2012 Chablis Premier Cru Montmains, Clotilde Davenne

Fredag morgon ringer telefonen. Fiskaren och vännen Viking frågar "Hur mycket kräftor vill du ha?"
Jag svarar "vi är många här nu, så har du fem kilo tar jag gärna det". En timma senare landar en låda med nyfångade burkräftor. Jag har förmånen att få betala samma pris som han får i Fiskhamnen

Vi kokar kräftor så det står härliga till. Dillkronor finns ute i trädgårdslandet. I kylen har vi en flaska Chablis, som väntar på att bli urdrucken.
Det vin som vi dricker ikväll är också Juli månads "Låt oss dela en pava över nätet" på vinforumet Finewines.

Clotilde Davenne var under 17 år ansvarig för vinmakeriet på den hyfsat stora vinproducenten Jean-Marc Brocard. Sedan några år har hon sin egna verksamhet på egendomen Les Temps Perdus  i byn Prehy i den södra delen av Chablis. Verksamheten är ekologiskt certifierad från och med skörden 2011. Väl värt att notera också är att hennes viner aldrig vinifieras eller lagras på ekfat.

Clotilde liksom många andra odlare i Chablis drabbades i våras av hagelstormar och fick stor del av 2016 års skörd förstörd. Läs gärna vad Lars Torstenson skrev om detta på den trevliga bloggen vinifierat.se.

Vinet är gjort på druvan chardonnay till 100 %. Druvorna kommer från kontrakterade odlare i vingårdsområdet Montmains strax sydväst om staden Chablis.
Vinet har fått ligga ett par månader på sin jästfällning innan det buteljerats.

I doften (diskret) hittar vi äpplen, gråpäron, lite exotisk frukt och mineraler som drar mot snäckskal

I munnen känns det väldigt "rent" på något vis med en skön stramhet. Vi känner gröna äpplen, lite citrus, någon exotisk frukt och gott om mineraler åt stålhållet.
I eftersmaken (medellång) finns lite mariekex, aningens havssälta och unset honung. Avslutet har en trevlig  ton av grapefrukt som ger en viss champagnekänsla.

Betyg 4+

Priset på "Bolaget" är 325 kr

Återbesök hos Brunelli. Juli 2016.

Ett förlängt veckoslut går fort. Plötsligt är det söndag och hemresedag. Efter gårdagens magnifika operaföreställning har det blivit dags att åka ut till en vingård. Det blir våra vänner J och C:s första besök. Vi har valt det bästa bland de bästa. Brunelli.

Kl 09 på söndagsmorgonen hämtar vår taxi upp oss och strax före 09.30 svänger vi in på gårdsplanen.
Det finns något varmt välkomnande som vilar över hela det här stället.
Luciana Brunelli hälsar oss välkomna och ser till att vårt bagage placeras i ett låst utrymme.

Alberto ansluter ganska omgående och visar oss runt.
Det här är ett familjeföretag, där familjemedlemmarna är involverade i allt från arbetet ute på vinfälten till försäljningen i gårdsbutiken.
Han berättar om arbetet ute på vi fältet, skördearbetet, selekteringen av druvor, torkprocessen för amaroneproduktionen mm.

Nere i källarvalven är det svalt och skönt.
Alberto berättar livfullt om lagringstider, valet av ekfat, hur storleken på ektunnorna påverkar vinet mm

I närmare en timme varar rundvandringen. För hustrun och mig är det mycket vi känner vi igen från tidigare besök, men för våra vänner är det mesta helt nytt.  Alberto anpassar sin genomgång, så att de med minst förkunskaper får ut så mycket som möjligt av besöket. Även om det är tredje gången jag besöker Brunelli, så är det ändå något nytt jag får med mig.

Vi provar sju av deras viner. Rakt igenom väldigt goda och välgjorda viner. Vi en suverän 36 månaders parmesan, en fantastisk salami och lite gott bröd som tillbehör.

2014 Carianum.
Ett vitt vin skördat på nästan övermogna Garganega-druvor, från deras 2 ha stora egendom strax söder om Gardasjön.
Runt 5 månader, på 225 hl barriquer, har vinet fått ligga till sig på innan det buteljerades.
Här finns en stor friskhet med en fin frukt (gula äpplen, lime, aprikos) parat med en ordentlig omgång kryddor/örter. Lite honung och blommor i bakgrunden.
Ett underbart vin till örtkryddad lax.
Pris 8 euro
Betyg 4

Vi smakade deras Superiore. Druvorna är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Druvorna pressas färska dvs ingen torkning. Vinifieringen varar 8-10 dagar. Hela tiden med skalkontakt. Vinet får ligga i ca ett år på 50 hl fat av slavonsk ek. (Deras enklaste vin Classico får endast några månader på stålfat.)
Ett friskt vin med en rätt slank framtoning och med friska körsbär, lite krossade körsbärskärnor och en liten lätt kryddighet. Ett enkelt vi, som jag dricker till de enkla pastarätterna, sommaren sallader eller varför inte en sen sommarkväll.
Pris 8 euro
Betyg 4-


