Brunelli april. Ripasso

Ett av årets projekt här på bloggen är att berätta lite vad som har hänt den innevarande månaden på "vår" vingård dvs Brunelli samt att presentera ett av deras viner. Nedan hittar du länkarna till de tidigare månaderna:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano

April har varit en händelserik månad för "vår" vingård liksom för de flesta vinproducenter. Det händer mycket i naturen, väderomslag, vinmässor m m.

Precis i skarven mars april såg det ut så här.

Några veckor senare har naturen bokstavligen exploderat. Den första halvan av april bjöd på riktigt bra väder, men någon vecka senare blev det ett väderomslag som drabbade många utav vingårdarna i södra Tyskland, norra Frankrike och norra Italien. Frost och hagelstormar. De västra delarna av Valpolicella klarade sig bra från från frosten mycket tack vare värmereservoiren Gardasjön. Den beräknas ge ett värmetillskott på +3 grader. Brunellis klarade sig bra från de hagelstormar som drog in. Hagel stora som citroner drabbade en av deras grannar (200 m bort).
Alberto meddelar att i deras vingårdar ser allt mycket bra ut. Vissa sorter verkar bli tidiga och detta är en känslig period i vinrankans liv.

Nu händer det mycket! Den här bilden är tagen i mitten på April. Corvina och några vinrankor Oseleta.
Dessa växer alldeles utanför husknuten hos Brunelli

Under april har det inte bara hänt mycket ute i vingården. Den stora vinmässan Vinitaly har gått av stapeln mellan 9 - 12 april. Mycket förberedelser så klart Att närvara är i det närmaste ett måste för varje seriös italiensk vinproducent. Alberto meddelar också att det knöts många nya kontakter, många besökare i montern och att deras viner mottogs väl.

Här ser vi Brunellis monter.

När den stora vinmässan är över är det bara att ge sig i kast med det dagliga arbetet. Ute på vinfältet har dom bl a Omplantering av Corvina Veronese


Under påsken, berättar Alberto, hade dom väldigt mycket besökare, som kom för att prova viner och så klart även köpa.
Flera av deras viner har etiketterats bl a den nya årgången av Ripasso men även Campo Inferi och Campo del Titari. Årgång 2014 av deras ordinarie Amarone har buteljerats, men den kommer inte att säljas förrän senare i år.
.

Ny etikett på Ripasson

2013 Ripasso Pa´Riondo
Vi har under april ägnat Brunellis Ripasso lite extra mycket uppmärksamhet, Den passade också alldeles utmärkt till flera av de lättare lammrätter som vi åt.

Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%).Dessa har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Efter den andra jäsningen har vinet fått mogna 12 månader på stora ekfat beroende på årgång.

Detta är en Ripasso i en matvänlig stil. Det är också en Ripasso som inte strävar efter att bli amaronelik utan lever på sin egna förmåga och charm.

I doften hittar vi mörka bär, lite örter, kakao och unset vanilj.
Ingen sötsliskig inställsamhet utan mer försiktig och dragning åt det eleganta.

I munnen är den hyfsat lättsam med bra tryck i de mörka bären läs körsbär, björnbär, blåa plommon och aningens svarta vinbär. Lite örter och kryddor kan vi notera. Behagful syra och smånätta tanniner som bjuder på ett fint och försiktigt motstånd i gommen. Eftersmaken är medellång och där får bären sällskap med lite kakao, espresso och aningens vanilj.
Vi gillar den här Ripasson och den stilen den går i. Vi tycker om de Ripasso som inte försöker bli åt amarone-hållet utan nöjer sig med att vara just en Ripasso och leva på sin egna charm: fin frukt, lättsamma tanniner och inte så tunga utan mer eleganta.

Betyg 4-

Vår flaska är privatimporterad. Vi betalade 11 euro på plats. Det tillkommer frakt och svensk alkoholskatt så priset blir då närmare 150 kr. Den finns i beställningssortimentet och då är priset 202 kr.

Acusp en Spansk Pinot Noir.

Aprils vin på forumets finewines projekt "Låt oss dela en pava över nätet" har varit Castell d´Encus Acusp.

Castell d´Encus är ett sidoprojekt som Raul Bobet driver. Han är kanske mer känd för sina viner från Priorat under namnet Ferrer Bobet. Vintankar har bara smakat det något billigare vinet Vinyes Velles bl a årgångarna 2007, 2008 och 2011. Vi har gillat alla tre årgångarna. På tur står det lite mer exklusiva Selecció Especial
2001 förvärvades egendomen och Raul Bobet började omgående plantera bl a Pinot Noir, Merlot,Cabernet, Sauvignon, Cabernet Franc, Syrah, Riesling, Semillon, Sauvignon Blanc m fl. Castell d´Encus ligger i området Costers del Segre i Katalonien i kanten till de spanska Pyrenéerna. Vingårdarna ligger på 850 till 1000 m höjd över havet, vilket innebär stora temperaturvariationer mellan natt och dag. I området är nederbörden liten och jorden fattig på organisk material. Allt sammantaget utgör en grogrund för att kunna tillverka vin av hög kvalitet. Det är väl därför som det redan på 1100-talet tillverkades vin här.

Jäskar uthuggna direkt i stenen. Dessa används än idag.
Bilden är kopierad från deras hemsida.

