2014 Savigny-Les-Beaunes. Ier Cru, Les Lavières

Januari månadsvin på forumet finewines.se var en Bourgogne. Vintankar hämtade ut sin flaska i början på förra veckan och i helgen prövade vi den.
Vintankar har sällan kommit rätt vad gäller Bourgogner. Oftast har det resulterat i besvikelser. Det är därför med stor spänning vi drar korken ur den här flaskan.

Pascal Marchand, erfaren vinmakar,e och finansmannen Moray Tawse började samarbeta för ett antal år sedan. Dom har en mycket stor portfölj viner som spänner från Regionsviner till Musigny (utöver 11 andra Grand Cru:er). Viner gjorda på druvor från egna ägor går under namnet Domaine Tawse i annat fall under namnet Marchand-Tawse.
Just det här vinet kommer från en jordplätt som 2014 köptes från Henri Boillet. Detta är alltså deras premiärårgång. Savigny-lès-Beaune är en liten by som ligger strax norr om Beaune.

Doften präglas av röda bär och lite kryddor men också en bakgrund med eneträ. Trevligt!

I gommen är det ett ungt och slankt vin med ljusa, lite syrliga bär. Jordgubbar, hallon och röda vinbär blir min association. En del örter, lite vitpeppar och en hyfsad portion grusiga mineraler. En trevlig, rätt stor syra ger vinet en stor och angenäm friskhet. Lite sandiga tanniner ger en ordentlig ryggrad. Eftersmaken är av medellängd, där vi utöver de röda bären känner aningens inslag från fathanteringen samt lakrits och en liten beska i avslutet.

Jag tycker det här inte alls är så tokigt. Inte stort, men ändå trevligt och läskande på något vis. Jag köpte två flaskor och ska låta den andra flaskan få några år i källaren. Jag dricker det här gärna igen, även om jag inte komma att fylla på med fler flaskor.
Betyg 4
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar en jämn trehundring.

Vinprovning på Saintt Vincents dag 2017

I söndags, på Saint Vincents Dag dvs Vinets Dag, besökte vi vännerna L och G. Vi startade eftermiddagen med en  långpromenad i Puketorps terrängen.

Väl tillbaka till deras hus begav vi oss till vinkällaren för lite bubbel med tilltugg.

Det blev lite trevlig Cava.
Ung och frisk med gröna äpplen, lite citrus  och en försiktig örtighet.

Innan vi gav oss på den mycket läckra och goda Boeuf Bourguignon smakade vi på kvällens viner. När vi träffas har vi alltid en liten vinprovning. Värdfolket bidrar med tre viner, som serveras blint och gästerna har med sig en flaska som likaledes serveras blint.

2011 Orbelus Prima.
Ett ekologiskt vin från Strumadalen i Bulgarien gjort på druvorna Cabernet Sauvignong (33%), Merlot (27%), Melnik (18%), Syrah (12%), Petit Verdot (6%) och Primotivo (4%).
Vinet har fått mogna i 9 månader på en blandning av nya och gamla franska barriquer.
Naturligtvis ömöjligt att pricka rätt land, men vi hamnade så småningom på att det måste vara en Bordeauxblandning.

I doften känner vi mörka bär, läder och tobak.

Smaken har tydliga inslag av sv vinbär, blåbär, örter och cederträ, Tydliga spår från fathanteringen noteras med aningens vanilj i eftersmaken. Här finns en bra friskhet. Tanninerna finns där och uppvisar ett tämligen mjukt bett.

Det är inte så ofta Vintankar dricker Bulgariskt. Det här var riktigt trevligt.

2012 Chateauneuf-du-Pape, Chateau Sixtine.
Druvblandningen är 50% Grenache, 20% Mourvedre och 30% Syrah, från vingårdslägena Rayas, La Crau och Barbe dʼAsne i Chateauneuf-du-Pape. Vinstockarna är mellan 50 och 100 år gamla.
Jäsningen äger rum i ståltankar. Hälften av vinet får tillbringa en tid på stora ekfat  och den andra halvan på barriquer, varav 30% nya. Det är runt ett år som vinet får ligga till sig på det här viset.

Ett år har gått sedan vi senast drack det här vinet. Det är precis lika gått den här kvällen som vid förra tillfället.

I doften känner vi solvarma mörka bär, en hel del örter, lite grusiga mineraler och aningens pinjeträd

I munnen är det kanske inte samma ungdomliga friskhet i frukten som för ett år sedan, men visst tusan finns det en bra friskhet. Den mörka frukten återkommer från doften med körsbär, skogshallon, blåa plommon och björnbär. Här finns också en stor charmig portion provencalska örter. Tanninerna ger sig tillkänna med ett behagfullt bett i gommen. Eftersmaken är något längre än medel och har en släng av lite syrligare körsbär, lakrits och råbiff. Aningens nertonade fat kan vi också notera.
Ett riktigt bra vin som också funkar strålande till vår mat.

