2012 Recioto från Brunelli och Chokladbollar

Vintankar blev i veckan intervjuad om sitt användande av Instagram. En bekants dotter höll på med ett examensarbete om Instagramanvändande i den målgrupp som Vintankar tillhör. Det är väl självklart att man ställer upp och det hela utvecklade sig till en riktigt trevlig pratstund, som tack för hjälpen fick jag en burk med chokladbollar. Receptet hittar du längst ner i dagens inlägg. Hysteriskt goda var dom.

På fredagskvällen hade vi plockat fram en flaska Recioto från en av våra favoritproducenter i Valpolicella.
Kombon Recioto och dessa chokladbollar var precis mitt i prick.

Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 25% och Molinara 5%. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca åtta månader på fat av fransk ek. Slutligen runt sex månader på flaska innan det börjar att säljas.

Det har endast gått två månader sedan vi senast drack den här Recioton. Vad vi skrev då upplevde vi även idag, så inget nytta att rapportera. Vi lägger ett kalkerpapper emellan inläggen.
Det är en stor, ja nästan yppig doftav mörka bär. Främst är det körsbär vi känner, men även skogsbär och blåa plommon. Lite torkad frukt finns där liksom en söt piptobaks ton.  I bakgrunden en blyg viol. Hela tiden med en stor fräschhet i doften.

I munnen är det söta mörka körsbär och torkad frukt som dominerar. Här finns också lite örter, skogsbär och mörk kvalitetschoklad. Visst är sötman påtaglig, men det finns en stor friskhet som ger vinet en underbar karaktär och skapar balans mellan frukten, sötma och syran. Eftersmaken är lång med mer torkad frukt, kakao och en liten lätt bitterhet från körsbärskärnor.

Betyg 4++


Recept för 12 chokladbollar.
Ingredienser
- 12 st färska dadlar
- 2 dl blandade nötter ( går utmärkt med bara cashew nötter)
- 1 msk kokosfett
- 2 msk raw kakao
- 1 msk stark espresso
- kokosflingor

1 Mixa nötterna till ett fint mjöl.
2 Lägg i dadlarna, kokosfett kakaon och kaffet.
3 Mixa tills allt har gått ihop
4 Ta upp och forma 12 st bollar samt rulla dessa i kokos.
5 Kyl bollarna i minst en timma

I kylen håller dom sig bra i upp till en vecka.

2012 Corte Cariano

Häromdagen tog vi farväl av en god vän. Inte så allvarligt som det låter. Vi drack helt enkelt vår sista flaska av ett vin vi verkligen uppskattar. Det utgjorde ett alldeles utmärkt komplement till vår "Pasta Carbonara".
Vi får nu klara oss utan det här vinet fram till i sommar då vi åter ska till Verona. Vi ska se Turandot med några vänner som aldrig besökt Verona. Vi ska också hinna med ett besök hos Alberto på Brunelli och fylla på vårt lager av Brunelliviner.
Du som vill veta mer om producenten kan läsa om mina två senaste besök hos Brunelli. Du hittar dom dels på Amaroneguidens hemsida och dels här.

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på Brunellis vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Ett ganska enkelt och okomplicerat vin, inte utan en viss charm. Det gör sig alldeles utmärkt till pizzan och lite enklare pasta rätter. Vinet finns inte på "Bolaget". Vår flaska kostade  9 euro då vi köpte den på gården i somras.

I doften hittar vi den typiska Corvinadoften av mörka körsbär. Här finns också lite andra mörka bär, en del kryddor och inslag från fatlagringen.

I gommen får vi en mjuk, rund och varm juice. Mörka bär i form av körsbär, svarta vinbär, björnbär och blåbär. Lite kryddor och ett inslag från fatlagringen noterar vi också. Här finns en välgörande frisk syra och alldeles lena tanniner. Medellång eftersmak.

Det här vinet är riktigt bra för den här billiga penningen. Ja jag vill kalla det ett fynd. Inget att lagra. Det ska drickas hyfsat ungt, då friskheten fortfarande är stor.
Betyg 3++

2005 Barolo, Serrlunga D´Alba, Fontanafredda.

Det var ett par veckor sedan vi drack den här Barolon. Blogginlägget påbörjades men blev liggandes. Nu är det hög tid att färdigställa det.

Fontanafredda är en av de stora producenterna i Piemonte.
Ägorna ligger i Serralunga d'Alba i regionen Piemonte. Totalt äger man 100 hektar vingårdar.
Vin har man hållit på med sedan andra halvan av 1800-talet.

Vinet är gjort på Nebbiolo till 100%. Druvorna kommer från vinrankor som vuxit på 300-400 m höjd över havet. Jäsningen sker under 15 dagar på cementtankar. Musten får sedan ligga ytterligare 15 dagar med skalkontakt innan det tappas över på barriquer av fransk ek, där får det ligga i ca ett år. Vinet tappas därefter över på lite mindre fat (2 000 l), där det får vila upp sig runt 2 år. Slutligen får vinet ligga ett år på flaska innan det är redo för marknaden.
Det har gått drygt tre år sedan vi senast drack av det här vinet. Våra intryck då kan du läsa om här.

Ingen stor men ändå tydlig doft. Körsbär, nypon, kryddor och rosor var de utmärkande dragen. En lätt touch av tobak och läder ger doften en bra karaktär.

I munnen är det de röda bären som dominerar. Främst är det körsbär av ett litet ljusare slag samt lingon och tranbär som vi känner. Här finns ett trevligt inslag av örter. Eftersmaken är medellång och vi känner lite lätta inslag från fatlagringen, lite choklad, aningens lakrits och en mycket blyg viol.
Syran är fortfarande helt OK, men känslan är att den inte är lika alert som för tre år sedan. Tanninerna har rundats av och blivit hyfsat mjuka.

Helhetsintrycket är att den här Barolon har nog nått sin topp. Kommer säkert att hålla sig där några år till, men ytterligare utveckling tror jag inte på. Du som har 2005:or i din källare ska absolut öppna någon i en snar framtid.

Betyg 4-

Vår flaska inhandlades 2010 och kostade då 235 kr. Idag är det årgång 2011 som gäller på "Bolaget". Priset är nu 239 kr.

