2009 Amarone Riserva Musella

Förra veckans amarone, som gjorde oss sällskap till CL-fotbollen, blev en klassiker: Musella Amarone Riserva 2009.

Geografiskt befinner vi oss i de östra delarna av Valpolicella, ca 20 min bilresa österut från Verona. Azienda Agricola Musella, som det fullständiga namnet är, ägs och drivs idag av Emilio Pasqua, dottern Maddalena och vinmakaren Enrico Raber. Totalt omfattar gården 400 ha, varav 40 ha är vingårdar och resten är park- och skogsområden. Vingårdarna är fördelade på tre olika lägen (Monte del Drago, Perlar och Palazzina).
2008 påbörjades arbetet mot att ställa om till ekologisk och biodynamisk odling. Från och med skörden 2014 så är Musella certifierade för både ekologisk odling enligt ECOCERT och biodynamisk odling enligt DEMETER.
Dom gör tre olika amarone, en ripasso, en superiore, en recioto, ett rosévin på 100% corvina, ett vitt vin på 90% garganega och ett rött vin på lika delar corvina och carbernet sauvignon. Av dessa finns Supriore, Ripasso, Amarone Riserva, Recioto samt Rosé del Drago på Systembolaget (inkl beställningssortimentet).

I höstas drack vi vår sista 2006:a från Musella. Vi gillade verkligen det vi drack. Du kan läsa om det här. Strax därpå så knappade vi in en beställning på ett par 2009:or. Dags för den första.

Amaronen som finns i Sverige är deras Riserva. Den är gjord på  70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta. 

Visst är den här bra. Nästan lika bra som 2006:an. Den går i en lite stramare stil än vad 2006:an gjorde, men visst finns här både kraft och elegans.

Vi hittar, i såväl doft som smak, en hel del mörka, söta körsbär, blåa plommon, lite försiktig torkad frukt, några små nypor örter och varsamma toner från fathanteringen. Det finns en tilltalande friskhet genom en trevlig syra. Försiktiga men ändå aktiva tanniner.
En formidabel eftersmak med mera söta körsbär, lite körsbär i sprit (nej alkoholen är inte störande), gott om torkad frukt med ett tydligt inslag av russin alldeles i slutet och så den där underbara lilla bitterheten från mörk choklad och körsbärskärnor.

Återigen har Musella kombinerat en magnifik frukt och fruktsötma med både friskhet och lite stramhet.

Och tänk, kanske finns där lite mer utveckling det närmaste året.

Betyg 4+

I beställningssortimentet kostar Musella Amarone Riserva 351 kr. Det är mycket Amarone för pengarna.

Cabernet Franc och Grignolino

Förra helgen drack vi två italienska viner, som vi verkligen gillar. Hög tid med andra ord att dom får en bloggpost.

Eugenio Rosi gör en Cabernet Franc som alltid är en blandning på tre olika årgångar med en tredjedel från vardera året. Denna gången var det årgångarna 11,12,13 som vi drack. Vi har tidigare skrivit om 7,8,9 och om 9,10,11. Du som vill veta lite mer om producenten kan läsa ett inlägg, där bloggaren Ingvar träffar Eugenio Rosi. Du gör det på bloggen Billigt Vin.
Geografiskt befinner vi oss i området Vallagarina några mil nordost om Gardasjön. Ekologisk odling är det som gäller. Är du i trakterna rekommenderas ett besök på konstmuseumet i Rovereto.

I den hyfsat stora doften finns en tydlig mörk frukt bl a svarta vinbär, men också läder, jord och blyertspenna.

Den första lilla klunken får oss att omedelbart dra på smilbanden. Det här är vrålgott. Precis som tidigare gånger vi druckit Eugenio Rosis CF så klickar det till hos oss.
Den fina lite svala, mörka frukten tillsammans med örter, varsamma fat och aningens lakrits (eftersmaken) är ju bara så läcker. Tillsammans med en fin syra och rejäla, men samtidigt eleganta tanniner blir det här ett underbart och perfekt vin till fin-maten. Inte för att jag druckit så många italienska viner gjorda på enbart druvan Cabernet Franc, men frågan måste ändå ställas: "Är detta inte Italiens bästa CF?"
Betyg 4++
Vinet finns inte på Systembolaget. Vår flaska är köpt hos Cibi e Vini för 290 DKK. Nu är det 12,13,14 som gäller och priset har gått upp med enfemma.