2015 Les Crestes.
Ett vin från Priorat med druvmixen Granacha (80%), Cariñena (10%) och Syrah (10%). Det här vinet gick jag helt bet på att gissa vad det var. Jag drack årgång 2008 för dryga fem år sedan. Visserligen är det här ungt, men de röda bären: jordgubbar och hallon lurar iväg mig till helt andra områden än Priorat.
Färgen har en mörk rubinröd ton.
Doften präglas av röda bär, läder och lite rosor. För mig är det mer en doft av Beaujolais än Priorat.
I munnen känns det slankt, lite småstramt och med läckra röda bär (jordgubbar, körsbär, hallon) i fokus. En fin örtsamling noteras. Här finns en pigg syra och distinkta, lite avrundade tanniner.
Eftersmaken är medellång och här hittar vi mera frukt, steniga mineraler, apelsinskal, choklad och aningens vanilj.
Ett gott och charmigt vin, som säkerligen kommer att utvecklas en del.

2007 La Morera de Montsant
Producent är det lilla familjevineriet Celler Pasanau ( hemsidan är på spanska). Familjen har producerat vin i hundratals år, men gjorde en nystart 1995 i och med att det nya vineriet, i den mycket högt belägna byn La Morera, startades. Ett certifieringsarbete för ekoligisk odling har också dragits igång.
Vinet är gjort på Garnacha (66%), Carignan (28%) och Merlot (6%). Vinet har fått ligga till sig i 12 månader på tre år gamla ekfat, varav 70 franska och 30% amerikanska.

Även här går färgen i en mörk rubinröd ton.
Doften är ganska typisk för Prioratviner med solvarm mörk frukt, läder, örter och mineraler.
I munnen är det ett vin med tydliga mognadstoner packat med mörk frukt och några grabbnävar örter. Rejält avrundade tanniner, ändå inte det minsta mesigt. Syran är fortfarande pigg. Eftersmaken är lång med mera mörka bär, läder, choklad, lakrits och lite espressokaffe
Riktigt förbaskat gott nu. Helt på topp. Bättre lär det inte bli.

2008 Pignolo, Ronchi di Manzano

Det har gått nästan ett halvår sedan det här vinet släpptes på Systembolaget. Så mycket uppmärksamhet verkar det inte ha fått. Vintankar har vid två tillfällen besökt Köpenhamn för att ta del av utställare från Friulien (2014 och 2013). Colli Orientali del Friuli ligger i det nordöstra hörnet av Italien, där det gränsar till Slovenien. I det här distriktet finns det många bra viner och lite ovanligare druvor, så när ett vin därifrån släpps på "Bolaget" vill vi så klart testa.

Ronchi di Manzano grundades 1969. Det drivs sedan 1984 av Roberta Borghese, som tog över efter sina föräldrar. Idag gör hon detta tillsammans med sina båda döttrar. Vingården ligger på kullarna utanför den lilla byn Manzano. Idag förfogar dom över 55 ha vingårdar och har en årsproduktion av 200 000 flaskor.

Kvällens vin är uteslutande gjort på den lokala druvan Pignolo. Druvorna har växt på en vingård belägen på kullen Rosazzo på 200 meters höjd över havet. Knappt två år har vinet fått ligga till sig på barriquer.

Här finns en mycket tät mörkröd färg.

Ingen stor, men ändå tydlig doft med mörka bär i centrum. Vi kan också notera lite försiktiga toner från fathanteringen tillsammans med aningens läder och viol.

I gommen är det stramt med tanniner som inte bara smånafsar utan tar rejäla tag i tungan och kinderna. Tillsammans med mat (en gryta på fläskfilé, champinjoner, zucchini) mildras detta ordentligt och vinets smaker kommer till sin rätta. Vi hittar en stor bärkompott: mörka körsbär, blå plommon, blåbär, björnbär och inte minst svarta vinbär. Ett försiktigt inslag av kryddor och örter noterar vi liksom mandlar, lite lakrits och mörk choklad.

Det är väl inget stort och elegant vin precis, mer rustikt och matkrävande. Den pigga syran och balansen i vinet tilltalar mig. Jag dricker det gärna igen och önskar mig fler viner på druvan Pignolo på SB.
Betyg 4-
På "Bolaget" är priset 199 kr.

2006 Barbaresco Sori´Paitin

Ett vin från Barbaresco var det ett tag sedan vi drack. Till lördagens älggryta plockar vi fram vår sista flaska av det här vinet.

Producenten Azienda Agricola Paitin ägs av familjen Elia, som har ett långt förflutet av vinodling och vintillverkning. 1796 köpte Benedetto Elia Paitin en vingård i Serra Boella och i slutet på 1800-talet började sonsonen Giuseppe buteljera under eget namn. Idag äger man 15 ha, varav 10 ligger i Bricco di Neive på 320 meters höjd över havet.

Druvorna till det här vinet kommer från vingården i Serra Boella, som planterdes med Nebbiolodruvor 1953 och 1984. Vinet har fått en uppfostran i nästan 20 månader på stora fat av slavonsk ek. Det har fått två månader på rostfria stålfat precis före buteljering.

Vi möts av en inbjudande och trevlig doft av röda bär, nypon, lite läder och tobak samt någon liten kryddighet. Kanske ingen stor omtumlande doft, men väldigt tydlig och stringent. I bakgrunden cirkulerar en blommighet i form av både violer och rosor.

