2010 Deux Nez, Rotwein från Dr. von Bassermann-Jordan

I lördags drack vi vår sista flaska av det här vinet. För dryga två år sedan fick jag smaka Deux Nez 2010 blint på den utomordentligt trevliga vinbaren Barrique. Jag blev helfrälst och skrev ett blogginlägg som du kan läsa här.

Förra hösten var jag på en vinresa i Pfalz. Vi besökte då producenten Dr. von Basserman-Jordan. Min uppfattning om en verkligt seriös och ambitiös producent stärktes. Läser du mitt "reportage" om detta så förstår du varför.

Vinet är något så unikt som en blandning av Pinot Noir(80%) och Cabernet Sauvignon (20%). Druvorna kommer från Bassermann-Jordans bästa vingårdslägen på sandiga och kalkrika lössjordar. Vinifieringen sker var för sig för respektive druva liksom lagringen i 18 månader på små franska barrique-ekfat, därefter blandas det till ett vin.

Doften har en typisk Pinot-karaktär med massor av röda bär och en del kryddor.

I munnen är det till en början de PN-liknande attributen (röda bär och kryddor) som dominerar, men efterhand dyker det också upp drag som jag förknippar med Cabernet Sauvignon såsom blåa plommon, svarta vinbär, lite jord och cederträ. Bra och fina syror. Visst finns tanninerna där, men mjuka är dom utan att bli det minsta mesiga. I eftersmaken dyker det upp kakao, lätt rostat kaffe och någon liten vaniljton. På intet sätt dominerande utan endast som höjande av vinets komplexitet.

Våra gäster öste superlativ över vinet. Själva var vi också riktigt nöjda med hur vinet betedde sig. Jag är tveksam om det kan bli så mycket bättre än så. Å andra sidan är det inget som behövs. Helt på topp idag tycker jag.

Betyg 4+

Årgång 2010 har så klart varit slutsåld ett tag, men årgång 2013 verkar finnas i beställningssortimentet till ett pris av 394 kr. Det var den årgången jag drack på en middag i Pfalz i höstas. Mitt omdöme då var: Sagolikt gott. Hög tid att fylla på lagret.

Två champagner: Cuvée Prestige från Paul Déthune och Cuvée D från Devaux

I lördags kunde vi äntligen ana att det är vår på gång. Årets varmaste dag med plus 11 grader får livsandarna att vakna. På kvällen hade vi några vänner på besök. Vi valde att servera en champagne från en av våra favorit-producenter. Den här gången var det deras Cuvée Prestige som fick hälsa gästerna välkomna.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat tre av dom ocg två för mig nya cuvéer är beställda. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där.

Cuvée Prestige är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. 70% är från den senaste skörden och 30% är s k reservvin. Det senare betyder att vin från 30 olika årgångar, som legat på ekfat, har använts.
Vinet buteljerades i april 2009 och degorgerades i juni 2016. Detta borde betyda att 70% är från det hypade året 2008.

Det ska sägas med en gång att det här är en fantastisk champagne. Flera av gästerna tyckte det här var den bästa champagne de druckit. 

En frisk och inbjudande doft med gul/gröna äpplen, citrus, rostat bröd, vita sommarblommor och mineraler som främsta attribut.

Det är dock vid första lilla klunken som vi förstår att detta är något alldeles extra. I smaken hittar vi en komplex äppelblandning som startar med gula äpplen går vidare till en syrlighet från röda och landar i ett avslut med äpplen som blivit aningens bokna. Här finns lite röda bär i form av en lätt smultron-touch. Mariekex och rostat bröd. En ordentlig mineralsmak som vi förknippar med grus, krita och musselskal. Ett långt avslut med blodgrape, torkad aprikos, mera citrus och röda äpplen.

Helt fantastisk god redan nu och visst kan smakerna djupna och bli mer mogna för den som gillar sin champagne så. För mig räcker det långt som den är den här kvällen.
Betyg 5-
Dessvärre finns inte några av Paul Déthunes champagner på "Bolaget". Mina flaskor är köpta från Franska Vinlista. 435 kr är priset.

Kvällen andra champagne var Cuvée D från Devaux.
Den här producenten håller till i den allra sydligaste delen av Champagne. Vi befinner oss i byn Bar-sur-Seine i distriktet Aube.
Druvmixen är 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay. En årgångslös champagne med minst 35% s k "reserve wine".
Jäsningen har ägt rum på stålfat. Det har senare fått tillbringa en tid på  3 000 liters träfat och får sedan ligga till sig i nästan fyra år på flaska innan det degorgeras. Slutligen sex månaders vila efter degorgeringen. Nu är det det redo för marknaden.

Jag drack den här champagnen på nyårsafton 2015, vilket resulterade i detta blogginlägget. Nu dryga året senare är jag inte lika hänförd. Visst är den bra, men jag upplever den inte riktigt som då. En förklaring kan så klart vara att vi drack den efter Paul Déthunes Cuvée Prestige och att den därmed blev jämförd med denna. Ingen lätt match!

Det finns en doft av röda vinteräpplen, örter, citrus och kalkiga mineraler.

