2009 Casa Vecie, Brigaldara

Vi fortsätter vår botanisering bland Amarone-viner från årgången 2009.
Det var ett år då väderförhållandena var gynnsamma i Valpolicella, även om skörden blev något mindre än 2008, så visade vinerna sig hålla en hög kvalitet. Skörden startade lite tidigare än brukligt. Det kom också mycket lovord från producenterna och vinjournalister. På senare tid har det kommit en del signaler att vinerna från 2009 skulle mogna snabbare och redan nu nått sin topp. 
Så här långt har vi provat:
- Titari från Brunelli
- Brigaldara Amarone
- Selezione Antonio Castagnedi
- Roccolo Grassi och Speri

- Bertarole

-Vaio Armaron

- Villa Rizzardi

- Massimago

Om producenten Brigaldara (hämtat från Winemarket Nordics hemsida):

I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 40%, Corvina 30%, Rondinella 15% samt 15% övriga druvor bl a Molinara. Dessa kommer från vingården Case Vecie, som ligger i närheten av Grezzana i Valpantenadalen ca 6 mil norr om Verona. Den här vingården ligger runt 400 m över havet, vilket gör att druvorna växer långsammare, vilket leder till att de ger ett djupare och något sötare vin.
Druvorna har fått torka i ett par månader. Vinet har fått vila upp sig i 24 månader på barriquer och ytterligare 12 månader på 24 hl franska ekfat.

En stor och varm omfamning får vi då korken dras ur den här flaskan. Det finns massor med mörka körsbär, torkad frukt, kryddor och toner från fatlagringen i den ljuvliga doften.

Vid den första lilla klunken fylls hela munhålan av en stor och kraftig smak som domineras av söta, mörka körsbär och mogna björnbär. En tämligen komplex smakpalett möter oss. Här finns gott om torkad frukt i form av fikon, dadlar, russin och katrinplommon. Stora nypor medelhavsörter och kryddor. En finstämd syra håller uppe friskheten. Små, nätta tanniner krafsar runt lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är formidabel med läckra körsbär, torkad frukt och bitterljuv choklad.
En amarone som så sakteliga närmar sig sin peak, men riktigt där är den ännu inte.
Vi har en flaska kvar den tar vi nästa år, då vinet fyller tio år.
Betyg 4++

På "Bolaget" är det årgång 2012 av Casa Vecie som finns tillgängligt för 449 kr.

Mont d´or och Vin Jaune, Chateau D´Arlay

I lördags var det dags för säsongens sista Mont d´or. Det här är en kittost gjord på opastöriserad komjölk från Jurabergen. Det är en säsongsost som bara får tillverkas mellan 15 augusti och 15 mars. I oktober någon gång börjar den säljas, då blir det stor premiär i alla franska ostaffärer.
Vintankar äter alltid sin Mont d´or uppvärmd. Vi klär in träformen i aluminiumfolie. Delar en vitlöksklyfta i tio delar som vi sticker ner i själva osten. Pickar lite hål i osten och häller över en skvätt vin. In i ugnen i 20 minuter på 200 graders värme.
Uppvärmd och trögflytande serverar vi den tillsammans med bitar av ett levainbröd.
Oj, så gott det där är.

Den här kvällen serverade vi ett vin från Jura till osten.Vi valde till detta ett klassiskt Juravin. Ett Vin Jaune. Det gula vinet, som uteslutande görs på druvan Savagnin. Druvorna får först genomgå såväl vanlig jäsning som malolaktisk jäsning. Det jästa vinet förs över till gamla träfat, som inte fylls upp helt utan högst upp lämnas ett utrymme. Detta gör att överst bildas en hinna av jäst, som skyddar vinet från att fullt ut oxideras. I Jura kallas hinnan "voile". Sherry tillverkas på liknande sätt och i spanska Jerez kallas hinnan "flor". I minst sex år ligger vinet på dessa träfat i väl ventilerade källare innan vinet tappas upp på flaska. Flaskorna som Vin Jaune tappas upp på har sin speciella form och rymmer 62 cl.