2013 Clos Floridène. Ett vitt vin från Bordeaux.

Vinforumet Fine Wines hade som månadens vin i februari ett vitt Bordeauxvin. Vintankar dricker ganska sällan vitt vin från Bordeaux, så det var med en stor nyfikenhet som vi inhandlade två flaskor.

Producent är Denis & Florence Dubourdieu. Vi befinner oss några mil söder om staden Bordeaux i distriktet Graves. Den här vingården ligger i Pujols sur Ciron, nära Barsac.
Du hittar mer om producenten på deras hemsida.

Vingården där man odlar vita eller snarare gröna druvor är på 22,7 ha. Odlingarna består av ca 56% Semillon och 43% Sauvignon Blanc samt 1% Muscadelle.
Ett omställningsarbete har påbörjats, där man komposterar mycket och också ersatt konstgödsel med kompost. Dom har påbörjat ett arbete där man successivt överger syntetisk-kemiska bekämpningsmedel.

Det här vinet är gjort på 56% Sauvignon Blanc, 43% Semillon och 1% Muscadelle.

Färgen har en guldgul ton med lite  ljusgröna stråk.

Doften är kraftig med massor av fläder, krusbär, nässlor och gräs. För mig är det tydliga Sauvignon Blanc drag i den där lite kraftiga stilen, som jag stött på hos många Nya Zeeländska varianter. Lite övertydlig.

I munnen återkommer doftintrycken: fläderblom, krusbär och nässlor, men nu förstärkta med en trevlig citrus ton och gröna äpplen. En pigg och bra syra som jag just kopplar till citrusen och de gröna äpplena.
Jag hinner tänka tanken att det här är ju gott och riktigt trevligt. Då slår eftersmaken till med ett väldigt beskt avslut. En bitter grön paprika. Nej va synd!!
Vinet framstår nu som lite obalanserat.
Jag har en flaska kvar. Den ska få ligga till sig i två år så får vi se om beskan försvunnit.

Betyg idag 3

Priset på "Bolaget" är 198 kr.

2007 Esprit, Spinifex

I lördags blev det ett återbesök hos 2007 Esprit från Spinifex. Jag drack det här vinet för dryga fem år sedan. Det var tiden innan jag började blogga. Bland mina gamla anteckningar fanns noteringar om att det här var ganska kul. Gott. Mycket mer hittar jag inte. En marginalanteckning om att Punkarn skrivit positivt om det.
Den här ströflaskan är det nog på tiden att vi drar korken ur.

Spinifex är en producent i Barossa Valley, några mil nordost om Adelaide i South Australia.
Följande är hämtat från deras hemsida:
"...We started Spinifex in 2001 with the opportunity to source some great old vine Mataro growing in deep white drift-sand on the Barossa Valleys’ Western Ridge. Our focus is on making regional wines from the traditional Mediterranean grape varieties that have been grown successfully in Australia for over 150 years - Shiraz, Mataro, Grenache, Cinsault, Carignan, Ugni Blanc, Grenache Gris,  Marsanne and Semillon. We aim to make wines that display signatures of vineyard provenance and vintage, show regional typicity and have a consistent thread of 'house style' that reflects our preferences and experiences with wine. The wines we choose to make are  predominately blends, the synergies derived from blending wines of differing character enhance the subtle complexities, even textures and profound personalities delivered from great old vine vineyards..."

Av etiketten framgår druvblandningen för det här vinet. I mångt och mycket en Ch9dP-mix.
Mataro går också under namnet Mourvèdre.

Visst finns här en hel del som för tankarna till Chateauneuf-du Pape fast en egen twist det har det allt.

Den ungdomliga friskheten som fanns för fem år sedan har övergått i en betydligt mer mogen stil

I doften finns en hel del mogen, solvarm frukt som spetsats med några grabbnävar örter. Lite mer försiktiga toner av rått kött och tobak i bakgrunden. Vi anar en sirlig, diskret ton av viol.
Inte så tokigt!

I munnen en ordentlig fruktkompott på såväl röda som mörka bär: hallon, vinbär, körsbär, blåbär och björnbär. Inte överdådigt kraftig. En ordentlig örtsamling av bästa provencalskt snitt. Visst finns här en syra som ger friskhet, men inte av den ungdomliga karaktärer. Tanninerna har blivit ordentligt avrundade, inte sammetslena, men ändå mjuka och väldigt medgörliga. Hyfsat långt avslut med lite körsbärskärnor, lakrits och bitterljuv choklad.
Ett moget och trevligt vin, men det vete katten om jag inte föredrog det i sin ungdomliga framtoning, som det visade upp sig i för fem år sedan.
Kanske ett något snällt betyg.
Betyg 4

2008 Nonna Concetta, Calabretta

Det var bra länge sedan vi skickade efter viner från Carlo Merolli. Vi frågar oss varför? Hur som så gjorde vi en beställning för ett par veckor sedan. Vinerna anlände efter ett par dagar. Dom har fått lite tid att lugna ner sig efter transporten . I torsdags drog vi korken ur den första. Det blev en sicilienare. Vi har faktiskt aldrig druckit vin från just den här producenten, bara läst om deras viner.

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).
Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.

Nonna Concetta är gjord på Nerello Mascalese till 100%, som vuxit på en vingård nära Passopisciaro på dryga 700 m över havet. Det gjordes knappt 1 000 flaskor av det här vinet.

Färgen går i en tegelröd nyans. Helt transparent.

Doften är frisk med gott om röd frukt läs körsbär och jordgubbar. Aningens torkad frukt. Lite kryddor och örter. Massor av mineraler, tänk våta grusgångar.
Mycket trevligt och triggande.

I munnen känns vinet slankt, med en frisk syra och en viss stramhet. Det träffar mitt i Vintankarhjärtat. Vän av ordning kanske invänder "men du är ju en amaronefan". Inget kan vara mer sant, men jag attraheras av båda.
Den som tror på asrtologi påpekar att Vintankar är född i Tvillingarnas tecken och därmed dualistisk. Inget Vintankar tror på. Vi gillar mångfald. Norditalien och Syditalien. Amarone och Etna. Ja faktiskt mycket mer än detta.