2013 Corte Cariano(bild saknas)
Ett vin gjort på druvan Corvina till 100%. Druvorna har fått torka i ca en månad innan de vinifieras. Vinet får ligga i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter 4 månader på flaska.
Ett mjukt och runt vin med en bra syra och tydliga tanniner. Mörka körsbär, björnbär, svarta vinbär, en lättsam örtsamling och en del inslag från den varsamma fathanteringen.
Lättdrucket och gott. Ett bra vin till inte alltför krävande mat.
Betyg 4
På plats kostar det 9 euro och på "Bolaget" 159 kr.

Brunelli gör tre amaroneviner. Två riservor och en "vanlig".
Vi kommer att smaka på deras vanliga amarone av årgång 2013 samt en av deras riservor Titari från 2011

2013 Amarone Classico
Det här är deras "vanliga" amarone. Det blir min första amarone från året 2013. Druvblandningen är Corvina (65%), Rondinella (25%) och Corvinone (10%). Vi har samma druvblandning som i deras enkla Valpolicella-viner. Skillnaden är att ett noggrannare druvval görs, men framförallt att druvorna får ligga och torka i dryga tre månader. Vinet har också fått mogna på stora ekfat i två år innan det buteljerats.

Ett ungt och lite enklare amaronevin. Inte samma tyngd som i deras riservor samtidigt finns här en tilltalande friskhet med körsbär, blåbär, röda och svarta vinbär i såväl doft som smak. Vi noterar aningens torkad frukt och ett litet inslag från faten (kakao, vanilj). Tydligare tanniner och för att vara så här ung är den förvånansvärd tillgänglig. Jag brukar vara väldigt skeptisk till de här unga amaronevinerna, men den här överraskar mig positivt. Ett par flaskor får följa med hem för djupare analys.
Betyg 4
Priset är 22,5 euro

2011 Campo del Titari
Jag får minsann samma vibbar som när jag för två år sedan provade årgång 2009. Ni som följer bloggen vet att jag rankar Titari 2009 som topp tre av alla amaroneviner jag druckit. Med andra ord har vi en amarone av allra högsta klass. Druvblandningen är Corvina och Corvinone till 75%, Rondinella (15%) samt numera oseleta med 10%. Druvorna torkas i dryga tre månader. Jäsningsprocessen sker på en låg temperatur och tar därför runt 40 dagar. Vinet får sedan ligga på stora ekfat i över tre år och slutligen ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Doften har den där klassiga amaronetonen av mörka körsbär, skogsbär, örter och lite, lite fat. En svag servil ton av torkad frukt finns det också, dock nästan inga russin. Doften är stor och kraftfull. Det går alldeles utmärkt att bara sitta och sniffa.

I munnen känns det omedelbart att detta är en amarone av allra högsta klass. Söta mörka körsbär, solmogna björnbär, lite örter och någon stenig mineral känns så där omedelbart. Syra som ger friskhet och lättsamma tanniner som ger det där lilla motståndet som jag uppskattar. Eftersmaken gigantisk med mera mörk frukt, örter, mörk choklad, espresso och ett uns vanilj. Bara så himla gott. Kanske finns det en liten, liten ton av alkohol, men den kommer inom ett år att vara helt omslukad av frukten. Jag blir salig så här i efterhand, då jag bara tänker på hur det smakade.
Betyg 5-
44 euro får man betala på plats.

Vi avslutade provningen med två söta viner. Min favorit är den vita (ReSol). C:s favorit den röda. En fråga
 om tycke och smak. Att det är två fantastiska viner råder det ingen tvekan om.
Recioton är gjord på Corvina (75%, Rondinella (20%) och Molinara (5%). Druvorna torkas mellan  tre och fyra månader. Vinet får sedan cirka 8 månader på stora ekfat.
Ett sött vin med stor friskhet. Här finns söta mörka körsbär, blåa plommon och en hel del torkad frukt. Aningens viol.
Betyg 4+
Priset är 16 euro för 50cl.

ReSol är gjord på Garganega-druvor (från deras vingård i Custoza), som fått ligga på tork i fyra månader. Jäsningen äger rum på 225 liters-barriquer. Vinet får ligga tillsammans med skalrester på dessa barriquer i nästan två år.
I doften finns det tropisk frukt, lite honung, nötter och någon liten citrus-nyans.
I gommen sött så klart, men med stor friskhet. Tropisk frukt, mandlar, lite hasselnötter, aningens citrus och en läcker ton av saffran blir sammanfattningen.
Riktigt gott
Betyg 4++
Priset är 15 euro för 50 cl.

