2011 Kairos

Ett vin som jag hört en hel del positiva toner är Kairos. På FB-sidan Amaroneguiden är det flera som tokhyllat det här vinet. Det är klart man blir nyfiken, så för någon vecka sedan knappade vi in en beställning hos Systembolaget. För några dagar sedan drog vi korken ur den första flaskan.
Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 80 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner.
På vårt svenska Systembolag finns idag fem viner (varav två amarone) genom den i höstas startade vinimportören Vino Conoscenza.

Kvällens vin är 2011 Kairos. Ett vin gjort på 15 olika druvor. Här ingår vita internationella druvor som Chardonnay och Sauvignon Blanc men också Soave-druvan Garganega. Bland de röda finns de internationella druvorna Merlot, Syrah, Cabernet Coch F, men också Valpolicella-druvorna Corvina, Rondinella, Osoleta m fl.

Varje druvsort skördas när den anses mogen.. De skördade druvorna får ligga och torka i väntan på att sista druvsorten är skördad. Detta är vanligtvis en period på 40 dagar.
Vinifieringen sker på stål- och betongtankar. Jäsningen tar dryga 20 dagar och sker med naturlig jäst.
Vinet får ligga till sig i tre år på franska ekfat och därefter ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

Färgen har en mörk rubinröd ton, men med skiftningar av övermogna granatäpplen.

Vi möts av en stor och angenäm doft, där den mörka frukten spelar huvudrollen. Här finns också inslag av jord, mineraler, kryddor, en lätt blommighet och toner från fatlagringen.
Hustrun uttryckte det som att ströva bland solvarma kryddor vid Medelhavet

I munnen är det ett kraftfullt vin med massor av smaker. Det känns runt och mjukt, men har en en frisk ton och med tanniner som bjuder ett lättsamt motstånd. En härlig frukt möter oss först med inslag av körsbär, björnbär och blåa plommon. Kryddor och örter kommer ganska omgående. Det finns en friskhet som får mig att tänka på lite syrliga körsbär. Lång eftersmak med en fin fruktsötma som paras med anis, mörk choklad och den där bitterljuva tonen från krossade körsbärskärnor.

Betyg 4+

Flaskan är köpt på Systembolaget och priset var 650 kr. Nu är den tillfälligt slutsåld. Importören försöker ta hem fler flaskor.
Det är klart att 650 kr för en flaska vin är mycket pengar. Jag tänker så här. Går jag ut på någon av krogarna i Göteborgs innerstad så är det hyfsade viner, om ens det, som ligger på det här priset.
Ett glas av det här vinet har så mycket smaker och är så komplext i sin uppbyggnad att det räcker till flera personer. En flaska på fyra (blir drygt 160 kr per person) och ger en vinupplevelse utöver det vanliga. Och ett glas räcker länge, länge.......

2013 Blauburgunder Pinot Nero från Bozen.

Jag beställde lite vin för en tid sedan och för att fylla upp ordern så la jag till en flaska som verkade spännande. I förra veckan var det så dags att stilla nyfikenheten.

Kellerei Bozen eller Cantina Bolzano är ett kooperativ som har sitt ursprung i det kooperativ som 30 vinbönder startade 1908 i Gries. 2001 slogs detta samman med ett annat kooperativ ( St Maddalena) och nu var Cantina Bolzano bildat. Geografiskt befinner vi oss några mil från den Österrikiska gränsen.
Vita viner görs på en mängd olika druvor. En del välkända druvsorter som bl a  chardonnay, riesling, silvaner, gewurztraminer m fl. Det finns också mer lokala varianter som kerner, moscato giallo.
Bland de röda druvorna märks pinot nero, merlot, cabernet sauvignon men också områdestypiska som lagrein, schiava, vernatsch.

Vårt vin är gjort på druvan Pinot Nero. I Frankrike blir det Pinot Noir, i Tyskland Spätburgunder och i Österrike Blauburgunder. Druvorna odlas på ett par speciella vingårdar på de branta sluttningarna i Bolzano. Pinot Nero har odlats här i ca 100 år.
Vinet får jäsa på ståltank. Delar av det har fått en kortare tid på ekfat.

Färgen har en ljusare rubinröd ton, vilket gör att det är transparent.

Det doftar av röda bär, men också en liten mörkare ton av blåa plommon finns där i bakgrunden någonstans. Det finns en del örter/kryddor

I munnen är det ett hyfsat slankt vin med en frisk röd frukt. En viss stramhet kan vi också notera. Tydliga och också typiska pinotkryddor känner vi.
I grunden är det ett enkelt vin, kanske inte så komplicerat. Ändå är det riktigt gott. Lätt drucket. Nästan törstsläckande.

Vi betalde dryga nio euro + alkoholskatt. Å visst kan vi tänka oss att göra ett återköp.

Betyg 4-

2014 La Cuvée du Chat. Ännu en Beaujolais av hög klass!

Vi inhandlade en låda med sex olika Beaujolais-viner från Wine Trade. I förra veckan drog vi korken ur den första flaskan, vilket så klart resulterade i ett blogginlägg som du kan läsa här.
Den här veckan har vi dragit korken ur vin nr två. En liten mer komplex variant, utan att för den skull bli särskilt pretentiös.

Producent är Chateau Cambon, beläget mellan Morgon och Brouilly. Det hela startade i början på 1990-talet med att Marie och Marcel Lapierre tillsammans med Jean-Claude Chanudet köpte den här egendomen. Det var Marcel Lapierre som skötte vinifieringen fram till sin alltför tidiga bortgång. Idag är det hustrun Marie som sköter själva ruljangsen på egendomen och med Jean-Claude Chanudet ("le Chat") som vinmakare. Dom disponerar också Jules Chauvet`s vingård strax utanför Morgon. Det är från den här sistnämnda vingården som druvorna till vårt vin La Cuvée du Chat kommer.
Druvan är så klart Gamay till 100%. Vinstockarna är 70 år gamla. Odlingen sker enligt ekologiska principer utan att vara certifierad.
Vinet får tillbringa sex-sju månader på betongtankar samt på stora ekfat sk foudres. Vinet buteljeras utan filtrering och klarning, men med en liten tillsats av svavel.