Smaken är frisk och domineras av gröna äpplen, citrus och mineraler. Här finns också ett betydligt inslag av brödighet som för förknippas med både mariekex och nyrostat bröd. I det medellånga avslutet känner vi någon tropisk frukt, en viss blommighet, aningens honung och blodgrape. Minsann dyker det inte upp en liten vaniljton det allra sista.

Betyg 4

På något sätt känns den inte riktigt lika inbjudande som PD:s Cuvée Prestige och inte  heller lika komplex. Men visst är det en trevlig och bra champagne. Jag misstänker att efter att vi druckit PD:s Cuvée Prestige så hade de flesta champagner hamnat i skuggan.

Brunelli mars. Corte Cariano

Ett av årets projekt här på bloggen är att berätta lite vad som har hänt den innevarande månaden på "vår" vingård dvs Brunelli samt att presentera ett av deras viner. Nedan hittar du länkarna till de tidigare månaderna:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza

Familjen Brunelli : Alberto och föräldrarna Luigi och Luciana

I mitten på mars blev deras nya hemsida klar, vilket så klart har inneburit ett stort arbete för kanske främst Alberto. Resultatet är mycket lyckat. Nya fina bilder från arbetet på gården. Informativ. Lätt manövrerad.

Ute på vinfälten har arbetet med att beskära vinrankorna fortsatt. På vingården Campo del Maestro har det gjorts en del nyplanteringar. Ett tidskrävande arbete med att gamla rötter ska avlägsnas, jorden prepareras och nya rankor planteras. Senare i år kommer Brunelli också att släppa ett nytt vin med samma namn. Mer om detta i senare månadsrapporter.

Ute i vingårdarna har vinrankorna vaknat till liv.
Alberto anser att det här är en bild som väl representerar det som händer med vinrankorna under mars
"We are observing the tears of the vine". Årets säsong kan börja!!


I vinkällaren har dom buteljerat den nya årgången av Riserva Campo Inferi (2012) samt även så deras Ripasso.
Alberto meddelar också att dom byter etiketter på ett flertal viner, dock kommer deras tre Amarone, Corte Cariano och Carinaum att behålla sina klassiska etiketter.

Nu inför sommaren släpper Brunelli sin försa Rosato. Den är gjord på Molinara (90%) samt 10 % lokala druvor som Corvina, Corvinone etc. Vinet får under en natt macerera tillsammans med skalen. Vinet får sedan tillbringa några månader på ståltank innan det buteljerats. Klinka på länken så blir det en video från buteljeringen Buteljering av Brunellis rosé. Det här första året görs det 3 500 flaskor.
Den här vill man ju gärna testa när sommarvärmen kommer!! Den verkar dock inte hamna på Systembolagets hyllor.

I år medgav inte tiden att familjen själva deltog på Prowein i Dusseldorf, men så klart var dom representerade genom en god vän med stora insikter i deras vinframställning.
Nu är det fullt med förberedelser inför årets Vinitaly i Verona 9-12 april.


Månadens Brunellivin för Vintankar har varit Corte Cariano. Det är årgång 2013 som vi druckit ett par flaskor av.

Vinet består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 30 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

För snart två  år sedan skrev jag ett inlägg om årgångarna 2011 och 2012 av detta vin.

Visst påminner årgång 2013 om de två tidigare årgångarna jag druckit av det här vinet.

I doften finns de typiska corvinatonerna av mörka körsbär. Men visst lite annan mörk frukt finns där också liksom ett försiktigt inslag av örter och toner från fathanteringen.

I munnen känns vinet mjukt och runt. Det lever mycket på sin fina, fräscha unga frukt, där körsbären dominerar, men även björnbär, blåbär och vinbär kan noteras. Precis som i doften kan vi känna örter, kakao och lättsamma spår från en varsam fathantering. Vinet har en bra friskhet genom den balanserande syran. Tanninerna finns där, men är mjuka utan att bli mesiga. Eftersmaken är medellång med återkommande körsbär, lite mörk choklad och någon liten vaniljkola.


Ett gott vin som ska drickas ganska så ungt. Det här är inget jag lagrar, men vinet klarar säkert ytterligare ett par år till. Mina flaskor kommer att ta slut i sommar och jag fyller på när den nya årgången kommer.

Betyg 4-

Mina flaskor har privatimporterats. Jag betalade runt 9 euro + frakt + sv alkoholskatt så då blev priset runt 130 kr. På Systembolaget är priset 160 kr, så ingen jättevinst att privatimportera. Det verkar finnas flaskor spridda runt om i vårt land.

2014 Ex Anima Syrah

Månadens vin (mars) på forumet finewines.se är en Syrah från USA. Jag brukar haka på och då det den här månaden var en typ av vin som jag sällan dricker, så kändes det ganska självklart att delta.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Familjen Thomas förvärvade 2007 vingården San Saba i Santa Lucia Highland´s. Geografiskt befinner vi oss i Californien runt fyra mil sydost om Monterey. Idag omfattar deras egendom knappt 30 ha. Dom odlar Chardonnay, Pinot Noir, Sauvignon Blanc, Syrah och Falanghina. Idag har dom också statusen Sustainability Certification från CCVT (CentralCoastVineyardTeam).

Detta är deras instegs-syrah, som är gjord på tre olika cloner av syrah-druvan. Ambitionen är att den ska uttrycka den rena karaktären av en Syrah odlad i ett svalt klimat.
Den har tillbringat en tid, oklart hur länge, på neutrala ekfat.