Vi kan bara återigen konstatera att Brunelli har fantastiska viner. Att vi blir väldigt väl mottagna och att vi längtar tillbaks redan innan vi åkt därifrån. Lyckan är därför att mellan den 6 och 9 oktober åker vi tillsammans med sex andra vänner ner hit. Vi kommer då att bo på vingården samtidigt som skörden förmodligen går in i sitt slutskede. Spännande!!

Avslutningsvis vill jag bara nämna att blir man sugen på en bit mat efter ett besök hos Brunelli, så ligger det en förträfflig restaurang på några minuters promenad upp till den gamla kyrkan.

Besök den!!

Verona sommaren 2016

Årets första resa till Verona är nu lagd till handlingarna. Tillsammans med våra vänner J och C blev det ett förlängt veckoslut i en av Vintankars favoritstäder. C hade fått två biljetter till ett operabesök på l`Arena och Turandot i femtioårspresent. Nu var det dags att förverkliga den uppvaktningen.

Vi bor alltid på det lilla 2-stjärniga hotellet Torcolo alldeles intill Piazza Bra och därmed knappa hundra meter till l´Arena.
Tiden verkar nästan stått stilla. De två gamla vänninorna som driver stället ser likadana ut som tidigare år. Lika charmiga och tillmötesgående. Till sin hjälp har dom bl a Caterina fylld av fart och fläkt och väldigt hjälpsam.

Aperol, så svalkande

Vi steg upp kl 03.30. Planet lyfte från Landvetter kl 06.00. Ett par timmars väntan i Frankfurt, men kl 13 blev vi upphämtade vid flygplatsen. En snabb incheckning och så något svalkande i den 32-gradiga värmen.








Lite utsvultna så valde vi nästan första bästa ställe i gränderna bakom Piazza Bra.
Pasta så klart. Hustrun och jag är lite av tryffelfreaks, så för vår del blev en spagetti- och en tortellinivariant. Den perfekta starten på vårt Veronaäventyr.

Jag tittade på vinlistan och såg att dom hade en Marion Superiore och då kändes vinvalet givet.
Det har gått över fem år sedan vi senast besökte dom. Vi blev då imponerade av såväl deras viner som människorna bakom. Du kan läsa om besöket här.
Deras Superiore har alltid legat mig varmt om hjärtat. Ofattbart nog har jag inte druckit någon senare årgång än 2007.

Och visst levererar den här. Vi får den alldeles för varm, vilket senare visar sig vara det vanliga i den över 30-gradiga värmen.
Nåväl, visst tusan är den god trots detta  med fina körsbär, svarta vinbär, örter och en lätt blommighet. Här finns en tillräcklig syra för att skänka vinet friskhet och tanniner för att ge det ryggrad och matvänlighet.
Betyg 4
Priset på krogen var runt 35 euro. På SB kostar vinet 353 kr.

Café Cappa är en lite restaurang som ligger vid floden Adige. Inte långt ifrån Ponte Pietra. Här i skuggan och med en liten fläkt från floden var det mycket behagligt.
Pizza ska man ju äta någon gång under besöket och den vi fick här var riktigt god. Vi drack till detta en enkel Valpolicella från en producent vi aldrig hört talas om.

Trots att den serverades lite för varm, så överraskar den oss med den där friska, lite slanka framtoningen som en bra "Basvalpolicella" ska ha. Friska, syrliga körsbär, röda bär och någon liten nypa kryddor.
Betyg 3+
Den 5 ha lilla vingården ligger i Mezzane di Sotto någon mil öster om Verona. En Soave och fyra Valpolicellaviner finns i deras portfölj.
En producent som jag blir nyfiken på. Kan man göra en så här bra Valpolicella hur bra är då deras Soave och Amarone?

En av måltiderna åt vi på en av restaurangerna, som ligger vi den stora Piazza Bra. Det var operakväll med mycket människor i rörelse. Väldigt lite av musiken från föreställningen på l´Arena når utanför själva portarna.
Visst kan dessa restaurangerna vara en sorts turistfällor, men priserna avviker inte mycket från gängse priser. Min Spagetti Vongole smakade i vart fall bra.

Ca´del Bosco Cuvée Prestige fick bli kvällens dryck. Druvblandningen är Chardonnay(75%), Pinot Noir (15%) och Pinot Blanc(10%), som kommer från ett flertal olika vingårdslägen. Druvorna vinifieras var för sig. Vinet får vila på sin jästfällning i dryga två år.

Ett riktigt torrt och mycket friskt vin. Helt perfekt denna ljumna sommarkväll.
I doften citrus, äpplen och steniga mineraler.
I munnen känns vinet ungdomligt friskt med en härlig rödäpplig frukt, lite citrus, några mariekex och steniga mineraler. Här finns en ordentlig syra. I eftersmaken en rejäl omgång blodgrape.
Riktigt gott!!
Betyg 4+
Restaurangen ville ha dryga 40 euro. Just nu verkar det inte finnas på "Bolaget". Näthandlaren Winefinder vill ha 339 kr för en flaska.