Chateau d´Arlay.
Vin har det odlats på de här markerna i  tusen år. Den nuvarande slottsbyggnaden dateras till 1700-talet. Idag omfattar den här vingården 25 ha vinmarker som odlas efter ekologiska principer. Enligt den svenske importören Wine Trade är en certifiering på gång. Tre röda druvor Pinot Noir, Trousseau och Poulsard odlas samt två vita Chardonnay och Savagnin. Vingårdarna ligger på en höjd av 200 till 240 m ö h. Vad vi tyckte om deras Poulsard kan du läsa här. Mina tankar om deras Pinot Noir från 2009 skrev jag om här.

Vin Jaune 2008
Druvorna kommer från vinstockar som är 100 år gamla. Ja vissa t o m ännu äldre. Vinet har fått jäsa på 500-liters ekfat och sedan har det fått ligga i sju år på dessa fat innan det buteljerats utan filtrering eller några tillsatser förutom lite svavel. Det görs runt 2000 flaskor varje år.

Färgen är guldgul med en liten dragning åt bärnsten. Så visst förstår man varför det heter Vin Jaune.

Här finns en mycket tydlig sherrydoft. Det första Vin Jaune jag köpte trodde jag var defekt när jag kände doften. Skam tillsägande så vaskade jag det. Nu vet jag bättre!
En distinkt doft av bokna äpplen och mogna gula äpplen. En ganska så stor arom av diverse nötter, liten försiktig ton av fänkål, någon knivsudd kryddor, några stänk vått grus samt en unset vanilj kan jag notera.
Smaken är fyllig och har en förvånansvärd bra friskhet. De gula och bokna äpplena återkommer liksom den läckra nötigheten. Visst lite kryddor, skolkrita, aningens sälta, en mycket försiktig ton av honung och unset nybakade kastanjer kan vi känna i den komplexa eftersmaken.
Så speciellt och så infernaliskt gott.
Betyg 5-
Vill du prova något nytt, spännande och lite annorlunda i vinväg, så kan jag verkligen rekommendera detta.
Vad äter en till ett glas Vin Jaune. Mont d´or kan vara svårt att få tag på. Välj då en Comté istället.
Min erfarenhet säger också att vinet klarar sig runt månaden i kylen efter att en dragit korken.

Systembolaget anger att det finns nästan 30 flaskor i weblagret. Priset för det här läckra vinet är 499 kr.

Restaurang Natur i Göteborg

Förra lördagen var det återigen dags att besöka Konserthuset i Göteborg. Vår julklapp från barnen skulle förverkligas genom att njuta av Tomas Andersson Wij. En fantastisk föreställning. Väldigt sevärd!

Vi hade bokat bord på Restaurang Natur i Göteborg. Den ligger på Geijersgatan 12, vilket endast är ett stenkast från Konserthuset. Det är en ganska så liten krog med en trevlig och intim känsla. Precis som namnet indikerar är matkonceptet på närodlat och ekologiskt. Vinerna är ekologiska och i viss utsträckning s k naturviner.

Hustrun och jag valde deras lilla Råbiff till förrätt medan dottern valde Rotselleri & Havskräfta.
Huvudrätt valde vi samma alla tre. Det blev deras:

Röding: bakad röding med en mängd morotstexturer, stekt shiitake, tagetes. Serveras med en syrad kycklingsky smaksatt med morot.

Maten var suveränt god och servicen väldigt bra.

Vi började kvällen med lite bubbel, som också följde oss genom förrätten.

Petillant "Le Naturel"från Sébastien Brunet. 
Vingårdn ligger i Chancay i kommunen Vouvray, någon mil öster om Tours i Loire-dalen. Detta är en familjeegendom, där man odlat vin i generationer. Dom har aldrig använt vare sig konstgödsel eller pesticider. Sébastien tog över ansvaret 2006, då hans far tragiskt omkom genom en olycka på gården.
Vingården omfattar idag 15 ha och är Eko- certifierad.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Chenin Blanc, som vuxit på vinstockar som är 30 år gamla. Druvorna pressas tämligen omgående efter skörd. Naturlig jäsning på ståltankar. Andra jäsning på flaska, där det lagras på sin jästfällning runt 6 månader. Degorgering strax innan det släpps ut på marknaden. Ingenting tillsätts och ingenting tas bort är deras motto.