Färgen är tät och mycket mörk, nästan svart.

I doften känner vi mörka bär, lite kryddor, lättrökta charkuterier och aningens kakao.

I munnen återkommer den mörka frukten nu i form av björnbär, blåbär, blåa plommon och några enstaka mörka körsbär. Frukten känns solvarm på något sätt. Ett tydligt inslag av svartpeppar noteras. Tanninerna biter utan att de blir alltför närgångna. Tillräckligt med syra för att vinet inte ska kollapsa.
Eftersmaken är av medellång karaktär med mer solvarm mörk frukt, en viss sötma noteras liksom choklad, espressokaffe, lakrits. Dessvärre har avslutet en liten besk, grönaktig ton (grön paprika). Det senare förstör helhetsintrycket något.

Ett helt OK vin utan att för den skull glänsa. Ett vin som mer drar åt södra Rhone än norra genom den solvarma frukten. Jag kan visst tänka mig dricka det här igen samtidigt som jag inte köper på mig fler flaskor.

Betyg 4-

På "Bolaget" vill dom ha 260 kr för det här vinet.

Ännu en Amarone från 2007: VaioArmaron

Amarone 2007 är ett av våra projekt under 2017. Det är ju en årgång som har ett väldigt gott ryckte. I sin struktur mer elegant än många andra årgångar. Jag tycker mig också ha märkt att den nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Det är anledningen till att jag under 2017 kommer att testa så många 07:or jag kommer åt.
Så här lång har det blivit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888, Costasera Riserva , Bertarole och Allegrini samt Casadei Bepi (Viviani)

Ni som följer min blogg vet att Vaio är en av de Amarone jag är väldigt förtjust i och som jag med jämna mellanrum återkommer till. År efter år levererar den underbara smakupplevelser. Då den är ung krävs flera timmars luftning, vilket var fallet då jag i höstas provade 2011. Det gjordes ingen Vaio 2010. Årgång 2009 har jag ännu inte provat, men det är nästa Amarone som ska drickas. Annars har jag druckit samtliga årgångar från 2003 och framåt samt två lite äldre från 1990-talet. Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007 och 2008. 

Det har nu gått dryga två år sedan jag senast drack Vaio 2007, då var den lite av en besvikelse, men det kan hända mycket på två år. Redan nu kan jag avslöja att så har det verkligen gjort. Vaio 2007 är inne i ett underbart drickfönster just nu och kommer så förbli i flera år. Vi följde den under tre dagar. Den blev faktiskt bättre hela tiden. Dag tre hade den blivit mjukare nästan sammetslen och med begynnande mognadstoner. Men vi tar det från början. Vi dricker alltid våra amarone i glasen Orrefors Difference Primeur. Jag häller upp knappa 20 cl i två glas. Dessa får stå och lufta sig i dryga timman.

Doften är fylld av mörk frukt: mörka körsbär, skogsbär, blåa plommon, lite örter och torkad frukt.
Vi tycker oss också skönja lite kakao och kanske någon liten ton av hemkola, men den mörka frukten dominerar.

I gommen är det en stor och förtjusande mörk frukt med de mest läckra, söta, mörka körsbär man kan tänka sig. Björnbär och blåbär noteras också. En hel del torkad frukt: fikon, dadlar, katrinplommon och aningens russin. Örter och lite kryddor finns där, visserligen i små mängder men ändå tydliga. Syran ger vinet en bra friskhet och gör så under alla de tre dagar vi provar vinet. Tanninerna märks mest den första dagen och bjuder på ett småtrevligt motstånd. Dag tre har de blivit alldeles sammetslena, men noterbara.
Eftersmaken är bara så lååång. Komplex och djupnar efterhand. Det finns en liten bitterljuv ton redan från början, som för oss betyder riktigt mörk kvalitetschoklad, några droppar espressokaffe och körsbärskärnor. De mörka körsbären har en härlig liten restsötma och den torkade frukten är sagolik.
Vansinnigt gott helt enkelt. Lyckliga alla som har Vaio 2007 hemma!

Betyg 5

På "Bolaget" är det årgång 2011 som gäller. Priset är 399 kr. Den är ung och mycket lovande. Självklart har vi fyllt på vårt lager.

2015 Valpolicella Superiore Ripasso och Rosso IGT från Torre D´Orti

I början på mars lanserade importören Vino Conoscenza tre nya viner på Systembolaget från producenten Torre D´Orti. Vintankar, som de Valpolicellanördar vi nu en gång är, var så klart tvungna att göra ett köp. Amaronen från 2012 får ligga ett tag till, men de två andra vinerna drog vi korken ur ganska omgående.

Bilden är hämtad från importörens hemsida.

Torre D´Ortis vingårdar ligger på kullarna utanför den lilla byn Marcellise. Vi befinner oss ett par mil öster om Verona. På de högt belägna kullarna har det bedrivits jordbruk i flera århundrade. Oliver, vinodlingar och spannmål tillhör de grödor som odlats på terrasodlingarna. År 2000 köpte bröderna Luciano och Franco Piona vingården Torre D´Orti. Dom äger också vinmarker i Custoza (strax söder och sydost om Gardasjön) under produktnamnen Cavalchina och Prendina.
Torre D´Orti gör fyra viner: Superiore, Ripasso, IGT och så en Amarone. Dom är också medlemmar i Amarone Families, vars syfte är att både skydda och utveckla Amarone-vinet.

