Amarone, Ch9dP och Cotes du Rhone

Vi hade några grannar på besök den gångna helgen. Vi hade plockat fram en amarone, en Chateauneuf-du-Pape samt ett vanligt Cotes du Rhone vin.

2007 Amarone "Le Marognole", Le Bertarole

Vi drack det här vinet (samma årgång) för knappt ett halvt år sedan.
Jag skrev utförligt om vinet och producenten då. Intrycken i lördags var dom samma. Jag hänvisar till höstens blogginlägg, som du hittar här.

Jag konstaterar återigen att Le Bertarole gör mig aldrig besviken.

Även om det finns både elegantare och mer komplexa amaroneviner, så har Le Bertarole sin egna charm.
2007 är en av de bättre årgångarna jag smakat.
Årgång 2009 lär enligt goda amaronebedömare var ännu bättre. Jag har ett par flaskor i källaren och känner hur det kliar i fingrarna att få dra korken ur en sådan.

Betyg 4+

Vi betalade dryga 250 kr på plats. I beställningssortimentet finns 2010:an för 407 kr.

2012 Chateauneuf-du-Pape Tradition, Cuvée du Vatican
Egendomen om fattar 23 ha vinodlingar och är familjeägd genom familjen Diffonty, vars anor kan spåras till mitten på 1600-talet.
Företagets namn kommer sig av att dom fick en stor beställning på nattvardsvin av påven på 1920-talet.
Jean-Marc Diffonty tog över företaget i början på 1990-talet. En modernisering med nytt vineri, lägre skördeuttag mm tog fart. Framgångarna började komma.

Vinet har en druvblandning av Grenache 70%, Syrah 15%, Mourvedre 10% samt Cinsault 5%.
Jäsningen sker på ståltankar. Avstjälkning tillämpas. Vinet får tillbringa en tid på en blandning av stora ekfat (55%) och cementtank (45%).

Vi känner doften av mörka bär. Det är en frisk och sensomrig bärdoft. Här finns en svag ton av kryddor. Lite mindre än i många andra Ch9dP-viner jag provat

Smaken är ung, frisk och med solmogna mörka bär i centrum. Rätt så kraftfull och ändå välbalanserad. En bra syra, där vi tycker oss fånga upp lite rödare bär. En hel del tanniner som redan nu rundats av. Eftersmaken är lång och där noterar vi mineraler, lite örter och lätta inslag av fat.
Det här är riktigt gott. Vi börjar alltmer uppskatta årgång 2012 i Ch9dP.

Betyg 4+

Det finns några ströflaskor spridda i landets SB-butiker. Priset är 241 kr. Värt varenda krona!

2009 Cotes du Rhone "Les Garrigues".
Producent är Domaine de la Janasse.
Jag skrev om det här vinet för två år sedan. Du som vill veta lite fakta om vinet får klicka dig dit.
Till det här vinet har endast druvan Grenache använts.

Vad har hänt under de två som gått sedan vi senast drack det? Det har rundats av en del och blivit lite mjukare. Mognadstoner kan vi nu ana oss till. Vinet har en liten mer omedelbar tillgänglighet även om det mår bra av någon timma på karaff.
Det är fortfarande precis lika gott med sin härliga mörka frukt: björnbär, körsbär (söta och mörka), underbara provencalska kryddor, toppad med lite pinje- och lavendelinslag. Lång eftersmak med lakrits (söt), kakao och lite lätt rökta charkuterier.
Det här vinet är i paritet med en riktigt bra Chateauneuf-du-Pape.

Betyg 4+

Vi betalde strax under trehundringen, då vi köpte det för ett par år sedan.
Idag är det årgång 2011 som finns i beställningssortimentet för 301 kr.

2007 Syrah, Annie Camarda

En amerikansk syrah var det mycket länge sedan vi drack. Den har legat ett par år i källaren, men nu är det dags.
Jag får googla lite för att få fram fakta om producenten, som är Andrew Hill vars verksamhet drogs igång 1989. Geografiskt befinner vi oss i Washington State på den amerikanska västkusten. Andrew Hill är involverade i fyra vingårdar i Columbia Valley: Champoux Vineyard, Ciel Du Cheval, Discovery Vineyard och Two Blondes.
Under 2000-talet verkar det som om dom endast gjorde Annie Camarda Syrah 2002, 2003 och 2007.

Vinet är gjort på Syrah till 100%. Druvorna kommer från vingårdarna Champoux och Ciel du Cheval. Vinet har legat ca ett år på nya franska Gamba ekfat och sedan ytterligare drygt ett åt på flaska.

Färgen är riktigt mörkröd med mörkvioletta stråk ut mot glaskanten.

I doften hittar vi en hel del kryddor bla svartpeppar. Fin mörk solvarm frukt bl a björnbär och mogna blåa plommon.
Ett lätt inslag av violer, rått kött och rökta charkuterier. På det hela taget en trevlig och välkomnande doft.

I gommen återkommer många av doftintrycken. Det råder en fin balans mellan frukten och kryddorna liksom mellan pepprigheten och de rökta köttet. Tanniner som biter, men på det där behagliga sättet som ett riktigt matvin gör.
I avslutet ger sig också violpastillen tillkänna och detta i sällskap med mörk choklad och aningens lakrits.