De röda bären återkommer i munnen (hallon, körsbär, jordgubbar) tillsammans med några rejäla nypor örter/kryddor. Gott om mineraler.
Stor och fin syra. Distinkta tanniner smånafsar i gommen.
Så Gott!!!

Beytg 4+

Vi hade kvar en liten skvätt till dagen därpå. Vinet hade tappat i friskhet och vi upplevde litet fadd i smaken. Betyget är satt efter första kvällens upplevelse.
Vinet är köpt av Carlo Merolli för 140 MUK. Frakt och alkoholskatt tillkommer. Både Nonna Concetta och några andra varianter från Calabretta verkar finnas kvar.

Äntligen! CL och Amarone. Zlatan och Zenato.

Äntligen utbrister Vintankar. Champions League drog i gång med åttondelsfinalerna i tisdags. För Vintankar är CL-fotbollen intimt förknippade med ett glas amarone. Ni som följt bloggen länge är bekanta med detta, men för ev nytillkomna läsare så är det följande rutiner som gäller.

Vi öppnar en flaska amarone vid 18-tiden på tisdag. Häller upp halva flaskan i två hyfsat stora glas. Alltid Orrefors Difference Primeur. På med korken. Tar fram några hårdostar. Åker på ett spinningpass. Kl 20.45 är vi nyduschade. Dukat framför TV:n. Avspark. Proceduren upprepas på onsdagen.

2011 Amarone, Zenato
Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Två amaronevarianter, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).
För ett år sedan drack vi årgång 2010. Vad vi tyckte då hittar du här.

Vi har att göra med en mycket ung amarone, trots sina fem år. Till en början är det en diskret och försiktig doft vi nås av. Ju längre tid den får i glaset desto mer dyker det upp. På onsdagen har det blivit fullt tryck i dofterna. Mörka körsbär, en hel del torkad frukt (inte så mycket russin), kakao och en del örter. Det finns också lite mer diskreta nyanser av läder och jord.

I munnen känns vinet väldigt ungt. Till en början är det lite knutet. En rejäl luftning (tre/fyra timmar) är nödvändig. Någon gång i andra halvlek på tisdagen bjuder vinet upp på ett mer inbjudande sätt. Söta, mörka körsbär, torkad frukt med en diskret russinton, örter, mörk choklad och lite försiktiga fat. En bra syra ger vinet en stor friskhet. Vi tycker också att det finns en liten fin stramhet  hos den här amaronen. Detta är något vi uppskattar.
På onsdagen bjuder vinet upp på ett mer omedelbart sätt. Det finns nu ett betydligt bättre tryck i smakerna. Det har gjort vinet gott att  ha fått stå i en halvtom flaska i ett dygn. Friskheten är fortfarande lika bra. Tanninerna lite mer lena. Smakerna mer nyansfulla: Mörka körsbär, mogna björnbär, katrinplommon, torkad frukt och finlemmade örter. Eftersmaken är längre, mer komplex och samtidigt intensivare: mörk choklad, krossade körsbärskärnor, fikon/russin och aningens lakrits samt en kvardröjande fruktsötma. Så förbaskat gott.
Alkoholen (16,5%) kändes inte helt integrerad med frukten under tisdagen. Den kändes betydligt mindre under onsdagen.
Det här är en riktigt bra amarone redan idag, men ge den något år och den når toppen av amaronehöjderna.
Vill du njuta av den idag så glöm inte att lufta den i bortåt fyra timmar.

Betyg 4++

Priset på "Bolaget" är 419 kr.

2012 Coste dei Fre

Vi gjorde bekantskap med en för oss helt ny druva häromdagen. Vi hade för bra länge sedan läst på någon blogg om druvan Freisa. Det lät så pass intressant att vi antecknat att vi borde göra ett köp. Tiden gick, men så läste jag på Vinforumet Fine Wines att Mattias hade testat en flaska med hyfsat resultat. Vintankar slängde in en beställning. Vi drog korken i förra veckan.

Freisa är en blå druva som huvudsakligen odlas i Monferrato och Langhe i Piemonte. Det har den gjort sedan mitten på 1700-talet. Det lär vara en druva som är tålig och resistent mot diverse sjukdomar.
Producent är Azienda Agricola 499, som har sin verksamhet runt byn Camo. Vingården startades 2012, då ägarna köpte upp några etablerade vingårdar och byggde på 499 m höjd över havet en ny vingård. Nästan alla andra odlare i trakten säljer sina druvor utan att göra eget vin. Två druvor odlar dom, Muscato och Freisa. De äldsta vinrankorna på deras gårdar har en ålder av 30-40 år. Produktionen ligger för närvarande på ca 15 000 flaskor om året.

I början på oktober plockades druvorna. Jäsningen ägde rum på ståltankar, där det också fick ligga i drygt två veckor. Vinet fick därefter ligga 18 månader på mindre ekfat. 24 juli 2014 buteljerades 3 670 flaskor.

I doften hittar vi mörka bär, nötter och lite tallbarr. En lite tunn blommig ton i bakgrunden.

I munnen känns vinet hyfsat slankt, friskt och lite småstramt.
Kanske inte så stort och elegant, mer rustikt och rejält. Och som lämpar sig väl till vardagsmaten.
Vi känner smaken av syrliga körsbär, blåbär, lite plommon, tranbär, en del kryddor och ordentligt med järnhaltiga mineraler.
Det finns en ordentlig syra och distinkta tanniner. Tillsammans ser dom till att det hugger lite lätt i gommen samtidigt som de ropar efter mat.
Eftersmaken är medellång och där finns lite sötare mörk frukt, lakrits och kryddor.
Ett småtrevligt och matvänligt vin.
Betyg 3++
Jag tvekade länge mellan 3+ och 4-
Priset på "Bolaget" är 149 kr. Ett hyfsat pris för ett lite annorlunda och riktigt hyggligt vin. Absolut värt att provas för den som vill testa en ganska okänd druva (i vart fall i Sverige).