Färgen går i en ljus rubinröd ton. Helt transparent, men med en viss grumlighet.

I doften hittar vi körsbär, lite hallon och en bukett vildrosor. I bakgrunden lite våt grusgång.

I munnen känns vinet slankt och friskt. Det vilar en renhet och ungdomlighet över vinet. Först kommer de röda bären, sedan lite kryddor och med en fin mineralitet som drar åt stenar (granit). I avslutet aningens anis.
Syran känns nästan som röd citrus (blodapelsin). En god portion tanniner som endast småkrafsar i gommen.
Visst är det gott och visst är det lättdrucketmed hög törstsläckande faktor.

Kvällens Beaujolais-vin har en större komplexitet än Premices, som vi drack förra veckan. Båda är från 2014. Cuvée du Chat (kvällens vin) är även den inne i en bra drickfas nu, men kommer nog att förbli så ett par år. Ja t o m någon liten utveckling är inte omöjlig. Det är med andra ord ingen brådska.

Betyg 4

2011 Barbaresco från Produttori del Barbaresco

Mitt i förra veckan blev vi sugna på lite Barbaresco. Årgång 2011 ska ju vara bra och redan tillgänglig fast den endast har fem år på nacken.. Så vi plockade upp en flaska från en producent vi tidigare inte druckit så mycket av.

Produttori del Barbaresco är ett kooperativ bestående av 56 medlemmar och tillsammans förfogar dom över ca 100 ha vinodlingar i Barbaresco. Dom har valt att endast arbeta med druvan Nebbiolo inga andra druvor hanteras. Vingårdar där dom har mark är i : Asili, Rabajà, Pora, Montestefano, Ovello, Pajé, Montefico, Moccagatta och Rio Sordo. 

Dom gör varje år en Langhe Nebbiolo (sedan 1975) på druvor från de lite yngre vinstockarna samt en Barbaresco (sedan 1958) på druvor som samlats in från de olika vingårdslägena. Vissa speciella år görs också vingårdsbetecknade Barbaresco dvs nio olika Barbaresco, en från resp vingård som nämnts ovan.

Vinifieringen äger rum på ståltankar i ca 28 dagar tillsammans med skalen. Vinet får sedan ligga till sig i två år på stora ekfat. Årgång 2011 buteljerades i april 2014. Produktionen år 2011 var ca 240 000 flaskor.

Det doftar av röda bär, rosor och violer, lite kryddor samt en svag ton av mandlar.

Precis som ryktet säger så känns 2011:an, visserligen ung, men utan tvekan mycket tillgänglig idag.

I munnen är det först de röda bären som tar sig fram. Inte långt efter dyker lite mörkare körsbär upp. Inslaget av örter/kryddor är påtagligt. De typiska Barbarescoinslagen av rosor/viol är också närvarande på ett tydligt sätt. Syran är frisk och bra, vilket för Vintankar betyder att den ger vinet en stor friskhet utan att dominera. Här finns så klart en hel del tanniner.Tydliga med ett kärt nafsande i gommen, men aldrig känns det ansträngt.

Det här är riktigt gott  i sin friska, lätt fruktiga och törstsläckande stil.

Betyg 4+

Vinet kostade 259 kr i beställningssortimentet, då vi inhandlade den för en tid sedan. Idag är det årgång 2012 som gäller. Vi har redan gjort vårt köp, så snart blir det en test av den också.

Bortamatch i Sävedalen med champagne och amarone plus lite till....

I lördags gästade vi vännerna Stig och Anki. Det blev en minnesvärd afton med god mat, gott vin och fina diskussioner. Egentligen allt som får en helt vanlig lördag i maj att bli en riktig guldstund.

Vi började med en promenad och fika på Jonsereds trädgårdar. Vackert och rogivande. Den här skira grönskan, där varje träd har sin egen gröna nyans, är helt enkelt gudomligt vacker. Är det inte som vackrast nu?

Kvällen startade med att vi serverades nygrillad sparris och ett rosébubbel. Av alla roséchampagner är Gossets min favorit. Jag har skrivit flera blogginlägg och alltid hyllat den. Samma visa den här kvällen.

Du som vill fördjupa dig i Gosset kan göra det här. 
Det är som tidigare gånger de röda bären som står i fokus: smultron, jordgubbar och hallon tillsamman med några droppar röda vinbär. En härlig syra som för tankar till röda äpplen. En trevlig mineralitet (sten, snäckskal), nybakat bröd och ett avslut med blodgrape. Men framförallt är det nog balansen i smakerna som gör det så fasligt gott.
Betyg 5-

Vi fick grillade pilgrimsmusslor, räkor, hemmagjord pesto och fänkål till förrätt.
Riktigt gott.
Vi serverades till detta två lager. Båda från ett mikrobyggeri, där Stig är engagerad. Här fanns en lagom liten beska. Goda törstsläckare båda två.

Kvällens huvudrätt var kalkonfilé, ugnsstekta amandinepotatis samt wokade grönsaker. Saftig och perfekt tillagad kalkonfilé är bara så gott. Amandinepotatis är ju i sig självt en egen liten läckerhet.
Vi drack till detta en Ripasso från Accordini. För nästan på dagen ett år sedan var vi på en fantastisk vinprovning på Accordinis anläggning och provade hela deras sortiment. Jag har skrivit om den provningen här. Ljuvliga minnen väcktes till liv med den här Ripasson.