Sedan några år tillbaks ber jag alltid Fabio på Cibi e Vini lägga undan några flaskor av Cascina Tavijns nya årgångar. Vi besökte Köpenhamn för 14 dagar sedan och fick med oss våra beställda flaskor. Det firade vi förra helgen genom att öppna en Grignolino från 2014.
Du som vill veta lite mer om producenten och hennes viner kan läsa vad jag skrev för drygt tre år sedan då jag träffade Nadia Verrua från Cascina Tavijn.
Vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar du genom årtalslänkarna 2011, 2012 och 2014.

Då jag häller upp vinet är det alltid så att jag hoppar till: Oj vilken ljus färg det har, nästan som lingondricka.

Varje gång jag dricker Nadias Grignolino blir jag alltid på strålande humör. Det är så drickvänligt. Friskt och läskande.
I doften finns en samling röda bär, lite röda äpplen, örter och en förförande ton av rosor.

I munnen slås vi av renheten, charmen, friskheten och drickvänligheten. Först nås vi av en kompott på röda bär: hallon, lingon, syrliga körsbär och röda vinbär. Därpå en del örter och kryddor. En frisk syra och så smånafsande tanniner. Törstsläckande, sa Bill. Charmigt, sa Bull. Så gott, säger Vintankar.

Betyg 4

115 DKK fick vi betala.

Brunelli Februari och Bianco di Custoza 2015

Årets projekt här på bloggen är att förmedla lite vad som händer på en vingård. Jag har valt att följa Brunelli i Valpolicella. Varje månad presenterar jag ett av deras viner samtidigt som jag skriver lite om vad som hänt den aktuella månaden. Det är ägarsonen Alberto som berättar vad som hänt den senaste månaden.
I januari var det Campo Inferi som var månadens "Brunelli vin".

Corvina-druvan har börjat få sina första tillstymmelser till knoppar
samtidigt som de första vilda blommorna har kommit i blomning.

Det har varit en ganska kall vinter i San Pietro in Cariano, men under januari och början på februari har arbetet ute på vinfälten börjat. Hos Brunelli har dom arbetat med att beskära vinrankorna. Detta görs olika beroende på vilken druva det gäller (av befruktningsskäl). De avklippta delarna krossas med hjälp av traktorer och myllas ner i jorden.

Ny ekfat anlände för ett par dagar sedan till Brunelli.

I vinkällaren har det varit febril aktivitet under januari och februari. Många viner har buteljerats och etiketterats. Ripasson och Corte Cariano har filtrerats. Alberto meddelar också att dom har två nya viner på gång, vilka kommer vi att få lite mer info om i mars.

Februari månadsvin från Brunelli blev ett vitt vin.
Årgång 2015 av Bianco di Custoza

Brunelli äger 2 ha vinmark i Custoza, som är en vinregion (DOC) som sträcker sig från sydspetsen av Gardasjön och någon mil österut.
Bianca di Cusoza är gjort på druvorna Trebbiano, Garganega, Cortese, Riesling och Malvasia.  Druvorna har handplockats i månadsskiftet augusti/september. Druvorna pressas,efter en kortare tid med skinkontakt får musten jäsa på ståltankar och slutligen får vinet, under en kortare tid, vila upp sig på ståltank.

Färgen har en vacker halmgul ton med lite ljusgröna stråk.

I doften hittar vi gröna äpplen, toner av mandlar, en liten blommighet och en nyans av acaciahonung. I bakgrunden lite stenkross och persika. Ingens stor doftbomb mer försiktig och servil, men mycket angenäm.

I munnen är det väldigt friskt, ungt och rent på något vis. Ganska lättdrucket och svalkande. Mycket från doften går igen i smaken: de gröna äpplena, blommigheten, mandlar och grusiga mineraler, men här finns också ett angenämt citrus inslag (grapefrukt), aningens tropisk frukt och lite örter.

Det funkade alldeles utmärkt till våra grillade laxskivor, men jag tror att det kanske allra bäst kommer till sin rätt en varm sommarkväll. Det är så jag drack det första gången i San Pietro in Cariano.

Betyg 3+

Priset hos Brunelli är 5 euro. I beställningssortimentet hos Systembolaget finns det tre viner från området Custoza. Jag har inte testat någon av dom.