Acusp är gjort på Pinot Noir till 100%. Odlingen sker efter Organiska principer. Vinet har delvis fermenterat i stenkaren. Ingen filtrering. Vinet har tillbringat en tid (oklart hur länge) på franska ekfat, varav 50% nya.

Färgen går i en granatäppelröd ton. Helt transparent.
Doften domineras av röda bär med inslag av våta stenar, små nätta kryddor och någon liten blommighet.

I munnen är det ett slankt vin med en bra syra och med tanniner, som smånafsar. Relativt lättdrucket, men ändå charmigt. I smaken återkommer de röda bären i form av hallon, lingon, tranbär och jordgubbar. Här finns gott om steniga mineraler. Eftersmaken är av medellängd. Här dyker det upp inslag från ekhanteringen. Vinet lämnar en liten bitterhet som tar ner helhetsintrycket något.

Betyg 3++

Inte var dag som Vintankar dricker en spansk PN. Detta är ju lite av tjusningen med "Låt oss dela en pava över nätet". Det blir hela tiden nya upplevelser och väldigt ofta viner som annars inte blivit prövade.

2011 Deusyls

Härom veckan drog vi korken ur vår sista flaska Deusyls. Detta är ett vin som vi hyllat ett flertal gånger bl a 2007, 2008 och 2011. Dessvärre finns det inga nya årgångar, för tillfället, av det här läckra vinet på Systembolaget.

Producenten La Pèira en Damaisela håller till i Tersasses du Larzac i Languedoc. Dom har blivit kända för sina röda viner, som även Vintankar har hyllat. Här kan du läsa om Les Obriers och Las Flors. Deras toppvin La Pèira drack jag för första gången för snart en vecka sedan. En sällsam upplevelse och kommer i ett blogginlägg inom de närmaste dagarna

Deusyls är deras andravin bland de vita. Det är gjort på Viognier, Marsanne och Rousanne. Det har under en kortare period legat på barriquer.

Doften är stor och har en tydlig ton av kaprifol, lite lime, örter och tropiska frukter. Alldeles på sluttampen kommer en antydan om honung. Allt känns igen från tidigare gånger vi öppnat en flaska Deusyls.

Smaken är stor och komplex samtidigt som den också är elegant. Alla dessa smaknyanser ligger som lager på lager. Det börjar med lite limetoner, som övergår i en syrlighet från såväl röda som gröna äpplen. Därpå följer en finstämd ballad av sydfranska örter tätt följd av ett knippe exotiska frukter. Det hela landar i en läcker eftersmak av steniga och kalkiga mineraler som förstärkts med tropiska frukter och honung.
Kanske har syran blivit lite tamare mot tidigare gånger vi druckit 2011:an. Ingen fara så här långt, men den som har flaskor kvar ska nog testa av en flaska ganska snart.

Betyg 5-

Vår flaska köptes på SB för några år sedan och priset var då drygt 300 kr.

Amarone 2012. Allegrini och Zenato

Den stora årgången 2011 fasas ut och ersättes av 2012 på Systembolaget. Vintankar har den senaste tiden, till diverse CL-matcher, avnjutit två trevliga amarone från just 2012. Båda är så klart väldigt unga och behöver en ordentlig luftning. Det senare betyder att flaskan hälls upp på karaff och får står så i minst tre timmar innan den serveras. Vintankar dricker ofta sin amarone under två dagar. Halva flaskan dag ett och den andra halvan dag två. Vi häller då upp två glas som får stå och lufta sig i cirka tre timmar innan domaren visslar i pipan.

Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Två amaronevarianter, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner finns i deras portfölj. Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).
Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010 och 2011.
När vi häller upp vinet i våra glas får vi en alldeles tydlig ton av alkohol som slår emot oss. Två timmar senare, då domaren blåser för avspark, har mycket vädrats bort, men helt försvinner inte tonen av alkohol. I doften noteras mörka bär främst körsbär, jord och läder samt lite torkad frukt (inte så mycket russin). Dag två har det blivit mer tryck i dofterna.

Den första kvällen känns vinet lite knutet trots de två timmarna i glaset. Ju längre kvällen går desto mer bjuder det upp. Det är samma visa med alkoholen. Den är alldeles påtaglig i början. Dämpar sig något efterhand, men det är egentligen kväll 2 som vinet lugnat ner sig.
Visst är det ungt och visst behöver det tid på sig, men här finns redan nu en hel del läckra attribut. De söta mörka körsbären sitter som de ska likaså en tydlig kompott på torkad frukt. Inslaget av örter, kakao och lakrits är angenämt. Den fina friska syran tillsammans med tanninsinslaget sätter vi på pluskontot.
Eftersmaken är lång på sedvanligt amaronevis. Här finns ett läckert litet bittert avslut som för våra tankar till riktigt mörk choklad och körsbärskärnor.
Jodå det här är en klassamarone som behöver något eller några år i källaren för att komma till sin rätt.
Årgång 2012 upplever jag som aningens svagare än både 2010 och speciellt 2011. Ett av plustecknen bakom fyran faller bort.
Betyg 4+
Priset på "Bolaget" är 399 kr.