Allt detta låter ju jättebra. Visst var vinet gott. Visst funkade det perfekt till vår köttgryta, men jag tänder ändå inte på alla cylindrarna.
Jag har svårt att sätta fingrarna på vad det är som gör mig lite återhållsam.
Just nu finns vinet inte inne på "Bolaget". Om jag köper det igen? Vet faktiskt inte. Kanske/kanske inte. Den här flaskan kostade 299 kr 2011, då jag köpte den på "Bolaget".

Betyg 4-

2008 Pinot Noir Pegasus Bay.

Jag skrev för en vecka sedan ett inlägg om Pegasus Bay Pinot Noir 2007. Besvikelsen var stor. Jag var därför tvungen att i fredagskväll dra korken ur en 08:a för att kontrollera statusen.

Jag kan omgående konstatera att det här är något helt annat. Ganska likt det som en gång gjorde att jag var så förtjust i det här vinet. Vi drar en lättnadens suck, då vi har  ytterligare några 08:or i källaren.

Vi sniffar lite försiktigt och nås av en härlig doft av Pinot-frukt. Här finns smultron, körsbär och hallon. En typisk krydd- och örtblandning är också ett signum. I bakgrunden lite regnvåt jord. Friskt och elegant.

I munnen är det en fruktkompott av röda bär, som har en lätt syrlighet och därmed en friskhet som vi uppskattar. Lite kryddor, där svartpeppar är det första vi noterar. Snälla och mjuka tanniner, men dom finns där och gör sitt jobb.
Eftersmaken är hyggligt lång med kakao, lakrits och en lätt blommighet. I avslutet noterar vi en sirlig, försiktig ton av ek. Den är mindre påtaglig nu än då vi drack det här för ett par år sedan.

Ett helt annat vin än den 07:a vi skrev om i förra veckan.
Jag läser mina gamla bloggnoteringar om hur hänförd jag varit tidigare. Riktigt där är jag inte nu. Visst, det här är strålande gott. Jag köper det här gärna igen, men jag noterar att årgång 2009, som nu finns i beställningssortimentet, kostar 389 kr dvs 60 kr mer än 2008:an. Precis som då levereras vinet endast till utvalda Systembolag i Skåne och Blekinge.

Betyg 4+

Schlager. En Prosecco

I dessa Mello-tider, så erbjöds jag ett varuprov. En Prosecco. Jag tillhör dom som mer än gärna dricker ett glas prosecco. I sina bästa stunder är detta ett höjdarvin, men jag har också smakat snälla, lättdruckna och ganska intetsägande varianter. Det här erbjudandet kom via PR-byrån Pretto PR. Namnet och flaskans utseende fick mig att tänka till en andra gång. Jag blir alltid lite fundersam när intrycket blir att man försöker sälja en produkt via namn och förpackning istället för med innehållet. Kanske är jag allt för konspiratorisk, men jag tackade ja till slut.

I helgen hade vi några grannar på middag. TV:n fick stå på i bakgrunden, så att grannbarnen kunde springa in och se något av bidragen som de var intresserade av. Vi började kvällen med att dricka ett glas av Schlager.

Producent är Spumantizzato da Vinicola Serena. Vi befinner oss någon mil norr om Conegliano, där familjen Serena producerat vin sedan 1881. Jag har gjort några hastiga sökningar på nätet och får intrycket av att här har vi med en stor producent som tillverkar en uppsjö av viner under olika varumärken. Jag har också sökt på "nätet" efter lite uppgifter om just det här vinet. Det finns lite spridda kommentarer från svenska mat- och vintidningar. En sökning hos winesearcher visar endast en butik som säljer den här proseccon. Just det, Systembolaget.
Vinet lanserades vad jag förstår första gången 2014 inför de svenska uttagningarna. I år sker en relansering inför "Mellot"
Nu återgår vi till vinet och vad vi tyckte om det.

Druvan är så klart Glera.

En trevlig ljusgul färg med massor av små bubblor som söker sig upp mot ytan kan vi notera precis efter att vi fyllt upp våra glas.

Doften är försiktig. Frisk med tydliga toner av gröna äpplen och citrus.

Smaken är torr och frisk, utan att på något vis bli knastertorr. Precis som i doften är det dom gröna äpplena och citrusen vi påminns om, men här finns också en tydlig päronsmak.Ganska kort i eftersmaken.
Enkelt och lättklunkat.

Alla gästerna tyckte att det här var väl helt OK t o m ganska gott.
Visst, det är lättdrucket och funkar bra som välkomst dryck. För min personliga del tycker jag att det är lite mainstream. Här finns inget som sticker ut och någon riktig egen charm finns det inte.
Jag har smakat många sämre varianter av Cava eller Prosecco. Det här är fullt drickbart t o m hyggligt. Jag dricker det gärna igen, men det är heller inget jag åker iväg och fyller på källaren med inför sommaren.

Betyg 3-

På "Bolaget" är priset 87 kr och det finns i beställningssortimentet.

Äntligen Champions League! Äntligen Amarone!

Champions League i fotboll har dragit igång med kvartsfinalerna. Du som följer den här bloggen vet att då konsumerar Vintankar Amarone. En flaska räcker precis till två personer under de två dagarna (tisdag/onsdag) som matcherna spelas.