Ett mycket friskt, torrt och fräscht bubbel.
I doften lite gula äpplen, någon liten ton av citrus, tydliga steniga och kalkiga mineraler, en lätt ton av våt ylle och några gusa stenfrukter.
I munnen är det friskheten och fräschheten som triumferar. Torrt så klart. Charmigt! Lättdrucket! Det vi kände i doften går igen i smakerna.
Betyg 4
Hos Systembolaget kostar det 179 kr

2016 Poulsard, Cotes du Jura
En familjeegendom i södra Jura som drivs av Claude Buchot. 1974 började han plantera vinrankor på familjens egendom. Ingen konstgödsel och inga pesticider har använts på deras egendom som idag omfattar sex hektar. Mestadels betesmarker för deras kor. Även här gäller föresatsen "Inget tas bort och inget tillsätts".

Ett vin gjort på druvan Poulsard till 100 procent.

Färgen går i en mycket ljusröd ton nästan rosaaktig.

Det doftar av körsbär, röda äpplen och lite smultron. Stendamm, våt grusgång och skolkrita är några av de mineralaktiga attribut vi kan känna. I bakgrunden ett tydligt floralt inslag.

 I munnen är det slankheten, friskheten och de förtjusande röda bären som omgående får oss att nicka belåtet. En bra syra, smånafsande tanniner, försiktiga kryddor och mer omfamnande mineraler gör det här vinet till en mycket trevlig bekantskap. Eftersmaken är medellång och där återkommer den röda bärkompotten, men också lite rosor.
Betyg 4

Gott, charmigt och klunkbart gör att vi gärna dricker det här igen. Flaskan ingår i en låda (nr 20) som importören Vin&Natur säljer via Systembolaget. En sökning på druvan Poulsard visar att världens bästa Systembolag endast har ett vin gjort på denna druva.

 Vi drack för ett år sedan på Postgatan i Kalmar ett annat vin på druvan Poulsard, som vi också gillade. Vi ser gärna att det dyker upp något vin på "Bolaget" gjort på Poulsard.

En väldigt trevlig stund hade vi på restaurangen. Vi kan varmt rekommendera den och självklart återkommer vi igen.

Tomas Andersson Wij avslutade vår kväll på ett mycket trevligt sätt.

2013 Albareda, Sforzato di Valltelina

Producenten Mamete Prevostini håller till i Valtellina-dalen i Lombardiet. Den ligger som en sista utpost mot Schweiz inte långt från Comosjön. Antalet producenter är få, vilket inte är konstigt med tanke på hur komplicerat det är att producera vin med branta sluttningar och terrasseringar. Floden Adda rinner genom dalen och längs bergssluttningarna har det odlats vindruvor sedan antiken.
I Valtellina är det nästan uteslutande Nebbiolo som gäller. Här kallas den Chiavennasca. 
Här, i ett svalare klimat jämfört med det i Piemonte, ger druvan fruktigare viner som i sin struktur påminner om Pinot Noir. 

Familjen Prevostini har tillverkat vin sedan mitten på 1940-talet, men redan i början på 1900-talet slog sig familjen ner här och ägnade sig åt "Agriturismo": frukt och grönsaksodlingar, tillverkade charkuterier, restaurangverksamhet och vinodlingar så klart.
Idag består deras vinproduktion av 14 olika viner varav 10 är röda viner gjorda på Nebbiolo. Två av dessa viner görs på torkade nebbiolodruvor och får då beteckningen Sforzato di Valtellina. Dom gör ett rosévin på Nebbiolo samt tre vita viner.