Allegrini är en av de stora producenterna i Valpolicella. Det är också en av de första Amarone som jag fastnade för. Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp årtal: 2000 2003 2006  2007 2009
Druvmixen är: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och  5% Oseleta. Druvorna får lufttorka i 4 månader. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet lagrats i 18 månader på nya små franska ekfat. Därefter i 7 månader på gamla stora ekfat och slutligen 14 månader på flaska.

Precis som med Zenaton finns här en påtaglig ton av alkohol då vi häller uppvinet i våra glas. Tre timmars luftning gör susen och alkoholen tonas ner väsentligt, men riktigt helt vill den inte försvinna.
Doften är stor och rätt så kraftig, men går aldrig över gränsen att bli övertydlig eller bombastisk. Vi hittar mörka bär, lite katrinplommon, örter, kryddor, läder, cederträ och någon liten blommighet. Rätt så komplex och inte utan elegans.

Allegrinis amarone har alltid en viss stramhet, särskilt som ung. 2012:an utgör inget undantag. Den är därför många gånger hyfsat matvänlig. För att vara en amarone. I munnen är det den mörka frukten med körsbär, björnbär och aningens svarta vinbär som vi främst noterar. Lite knutet upplever vinet.
Det finns ett spritigt inslag som i början är väldigt påtaglig, men dag två reducerats ordentligt, även om det inte försvinner helt. Örter, lite kryddor och kakao kan vi också notera. Syran ger vinet en bra friskhet. Tanninerna tar för sig lite mer än vad de vanligtvis gör i en amarone. Eftersmaken är lång med torkad frukt, söta körsbär och lite espresso. Avslutet har den där lilla bitterheten som vi förknippar med riktigt mörk choklad.

Detta är en ung amarone som behöver lite tid på sig för att riktigt komma till sin rätt. Mina kvarvarande flaskor ska få ligga åtminstone två år innan någon korkdragning. Jag tror på en bra utveckling.

Betyg 4 +

Priset på "Bolaget" är 449 kr. Det verkar finnas en hel del flaskor lite här och där i landet.

Påskalammet och Chateauneuf-du-Pape (Mas de Boislauzon Tradition)

Veckan efter påsk har varit fylld av deklarationer och bokslut. Bloggandet har fått vila några dagar. Vi bloggar oss nu så sakta ikapp. På påskdagen hade vi några goda vänner på besök. Hustrun hade gjort en lammstek på maronanskt vis inspirerad av det här receptet. Det hela blev mycket lyckat.

Ur källaren plockade jag upp en av mina favoriter från Chateauneuf-du-Pape. Parker klämde ju till med hela 100p på storasyskonet (Cuvée de Quet) från året 2007. Vi dricker ikväll det något enklare Tradition från 2009.
Familjen Chaussys egendom ligger i den norra delen av Châteauneuf-du-Pape. Dom blev under 2012 certifierade som agriculture biologique.
Druvblandningen är 70% Grenache, 15% Mourvedre och  15% Syrah. Hälften av druvorna har legat på cement tank och den andra hälften på vanliga fat (foudres).

Vi har tidigare druckit och skrivit om följande årgångar: 2007, 2009, 2010 och 2012

Doften är stor och utstrålar solvarm frukt, provencalska örter, svartpeppar, pinjeträd, rått kött och rökt charkuterier.
Mycket angenämt och får oss att längta efter en cykeltur i Provence.

I munnen är det ordentligt tryck i den mörka frukten. Den ungdomliga frukten vi kände, då vi första gången drack det här vinet (snart fem år sedan), har ersatts av en mer mogen frukt, men ändå behållit stora mått av sin friskhet.

Här finns ett överflöd av solmogna björnbär, skogshallon och riktigt mörka körsbär. Ett fint knippe örter i en liten pepprig stil ger tillsammans med inslaget av pinjeträd en förnimmelse av ett solvarmt Provence. Tonerna från råbiff och järnaktiga mineraler dyker upp efter en liten stund. Eftersmaken är lång och komplex. Vi hittar en viss blommighet(violer), en del lakrits och aningens kakao. Tanninerna finns där. Visst nafsar dom en del, men har rundats av mot hur vi upplevde dom förra gången.
Även om vinet är alldeles charmant idag tror vi att det har mer att ge.
Betyg 4+
Vår flaska köptes en gång i tiden på SB för 249 kr. Idag är priset runt en tjuga högre för årgång 2013.















j

Sonens födelsedag betyder hummer och Gosset Grand Rosé. Påskafton betyder lamm och Priorat.

På påskaftonen firade vi sonens 29-årsdag. Lockar man med hummer och Gosset Grand Rosé är han aldrig svår att övertala att fira dagen med sina föräldrar.

Vi gjorde en  hummersallad inspirerad av Ulf Wagner på Sjömagasinet.
Vi gjorde så här:
Bryn pinje- och pistagenötter i varm panna tills de får färg. Knaperstek baconet och låt det rinna av. Blanda allt.
Blanda lök, senap och ägg i en mixer. Kör in oljorna droppvis och till sist parmesanosten. Smaka av med salt och peppar för att till sist tillsätta gräslöken.
Ta köttet från två kokta humrar, delade och rensade. Ta vara på innehållet i skölden och glöm inte att rensa klolederna också. Blanda tillsammans med salladssorterna samt nöt-, bacon- och russinmixen. Dressa till sist med såsen.
Källa: recept.se

Gosset Grand Rosé år vår favorit bland roséchampagnerna. Vi lät oss för flera år sedan inspireras av bloggen winepunk, där rådet var att inköpa några flaskor varje år och endast konsumera en det inköpta året. Resterande flaskor drickes sedan en om året. Gosset Grand Rosé är ju ingen årgångschampagne så man måste själva märka flaskan med inköpsåret. Påskaftonens flaska inköptes 2015.