I munnen är det de röda bären i form av körsbär, hallon och tranbär som omedelbart påkallar vår uppmärksamhet. Visst har vinet kvar sin slankhet och visst är frukten/bären av det svalare slaget, men samtidigt har det fått en del fina mognadstoner jämfört med hur det var för fyra år sedan då vi senast drack det. Ikväll är det betydligt öppnare och mer inbjudande. I mellanpartiet bjuds vi på lite torkad frukt, örter, svart te och nypon. Vinet har kvar en stor och betydande syra, som idag inte andas ungdomlighet utan mer pigg medelålder. Tanninerna biter på det där behagfulla sättet som vi förväntar oss av en bra Barbaresco. Avslutet är lite längre än medel och där möter vi de röda bären igen, men också lite förförande rosor.
Ni märker att det här är något jag gillar. Jag hade gärna haft ytterligare flaskor i källaren. Kan det växa ytterligare? Svår fråga, men det duger väldigt bra som det är idag. Och kommer säkert hålla sig på den här nivån i flera år till.

Vi dricker helt klart för lite Barbaresco.

Betyg 4+

Idag är det årgång 2012 som finns på "Bolaget". Den kostar jämna 300 kr.

Mont d´Or och Arbois Vin Jaune, Domaine Rolet

2015 introducerade våra vänner Stig och Anki Mont d´or för oss. Vi gillade verkligen den här varianten av ost, så det var givet att upprepa detta och göra det till en tradition.
Vi stack ner några delade vitlöksklyftor i osten. Hällde över en skvätt av kvällens vita vin och så in ugnen. 20 minuter i 200 grader. En varm krämig ostmassa döljer sig under ytan. Ett gott bröd som delas i bitar och så doppar vi dom i osten. Så vansinnigt gott!!

Vad dricker man till det här? Förra året testade vi champagne med mycket lyckat resultat. I år bestämde vi oss för ett vin från Jura. Ett vin från samma trakter som osten med andra ord.
Vi plockade upp ett "gult" vin från källaren

Familjeföretaget Domaine Rolet Père et Fils har hållit på med vintillverkning sedan 1940-talet. Idag förfogar man över drygt 60 ha vinodlingar i distriktet Jura. Dom odlar de gröna druvorna Chardonnay och Savagnin samt de röda druvorna Poulsard, Trousseau och Pinot Noir. Deras vinodlingar ligger på 250 - 500 meters höjd i de franska alperna.
Vinet till osten är ett s k "gult vin" eller som fransmännen säger Vin Jaune. Det är till 100% gjort på druvan Savagnin. Under sin lagring, 6,5 år på små barriquer, har det bildats en jästhinna (flor eller om man så vill voile), som skyddar vinet från att helt oxidera samtidigt som det ger vinet sin karaktäristiska doft och smak..

Det första doftintrycket är mycket sherrylikt. Precis som det ska vara, men för den oinvigde ges intrycket att det är något fel på vinet. Jag talar av egen erfarenhet.

Färgen har en mörk guldgul ton. Annars hade det väl inte haft namnet Vin Jaune.

En doft med tydliga sherryassociationer. Ett storslaget inslag av jäst och oxidation med bokna äpplen, nötter och lite citrus i centrum.
Är man inte förberedd så är det lätt att tro att vinet är defekt på något vis.

I munnen återkommer den sherryliknande känslan: bokna äpplen, citrus och nötter. Här finns en stor och härlig syra som ger vinet en underbar friskhet. Eftersmaken är lång med bra friskhet och med övermogna äpplen, valnötter, en lätt liten sälta och aningens honung.

Detta funkade alldeles utmärkt till vår Mont d´or. Ett spännande och för oss ovanligt vin, men också väldigt läckert.
Vår flaska är köpt i Köpenhamn hos Otto Suenson Vinhandel för dryga 300 DKK. Vi fyller på vid nästa Köpenhamnsbesök.
Betyg 4+

Amarone årgång 2009. Roccolo Grassi och Selezione Antonio Castagnedi

Årgång 2009 har allmänt bedömts som en mycket bra årgång för Amarone. Fast nu åtta år senare dyker det upp lite tveksamheter. På flera håll har man kunnat läsa att de mognat snabbt. Ja, t o m att de redan skulle ha peakat. Vintankar testade två olika varianter under förra veckan. En prestigeamarone och en liten enklare.

Roccolo Grassi har ju alltid tillhört våra favoriter. Vi var med om en enastående provning för två år sedan på Enoteca Valpolicella i Fumane. Vi provade årgångarna 2000, 2006, 2008 och 2011. De två äldsta var helt sagolika. Vi har även druckit och skrivit om årgångarna 2004 och 2007.

2009:an öppnar med en försiktig doft, som efter någon halvtimma i glasen får en alldeles förförande boquet med mörka körsbär, torkad frukt, lite örter och en del kakao. Precis så här ska det vara.

I munnen uppstår däremot en del tveksamheter. Visst är det gott och visst tusan finns här en läcker frukt, men den klingar av för tidigt. Eftersmaken blir lite kort. Jag hade definitivt större förväntningar.
Betyg 4
Roccolo Grassis Amarone brukar vara solklara femmor. Så ni som har 2009:or i era källare ska nog ta och testa dom.

Detta är ett av de första amaroneviner jag upptäckte och föll för. Många gånger har det funnits med på provningar för att illustrera hur en enklare amarone kan vara.
Tenuta Sant Antonio är en mycket bra producent, med sin verksamhet förlagd i de östra delarna i Valpolicella. Jag skrev en artikel om producenten för ett par år sedan. Du hittar den på Amaroneguidens hemsida.
Selezione Antonio Castagnedi har varit en favorit bland amaroneviner under 300 kr. På senare år har den här amaronen släppts allt tidigare och jag tycker det har skett på bekostnad av kvaliteten.