Albareda är gjort på Nebbiolodruvor som plockats från deras vingårdar i Grumello och Sassella belägna på 350-500 m ö h.
Druvorna torkas i cirka 100 dagar varpå de pressas. Maceration i ca 20 dagar. Vinet har fått mogna i 20 månader på stora ekfat.

Doften börjar lite försiktigt med en fin samling ljusröda bär, men efter en stund i glasen vecklar det ut sig en kraftigare arom. Fortfarande dominerad av de röda bären, men nu förstärkt med diverse örter och kryddor, någon liten ton av läder samt ett stort fång rosor med någon enstaka viol instucken. Friskhet, svalhet och ungdomlighet!

I munnen kan vi omgående känna några typiska nebbiolomarkörer som körsbär, hallon, rosor och nypon. Visst finns här en del kraft samtidigt som vinet känns både runt och fylligt. Örter, kryddor, steniga mineraler och ännu fler röda bär (smultron, tranbär) vecklar ut sig efterhand. En bra syra med friskhet balanserar upp den sötma som framträder tack vare "appassimentometoden". Tanninerna finns där och nafsar runt i gommen, men på det där behagfulla sättet som vi uppskattar.
Eftersmaken är lång och här får de röda bären sällskap av en del torkad frukt, lakrits, kakao, aningens vanilj och mera rosor.
Väldigt gott idag, men vinet är ännu bara i sin linda och kommer utvecklas strålande de närmaste åren.
Betyg 4+

Priset på Systembolaget är 499 kr. Vinet finns i beställningssortimentet.

2016 Ruché Laccento från Montalbera

Ruché är en röd druva som odlas i Piemonte, där det finns en liten produktion på totalt cirka 40 hektar kring Monferrato och sex andra byar.

Det är en druva som är svårt att förhålla sig neutral till. Antingen älskar man den som Vintankar gör eller så gillar man den inte alls. Vi har under årens lopp provat Ruché från tre olika producenter: Luca Ferraris årgång 2012, Cascina Tavijns Ruché har varit lite av en favorit med årgångarna 2010, 2012, 2013 och 2014 och så klart Laccento 2011 och 2013

Vingården Montalbera ligger 30 km norr om Barolo och Barbaresco på landsbygden vid den lilla byn Castagnole mitt i Piemonte. Huset producerar 12 olika viner varav tre på druvan Ruché di Castagnole Monferrato.
Husets prestigevin, som heter Ruché Laccento, produceras på husets bästa fält i perfekt söderläge 280 meter över havet. 5% av druvorna genomgår en appassimento och övriga 95% skördas sent, dvs något övermogna.

Jag kan direkt fastslå att 2016 är den bästa årgången jag druckit av Laccento. Den är helt enkelt enastående god!!

En väldigt trevlig och stor doft vecklar tämligen omgående ut sig, där diverse röda bär tillsammans med en stor bukett röda rosor bär upp doftintrycken. Och visst finns där några instick av kryddor också. Det går att njuta av doften länge......

I munnen får vi en väl utvecklad och ganska så intensiv fruktsmak. I första hand ett knippe röda bär som körsbär, hallon, smultron och jordgubbar. Här finns också lite mörkare inslag från björnbär, blåbär samt någon liten, liten ton av svarta vinbär. Örter och några kryddor kan vi också känna. Någon liten nyans av grusiga mineraler finns där i bakgrunden liksom florala toner av rosor och violer. Bra friskhet genom en finstämd syra. Även om vinet känns mjukt så finns här små nätta tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd och krafsar runt i gommen.
Eftersmaken är lång med återkommande röda bär, örter, rosor och violer, men också med en liten bitterhet från kaffe, choklad, körsbärskärnor. Just den där lilla bitterheten är väldigt läcker och tilltalar verkligen oss.
Ja ni hör hur det låter. Detta är gott. Absolut den bästa Laccento vi druckit. Druvan Ruché visar sin verkliga kapacitet.
Betyg 4+
På "Bolaget" är priset 240 kr. Den är verkligen värd detta. Har du aldrig druckit vin på druvan Ruché, så får du rådet att köpa en flaska och testa.