Den här veckan blev det en amarone som vi tidigare inte druckit. Skrivaren av dessa rader fick den som tack för hjälpen, då jag bistått Carro med lite handledning i debet och kredits underbara värld.

2006 Amarone della Valpolicella, Bertani.
Bertani är en av Valpolicellas klassiska vinproducenter. 1857 grundade bröderna Giovanni Battista och Gaetano Bertani firman i Quinto di Valpantena och tre år senare byggdes källaren i Grezzana, där firmans huvudkontor fortfarande ligger. Vi befinner oss geografiskt mittemellan det klassiska väst och det trendiga öst i Valpolicella. Företaget var länge helt familjeägt, men idag har läkemedelsföretet Angelini genom sin vindel Tenimenti aktiemajoriteten, men delar av familjen Bertani äger fortfarande en mindre del.
I mitten på 1950-talet förvärvade Bertani Villa Novare i Negrar. Strax därefter drog dom igång produktionen av Amarone. Det betyder att dom tillsammans med Masi och Bolla är bland de äldsta producenterna av Amarone.
Idag förfogar dom över vingårdar i Soave, vid Gardasjön, runt Villa Novare i Negrar samt de ursprungliga i Valpantena. Den årliga produktionen ligger runt 2 milj flaskor

Idag gör man två amaronevarianter. Villa Arvedi är ett lite billigare amaronevin, där druvorna (Corvina och Rondinella) kommer från Valpantena-dalen. Vinet får ligga runt 30 månader på fat av slavonsk ek. Jag har aldrig testat detta vin.
Den andra amaronen är deras klassiska :

2006 Amarone della Valpolicella Classico, Bertani.

Det här är deras mest prestigefyllda vin.
Druvorna som använts är Corvina Veronese och Rondinella, som växt på vingården runt det pampiga huset Villa Novare i Negrardalen dvs i Classico-området.
Druvorna får torka i ca 120 dagar. Macerations- och jäsningsprocessen äger rum under 50 dagar, där den successivt ökar från 4/5 grader upp till 18 grader. Vinet får sedan hela sex år på stora fat av slavonsk ek och slutligen ett år på flaska innan det är moget för marknaden.
I Thomas Ilkjaers utmärkta bok "Amarone och vinerna från Valpolicella" skriver han att årgång 1990 fick nio på fat, 1981:an tio år och årgång 1967 buteljerades 1985!

Resultatet är en lite annorlunda amarone. Här finns en stramhet och i viss mån strävhet som jag aldrig noterat i någon annan amarone. Klassisk i den bemärkelsen att så här har man i stort sett gjort sedan första årgången i slutet på 1950-talet. Ryktet säger att i vinkällaren i Grezzana ska det finnas flaskor kvar sedan den allra första årgången.

Vi hällde, den första kvällen, upp två glas, som fick stå och lufta till sig i dryga två timmar

Färgen har en mörkröd granatäpple liknande ton med en ljusare tegelkant ut mot glaset.

Doften har tydliga amaronedrag utan att bli övertydlig eller bombastisk. Här finns mörka körsbär, tranbär, blå plommon och hyggligt med kryddor bl a svartpeppar. I bakgrunden kan vi ana oss till kakao, läder och tobak.

Smaken har som jag skrev tidigare en lite stramare karaktär än vad man vanligtvis stöter på hos ett amaronevin. Detta gör vinet användbart till diverse rätter främst vilt. 2006:an ger ett ungt intryck och växer hela kvällen, vilket indikerar att det behövs en ordentlig luftning. Mycket riktigt är vinet dag två också mer omfamnande och utlevande med tydlig amaronekaraktär.
De söta mörka körsbären finns som alltid i förarsätet. Visst finns här torkad frukt, blåa plommon och lite andra mörka bär, men dessa antyds bara och därmed är de inte alls lika påtagliga som hos många andra amaroneviner. Syran gör vinet småpiggt med en bra friskhet. Tanninerna är mer närvarande och tar för sig lite mer, dock är de hyfsat avrundade. Det är ju för jösse namn ett amaronevin. Eftersmaken är lång på typiskt amaronevis. Här finns mörk choklad, lite espressonyanser, aningens lakrits och unset vanilj.

Vi sammanfattar det här som en spännande amarone och i en lite annorlunda stil. Mindre fruktsötma och mera stramt i en ren och torr stil. Riktigt gott!
Vi tror att vinet kommer att utvecklas väl de närmaste åren, för att kanske nå sin peak om två år. Mycket tyder också på att det kommer hålla sig på den nivån i flera år framöver.

Betyg 4+

På "Bolaget" finns vinet i beställningssortimentet till 501 kr.

2007 Pinot Noir, Pegasus Bay

I helgen blev vi sugna på lite Pinot Noir. Vi kommer sällan särskilt bra överens med vinerna från Bourgogne, men desto bättre med PN-vinerna från Nya Zeeland. En av våra absoluta producenter därifrån är Pegasus Bay. Jag har tidigare hyllat årgång 2007  och 2008. Dags alltså för ett återbesök av 2007.an.

Pegasus Bay håller till i Waipara Valley, som ligger ganska långt norrut på Sydön.