Just Accordinis Ripasso är i mitt tycke en av de allra bästa och därtill ett perfekt matvin.
Det var årgång 2012 vi provade då. Ikväll är det årgång 2013, men intrycken är de samma. Den fina blandningen av mörka bär, örter och lite torkad frukt ger vinet den typiska Valpolicellakaraktären. Det finns en så fin behaglig syra och mjuka, men ändå tydliga tanniner. Vinet är inte gjort för att likna en amarone utan har en egen karaktär.
Betyg 4


Så dag för lite ost. Det blev två getostvarianter. En blåmögel variant och en Sante-Maure de Touraine slutligen en Wrångebäcksost från Almnäs Bruk. Den senare gjord på komjölk. Underbara ostar speciellt Wrångebäcksosten var en perfekt matchning till Amarone.

Jag har höjt Brunellis Titari 2009 till skyarna i ett par andra blogginlägg bl a här och här. Ikväll är den precis lika fantastisk som tidigare. Kanske den bästa, åtminstone topptre, av alla amarone jag druckit. Jag formligen älskar det här underverket. Det är svårt att variera superlativen, så jag kopierar helt enkelt från ett tidigare inlägg:
Det här är en amarone med lite mer muskler, lite kraftfullare och aningens stramare än vad många andra amaroneviner upplevs. Här finns lite tydligare tanniner, men som ändå är mjuka och behagliga.
Vi känner smaken av söta mörka körsbär, solmogna björnbär, en del örter och lite lätta mineraler. Syran som finns ger vinet en härlig friskhet.
Eftersmaken är gigantisk med lite torkad frukt( ej russin), aningens kaffe och vanilj samt ett avslut av högklassig choklad, som lämnar en liten, liten bitterhet.
Betyg 5

Vi avslutar kvällen med en dessert som vi bidrog med. En Pavlova med rabarber kräm toppad med vaniljsås. Krossade kardemummakärnor i rabarberkrämen ger det hela ett lite mer spännande intryck.

Vi drack till detta 2015 "Braida", Brachetto d´Acqui.
Producenten Giacomo Bologna lyssnade till smeknamnet Braida, vilket fått ge namn till det här vinet. Giacomo avled hastigt och företaget och vinmakeriet har förts vidare genom hustrun Anna och de båda barnen Raffaela (enolog) och Giuseppe (agronom).

Det här är ett favoritvin till desserter på olika sommarbär. Det finns en underbar friskhet med en lätt pärlande sötma. Den låga alkoholen (5,5%) ger vinet en lätthet och möjliggör också hyggligt stora klunkar, som vinet bjuder in till.

Här finns en underbar fruktkompott av röda bär: jordgubbar, hallon och körsbär. Det tillkommer efterhand smultron, örter och fläder. Lite mineraler tycker vi oss notera i eftersmaken.
Vinet ska serveras väl kylt.

Betyg 4

En halvflaska kostar 85 kr på Systembolaget. Det verkar finnas flaskor på åtskilliga håll i vårt avlånga land.

2014 Prémices, Laurence et Rémi Dufaitre

Vi inhandlad från Wine Trade en låda med lite olika Beaujolaisviner. I torsdags var det dags att dra korken ur den första flaskan.

Vinet tillverkas av paret Laurence och Rémi Dufaitre. Den nya generationen vinbönder i Beaujolais. Födda på det tidiga 1980-talet. Rémi började sin bana hos Jean Foillard och Jean-Claude Lapalu. Redan 2001 köpte han sin första hektar vinmark utanför Brouilly. Han har därefter köpt små vingårdar här och var runt Brouilly, så att paret idag förfogar över 11 ha. Det dröjde 6-8 år av brukandet av jorden innan han gjorde sitt första egna vin. Det var först då han ansåg marken vara återställd efter den konventionella odlingen. All brukande av jorden och vinframställning sker efter ekologiska principer. Du som vill veta ännu mer om den här producenten hittar en trevlig artikel här.

Kvällens vin, Prémices, är ett vin från 30-åriga vinstockar från Beaujolais Village-mark strax utanför Brouilly. Druvan är så klart Gamay till 100%. Inga tillsatser har använts vid vinifieringen. Vinet har fått ligga till sig ett par månader på betongtankar innan det buteljerats. Inga tillsatser nu heller ingen filtrering eller klarning dvs ett helt osvavlat vin.

Vi låter flaskan stå utomhus någon timma så vi får ner temperaturen på vinet till runt 15 grader.

Färgen är har en ljus rubinröd ton. Lite smågrumligt, vilket är naturligt då det är vre sig filtrerat eller klarnat.

En försiktig doft av röda bär smyger sig fram. Här finns några små nypor av kryddor samt ett tydligare inslag av steniga mineraler.

I munnen är det slankt, friskt, ungdomligt och väldigt lättdrucket. I grunden ett ganska okomplicerat vin. Rakt på sak på något vis.
Här finns fullt med syrliga röda bär. Inslaget av jordgubbar och hallon är mest framträdande. Lite örter och kryddor. I avslutet mer röda bär och grusiga mineraler. Gott som tusan i all sin enkelhet. Mycket drickvänligt just nu

Betyg 4-

2002 Millésime Brut, Jean-Yves de Carlini

En följare på Instagram tipsade mig om den här champagnen för några veckor sedan. Det fick naturligtvis bli ett köp. Förra helgen drog vi korken.

Producent är Jean-Yves de Carlini. Företaget startade sin verksamhet i mitten på 1950-talet med sin bas runt byn Verzenay.  Aude Krantz, ett av barnbarnen till grundaren, är den som har huvudansvaret för verksamheten idag. Dom producerar runt 65 000 flaskor fördelade på åtta olika cuvéer.

Vi dricker deras årgångschampagne, som fått ligga runt 10 år på sin jästfällning innan den släpps ut på marknaden. Den är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay.

Färgen går i en halmgul ton.

I doften finns en skön blandning av både röda äpplen och lite bokna sådana. Här finns även toner av mariekex och citrus.

I gommen känns vinet friskt, men också med begynnande mognadstoner. Vi noterar bokna äpplen, lite citrus, mariekex, aningens honung och en del gula stenfrukter. Syran som drar mot röda äpplen balanserar frukten på ett läckert sätt. I eftersmaken mera gul frukt, lite honung och faktisk ett uns tryffel.
En mycket trevlig, god och charmig champagne.