Både doft och smak är tämligen återhållsamma. I doften finns mörk frukt, aningens örter och kakao. Någon liten torkad frukt tycker jag mig kunna ana.

I smaken känns söta, mörka körsbär, aningens örter, lite mörk choklad och någon liten torkad frukt. Syran är fortfarande hyfsat bra. Tanninerna har rundats av och blivit mjuka, ja nästan lena. Eftersmaken är lite kortare än normalt och framförallt är det den mörka frukten som verkar vara på retur. 
Slutsatsen blir att toppen verkar ha passerats. Min kvarvarande 2009:a ska drickas inom en snar framtid. Du som har årgång 2009 av den här amaronen får rådet och öppna en flaska och stäm av mot din egna smak.
Betyg 3+

Soave. La Broia 2012 o 2013

Den gångna veckan har Vintankar tillbringat fyra dagar i den norska fjällvärlden tillsammans med två goda vänner.

Vi ansvarade för var sin middagsmåltid. Vintankar hade gjort en krabbgryta med lite bett i. Jag hade också plockat med två årgångar av Roccolo Grassis La Broia.

Roccolo Grassi har sin verksamhet runt den lilla byn Mazzane di Sotto några mil öster om Verona.
Läsare av den här bloggen vet att Vintankar titt som tätt hyllar deras Amarone och Superiore.  En del av deras vingårdar (4 ha) sträcker sig in i Soave och där odlar dom druvan Garganega, vilket resulterar i ett torrt Soave vin samt ett sött Recioto di Soave.

Ett Soave vin ska drickas ungt och detta gäller inte minst Roccolo Grassis variant. 2012:an har tappat lite i sin friskhet och charmiga frukt. Inte dåligt på något vis, men inget som vi gör vågen åt precis.

Betyg 3-

Årgång 2013 ger oss en helt annan upplevelse. Det är ju så här vi minns det från tidigare gånger vi druckit det.

Doften är lite försiktig, men med en bra friskhet, där toner från vita blommor, citrus, persika och grusiga trädgårdsgångar fångar vårt intresse.

I munnen är det den härliga friskheten med den läskande syran och de finstämda smakerna, som får oss att dra på smilbanden. Det här var riktigt gott. Till en början är det de gröna äpplena och citrusen som tar all uppmärksamhet, men det står inte lång efter innan vi charmas av den piffiga kryddigheten och de steniga mineraler. I bakgrunden finns en viss blommighet.
I eftersmaken finns ett bett som får oss att tänka på grapefrukt och som får vinet att växa ett par pinnhål.
Ja så här ska en bra Soave smaka.
Betyg 4-

2014 Mont-de-Milieu, Domaine Pinson

Fredagen var fylld med förberedelser för några dagars längdåkning i Norefjell.
Jag gjorde bl a en krabbgryta, då jag ändå höll på att rensa krabbor kunde jag lika gärna ta samtliga våra sista från kylen. Det fick också bli hustruns och min fredagsmiddag.
Chablis tror jag passar bra till detta.

 Domaine Pinsons 1er Cru Mont-de-Milieu har varit något av Vintankars huschablis de senaste åren. Vår sista 2008 drack vi för ett halvår sedan. Årgång 2010 skrev jag om här.

En ungdomlig och frisk doft med tydliga toner av citrus, gul/gröna äpplen och regnvåt grusgång är det som vi omedelbart tar till oss. Någonstans i bakgrunden finns en skir blommighet, exotiska frukter och aningens kaprifol.

Smaken är frisk och här återkommer mycket av det vi kände i doften som citrus, äpplen och mineraler. En ordentlig syra (som aldrig blir ansträngande) ger vinet både friskhet och viss elegans. Eftersmaken är medellång och här dyker det upp tropisk frukt, någon liten örtighet och gula stenfrukter.

Återigen levererar Domaine Pinson och Mont-de-Milieu en årgång som vi är attraherade av. Visst är det ungt idag och visst tror vi på en del utveckling, men det räcker långt så som vinet känns idag.
Betyg 4
Vinet finns i beställningssortimentet för 256 kr. Ett hyfsat pris för en riktigt bra vinupplevelse. Kan med fördel drickas till skaldjur.

2004 Amarone, Viviani

Veckans amarone fick bli vår sista flaska av Vivianis vanliga amarone. Den är visserligen ett par pinnhål ifrån deras prestigeamarone Casa dei Bepi, men likväl en riktigt bra bra amarone. Vad jag tyckte om 2004:an senast jag drack den kan du läsa här. Andra årgångar av det här vinet jag drukjit och skrivit om är 2007 och 2005.

Vi har besökt Vivianis ett par gånger och provat igenom deras viner. Alla, från den vanliga Valpolicella Classiso till Casa dei Bepi (prestigeamaronen), håller väldigt hög klass. Ett av våra besök har jag skrivit om här.

Druvblandningen är den samma som hos Casa dei Bepi d v s 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella. Vinet har fått ligga till sig i 24 månader på 225 l ekfat.

Ett vin som nu befinner sig helt på topp. Ytterligare utveckling tror jag inte på. Vi drack vinet under två dagar och dag två tyckte jag frukten och friskheten var något på retur, så du som har 2004:or får rådet att det är hög tid att börja nalla på dom.
Dag 1 var vinet helt enkelt strålande med Vivianis sedvanliga elegans som signum.