Costasera Riserva 2006,2007 och 2011

Tillsammans med Vaio är Costasera Riserva de av Masis fem amarone som jag är allra mest förtjust i.
Det är också dessa två som gör att Masi platsar på min Tio i Topplista.
Den första årgången av Costasera Riserva var 2003 och den lanserades på Systembolaget inför julen 2008. Jodå, jag stod allt i kön utanför Systembolagets butik i Nordstan den där dagen. En trälåda med sex flaskor fick jag med mig hem. Alla är nu uppdruckna sedan något år tillbaks.
Ända sedan den dagen har jag köpt de nya årgångarna av Costasera Riserva. Vad jag tyckt om dom kan du läsa genom att klicka på resp årtal 2003, 2004, 2005, 2006 och 2007. Årgång 2008 landade på SB 2013, men därefter har det inte kommit några nya årgångar till Sverige förrän 2011:orna dök upp i beställningssortimentet i mitten på december 2016. Naturligtvis inhandlade Vintankar ett gäng flaskor.
2010 gjordes det inga Costasera Riserva och 2009 kom dom inte till Sverige av olika anledningar.

Årgångarna 2006 och 2007 är fortfarande tillgängliga på Systembolaget. Vi har därför fyllt på vårt lager. Vi har har också testat om dom.
Det som skiljer Riservan från den vanliga Costasera kan kortfattat sammanfattas som:
- Riservan innehåller 10% Oseleta och 10% mindre Rondinella
- Druvorna till Riservan får ligga på tork 15 -20 dagar längre
- Riservan ligger dryga året längre på Slavonska ekfat
- Priset på Riservan är ungefär det dubbla

Årgång 2006
I en alldeles underbar drickfas nu, om den får dryga tre timmar på karaff.
En stor maffig doft av mörka bär, torkad frukt, lite örter, söt piptobak och kakao får vi ta del av, då vi sticker dit nosen och tar en sniff. Den alkoholton vi noterade för ett par år sedan är helt borta.
I munnen går 2006:an i en liten stramare stil än vad många andra amarone gör. Detta är något jag uppskattar. Förmodligen är det andelen Oseleta vi ska tacka för det.

Här finns de ljuvligaste söta mörka körsbär man kan tänka sig, blåa plommon, björnbär, en hel del torkad frukt(fikon, dadlar, russin), katrinplommon och ett par nypor örter. En bra friskhet tack var en fin syra och tanniner som ger ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är stor och magisk med mera söta körsbär, torkad frukt, krossade körsbärskärnor, riktigt mörk choklad och unset espresso.
En amarone av högsta klass, som dessutom har många goda år framför sig och kanske att det finns ytterligare lite utveckling.
Betyg 5-
I beställningssortimentet kostar den 551 kr.

Även detta är en fantastisk amarone, som just nu befinner sig i en mycket drickvänlig fas. Den är mer omedelbart  tillgänglig än 2006:an, vilket betyder att två timmars luftning på karaff räcker.
Allt det vi fann i 2006:an går igen även i 2007:an, men med en liten mognare touch och i en något mjukare version. Frukten har djupnat på något sätt.
Syran ger samma friskhet. Tanninerna är mer avrundade och nästan sammetslena. Eftersmaken är lika formidabel. Den torkade frukten lite större och russintonen mer påtaglig.
Helhetsintrycket är att 2007:an är mer mogen och något elegantare.
Betyg 5-
Priset är 471 kr. Ett bra pris för denna fantastiska amarone.

2011:an är så klart väldigt ung och därmed behöver den luftas ordentligt. Vi drack den under två dagar. Dag 1: Vi hällde upp två glas, som fick stå i nästan fyra timmar innan vi började njuta av vinet.

Doften är mer diskret än hos 2006 och 2007. Ändå har den de tydliga amaronedragen: mörka, körsbär, torkad frukt, örter och kakao. Jag tycker också det finns en något mörkare nyans, där tobak, läder och jord dyker upp.