2008 Millésime Paul Déthune

I fredags kom jag över ett gäng redigt stora burfångade havskräftor. Den i Bryssel boende dottern var hemma på ett kort besök. Så klart fick det bli någon god champagne. Jag valde Millésime 2008 från vår favoritproducent Paul Déthune. Det blir premiär för oss med den här cuvéen.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på tio olika cuvéer gör dom. Jag har provat fyra av dom (Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut och Cuvée Prestige) och två för mig nya cuvéer (Millésime2008 och L´Ancienne 2008) ligger i källaren. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. Ikväll är det alltså premiär för Millésime. Förväntningarna är skyhöga, då de andra cuvéerna jag druckit varit magiska.

Millésime är gjord på Pinot Noir (40%) och Chardonnay (60%).
Vinifiering liksom en kortare mognadstid har ägt rum på 34 hl stora ekfat. I april 2009 buteljerades den här årgången.
Det degorgerades i maj 2017.

Återigen får vi konstatera att vi har en magisk champagne från Paul Déthune i våra glas. Deras Blanc de Noirs har jag druckit åtskilliga gånger, nästan så jag vill kalla den vår huschampagne. Alltid lika god. Den senaste flaskan av deras Cuvée Prestige hyllade jag här. Blanc de Blancs 2010 hyllades här.

Vi möts av en läcker doft av gula äpplen, gula plommon, rostat bröd, aprikoser och persika, någon jordgubbe, massor av granit och stendamm samt någon liten diskret ton av kaprifol. Inbjudande! Läckert! Precis så vi vill ha det.

I gommen växer det något ännu större. Magisk! Fantastisk! Superlativen haglar runt bordet. Och frågan vi ställer oss är: Kan det bli bättre?

Jag vill påstå att den är drickklar redan nu och att det visst finns mera utveckling, men hur ska en kunna låta bli att dra korken ur de resterande flaskorna??

Det vilar en balans och harmoni av sällan skådat slag över den här drycken. Ung, frisk och väldigt komplex i smaken.

Vi kan känna en fin äppelsyrablandning av både gula och röda äpplen, där friskheten finns, men också elegans. I lager på lager upptäcker vi röd citrus av typen mandariner, nötter, brioche, saftiga päron, smultron, mineraler av skolkrita och grus, gula stenfrukter av typen persika och aprikoser. Lång eftersmak, där lite ekfat tonar fram av vanilj och kanel. Små, små delikata nyanser. Det hela avslutas med en liten bitterhet från blodgrape.
Trots den stora friskheten känns den här champagnen både krämig och mjuk. Ja, frukten är nästan lite smeksam.

Sagolikt gott. En Champagne av yppersta klass. En ny favorit-champagne har Vintankar fått!!

Betyg 5

Den köptes sent på hösten 2017 av Franska Vinlistan

Amarone 2009 Massimago

Vi fortsätter vår botanisering bland Amarone-viner från årgången 2009.
Det var ett år då väderförhållandena var gynnsamma i Valpolicella, även om skörden blev något mindre än 2008, så visade vinerna sig hålla en hög kvalitet. Skörden startade lite tidigare än brukligt. Det kom också mycket lovord från producenterna och vinjournalister. På senare tid har det kommit en del signaler att vinerna från 2009 skulle mogna snabbare och redan nu nått sin topp. 
Så här långt har vi provat:
- Titari från Brunelli
- Brigaldara Amarone
- Selezione Antonio Castagnedi
- Roccolo Grassi och Speri