2010 Brunello di Montalcino, Quercecchio

Vi fick hem en liten sändning med viner från den dansk-italienske vinhandlaren Carlo Merolli för ett par veckor sedan. En producent som vi läst mycket gott om är Quercecchio. Vi beslutade oss för att inhandla dels deras Brunello från 2010 (en årgångar som hajpas rejält just nu) och dels den enklare versionen Rosso di Motalcino. I helgen, till en vildsvinsstek, drog vi korken ur Brunellon.

Azienda Agricola Quercecchio har sina vingårdar strax sydväst om byn Montalcino. Vi är på klassisk mark. Ägorna tillhörde på medeltiden klostret Monte Oliveto Maggiore. Nu är det familjen Salvioni som är ägare sedan fem generationer bakåt i tiden. Egendomen omfattar 230 ha med skogsområden, öppna fält, olivlundar och vingårdar.
Vingårdarna omfattar 15 ha och ligger på en höjd av 320 meter över havet på sluttningarna som ligger mot Maremma hållet.

Vinet får jäsa på stålfat. Musten får ligga med skal och allt en hyfsat lång tid. Vinet får sedan ligga till sig i ca tre år på fat av Slavonskt trä och fransk ek. Fyra år efter skörden buteljeras vinet och får ligga på flaska i fyra månader innan det släpps ut på marknaden.

Vi är medvetna om att det här är att ge sig på ett vin i sin linda, Vi har dock smakat några andra 2010:or och dom har visserligen varit unga t o m alltför unga i bland, men ändå levererat på ett strålande sätt. Läs vad vi skrev om Fattoria dei Barbi och om Tenuta la Fuga

Vi kan omedelbart konstatera att det här är ungt, men ändå väldigt gott. Det lovar mycket inför framtiden.

Doften är till en början mycket diskret, men efter en tid i glaset tar sig doften på ett trevligt sätt. Ljusare körsbär, lite örter, en del läder, nypon och rosor. Ja det får bli sammanfattningen av doften.

I munnen noterar vi omedelbart en ungdomlig körsbärsfrukt. Vi känner också lite olika syrliga röda bär, några droppar slånbärssaft, lite örter och tydliga fat. De senare inslaget finns där, tar sin plats, men inte överdrivet framfusigt. En bra distinkt syra och aktiva tanniner med trevligt bett är andra inslag vi både noterar och förväntar oss. Lite krossade stenmineraler, lakrits, choklad och ännu mera rödfruktiga bär känner vi i den läckra eftersmaken.
Visst är vinet ungt idag. Visst tror vi på en bra utveckling de närmaste åren. Redan idag konstaterar vi: Det här är trevligt. Det här är gott. Det här dricker vi gärna igen. OK någon flaska vill vi dricka om något år för att se vart det tagen vägen.

Betyg 4 

Vinet finns inte på SB. Vår flaska är som jag skrev i ingressen köpt i Danmark, där den kostar 175 MUK.

Amarone: 2007 Terre di Leone

I slutet på förra veckan drog vi korken ur en amarone som fick oss på riktigt gott humör. Jag själv var visserligen påverkad av en  begynnande förkylning, men hustrun hade inga sådan symptom. Vi var båda smått lyriska över vad vi hade i glasen.
Det har gått drygt 20 månader sedan vi avnjöt förra flaskan. Vad vi tyckte då kan du läsa här. Vi tycker vinet lugnat sig, mognat och blivit mer balanserat. Helt enkelt förbaskat gott idag. Vi drack en 2005:a för två och ett halvt år sedan. Den gillade vi skarpt. Du hittar våra tankar här.

Terre di Leone är en liten (äger 5 ha och arrenderar 5 ha) och relativ ny producent. 2004 drog dom igång sin verksamhet. Vingården är belägen i utkanten av byn Marano någon mil nordost om Fumane.

Druvblandningen är 40% Corvina, 20% Corvinone, 25% Rondinella, 10% Molinara och 5% Osoleta. Druvorna plockas sent på säsongen och får sedan ligga på torkning runt 150 dagar. Vinet har fått mogna i nästan två år på "tonneaux" och på franska ekfat(25 hl). Avslutningsvis har vinet fått ligga till sig i sex månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Vi dricker vinet under tå kvällar. Första kvällen häller vi upp var sitt stort glas. Åker iväg och tränar. Nästan två timmar senare är vi hemma. Hela rummet har fyllts med en underbar amaronedoft av mörka körsbär, blåa plommon och torkad frukt. Det här är verkligen ett doftvin. När vi sniffar på glasen upptäcker vi även örter, kakao och en lätt russinton. Någon liten nyans av björnklister finns där i bakgrunden. Sanslöst trevligt!

Smaken är stor och kraftfull. Den fyller hela munhålan  och dröjer sig kvar länge, länge......
Här finns massor av söta, mörka körsbär, björnbär, plommon och torkad frukt. Lägg till örter/kryddor i varsamma mängder. En liten trivsam syra håller vinet friskt. Eftersmaken är en lång utdragen historia med torkad frukt (russin/fikon), mörk choklad och aningens kaffe. Vid förra tillfället fanns en liten svag ton av alkohol. Nu är den helt infångad av frukten. Vi skulle aldrig gissat att den här amaronen har en alkoholhalt på 16,5%.
Vi håller Terre di Leones Amarone väldigt högt. Visst är det mycket smaker, men det är så balanserat och välkomponerat att vi bara njuter av vinet. Det här vinet är svårt att matcha mot mat. Hårdostar däremot är perfekta tillbehör. Vi dricker det efter maten, till en bra fotbollsmatch eller bara att njuta av medan vi funderar över livet.
Betyg 4++
Vinet ingår inte i Systembolagets sortiment. Vi har köpt vår flaska av Vinupplevelser för 595 kr.

2012 Syrah, Stefano Amerighi

Visst händer det att vi dricker viner gjorda på druvan Syrah, men det är inte så ofta. Det var som så ofta Bristly Wine som i ett utskick presenterade vinet och vinmakaren på ett sätt som gjorde att vi kände oss tvungna att testa vinet. Tack för det Gabriel!
Bilder och det huvudsakliga underlaget för nedanstående beskrivning har jag fått från importören ( Bristly Wine).



