2009 Sommarovina, Valtellina Superiore

Valtellina ligger som en sista utpost mot Schweiz inte långt från Comosjön. Antalet producenter är få (cirka tio) vilket inte är konstigt med tanke på hur komplicerat det är att producera vin med branta sluttningar och terrasseringar.
I Valtellina är det nästan uteslutande Nebbiolo som gäller. Här kallas den Chiavennasca. 
Här, i ett svalare klimat jämfört med det i Piemonte, ger druvan fruktigare viner som i sin struktur påminner om Pinot Noir. I Valtellina gör man under bra år ett vin som heter Sfursat, som görs på torkade Chiavennascadruvor och blir Valtellinas svar på Amarone.

Produceet är Mamete Prevostini. I mer än 70 år har man producerat vin. Vinet är till 100 % gjort på Nebbiolo (Chiavennasca). Vinet har legat tolv månader på ekfat och sedan ytterligare arton månader på flaska innan det är moget för marknaden.

En trevlig doft av hallon, nypon och körsbär är det som först noterar. Efter en stund ansluter också små, nätta kryddor. I bakgrunden lite sommarrosor.

Smaken tar lite mer tag i oss, även om det ska sägas att det är mjuka och runda smaker som vi möter. Även om det är samma druva som finns i många viner från Piemonte, så är det här ganska väsenskilt. OK, den röda frukten och bären går igen, men rundheten, fylligheten och mjukheten är annorlunda. Örter och mineraler finns det en del av, men syran är mycket svagare eller tunnare. Tanniner finns det men dom är alldeles avrundade, mjuka och nästan lena. Eftersmaken är medellång och här noterar vi inslag av fat, tobak, choklad och lakrits.
Antingen är det så att det här vinet passerat sin topp eller så har våra smakpreferenser vandrat åt ett annat håll

Betyg4-

Vinet finns inte längre i SB:s beställningssortiment. Vår flaska kostade 279 kr. Något återköp om det dyker upp en ny årgång avstår vi ifrån.

2012 Ch9dP från Mas de Boislauzon och 2012 Terre de Bussière

Till lamm dricker vi gärna ett vin från Chateauneuf-du-Pape. Det blev så även den här Påsken
Vi hann också med att kolla av läget på ett annat vin från södra Rhone som tillhör våra favoriter.

2012 Ch9dP Mas de Boislauzon
Den här vingården drivs av syskonen Chaussy och är belägen i den norra delen av appellationen. Sedan 2012 är  vingården certifierad som agriculture biologique.
Jag tidigare provat 2007, 2009 och 2010.

Vinet är gjort på druvorna Grenache (70%) och lika delar Mourvèdre och Syrah. Hälften av vinet får ligga till sig på cementtankar och den andra hälften på stora ekfat runt 12 månader.

Doften är stor och kraftfull. Den domineras av mörk frukt och provencalska kryddor.

Det här är en Chateauneuf som träffar oss mitt i Vintankarhjärtat. Forfarande med en ungdomlig mörk frukt i centrum. Här finns några grabbnävar örter  och lakrits. Den alerta syran och de distinkta, ännu inte helt avrundade, tanninerna biter som de ska. Smakerna, syran och tanninerna är väldigt samspelta. I avslutet hittar vi drag som för oss lite längre norrut i Rhonedalen: rått kött, violer och lite svart peppar.
Så förbaskat gott!
Betyg 4+

2012 Terre de Bussiere, Domaine de la Janasse.
Vi drack det här vinet för dryga året sedan. Vi gillade vad vi drack och har haft det som vårt franska husvin sedan dess. Priset 112 kr är ju synnerligen trevligt. Nu börjar flaskorna ta slut. En flaska säger excelarket att vi ska ha liggandes i källaren.
 Det här vinet har den för södra Rhone ovanliga druvsammansätnningen 65% Merlot, 30% Syrah, 10% Cabernet Sauvignon och 5% Grenache, Druvorna växer i ett område som kallas Bussière utanför Courthezon, strax nordost om Chateauneuf-du-Pape.

Vi möts av en trevlig doft, där de mörka bären och örterna dominerar, kanske inte riktigt samma ungdomliga toner som för ett år sedan. I bakgrunden finns lite multnande höstlöv och kompostjord.

I munnen är det den mörka bärkompotten som tar kommandot. Vi hittar svarta vinbär, skogshallon, mörka körsbär och blåa plommon. Kanske inte så ungdomlig längre, men frukten har bra tryck i sig och är riktigt god. Örtsamlingen höjer nivån. Eftersmaken är något längre än medel och tillför söt lakrits, mörk choklad och någon liten espresso.

Jodå, vinet håller stilen och för 112 kr är det ett riktigt bra kap. Vinet finns i beställningssortimentet.