I munnen börjar smakerna lite försiktigt och blir tydligare ju längre tid vinet får i glasen. Här finns både kraft, komplexitet och elegans. Den första dagen lovar vinet väldigt mycket, men allt kommer inte riktigt fram. Dag två är smakerna än mer tydliga och visar upp stora delar av sin potential.
Med detta sagt så kan vi sammanfatta smakerna: Ungdomlig frukt där vi främst noterar söta mörka körsbär, mörka skogsbär och blåa plommon. Här finns också en hel del örter och torkad frukt. Bra syra och tydliga tanniner, vilka ger den här amaronen en extra ungdomlig stramhet. Eftersmaken är sagolik lång med ännu inte fullt utvecklade smaker, men ändå finns den där fina fruktsötman, torkade frukten och den läckra bitterheten från högkvalitativ mörk choklad.
Visst tusan är det väldigt gott idag, men med all säkerhet kommer den här amaronen att utveckla sig till något alldeles extra med några år på rygg i källaren.
Betyg 5-

Priset på Systembolaget är 593 kr och vinet finns i beställningssortimentet.

Av ovantående förstår ni att Costasera Riserva är en enastående amarone. Alla de tre provade årgångarna är fantastiska viner.
Jag har fått frågan vilken jag tycker är bäst. Svaret på den frågan blir att det beror på när den ska drickas och också hur du vill ha din amarone

2007 väljer jag om den ska drickas det närmaste året, även om den kommer att hålla sig på den här nivån i flera år.
2006 kommer att inom kanske två-tre år vara bland det bästa som går att få tag på.
2011 är kanske den med högst potential. Den som har karaktär och kan invänta vinets 10-årsdag kommer att få en amaroneupplevelse utöver det vanliga.

Amarone 2007. Speri och Rosson

Förra veckan drog slutspelet i Champion League igång. Ni som följer oss på bloggen vet att Vintankar mer än gärna kombinerar fotbollstittandet med ett glas Amarone. Naturligtvis blev det så förra veckan.

Årgång 2007 är en årgång som har varit väldigt bra, men mina intryck är att 2007:orna har börjat nå sin topp nu när de är 10 år gamla. Jag tycker att 2006:orna har en bättre lagringspotential, så därför kommer jag dricka upp 07:orna före 06:orna.
Den senaste veckan har vi druckit två olika 2007:or: Speri och Rosson

En traditionsrik amarone och producent, som numera även är ekocertifierad. Druvmixen är den klassiska Corvina och Corvinone ca 70%, Rondinella 25% och Molinara 5%. Druvorna kommer från vingården Monte Sant´Urbano.

Jag drack en 2006:a för tre år sedan. Vad jag tyckte om den hittar du här. Där finns det också lite mer info om både producenten.och vinet.

Det skall sägas med en gång att Speri 2007 är en fantstisk amarone. Just nu i ett alldeles underbart drickfönster och kommer säker förbli där i flera år till. Ytterligare utveckling känns tveksamt, men å andra sidan behövs det inte när den uppträder så här. Återigen bekräftar Speri varför jag placerat den på min Tio i Topplista.

Doften är kraftfull, även om doften hos 2007:an kanske är något mer nedtonad och elegansen lite mer tydlig. Vi känner mörka bär, torkad frukt (inte så mycket russin) och lite kryddor.

I munnen är det till en början den mörka frukten läs söta mörka körsbär, blåa plommon och skogsbär som dominerar. Tämligen omgående i sällskap med torkad frukt: katrinplommon, fikon, dadlar och unset russin. Det finns ett tydligt inslag av örter/kryddor, en del kakao samt försiktiga toner från fatlagringen.
Vinet har en bra friskhet från den fina syran. Det finns ett lätt tuggmotstånd genom de behagfulla tanninerna, vilka gör att Speris amarone upplevs lite stramare än många andra amarone.
Just den fina balansen frukten-syran-nätta tanniner är Speris adelsmärke.
Eftersmaken är på amaronevis lång och utdragen: fruktsötma, torkad frukt i kombination med bitterheten från högklassig mörk choklad är vansinnigt läckert.
Betyg 5-
Priset på SB är 360 kr. Fast där är det årgångarna 2011 och 2012 som gäller.

Detta är en amarone som givit mig en hel del huvudbry. Jag drack 2006:an för snart fem år sedan och var riktigt lyrisk. En fantastisk amarone. Två år senare drack jag 2007:an för första gången och fattade ingenting. Oerhört besviken.
Det har nu gått dryga två år. Har det gått åt rätt håll med 07:an?