Intrycken nedan är hur vinet betedde sig den första dagen efter ett par timmars luftning.

I doften är det de mörka körsbären som till en början har kommandot, men det står inte långt på innan vi känner örter, torkad frukt, blåa plommon och lite kakao. Frisk i sin framtoning.

I munnen kan vi omedelbart notera att vi har en mogen amarone utan ålderskrämpor i våra glas. Vinet har elegans, en fin komplexitet och känns fylligt, runt och mjukt. Söta, mörka körsbär, mogna skogsbär, katrinplommon, torkad frukt och en del örter fyller omedelbart upp våra sinnen. Sysran är så här dag ett riktigt livgivande. Tanninerna väldigt mjuka. Ja, rent av sammetslena. Eftersmaken är riktigt lång med de söta körsbären och en diskret ton av russin och lite annan torkad frukt. Avslutet har den bittra 80 %-iga chokladens ton.

Betyg 4+

2011 Chianti Classico, Querciabella

I veckan som gick längtade vi efter Italien. Vi ville ha något enkelt, inte så komplicerat. Maten fick bli en vanlig hederlig "Spagetti och köttfärssås". Tillagad på samma vis som jag lärde mig en gång i tiden på hemkunskapen i sjunde klass. Året var 1963. Nu 2017 har jag adderat lite mer kryddor, men i stort densamma. Ja, inte bara kryddor har adderats utan numer blir det alltid något enkelt rödvin också.
Valet föll på en Chianti Classico.

Querciabella odlar enligt biodynamiska principer. Inget nytt påfund, då dom redan för 25 år sedan odlade enligt organisk-biologiska tankegångar. Dom förfogar över 74 ha i Chianti Classico-området bl a runt Greve, Panzano,Radda och Gaiole samt 32 ha i Maremma. Dom blir därmed bland dom största producenterna i Italien med biodynamiska odlingar. 
På sin hemsida påpekar Querciabella att inga animaliska produkter eller biprodukter använts, vilket gör vinet lämpligt för såväl vegetarianer som veganer!!

Kvällens vin är gjort på 95% Sangiovese och 5%  Cabernet Sauvignon. Vinet har fått ligga till sig upp till 14 månader på barriquer av fransk ek, mesta dels ett eller två år gamla.

I doften känner vi körsbär, lingon och tranbär. Även lite svart te, läder, kakao och lite lätt rostade fat. Trevlig och lättsam i sin framtoning.

I gommen känns det som ett hyfsat slankt vin med stor friskhet. De ungdomliga dragen jag kände för dryga två år sedan är borta, men ännu inga åldringskrämpor. Det här är gott just nu. Bättre tror jag inte det blir, men duger långt i nuvarande skick. Framförallt till den typen av mat vi äter den här kvällen.
Smakerna som vi först noterar är en bärkompott  av det lite ljusare slaget: körsbär, röda vinbär, hallon, tranbär och lite, lite lingon. Ett knippe örter höjer njutbarheten några snäpp. Medellång i eftersmaken, som har en något mörkare framtoning hos körsbären. Här dyker det upp lite sötlakrits och mörk choklad.
Betyg 4-

På "Bolaget" är det årgång 2013 som gäller. Priset är 220 kr. Det här är en bra "baschianti", som jag verkligen gillar. Dags att fylla på förrådet med andra ord.

Champagne, Brunello, Amarone och Vino Santo

Vännerna V och A kommer ner på besök under mellandagarna. Ja, så långt har dom ju inte att ta sig, endast de fem milen mellan Göteborg och Åsa.
Vi har en gemensam historia som sträcker sig 34 år tillbaks i tiden. Gammal vänskap överträffas av få saker.
Vi hinner med en vandring på vårt vackra naturreservat Näsbokrok. Nidingen ligger därborta i horisonten. Konturerna blir extra tydliga denna soliga, blåsiga och småkalla januaridag. Vackert som en tavla. Fast egentligen vackrare. En fin naturupplevelse.

Väl hemma tänder vi en brasa och häller upp ett glas champagne.

Jag drack den här för dryga året sedan. Den imponerade inte då och tanken var att låta den kvarvarande flaskan få vila i två år. Nu blev det inte så utan ett år istället. Visst har det hänt en del, inte jättemycket, men ändå några steg i en positiv riktning.
Den här champagnen är gjord på 40% Pinot Meunier, 30% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Den flasklagras hos producenten i ungefär fem år. Degorgering gjordes i april 2015.

Visst är den fortfarande väldigt ung, men något mer tillmötesgående har den blivit och päronsplitten har tonats ner ordentligt.
Doften är försiktig med gula äpplen, plommon och lite citrus som första markörer. Mariekex och våt grusgång samt en liten blommig  ton dyker upp efter en stund.
Torr och frisk i smaken. En ordentlig syra och mousse. I smaken återkommer gulgröna äpplen, gula plommon och lite andra gula stenfrukter. I eftersmaken (medellång) några exotiska frukter och ett tydligt mineralaktigt avslut (stenar, musselskal).
Betyg 4

Jag drack den första flaskan av det här vinet i somras. Det blev ett blogginlägg med många hyllningar. Det blev också några rader om producenten. Du kan läsa mina tankar här.