Dom är ett litet familjeägt företag med ett ambitiöst "Sustainable Viticulture" program.

Just det här vinet har fått 18 månaders vila på franska ekfat (knappt hälften nya).

 Färgen har en mörk tegelröd ton.

Doften är ganska typisk Pinot Noir-aktig med en skön blandning av röda och lite mörkare bär, våt jord och lätta kryddor, i huvudsak vitpeppar.

Smaken är till en början alldeles ljuvlig med sin fina bärsmak, trevliga örter och lättsamma fat. Men!
Frukt- och bärsmaken  finns där bara precis i början. På något underligt sätt dunstar den bort och lämnar kvar en rejält örtig juice med ett stort inslag av saltlakrits. Visserligen frisk och med ett hyggligt tanninbett, men det var ju frukten och balansen mellan frukt och övriga smakattribut vi lovordade så mycket senast vi drack det.
Oj, vilken besvikelse.

Detta var vår sista 2007:a så vi får aldrig svaret på frågan: Flaskvariation eller åldrad?

Dock har vi ett par 2008:or. Vi måste undersöka en tämligen omgående. Vi återkommer då i ärendet.
Betyget rasar från en stark fyra, som aspirerade på en femma, till en medioker trea.

Betyg 3

Vår flaska kostade 329 kr, då vi köpte den på "Bolaget" i Ängelholm för några år sedan.

2011 Riesling Heimbourg Dom Zind Humbrecht

Fredagar innebär alltid ett besök hos Coop i Frillesås. En liten självständig förening som ingår i samarbetet Coop Konsum. Det blir samtidigt alltid ett köp av någon fisk- eller skaldjursprodukt från fiskbilen. Den här fredagen kostade räkorna 150 kr kilot, så det fick bli lite räkfrossa till fredagkvällens mys.

Vi plockade upp en riesling från Alsace, som fick göra räkorna sällskap.

2011 Riesling, Heimbourg
Producent är Domaine Zind Humbrecht. Deras vineri är beläget i byn Turckheim, i Alsace. Vi är i det nordöstra hörnet av Frankrike, inte så långt från vare sig Tyskland eller Schweiz.
Dom är certifierade som Biodynamiska odlare. Den intresserade hittar en intressant artikel om producenten på bloggen Finare Vinare.

Vinet är gjort på Riesling till 100%. Just dom här druvorna kommer från vingårdsläget Heimbourg (9ha) strax öster om Turckheim. Vingården planterades 1994.
Druvklasarna pressades hela. Jäsning ägde rum på stora gamla ekfat med naturliga jäststammar.

Färgen har en ljusgul ton.

Doften har den karaktäristiska tonen av petroleum, men bakom den smyger det sig fram lite citrus, aprikoser och aningens honung. En viss blommighet tycker vi oss skönja.

I munnen får vi ett friskt vin med en trevlig syra. Citrus och äpplen i centrum, men också en del inslag av mineraler.
Vinet känns som en väl avvägning av syror, frukt och mineraler. Hyggligt lång eftersmak, där röda äpplen träder fram. I avslutet ansluter lite honung och en lätt sötma.

Det här var en trevlig bekantskap. Vi dricker det gärna igen och skulle även fyllt på vårt egna förråd, men av SB:s hemsida framgår att det endast finns några ströflaskor i Stockholmsområdet.

Vår flaska kostade 201 kr då vi köpte den på "Bolaget". Några flaskor har vi kvar och de ska drickas upp de närmaste åren. Känslan är att detta är inget för långlagring.

Betyg 4

2010 Langhe Nebbiolo, Erbaluna

Åter snöfritt. Här på den nordhalländska kusten har det varit rena vårvädret. Lite över tio plusgrader, lär vara februarirekord. Fåglarna kvittrar och gräsmattor som är gröna. Lite underligt är det., så här i mitten på februari.

Vi plockade i veckan fram ett vin vi köpte för snart två år sedan. Vi provade det i Köpenhamn på en tillställning som de dansk/italienska vinimportörerna Fabio och Carlo hade på Kanalens bakficka i april 2013.










2010 Langhe Nebbiolo, Erbaluna
Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det drivits vinodling i en väldigt massa år. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Två Barberor, två Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Dolcetto samt ett vin som är en blandning av Barbera och Dolcetto finns i deras portfölj.

Det här vinet är gjort på druvan Nebbiolo till 100%. Vinet har fått knappt ett år på 750-liters fat.

Vi noterar tämligen omgående en trevlig doft av körsbär, hallon, örter och aningens rosor. Så småningom dyker det även upp lite mandel.
I gommen får vi ett småstramt vin med ordentliga tanniner. Till maten märker vi inte mycket av dom, utan det är när vi på kvällen framför TV:n avslutar glaset som tanninerna tar för sig ordentligt.

En härlig frukt som fortfarande andas ungdomlighet. Fast frukten har en liten mörkare klangbotten, precis som för två år sedan. Rejält med kryddor och lakrits, särskilt i den medellånga eftersmaken.

Vi sammanfattar det som en hyggligt enkel, men ändå väldigt god och rättfram Langhe Nebbiolo. Vi betalade 98 DKK hos Cibi e Vini, vilket inte är annat än ett riktigt bra pris. Idag är det årgång 2011 som finns tillgänglig och då är det jämna hundralappen(dansk) som gäller.