Gosset anger på sin hemsida att Grand Rosé görs på lika delar Chardonnay och Pinot Noir. I de 50% Pinot Noir ingår 8 % rött vin. På importörens hemsida anges 56% Chardonnay och 44% Pinot Noir.

Doften har en fin liten blommig inledning, men rätt snart är de de röda bären, främst jordgubbar som tar över. Här finns en härlig ton av daggvåt grusgång, röda äpplen och någon citrusfrukt. Vi anar oss också till lite snäckskal och brioche.

I munnen är det en härlig friskhet och nästan lite krispigt med massor av röda bär läs smultron, jordgubbar och några enstaka hallon. En finstämd syra signalerar röda äpplen.
Det är en komplex smakpalett. Vi upptäcker nästan hela tiden nya nyanser: steniga mineraler, en lätt nötighet, mariekex, citrus, gula plommon. Eftersmaken är lång och ljuvlig och avslutas med lite blodgrape.

Ruggigt gott.
Betyg 5-

På "Bolaget" kostar den 497 kr.

Lite senare på kvällen grillade vi ett gäng lammkotletter. Vi drack till detta ett vin från Priora

Producent är Terres de Vidalba. Vi befinner oss i Priorat, ett allt populärare vinområde, beläget i provinsen Tarragona  i Katalonien. För att vara mer exakt i närheten av byn Poboleda i dalen Barranc de la Bruixa ligger den här 11 ha stora vingården på dryga 400 meters höjd över havet.
Vinet är gjort på Garnacha Negra 30%, Syrah 35%, Cabernet Sauvignon 30% och Merlot 5%. Druvorna jäses var för sig. 25% i öppna 500 liters fat och resten i rostfria ståltankar. Vinet lagras sedan mellan 14-18 månader i lätt rostade franska ekfat (Allier), varav 20% är nya.
Buteljering sker utan vare sig klarning eller filtrering.
Det görs runt 10 000 flaskor årligen av det här vinet.

En doft av mörk frukt, örter, charkuterier, balsamico, läder och tobak får oss omgående att le igenkännande. Ja men det var ju så här trevligt Tocs doftade förra gången vi drack en flaska.

I munnen är det både elegans, komplexitet och harmoni över smakpaletten. Visst har tanninerna mjuknat något sedan senast (två år sedan), men inte mer än att de bjuder ett hyfsat motstånd. Frukten står i centrum med hallon, björnbär och mörka körsbär. Örter och kryddor tar sin plats. Friskheten är påtaglig genom den hypertrevliga syran.
Eftersmaken är rejält lång med mera frukt och kryddor, men också tillskott av sötlakrits och aningens kakao.

Vinet är helt på topp just nu. Håller sig nog så här ett par år till, men utvecklas knappast mer. Å andra sidan när det är så har gott finns inget skäl att invänta mer utveckling.

Betyg 4+

På SB:s hemsida lyser texten röd "Tillfälligt slut hos leverantör".

2007 Barolo Seraalunga D´Alba, Fontanafredda

Den senaste veckan har varit fylld av frostnätter och isande vind på dagarna. Braskaminen får bekänna färg även under den andra halvan av april.
Ur källaren tog vi upp en Barolo från 2007.

Fontanafredda är en av de stora producenterna i Piemonte.
Ägorna ligger i Serralunga d'Alba i regionen Piemonte. Totalt äger man 100 hektar vingårdar.
Druvorna till den här Barolon kommer så klart från deras egna ägor i Serralunga. Efter vinifieringen får vinet ligga i cirka ett år på Franska barriquer, därefter tappas det över på Franska Bottis (2 000 liter stora), där det ligger i ytterligare 24 månader innan det tappas på flaska.

I doften hittar vi röda bär, kryddor, nypon, viol och rosor samt någon lite ton av tomatpuré. Trevlig och tydlig inte det minsta framfusig.
Det här är väl ingen Barolo som ska långlagras, men 2007 känns helt på topp just nu. Friskheten är stor, tanninerna smånafsar på ett ytterst trevligt sätt. I gommen är det mogna körsbär, tranbär, några hallon, nypon och lingon som vi först av allt noterar. Strax därpå ett mindre knippe örter samt ett försiktigt inslag av rosor och violer. Eftersmaken något längre än medel och då får vi lite kola, någon sötlakrits bit samt en chokladbit med hög kakaohalt.

Inte alls så tokigt. En bra medspelare till diverse kötträtter.

Betyg 4-

På "Bolaget" är det årgång 2012 som gäller. Priset är 249 kr.

2010 Dolcetto, Roagna

En druva som jag tycker är underskattad är Dolcetto.  Jag tycker den ofta gör sig väldigt bra till lite rustikare rätter och inte minst den svenska husmanskosten.