Betyg 4

Priset i beställningssortimentet ligger på 549 kr.

2011 Ferve, Brunelli

Ibland behöver det här med vin vare sig vara dyrt eller komplicerat. Det finns tillfällen då jag vill ha något enkelt, okomplicerat som inte behöver analyseras. Bara förgylla den enkla pizzan. Men gott ska det vara.

Ferve är ett vin som uppfyller dom här kraven. Brunelli är producent. Vinet är gjort på Corvina till 100%. Ett par månader på ståltank och man får en Corvinajuice utan krusiduller. Alkoholen är moderata 12%. Skruvkapsyl.
Priset är 5 euro.

Ett "rent", friskt och lättdrucket vin. Ändå finns här karaktär och charm.
Syrliga körsbär, röda vinbär och någon liten ört.
Gott!
Betyg 3

Vinet finns ju inte hos Systembolaget, så några flaskor brukar slinka ner vid vårt årliga besök hos Brunelli.

2007 Amarone Ambrosan, Nicolis

Så tar vi då ytterligare ett steg i projektet "Henriks 52 favoriter". Blir du nyfiken och vill veta vad det står för så kan du läsa om det här. Ambrosan blir amarone nr 49. Det återstår således tre amarone att jaga:
- Ca´La Bionda - Vigneti di Ravazzol
- Le Salette - Pergole Vece
- TB Vigneto Alto Tommaso Bussola

Ambrosan fick jag tag på genom att kontakta den svenska importören Savino AB. Ambrosan var tillgänglig genom att göra en privatimport via Systembolaget. 740 kr blev priset. Det tog några veckor så fanns flaskan att hämtas hos "mitt" Systembolag.

Producent är Azienda Agricola Nicolis, som är beläget i San Pietro in Cariano. Här har dom gjort vin sedan 1951. I deras portfölj ingår hela skalan av Valpolicellaviner från ett enkelt "everyday-wine", via ripasso, recioto till två amarone.
Ambrosan är deras prestigeamarone. Druvblandningen är Corvina 70(%), Rondinella (20%) och Croatina (10%). Druvorna kommer från vingården Ambrosan. Druvorna får efter att de skördats torka i ca tre månader. Jäsningen sker vid låg temperatur och tar därför lång tid. Macerationen sker i en månad. Vinet får sedan ligga till sig på en blandning av medelstora fat av Slavonsk ek och lite mindre barriquer.

Vi möts av en stor och kraftig doft, där mörka bär och torkad frukt dominerar, men här finns också ett litet försiktigt inslag av höstlöv och läder. Väldigt inbjudande!

Visst är smaken kraftfull och packad med ljuvliga mörka bär främst körsbär och björnbär. Frukten blir aldrig yppig snarare elegant. Här finns så klart lite torkad frukt  och örter. Syran ger vinet friskhet samtidigt som den framhäver karaktären hos vinet. Tanninerna tar lite mer plats än hos många andra amarone. Eftersmaken är elegant och smakrik med mera mörk frukt, mörk choklad, lite krossade körsbärskärnor, aningens espresso och fat.
En amarone i en gammaldags stil. Inte alls lika yppig och fruktbombsmässig som många nya moderna varianter är. Mycket elegant, bitvis lite stramare och samtidigt en underbar mörk frukt.
Ett fantastiskt gott vin, nästan magiskt.

Vi har sparat en slatt till dagen därpå. Det har fått stå i flaska med korken på. Nu är det inte alls samma vin. Magiken är borta liksom spänsten i frukten. Stor besvikelse.
Flaskvariation kanske, men jag tycker mig märkt liknande tendenser på några andra 2007:or.
Betyget sätts efter hur det uppträdde dag ett.

Betyg 4++

2011 Rioja Mazuelo de la Quinta Cruz

Maj månads "Låt oss dela en pava över nätet" på forumet finewines.se blev ett vin från Rioja. Nu är det här ingen "vanlig" Rioja utan något så ovanligt (för att vara i Rioja), som ett vin gjort på druvan Mazuelo eller som den heter i Frankrike Carignan. Ett en-druve-vin. Vinet är framtaget i ett samarbete mellan Lars Torstenson och Miguel Merino. Vingården ligger i Briones i hjärtat av Rioja Alta.
Så här säger Lars om vinprojektet:
2011 är vår femte årgång, vi försökte 05 utan att buteljera resultatet, första årgången är istället 06, 2011 påminner en hel del om 06 i stilen, året som sticker ut mest är 08, ett år då vi medvetet drog mazuelon så långt vi kunde med resultatet massvis av syra och inledningsvis röda bär på ett vis som skrämde slag på många (ett vin som är riktigt läckert idag, om jag får tycka så själv; typiskt för bra carignan att vara sådär ogin i början). Ekfaten är inte bara franska och amerikanska utan också alltid ett litet inslag östeuropeisk ek, oftast slovensk ek men något år har den varit ungersk, detta gör vi för att jag gillar att smyga in fat som s a s går åt motsatt håll för att på så vis öka komplexiteten i vinet.

Hustrun får det här blint och säger "det här är i alla fall inte en Rioja". Jag meddelar henne att det är visst ett vin från Rioja. "Luktar och smakar inte alls om som en Rioja" utbrister hon då. Egentligen har hon ju rätt för när vi oftast tänker på Rioja så är det viner gjorda på druvan Tempranillo och det här är ju något helt annat.

I doften hittar vi mörk frukt, lite läder, en del våt jord, en viss rökig touch samt en del toner från fatlagringen. Ingen stor doft, men ändå tydlig.

I munnen är det känslan av ett ungt vin med ännu inte fullt utvecklade smaker som dominerar. Men för all del visst finns här en del attribut som vi tar till oss:
De mörka bären från doften återkommer: körsbär, blåbär, björnbär och blåa plommon. En bra syra med inslag som får oss att tänka på slånbär. Tanninerna finns där, smånafsar i gommen utan att bli alltför påträngande.
Eftersmaken är lite kort, men känslan är att det finns ganska mycket som kommer att dyka upp bara vinet får något år på sig. Avslutet har idag en liten besk ton.