Betyg 4-

2007 Amarone, Bertani

Bertani är en av Valpolicellas klassiska vinproducenter. 1857 grundade bröderna Giovanni Battista och Gaetano Bertani firman i Quinto di Valpantena och tre år senare byggdes källaren i Grezzana, där firmans huvudkontor fortfarande ligger. Vi befinner oss geografiskt mittemellan det klassiska väst och det trendiga öst i Valpolicella. Företaget var länge helt familjeägt, men idag har läkemedelsföretet Angelini genom sin vindel Tenimenti aktiemajoriteten, men delar av familjen Bertani äger fortfarande en mindre del.
I mitten på 1950-talet förvärvade Bertani Villa Novare i Negrar. Strax därefter drog dom igång produktionen av Amarone. Det betyder att dom tillsammans med Masi och Bolla är bland de äldsta producenterna av Amarone.
Idag förfogar dom över vingårdar i Soave, vid Gardasjön, runt Villa Novare i Negrar samt de ursprungliga i Valpantena. Den årliga produktionen ligger runt 2 milj flaskor

Bertani har dom senaste åren haft ett ryckte om att kvaliteten på deras amarone skiftar mellan årgångarna. För nästan exakt ett år sedan drack jag deras 2006:a. Den var alldeles lysande och du hittar mina noteringar här.
Det här är deras mest prestigefyllda vin. Druvorna som använts är Corvina Veronese och Rondinella, som växt på vingården runt det pampiga huset Villa Novare i Negrardalen dvs i Classico-området.
Druvorna får torka i ca 120 dagar. Vinet får sedan hela sex år på stora fat av slavonsk ek och slutligen ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det här är en amarone i en stramare stil. Tanninerna är mer tydliga och inte lika mjuka som i de flesta andra amarone. En stil som tilltalar mig.
Det visar sig att 2007:an behöver ordentligt med tid på sig i karaff för att öppna upp sig. Den här årgången är väsentligt mer knuten än vad 2006:an var för ett år sedan.

I doften framträder till slut de mörka körsbären med lite försiktiga kryddor och fatinslag.

I munnen framträder de mörka körsbären, de blåa plommonen och skogsbären lite försiktigt. Örter och kryddor finns där. I bakgrunden. På ett mycket diskret sätt. I eftersmaken kommer svarta vinbär, lite torkad frukt (men inga russin) och lätta toner från fatlagringen. Dessvärre finns här en störande ekbeska som drar ner helhetsintrycket.
Javisst är det så att en besvikelse infinner sig. 2006:an var ju så bra. 2007:an har en bit att vandra för att komma dit. Vi har en flaska kvar och den ska få vila i tre år i källaren. Kanske kan tiden få eken att integreras med frukten och få smakerna att utvecklas.

Betyg 4--

Priset på Systembolaget är 549 kr.

2009 Schioppettino från RoncSoreli

Jag har vid två tillfällen besökt en vinmässa i Köpenhamn med viner från Friulien. En av de producenter jag imponerades av var RoncSoreli. Det visade sig att dom hade en svensk importör och fyra av vinerna finns i Systembolagets beställningssortiment. Dock kan de endast beställas till butiker i Västra Götaland. Jag skrev om vinerna här och här.
RoncSoreli betyder "kullen i solen". Det är också namnet på såväl byn som vinieriet. Några km från den Slovenska gränsen strax norr om Cormons. Här odlas det vin på 24 ha. Den största delen av RoncSorelis vinfält planterades i början på 2000-talet.

För någon vecka sedan var det dags för ett återseende av denna läckra Schioppettino.

Det här vinet är gjort på den lokala druvan Schioppettino till 100%
Vinet har fått jäsa på ståltank. Det får sedan ligga till sig i ca 18 månader på ekfat. Slutligen fem månader på flaska innan det anses moget för marknaden.

Vinet uppträder precis som vi minns det från tidigare gånger. Det har gått nästan 18 månader sedan vi senast drack det och det ger oss samma upplevelse nu som då, vilket är ett gott betyg.

Doften har en karaktäristisk ton av vitpeppar, men också tydliga skogsbär och körsbär. Visst kan vi ana lite fat, men det hör absolut hit. I bakgrunden lite multnande höstlöv.
En trevlig doft och precis som vi lärt oss att Schioppettino ska dofta.

I gommen får vi ett slankt och smakrikt vin med en bra syra och distinkta, men ändå hyfsat avrundade, tanniner.
Vi känner en fin bärkompott av lite mörkare skogsbär, syrliga körsbär och några droppar lingonsaft. En trevlig kryddighet "hottar" upp intrycken.
Vi gillar verkligen det här. Schioppettino är en druva vi tagit till oss. Lite annorlunda och fasligt gott.
En sökning på Systembolagets hemsida visar att det för närvarande endast finns ett vin på druvan Schioppettino och det är RoncSorelis. Det är onekligen ett tunt utbud.
Priset är 221 kr.

Betyg 4

2011 Cappuccio, Calabretta

Sedan fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).
Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.