Det finns många bra viner gjorda på Dolcetto, men en av våra favoriter är Roagnas version.
Vi drack den för snart tre år sedan och då tyckte vi så här. Andra viner på Dolcetto som vi skrivit om och gillat är Elio Sandri, San Fereolo och Pecchenino, Podere Luigi Einaudi och Fratelli Revello.

Roagnas Dolcetto kommer från gamla vinstockar, som har en snittålder på 35 år. Vingårdarna ligger i Pajé i Barbaresco. Druvmusten har fått jäsa på gamla ekfat och macerera i 20-30 dagar.

Trots sina sju år finns här en friskhet som imponerar. I doften hittar vi syrliga körsbär, röda vinbär, några droppar mosade hallon, regnvåt jord och aningens läder. Efter en stund i glasen dyker det upp lite mörkare bär typ svarta vinbär skogsbär, något vi inte noterade för tre år sedan.

I munnen är det ett slankt, friskt och matvänligt vin. Här finns en viss stramhet, men tanninerna har mjuknat något på de tre år som gått sedan vi senast drack det. Till en början är det röda, syrliga bär som dominerar, men precis som i doften tillkommer lite mörka bär efter en stund i glasen. Syran är distinkt och tar plats, men lugnar ner sig ganska omgående. Eftersmaken något längre än medel och i den återkommer de röda och lite mörkare bären fast nu i sällskap med några nypor örter, aningens lakrits och en hyfsad mängd krossade körsbärskärnor.
Det här vinet är nog bra nära sin topp. Vi gillar vinet skarpt även i den här lite mognare fasen.

Betyg 4

Inga viner från Roagna är för tillfället tillgängliga hos Systembolaget. En sökning på Systembolaget visar att dryga 30 renodlade viner på Dolcetto finns tillgängliga, dock endast två i det ordinarie sortimentet.

2007 Amarone, Roccolo Grassi

Ett av det här årets vinprojekt är ju att testa av de 07:or vi har i källaren. Till veckans CL-fotboll var det Roccolo Grassi som fick läggas under luppen. Redan nu kan avslöjas att det var en sagolik vinupplevelse.
Så här lång har det blivit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888, Costasera Riserva , Bertarole och Allegrini, Casadei Bepi (Viviani), Vaio Armaron och Marion.

Ni som följer bloggen vet att Roccolo Grassi är en av våra absoluta favoriter. Självklart fanns dom med på min  Tio-i-Topp-lista. I maj 2015 var jag med om en middag och provning av deras viner på Enoteca Valpolicella i Fumane, som överträffar det mesta och bästa i Valpolicella.

RG använder i stort samma blandning av druvor vare sig dom gör Amarone, Superiore eller Recioto. Mixen är Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) och Croatina (5%). 
Urvalet av druvor till amaronen görs med största noggrannhet. Det är endast de absolut bästa druvorna som väljs. Dom torkas sedan i cirka 90 dagar. Efter vinifieringen har vinet fått ligga drygt två år på 225-liters ekfat.

Doften är fylld av en angenäm arom av mörka körsbär, torkad frukt, lite kakao och några små nypor örter. Den är stor och tämligen kraftfull och väldigt stilfull och elegant. Den lovar mycket!

Det doften lovar uppfyller den i smaken med råge. Precis som med doften finns här både kraft och elegans. Det börjar med en fin bärsamling, där de söta mörka körsbären har sällskap med björnbär, lite hallon och en god mängd blåa plommon. Den torkade frukten är på plats med någon liten russinton, men framför allt är det fikon, dadlar och katrinplommon som känns. Inslaget av örter är påtagligt. Tanniner finns där och bjuder ett litet försiktigt motstånd. Syran gör sitt för att ge vinet friskhet. Tanninerna och syran ger RG:s amarone en ryggrad som vi gillar.
Sist men inte minst är eftersmaken fullständigt formidabel men sin mörka frukt med en liten restsötma, som kombineras med en bitterljuv ton av mörk kvalitetschoklad, krossade körsbärskärnor, någon liten sötlakrits bit och torkad frukt.
Gott så in i bänken. En Amarone helt på topp. Den klara säkert flera år till, men är enastående god just nu på tioårsdagen. Du som har 2007 hemma får rådet att testa en flaska i närtid. Den som bara har en flaska kvar, så vete katten om jag inte skulle öppnat den vid något speciellt tillfälle under 2017.

Betyg 5. 
Vår flaska privatimporterades under 2012. Vi betalade då 47 euro + svensk alkoholskatt.

Champagne Charles HeidsieckBrut Réserve på halvflaska

I fredags hade vi en fantastisk vårdag. Sol, svag vind och en eftermiddagstemperatur upp mot 16 grader. Det blev så klart lite arbete i trädgården med att iordningställa drivbänken, växthus mm.
Det säkraste av alla vårtecken är när sädesärlan anländer.

På mitten aningens till höger kan man skymta sädesärlan

Ett lika säkert vårtecken är när hustrun och jag på eftermiddagen kan sätta oss på kyrkbänken (jo faktiskt en kyrkbänk från Asby Missionshus) och avnjuta ett glas champagne.
Fast just i fredags var det svårt att riktigt njuta efter det hemska terrordådet i Stockholm. Tankarna fanns på annat håll.