Producenten Stefano Amerighi är en relativt ny producent. Hans vingård ligger i Cortona, några mil rakt öster från Siena. 2002 planterade han 8 ha med Syrahstockar. Syrah är väl inget man förknippar direkt med Italien, men just Cortona har blivit känt för sina Syrahviner. Det finns dokumenterat att odlingar med Syrah har funnits i lite mer än 200 år i Cortona.

Förutom de 8 ha med vinodlingar har Stefano, som den inbitne biodynamiker han är, planterat 2 ha med blommor, örter och fruktträd. Det går även vita Chianina-kor på markerna.

Alla druvor fottrampas. Extra knäck för skolungdomar.

Vingården är indelad i många små plotter. Varje plott skördas och vinifieras för sig. Jag har själv aldrig varit där, men enligt importören (Bristly Wine) så är färg, doft och smak väldigt olika för varje liten plott.

Hans målsättning är att göra rena, komplexa och balanserade viner, som kan lagras i många år. Han vill göra detta utan att använda kemiska bekämpningsmedel och med tillsats av minimalt av svavel.
Hans vingård är såväl Eko-certifierad som Demeter-certifierad.

Det är alltså årgång 2012 som kommit till Systembolaget. Har jag fattat saken rätt har vinet fått runt två års uppfostran på en blandning av ekfat och cementfat.

Färgen är mörk i en blåröd nyans.

Vi möts av en doft, som har en  ungdomlig mörk frukt som främsta signum.. Inte så kraftig, men ändå tydlig. Liten lätt ton av rökta charkuterier och med steniga mineraler noterar vi också.

I munnen återkommer den mörka frukten, läs slånbär och plommon, i en lättsam stil. Visst finns här lite örter och kryddor men i en mycket varsam omfattning.
Eftersmaken är hyfsat lång och lämnar spår av lakrits. En rättfram syra och sandiga tanniner ger vinet en härlig ryggrad.
Visst kan Syrah-viner vara både mer komplexa, kraftigare och elegantare, men ibland längtar man efter det där mer raka, rena, rättframma och lättsamma vinet, då är det här ett lysande exemplar.
Behöver jag skriva att det gick rakt ini i Vintankarhjärtat.
Betyg 4
Köpt på SB för 249 kr. Det verkar dessvärre vara slutsålt. Importören meddelar att årgång 2013 kommer in i april och att allokeringen för den svenska marknaden blivit större.
Vintankar kommer att vara på hugget för att göra en beställning.

Amaroneprovning på Barrique

I måndags var det dags för årets stora dag för oss amaronenördar, som bor i Göteborgsområdet. Årets amaroneprovning på Barrique under ledning av Henrik Ungerth. Det här var åttonde eller nionde gången som Henrik tagit sig ned till sin barndomsstad och genomför en amaroneprovning. Alltid på Barrique. Och alltid sekunderad av Rolf Olsson (Barriques ägare).
Osäkert om Vintankar har varit på alla provningarna. Det kan finnas någon av de allra första vi missat.

Priset för den här tillställningen var 950 kr. Vi bjöds då på ett oerhört starkt startfält. Amaroneviner av allra högsta klassen. Ja rent av världsklass. Två viner från 2006 och två viner från 2007. Två producenter från de östra delarna av Valpolicella och två viner Classico-området.
Det ingick också ett sagolikt tillagat lammlägg med svamprisotto och en fantastisk rödvinssky spetsad med choklad. Fyrfaldigt mums!

Henrik börjar som alltid med en tillbakablick och landar i nutiden med trender. Inspirerande att lyssna på. Varje gång är det något nytt vi snappar upp. Även om Vintankar är hyfsat bevandrad i Valpolicella, så kan vi bara konstatera att i Henriks sällskap så lyssnar och lär vi oss mera.

Nu till själva provningen. Vi visste vilka de fyra var, men inte i vilken ordning. Det här med blinda eller halvblinda provningar är svårt. Det är bara att erkänna: Vintankar är usel på detta. Trots att vi smakat alla dessa vid olika tillfällen, så prickade vi bara en. Vi hyser en stor ödmjukhet inför sådan här tester.
Nu till vinerna. Precis som i ingressen så konstaterar vi att det var fyra amaroneviner av allra högsta klass. Vi tar dom i den ordning vi ser på bilden ovan, vilket också är den ordning vi hade i våra glas.

2007 Campo dei Gigli
Producent är Tenuta Sant Antonio. Vill du veta mer om producenten så har jag författat en liten berättelse på Amaroneguidens hemsida.
Campo dei Gigli är producentens prestigeamarone. Den är gjord på druvorna Corvina 70%, Rondinella 20% samt lika delar (5%) Croatina och Oseleta. Vinet har fått ligga till sig i tre år på 500-liters tonneaux av fransk ek.
För dryga halvåret sedan drack jag en 2006:a, om den tyckte jag så här.
Doften är kraftig och domineras av körsbär. Här finns också en del torkad frukt, lite örter och en viss ton av körbärskärnor. Ett riktigt doftvin.
Smaken är stor och lite maffig. Vi möts av en explosion av frukt: körsbär, björnbär och torkad frukt. En viss portvinskaraktär smyger sig in. Eftersmaken är lång, riktigt lång med choklad, lakrits och ännu mer torkad frukt, dock inte så mycket russin. Vinet har en bra syra som gör att det får en behövlig friskhet.
Betyg 4+
I beställningssortimentet finns årgång 2010 och priset är 559 kr.


2007 Tommaso Bussola "TB"
Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom. Här producerar Tommaso lysande Amarone och Superiore i den moderna stilen. 
För snart fyra år sedan skrev jag om årgång 2004, vilket du kan läsa om här. Årgång 2006 var med på en Amaroneprovning på Barrique för drygt fyra år sedan.
Druvblandningen består av Corvina och Corvinone 75% , Rondinella 20% - Cabernet Franc, Dindarella, Croatina, Molinara 5%.  Druvorna får ligga på torkning fram till mitten av januari. Vinet lagras i nya 12 och 25-hektoliters ekfat i 30 månader.