Vinet är gjort enbart på druvan Nerello Cappuccio ibland kallad Nerello Mantellato. Den odlas på en procent av Siciliens vinmarker. Det befaras att den successivt kommer att försvinna, vilket verkligen vore synd. Framförallt när den presenteras i ett sådant skick som Calabretta gör. Genetiskt har den inget släktskap med Nerello Mascalese utan istället är det Sangiovese som utgör en förälder.

Det här är ett enkelt och okomplicerat vin, men vi gillar det. Det har sin charm och är lite rakt på sak.
I doften känner vi igen den mörka frukten, lite örter/kryddor och en försiktig ton av rosor. I bakgrunden ett litet inslag av knallpulverpistol.
Smaken är slank och lättsam, inte så komplext kanske, mer rakt på sak. Här finns en charmiga mörk frukt, ordentligt med örter/kryddor och några nävar Etnamineraler. Medellång eftersmak med någon liten lakrits nyans. En bra syra och tydliga tanniner.
Lättdrucket, törstsläckande och riktigt gott.
Betyg 4
Vinet är köpt från den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Vi betalade 185 MUK (NOK=DKK=SEK).

Grignolino och Barbera från Cascina Tavijn

Familjen Verrua har fem hektar vinmark där de odlar barbera samt de lokala druvorna grignolino och ruché. De producerar cirka 20 000 flaskor per år. På Cascina Tavijn är odlingen ekologisk, vinerna spontanjäses, man svavlar minimalt och påverkar vinerna så lite som möjligt. Allt för att druvan och ursprunget ska få sätta sitt rätta uttryck. Detta leder också till att varje enskilt år återspeglar sig i vinet. Man kan också säga att här görs det mesta enligt gamla traditioner.
Vingården ligger i den lilla byn Scurzolengo, någon mil nordost om Asti.

På hösten 2013 hade jag förmånen att få träffa den alldeles förtjusande vinmakerskan Nadia Verrua. Kvinnan bakom vinerna. Imponerad blev jag av den ödmjuka framtoningen, noggrannheten, engagemanget och vinerna så klart.
Vinerna är köpta hos Cibi e Vini. Jag plockade upp dom sent i höstas. Det har verkligen blivit hög tid att prova de senaste årgångarna.


2013 "Bandita" Barbera d´Asti
m

En trevlig doft av mörk frukt (körsbär, granatäpple), lite örter, aningens målarlåda och rosor.

I munnen en samling mörka bär, gott om örter. I eftersmaken mineraler. röda äpplen? och mera mörka bär. En bra och distinkt syra.

Tanninerna är tydliga, så som dom ska vara för att utgöra sällskap till maten, men samtidigt inte mer påträngande än att vinet på egen hand är väldigt njutbart.
En riktigt god Barbera. Årgång efter årgång levererar Nadia en Barbera med stor charm, ibland lite egen, men alltid överväldigande god.
Vi betalade 130 DKK för den.
Betyg 4


2014 Grignolino  d´Asti

Färgen får mig alltid att haja till. Så ljus som lingonsaft eller rejält utspädd hallonsaft. Lite grumlig.

Dofterna och smakerna däremot är verkligen inte utspädda. I doften hittar vi röda bär, gott om örter, röda äpplen och en liten försiktig trädgårdsros.

I munnen är det bärkompotten på lingon, hallon, röda vinbär och syrliga körsbär som omgående möter oss. Vi ler igenkännande. Ja just, så här var det. Slankt, fruktigt och örtigt. Törstsläckande!
En ordentlig syra, men långt ifrån vass. Kryddor och örter i ljuv samklang med frukten. En dos trevligt nafsande tanniner i gommen. Och alkohol på 12%.
Vinet satt som en smäck till vår enkla pasta med köttfärs. Jag tror också vinet kommer vara en höjdare till de varma sommarkvällar vi har framför oss.
Betyg 4
Vi betalade 105 DKK, vilket måste betraktas som ett synnerligen bra pris.

2010 Chablis Premier Cru "Mont-de-Milieu", Domaine Pinson

Producenten Domaine Pinson förfogar över ca 12 ha vingårdar. En Grand Cru (Les Clos) samt några Premier Cru lotter bl a "Mont-de Milieu" som det här vinet kommer ifrån.
Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Vi skrev om årgång 2010 här.

Vi har följt årgång 2010 genom att dricka en flaska om året. Det har nu snart gått ett år sedan vi drack den senaste flaskan. Lite mognadstoner hade då börjat smyga sig in.

Doften känns fortfarande mycket frisk, om än inte med samma ungdomlighet. Vi känner tydliga toner av citrus och gula äpplen ackompanjerade av någon sommarblomma och tropisk frukt. Lite snäckskal i bakgrunden. 
Även i munnen möts vi av en härlig friskhet. Den trevliga syran är fortfarande vital och samspelar väl med den gula frukttonen. De gröna äpplena, som vi kände första gången vi drack det här vinet, har nu övergått till mer gulaktiga äpplen. Citrustonen är alltjämt tydlig. Inslaget av mineraler är markant.
Det är framförallt i eftersmaken mognadstonerna ger sig tillkänna. Den tropiska frukten vi tidigare anat vecklar nu ut sig på ett mycket angenämt sätt. Likaså gör inslaget av honung.
Riktigt gott!
Betyg 4

Våra flaskor kostade ca 220 kr per flaska Vinet såldes då bara i kolli om sex flaskor.