Vi köpte tidigt på året ett gäng halvflaskor(37,5 cl) champagne från Franskavinlistan. Producent är Charles Heidsieck. 1851 när Charles-Camille var 29 år startade han verksamheten. Han nådde snabbt stora framgångar i såväl USA som i Frankrike. Efter lite olika turer ingår numer Charles Heidsieck i EPI-gruppen. Charles Heidsieck äger runt 30 ha vingårdar i Ambonnay, Bouzy och Oger, men köper även in ansenliga mängder druvor från kontrakterade odlare.

Detta är deras årgångslösa Brut Réserve. Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall åren 2010-2012. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen.
De 60 procenten från de senaste åren består av lika delar Pinot Noir, Pinot Meunier och Chardonnay.
Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. Här har endast Pinot Noir och Chardonnay använts.
Genom att använda en hög andel reservin skapas en champagne med djup och komplexitet.

Visst märks det redan i doften, där vi känner en fin brödighet, parad med nötter, solmogna gula stenfrukter, lite äpplen och lättrostade mineraler. En aningens gnutta krut kan också noteras.

I gommen  är det en mycket frisk och komplex champagne. En ordentlig syra, men ändå inte mer än att den känns mycket drickvänlig idag.
Här finns både röda och gula äpplen, lite grapefrukt, gula plommon, någon liten ört och några större nypor mineraler (sten och kalk). Eftersmaken är något längre än medel och här kan vi känna aprikoser, nektariner, lite rostat bröd och nougat.
Alldeles i slutet finns en fin ton från blodgrape.

Så gott. Elegans, balans och komplexitet. Samtidigt drickvänligt och lite törstsläckande.

Betyg 4+

Vi betalade 189 kr per halvflaska (37,5 cl).

2015 SP68 Bianco, Occhipinti

Gårdagens inlägg handlade om Arianna Occhipintis Frappato. Idag blir det några rader om hennes vita vin SP68.

Vinet är gjort på druvorna Albanello och Zibibbo (Moscat d´alessandria). Dom har växt på 280 m höjd och stockarna är runt 15 år gamla. Naturligtvis är druvorna organiskt odlade. Vinet har legat sex månader på cement(betong)-tankar  och en månad på flaska innan det släpps ut på marknaden. Vinet är ofiltrerat.

Färgen har en ljus bärnstensfärgad ton.

Doften är stor och med en mycket aromatisk ton. Här vimlar det av intryck. Det första vi kommer att tänka på är jasmin och kamomill, men visst citrus, fläder, tropiska frukter, lite honung och massvis av mineraler. De senare har stendamm, skolkrita och viss vulkanaktiga inslag.

I munnen känns det lätt, fruktigt och kryddigt. Vi känner en massiv matta av diverse smaker: citrus, gröna äpplen, fläder, tropiska frukter, kryddor, örter och gott om mineraler. I bakgrunden finns hela tiden denna blommiga ton, som vi noterade i doften. Syran är ordentlig, vilket ger vinet en bra friskhet. Eftersmaken är något längre än medel och där återkommer den tropiska frukten tillsammans med aningens honung och lätt krutiga mineraler

Visst tusan är det gott. Alla dessa smaker har Arianna Ochipinti lyckats balansera och få ihop till en harmoni av förförande toner.

Betyg 4

Min flaska är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 135 DKK. Nu är den slutsåld, men jag tror att de nya årgångarna kommer om några månader. På Systembolaget finns endast den röda varianten av SP68.

2012 Frappato från Occhipinti

Det har gått några år sedan vi drack vårt första vin (Frappato 2010) från den sicilianska producenten Arianna Occhipinti. Vi blev ögonblickligen förälskade och har sedan dess köpt de nya årgångarna. Vi passar på att fylla på vårt lager med hennes viner och olivolja, då vi besöker Köpenhamn. Det är hos den gemytliga mat och vinbutiken Cibi e Vini som vi hittar Occhipintis produkter.
Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010, 2011, 2012 och 2013. Det har gått två år sedan vi drack 2012, så hög tid att göra ett återbesök.
Förutom Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Producent är Arianna Occhipinti. Vi befinner oss på Siciliens sydkust nära byn Vittoria.
Här odlas det i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Du som vill veta mer om Ariana Occhipinti hittar detta på deras engelska hemsida.

Vinet är uteslutande gjort på druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slovensk ek. Vinet är ofiltrerat.

Det finns något i färgen som alltid fascinerar mig. Jag tror det är den värme som finns i den röda nyans som för mig betyder fullmogna lingon.

Ingen stor svulstig doft utan mer försiktig, men ändå väldigt tydlig. Här finns en fin samling röda bär såsom hallon, tranbär, ljusa körsbär och lite lingon. En god portion kryddor, lite stendamm och skolkrita. I bakgrunden finns en diskret ton av sommarrosor.

I munnen är det ett slankt, friskt och ett lite småstramt vin. De röda bären från doften återkommer i smakerna. De mineraliska inslagen är påtagliga med både steniga och vulkaniska toner. Några nypor örter. En ordentlig syra och gott om tanniner, men balansen med frukten, örterna och mineralerna gör att Frappato 2012 är redigt tillgänglig och läcker just nu. Hyfsat lång eftersmak med lite citrus, lakrits, mera mineraler och röda bär.
Drickes väldigt bra nu!!