Betyg 4-

Bröllopsdag. Champagne och hummer samt ett glas Amarone

Ja, så har det då det gått 30 år sedan hustrun och jag en fredag eftermiddag besvarade  frågan med JA i Göteborgs Rådhus. Vi firar den såsom vi gjort de senaste tjugo åren dvs med hummer och champagne. De senaste 10 åren har det tillkommit ett glas amarone till osten.

Bollinger Special Cuvée Brut.
Här är druvmixen 60% Pinot Noir, 25% Chardonnay samt 15% Pinot Meunier. Över 80% av druvorna kommer från Grand Cru och Premier Cru gårdar.
Första jäsningen sker på ståltankar och små gamla ekfat som är fem år eller äldre. Dom tillsätter 55 % vin från tidigare skördeår, varav 10 % är "reservvin" som lagrats i upp till 15 år på magnumbuteljer.

Du som vill veta lite mer om Bollinger och deras andra viner klickar på länken till Champagne och mat, där det finns en mycket bra sammanfattning av deras verksamhet.

Det doftar av gul frukt främst äpplen, plommon och lite citrus.  Lägg till mariekex och ytterst lätt rostade brödskivor så är doftbilden i det närmaste komplett.

Smaken är frisk med behagfulla syror. Självklart är det torrt, men inte knastertorrt.
Vi känner gula och röda äpplen som har börjat mogna, lite grapefrukt som drar mot blodgrape, gula plommon och faktiskt ett litet pikant inslag av pinjeträd.

 I eftersmaken kommer det fram nötter, rostat bröd och en trevlig nougatsmak.

Det här är helt enkelt "görgott".
Halva flaskan går åt på söndagskvällen. Resten förgyller vår måndagskväll efter ett hårt spinningpass. Nu framträder lite mognadstoner, men i övrigt lika fräscht och läckert.

Betyg 4++

På "Bolaget" kostar det 441 kr.


Kvällen av slutas med  ett glas amarone och lite hårdost. Nu talar vi AMARONE. En av de fem bästa jag druckit.

2004 Il Fornetto, Stefano Accordini.

Detta är Accordinis prestigeamarone.
Vingården Fornetto ligger lite drygt 200 m över havet i utkanten av Negrar.
Vinet görs på 75% Corvina Veronese och 25% Corvinone. Druvorna skördades sista veckan i september och får sedan ligga och torka i 140 dagar. Vinet har fått ligga till sig runt 36 månader på nya fat av fransk ek från Allier och Never. Slutligen har vinet fått ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Jag har provat Il Fornetto endast en gång tidigare och det var vid ett besök med Clubamarone hösten 2009.
Accordini hade då fortfarande sin huvudsakliga verksamhet förlagd i Pedemonte, San Pietro in Cariano. Nu har dom flyttat upp i bergen lite nordväst om Fumane. Jag gjorde ett nytt besök i juni 2012, vilket jag skrivit om här.

Vi öppnar den här flaskan på lördagskvällen och smakar av den genom att hälla upp två glas, som får stå i ca två timmar innan vi njuter av det. På med korken och vinet få stå svalt tills det blir söndagskväll. Det är faktisk dag två som det är som allra bäst. Ja, rent av magiskt!
Direkt efter upphällningen är vi där och doftar. Nästan en besvikelse. Lite instängd doft med tydliga lakrits-, choklad- och svaga körsbärsindikatorer.

 Efter två timmar i glasen har det hänt en hel del och dag två är det precis den doftbomb vi längtat efter. Instängdheten är som bortblåst och ersatt av en intensiv fruktig doft.
Kan en doft vara mörk? I så fall stämmer det på Il Fornetto: mörk frukt, choklad, lakrits, tobak och aningens torkad frukt. Samtidigt finns det en ljusare blommig framtoning i bakgrunden.
Ljuvligt!!

Smaken är gigantisk. Kraftfull och ändå ytterst elegant. Det står 16% på flaskan. Kan inte vara möjligt. Alkoholen är så snyggt integrerad i frukten att den nästan inte känns.
Vi känner söta mörka körsbär, solmogna björnbär, fikon och kakao i den första anstormningen. Inte allt på en gång utan snarare ligger smakerna som lager på lager.
Mjukt och sammetslent, men ändå finns en friskhet tack vare en välkalibrerad syra.
Eftersmaken är formidabel. Lång, lång............
I den noterar vi lite torkad frukt, mera mörk frukt och en del inslag av fat. Och så lite sötlakrits på det.

Hustrun och jag älskar bara detta. Ett perfekt vin för att fundera över världen och vart vi är på väg. Eller till en Champions League-final. En bit parmesan utgör ett gott tillbehör. Till mat i övrigt är det inte lika lätt.

Den svagsinte, tanninmasoschisten eller den fatallergiske ska nog inte göra sig besvär. Den som älskar fruktbomber och tål lite fruktsötma, gillar smakrika viner och tål en del ek, ja för dom vilar himmelriket runt hörnet.
Vår flaska kostade 56 euro när vi köpte den på Accordinis gård 2012. Den som är lycklig ägare till några 04:or ska nog börja tulla på sitt förråd. Den är på sin absoluta topp just nu!