Nästa flaska ska vi öppna om ett år. Våra förhoppningar är att det skall ha hänt en hel del tills dess.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 185 kr.

2011 Barbera D´Asti, Lequilibrio, Montalbera

Producent är Montalbera med den huvudsakliga verksamheten i Monferrato. Det är också där dom odlar Ruché liksom Grignolino och Barbera. Dom har också vingårdar i Castiglione Tinella (Langhe) och i Castiglione Falletto.

Det här vinet är gjort på 100% Barbera. Vinstockarna är dryga 20 år gamla och växer  på deras ägor i Monferrato. Druvorna skördades lite övermogna. Vinet har först fått ligga till sig i 12-15 månader på en blandning av 30 hl ekfat och lite mindre barriquer, för att sedan få en månad på ståltankar och slutligen sex månader på flaska.

Vi möts av en trevlig doft av mörka bär, piptobak, läder och någon fingerborg örter.

I munnen känner vi smaken av mörka bär, blåa plommon, lite örter och en del spår av den varsamma fathanteringen.
Här finns en trevlig syra och små nätta tanniner som är hyfsat avrundade. Ett rätt så slankt vin. I eftersmaken, som är av det medellånga hållet, kommer ännu mer mörk frukt men också med lite rödare toner. Nu i sällskap med mörk choklad, lite espresso och aningens vanilj.
Ett ganska okomplicerat vin, som gör sig särdeles bra till alldagliga pastarätter.

Betyg 4-

På Systembolaget är det årgång 2013 som säljs via beställningssortimentet. Priset är 207 kr.

2010 Di Fatto

Häromveckan plockade jag upp den här flaskan till kvällens pasta.
Det har gått ett år sedan vi drack det här vinet senast. Vad vi tyckte då kan du läsa här.

Familjen Tacchino har i mer än tre generationen hållit på med vinframställning. Vi befinner oss i Monferrato i Piemonte.
Vinet är gjort på en blandning av Cabernet Sauvignon, Barbera och Dolcetto. Proportionerna har jag inte lyckats få fram. Genomsnittsåldern på vinstockarna ligger runt 40 år.
Druvorna vinifieras var för sig i ståltankar. Efter jäsningen blandas vinet och får sedan ligga på 225 hl stora ekfat.

Det har inte hänt så mycket sedan förra året. Och bra är väl det. Det här ett gott mitt-i-veckan vin till inte alltför eleganta pastarätter.

I doften hittar vi mörka bär, läder, våt jord och en del örter. Ingen stor påträngande doft, mer sparsmakad, men ändå tydlig.

I munnen är det en trevlig bärkompott på mesta dels mörka bär som vi först noterar. Lite örter, rosor och en del fat kommer efterhand. De senare finns där utan att på något sätt bli vulgära. En välbalanserad syra som ger vinet ett bra friskhet och samtidigt tillförs lite röda bär (lingon/tranbär). Tanninerna finns där och smånafsar i gommen.
Eftersmaken är hyggligt lång med lite charkuterier, lakrits och mineraler i avslutet.
Jämfört med för ett år sedan känns vinet lite rundare och mjukare.

Betyg 3+

Årgång 2010 tog slut ganska fort. Vi missade 2011:an. Årgång 2012 lär komma 3 juni. Ett par flaskor vill vi ha hemma av detta lite enkla, men ändå goda vin till vardagsmaten. Priset lär hamna på 144 kr.

Colfondo från Casa Belfi.

På Västkusten liksom i stora delar av vårt land har det varit soligt och varmt med ljumna kvällar. I augusti förra året dök det upp en Colfondo på Systembolaget. Ett vin som gjort för varma dagar och kvällar. Vi gillade det skarpt och skrev en liten hyllning som du kan läsa här.

Vi köpte på oss ett par flaskor för att ha när de första varma dagarna 2016 kom. Alltså hög tid att öppna en flaska, vilket vi gjorde igår.

CasaBelfi gör s k naturviner. Ingen klarning eller filtrering av vinet. Naturliga jästsvampar. Inget svavel tillsätts.

Vinet är till 100% gjort på druvan Glera.
Druvorna pressades och skalen skiljdes bort direkt. Efter jäsningen har vinet fått vila i ca sex månader på ståltankar. En andra kolsyregivande jäsning ägde rum på buteljen. Vinet har varken klarnats eller filtreras och är därför lite "grumligt" d v s den naturliga jästfällningen finns kvar. 

 Färgen är ljusgul med små fina bubblor. En viss grumlighet noteras.

Det finns en försiktig doft av äpple, citrus, blommor och lite gula stenfrukter. Ingen doftbomb precis, men ändå tydlig och absolut trevlig.

En härlig frisk smak med gröna/gula äpplen, citrus, mineraler och gula stenfrukter. Lättdrucket och väldigt svalkande. En liten läcker ton av grapefrukt i avslutet ger en törstsläckande känsla. Alkoholhalten endast 10,5%

Betyg 4-

Förstår jag saken rätt så har det kommit in en ny laddning till SB under våren. 109 kr är priset, vilket måste anses som riktigt hyggligt.

2010 La Chapelle des Augustins

Våren är här. Ett underbart vårväder har vi haft här på Västkusten och vad jag förstår har det varit så i nästan hela landet. Så här års blir det mycket tid i trädgårdslandet. Mycket arbete återstår innan vi fått ner alla fröer, men en bit på vägen är vi.
I fredags kom vännerna S och M hem till oss. Det var verkligen hög tid att planera sommarens cykeltur. Några dagar på Borgholm blir det.
Havskräftor och Sancerre kunde vi bjuda på. Det här är en Sancerre vi verkligen gillar. Det var flera år sedan vi senast hade en dylik hemma. I något av Systembolagets "släpp" under april slog vi till och inhandlade några stycken. Hög tid att kolla hur den här smakar.
Vad vi tyckte om 2007:an hittar du här.