Doften är stor och komplex. De söta mörka körsbären tillsammans med den torkade frukten dominerar, men här finns också kryddor, kakao och aningens fatiga toner. En viss portvinston.
I munnen är det ett myckert läckert vin med massor av söta mörka, körsbär, svarta vinbär, björnbär och torkad frukt (inte mycket russin mer fikon), kryddor, örter och kakao. Riktigt lång eftersmak. Den höga alkoholen (17%) märker vi inte mycket av. Elegans!
Betyg 5-
Det här blev min favorit. Vinet finns på SB, men det är årgång 2008 och priset ligger på 749 kr.


2006 Alteo
Producent är Fasoli Gino, vars vingård ligger ett par mil rakt öster ut från Verona i Val d´Illasi.. En Ekocertifierad vingård, där nu den fjärde generationens vinmakare har börjat ta över.
Alteo är deras prestigeamarone. Deras lite enklare amarone, La Corte del Pozzo, dyker emellanåt upp på "Bolaget". Årgång 2008 kan du läsa om här.
Alteo serverades från en magnumflaska. Det här var vinet som de flesta hade på första plats.

Det är gjort på 70 % Corvina och 30% Rondinella, som fått torka någonstans emellan fyra och sex månader. 
Jäsningen sker på ståltankar och sedan tappas vinet över på stora fat av fransk ek, där det får ligga till sig i ca tre år. Ytterligare ett år på flaska innan det är redo för kunderna.

Stor och varm doft av mörka bär, torkad frukt, lite svartpeppar, läder och jord.

Hela gommen fylls av ett kraftfullt och smakrikt vin. Vi noterar söta mörka körsbär, blåa plommom, katrinplommon, torkad frukt och någon nypa örter. Lång eftersmak med lite mörk choklad, lite fat, aningens svartpeppar och liten fin lakritston.
Alkoholen är hela 17,5%, men den är helt omslukad av den formidabla frukten.
Betyg 4++
Vinet finns i version 2008 på SB och med ett pris på 784 kr.

2006 Casa dei Bepi.
Producent är Viviani. En vingård vi besökt ett flertal gånger. Casa dei Bepi är deras prestigeamarone. Ett vin vi druckit ett flertal årgångar av. Det tillhör också en av våra favoritamarone alla kategorier. Fast ikväll tycker vi oss inte känna igen det fullt ut. Det levererar inte på det sätt vi vant oss vid.
Doften har en hel del typiska amaronedrag med gott om söta mörka körsbär, torkad frukt och lite örter. Det är smaken vi inte känner igen. Den är inte så utvecklad och känns väldigt försiktig. Vi noterar körsbär, lite andra mörka bär och torkad frukt. Någon örtkvist och så lite fat. Men som sagt väldigt diskret. Det finns en viss stramhet och därmed det av vinerna som har mest tanniner. Bra friskhet.
Betyg 4
På SB finns årgång 2009 till 755 kr.


Det blev också två bonus viner. Två fantastiska viner. Väldigt olika, men  med så mycket egen karaktär, charm och pondus.

2002 Dal Forno

Det dyraste och kanske mest prestigefyllda av alla amaroneviner. Detta vinet ingick inte i provningen, men möjligheten fanns att få köpa ett glas (6 cl) för 250 kr. På SB finns årgång 2008 till priset av 2 500 kr. Det är bara att tacka Rolf och Barrique för att dom gav oss möjligheten att njuta av det här vinet för en mycket rimlig kostnad.

Vingården ligger ett par mil nordost om Verona i Val d´Illasi.
Druvmixen i deras Amarone är Corvina 60%, Rondinella 20% samt 10% vardera av Croatina och Oseleta. Endast druvor som kommer från minst 10 år gamla vinstockar används till Amaroneproduktionen. Druvorna torkas i ca tre månader innan de pressas. Själva jäsningsproceduren tar runt 15 dagar och äger rum på ståltankar. I mitten på januari "dekanteras" vinet och pumpas över på nya barriquer. Det innehåller fortfarande en del restsocker och en långsam jäsningsprocedur sker under 18 månader. Vinet får därefter vila upp sig i ytterligare 18 månader på dessa barriquer. Vinet tappas därefter upp på flaska, där det får vila runt 24 månader innan det ska ut på marknaden.

Färgen har en kompakt blå-röd-lila ton. Svart som natten var det någon som tyckte.
Doften är mäktig. Kraftfull. Man kippar nästan efter andan. Söta körsbär, övermogna björnbär, örter, vanilj, russin, lakrits mm är några av de dofter vi nås av.
I munnen är det kraft i övermåttan. En explosion av smaker. Det mesta känner vi igen från doften. Frukten är massiv med söta mörka körsbär, björnbär, plommon som främsta markörer. Örter och kryddor i små finstämda doser. Lakrits, liten rökighet, mörk choklad och körsbärskärnor i eftersmaken.
Vi är nästan mållösa. Smaken sitter fast i gommen på ett nästan groteskt sätt. Vi rör inte vårt glas till maten. Hustrun och jag delar på det efter måltiden.
Alkoholen på 17% är totalt integrerad i frukten och känns inte det minsta.
Det finns ett problem med ett så här mäktigt och kraftigt vin.
Allt smakar amarone. Det tar död på alla andra smaker. Det måste drickas i små mängder. Ett glas på 6 cl varar länge......
Detta var årgång 2002, som är kanske den svagaste årgången i Valpolicella de senaste 25 åren. Många producenter gjorde ingen Amarone, Dal Forno lyckades.
Fantastiskt roligt att äntligen fått smaka en amarone från Dal Forno, men inget som lockar mig till köp. 2 500 kr för en flaska. Jag kan få bra många trevliga viner för den slanten. Betyget måste ändå bli en femma. Det är ett unikt vin. Några centiliter är fantastiskt gott.
Betyg 5



2004 Marta Galli.
Detta är Le Ragoses prestigeamarone. Le Ragose drivs idag av bröderna Marco och Paolo Galli. Den här amaronen har fått sitt namn efter deras mor Marta, som under många år var vinfamiljens ansikte utåt.
Le Ragoses viner har jag skrivit om tidigare. I höstas fick dom en svensk importör Vino Conoscenza. Det kom sent i höstas en blandlåda i beställningsortimentet med sex olika viner. En genomgång av dessa hittar du här.