I maj blir det ett nytt besök hos Accordini i sällskap med övriga Clubamaroneresenärer.

Betyg 5

Langhe Nebbiolo från Josetta Saffirio

I lördags var det lammkotletter och råstekt potatis som stod på hustruns och min meny. Ur källaren plockade vi fram en Langhe Nebbiolo från Josetta Saffirio. Lite tomtebrus som vännen Hans säger.

2009 Langhe Nebbiolo, Josetta Saffirio.
Vi befinner oss strax norr om den lilla byn Monforte d´Alba.
Den välbekanta etiketten med gnomen på. Jag minns ett möte med Sara (ägardottern) på Sjömagasinet för ett par år sedan, där hon stolt berättade om sina viner och om etiketten med gnomen. “Gnomes are the conscience of  honest men” , enligt deras hemsida.
Idag omfattar produktionen åtta viner varav tre är Baroloviner och därtill en barbera, langhe nebbiolo, ett rödvin på merlot, ett vitt vin samt en spumante. Här kan du läsa om deras "Social Responsability".
Vi har tidigare skrivit om Barolo 2006 och om deras Barbera 2009.

Kvällens vin är gjort huvudsakligen på Nebbiolo, men med en inblandning av Merlot (15%).
Vinet har legat på stora bottis i 12 månader och därefter på ståltankar ungefär lika länge. Druvorna vinifieras var för sig och först vid buteljeringen blandas druvjuicerna.

Doften präglas av mörka körsbär, men visst går det att efter lite ansträngningar hitta mörka skogsbär, lite rosor och aningens fat.
Ingen spektakulär doft, men ändå inbjudande på något sätt.

Smaken domineras av körsbär och mörka skogsbär. Här finns lite fjäderlätta örter, tydliga inslag av fat och en touch av torkad frukt.
En varm och tillmötesgående smak, där tanninerna rundats av rejält och vinet har blivit hyfsat mjukt. En bra syra ger vinet en ryggrad, som står upp mot vår mat.

Det är väl inget vinet man rusar direkt till datorn för att knappa in en beställning av, mer ett hyggligt matvin en fredagskväll. Jag dricker det gärna igen. Måhända blir det ett köp i framtiden.

Betyg 3+

Priset ligger på 188 kr på "Bolaget", där det endast säljs som kolli dvs sex flaskor.

Fredagsnöjen och Beaujolais

Fredagarna tillbringas hemma. Dom startar, liksom helgens övriga dagar alltid med en ordentlig tidningsgenomgång. Jo, Vintankar tillhör den generationen där papperstidningar känns oumbärligt.

I fredags fanns det fortfarande ett snötäcke, så jag letade fram mina längdåkningsskidor. Det fick bli två varv på Sjögärde Golfbana. Se där kom golfbanan till slut till användning!

Den här, liksom så många andra fredagar, kände vi oss lite lata. Ur frysen plockade vi fram resterna från ett ankbröst, som vi bara behövde värma och så rostade vi lite grönsaker. Detta fick bli kvällens enkla måltid. Ur källaren plockade jag fram ett Beaujolaisvin. Ingen jättevanlig dryck i Vintankarhemmet. Kvar i minnet finns de billiga varianterna från 70- och 80-talet, där skumbanan och hallonsoda satt avskräckande avtryck. För att inte tala om de billiga Beaujolis Noveau drycker som nått Systembolaget.
Dags att utmana fördomarna!!


Beaujolais sträcker sig från Macon i norr nästan ner till Lyon i söder. I huvudsak odlas här den röda druvan Gamay, men det finns också en liten del Chardonnay i området.

2010 Chateau des Jaques, Moulin-à-Vent.
Producenten Maison Louis Jadot grundades 1859. Idag äger man över 210 ha vinodlingar på flera olika platser i Bourgogne. 1996 förvärvade dom Chateau des Jaques med 80 ha vinmarker i Beaujolais.

Druvorna till detta vinet kommer från vingårdslägena Carquelin, Rochegrès, Champ de Cour, Thorins och La Roche.

Druvorna avstjälkades delvis före pressning. Vinet har fått ligga till sig runt 10 månader på franska ekfat, där knappt hälften var nya och de resterande var andragångsfat.

Färgen är blåröd. Väsentligt mörkare än förväntat.

Vi finner en ganska trivsam doft, där de röda bär dominerar. Här finns hallon, körsbär och lite nypon. I bakgrunden ett litet mörkare inslag av blåbär och en viss stallighet. Lite våt grusgång och på slutet noterar vi också en blyg viol.

I munnen har vi ett slankt, friskt och smått läskande vin. Syran har drag av lingonsyrlighet, dock är det de röda bären som allra mest märks: hallon, körsbär och nypon. I botten finns en lite mörkare ton av skogsbär. Lite lätta örter tillsammans med granitmineraler och lakrits tar sig främst fram i  eftersmaken.
Vi känner en del  fjäderlätta toner av  ek alldeles i slutet, men det stör oss inte det minsta. Det är snarare så att vi sätter det på pluskontot.
Tanniner finns det en del av. Biter så där lagom i gommen och gör vinet väldigt matvänligt.