Producent är familjeföretaget Henri Bourgeois med verksamhet såväl i Loirdalen som på Nya Zeeland. Produktionen är ekologisk utan att vara certifierad.
Vingården La Chapelle des Augustins ligger sydost om staden Sancerre på sluttningen ner mot floden Loire. Vingården har gamla stockar med en snittålder på drygt 35 år. Jordmånen är 60 cm flintblandad lera på bas av kalksten, bägge stenarterna ger sitt till vinets karaktär. Vinet är jäst på ståltank men 15% har sedan lagrats på 300-liters ekfat med bâtonnage för komplexitet och rondör.

Det doftar Sauvignon Blanc lång väg med fläder, krusbär, gröna äpplen och svarta vinbärsblad.

I munnen är det en torr, frisk och smakrik dryck vi får ta del av. Här finns gröna äpplen, lite citrus och den typiska tonen av fläder och krusbär. Detta kompletteras med ett litet lätt inslag av svarta vinbärsblad. Syran är pigg men aldrig ansträngande. I eftersmaken kommer ordentliga omgångar mineraler som påminner om den kalkhaltiga jorden som druvorna vuxit i liksom ett pikant inslag av flinta. Precis i slutet noterar vi örter och kryddor.
Här råder en fin balans mellan de olika smakerna och den trevliga syran. Tydliga och karaktäristiska smaker utan några övertoner. Helt enkelt en himla bra Sauvignon Blanc.

Riktigt gott och så gjorde den sig utmärkt till våra havskräftor.
Betyg 4
Priset på SB är 269 kr. Det verkar finnas några flaskor kvar i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. Övriga landet får göra som Vintankar och knappa in en beställning.

2009 Amarone Riserva, Zenato

I veckan spelades returmatcherna i CL-fotbollens semifinaler. Idag är det klart att det blir de två Madridlagen som möts. Vilken amarone som ska avnjutas till den matchen har jag ännu inte bestämt, men någon riktig höjdare lär det bli.
Till veckans matcher valde vi en amarone vi aldrig druckit tidigare. Den blir därmed nr 48 i min strävan att innan året är slut nått  "Henriks 52 Favoriter". 

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Två amaronevarianter, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Jag har tidigare skrivit om deras "vanliga" amarone. Det har då handlat om årgång 2010 och om årgång 2011. Det är klart förväntningarna är gigantiska då vi nu tar oss an deras Prestigeamarone och dessutom årgången 2009.

Den här amaronen görs endast de år då druvorna håller tillräckligt hög kvalitet. Druvblandningen är Corvina (80%), Rondinella (10%) och Oseleta (10%). Druvorna har vuxit på vingården Costalunga i Sant Ambrogio.
Druvorna får ligga och torka i närmare 4 månader innan de vinifieras. Vinet får sedan ligga till sig i nästan fyra år på 75 hl stora fat av Slavonsk ek.

Det är ett enastående vin med kraft, djup och bra tryck i frukten och ändå finns här en storartad elegans.

I doften hittar vi de klassiska dragen av mörka körsbär, torkad frukt och lite örter, men här finns också toner av läder, söt piptobak och kakao. Lite överraskande finner jag en anstrykning av blod eller snarare rått kött. Pikant för att vara en amarone. Visst är doften kraftfull och mycket njutbar, men detta utan övertoner.

I gommen är det en samling komplexa smaker med den där lilla stramheten som jag verkligen uppskattar. Den mörka frukten med de söta, mörka körsbären i framsätet kompletteras av björnbär, katrinplommon och torkad frukt (fikon, dadlar, russin). Inslaget av örter kommer efterhand med rosmarin och timjan som fanbärare. Det finns en syra av hög klass och tanniner som ger sig tillkänna på ett tydligt sätt. Det är en ju en amarone så tanninerna ger stramhet utan att direkt bita. Kalla det gärna mjuka tanniner.
Eftersmaken är hysteriskt lång och där återkommer den sötaktiga frukten, ett litet russininslag, mörk kvalitetschoklad, unset espresso och krossade körsbärskärnor. Aningens lakrits och vitpeppar noterar vi i avslutet.
Ruggigt gott. En liten klunk varar länge. Ett hyfsat stort glas räcker en hel fotbollsmatch. Vinet är nästan bättre dag två. Ska vi leta efter ofullständigheter, så finns det en liten (jag menar verkligen liten) ton av alkohol som ännu inte är helt integrerad i frukten. Därav minuset bakom femman.

Betyg 5-

Mina flaskor är privatimporterade för strax under sexhundringen inkl frakt och alkoholskatt.

Ni förstår själva att detta är en höjdaramarone, som jag är övertygad kommer utvecklas ytterligare något. Det är med andra ord ingen panik att börja nalla på sitt förråd. Den som får möjlighet att köpa så är rådet. KÖP!!!

2010 Amarone Titari från Brunelli

Härom veckan hade vi besök av J och C. Vi uppvaktade C på hennes 50-årsdag med ett operabesök i Verona. I sommar ska födelsedagspresenten förverkligas. Vi har naturligtvis också passat på att boka ett besök hos Brunelli. Det blir J och C:s första besök i Verona och därmed också deras första besök hos en amaroneproducent. Det är då endast det bästa som duger.
En försmak på vad som väntar dom, så plockade vi fram Titari 2010.

Du som vill läsa om producenten kan göra detta på en länk till Amaroneguiden eller vad jag skrev för ett år sedan efter mitt senaste besök hos Brunelli.

Årgång 2009 tillhör mina tre största amaroneupplevelser. Årgång 2010 är inte riktigt där ännu. Med detta sagt, så kan jag ändå konstatera att vi har att göra med en sagolikt bra amarone.