Det här vinet är alltså deras "vanliga" Brunello från den alldeles utmärkta årgången 2010.
Jämfört med i somras är det ingen ingen större skillnad. Ett helt fantastiskt vin!

Vi möts av en doft av mörka bär, örter, läder och lättrökta charkuterier. Rätt så komplex och hyfsat stor.

Ett underbart vin med härliga smaker av mörk frukt, där vi främst noterar körsbär, björnbär och blåbär. I mittenpartiet noteras även lite rödare bär som vinbär och hallon. Det finns en samling örter och kryddor som gör det här vinet oerhört läckert. Syran är bra. Tanninerna distinkta. Det vilar harmoni och balans över vinet.
Eftersmaken har en fin mörk frukt som kompletteras med rökta charkuterier, lakrits och en en liten fin kryddighet.
Visst är det ungt och visst finns det en bra utvecklingspotential, men ändå sagolikt gott idag.
Betyget blir som senast 4++

Vår flaska är privatimporterad för 40 euro+svensk alkoholskatt, så då landar priset på strax under 400 kr. Hos Systembolaget är priset 551 kr. Nu är det årgång 2011 som gäller, så det är läge att fylla på.

Innan desserten var det dags för en liten ostbricka. Vi drack till detta en oerhört läcker Amarone från Brunelli.
Campo Inferi i årgång 2009 presterar absolut på topp i Amaronevärlden. Det har gått lite mer än två år sedan vi senast drack en 2009:a. Vi har också hunnit med att dricka årgång 2010 och årgång 2011. Samtliga dessa tre årgångar har varit underbara vinupplevelser.

En härlig amaronetypisk doft av mörka bär, torkad frukt, lite örter och någon behagfull ton av kakao.

I munnen känns smakerna helt utvecklade. Den lilla alkoholtonen vi kände för två år sedan är nu som bortblåst..Här finns en stor och mäktig, mörk frukt med söta,mogna körsbär i centrum, men även lite skogsbär, katrinplommon och torkad frukt noteras. Komplexiteten förstärks av lite örter, kakao och milda toner från fatlagringen. Syran är fortfarande bra. Tanninerna alldeles mjuka och lena. Eftersmaken är lång  och nästan magisk med torkad frukt, lite fruktsötma från körsbären och så den där härliga lilla bitterheten från riktigt mörk choklad.

Detta är en amarone helt på topp. Årgången 2009 är en hyllad årgång för Amarone. Jag tycker mig märka en tendens att väldigt många 2009:or har nått sin topp redan nu. Precis som Campo Inferi verkar ha gjort. Du som har 2009:or hemma bör nog ta och testa dessa.
Betyg 5-

Finns det något dessertvin som passar till småländsk ostkaka?
Någonstans hade jag läst att en bra Vino Santo skulle funka. Vi testar och tar fram en halvflaska ur kylen. Den här flaskan har blivit liggandes sedan en italienresa för rätt många år sedan. Den köptes då för att doppa mandelskorpor i.

Den visar sig vara för gammal. Idag känns den mest som sockrat vatten, så frågan kvarstår. Vad dricker man till småländsk ostkaka?

2006 Nemo, Castello Monsanto

Vi hade några grannar på middag för någon vecka sedan. Vår huvudrätt var en rådjurstek tillsammans med ett potatismos förstärkt med rotselleri och en rödkålssallad.
Ur källaren hade jag tagit fram ett vin från Toscana gjort på Cabernet Sauvignon.

Producent är Castello di Monsanto med sin verksamhet runt den lilla staden Poggibonso strax utanför Siena. Idag är det Fabrizio Bianchi och dottern Laura som har ansvaret. Totalt omfattar egendomen 72 ha vinmark belägna på en höjd av 260-310 m över havsytan. Naturligtvis är det i huvudsak Sangiovese (80%) som odlas, men även lite Canaiolo, Colorino, Cabernet Sauvignon och Chardonnay odlas.
På den lilla vingården Il Mulino planterade dom 1976 endast Cabernet Sauvignon-stockar. 1982 gjordes det första vinet med druvor från den här vingården. Vinet fick namnet Nemo. Vinifieringen sker på ståltankar och sedan följer 18 månader lång vila på barriquer av ek.

Doften är till en början försiktig, men ju längre tid i glaset desto tydligare och mer påtaglig blir den. Den mörka frukten och örterna är det som vi först noterar. Läder, något stall, lite cedeträ och blyertspenna dyker upp efterhand. Det finns också en diskret ton av krossade flintastenar och kakaopulver.

I munnen är det stramt med tanniner som tar för sig och med en ordentlig syra. Lite oförlöst trots sina tio år. Det kommer absolut att utvecklas med tiden.
Detta är ett vin som växer eller t o m kräver mat. Det funkade riktigt bra med vår rådjursstek.
De mörka bären av typen svarta vinbär, körsbär, blåbär, blåa plommon finns där som ett genomgående inslag. Lite örter och kryddor, en del lakrits, choklad, lite espressokaffe och unset vanilj smyger sig fram, Främst i den medellånga eftersmaken.
Visst har det här vinet sina förtjänster, speciellt tillsammans med mat, men jag går inte riktigt igång på det.
Betyg 4
På "Bolaget", där jag köpte mina flaskor, är priset 348 kr.