Aldrig mer ett ont ord om Beaujolais från Vintankar. Det är bara att konstatera att, precis som i alla andra vinområden, finns det bra och dåliga viner. Det går helt enkelt inte att fuska och tro att något bra kommer ut av det.

Betyg 4

Vår flaska kostade 181 kr, när vi köpte den på "Bolaget". Nu är det priset 171 kr och årgång 2012 som gäller, dock verkar det endast finnas en staka flaskor runt Stockholm och i Halmstad.
Det här är ett vin väl värt att provas och utmana fördomarna om Beaujolais.

2010 Jadis, Domaine Leon Barral

Alla har vi våra favoriter bland viner. Nya årgångar av dessa favoriter är ofta självklara köp. Så är Vintankars förhållande till Amaroneviner. Läsare av denna blogg vet att det även finns ett antal producenter utanför Valpolicella, företrädesvis i Italien, men också i Frankrike,som vi bara måste ha senaste årgången av: Occhipinti, CascinaTavijn, vissa viner från Roagna, La Pèira, Le Vieux Donjon, vissa av Janasses viner osv. Nu har det tillkommit ytterligare en!

Titt som tätt inspireras jag av andra bloggare. Detta hände 2013, efter att vi läst detta. Vi köpte två flaskor av de båda Leon Barral-varianterna. La ner dom i källaren. Vi har sedan varit och vänt på dom, men låtit dom ligga kvar. På Instagram dök några korta positiva kommentarer upp om just årgång 2010. Vi gjorde slag i saken och drog korken ur en flaska i början på veckan. Vi följde vinet under tre dagar.

Det kan sägas med en gång att det var länge sedan ett helt nytt vin (för Vintankar) gav oss denna upplevelse. Vi kände oss riktigt nöjda med att ha tagit rygg på Finare Vinare. Även denna gång!

Domaine Leon Barral
Geografiskt befinner vi oss i den lilla byn Lenthéric i Faugères i Languedoc. Familjen Barrals vinhistoria går tillbaks till mitten på 1700-talet. Idag förfogar man över 27 ha vinmarker, där vinstockarna har en medelålder på nästan 50 år. Den som vill veta lite mer om Domaine Leon Barral kan läsa om ett ett besök Finare Vinare gjorde där 2008 och ett annat besök 2010. Av detta framgår att mycket av odlingsprinciperna stämmer överens med det som svenska FOBO (Föreningen Organisk Biologisk Odling) förordar.

Till det här vinet har använts druvorna Carignan Vieilles Vigne 50% och 40% Syrah från söderlägen samt 10% Grenache. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på lite äldre barriquer.

Det är en doft av det lite större formatet med en härlig mörk frukt i centrum, men också en hel del blommor, köttsaft samt en pinjedunge i bakgrunden. Spännande!

Vilken smak! Vi blir alldeles begeistrade. Här återkommer den mörka frukten, nu i form av körsbär, skogshallon och plommon. Trevliga syror som skapar en läskande känsla. Örter, steniga mineraler och lite lakrits i avslutet. Tanniner finns där och uppför sig ytterst civiliserat.
Det här är bara så gott!

Slutsålt på "Bolaget", men när nästa årgång kommer, ja då står vi först i kön.

Vår flaska kostade 229 kr. Ett fantastiskt pis till ett lika fantastiskt vin!

Betyg 5-

Tre vita viner.

Under januari har det  blivit ett par vita viner som inte blivit bloggade. Jag har dåligt med noteringar, så det blir lite kortfattat.

2013 Paracombe Sauvignon Blanc

Ett vin från Adelaide Hills, sim ligger i South Australia.

Egendomen är på ca 20 ha och ligger på en höjd av 425 m över havet.
Druvorna till just det här vinet kommer dels från egna vingårdar och dels från några granngårdar.

Vinifikationen har ägt rum på ståltankar.

Färgen är ljusgul med lite gulgröna stråk.
Doften är något aromatisk med de typiska dragen av sauvignon blanc: nässlor, fläder, gräs, krusbär och aningens citrus.
Smaken är torr, frisk och med många drag från det vi kände i doften, dock mer nertonade och i god balans. Bra syror i en liten stramare stil.
En hygglig Sauvignon Blanc. Kanske lite mainstream och inte så mycket egen charm.
Vi dricker det gärna igen, men inget vi köper några mängder av.
Betyg 3

Vi betalade 145 kr på "Bolaget", då vi köpte det i höstas. Nu verkar det vara slutsålt.


2010 Mountford Pure Riesling

På den nordöstra sidan av Nya Zeelands sydö ligger Waipara och det är där den här producenten huserar. Dom använder sig av biodynamiska odlingsprinciper utan att vara certifierade.

Vi hyllade deras årgång 2007 på druvan Chardonnay här.
Deras Pinot Noir hyllade vi här.

Det har nu blivit dags för deras Riesling från året 2010.
Vinet har fått jäsa på ståltankar

Trevlig doft av kaprifol, citrus och örter.

Smaken är nästan halvtorr, vilket överraskar oss. Ingen perfekt matchning till fredagskvällens räkor, däremot strålande till söndagens lite thaiinspirerade laxgryta.
Vinet känns nästan lite krispigt med bra citrus och örter i centrum.