Vi låter vinet få ett par timmar i karaff innan vi häller upp det i våra glas. Vi möts då av en förförisk doft av mörka körsbär, torkad frukt och lite örter. I bakgrunden lite jord och kakao. Trevligt, inspirerande och enbart doftandet är en sann njutning.

I munnen känns vinet fortfarande ungt. Alla smakerna är ännu inte full utvecklade, men det vi känner räcker långt. Det startar med en bärblandning av söta, mörka körsbär och mörka skogsbär. Strax kommer blåa plommon, torkad frukt och en finstämd örtsamling. Syran är frisk. Tanninerna påtagliga för att vara en amarone. Det är precis i den här stilen jag vill ha min amarone.
Lång eftersmak med mera torkad frukt med tydliga toner av russin, mörk choklad, lite espresso och inslag från fathanteringen (varsamt)

Betyg 4++

2014 Tentation, Lapalu

Jean-Claude Lapalu är en vinmakare som får alltmer uppmärksamhet. Det är något som Vintankar gillar. Vi har blivit redigt förtjusta i hans viner från Beaujolais. För dryga året sedan skrev vi om 2013 La Croix des Rameaux. Ett vin gillade.

Bilden är lånad från Bristly Wines 

Familjen Lapalu har i ett par generationer odlat gamaydruvor i Beaujolais. Druvorna såldes till de lokala kooperativen. I början  på 1980-talet blev Jean-Claude Lapalu allt mer involverad i verksamheten och runt 1995 började han experimentera med egen vintillverkning. Ganska omgående började han överge kemikaliejordbruket och började anpassa tillverkningen enligt ekologiska/naturliga/biodynamiska principer. I och med årgång 2010 fick han sitt Ecocert.
Årsproduktionen ligger på ca 60 000 flaskor fördelade på fyra varianter.

Kvällens vin är en Cuvée på enbart egenodlade druvor. Det är också helt fritt från svavel dvs inget svavel vare sig under vinmakningen eller vid buteljeringen. Vinet har fått mogna i endast fem månader på ekfat.

Doften är lite diskret, men har ändå tydliga signaler om röda bär, örter och krossat grus.

I munnen är det ett ungt vin med en ljuvlig, juvenil, röd frukt. Slankt, friskt och lättsamt vin med en fin liten stramhet. De röda bären drar mot hallon, smultron, jordgubbar och körsbär, men några stänk av en mörkare frukt (plommon) finns i bakgrunden. En samling örter tillför vinet en trevlig dimension. I avslutet hittas såväl kalkhaltiga som steniga mineraler.
Kanske inte så komplicerat mer rakt på sak. Lättdrucket och tusan så gott i sin lättsamma stil.
Vi lät vår flaska stå ute någon timma i den tiogradiga luften innan vi hällde upp det i våra glas.
Vinet provades under två dagar och höll ihop på ett fantastiskt sätt.
Det här vinet dricker jag gärna igen. Jo, jag har ytterligare ett par flaskor i källaren och dessa kommer att konsumeras under sommaren. Jag formligen älskar den här unga frukten. Hur det utvecklas med åren har jag ingen aning om, men så gott som det är nu bryr jag mig inte om utvecklingen.
Perfekt till sommarens sallader eller en varm sommarkväll när suget efter rödtjut sätter in.

Betyg 4

165 kr kostar det i Systembolagets beställningssortiment. Varunr 76173

Bergström Wines. Winemakers Dinner på Brasserie Lipp.

I tisdags hade vi finbesök i Göteborg. Far och son Bergström gästspelade på Brasserie Lipp.
Fadern John växte upp i en liten by i Härjedalen under väldigt små omständigheter, som 17-åring utvandrade han till släktingar i Oregon. Han utbildade sig till läkare. För dryga 20 år sedan köpte John och Karen Bergström en gård (5 ha) i Willamette Valley några mil sydväst om Portland. 1999 kom deras första viner.
Idag äger dom fem olika vingårdslägen på en sammanlagd yta av dryga 33 hektar.
Dom producerar 2 chardonnayviner och 10 viner på druvan Pinot Noir. Allt görs biodynamiskt.

Här ser vi pappa John i samtal med några gäster.
En mycket trevlig och hängiven vinmakare. Trots sina många år i USA är hans svenska mycket god. 80 år gammal och oerhört vital
Jag hade glädjen att få ha ett längre samtal med honom.
Visst blir man imponerad av deras viner och filosofi kring vinmakandet.

Sonen Josh i samtal med vinjournalisten Thomaz Grehn.
Läs gärna vad Thomaz skrev på sin blogg om kvällens besök.

Josh är utbildad till oenolog i Bourgogne.
Bergström Winery drivs som ett rent familjeföretag. Josh är VD men har också ansvaret för såväl arbetet på fälten som själva vinmakandet. Hustrun Caroline har ansvaret för marknadsföring och försäljning. Caroline är fransyska och dom träffades under Josh studietid i Bourgogne.

Nu dags för kvällens provning. Först ut var två viner på druvan chardonnay.

2013 Old Stones Chardonnay
100% chardonnay från druvor som vuxit på vingården Temperance Hill. Vinet har fått ligga i 12 månader på franska ekfat.
Doften är frisk och fräsch. Inte så stor utan mer av det försiktiga slaget. Vi känner lite citrus, en skir örtighet och våt grusgång.
I munnen känns vinet friskt och lite krispigt. Det vilar en slags renhet över vinet. Här finns en tydlig ton av citrus, gröna äpplen, lite gula stenfrukter, aningens stålaktigt och i slutet en grusig mineralitet. Ett lättsamt vin med en fin syra.
Vi dricker det här gärna till sommarens lätta salladsrätter eller varför inte på egen hand en ljummen sommarkväll.
Betyg 4
På Systembolaget kostar vinet 249 kr i beställningssortimentet.