Druvmixen är  Corvina 50%,  Corvinone 20%, Rondinella 20% och 10% andra godkända druvor.
Druvorna torkas i 3-4 månader. Efter jäsningen ligger vinet till en början på ståltankar i 8-10 månader. Det får därefter ligga någonstans emellan 24 och 36 månader på nya franska ekfat. Slutligen sex månader på flaska innan det ska ut på marknaden.

Det här vinet görs inte varje år och när det görs så är det i en liten upplaga. Runt 3 000 flaskor.

Vi drack det här vinet för dryga tre år sedan. Vi var inte helt imponerade då. Du kan läsa om det här.
Idag är det något annat. Alla bitar finns på rätt ställe. Så välbalanserat. Så gott!!
Vi möts av en kraftfull och intensiv doft med mörka körsbär, och torkad frukt i centrum. Här finns också lite örter och kakao.
I munnen får vi ett vin med en hög koncentration av frukten och smakerna. Precis som med alla viner från Le Ragose finns här en stor friskhet. Tanninerna finns där, precis som vi vant oss med Le Ragoses viner.  Ändå ger det oss känslan av ett mjukt och runt vin.
Söta mörka körsbär, torkad frukt, lite andra mörka skogsbär och någon örtkvist är det som vi först noterar. Katrinplommon, mörk choklad och aningens kaffe får vi i den exklusiva och långa eftersmaken.
Förra gången tyckte jag det var på väg mot en portvinsamarone. Detta stämmer inte alls idag. Visserligen är frukten väldigt koncentrerad, men det finns så mycket annat som ger karaktär. Ingen alkoholhetta. Bara läckert.
Henrik fick det här blint. Spikade årgången ganska omgående. Någon liten ledtråd och så satt producenten där också. Ruskigt imponerande!!
Henrik skriver i sin bok "Mina Favoriter": Detta är exceptionellt bra på alla sätt. Lika svårt att få tag på som det är gott.
Betyg 5-
Carlo Merolli har kvar nio flaskor för priset 455 MUK. På SB finns inte Marta Galli.
















k

Bröllopsdag med hummer och champagne Falmet

I måndags firade vi 31-årig bröllopsdag. Kvällen var sedan länge vikt för en amaroneprovning, lite mer om den senare i veckan. Hustrun och jag har haft för vana att fira vårt bröllop med hummer och champagne, så då vi inte kan göra det på självaste bröllopsdagen får det bli dagen innan.
Varsin hummer har vi sparat i frysen till detta tillfälle.

Champagnen förärades vi i somras av vännerna O och R, när dom var och besökte oss. Den är inhandlad på plats dvs i Rouvres-les-Vignes, så långt söderut det går att komma i Champagne. Dom var i sin tur inspirerade av en artikel som Thomaz Grehn skrev i GP för ett antal år sedan. Läs den här. Visst blir man sugen på att resa dit!

Detta är en champagne från vinbonden Joel Falmet, som förfogar över ca 6,5 ha vinmark. Årsproduktionen ligger runt 12 000 flaskor. Det är en familjeegendom som gått vidare i släktled till släktled. Pinot Noir står för runt 70% av odlingarna och de resterande 30 procenten delas lika mellan Chardonnay och Pinot Meunier.

Jag googlar mig fram till att dom gör fem olika cuvéer.

Den här cuvéen är gjord på endast Chardonnay. Den har legat på sin jästfällning ett flertal år, riktigt hur många har jag inte lyckats få fram.

I doften hittar vi gröna äpplen, lite bröd, aningens lime och nougat. Ingen kraftig doft utan mer försiktig, ändå är den tydlig.

Smaken är riktigt bra och härlig. Torr och frisk, men inte på det där sättet att hela gommen drar ihop sig, utan mer öppen och välkomnande. Smakerna är väldigt tydlig, men de tar inte över utan låter den fina hummersmaken komma till tals. Samspelet är som ni förstår helt perfekt.

Äppelsmaken är tydlig och drar mot grön/gula äpplen och med en fin citruston som tillbehör. Här finns också toner av rostat bröd, aprikos och gräddkola.
Eftersmaken är medellång och har ett trevlig avslut av grapefukt.
Det här är kanske inte den mest komplexa och djupaste champagne vi druckit, men den har en egen charm och är riktigt god.
Betyg 4+

Två Nya Zeeländska Pinot Noir viner: Pegasus Bay och Mountford Estate

I förra veckan drack vi två viner på druvan Pinot Noir. Båda från 2008. Båda från Nya Zeeland. 

Och båda två presterade fantastiskt.

Pegasus Bay var först ut. Vi har tidigare hyllat det här vinet. Du kan läsa om det här. 

Pegasus Bay håller till i Waipara Valley, som ligger ganska långt norrut på Sydön.

Dom är ett litet familjeägt företag med ett ambitiöst "Sustainable Viticulture" program.

Just det här vinet har fått 18 månaders vila på franska ekfat (knappt hälften nya).

Vi känner en angenäm doft av hallon och smultron. Något litet körsbär finns det också. En markant ton av örter/kryddor noterar vi. En försiktig lite mörkare eller snarare dovare ton av jord och läder finns någonstans i bakgrunden. Trots sin ålder finns en stor friskhet.
Vi anar finess och elegans.
 
Det är inte bara gott. Det är riktigt förbaskat gott.
I munnen är det till en början de röda bären som dominerar med en både syrlig och frisk touch. Efter en stund får frukten sällskap av en nätt kryddsamling (främst svartpeppar). I eftersmaken kan vi känna kakao, lakrits och en lätt blommighet. Eken, som när vi drack det här första gången kändes väldigt tydlig, har med åren integrerats på ett bra sätt med frukten. Nu är det bara precis så att vi anar den.
Betyg 4+ 
För tillfället verkar Pegasus Bay  vara slutsåld hos SB.


Vin nummer två var från Mountford Estate.
Vingården ligger också i Waiparadalen ca 40 min bilresa från Christchurch, Sydöns största stad.
Det är dryga tjugo år sedan vingårdarna anlades. Idag omfattar dessa ca 10 ha. Här odlas det idag Pinot Noir, Chardonnay och Riesling. Sedan 2007 ägs egendomen av det holländska paret Kess Zeestraten och Katryn Rayn.
Odlingarna sköts enligt biodynamiska principer utan att vara certifierade.