Amarone projektet "Henriks 52 favoriter".

Den som följer den här bloggen vet att Valpolicella i allmänhet och Amarone i synnerhet har en speciell plats i Vintankarhjärtat. Visst dricker vi vin från andra områden, länder och världsdelar, men vi återkommer alltid till Amarone.
Det finns två böcker om Amarone/Valpolicella som vi ofta bläddrar i, läser och reflekterar över innehållet. Det är Thomas Ilkjaers bok "Amarone- och vinerna från Valpolicella". Jag presenterade den här. Den andra boken är min gode vän Henrik Ungerths bok "Mina Favoriter". Jag har skrivit om den här.
Häromsistens då jag bläddrade i Henriks bok funderade jag över hur många av hans 52 favoriter som jag druckit. Jag kom fram till att det var 43, således var det nio jag aldrig testat. Det får bli årets vinprojekt att ha smakat samtliga 52 favoriter innan året är slut.. En sökning på Systembolaget hemsida och jag hittade vinerna 44, 45 och 46. En beställning gjordes och för någon vecka sedan hämtades dessa ut.

Nu är alla tre provade. Tre mycket olika amaroneviner, som samtliga håller hög klass.
Först ut att provas blev:

2003 Le Guaite di Giulietta
En liten producent som vi hittar i de östra delarna av Valpolicella, närmare bestämt någon mil nordost om Mezzane di Sotto. Vingården (Mezzane di Sopra)ligger på en höjd av 350-400 meter över havet.
Förutom Amaronen så tillverkar dom Ripasso, Superiore, Rosso Veronese och Recioto.

Det görs runt 3 000 flaskor av den här amaronen. Druvsammansättningen är 35% vardera av Corvina och Corvinone, Rondinella ingår med 20% och de resterande 10 procenten är lite olika druvor bl a Oseleta, Croatina, Cabernet Sauvignon. Druvorna får torka i ca 4 månader. Vinet får ligga till sig i ca tre år på franska ekfat och ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Det här är en helt drickmogen amarone, som just nu befinner sig i en underbar drickfas. Ja, det är nog så att vinet befinner sig bra nära sin topp just nu.

I doften hittar vi mörk frukt främst körsbär och plommon. Det finns en hel del torkad frukt bl a en fin russinboquet och lite kryddor. Charmig och väldigt mycket amarone.

I munnen är det en fyllig, mörk frukt med söta mörka körsbär, plommon och skogsbär i centrum. Ett bra tryck i frukten. Här finns en del örter och lite fat. Eftersmaken är riktigt lång och drar iväg mot Reciotohållet med den väldigt fina fruktsötman. Lite mörk choklad och någon liten blommighet höjer njutningsnivån. Alldeles sammetslena tanniner. En bra syra ger vinet den nödvändiga friskheten.

Ett vin vi verkligen gillar. Det finns alltför många amarone som släpps för tidigt och som man själv måste lagra flera år i källaren. Lite befriande att kunna köpa en amarone på SB som det bara är att dra korken ur och lufta någon timma.
Den här amaronen dricker jag med välbehag idag och något år framöver.
Betyg 4+
Priset på bolaget är 582 kr och det finns i beställningssortimentet.

2008 Vigneti di Jago
Producent är det stora kooperativet i Negrardalen Cantina di Negrar. 230 druvodlare och 600 ha förfogar kooperativet över. De gör runt en miljon flaskor amarone. Jag är inte lika fascinerad över dessa storproducenter som jag är över små och entusiastiska vinbönder som gör egen amarone utan att tumma på kvaliteten. Läser jag Thomas Ilkjaers bok rätt så har det här Kooperativet haft en stor betydelse i utvecklingen av amarone. Och då är amaronenörden i mig glad och tacksam. Lite kuriosa: Cantina di Negrar förfogar över en flaska "Valpolicella Amarone Extra" från 1939. Världens äldsta amarone?

Vigneti di Jago görs på druvorna Corvina Veronese (70%), Corvinone (20%) och Rondinella (10%). Druvorna kommer från en vingård runt den lilla byn Jago. Dom har efter att de skördats fått ligga och torka i ca 120 dagar. Vinet har fått ligga till sig i nästan två år på barriquer av fransk ek samt runt ett år på flaska.