Ovanför Teatro Romano ligger Castel San Pietro, där man har en fantastisk utsikt över Verona. Det ligger en restaurang alldeles intill, som jag verkligen kan rekommendera. Utsikt med utsökt mat och vin. Jag åt en fantastisk grillad tonfisk.

En Ripasso av årgång 2013 blev vårt lunchvin.
Vi har tidigare skrivit om vårt besök förra året.
En Ripasso som inte strävar åt amaronehållet. Här finns en renhet i frukten som vi uppskattar. Mer röda bär är mörk frukt. Lite örter och en fin syra.
Betyg 4 

Så blev det lördagskväll. Dags för operabesök på den fantastiska l´Arena. Vi är där i god tid och insuper den magiska stämningen, när arenan successivt fylls.
Det hela drar igång kl 21. Temperaturen är nu nere på 24 grader.

Jag är ingen van operabesökare, men Turandot ger mig några timmars magisk musikupplevelse.
En fantastisk scenografi, musik, sång och inte minst stämningen. Vi är smått saliga, när vi strax före midnatt kliver ut under de antika portarna till folklivet på Piazza Bra.

Vi slår oss ner vid en av barerna. Vi måste prata om våra intryck. Nu duger endast amarone. Just det här stället serverar den strax under 20 grader.
Och vinet det är 2010 Zenato. Ett riktigt höjdarvin. Läs vad jag skrev om den här amaronen förra våren.
Även den här kvällen levererar vinet en magisk mörk frukt, örter, torkad frukt, kakao och lite espressokaffe. Förpackat på ett elegant sätt med en bra syra och sammetslena tanniner.
Betyg 4++

Ibland ter sig livet mer än underbart. Vad mer kan man begära än musikupplevelse av högsta klass, god mat och gott vin en sommarnatt i Verona. Detta i sällskap med de bästa bland vänner.

Casa dei Bepi 2009 och "Basamarone" 2007 från Viviani

Det här inlägget påbörjades men blev aldrig färdigskrivet. Vilket så klart måste göras, då det handlar om en av mina favoritproducenter i Valpolicella. Vinerna dracks under fotbolls-EM. Lite slarviga noteringar hittar jag, så det får bli kort.

Viviani har sina vingårdar ganska högt upp i Negrardalen. Vi har besökt dom ett flertal gånger. Samtliga av deras viner håller hög kvalitet.
Dom producerar två amarone-viner. Först ut blir det deras vanliga amarone.

Vinet görs på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Det får 24 månader på 225 l ekfat och 12 månader på flaska innan det är moget för marknaden. 

Vi drack det här till någon av kvartsfinalerna i Fotbolls-EM.
Här finns en ganska så stor doft som domineras av körsbär, torkad frukt och örter. Lite toner av kakao finns där också någonstans. Vivianis elegans går inte att ta miste på.

I munnen är det en amarone med tydliga mognadstoner. Detta märks i första hand genom att fruktens juvenila drag övergått i mer mogen frukt: söta, mörka körsbär, katrinplommon och skogsbär. syran finns där fortfarande och ger vinet en bra friskhet. Tanninerna är numera alldeles sammetslena, men ändå tydliga. I eftersmaken kommer den torkade frukten fram på ett tydligt sätt tillsammans med små nätta örter, espressokaffe och riktigt mörk choklaad

En tusan så bra amarone. Visserligen några hack bakom Casa dei Bepi, men ändå långt före många andra amarone.
Betyg 4+
Vår flaska är privatimporterad för ca 30 euro. På SB är det 2011 som gäller och där är priset 506 kr.

2009 Casa dei Bepi
Till EM-finalen blev det en Casa dei Bepi. Ett vin som anstår en final. Det är inte första gången som en Casa dei Bepi är en amarone som Vintankar avnjuter till någon final i en fotbollsturnering.
Den intresserade kan klicka på respektive år för att se vad vi tyckt om just den årgången  2003, 2004, 2006.

Casa dei Bepi är visserligen bara två år yngre än den "vanliga" amaronen, men känns betydligt yngre än så. CdB behöver mer tid på sig och brukar inte nå sin fulla potential förrän efter 8-10 år. Visst är det lysande redan nu, men den kommer att fortsätta utvecklas var så säkra på det.
Ändå måste jag säga att det redan nu är ett lysande vin. Så förbålt gott!

En stor amaronedoft välkomnar oss någon halvtimma efter öppnandet: mörka körsbär, blåa plommon, torkad frukt, kakao och örter. Kraftfull, men ändå finstämd och elegant.