Även detta vinet har fått ligga ca 18 månader på franska ekfat, varav hälften varit nya

Färgen på Mountfords PN har en mörkare och något djupare färgnyans.

Doften är en skön blandning av skogshallon, smultron, jordgubbar och björnbär. Några örtstänk, lite läder och våt jord gör att doften känns mörkare och dovare än Pegasus Bay. En liten, liten rökig ton kan vi precis skönja. Mycket elegant packketerat!

I munnen är det en underbar frukt i form av skogsbär, lite körsbär och jordgubbar som tillsammans med några ordentliga nypor örter som dominerar. Inte samma ungdomlighet i frukten som för ett par år sedan, men ändå med en välbevarad friskhet. Det senare tackar vi den lilla välbalnserade syran för. Det finns lite mer tanniner hos Mountford, men det ska sägas att de är mjuka och runda. I eftersmaken noterar vi lite järnhaltiga mineraler, en försiktig liten lakritsrem och ännu mera finstämd frukt.
Ja, det här är riktigt gott och läckert.
Betyg 4++

Den här flaskan köptes för några år sedan för dryga trehundringen. För närvarande finns den inte att köpa hos Systembolaget. Vi inväntar nästa årgång....

Sammanfattning.
Två viner från samma årgång och från vingårdar som inte ligger så långt ifrån varandra. Båda två är riktigt bra och jag kommer köpa båda två när de nya årgångarna kommer till SB.
Dom skiljer sig lite åt. Peagsus Bay känns lite lättare och elegantare. Mountford har lite mer tryck i frukten och är lite stramare. Sedan finns det mycket som förenar bl a den rena friska frukten och de finmalda örterna.

2010 Valpolicella Superiore, Vigneto Sant Urbano, Speri

Vi drack Amarone Vigneto Sant Urbano från Speri för en tid sedan. Vi blev djupt imponerade och skrev en hyllning, som du kan läsa här. Det blir då extra intressant att prova deras Superiore och se hur den presterar. I förra veckan lät vi den göra oss sällskap i dagarna två.

Speri är ett familjeägt företag med traditioner som vinmakare som sträcker sig tillbaks  till det sena 1800-talet. Det har under lång tid funnits ett engagemang om ett hållbart produktionssätt. I och med årgång 2015 är dom också certifierade som organiska odlare.

Sant'Urbano är förmodligen den mest ansedda av familjens vingårdar. Den ligger högt på en vacker soldränkt kulle nästan 300 meter över havet i kommunen Fumane och omfattar 19 hektar lavarika lerjordar. Superioren liksom Amaronen kommer just från den vingården.

Superiore är gjort på druvorna Corvina Veronese (70%), Rondinella (20%),  Molinara (5%) samt 5% diverse andra tillåtna druvor.
Efter skörd får druvorna torka i ca tre veckor (Amaronedruvorna torkas i dryga tre månader).
Vinet får ligga till sig i ca 18 månader på 500 liters ekfat innan det buteljeras.

Det har gått nästan två år sedan vi senast drack det här vinet. Visst har det hänt en hel del på den tiden. Vinet har mognat, öppnat upp sig och blivit mer tillgängligt. Det är helt enkelt i ett underbart drickfönster just nu.

Det doftar av mörka körsbär. Här finns också örter och lite torkad frukt.
I munnen är det de mörka körsbären som dominerar. Precis som i doften finns här lite torkad frukt och en del örter/kryddor. Den mörka frukten har också drag av björnbär och blåa plommon. Syran ger fortfarande vinet en underbar friskhet. Tanninerna är aktiva och på hugget, men har slipats av och vinet känns lite rundare och mjukare. Eftersmaken är lång med kaffe, kakao, mineraler och körsbär i ett härligt avslut.
Det här är en riktigt bra Valpolicella Superiore med frukten på rätt ställe och med en viss stramhet som gör det förträffligt till maten. Vi tycker också att vinet utvecklats i den riktningen vi hoppades på för två år sedan. Vi tror inte det finns så mycket mer utveckling. Å andra sidan  behövs inte det, när det presterar som det gjorde under de två kvällar som vi avnjöt vinet. Vi höjer betyget från 3 till
Betyg 4-

159 kr är priset hos Systembolaget.

Champagne: Grand Cuvée Extra Brut, Hatt et Söner.

Vi ligger fortfarande lite efter med viner vi druckit, men snart ska vi vara i kapp. Förra lördagen var det krabbklor och räkor till kvällsvarden. Till detta är det champagne som gäller hos Vintankar.

Den här champagnen är gjord på druvan Chardonnay till 100%. Vinet har legat runt fem år på sin fällning och degorgerades i i mars 2007. Det har därefter fått ytterligare ett år på flaska innan det släppts ut på marknaden. Dosagen är 0,5 gram/liter.

Vi köpte ett par flaskor för några år sedan. Förra gången vi drack Extra Brut från Hatt et Söner var vi måttligt imponerade. Vi skrev så här. Nu har det gått två år. Har det hänt något?
Javisst har det gjort det!

Kanske inte så mycket i doften. Möjligtvis har den blivit lite mindre försiktig och tydligare nu. Det är fortfarande gula äpplen, gula plommon och lite citrus som dominerar med en lite diskretare ton av mariekex och örter i bakgrunden. Inbjudande på något sätt.

Smaken är torr men inte alls lika knastertorr som senast. Syrorna ger vinet en härlig friskhet, men vi upplever dom inte alls lika aggressiva som för två år sedan. I vårt tycke så har den här champagnen vuxit och blivit mer i vår smak.
Smaken domineras fortfarande av gula och gröna äpplen. Lite citrus finns det. En trevlig brödig ton i bakgrunden. Efterhand som temperaturen stiger dyker nya smaker upp: persika, gula plommon, nougat och några knivsuddar örter. Eftersmaken bjuder på trevliga mineraler.

Till våra skaldjur var det här en underbar matchning.
Betyg 4
Jag köpte den här flaskan någon gång under 2012 och betalade 379 kr på SB. Idag säljs Extra Brut som en årgångschampagne. Det är årgång 2009 som gäller och priset är 429 kr.