2015 Valpolicella Superiore Ripasso
Här har man använt druvorna Corvina/Corvinone (65%), Rondinella (25%) och övriga druvor (10%).
60% av druvorna krossas direkt efter skörd och jäses omedelbart och cirka 40% får torka några veckor innan de vinifieras. I skiftet december/januari blandas vinet med resterna från Amaronetillverkningen och får ligga i 24-48 timmar, så att ingen andra jäsning kommer igång. Vinet får därefter tillbringa runt ett år på små och medelstora ektunnor.
Det vanliga är ju att vinet får jäsa en andra gång tillsammans med amaroneresterna, men icke så hos Torre D´Orti. Resultatet är en lite annorlunda Ripasso, som är lite lättare i sin struktur och väldigt långt från de "amarone-wannabees" som översvämmar den svenska marknaden.

Vi gillar resultat och tycker om den här lite lättare strukturen samt att det är ett "eget" vin utan att bli särskilt lik en amarone.

I doften hittar vi körsbär, mörka skogsbär, och lite kryddor. Det finns också en någon liten blommigt nyans som drar åt rosor. Ingen stor omvälvande doft, ändå väldigt tydlig.

I munnen får vi en ripasso av ett något slankare snitt. Ganska komplext med smaker som inte är så yviga utan mer finstämda och eleganta. Gott om mörka körsbär och lite andra mörka bär. Ett välbalanserat inslag av örter/kryddor. Inte så mycket torkad frukt. En bra syra som tillsammans med lättsamma tanniner ger vinet en fin ryggrad.
Eftersmaken är av medellång karaktär och  där finns en touch av en bitterljuv mörk chokladbit tillsammans med mera mörk frukt.
Ett gott vin, som vi gärna dricker igen.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 222 kr.

2015 Rosso IGT
Vinet är gjort på druvorna Corvina(55%), Corvinone(10%), Rondinella(20%) samt Merlot(15%).
Det här vinet har gjorts på en ripassovariant. I det här fallet har den andra jäsningen ägt rum tillsammans med skalrester från torkade Merlotdruvor. Vinet har också fått ligga till sig i tolv månader, delvis på begagnade barriquer och delvis på 20 hl nya ekfat.

I doften finns det körsbär, mörka skogsbär och en del kryddor. En angenäm doft, tämligen tydlig utan att bli alltför kraftig.

I munnen är det körsbären som dominerar, men visst finns det också en del mörka bär som björnbär och blåbär. Ett lite kryddigt inslag piffar upp. En fin syra och lättsamma tanniner gör det här vinet till en bra medspelare till diverse lättare kötträtter.
Eftersmaken är medellång med ännu mera körsbär.

Betyg 4-

På "Bolaget är priset 185 kr.

Två trevliga viner som fungerar alldeles utmärkt till lite lättare kötträtter, men klarar sig också alldeles utmärkt på egen hand.

2015 Assyrtiko

Vi åt i lördags en Grekisk sallad. Vad kan väl passa bättre än ett vin från Santorini till detta.
Utbudet av grekiska viner i butiks sortimentet är så magert det kan kan bli, vilket så klart är lite tråkigt.

Producent är Gaia Wines, som startades 1994 av Yannis Paraskevopoulos och Leon Karatsalos. Idag äger dom två vinerier . Ett i Nemea Peloponnese och ett på Santorini. Dom har som  mål att göra viner på lokala Grekiska druvor. Du som vill veta mer kan läsa om dom här.
Vinet är gjort på den lokala druvan Assyrtiko. Druvorna kommer från vingården Pyrgos på Santorini. Vinstockarna har en ålder runt 80 år. Jäsningen sker av naturliga jästceller. 

I doften hittar vi främst en del citrus och grusiga mineraler. Det finns också en tydlig ton av pinjeträd samt en subtil ton av vita blommor.

Smaken är torr och frisk med gröna äpplen, citrus, lite örter och en ansenlig mängd mineraler. De senare börjar som steniga eller grusiga, men övergår efter ett tag till att kännas kalkiga, vulkaniska och nästan lite järnhaltiga. I eftersmaken lämnar dom en lätt sälta. I den medellånga eftersmaken får vi också lite acaciahonung. Det här vinet har en ordentlig syra, som ger det både friskhet och en viss stramhet.
Vi gillar det här vinet och har nog skrivit det i tidigare blogginlägg att grekiska viner är underskattade. Det känns dags att börja botanisera lite i beställningssortimentet.

Betyg 4-

Vi betalade 169 kr på "Bolaget", då vi köpte det förra året. Nu verkar det slutsålt, men gissningsvis kommer det snart en ny årgång och då slår vi till igen.

Magò Brut Rosé. Ett mouserande vin från Massimago

I lördags hade vi våra goda vänner M,C och K på besök. Vi startade upp kvällen med lite rosébubbel från Valpolicella.