I munnen märker vi att vi har ett ungdomligt vin i våra glas. Visst är det en hel del smaker. Här finns en stor, komplexitet i den mörka ungdomliga frukten med körsbär, blåa plommon, björnbär i förarsätet. En välstämd samling torkade frukter( mer fikon -dadlar än russin) och ett knippe örter i mellanpartiet. En bra syra som ger vinet en ordentlig friskhet. Tanninerna är i det här stadiet mer påtagliga och bjuder ett fint,litet, men ändå tydligt, motstånd. Eftersmaken är formidabel med mer frukt, kryddor, lite lakrits och så den där lilla bitterheten från högkvalitativ mörk choklad.
Den höga alkoholen är infångad av frukten.
Ett sagolikt vin och precis som vi anade värdigt en final.

Betyg 5-

Vår flaska är privatimporterad. Den kostade 44 euro + svensk alkoholskatt ca 40 kr.
På "Bolaget" finns 2010 till 755 kr.

2013 Old Stones. En Chardonnay från Bergström

Tidigare i våras  var jag på en fantastisk provning av viner från Bergströms i Oregon. Det hela ägde rum på Lipp i Göteborg. Far och son, John och Josh, presenterade sina viner på ett mycket trivsamt sätt. Jag skrev om det hela här.
Efter den trivsamma och välsmakande stunden så inhandlades så klart ett par flaskor Chardonnay och Pinot Noir.
I fredags var det läge att dra korken ur en flaska Chardonnay, som fick göra oss sällskap till den grillade fisken (marulk, lax och havskräftor).

Vinet är gjort på 100% chardonnay från druvor som vuxit på vingården Temperance Hill. Vinet har fått ligga i 12 månader på franska ekfat.

Det här är samma årgång som vi fick smaka på Lipp. Vinet är precis lika bra nu som då.

Doften är frisk och fräsch med en fin ton av citrus, lite gula äpplen, en försiktig ton av örter och regnvåt grusgång.

Precis som med doften så känns vinet väldigt friskt i munnen. En ordentlig och finstämd syra som aldrig blir det minsta vass är orsaken till detta. Grön/gula äpplen, citrus, försiktiga örter och mineraler av ett grusigt slag är de smaker vi främst noterar.

I eftersmaken har vinet en liten "fetare" eller smörigare framtoning an vad vi minns.
Hur som så är det väldigt gott.

Betyg 4
På Systembolaget kostar vinet 249 kr i beställningssortimentet.

2014 SantoccioRosso, Rosso Veronese IGT

Det finns väldigt många små producenter av vin i Valpolicella. De allra flesta gör bra viner och bjuder på sig själva på ett charmigt sätt. En av de allra minsta är Monte Santoccio. Vintankar har kommit att uppskatta alla deras viner. Tillsammans med Clubamarone besökte vi dom förra våren. Det blev en oförglömlig eftermiddag. Jag har skrivit om det här.
Ett av deras viner som vi fallit för är Santoccio Rosso. Vi skrev om årgång 2011 här. Vi fick hem (privatimport) en låda med sex flaskor av årgång 2014 för ett par veckor sedan. Det är med andra ord hög tid att se vad den går för.

Druvblandningen är Corvina (40%), Corvinone(30%) samt 10 procent vardera av Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Druvorna har fått torka i nästan tre månader. Vinet har fått ligga till sig i nästan två år på barriquer av fransk ek. Det här kan aldrig bli en amarone för:
1. Rondinella ingår inte
2. Andelen druvor som inte betraktas som Valpolicelladruvor överstiger 25 %. Istälet blir det ett IGT-vin (Indicazione Geografica Tipica)

Visst finns här en hel del som påminner om en amarone. Framförallt i doften: mörka körsbär, blåa plommon, lite torkad frukt, en del fat och några små nypor örter. Doftmässigt så är det de torkade druvorna Corvina och Corvinone som dominerar.

I munnen så är det amaronedragen som till en början ger sig tillkänna. Mörk solvarm frukt: körsbär, björnbär, lite svarta vinbär. Vi noterar den torkade frukten och det trevliga örtinslaget. Tanninerna är tydligare, mer distinkta och smånafsar på ett sätt som de inte gör hos en amarone. Vinet har en bra friskhet. Eftersmaken något längre än medel. Här finns inslag från fatlagringen med mörk choklad och lite espresso, örter och mer mörk frukt.
Det ger oss precis samma positiva vibbar som för två år sedan, då vi drack det första gången. Det är helt enkelt riktigt gott och klarar av, genom sin ryggrad av tanniner och finstämd syra, en rejäl köttbit från grillen.

Betyg 4

Vinet är privatimporterat. Vi fick betala 160 kr + svensk alkoholskatt. I beställningssortimentet finns årgång 2013 till 279 kr.