Kanske var mina förväntningar lite höga, då jag gillat den här producentens Chianti-viner.
Den vanliga Classico 2009 var riktigt trevlig för 159 kr. Riservan från 2009 var ett par pinnhål bättre för sina 199 kr.

2010 L´Argile, Saint Jean du Barroux

Sonen med flickvän kommer på besök på trettondagsafton. Vi bjuder på en Coq au Vin. Det får så klart bli ett franskt vin till detta. Det var ett tag sedan vi drack ett vin från Saint Jean du Barroux. Alltför sällan har det blivit så under 2016. Vi lovar bot och bättring, då vinerna därifrån är alldeles fantastiska.

Vi mötte vinmakaren Philippe Gimel en kväll i maj för snart tre år sedan. Genomsympatiskt berättade han om sina viner. Du kan läsa om detta här.
L´Argile är gjort på 75% Grenache, 15% Syrah, 5% Cinsault och 5% Carignan, som avstjälkades till 75% och som fått skalmacerera i 12 dagar.
Jäsning och lagring (18 månader) har skett på tankar av cement och emalj
Ekologisk odling är en självklarhet för Philippe.

En stor och behagfull doft av mörka, solvarma bär, som bärs upp av en örtsamling och steniga mineraler. Lite blommor håller sig på avstånd, men finns där och pockar på uppmärksamhet.

I munnen tar de solvarma, mörka bären (cassis, körsbär, björnbär, hallon) kommandot initialt. De provencalska örter får ordentligt med utrymme ju längre tid vinet får vara i våra glas. Syran är fortfarande lika pigg som för tre år sedan, då jag senast drack det här vinet. Tanninerna har rundats av något, men fortfarande distinkta och smånafsar så där trevligt i gommen. Drygt medellång eftersmak, där den mörka frukten, och örterna också fått sällskap med lite svartpeppar.
Alla delar hänger så snyggt ihop. Här finns elegans, balans och harmoni.
Ett riktigt gott vin, som återigen imponerar på mig.

Betyg 4+

Jag köpte det här vinet på "Bolaget" för dryga tre år sedan. Priset 199 kr måste anses som verkligen humant. Just nu verkar vinet inte finnas på SB. Det är bara att hoppas att importören Bristly Wine tar in den nya årgången. De två vinerna (La Source och La Pierre Noir) från Saint Jean du Barroux som finns på "Bolaget" är båda mycket bra och trevligt prissatta.

Brut Millésime 2002 Palmer & Co

Julhelgerna är på väg mot sitt slut. På Trettondagen bjuder vi vännerna C och M för att göra slut på lite matrester. Vi startar med sista portionen löjrom. Frasigt Fröknäcke från Steinbrenner, rödlök och creme fraiche.
Till detta duger så klart inget annat än Champagne.

Det har snart gått fem år sedan jag senast drack Brut Millésime 2002. Vad jag tyckte då samt lite om producenten kan du läsa här.

Druvblandningen varierar något från det ena året till det andra, men eftersom deras odlingar består av Chardonnay till 50%, Pinot Noir till 40% och Pinot Meunier till 10% så blir slutsatsen att det är också så den ungefärliga mixen ser ut. Till en Millésime används endast druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen.

Det är en mycket angenäm doft med försiktiga mognadstoner och bibehållen friskhet som snirklar sig upp mot vår nos.
Gul/röda äpplen, citrus, ostronskal och aningens rostat bröd skapar en omedelbar lust att ta den första sippen.

I munnen är det de gula, mogna äpplena som vi först känner.
Det finns en liten touch av bokna äpplen över det första intrycket. Hela tiden med bra och trevlig syra. Smaken känns rätt så komplex. Vi hittar citronskal, ostronskal, några gula stenfrukter och mariekex. Eftersmaken något längre än medel och med ett litet inslag av exotiska frukter , steniga mineraler och alldeles i slutet unset honung.
För fem år sedan tyckte jag den här champagnen var på topp, men jag måste säga att den fått ytterligare en dimension och vuxit i komplexitet utan att tappa så mycket av sin friskhet.
Den är helt enkelt enormt bra idag. Jag hade gärna haft några ytterligare flaskor i källaren, men detta var vår sista 2002:a.

Betyg 4+

Vår flaska är köpt på "Bolaget" 2010 för 264 kr, vilket måste betraktas som ett riktigt bra pris för en sådan här helgjuten champagne.

Tre Amarone från Villa Canestrari

I flödet på Facebook dök det helt plötsligt upp ett helt nytt amaronevin. Ja, t o m en producent jag aldrig hört talas om. Det skrevs en hel del positivt om tre av deras amarone. Så klart blir Vintankar nyfiken.
Jag kunde inte hitta någon information om producenten i vare sig Thomas Ilkjaers bok om "Amarone och Vinerna från Valpolicella" eller i Henrik Ungerths bok "Mina Favoriter". Det blev att skriva till importören och dom ställde villigt upp med med lite material. Dom hjälpte mig också att göra en privatimport av tre olika amarone från Villa Canestrari

Producenten Villa Canestrari håller till i de östra delarna av Valpolicella. Geografiskt befinner vi oss några mil öster om Verona i Illasi-dalen. Vin har dom gjort sedan 1888.
Villa Canestraris vingårdar ligger både i Valpolicella och i Soave. Idag är det mor (Adriana) och son (Francesco) Bonuzzi som driver verksamheten. Förutom själva vintillverkningen har dom också en Agriturismo-del och ett Vin Museum.