Tillsammans med Club Amarone besökte vi Massimago på våren 2014. Det blev en mycket minnesvärd kväll. Du kan läsa om det här. Massimago ligger i de östra delarna av Valpolicella i Mezzane di Sotto.
På etiketten står det att druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella använts, men är jag rätt informerad är Magò gjord på endast Corvina. Skalmacerationen har varat i cirka 10 timmar och vinet har efter jäsningen fått ligga i åtta månader på jästfällningen. Detta sammantaget ger ett vin som är charmigt, smakrikt, lättdrucket och framförallt väldigt gott.

En spännande ljus rosa färg med nyanser av nektarintoner.

I doften är det röda bär, aprikoser, röda citrusfrukter och en god portion mineraler som dominerar.

Smaken är mycket frisk och här finns en väldigt behaglig syra, som ger vinet den friskhet som behövs, utan att bli alltför närgånget. Jordgubbar, lite smultron, några väl mogna hallon, lite aprikos/nektarin/persika och en ansenlig mängd mineraler. De senare känns både steniga och kalkiga. I den medellånga eftersmaken finns det där härliga lite bittra avslutet som hos mig signalerar både blodgrape och körsbärskärnor. Visst är det lättdrucket och visst har det en hög klunkabilitet, men det har också sin alldeles egna charm och visst är det befriande med ett mousserande vin som inte försöker bli en champagne "light". Nej det klarar sig alldeles utmärkt på att vara Magò från Valpolicella.

Betyg 4

Priset på "Bolaget" är 230 kr. Just nu är det slut, men håll ögonen öppna när det dyker upp lite längre fram på vårkanten. Detta är en helt perfekt dryck när man vill lyxa till en solig och varm kväll.

2008 Costasera Riserva, Masi

Vi provade under februari tre olika årgångar av Masis Costasera Riserva. Det blev en hyllning av stort format från Vintankar. Klicka på vidstående länk 2006,2007 och 2011, så kan du läsa det hela.
I kommentarsfältet var det en  läsare som undrade om 2008:an, eftersom jag inte testat så fick det bli så för några dagar sedan.

2008:an känns fortfarande väldigt ung och vill inte riktigt släppa loss allt det där underbara som vi anar oss till under ytan.
Doften är försiktig, men ändå tydlig med sin mörka frukt, jord, läder, tobak och torkade frukt.
På det hela väldigt angenäm, men inte det där maffiga som vi kände i 2006:an och 2007:an.

I munnen är det en återhållen mörk frukt vi får smaka, men visst de söta, mörka körsbären finns där liksom blåa plommon och björnbär. Torkad frukt, örter, kakao och aningens espressokaffe noterar vi också. Eftersmaken är lång men bitterheten från den mörka chokladen och krossade körsbärskärnor är mycket påtaglig.
Den här årgången känns i nuläget lite stramare och bjuder inte upp på samma sätt som årgångarna 2006 och 2007 gjorde.
Vi känner dock, som jag skrev tidigare, att det finns en massa trevliga smaker som ligger och väntar på att bli förlösta. Mina resterande flaskor ska nog få ligga till sig i två år innan jag plockar fram nästa flaska. Under tiden dricker jag de alldeles underbara årgångarna 2007 och 2006.
Betyg 4

Kanske lite snålt betygmässigt, men min förhoppning är att när jag om två år öppnar nästa 2008:a så blir det betyget 5.

2007 Casa dei Bepi, Viviani

Amarone 2007 är ett av våra projekt under 2017. Det är ju en årgång som har ett väldigt gott ryckte. I sin struktur mer elegant än många andra årgångar. Jag tycker mig också ha märkt att den nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Det är anledningen till att jag under 2017 kommer att testa så många 07:or jag kommer åt.
Så här lång har det blivit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888, Costasera Riserva och Bertarole och Allegrini

Under tisdagen och onsdagen, till veckans CL-matcher, hade så turen kommit till Casa dei Bepi från Viviani. Ni som har följt oss på bloggen vet att detta är en av våra stora favoriter. Viviani har vi besökt ett par gånger tillsammans med Club Amarone. Vingården ligger högt upp i Negrardalen med en grandios utsikt. Vid siktigt väder kan man få en skymt av Gardasjön.
Viviani håller hög klass rakt igenom hela sitt sortiment allt från den vanliga enkla Valpolicellan, via deras Superiore Campo Morar och deras vanliga Amarone till Recioto. Men det är klart för en amaronenörd som Vintankar är det ju Casa dei Bepi vi älskar.

Vi har tidigare druckit och skrivit om 2003, 2004, 2006 och 2009 nu är det alltså dags för oss att testa 2007:an. Det ska sägas med en gång att det var ett magiskt vin. Jag har i något tidigare inlägg tyckt att Casa dei Bepi i senare årgångar inte nått samma klass som tidigare, men 2007:an är inget annat än världsklass!!
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
Den har sedan lagrats 36 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska. 

Visserligen är det ingen stor maffig fruktbombsdoft som når oss, utan mer en elegant doft av fin mörk frukt, lite torkad frukt, kakao, örter och aningens hemmagjord kola. Så klart är den stor och tydlig, men framför allt väldigt tilltalande.