Fyra Sicilianska druvor

Brodern och svägerskan har sen semester, så i söndags ankom dom Ölmanäs. Traditionsenligt är det Vintankar som står för välkomstmiddagen med tillhörande vinprovning.
Förrätten blev en slags dolmar med svamp och couscous inlindade i mangoldblad. Vi grillade lamm med potatissallad och lite grönt från landet. Avslutningen blev enklast möjliga. Jordgubbar och glass.

Kvällens vin blev från Sicilien. En provning av fyra olika druvor. Vintankar hade valt fyra endruviga viner: Nero D´Avola, Frappato, Nerello Capuccio samt Nerello Mascalese.

Visst blev det succé. Fyra helt fantastiska viner, där 2008 Nonna Concetta gick segrande ur den hårda striden som kvällens toppvin.

2008 Nonna Concetta
Jag drack det här vinet för första gången i februari. Jag föll pladask för det. Det vete katten om det inte är ännu bättre idag. Alla satte vi det som nr 1.
Nonna Concetta är gjord på Nerello Mascalese till 100%, som vuxit på en vingård nära Passopisciaro på dryga 700 m över havet. Det gjordes knappt 1 000 flaskor av det här vinet.

Det har inte hänt så mycket sedan februari (tack och lov), så vill du läsa hela recensionen så klickar du här.
Nu sammanfattar: Härliga röda bär, kryddor, örter, etna-mineraler och ljuvlig syra samt smånafsande tanniner. Här finns vissa likheter med Barolo.
Betyg 5-

2011 Sicilia Rosso
Vinet är till 100% gjort på Nerello Capuccio. Vi drack vinet i mars och gjorde då en presentation som du kan läsa här.
Intrycken från det tillfället kvarstår.
Vi sammanfattar det som lättdrucket och gott. Lite enklare än Nonna Concetta. Mörk frukt, örter/kryddor, etnamineraler, fin syra och charmiga tanniner.
Betyg 4+

Ingen provning av sicilianska viner utan Occhipintis Frappato.
Detta var vår sista flaska av årgång 2010. I vår källare finns 2011,2012,2013,2014 så inget att sörja.
Vinet har fortfarande samma fina friskhet. Tanninerna har däremot rundats av rejält t o m så mycket att flera av dom andra tyckte vinet kändes lite slankare och tunnare än de två föregående vinerna.
Hos Vintankar har det sin särskilda plats i hjärtat. Idag är det friskheten, klunkbarheten och den törstsläckande känslan som tar över. Massor av röda bär, kryddor, finstämd blommighet och lite mineraler. Gott!
Betyg 4+

2013 Siccagno
Det blir första gången vi dricker det här vinet. Vinet är gjort på druvan Nero D´Avola som kommer från vinstockar som är runt 35 år gamla. Vinet har fått spontjäsa. 30 dagars maceration. Det har fått ligga till sig i 22 månader på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Ofiltrerat.
Jag sticker ut hakan direkt och påstår att det här är det bästa vin på druvan Neron D´Avola som jag druckit.

I doften: mörk frukt, höstlöv, örter och aningens rökiga mineraler. Trevligt!

I munnen har det inte samma kraft som de två första vinerna. En fin bärkompott på körsbär, vinbär, hallon och blåa plommon. Lite örter, mineraler av rökigt slag och någon lite touch av lakrits i avslutet.  Finstämd syra och tanniner av det mer snälla hållet. Eftersmaken är medellång.
Betyg 4+

De två första vinerna är köpta av Carlo Merolli. Vi betalade 140 kr för Nonna Concetta och 185 kr för Sicilia Rosso. Occhipintis viner är köpta av Cibi e Vini. Frappato kostade 240 DKK medans Siccagno gick lös på 225 DKK.

2014 Ruché från Cascina Tavijn

Vi har skrivit om henne tidigare. Vi gör det igen och med all säkerhet är det inte sista gången.
Jag menar, Nadia Verrua är en vinmakerska vi är djupt imponerad av. Hennes viner: Barbera, Grignolino och Ruché köper vi varje årgång av. I Sverige finns inte hennes viner. Men hos Cibi e Vini i Köpenhamn där finns dom. Det är också där vi köper våra flaskor.
Du som vill kan läsa om vårt möte med Nadia Verrua för ett par år sedan. Du gör det här.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2010, 2012 och 2013. Nu är det alltså dags för 2014.
Druvan Ruché odlas i Piemonte. Runt Monferrato och sex andra byar. Totala ytan för Ruché-odling är cirka 40 ha.

Det ska sägas med en gång att årgång 2014 tar oss med storm. Drickglädje, klunkbarhet och törstsläckande är adjektiv som på ett lättsamt sätt beskriver vad det handlar om.
Det vete katten om 2014 inte är den bästa årgången vi smakat.
Här finns mosade hallon i doft och smak. Ibland kan det bli för mycket geléhallon eller syntetiska toner, men inte här. Inte i årgång 2014. Bärsmaken kompletteras med röda vinbär och solmogna, nästan övermogna, björnbär. Några nypor av delikata örter, söta smultron och järnhaltiga mineraler märker vi främst i eftersmaken. Och så den där sköna blombuketten av violer, vildrosor och jasmin.
Genomgående finns den rättframma syran som får oss att tänka på röda äpplen och röda vinbär. Här finns friskheten och den törstsläckande känslan.
Tanninerna är distinkta och ger både charm och karaktär åt vinet. Visst smånafsar dom i gommen på det där behagfulla sättet.