Betyg 5-

2007 Amarone, Marion

Marion är en producent som jag har ett gått öga till. Jag besökte dom på våren 2011 tillsammans med Club Amarone. Naturligtvis blev det ett blogginlägg.
Jag gillar deras IGT-viner på druvorna Teroldego och Cabernet Sauvignon, men även deras Superiore håller hög klass. För att inte tala om deras Amarone, som finns med på min Tio-i-Topp-lista.
Marions vingård liger i dom östra delarna av Valpolicella närmares bestämt i kommunen Marcellise. Familjen Campedelli köpte vingården 1988. Den omfattar 8 ha. Ett omfattande renoveringsarbete drogs igång och nya vinstockar planterades. Till en början såldes druvorna till "Cantina Sociale di Colognola ai Colli". I mitten på 1990-talet började dom göra vin under eget namn. Idag är det Stefano med hustrun Nicoletta och brodern Marco som driver verksamheten.

Druvsammansättningen är Corvinone 45%, Corvina gentile 25%, Rondinella 20% samt 10% av Croatina och andra druvor.
Jäsning sker under 40-50 dagar och därefter tappades vinet upp på 225 liters fat av slovensk ek, där det lagrades i ca 36 månader. Ytterligare lagring på flaska i tolv månader innan det släpptes ut på marknaden.

Idag presterar Marions Amarone 2007 på topp. Mycket bättre än så här kan det inte bli. Vansinnigt gott helt enkelt.
Det har gått ett par år sedan jag senast drack en 2007:a. Vinet känns nu moget med ordentligt tryck i doft och smak, men har ändå behållit sin elegans

Doften är stor och kraftfull packad av solmogen mörk frukt allt från körsbär till björnbär. Det typiska Marion-inslaget av jord och skogssvamp finns där, men i mindre omfattning än jag noterat tidigare.

I munnen återkommer de söta mörka körsbären nu tillsammans med blåa plommon, björnbär, blåbär och en hyfsad portion torkad frukt. Det finns en liten servil ton av ljusare bär i bakgrunden. Här finns också ett påtagligt inslag av kryddor främst svartpeppar och kanel. Syran ger fortfarande vinet friskhet, medans tanninerna nu är alldeles sammetslena
Eftersmaken är gigantisk. Visst finns de söta körsbären där, men den torkade frukten (fikon, dadlar, russin) viker nu ut sig ordentligt. Lakrits, espresso, mörk choklad och körsbärskärnor bildar ett härligt lite bitterljuvt avslut.
Hustrun och jag nickar åt varandra och menar "Så här underbart kan bara en amarone bli".

Det här är ett vin som kan vara svårt att para ihop med mat. Lite hårdost räcker. Ett kontemplationsvin eller konversationsvin om man så vill. Så klart idealisk till en CL-match.

Du som har årgång 2007 hemma får rådet att öppna en flaska i närtid. Visst kommer den att hålla sig så här i ett par år, men bättre blir den inte. Och just nu är det inte många amarone som slår Marion 2007.

Betyg 5

På Systembolagets beställningssortiment är det 2012 som gäller till 668 kr. Min flaska privatimporterades under 2011 till priset 49 euro.

2009 Vaio Armaron

När jag i slutet på mars skrev ett blogginlägg om Vaio 2007 upptäckte jag att jag ännu inte provat årgång 2009 av denna favoritamarone. Det finns några flaskor i källaren så det var enkelt åtgärdat.

Ni som följer bloggen vet att Vaio är en av Vintankars absoluta favoriter och att de flesta årgångarna på den här sidan milleniumskiftet är provade. Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993, 1997, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007,  2008 och 2011. Nu några tankar om 2009. Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio.

Druvmixen verkar vara densamma som tidigare år dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Den klassiska blandningen och med en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.
Druvorna växer på vingårdar belägna på Serego Alighieris ägor i den lilla byn Gargagnago (några mil rakt västerut från Verona)

Dag ett (torsdag) häller jag upp två glas som får stå och lufta sig i dryga två timmar. Vinet bjuder omgående upp och känns väldigt tillgänglig. Det växer sedan hela kvällen.
Knappt halva flaskan får stå lite svalt med korken på och dricks inte förrän på söndagskvällen dvs tre dygn senare. Nu får det så klart ingen ytterligare luftning. Det är minst lika bra den här kvällen till Mästarnas Mästare som det var på torsdagskvällen.

Doften är packad med mörk frukt, lite örter, en del torkad frukt och fina inslag av kakao och hemgjord kola. Stor och elegant på en och samma gång.

I munnen är det en ung amarone med bra friskhet och där de söta, mörka körsbären omgående dominerar smakintrycken. Efterhand får vi blåa plommon, björnbär, några små nypor örter, en hel del kakao, katrinplommon, någon liten russinton och fikon. Eftersmaken är bara sååå lååång med mera söta körsbär, torkad frukt och den bitterljuva tonen från riktigt mörk kvalitetschoklad.