Det här är en lite annorlunda amarone, som i sin framtoning känns lite stramare och slankare, vilket gör den lättare att kombinera med mat. Framförallt grillat kött.
Doften har en intensiv och inbjudande ton av riktigt mörka bär, plommon, kryddor, kakao och lättrostade fat.
I gommen återkommer de mörka bären: körsbär, björnbär, blåa plommon. Det finns en liten kryddig twist, som verkligen är läcker. Syran är bra och ger vinet friskhet. Inslaget av tanniner är mer påtagligt än i många andra amarone. Naturligtvis är de runda och mjuka, då det är en amarone vi har att göra med. Eftersmaken är lång och har den där härliga lilla bitterheten som känns igen i högkvalitativ mörk choklad.
Lite torkad frukt finns det, men i mycket sparsam omfattning. Det som finns går åt katrinplommon, aprikos och fikon, medan tonen av russin nästan lyser helt med sin frånvaro.
Detta var min första flaska av Vigneti di Jago. Definitivt inte den sista. Jag blir väldigt sugen på kommande årgångar som 2009 och 2011.
Betyg 4+
Priset på Systembolaget är 477 kr.

2008 1´Amarone
Familjen Buglioni hade gjort sig en förmögenhet inom textil- och klädbranschen. 1993 köpte dom en vingård på 3 ha i utkanterna av San Pietro in Cariano utan att ha några kunskaper om vinmakning. "Vi visste inte ens hur man skördade" lär Alfredo Buglioni uttryckt det (källa Thomas Ilkjaer). Zymè-gruppen var konsulter fram till är 2002. Nu står dom på egna ben och vinarealen uppgår till dryga 40 ha. Till sin hjälp har dom oenologen Diego Bertoni.
Årsproduktionen av vin är ca 150 000 flaskor. Dom gör bl a två amarone, två mousserande, ett vitt, en recioto, en ripasso, en superiore

Druvmixen är Corvina (60%), Corvinone (20%), Rondinella (10%) samt 5% vardera av Croatina och Oseleta. Druvorna torkas i fyra månader. Efter jäsning får vinet mogna på franska ekfat (barriquer) i 30 månader samt ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Doften är intensiv och packad med söt, mörk frukt. Här finns tydliga russintoner och lite annan torkad frukt samt ett inslag av vanilj.

Smaken är kraftfull, väldigt mjuk och domineras av en sötaktig mörk frukt. Vinet är inte sött men här finns en fruktsötma som ger den associationen. Rejält inslag av torkad frukt med en stor dos russin, körsbär i likör och lite örter. Det finns en syra som ger friskhet, vilket uppskattas. I eftersmaken, som är rejält lång, hittas såväl lakrits som mörk choklad. Lite rostade fat med en touch av vanilj finns där också.
På något sätt tycker jag det här vinet blir ett mellanting mellan amarone och recioto. Den höga alkoholhalten (17%) är inte stickig på något sätt utan mer integrerad med frukten, men visst noteras den.
Det här är inte riktigt min smak, men för den som uppskattar fruktdrivna, maffiga amarone i en slags postmodern stil, så är kan det här var en höjdare.
Betyg 4
På "Bolaget" är priset 572 kr.

2011 Amarone från Massimago

Till lördagens ostpaj med grönkål och örter fick en amarone från Massimago utgöra sällskap.
Vi besökte Massimago förra våren tillsammans med Clubamarone.
En av höjdpunkterna var mötet med ägarinnan Camilla.

Camilla Rossi Chauvenet

Hon har en energi och utstrålning som smittar av sig, när hon berättar om sin filosofi och idé med verksamheten  Namnet Massimago är en lek med det latinska uttrycket "maximum agium" dvs "största möjliga behållning". Skördetiden har därför blivit en möjlighet för släkt och vänner att njuta av varandras sällskap samtidigt som de upplever landsbygden och vingårdsarbete. Självklart är det organisk odling som tillämpas.
Du kan läsa om hela vårt besök här.

Vinet är gjort på 70% Corvina och lika delar Corvinone och Rondinella. Druvorna torkas i ca 80 dagar. Det får ligga till sig runt två år på barriquer och 20 hl ekfat samt ett år på flaska.

Det här är en ung amatone. Egentligen lite för ung. Vi låter den därför få nästan tre timmar i karaff innan vi häller upp. Det visar sig vara i minsta laget.

En liten diskret doft av röda och mörka bär når oss bl a körsbär. Här finns en del örter/kryddor, särskilt tonen av svartpeppar är extra tydlig. På slutet även piptobak, aningens mint och lite toner från fatlagringen.
Några timmar senare på kvällen, då vi avslutar flaskan, visar det sig att doften är väsentligt mer tydlig. Frukten blir tydligare och mer nyansfull

I munnen kan vi omgående konstatera att det är är en ung amarone med en jungfrulig frukt. Det är precis som med doften att det bästa glaset är det som vi dricker sent på kvällen efter måltiden.
Vi noterar söta, mörka körsbär, torkad frukt, lite kryddor och skogsbär. Lång eftersmak med mer torkad frukt, lakrits, espresso och mörk choklad. Idag en ganska hög syra som har en återhållande effekt på frukten. Tanninerna är också an den lite stadigare sorten.
Vinet lovar så mycket och visst finns här kvaliteter idag som jag uppskattar, men det kommer att om ett par år blomma ut till något stort. Våra kvarvarande fem flaskor ska få ligga till sig ett par år innan vi tar oss an dom. En amarone som varje amaronenörd måste ha i källaren.
Betyg 4+

Priset på Systembolaget är 562 kr. Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade 35 euro +frakt+sv alkoholskatt.