Betyg 4+

Minns jag rätt så betalade jag runt 125 DKK för det här vinet. Svårt att hitta ett charmigare vin för den slanten.

2015 Rosato La Molinara från Le Salette

I torsdags fick vi till slut en riktigt fin sommardag. Det klarnade upp vid lunchtid. Solen kom fram och plötsligt visade termometern på 25 grader. Det blev en ljuvlig kväll med en svag bris och fin solnedgång. Med andra ord en perfekt kväll för lite rosévin. Vi valde ett vin vi aldrig druckit tidigare.

Le Salette har en lång historia i Valpolicella. Den nuvarande ägaren/vinmakaren Franco Scamperle är fjärde generationen. Han övertog familjegården i början på 1980-talet. Du hittar den i centrala Fumane. Idag äger man runt 20 ha vinmarker spridda lite här och där i Valpolicella Classico bl a Conca d´Oro i Sant´Ambrogio, Monte Masua i San Floriano och runt Fumane Cà Carnocchio, I Progni och Cà Melchiori.

I deras portfölj ingår en Valpolicella Calssico, en Ripasso, tre amarone och där Pergole Vece är deras prestigeamarone, två recioto, en passito bianco, ett rosévin på 100% Molinara samt IGT-vinet Ca´Carnocchio.

Vinet är gjort enbart på druvan Molinara. En druva som under lång tid var obligatorisk i Amaronevinerna. Sedan ett par år behöver den inte ingå, vilket gjort att väldigt många producenter tagit bort den helt och ersatt den med Oseleta eller annan lokal druva.

La Molinara har fått ligga drygt tre månader på ståltankar innan det buteljerats.

Färgen går i en mörk hallonröd ton. Väsentligt mycket mörkare än de flesta andra roséviner som vi stött på.

Doften är väldigt diskret, när vi plockar fram vinet ur kylskåpet. I takt med att tempen stiger kan vi ana oss till körsbär, hallon och smultron. En försiktig sommarblommighet i bakgrunden.

I munnen är det friskt med en bra syra, men utan att kännas det minsta vasst. Här finns röda bär: körsbär, smultron, lite hallon och röda vinbär.  Någon lite ört och tydliga steniga mineraler. Det finns en fyllighet, som gör att det drar mer mot rödvin är mot rosé. I eftersmaken får vi lite blodapelsin.
Ett annorlunda rosévin, men i en stil som vi gillar. Friskt och törstsläckande. Vi började med ett glas ute i solskenet. Fortsatte med ett glas till vår Ceasarsallad. Vinet funkade alldeles utmärkt såväl i sin ensamhet som till maten.
Detta var vår första flaska. Vi kommer att fylla på med några flaskor för att ha till de soliga och varma eftermiddagar/kvällar vi har framför oss.

Betyg 3+

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 155 kr.

2011 Le Sassine. En Ripasso från Le Ragose.

Le Ragose är en producent jag håller högt. Det är faktiskt så att jag gillar allt från deras vanliga Valpolicella till deras prestige Amarone. Det har nu gått nästan fyra år sedan jag skrev mitt första blogginlägg om Le Ragose, då fanns deras viner inte på det svenska Systembolaget utan man var hänvisad till danska importörer. I mitt fall var det Carlo Merolli, som jag köpte vinerna av. Sedan i höstas finns dom på Systembolaget med tre olika viner. Detta tack vare den nystartade importören Vino Conoscenza. I samband med introduktionen i Sverige fanns det också en låda med sex olika viner att prova. Vintankar var så klar på bettet och införskaffade en låda. Strålande viner!
Min recension hittar du här. Du hittar mina tankar om deras Ripasso Sassine årgång 2010 där.
Jag drack årgång 2007 för snart fyra år sedan och den föll mig verkligen i smaken.

Det svenska regelverket gör att vinerna blir dyrare här än i t ex Danmark. I förra veckan när jag ändå hade vägarna förbi Carlo Merolli så blev det ett köp av diverse godsaker från Le Ragose, mestadels sådant som den svenske importören ännu inte tagit in. De senaste årgången av Ripasson Le Sassine fick också slinka med. På senare tid har det inte blivit särdeles många Ripasso i Vintankarhemmet. Skälet är helt enkelt att de flesta är ganska karaktärslösa i sin strävan att vara "Amarone-light". Undantag finns. Le Ragosre är ett sådant.