Nej jag kan inte påstå det. Vinet förblir lite kort och frukten är lite stum. Visst här finns en del torkad frukt, örter och kakao. Eftersmaken något kortare än medel och med söta mörka körsbär och mörk choklad i avslutet.
Det här är inget dåligt vin bara en medioker amarone.
Betyg 3

Priset är sedan en tid nedsatt till 191 kr på Systembolaget.

Mysteriet med Rosson kvarstår. En fantastisk 2006:a och en medioker 2007:a. Hade man tur med 06:an eller otur med 07:an? Svaret kan nog endast fås genom att testa fler årgångar.

En lördag i Köpenhamn med avslutning på Osteria Rufino.

Det senaste blogginlägg handlade om den första dagen på vårt Köpenhamnsäventyr. Den andra dagen, lördagen, möter oss med strålande solsken, någon plusgrad och en ordentlig snålblåst. Vi börjar dagen med att promenera till Cibi e Vini och fylla vår "rullväska" med viner. Ryggsäcken fyller vi med olivolja och lite andra läckerheter. Vi vandrar tillbaks till hotellet, lämnar våra viner på hotellrummet och ger oss ut i Köpenhamnsvimlet.

Det blir till en början en rundvandring i centrala Köpenhamn. Lunch intar vi på en krog med namnet Boef&Ost vid Gråbrödratorget. Hustrun tar en en rätt med rökt lax och själv tar jag en rätt där andbröst är huvudingrediensen. Urvalet av vin på glas är starkt begränsat.  Hustrun tar ett glas Riesling i en enklare version och för mig blir det en Cotes-du-Rhone. Rieslingen är väl OK, men inte mer. Saint Cosme är en pålitlig producent och det här vinet är ju riktigt hyfsat.

Eftermiddagen tillbringar vi på Design Museum och utställningen "The Danish Chair an international affair". Mycket sevärd!

Vi hinner med någon timmas vila på hotellet innan vi promenerar till Christianshavn igen.

I hörnet av Torvegade och Strandgade ligger Osteria Rufino. En trappa ner i källaren ligger den här enkelt och rustikt inredda lokalen. Ganska lång från flärd och lyx. Istället vällagad och rustikt Italienskt käk. Förbaskat gott helt enkelt. En synnerligen trevlig och vinintresserad servitör tar hand om oss. Kökspersonalen kommer ut och pratar med oss om den mat de tillagat. Det vilar en väldigt familjär atmosfär i hela lokalen.

Vi startar upp kvällen med ett glas Spumante. Vi får Tisbrino från Luigi&Co. Den är gjord på i huvudsak Chardonnay och en skvätt Pinot Nero. Druvorna kommer från vingårdar runt Modena.
Friskt, lite grumligt och riktigt läskande.
Citrus, gröna äpplen, nybakat bröd och lite grapefrukt i avslutet. Det finns en charm i det här enkla bubblet som attraherar oss.

Vi delade på en Antipasto Misto. Vi fick ett antal smårätter från lite olika delar av Italien. Kanske den bästa Polenta jag ätit. En välsmakande böngryta, en bruschetta med kycklinglevermousse och en riktigt god porchetta.
Vi valde varsin pastarätt. Vi satt så vi såg hur dom jobbade i köket med våra rätter. Pasträtterna var helt lysande. Hustrun hade valt en vegetarisk pastarätt, medan jag valt en köttragu med lamm, nöt och gris.

Utbudet av spännande viner på glas är stort, så vi beslöt att låta vår sommelier ta fram vad som passade till vår mat.
Vi startade med Novaresi Nebbiolo 2012 från Conti i Alto Piemonte. En sval ganska typisk Nebbiolofrukt, grusiga mineraler och lite blommor. En bra syra och härligt smånafsande tanniner.
Ett vin jag kommer att köpa vid första bästa tillfälle.

Hustrun fick ett glas vitt till sin vegetariska pasta.
Druvan är Friulano. Producent är I Clivi. Ekologisk odling, naturlig jäst, bara lagring på ståltank. Mannen bakom är Ferdinando Zanusso. Geografisk befinner vi oss i Italiens nordöstra hörn på gränsen till Slovenien dvs i Friuli.
Frisk i smaken med vibbar åt Sauvignon Blanc, men med en kryddigare och mer mineralstinn ton.
Gott. Det här dricker vi gärna igen!!