2011 Sigrid Chardonnay
Även här 100% chardonnay och ett år på franska ekfat. Till det här vinet plockas de bästa druvorna från samtliga fem vingårdar. 2011 var ett mycket varmt år i Oregon och det har resulterat i ett betydligt kraftfullare vin. Mycket snarlik en riktigt bra Bourgogne. Namnet har vinet fått efter Joshs farmor.
I doften känner vi tydliga citrus inslag, en liten blommighet, aningens saffran och en hel del mineraler som går åt det steniga hållet.
I munnen är vinet både smakrikare och kraftigare. Visst är det friskt samtidigt som det finns en smörighet. Ett ordentligt inslag av citrus och gula äpplen paras med en trevlig ton av nötter. I eftersmaken finns spår av tropisk frukt. Det är i eftersmaken vi noterar inslaget av ek som ger vinet en viss rundhet. Ändå är det den eleganta syran som vi faller för.
Ett mycket gott och läckert vin!
Det gjorde sig alldeles utmärkt de halstrade pilgrimsmusslorna vi serverades tillsammans med en majonnäs på ramslök och miso.
Betyg 4+
Vinet finns för närvarande inte på Systembolaget. Årgång 2011 är vad jag förstår slutsåld. Årgång 2014 kostar 90 dollar.

2014 Cumberland Reserve Pinot Noir.
Här kommer druvorna från alla fem vingårdarna, även om det är så att druvor från Silice och Le Pré du Col dominerar. Josh anser att just 2014 fick dom till en osedvanligt bra blandning. Den bästa "ever". Josh anser också att det här är en bra representant för vad man kan åstadkomma i Willamette Valley. "Dalens smak" så att säga.
Årgången som sådan präglades av en varm sommar. Ett ungt, slankt vin med en stor pinotfrukt. Här finns massor av bär, en liten lätt kryddighet och steniga mineraler. En viss stramhet noterar vi. Gott redan idag och jag tror det kommer att utvecklas en hel del de närmaste åren.
Betyg 4+
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 349 kr.

2013 Silice Vineyard Pinot Noir
Här kommer druvorna från en enda vingård "Silice". En betydligt svalare årgång. Även detta ett väldigt ungt vin med stor utvecklingspotential. Vi känner massor av röda bär: hallon, körsbär, jordgubbar och granatäpple. En hel del örter och sandiga mineraler. Det finns också lite mörkare bärtoner i bakgrunden liksom det florala inslaget av rosor och violer. En bra syra och distinkta tanniner vittnar om en lång livstid. Det vilar mycket Bourgogne över det här vinet. Att alkoholen är endast 13.2% sätter vi på pluskontot.
Vinet kan privatimporteras och då hamnar priset på knappa 700 kr.
Betyg 4++
Maträtten panerad torsk och rökt romsås var ingen höjdare. Torsken kändes torr. Paneringen och romsåsen var alldeles för kryddiga och det rökta tog överhand på vinernas bekostnad.

Slutligen La Grand Finale. Två årgångar från deras flaggskepp Bergström Vineyard Pinot Noir.
Bergström Vineyard är den första vingården som dom köpte. Jorden består till stor del av röd vulkanjord.

Årgång 2013
Ett ännu väldigt ungt vin med mycket stor utvecklingspotential.
I den kraftiga doften hittar vi en blandning av såväl röda som mörka bär. Här finns också piptobak, örter och kakao. En mycket angenäm doft.
I gommen framstår vinet än mer komplext. Ungt, slankt och väldigt friskt i sin framtoning. Först en lätt rödfruktig smak av hallon, jordgubbar och körsbär. I bakgrunden vilar den mörka frukten till toner av björnbär, blåbär och riktigt mörka körsbär. Rakt igenom ett tydligt inslag av örter/kryddor. I eftersmaken mera frukt, lite mörk choklad och järnhaltiga mineraler.
En stabil och rejäl syra. Tanninerna är distinkta och biter. Riktigt gott redan idag, men om några år kommer det här att vara ett stort vin.
Betyg 5-
Vid privatimport via Systembolaget och Fine Wines Sweden kommer en flaska att kosta runt 800 kr.

Årgång 2007
Vi fick chansen att även testa en Bergström Vineyard PN med några år på nacken. John berättade för mig att 2007 var ett besvärligt år. Druvorna gick på grund av dåliga väderförhållanden inte att skörda i vanlig tid utan skörden blev försenad med två månader. Druvorna var på gränsen till att bli övermogna.

Vi möts av en ljuvlig doft av mörka bär, kryddor, söt piptobak, läder och järnfilspån.

I munnen känns frukten betydligt mörkare än i den yngre årgången. Tydliga mognadstoner. Vi känner mörka körsbär, skogshallon och björnbär. Gott om örter. Lite rått kött, kakao och ännu mer lite sötaktig mörk frukt i avslutet. Fortfarande en bra syra som ger vinet en härlig friskhet. Tanninerna finns där, men har rundats av och blivit mjukare jämfört med 2013.
Det här är gott. Rent ut sagt förbaskat gott.
Betyg 5-
Dessvärre är vinet slutsålt.

Till de två senaste vinerna bjöd Lipp på en alldeles underbar helstekt Vårkyckling. Perfekt tillagad. Saftig och smakrik och med en underbar murkelsås. Bara så gott. En perfekt matchning till de två avslutande vinerna.

Det här var en kväll att minnas. Ett stort tack till Kenneth på Fine Wines Sweden som tagit hit far och son Bergström. Kenneth är ju aktiv i Göteborgs Vinhus. Det har blivit många fler provningar, winemakers dinner mm i Göteborg, sedan dom drog igång verksamheten för snart två år sedan.

Brasserie Lipp med sommeliern Jimmy Örnewald i spetsen, ska också ha ett stort tack. Deras nyrenoverade lokaler och goda mat höjde stämningen.

Men framför allt ett stort tack till John och Josh Bergström för att ni tog er till Göteborg och lät oss provsmaka era fantastiska viner. Efter den här kvällen är jag övertygad att ni fick ett flertal nya beundrare. Naturligtvis har jag knappat in en beställning på de två vinerna som finns tillgängliga hos Systembolaget.