Enligt Thomas Ilkjaer är det här vinet navet i deras vinproduktion. Vinet har sedan 1978 gjorts enligt ripassometoden. Druvbasen är 50% Corvina, 20% Corvinone, 20% Rondinella samt en allsköns blandning av druvor som forselina, negrara, pelara, barbera, oseleta, croatina och merlot.
Vinet har fått mogna i ett år på ståltank, sex månader på 50 hl fat av slavonsk ek samt ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Det är inte särskilt lång tid det fått på ekfat och förmodligen är det detta som gör att vinet blir mindre amarone-lik och istället får en egen karaktär. Något som Vintankar uppskattar.

I doften är det mörka körsbär, lite svarta vinbär, läder, våt jord och piptobak vi noterar.

I munnen känns vinet betydligt lättare än många andra ripassoviner. Här finns också en tydligare syra och även mer  distinkta tanniner, som ger vinet mer stramhet och ryggrad.
Den mörka frukten, främst körsbär och skogsbär, tar rejäl plats. En fin liten örtsamling och lite, lite torkad frukt (inga russin mer fikon, dadlar) anar vi oss till. I eftersmaken är den mörka frukten tydlig och samspelar bra med  en finstämd bitterhet från mörk choklad och krossade körsbärskärnor.

Detta är en Ripasso som återigen presterar på ett sätt som jag verkligen gillar. Ett riktigt bra matvin!

Betyg 4

Betalar man vinerna från Sverige och sedan åker och hämtar dom så tillämpas MyntUnionKronor dvs DKK=NOK=SEK. Skickas vinerna till Sverige tillkommer frakt och alkoholskatt.
Jag betalade 125 MUK. Nu verkar det vara årgång 2012 som gäller.
På "Bolaget" är priset 259 kr för årgång 2010.

Två 2012:or. Barbera från Piemonte och Sangiovese-blandning från Carmignano

Våra goda vänner A och E besökte oss förra fredagen. Vi  grilladevlamm. Jag hade plockat upp två viner ur källaren. Det var en Barbera och ett vin från en lite mindre känd del av Toscana. Båda vinerna gjorde sig alldeles utmärkt till den valda maten.

Carmignano DOCG är ett litet (100 ha) rätt okänt vinområde i Toscana. Beläget dryga milen nordväst om Florens. Du hittar mer om distriktet här.
Kvinnan bakom det här vinet, Rosella Bencini Tes på egendomen Fattoria di Bacchereto, lär vara en mycket egensinnig dam. Biodynamiska odlingsprinciper tillämpar hon.

Vinet är gjort på druvorna Sangiovese 75%, Cabernet Sauvignon 15% samt Canaiolo Nero 10%. Vinet har fått spendera drygt ett år på stora ekfat.

Vinet är ett utmärkt grillvin med både en bra syra och distinkta tanniner. Vi provar det före maten och upplever det då betydligt stramare än vad vi tyckte i Florens i våras, då vi drack det för första gången. Det räcker att vi börjat smaka på förrätten, en sorts dolmar på cous-cous och Karl-Johan svamp, så förändras bilden. Vinet blir betydligt gästvänligare och nu tycker vi det fått en viss rundhet.
Vi känner en tydlig mörk frukt, i första hand körsbär, svarta vinbär och blåa plommon. Eftersmaken är något längre än medel med tydliga örter och steniga mineraler.
Gott!
Betyg 4
Vi köpte vinet på en vinbar i Florens för 30 euro.

Vingården Fratelli Revello i La Morra, Piemonte, drivs idag av bröderna Carlo och Lorenzo Revello. Under 50-talet ägdes marken av byns församling S. Martino di La Morra medan verksamheten hyrdes ut till farfar Revello med söner. Till en början såldes druvorna av till större producenter och först 1967 gjordes den första egna produktionen. Tidigt 90-tal tog Carlo och Lorenzo över driften från sin far och farbror. Sedan dess har de arbetat hårt med att minska skördeuttag såväl som experimenterat med nya tillvägagångssätt, allt för att skapa dagens komplexa och välgjorda viner. 
Källa Xwines hemsida

Vi har ett vin som är gjort på druvan Barbera till 100%. Vinstockarna är runt 20 år gamla. Det har fått ligga till sig i ca 10 månader på ståltankar. Inga ekfat är således inblandade.

En hyfsat stor doft med mörk frukt, lite örter och viol.
I munnen är det en härlig frukt- och bärkompott som vi först av allt noterar. Här finns mörka körsbär, blåbär, slånbär och blåa plommon. Några ordentliga nypor örter och kalkiga mineraler. Syran är bra och små nätta tanniner ger en lättsam stramhet. Eftersmaken är av medellång karaktär.
En god och mycket trevlig Barbera.

Betyg 4

Vi köpte vår flaska från näthandlaren Xwine. Vår flaska kostade, om jag minns rätt 135 kr,