Ett glas Rosso di Montalcino till min pasta satt som en smäck.
Producenten Lo Sperone är helt ny för mig. Egendomen är 10 ha stor, men endast 2 ha är vingårdar resten olivodling, skog mm. Belägen strax utanför Montalcino.
Sex månader har den fått på ekfat innan buteljering.

2010 var ju ett år då Brunellon har blivit rejält hyllad. Vi på Vintankar har instämt i kören. Lite extra trevligt med en Rosso, som t o m är den första Rosson från det här året som vi dricker.
Det finns en mycket tilltalande friskhet med en härlig frukt:syrliga körsbär, lite hallon och jordgubbar. En trevlig kryddsamling och tanniner som biter, men på ett mycket fogligt sätt.
Det här var ju riktigt gott.
Vi dricker Rosso di Montalcino alltför sällan!

Vår servitör visade sig vara en stor vän av Barolo och Bourgogne. Han plockade under kvällen fram en flaska som han tyckte vi skulle smaka och ge vårt omdöme om.

Ett ekologiskt vin, ända sedan 1995 har dom tillämpat dessa principer. Har ett Ecocert och även börjat tillämpa biodynamiska metoder. Druvorna kommer från ett vingårdsläge som är 1.62 ha stort.
Det finns en fin ton av lite rödare frukt, en del kryddor och grusiga mineraler. Inte så kraftfullt men desto mer elegans.
Gott. Vi dricker det här gärna igen.
Ganska oväntat att en bli bjuden på Bourgogne på en italiensk krog.

Utbudet av söta viner är mycket tunt. Vi testar en Aresco från Ca de Noci. Vi befinner oss någon mil söder om Reggio Emilia. Även detta ett vin som är ekocertifierad.
Ett vin gjort på torkade druvor (3 månader): moscato, malvasia aromatica, spergola.
Vinet har fått vila upp sig i 18 månader på botti innan det buteljerats.
Det görs cirka 1800 flaskor.

En koncentrerad smak av citrus, torkad frukt, torkade örter och lite honung. Det finns en hyfsad syra som ger vinet en nödvändig friskhet.
En stor portion charm. Väl värt att testas lite mer ingående.






Vi sammanfattar:
En fantastiskt trevlig kväll med enkel, rustik och framförallt väldigt god mat. En mycket spännande vinlista. Ett stycke Italien i Köpenhamn. Mycket trevlig personal som med entusiasm presenterar både mat och vin.
Vi har fått ett nytt favoritställe!!















j

o

m

Kanalen ,en restaurang i Köpenhamn.

Förra helgen tillbringade hustrun och jag i Köpenhamn. Ett par gånger om året åker vi dit. Våra resor följer ungefär samma mönster. Vi åker hemifrån på fredag förmiddag. Tar färjan mellan Helsingborg och Helsingör. Intar en lättare lunch ombord bestående av bröd och två "Röd-pölser". Stopp på Louisiana. Den här gången var det väl inget upphetsande precis även om Louise Bourgeois "Celler" var spektakulära.

Bilden är lånad från Louisianas hemsida

Vi hinner med en fika på Louisiana innan det blir Strandvejen ner till Dronningens By.
Vi har bokat bord till 18.30 på Kanalen. En mycket trevlig restaurang på Christianshavn. På vägen dit passerar vi vår favoritbutik i Köpenhamn Cibi e Vini. Varje fredagseftermiddag har dom en liten "Vinsmagning". Den här fredagen var det tre lysande viner från Piemonte, där Erbaluna Barolo Rocche dell Annunziata sticker ut lite extra. Det blir en trevlig pratstund med Fabio och Mie. Vi lägger en beställning på viner, olivolja och lite annat smått och gott som vi plockar upp på lördagen.

Vi väljer Chef´s Choice med tillägg av tre ostar.
En underbar lättfriterad torsk med brysselkål, en perfekt köttbit med syrasatta rödbetsstrimlor och en chokladdessert av enastående slag. Inget tillkrånglat. Rena smaker som harmoniserar med varandra.

Vi börjar med ett glas champagne, som får utgöra sällskap under tiden vi bestämmer oss för vad vi vill äta. Detta var en lättdrucken sak, kanske inte så komplex, men med friska toner av gröna äpplen, lite citrus, aningens päron och nybakat bröd.
Helt OK.

Vi valde deras vinmeny. Till torsken fick vi en chardonnay från Languedoc, Vinet har fått ligga 8 månader ekfat. Vinet ger en ganska fet och smörig känsla med gula äpplen, lite citrus, någon gul stenfrukt och ett uns nötter.