Betyg 4-

Vinet kostade 200 kr hos "Bolaget", där vi köpte det i höstas.

2012 Chablis Premier Cru Montmains
Producent är William Fèvre. Företaget grundades 1959 och förfogar idag över 51 ha vinodlingar i Chablis. Ca 16 ha har statusen Premier Cru och nästan lika mycket Grand Cru.

Druvan är Chardonnay till 100%.

Knappt hälften av druvorna vinifieras på sex år gamla ekfat och resterande på ståltankar. Den delen som jäst på ekfat får vila efter avslutad jäsning tillsammans med sin jästfällning i fyra till sex månader. Därefter blandas och buteljeras vinet.

En fin och försiktig doft av citrus, gul/gröna äpplen samt en lätt touch av krita noterar vi.

Smaken är torr och frisk. Fortfarande väldigt ung och ännu inte helt utvecklad. Det är en renhets känsla över smakerna.
Gul/gröna äpplen, citrus, lite krusbär och en del mineraler. Eftersmaken är medellång med ett litet nötigt inslag.

Gott idag, men jag är ganska säker på att det kommer att utvecklas de närmaste åren.

Betyg 4

Vi köpte vinet på "Bolaget" i somras för 239 kr. Det finns endast enstaka flaskor kvar på ett par av "Bolagets" butiker.

2004 Clos La Madeleine

Vi hittar sällan rätt bland Bordeauxviner, vilket har fört med sig att det inte är så ofta det blir några dylika inköpta. I vår källare finns några kvar som vi inhandlade för fyra/fem år sedan. Fredagskvällens vin var ett sådant. En udda flaska utan några anteckningar eller minnen varför vi köpt just denna.

Vi befinner oss på den östra sidan om floden La Dordogne, det som också kallas den högra stranden, någon mil sydost om Libourne i Saint Emilion.
Clos La Madeleines anor går tillbaks till mitten på 1800-talet. Det är en liten vingård på dryga 2 ha.

Ägorna är planterade med 60% Merlot och 40% Cabernet Franc. I det här vinet är proportionerna ungefär tre fjärdedelar Merlot och en fjärdedel Cabernet Franc. Druvorna har växt på vinstockar som är dryga 30 år. 18 månadet på nya fat av fransk ek har vinet fått ligga till sig på.

Färgen har en mörk rubinröd ton. Det finns en del violetta stråk här och var.

Vi nås av en tydlig, men inte särskilt stor och omfamnande doft. Här finns en bärkompott med främst mörka bär, men också med ett litet rödare inslag. Kompostjord, cederträ, mineraler och aningens läder. För oss känns det som en rätt typisk Bordeauxdoft.

I gommen är det mörka bär: körsbär, svartavinbär, plommon och lite hallon. Här finns en hel del mineraler och örter. Tanninerna biter och skänker vinet en strävhet. Syran ger fortfarande vinet friskhet. Eftersmaken är medellång med både lakrits, fat och mörk frukt.

Alla dom här delarna låter väl inte så tokiga, men det vill liksom inte släppa loss. Det finns inget som riktigt tar tag i oss och övertygar oss om Bordeauxs storhet.
Det är ett vin som säkert är gjort med stor kunnighet och passar främst till ordentliga köttgrytor m a o finns här inga felaktigheter. Det är bara rätt charmlöst.

Betyg 3+

Vinet köptes 2010 på "Bolaget" för 299 kr.

Lite Dolcetto tack!!

Dolcetto har blivit en druva som jag med jämna mellanrum återkommer till. Jag finner en fascination i dessa lite enklare och slankare viner, som gör sig så bra till den vardagliga maten.

2010 Dolcetto di Dogliani Superiore, "Vigna Tecc".
Producent är Poderi Luigi Einaudi. Vi befinner oss i Dogliani, en bit söder ut i Piemonte, någon mil söder om Alba. Just det här området är känt för sin Dolcetto.
Det här vinet består endast av dolcettodruvor, som kommer från vingårdens äldsta stockar dvs en ålder av 50+.
Vinet jäser på ståltankar och får sedan vila upp sig ett år på barriquer och stora ekfat, därefter några månader på flaska och så är vinet redo för marknaden.

Färgen har en djup rubinröd ton med lite violetta stråk.

Doften är frisk och nästan lite ungdomlig. Här finns massor av mörka körsbär och skogshallon. Lite örter och och så en tydlig arom av violer.

I munnen är vinet slankt och aningens småstramt. Det senare gäller framför allt då det dricks på egen hand. Bärsmaken drar mer åt röda bär än vad doften signalerade. Lite lätta örter, ett trevligt mineralsting och med en eftersmak som är medellång. Just i avslutet får vi en dos mandlar. Syran är påtaglig, men blir aldrig ansträngande. Tanninerna biter som sig bör  och de gör detta på ett ytterst behagfullt sätt.

Vi gillar verkligen detta. Vinet köptes på "Bolaget" för 129 kr, men är slutsålt sedan en tid tillbaks.

Vi har en viss faiblesse för Dolcetto. Visst är det som oftast enkelt och okomplicerat, men det har sin charm. Det är en charm som Vintankar uppskattar.

Betyg 3+