Betyg 4++

Jag drack Vaio 2007 för någon vecka sedan så det blir naturligt att jämföra dessa. 2009:an är inte lika mogen och drickklar, men får den bara en ordentlig luftning så levererar den en stor amaroneupplevelse. 2009 kommer att utvecklas bra de närmaste åren. 2007 ligger steget före i mognadsgrad och är helt sagolik just nu.
Den som har många 2009:or får rådet att stämma av läget under 2017. Den som endast har en flaska från året 2009 får rådet att invänta 10-årsdagen.
Väljer du att i närtid dricka 2009 så lufta den bortåt tre timmar, så blir det trots sin ungdomlighet en stor amaroneupplevelse.

Postgatan i Kalmar. En restaurang av mycket hög klass.

Hustrun och jag skulle till Öland för att fira födelsedagar. Två av hustruns syskon fyllde år. En 60 år och en 50 år. 50-åringens hustru fyllde också 50, så vi vart bjudna på ett 160-års kalas.

Vi åkte ner till Kalmar en dag i förväg. Bokade in oss på Stadshotellet samt beställde bord  på Postgatan.

Vi började som så ofta med att beställa ett glas champagne. Vi valde Frasiga rotfrukter med gräddfil som tilltugg. Ingen liten dutt utan ett rejält glas med champagne serverades vi. Blanc de Blanc 2008 från Legras & Haas. I ett alldeles underbart skick just nu. Läckra brödiga toner tillsammans med röda äpplen, gula stenfrukter, någon liten citrus och härliga steniga mineraler. I avslutet unset honung.
En perfekt start på kvällen.
Betyg 4+

Den vänstra bilden är min förrätt
Tartar på dovhjort - rödbeta i flera texturer - tryffel - äpple - timjan
Den högra hustruns
Anklever au torchon - briochekrutong - aspic - palsternacka - nypon

Två alldeles enastående starters. Välsmakande och fina smakkombinationer

Råbiff på oxinnanlår - gruyereost - dragonmajonnäs - syrlig champinjon - konjak - postgatans pommes frites
Confiterat anklår - ljummet skum på bacon och brynt smör - friterad lök - picklad endive - sauce aigre doux

Våra huvudrätter var gudomliga. Hustrun påstår att hon sällan eller aldrig ätit en bättre råbiff. Själv ställde jag mig upp och gjorde vågen över det confiterade anklåret. Matkonst i den högre skolan.

Jag hade fått rådet att be om den större vinlistan. Det fanns mycket trevligt att välja bland Vi valde ett rött vin på druvan Poulsard. Faktiskt första gången vi dricker ett vin gjort på denna druva. Producent är Jaques Puffeny. Vår sommelier berättar att han är en legendar i Arbois i norra delen av Jura, men som nu pensionerat sig. Ingen av hans barn har  haft intresse att fortsätta hans livsverk. Numer leasar han ut vingårdarna till Marquis d´Angerville. Postgatan lyckades komma över ett gäng flaskor från de två sista årgångarna (2013/2014) av det här vinet.

Det är första gången vi dricker ett vin på druvan Poulsard. Och vi faller pladask. Gott, charmigt och matvänligt.
Färgen är av en ljusare rubinröd ton. Visserligen med en viss grumlighet, men ändå transparent.
I doften är det initialt de röda bären som dominerar. Strax därefter kommer steniga mineraler, lite rosor och någon liten touch av våt jord.
I munnen är det slankt, med en viss stramhet och ändå väldigt lättdrucket. Här finns en ljuvlig röd bärkompott av jordgubbar, lingon, körsbär och tranbär. Lite örter och kryddor. Ett icke föraktligt inslag av mineraler. Det finns en trevlig och bra syra. Tanniner som vet att uppföra sig och ändå bita till. Medellång eftersmak med mera röda bär och någon liten blommighet.
Bara så gott.
Betyg 4+

Medans vi sitter där och njuter av vår mat kommer
Postgatans trevlige sommelier Robin Bergvall fram och undrar om vill smaka på ett glas Bourgogne. Så klart vill vi det.
Vintankar är ju ingen Bourgognefantast, men visst smakar det här mera. Röda bär och kryddor. Fin friskhet och visst bjuder det upp.

Till dessert valde jag "Choklad på flera sätt" och hustrun "Dagens bakverk". Min dessert var alldeles strålande. Hustrun tyckte hennes "Bakverk" var helt OK, men inte den rätt från den här kvällen som hon särskilt kommer att minnas.

En Auslese från 2005. Friskhet och sötma. Här finns en tilltalande fruktighet med passionsfrukt, mogen persika, lite citrus, någon torkad frukt och unset honung i avslutet.

Helt underbar!!

Vi avslutar med kaffe och något som ska hjälpa matsmältningen att få fart. Hustrun gillar vanligtvis inte sådana här saker, men aprikosen föll i god jord. För egen del blev det en Marc. Riktigt bra sådan med ordentligt bett.

Vi summerar det här som en helt otroligt bra kväll. Jag minns inte namnet på vår kvinnliga servitris, men hon hade förmågan att få oss att känna oss speciella. Sommelieren Robin presenterade vinerna på ett trevligt sätt. Stannade upp vid vårt bord då och då och inhämtade våra reflektioner. Att vi sedan blir bjuden på ett glas Bourgogne är så klart en bonus. Deras gedigna och intressanta vinlista är en stor tillgång. Slutligen köket. Magiska rätter. Våra stora komplimanger för fantastisk mat. Postgatan rekommenderar vi alla som är i närheten av Kalmar att besöka. Definitivt värd en omväg.