma.
Ekologiska tankar har starkt påverkat hur odlingen sköts på den här vingården.
Druvmixen är dryga 74% Zinfandel, 19% Carignan och 7% Petite Syrah. Vinstockarna är gamla, några är dryga hundra år.
Vinet har fått en uppfostran i ca femton månader på en blandning av nya och gamla ekfat.

Vi möts av en trevlig doft av mörka bär,en hel del örter/kryddor och lite cederträ. Här finns en del spår av ek, men vi tycker den integrerats väl med frukten.
I munnen får vi ett stort nästan lite yppigt vin med ordentligt tryck i frukten: björnbär, blåbär, stora, mogna, blå plommon och aningens svarta vinbär. Här finns också en hel del inslag av örter.
Tanninerna är rejäla, men ändå väsentligt mjukare än vad vi förväntat oss. Eftersmaken är lång och där får frukten sällskap av lakrits och något som känns som järnmineraler.
Det här är riktigt gott.
Vi gillar den här mer än den Lytton Springs vi drack för någon månad sedan.
Vi betalade 279 kr på "Bolaget", då vi inhandlade detta för tre år sedan. Vi har en flaska kvar och vi låter den vila något år för att se vad som händer.
Betyg 4+

2007 Terre de Bussiere, Domaine de la Janasse

Druvblandningen är 55% Merlot, 25% Syrah, 10% Grenache och 10% Cabernet Sauvignon. En liten ovanlig blandning för att komma från södra Rhonedalen. Vinet har legat på franska barriquer i tolv månader, varav 30% nya.

Det första vi hittar i doften är en blandning av kompost jord och höstlöv, men efter en stund i glasen kommer det fram en trevlig blandning av mörka och röda bä samt lite örter.
Smaken känns varm och mogen med en lite sötaktig frukt, som domineras av blåa plommon, svarta vinbär och skogshallon. Eftersmaken något längre än medel och där kommer det fram örter, kryddor och lite lakrits.
Vinet känns helt drickfärdigt. Detta var min sista flaska, men den som har flaskor kvar ska nog börja tulla på förrådet.
Köpt för 109 kr på "Bolaget", vilket känns som ett riktigt bra pris.
Betyg 3+

Så har det blivit dags för broderns två bidrag. En Crozes-Hermitage och en Rioja.


2011 Crozes-Hermitage, Les Launes
Vi tar oss längre norr ut i Rhonedalen till området Crozes-Hermitage, där vi hittar producenten Delas, som numera ingår i champagnehusets Deutz.

Vi har här ett vin som till 100% är gjort på druvan Syrah. Runt 30% av vinet har fått ligga på ekfat, medans resten fått ligga på ståltankar.
I doften hittar vi lite plommon, svarta vinbär,en del svartpeppar och aningens viol. Charkuterier brukar finnas i Syrahvinerna, men här är det så att de precis kan anas.

Smaken känns ung, men ändå med lite mognadsdrag.
En varm fruktblandning av röda och mörka bär är det som vi omedelebart tar till oss. Kryddor så klart. Tanniner som biter, men i ärlighetens namn mindre än vad vi väntat oss.
Eftersmaken är medellång och här får vi sötlakrits, mera kryddor och mer frukt, som nu är av det mörkare slaget.
Ett gott och trevligt vin.
Betyg 4-

Vinet kostar 139 kr på SB. Nu är det årgång 2012 som gäller.



2001 Gran Reserva 904, La Rioja Alta
Producent är Rioja Alta, vars historia går tillbaks till 1890, då fem familjer slogs sig ihop för att producera kvalitetsviner.