2004 Caselle Riserva, Aglianico del Vulture från D´Angelo

Producent är D´Angelo. Vi befinner oss i södra Italien i regionen Basilicata i vinområdet Aglianico del Vulture. Området fick sin DOC status 1971 och även DOCG status 2011.
D´Angelo är den ledande producenten i kommunen Rionero in Vulture. Firman startades på 1930-talet och man äger 40 ha egna vinmarker och förfogar över ytterligare 30 ha genom kontrakterade vinodlare.

Det här vinet är gjort på Aglianico till 100%. En druva som mognar sent och skördas i slutet på oktober Vinet får ligga till sig i knappt två år på stora ekfat..

En hyfsat stor och mycket fin doft som dessutom är tämligen komplex. Vi tycker oss känna mörka bär, kryddor, rosor, några örter och lite torkad frukt.
I gommen är det den mulliga, mörka, solvarma frukten vi noterar först av allt. Ett välbalanserat vin med hyfsat vitala syror. I små välavvägda portioner får vi: mineraler, torkad frukt, kryddor, örter och lite fat. Tanninerna finns där och visst ger de sig tillkänna, men har med tiden blivit rejält avrundade och känns den här kvällen nästan mjuka.
Alkoholen är 13%, vilket tillsammans med friskheten skapar en stor klunkbarhet.

Vi gillar verkligen det här vinet.

Vi betalde 165 kronor till Carlo, då vi köpte det för några år sedan.
Betyg 4

Årgång 2009 finns på "Bolaget" och priset är 169 kr.  Det måste betraktas som ett mycket bra pris för ett vin av den här klassen. Självklart fyller vi på vårt lager och hoppas att årgång 2009 levererar som årgång 2004 gjorde.

2014 The Foundation Stone

Mars månads "Låt oss dela en pava över nätet" på Forumet Fine Wines blev ett vitt från Coastal Region i Sydafrika. Nu består Coastal Region av flera vindistrikt. Druvorna till detta vin kommer från i huvudsak Franschhoek. Egendomen har bytt namn ett flertal gånger, men i början på 1990 återfick det namnet Rickety Bridge(efter namnet på en bro som leder över floden Franschhoek). Egendomen är totalt på 50 ha, varav 25 ha utgör vinodlingar

Vinet är gjort på druvorna Chenin Blanc (58%), Grenache Blanc (22%), Roussanne (10%) samt 5% vardera av Nouvelle och Viognier. De olika druvsorterna vinifieras var för sig. De lagras sedan separat på ekfat om 225 l i ca nio månader, därefter blandas dom.

I doften känns citrus, mineraler, en viss rökighet och någon lite sommarblomma. Ingen stor doft, men ändå ganska trevlig.

I munnen är det gula äpplen, citrus och örter som jag först uppmärksammar. Faten finns där utan att ha allt för storpåverkan, men en viss smörighet noterar jag.
Medellång eftersmak med lite flintiga mineraler, någon tropisk frukt, aningens honung och nötter. Och så en hygglig dos beska. Det senare stör jag mig lite på.
Vi drack det till söndagens fisk (rödtungafiléer och räkor). Det funkade riktigt hyfsat till maten.
Återköp? Nej det känns bra så här.

Betyg 3

På "Bolaget" är priset 143 kr.

Champagne: Blanc de Noirs från Paul Déthune

Ett champagnehus vi verkligen håller högt är Paul Déthune. Kvaliteten är hög över hela linjen. Vi har skrivit tidigare om deras Grand Cru Extra Brut, Cuvée Prestige och Grand Cru Brut. Den som jag är mest förtjust i är deras Blanc de Noirs. En höjdarchampagne i min bok. Jag har skrivit om den ett flertal gånger bl a här.

I höstas lanserade Franska Vinlistan några varianter. Vi köpte Extra Brut på halvflaska och så vår favorit  Blanc de Noirs med degorgeringsdatum juni 2015. Får dom ligga något eller några år efter det att dom är "deggade" så växer dom ytterligare. Problemet är att hålla tassarna borta.
I lördags var det dags för den första flaskan från den här sändningen.

En gyllengul färg förstärkt med lite nyanser av rödguld.

En finstämd doft av gul-röda äpplen, en hel del mineraler och en diskret ton av bröd.

Smaken är precis tidigare gånger väldigt läcker. Den känns ung och har en stor friskhet. Det första vi noterar är de syrliga röda äpplena. Dessa kompletteras ganska omgående av smultron, hallon och jordgubbar.
I eftersmaken dyker det upp lite mineraler, rödaktig citrus och toner från eklagringen.