Det är i gommen som Casa dei Bepi har sin storhet. Så elegant komponerat med så väl sammansatta smaker som harmonierar med varandra på ett underbart sätt. De söta, mörka körsbären, de mörka skogsbären, den försiktigt framtonade torkade frukten (med någon liten, liten russinton) och örterna får oss omedelbart att nicka belåtet. Den eleganta syran håller hela tiden friskheten i vinet vid liv både dag ett och dag två. Eftersmaken är inget annat än formidabel. Återigen med Vivianis elegans, så blir den väldigt stor, tydlig och läcker utan att övergå i fruktbombsformat.
Visst finns här en ljuvlig fruktsötma parad med den mörka lyxchokladens lilla bitterhet. En liten russinton, espressokaffe, fikon, dadlar och körsbärsfrukt. Så gott.......
Det står 16% på etiketten. Av detta märker vi inget.

Det här är inget matvin. Lite parmesan eller andra hårdostar är utmärkta tillbehör. Ett kontemplations vin, men även lämpat som tillbehör till filosofiska samtal. Men för Vintankar ett perfekt vin till Champion League.

Betyg 5

På Systembolaget finns årgång 2011 för 750 kr. Vår flaska är privatimporterad under 2013. Vi betalade runt 45 euro + frakt+ sv alkoholskatt.

2013 Etna Bianco, Tenuta Delle Terre Nere

Till söndagens lite thai-inspirerade fiskgryta drack vi ett vitt vin från Sicilien. Producent är Tenuta delle Terre Nere. Jag har druckit  deras Etna Rosso ett par gånger, men nu dags för ett av deras vita viner. Geografiskt befinner vi oss på vulkanen Etnas nordsluttningar, närmare bestämt mellan byarna Solicchiata och Randazzo. Här förfogar man över 30 ha varav cirka 27 ha är vinplanteringar. 6 ha av dessa är nyplanteringar, medan merparten har en ålder mellan 50 och 100 år. Det finns en liten jordlott som överlevde vinlusens härjningar och där åldern på vinrankorna är någonstans emellan 130 och 140 år. Samtliga vingårdar ligger på mellan 600 och 1000  meters höjd över havet.
Du som vill veta ännu mer om Tenuta delle Terre Nere klickar på länken till deras hemsida.

Söndagens vin är Etna Bianco Cuvée delle Vigne Niche. Ett vin gjort på druvan Carricante till 100%. Druvorna har vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 25 och 60 år, belägna på små vingårdslotter på tillsammans 1,5 ha, som ligger på på en höjd av 600 till 900 meter över havet.
Vinet har fått mogna runt tio månader på barriquer av fransk ek. Dom gör runt 6 000 flaskor av den här cuvéen.

Färgen är halmgul med några ljusa bärnstensliknande stråk.

En finstämd doft av citrus, melon, tydliga vita blommor, lite örter, hö, flintastenar och mycket mineraler kan vi notera.

I munnen är det första vi tar till oss de fina smakerna av äpplen, citrus, örter och mineraler. Just mineraltonen är speciellt komplex med lite grusiga toner till en början, som sakteliga övergår i kritiga varianter och avslutar med vulkaniska inslag.
Vinet har en fet framtoning med dragning åt smör, men hela tiden med en stor och livlig syra.
Eftersmaken är något längre än medel och här känner vi mera citrus, örter, mineraler men också en liten blommighet och bivax.

Ett lite annorlunda och spännande vin, som faller oss väl i smaken.
Betyg 3++

Vi köpte den här flaskan på Systembolaget under 2015. Priset var då 219 kr.

Amarone 2007 från Bertarole och Allegrini

Årgång 2007 för Amarone har varit en väldigt bra årgång. I sin struktur lite mer elegant än vanligt. Jag tycker mig också ha märkt att många nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Under 2017 kommer jag att prova mig igenom mina 2007:or. Jag tycker också att 2006:orna har en bättre lagringspotential, så dessa få vila något ytterligare år.
Så här långt har jag under 2017 druckit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888 och Costasera Riserva

Den gångna veckan blev det två nya 2007:or. Till CL-fotbollen var det Bertarole som vi avnjöt.
En liten producent i utkanten av Fumane. Vi har besökt Bertarole ett flertal gången och alltid fascinerats av den glädje och entusiasm som ägarsonen Marco Venturini förmedlat. Ett av våra besök kan du läsa om här.

Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.

I doften hittar vi de typiska amronetonerna dvs mörka körsbär, torkad frukt, örter och kakao, men också läder, jord och mandlar.

I munnen överraskar den med att vara lite slankare än jag förväntat mig. Ändå har smakerna ett fint djup med en del mognadstoner. Här finns läckra, söta, mörka körsbär i sällskap med en del mörka skogsbär. Vi noterar också ett visst inslag av örter, lite torkad frukt i form av katrinplommon, fikon, dadlar och några enstaka russin. Visst finns det fortfarande en del tanniner, men alldeles sammetlsena har dom blivit med åldern (10 år). Syran är fortfarande pigg och vital. Eftersmaken är lång med mörk choklad, lite körsbärskärnor och en liten, liten fruktsötma.
Alkoholen (15%) är helt och fullt omslukad av frukten.

Vi gillar den här lite lättare men smakrika amaronen i version Bertarole. Den är helt på topp nu och kommer säkert så förbli i ett par år till.
Betyg 4

Det skiljer bara fyra dagar mellan bilderna på Bertarole och Allegrini. Måndag snö och på fredag vår. Inte ovanligt här på Västkusten.