Vinet är gjort på druvorna Tempranillo 85%, Mazuelo(Carignan) och Graciano 15 %.
Skörden påbörjades i mitten av oktober och druvorna var perfekt mogna med bra balans i syra, socker och aromer. Man skördar alla sina gårdar för hand under de svalaste delen av dygnet så att druvorna är i perfekt kondition när de anländer till vineriet. Vinerna jäser på rostfria temperaturkontrollerade ståltankar. Alkoholjäsningen och macerationen pågick i 10 dagar och den malolaktiska jäsningen följde därefter. Vinet fick vila på ståltank fram till juni 2002, då de fördes över till nästan nya fat av amerikansk ek. Man genomförde omdragningar var sjätte månad fatlagringen. Man buteljerade vinet i juli 2006 efter en mycket lätt filtrering för att behålla maximalt med smaker. Därefter påbörjades butelj lagringen.
Källa importörens hemsida.

I doften känner vi till en början mest läder, kompostjord och gamla höstlöv. Vinet behöver en stund i glasen för att släppa fram de fruktiga aromerna (plommon och torkad frukt). Tydliga inslag av ek i form av vanilj, dill, choklad och kola är något vi också noterar. Precis som det ska vara i en traditionell Rioja.
I munnen känner vi vissa mognadstoner, men ändå mindre än vad vi förväntat oss av ett tretton år gammalt vin. Här finns en trevlig mörk frukt i form av blåa plommon och lite björnbär, tydliga inslag av torkad frukt och lite mjuka behagliga kryddor.
Det finns en hel del trevliga fruktsyror, som får oss att tro att vinet har många goda framför sig.Tanninerna är mjuka och lena.
Eftersmaken är lång och med en hygglig portion lakrits.
Ett gott vin och vi förstår varför vi på 1990-talet var så förtjusta i riojaviner. Vi kan också konstatera att vi nog dricker Rioja alltför sällan. Åtminstone när det smakar så här.
Betyg 4

Vinet är köpt på "Bolaget" för 299 kr. Det finns flaskor kvar.

1995 Tokaji Aszu 3 Puttonyos

Det var väldigt länge sedan vi drack en tokajer. Vi har ett par flaskor som blivit liggandes i källaren. Den här flaskan är inköpt i början på 2000-talet. Jag har inte antecknat vad vi betalade då. Idag är det årgång 2007 som finns på "Bolaget" för 129 kr.

1995 St Stephan´s Crown 3 Puttonyos
Producent är Kövágó Estate. Vi befinner oss i Tokaj i nordöstra Ungern inte så långt från gränsen till Slovakien. Här odlas det i stort sett endast vita druvor. Du som vill veta mer kan klicka in på en artikel av Niklas Jörgensen på Vinbankens hemsida. På Niklas egna blogg Wine Virtuosity finns ett par intressanta inlägg om Tokaj.
Ju fler Puttonyos desto högre andel restsocker.

Vinet är gjort på druvorna Furmint och Hárslevelu.

Vinet har en fin bärnstensfärg

När vi sticker ner nosen i glaset nås vi omedelbart av en frisk och fräsch doft av röda äpplen och torkade aprikoser. Friskheten överraskar oss med tanke på vinets ålder. Efter en stund tillkommer marsipan, nötter och lite gula russin. Det finns en lätt botrytis ton i bakgrunden.
Smaken är söt och samtidigt frisk, vilket vi uppskattar. Syran påminner om den i röda äpplen.
Smaken är rätt så komplex med en blandning av nötter, mandelmassa, aprikoser, sultanrussin och muscovadosocker. I avslutningen kan vi spåra lite honung.

Vi sammanfattar det hela som ett gott dessertvin. Inget stort vin, men ändå trevligt.
Det har sin egna stil och sin egen charm. Vinet är användbart till diverse desserter, men där mandlar och nötter är ingredienser så blir matchningen extra bra.
Betyg 3+

Göteborgs Konstmuseum och Bar Himmel

Igår besökte vi en utställning som vi tycker alla Göteborgare och alla som besöker Göteborg ska ta chansen att se. 100 kr per person men definitivt värd varenda krona!!

Vi gick sedan till krogen Bar Himmel, som är en utomhusservering på trapporna vid Konstmuséet.
Jag åt en hygglig Caesarsallad, våra vänner V och A åt lax och hustrun tog två små burgare. Alla var nöjda med maten. Vi drack till detta en flaska Soave från Brigaldara. Hustrun körde bil och tog en alkoholfri öl.