Vi blir aldrig besvikna på  den här champagnen. Idag är det ungdomligheten som charmar oss. Den som vi drack i somras och "deggad" i januari 2012 hade mer utvecklade smaker och en större mognadsgrad. Samma champagne, ändå lite olika. Båda väldigt goda.

Betyg 4+

Priset är 398 kr flaskan. Den säljs endast som sexpack.

Sortimentsprovning med Spendrups

I tisdags var jag på en provning av viner som importeras av Spendrups. Det här var väl egentligen tänkt för anställda på olika restauranger, men Vintankar hade lyckats få en plats.
Visst fanns det möjligheter att prova öl och lite annat som ingår i deras sortiment, men Vintankar höll sig till vin.

Jag provade utbudet av champagner från Philipponnat. Det här är en anrik producent i byn Ay. Ägt vingårdar har man gjort sedan 1500-talet. Egen produktion av champagne sedan 1800-talet. Sju olika cuvéer testade jag. Det två som stack ut var deras Grand Blanc 2006 och Clos des Goisses 2005. Grand Blanc 2006 är gjord på endast Chardonnaydruvor och med en dosage just under 5 g per liter.
En rätt så elegant champagne med citrus, gula äpplen, fina mineraler och lättrostat bröd. I avslutet lite mogen tropisk frukt och ännu mer mineraler. Frisk, ren och elegant. Apéritif och till skaldjur dricker jag gärna den här.

Clos des Goisses 2005.
Druvmixen är 65% Pinot Noir och 35% Chardonnay. Druvorna kommer från vingården med samma namn som vinet. En vingård med en lutning på 45 grader. Hälften av vinet har fått jäsa på ekfat. Det får sedan ligga mellan 8 och 10 år innan det degorgeras. Dosagen ligger på dryga 4 g per liter.
Mycket elegant med gula och röda äpplen, lättrostat bröd, mineraler, lite kryddor och aprikoser. Den långa eftersmaken bjuder på en ton av blodgrape, fat, mera mineraler och frukt.
Visst är den lite krävande och gör sig därför bäst till kryddiga fisk- och skaldjursrätter. Vi fick den dekanterad, vilket också Philipponnat rekommenderar på sin hemsida.
Tusan så god.

Luce 2011 utnämner jag till dagens bästa röda vin. Producenten Luce della Vite är ett projekt som startade 1995 som ett samarbete mellan familjerna Frescobaldi (från Florens) och Mondavi (Napa Valley). Vingården ligger  strax sydväst om Montalcino. Vinet är gjort på Merlot (55%) och Sangiovese (45%). Det får ligga till sig i två år på nya barriquer.
Ett ugt vin men fasligt gott redan nu. Och bättre kommer det att bli. Urläckert helt enkelt.
I doften känner vi mörka bär, läder, örter och lite fat. Smaken är rund och fyllig med bra tryck i den mörka frukten. En finstämd syra och tydliga men behagfulla tanniner. Lång eftersmak. Priset ligger på ca 750 kr.
Lucette 2013 ett betydligt enklare vin som är gjort på Merlot (75%) och Sangiovese (25%). Vinet får ligga dryga året på ekfat innan det buteljeras. En trevlig mörk frukt, örter, lite charkuterier och lite lätta fat. Distinkta tanniner och en bra friskhet.
Inte alls oävet, men inte i närheten av den elegans och komplexitet vi hittar i Luce.
Priset är också en tredjedel av Luce.

Frescobaldi visade upp tre viner av mycket hög klass.
2010 Brunello, Castelgiocondo var min favorit. En läcker körsbärsfrukt, bra syra och rejäla tanniner är de tydliga indikatorerna. Lägg till aningens örter, lite fat, kakao samt aningens blommor (rosor) och mandlar. Priset drygt 400 kr.
2011 Mormoreto
En supertoscan på druvorna Cabernet Sauvignon (64%), Cabernet Franc (26%) samt 5% vardera av Merlot och Petit Verdot. 30 dagar med skalkontakt och närmare två år på nya barriquer av fransk ek. Ett rejält och komplext vin med mörka bär bl a sv vinbär, örter, mineraler, lite eukalyptus och varsamma fat. Ett ännu ungt vin med bra syra och tanniner som verkligen är på bettet. Pris dryga femhundringen.
2011 Montesodi är en klassisk Chianti gjord på Sangiovese till 100%. Vinet har fått 18 månader på franska barriquer. Här vimlar av mörka bär tydliga körsbär, plommon, örter, kakao, lite kaffe samt lie toner från ekfaten. En ordentlig syra har vinet och inte helt avslipade tanniner. Visst är det riktigt gott redan nu, men det kommer att utvecklas bra de kommande åren. Priset är drygt 400 kr