Allegrini är en av de stora producenterna i Valpolicella. Det är också en av de första Amarone som jag fastnade för. Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp årtal: 2000 2003 2006  2007 2009

Åter till 07:an. Druvmixen är: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och  5% Oseleta.
Druvorna får lufttorka i 4 månader. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet lagrats i 18 månader på nya små franska ekfat. Därefter i 7 månader på gamla stora ekfat och slutligen 14 månader på flaska.

Vi har hällt upp två glas som får stå och lufta i nästan två timmar.
I den medelstora doften hittar vi de typiska amaronedragen: Mörka bär, katrinplommon, lite kryddor, romrussin, kakao och en del toner från fathanteringen.

Vi tar en klunk och noterar omgående härliga söta, mörka körsbär, lite andra mörka skogsbär, några kryddor, torkad frukt, russin i likör, kakao och aningens vanilj.
Vi sväljer. Men vad nu......... Ingen eftersmak. Vinet är puts väck. Vi upprepar det hela. Samma resultat. Sällan eller aldrig har jag upplevt ett vin helt utan eftersmak.
Nåväl jag dricker mitt glas. Låter varje klunk få stanna länge i munhålan. Hustrun däremot ger upp och ställer vinet åt sidan.

Vi lider oss igenom Skavlan och slötittar på Kommisarie Banks. Dags att diska glasen och förbereda sig för skönhetssömnen. Hustrun tar en klunk innan jag ska slänga ut resten av vinet från glaset. Hon utbrister "Men här finns ju en jättefin och ganska lång eftersmak". Jag testar också och visst är det så. Fyra och en halvtimma efter upphällning dyker det i eftersmaken upp: körsbär, fruktsötma, russin i likör, hög-procentig mörk choklad med en bitterljuv ton. Ganska läckra toner om du frågar mig. Vilken förvandling. Jag har aldrig varit med om något liknande. Att gå från ingen eftersmak alls till en ganska läcker eftersmak på ett par timmar.

Resten av flaskan dricks upp två dygn senare. Vinet håller ihop på ett mycket bra sätt och med en riktigt fin eftersmak.
Slutsats den här behöver luftning på bortåt 3- 4 timmar.

Betyg 4+

2014 Weissburgunder Strohlenberg, Scheu

Till söndagens fisk fick det bli en Weissburgunder från Weinhof Scheu.
Detta är en liten producent i Schweigen bokstavligen på gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Deras vingårdar ligger därför på båda sidorna. Runt 5 ha blir det på vardera sidan. Årsproduktionen är cirka 90 000 flaskor.

Under en ljuvlig lördagseftermiddag i september förra året hade jag nöjet att få prova mig igenom deras viner under ledning av den genomsympatiske Klaus Scheu.
Vill du läsa om hela provningen så gör du det här.

Weissburgunder är samma druva som i Alsace går under namnet Pinot Blanc. Vi provade tre av deras fyra varianter. Den som föll mig mest i smaken var 2014 Strohlenberg

Ett vin som ska drickas ungt och som lever på sin lätta, friska och ungdomliga frukt.

I den blyga lite försiktiga doften hittar vi lite exotiska frukter och kalkiga mineraler.

Smakerna går i samma riktning som doften. Fast de är tydligare och tar för sig lite mer. Hela tiden en försiktig och finstämd framtoning.
Vi känner gula äpplen, lite citrus, någon ört och ett stort tydligt "kalkigt" inslag av mineraler. Eftersmaken är medellång och där får vi lite exotiska frukter, mera mineraler och precis i "svansen" lite blodgrape.  Nästan lite krämig i sin struktur och samtidigt mycket frisk.

Betyg 4-

Vi betalade 14,5 euro på plats. I beställningssortimentet finns "syskonvinet" Weissburgunder "R" trocken för 230 kr. Ingen jätteskillnad på de två.

2012 Passopisciaro

Producent är Viticoltri Passopiscario. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Jag har googlat mig till att Passopiscario lär betyda "Fiskarens stig".  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Druvan till det här vinet är till 100% Nerello Mascalese, som växt på vinstockar som är mellan 60 och 120 år gamla. Vingårdarna ligger på en höjd av 600  till 1000 meter. Vinet har legat i arton månader på stora ekfat. Man tillverkar runt 30 000 flaskor av det här vinet.

Vi drack årgång 2009 för ett år sedan. Vad vi tyckte om den hittar du här.
Det här är ett vin på druvan Nerello Mascalese som vuxit på gamla (60-100 år) på hög höjd på Etnas sluttningar.

I doften hittar vi en fin samling röda bär, lite örter och en hyfsad mängd etnamineraler ( läs knallpulver och lite sådant).
I munnnen känns det lite småstramt och ganska slankt. Precis som i doften finns här en fin samling röda bär: hallon, jordgubbar, syrliga körsbär, tranbär och lingon. Relativt gott om örter och kryddor samt en hel del vulkaniska mineraler typ krossad flinta, knallpulver mm. En väldigt trevlig syra och lite snälla tanniner.

Betyg 4

Runt 300 kr betalade vi på "Bolaget" då vi inhandlade vinet för något år sedan.

Palmer Brut Millésime 2008 och krabbpaj.