I deras portfölj ingår:
Valpolicella-viner: En "vanlig" Valpolicella, Superiore, Ripasso, fyra Amarone samt en Recioto.
Soave-viner: en "vanlig" Soave, en Superiore samt en Recioto di Soave.

Under jul- och nyårshelgerna har jag provat deras tre Amarone

Först ut blev: 2008 "A" Amarone. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (15%) samt resterande 15% från olika druvsorter bl a Spigamonte och Cabernet. Druvorna har fått ligga och torka i 90-120 dagar beroende på årgång. Efter vinifieringen har vinet fått ligga till sig i 18 månader på ekfat

En Amarone av ett ovanligare snitt. Betydligt slankare än vad man vanligtvis stöter bland Amarone-viner, därtill mer stram. Jag får ingen riktig Amaronekänsla. Återhållsam frukt, bra med tanniner, fin syra, gott om örter och lite mörk frukt. Ett mycket pepprigt avslut.
Hade jag fått detta blint hade jag aldrig gissat på en Amarone.
Med detta sagt, vill jag ändå påstå att detta är förbaskat gott och väldigt matvänligt.
Ur ett Amaroneperspektiv blir betyget 3+.
Som matvin betraktat blir betyget 4-

2008 Plenum
Vinet är gjort på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) samt 10% Oseleta och Croatina. Druvorna har torkats i 90-120 dagar beroende på årgång, därefter har vinet fått ligga till sig i 24 månader på ekfat.

Redan i doften framträder här tydligare Amarone-attribut: mörka bär främst körsbär, lite örter och kakao. Här finns också lite läder och gammalt hö.
Även om doften inte är stor och omfamnande är den ändå väldigt amarone-typisk.

I munnen är det mörk frukt med tydliga körsbär, blåa plommon, svartavinbär, björnbär och blåbär som främsta signum. Här finns gott om örter och lite kryddor. Den här amaronen har en stor friskhet genom en bra syra. Här finns även mer tanniner än vad man vanligtvis stöter på hos en amarone, vilket resulterar i ett småstramt intryck. Lång eftersmak med mörk choklad, lite espressokaffe, söta mörka körsbär och körsbärskärnor. Försiktiga spår av torkad frukt kan vi också notera.
En bra amarone i en lite stramare stil. Betyg 4

2007 Amarone Riserva 1888
Druvblandningen är snarlik den i Plenum, men andelen Corvina är 5% lägre och istället är andelen Oseleta, Croatina och Molinara 15% istället för 10%.
Precis som för deras båda andra amarone anger dom att druvorna torkas 90-120 dagar beroende på årgång.
Vinet har fått ligga till sig i 36 månader på lite mindre ekfat s k barriquer.

Detta är en maffig, kraftfull och fruktspäckad amarone. Allt detta utan att göra avkall på elegansen.
Något helt annat än de två andra. Bara så in i bänken god!
Vi dricker den under två kvällar. Den första kvällen häller vi upp två glas. Åker iväg till gymmet. När vi två timmar senare slår oss ner vid bordet tillsammans med en charktallrik och lite hårdostar är det en storslagen amarone vi möter.
Doften är packad med mörk frukt, lite örter, en del torkad frukt, lite mandlar och kakao. Någon liten ton av vanilj, höstlöv och våt jord. Inte en pust av alkoholen (16%).

I munnen är det en gigantisk mörk fruktsmak, där de söta mörka körsbären tillsammans med solmogna björnbär omgående förför oss. En komplex fruktsmak som också innehåller blåbär, mörka plommon, lite svarta vinbär och en ansenlig del torkad frukt. Här finns en fin syra som ger vinet den behövliga friskheten. Små nätta tanniner gör att vinet känns sammetslent, men ändå med ett litet behagfullt motstånd. Eftersmaken är  riktigt, riktigt lång. Söta mörka körsbär, torkad frukt i form av dadlar, fikon, finstämda russin och lite katrinplommon. I avslutet finns den där lilla bitterheten som en riktigt bra amarone ska ha. Jag förknippar den med mörk choklad(70-80%) och några krossade körsbärskärnor. Några droppar espressokaffe som tillsammans med unset vanilj påminner oss om fatlagringen på ett elegant sätt.
Vinet är helt på topp den här kvällen.
Vi har sparat en del i flaskan så att vi kan ta ett litet glas dag två. Inte riktigt samma skärpa i frukten nu. Syran är också lite på retur. Det signalerar för mig att amaronen "1888" av årgången 2007 ska nog drickas upp inom de närmaste åren. Många andra 2007:or jag druckit under 2016 har givit samma signaler.

Betyg 5-


Alla de här tre Amarone finns i Systembolagets beställningssortiment liksom deras Valpolicella Superiore, Ripasso och Soave Superiore. Samtliga viner säljs endast i kolli om 6 flaskor och levereras endast till Systembolag i Stockholmsområdet.
Här slår man sig lämpligen ihop med tre andra av sina vinvänner så blir det två flaskor per person.

Amarone "A" årgång 2008 kostar 306 kr och har beställningsnummer 78648
Plenum årgång 2008 kostar 384 kr och har beställningsnummer 78647
1888 Riserva årgång 2007 kostar 608 kr och har beställningsnummer 78644