2012 Soave, Brigaldara

Brigaldara är en amaroneproducent med ett mycket gott ryckte. Dom har sin huvudsakliga verksamhet i den lilla byn San Floriano. Du som vill veta mer om Brigaldara klickar dig in på deras hemsida.

Vinet är gjort på 100% Garganega. Druvorna kommer från vingården Marcellise någon mil öster om Verona i Soave distriktet.
Endast fat av rostfritt stål har använts.

Färgen är halmgul, med lite ljusgröna stråk.

Doften är frisk med en hel del citrus, lite gröna äpplen, aningens fläder och med en trevlig blommighet i de bakre regionerna.

Även smaken är väldigt frisk med en klar och ren känsla.
Det första vi noterar är gröna äpplen och en del citrus. Strax därpå kommer lite örter som ger vinet en speciell charm. Eftersmaken är medellång och där känner vi inslag av steniga mineraler, grapefrukt och aningens vita blommor.
Ett enkelt och välsmakande vin som ska drickas ungt.


Betyg 3+

På Bolaget är priset 99 kr. Jag kan mycket väl tänka mig att köpa några flaskor. Priset på Bar Himmel var 325 dvs ett pålägg på 226 kr. Anständigt med tanke på läget. Många krogar längs Avenyn drar sig inte ifrån att lägga på 400 kr, vilket i det närmaste är ett lurendrejeri!

2008 Deusyls La Pèira

Vi hyllade det här vinet hejdlöst förra året, såväl i version 2007 som 2008. Vi tog fram vår sista flaska av 2008:an häromkvällen. Vi bjuder broder och deras gäster på ett glas. Vi är lite spända på deras uppfattning.

Vinet är gjort på Viognier till 65%-75% och resten Rousanne.
Det här är ett vin fyllt av kraft och starka aromer. Förpackat i en elegant och tilltalande stil. Vi förvånas aldrig över ruskigt gott det här vinet är.

Det strålar en gyllengul färg med lite drag av bärnsten emot oss.

Vi möts av en stor och stark doft, där vi känner kaprifol, lime, tropiska frukter och en del örter. I de bakre regionerna finns en servil anstrykning av honung. Vi ler igenkännande. Våra gäster tycker att det här känns spännande.
Vi tar en klunk och omfamnas av en stor och mycket komplex smak. Det är många smaker som träder fram, dock inte alla på en gång utan dom står där på parad för att visa upp sig. Lime i spetsen och med en härlig syrlighet. Strax därpå en äppelblandning av röda och gröna äpplen, följt av exotisk frukt och lite päron. Örterna dyker efter en liten stund. En fin samling provencalska örter ger vinet den där härliga komplexiteten. Genom hela vinet finns en behagfull syra, som visar tecken på en viss mognad. Eftersmaken är riktigt lång med en fin mineralitet och en servil ton av acaciahonung. Detta är så läckert och välkomponerat!

Vi lyfter återigen på sommarhatten för ett fantastiskt vin. Våra gäster är hänförda och radar superlativen på varandra. Det här är ett vin som inte liknar något annat. Det passar utmärkt till örtlaxen eller som i vårt fall till en perfekt grillad marulk. Någon av gästerna utbrister "Det här vinet står på egna ben och kan drickas på egen hand". Jomen visst är det så!!

Betyg 5

Vi har köpt det här på "Bolaget" för 351 kr i Beställningssortimentet. Det verkar finnas flaskor kvar. Årgång 2011 kostar 301 kr. Det är en årgång som bl a Jeb Dunnock hos Robert Parker givit betyget 94 p.
Vi kommer att fylla på vårt förråd av båda dessa årgångar!