I lördags plockade vi fram ett paket med krabbklor. Lite mek är det med att knäcka klorna och rensa ut köttet, men fasligt gott blir det. Vi hittade för några år sedan ett recept med päron och ädelost på Arla recept. Detta har blivit lite av vår favorit.

Vi drack till detta  Champagne från Palmer & Co.

Palmer & CO är ett stort kooperativ med fler hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%. Den exakta mixen varierar från årgång till årgång. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims.Brut Millésime har blivit lite av Vintankars favorit av Palmer&Co  olika champagner. Genom att klicka på resp årtal kan du läsa vad vi tyckt om resp år: 1996, 2000, 2002 och 2005.

Till Brut Millésime 2008 har det använts 50% vardera av Chardonnay och Pinot Noir.
Den har legat drygt sex år på sin jästfällning innan den degorgerades.

Här finns en frisk, ungdomlig doft av gul-gröna äpplen, en liten citrus ton, rostat bröd, lite mineraler och aningens hasselnötter.

Smaken är präglad av en frisk ungdomlig ton. Helt annorlunda än den 2002:a, som vi drack i början på året och som hade tydliga mognadstoner. I 2008:an är det gröna äpplen  typ Granny Smith som omedelbart dominerar intrycken i gommen. Efterhand tonas dessa ner och då framträder lite citrus (lime och mandarin), mariekex och snäckskalsmineraler. I eftersmaken dyker det upp lite tropiska frukter. Visst är den ung och visst finns här en rejäl syra och visst kommer den att utvecklas. Något stort är på gång. Tror vi.

Betyg 4+

Vino Rosso, Cascina Tavijn

Ett för oss nytt vin från Cascina Tavijn fick följa med hem vid vår senaste besök i Dronningens By.
Cascina Tavijns viner köper jag alltid hos Cibi e Vini.
Nadia Verrua och hennes viner har jag hyllat ett flertal gånger. Jag hade förmånen att vara med på en provning som hon själv ledde. Du kan läsa om det här.

Familjen äger 5 ha vinodlingar och ungefär lika mycket för odling av hasselnötter. All odling sker enligt ekologiska principer, spontnjäsning och minimalt tillsättande av svavel. Eller som Nadia själv uttrycker det "Not add too much and not to take away".
Vino Rosso är hennes enklaste vin. Detta är deras "Vino da tavola". Det ska drickas ungt och det ska drickas till maten. Fast jag kan visst dricka det utan några som helst tillbehör, så gott är det faktiskt.
Från början var det inte meningen att det skulle säljas. Familjen drack det. Man gav bort en del flaskor till vänner och bekanta. Och så hade Nadias make det som husets vin på sin restaurang Consorzio i Turin.

Vinet görs oftast på lika delar Barbera och Freisa, men proportionerna har varierat under årens gång. Ibland har någon annan druva adderats, allt för att få vinetpå det viset man önskar.

Det doftar lite försiktigt av röda och mörka bär, lite blommor och någon ört.

Slankt med en viss stramhet och därtill lättdrucket . I munnen är det den unga, friska och lite josiga frukten som vi tar till oss. Här virvlar blåbär, björnbär, hallon och några svartvinbär i en skön harmoni. Lite örter och rosor. En angenäm syra och behagfulla tanniner gör det här visserligen enkla, men ändå ack så goda vinet, till ett perfekt medspelare till husmanskosten.

Betyg 4-

99 DKK fick vi betala hos  Cibi e Vini.

2015 Pinot Noir KatVis

Vid vårt senaste besök i Köpenhamn fick vi med oss hem en flaska Pinot Noir från Sydafrika.
Fabio och Mie på Cibi e Vini hade tillbringat några veckor i Sydafrika och tagit hem några flaskor vin.
Dom tyckte vi borde testa det här vinet på Pinot Noir.

Producent är Fledge & Co. Vingårdarna ligger runt Calitzdrop (mittemellan Kapstaden och Port Elisabeth). Dom producerar 4 vita och 4 röda viner. KatVis som vi dricker den här kvällen är gjort på Pinot Noir till hundra procent. Dom har använt tre olika cloner av Pinot Noir. Vinet har fått ligga till sig i nio månader på 300-liter stora ekfat. Det gjordes runt 4 500 flaskor 2015 av det här vinet.

I den friska doften känner vi röda bär, en del örter och kryddor samt en liten försiktig ton från fathanteringen. Aningens våt jord noteras också.
Så gott som fritt från det rökiga inslaget som så ofta dyker upp i Sydafrikanska viner.

I munnen känns vinet piggt och friskt med en bärsamling av: jordgubbar, lite hallon, körsbär, tranbär samt aningens röda vinbär. Det finns ett finstämt inslag av lite örter och kryddor. Någon lite ton av cederträ. Rakt igenom en bra syra som sällskapar med tanniner som bara lite krafsar i munhålan.
Eftersmaken är medellång.
Kanske kan det utvecklas lite till, men inget jag långlagrar.
Vi gillar det här och dricker det gärna igen. Ännu en flaska från det utmärkta sortimentet hos Cibi e Vini som måste följa med hem vid nästa Köpenhamnsbesök.
Alkoholen ligger på 14%. Vi märker inte mycket utav den.

Betyg 4-