Ett mycket trevligt vin var Altimus 2011. Det är Elestecos prestigevin. Det är gjort på Malbec (61%), Cabernet Sauvignon (25%) och Cabernet Franc (14%). Druvorna har vuxit på deras högst belägna vingård (1 800 m ö h). Varje druvsort vinifieras för sig och får ligga ca 12 månader på små franska ekfat, därefter äger den slutgiltiga blandningen av druvjuicen rum. Denna får ligga runt 6 månader på fat av fransk ek.
Färgen är mycket mörk med blålila nyanser.
I doft och smak hittas mörk frukt (plommon, körsbär, vinbär), lätt rostade fat, lite torkad frukt och en del örter. En ordentlig syra och rejäla tanniner ger vinet en ordentlig ryggrad. Priset lär ligga på dryga tvåhundringen. Det är det absolut värt. Gott.

Cantina Valpantena, det stora kooperativet i Valpantena-dalen, visade upp en bas Valpolicella, ett IGT-vin, två Ripasso och två Amarone.
De två ripassovinerna var lite av typen "amarone-wannabes" och det är inte riktigt min grej. Amarone Torre del Falasco var den av dom två som föll mig mest i smaken. Lite för ung (2012) egentligen, men visst här finns de söta mörka körsbären, torkad frukt (russin), vanilj, kakao och gott om fat.. Priset är 279 kr. Jag har en del andra favoriter i den här prisklassen.

Tahbilk en av Australiens äldsta vingårdar.
2011 Marsanne Tahbilk är en gammal favorit, som jag inte smakat på länge. Den försvann från det ordinarie sortimentet för några år sedan. Gott som ungt men med sex/sju års lagring blir det ett nästan exotiskt vin. Idag kostar det knappt en hundring och vi som gillar druvan Marsanne, så är det här ett måste vin. Idag känns gröna/gula äpplen, citrus, aprikos och lite tropisk frukt. Det finns också lite steniga mineraler och unset honung. En bra och frisk syra. Hög tid att plocka med det vid nästa beställning.

Utav deras röda viner så imponeras jag av 1860 Vines Shiraz årgång 2006.
Ett alldeles underbart vin med en fin bärkompott, lite peppriga toner, mineraler, rått kött och aningens örter. Välbalanserat och samtidigt rejält tryck i smakerna. Fortfarande väldigt ungt. Riktigt förbaskat gott!!
OK priset är därefter drygt 700 kr.

En snabb test av fyra Bourgogner. Nu är jag ingen Bourgognefantast, men de två till höger på bilden gillade jag.
2008 Chambolle-Musigny "Les Baudes" och 2007 Gevrey-Chambertin "Les Evocelles" hade båda finstämda toner av röda bär, milda kryddor, bra syra och mjuka men tydliga tanniner.

Jag avslutade eftermiddagen hos den här mannen, som väldigt entusiastiskt berättade om vinerna från producenten Ogier. En anrik producent i Chateauneuf-du-Pape.
Överlag trevliga och bra viner. Deras vin Clos de L´Oratoire des Papes drack jag i somras, vilket jag skrev om här.

Tre vita viner fanns i deras sortiment. De två Cotes du Rhone vinerna är lite enklare, inte alls oävna, med en trevlig gul frukt, örter, honung och blommor.
Den vita Ch9dP är nästan tvåhundringen dyrare, men levererar en mer komplex och elegant dryck.

Jag föredrar Clos L´Oratoire av deras två Ch9dP.
Visserligen hundralappen dyrare, men den har en högre komplexitet, läckrare frukt och mer tryck i smakerna.

2012 Chablis Premier Cru Montmains, William Fevre

Söndagens fiskvin fick bli en Chablis. Producent är William Fèvre. Företaget grundades 1959 och förfogar idag över 51 ha vinodlingar i Chablis. Ca 16 ha har statusen Premier Cru och nästan lika mycket Grand Cru.

Druvan är Chardonnay till 100%. Knappt hälften av druvorna vinifieras på sex år gamla ekfat och resterande på ståltankar. Den delen som jäst på ekfat får vila efter avslutad jäsning tillsammans med sin jästfällning i fyra till sex månader. Därefter blandas och buteljeras vinet.

Vi möts av en försiktig doft, som domineras av gröna äpplen och citrus. I bakgrunden finns små lätta toner av kalkhaltiga mineraler.

I munnen känns en stor friskhet genom en syra som allt jämt är på tårna. Smaken är torr med en viss krispighet. Precis som i doften är det äpplen och citrus som dominerar, fast äpplena går mer åt det gul/gröna hållet. Eftersmaken är medellång och bjuder på lite krusbär, en hel del mineraler och aningens nougat.
Ganska så elegant i sin framtoning.

Det har inte hänt så mycket på det år som gått sedan vi senast drack det här vinet. Lika piggt, friskt och fräscht, men framför allt GOTT.


Betyg 4

Vi köpte vinet på "Bolaget" för två år sedan. Priset var då 239 kr.