Amarone och Bordeaux

Vi hade vännerna T och S på middag en av dessa underbara julikvällar anno 2014.
Förrätten var en västerbottenpaj med spenat och örtkryddor. Till detta blev det ett glas amarone.
Vi hade gjort potatissallad på ugnstekta potatisar samt fyllt på med vad vi hittade i vårt grönsaksland. Vi hade till detta en fläskfilé, som vi först brynt och sedan stekt till 70 grader. Två timmar innan servering la vi den i en lag bestående av balsamico vinäger, olivolja, torkade tomater, hackad basilica samt någon klyfta pressad vitlök. Riktigt gott med kall mat när tropikvärmen slagit till.
Vi lät ett Bordeauxvinackompanjera.

2007 Amarone della Valpolicella, Viviani
Viviani är en av våra favoritproducenter när det kommer till Amarone. Deras prestigeamarone har jag åtskilliga gånger givit det allra högsta betyget. Ikväll är det deras standardamarone som vi dragit korken ur.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna 2004, 2005 och 2007. Det har gått dryga året sedan vi senast drack en 07:a, så det är dags för ett återbesök.

Vinet görs på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. 24 månader på 225 l ekfat och 12 månader på flaska innan det är moget för marknaden. Sådan är uppfostringen av detta vin.
Vi häller vinet på karaff runt två timmar innan vi ska dricka det.
Vi möts av ett en stor och mäktig amaronedoft: söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, en del örter och på slutet lite torkad frukt. Det är så här vi vill ha vår amarone.
Smaken är komplex och med Vivianis eleganta framtoning. OK, den når inte Casa dei Bepis eleganthet, men presterar strålande ändå. Ordentligt tryck i frukten: mörka körsbär, björnbär och ett och annat hallon. Finmalda örter och torkad frukt förgyller smakkomplexiteten. Riktigt lång i eftersmaken med mera torkad frukt, kaffe och mörkchoklad.

Det krävs en ostpaj med ordentliga smaker för annars är risken att vinet tar över.

När våra gäster har gått vid 23-tiden tar hustrun och jag en promenad ner till havet. Vi ser Nidingen blinka åt oss därute i väster. Sommarnatten är magisk. Väl hemma igen är det dags att diska glasen. I karaffen med amarone finns lite kvar som precis räcker till två glas. Allt för att göra diskningen lite roligare. Vi smakar. Tittar på varandra. Är det Casa dei Bepi i glasen? Nej, men de ytterligare sex timmar vår amarone fått i glasen plockar fram en elegans, som jag aldrig tidigare känt i Vivianis basamarone. Helt otroligt god är denna 2007:a.
Vi har privatimporterat och betalade 23 euro på plats, sedan tillkommer frakt och alkoholskatt på runt 40 kr.

Betyg 4++

2005 Chateau Roland La Garde
Det blev ett bordeauxvin till fläskfilén.
Egendomens historia går till baka till år 778. Du som vill läsa mer om detta kan göra detta här.
Egendomen ligger på den östra sidan om Gironde. Inte långt från Saint-Seurin de Cursac. Appellationen är Premières Cotes de Blaye.
Det här är egendomens första vin. Det görs ca 80 000 flaskor. Druvsammansättningen är 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon.
Vi låter vinet få två timmar i glaset innan vi börjar ta oss an det.

Redan då vi doftar känns det att det här är ett lite enklare vin från Bordeaux. Ingen stor doft, men ändå hyggligt tydlig. Vi känner omgående ett mörkare drag av läder, kompostjord och multnande höstlöv, där bakom smyger sig de svarta vinbären tillsammans med drag av blyertspenna och mörka plommon.

I munnen är det blandning av mörka och röda bär som gör sig gällande. Här finns också tydliga toner av fat som rostat kaffe, kakao och vanilj. Inga stora smaker, men ändå rätt OK.
Syran är hyfsat pigg. Tanninerna har börjat att rundas av, trots detta är de alerta och biter lite försiktigt. Eftersmaken är medellång. Ett stabilt vin från en bra årgång. Det funkar riktigt bra till maten.
Vinet är klart godkänt, men inte av den kalibern att vi ställer oss i kö för att få tag på fler flaskor.

Betyg 3+

Det här vinet ingick i en låda om tolv flaskor (sex olika slott med två flaskor vardera), som vi inhandlade för 1 900 kr från Winefinder.

k