Till vår läckra köttbit serveras vi ett glas Priorat.
Ett ganska ungt vin  gjort på druvorna Garnatxa (Grenache) 30% och Samó (Carignan) 70%, som vuxit på  gamla vinstockar på några olika  vingårdar bl a  El Molar, Cornduella, Porrera, Poboleda. El Lloar.
Här finns en fin bärkompott av vinbär (såväl röda som svarta), björnbär, blåbär, lite hallon. En hyfsad dos med örter och kryddor. Grusiga mineraler, kakao, espressokaffe och någon lite vaniljkola i avslutet. Vinet har en bra syra och smånafsande tanniner.
På det hela en ny och trevlig bekantskap.

Till osten blev det ett glas portvin. Ett riktigt trevligt portvin med en mycket komplex smak: fin mörk frukt, lite torkad frukt, aningens kryddor, gott om nötter främst mandlar, kakao och lite körsbär i sprit.
Den ger ett moget intryck och är riktigt god.

Avslutningsvis blev det ett glas Sauternes.
Vinet är gjort på Sémillion (80%), Muscadelle (10%) och Sauvignon Blanc (10%) Vinet har fått runt 18 månader på barriquer.

Färgen är mörkt gyllengul.
I doften känns aprikoser, mandlar, lite kaprifol och honung.
Smaken är söt så klart, men samtidigt med en välgörande friskhet. Här finns aprikoser, en del tropiska frukter, mandelmassa, lite citrus och toner av honung. En tämligen komplex smak.
Ett mycket gott sauternesvin, kanske inte den perfekta matchningen till vår chokladdessert.

Vi sammanfattar detta som ett mycket lyckat restaurangbesök. God mat och hyfsade viner till anständiga priser.

Barolo and Friends besökte Göteborg 8 februari

För första gången någonsin besökte eventet Barolo&Friends Göteborg.Ett evenemang som som förekommer på ett flertal platser runt om i världen. Min första kontakt var i juni 2015, när det gick av stapeln i Köpenhamn. 2010 startades ett samarbete för att främja vinproducenterna i Piemonte. Det går under namnet I vini del Piemonte. Genom Grappavitas försorg blev det ett event i Göteborg.

Nio producenter visade upp sin viner. Jag hann med en snabbtest av samtliga och tycker att det genomgående hölls en väldigt bra kvalitet.

Carlo Revello E Figli i La Morra gör runt 30 000 flaskor. Deras Dolcetto var verkligen fin.
Barolo RG 2013. Naturligtvis alldeles för ung idag, men här fanns det saker som ändå tilltalade mig. Dom letar efter en svensk importör.

Ivaldi Dario håller till i Nizza Monferrato. Deras Barbera Superiore  "1613" var verkligen fin.

Den som kanske gjorde störst intryck på mig var Travaglini från Gattinara. Där deras Riserva och Il Sogno särskilt tilltalade mig.

Silvia Castagnero bjöd på en riktigt bra Grignolino.
Frisk, slank, röda bär, lite kryddor och en drös rosor. Gott! Helt klart en underskattad druva!

Silvano Bolmida med sin 7 ha i Bussia i Monforte d´Alba bjöd på några läckra Barolo, där deras Riserva 2011 speciellt utmärkte sig.
Även en klart godkänd Barbera presenterade dom.

Grasso Fratelli bjöd på två trevliga Barbaresco, särskilt Vallegrande 2008 blev jag förtjust i med sina lätt bitande tanniner, ljuvlig nebbiolofrukt och fina friskhet. Deras Langhe Nebbiolo var i dasgläget lite ung, men kändes lovande. Barberan 2010 vill jag väldigt gärna testa igen.

Malvira presenterade en Brachetto som jag gillade. En väldigt bra dryck till jordgubbar. Frisk och lättdrycken och med en stor charm. Med sina 5% är det här ett helt perfekt komplement till röda bär heta sommardagar.

Rivetto bjöd på en riktigt bra Barbera. Lite dyr kanske. Riservan Leon 2010 är ett mycket bra Barolo. På SB kostar 2009 740 kr.

Giacomo Vico hittar vi runt den lilla staden Canale. Deras Roero hade fina röda bär, lite kryddor och aningens lakrits, även Barberan var mycket trevlig