- Bertarole

-Vaio Armaron

- Villa Rizzardi

Producent är Massimago. Gården och vineriet ligger inbäddad bland kullarna öster om Verona.
Vid sidan av vinframställning så finns det även rum för 18 gäster, där på höjden kan man blicka ut över Mezzanedalens oförstörda landskap.
Idag är det Camilla Rossi Chauvenet som driver verksamheten. Gården väcktes till nytt liv då Camilla 2003 tagit sin önologexamen och bestämde sig för att anta utmaningen att förvandla släktens nedgångna vinodlingar till ett välmående vinföretag.
Namnet Massimago är en lek med det latinska uttrycket "maximum agium" dvs "största möjliga behållning". Skördetiden har därför blivit en möjlighet för släkt och vänner att njuta av varandras sällskap samtidigt som de upplever landsbygden och vingårdsarbete.
För tio år sedan började Camilla med sex hektar och hennes första årgång 2004 gjordes i tusen flaskor. Idag odlar hon elva hektar och producerar 40 000 flaskor. 

Amaronen är gjord på 70% Corvina, 15% Corvinone och 15% Rondinella. Druvorna har fått torka runt 80 dagar. Vinet har sedan fått ligga på franska ekfat i två år och slutligen 12 månader på flaska innan det når marknaden. Dom producerar ca 4 500 flaskor amarone.

Låt mig säga det med en gång att det här är en underbar Amarone som nu är helt på topp. Den kommer nog förbli så i något år till, men min enda kvarvarande flaska kommer att öppnas vid något lämpligt tillfälle det närmaste året.

Vi lät den få någon timma i våra glas innan vi började dricka av det den första kvällen. Halva flaskan fick stå med korken på i en dag. Precis samma upplevelse den andra dagen som den första.

Det sprider sig en underbar amaronedoft i rummet tämligen omgående efter att jag fyllt våra glas. En stor och varm doft, där mogna, mörka körsbär dominerar till en början. Efterhand får vi solmogna björnbär, lite plommon, en del örter, söt piptobak och en stimulerande liten kryddighet. Svartpeppar definitivt och lite mer diffusa orientaliska kryddor.

I munnen sprider sig en stor, ganska kraftfull smak av söta, mogna körsbär, solmogna björnbär, blåa plommon, en hel del torkad frukt med en liten fin russinton i centrum samt en samling örter och kryddor. Visst är det kraftfullt, men samtidigt har det en elegans som gör att vinet inte upplevs alltför tungt. En liten fin syra skänker friskhet och tanninerna är närvarande, men så sammetslena de någonsin kan bli. Eftersmaken är redigt lång och dröjer sig kvar länge i munhålan. Den lite söta frukten piffas upp med örter och kryddor, mörk choklad, fikon, dadlar och katrinplommon.
Alkoholen (16,5%) går oss spårlöst förbi. Det här ett fotbollsvin eller meditationsvin. Lite svårt att kombinera med mat, men alldeles utmärkt till hårdostar som parmesan.

Betyg 4++

På Systembolaget är det årgång 2012 som gäller  till priset 573 kr. Massimago gör också en lite billigare variant Conte Gastone för 373 kr. Det är flera år sedan jag drack den. Inte alls så tokig vill jag minnas. Faktiskt riktigt bra, men den når inte Massimagos huvudamarone.

2013 Settevigne Tintilia del Molise

Vintankar är ju en hängiven Italien-fan när det kommer till mat och vin. Finns det något annat land med så många olika druvor? Varje liten region har ju sina egna druvor. Detta gör det ju väldigt intressant att botanisera bland små distrikt och udda druvor, vilket leder till nya erfarenheter.
I slutet på förra året lanserade importören Vino Conoscenza två viner gjort på druvan Tintilia. En druva Vintankar aldrig hört talas om och än mindre smakat på den druvan. Så klart måste de enda två viner som finns på SB gjorda på denna druva inhandlas.

Tintilia är en druva som var bortglömd, men som fått en renässans de senaste decennierna. Ja så mycket att Tintilia del Molise blivit en egen DOC sedan 2011. Geografiskt befinner vi oss några mil nordost om Neapel, inklämd mellan Abruzzo i norr och Apulien i söder
Producent till Settevigne är Claudio Cipressi vars vingård ligger strax utanför byn San Felice del Moise i provinsen Campobasso. Vingården ligger högt och har en fin utsikt mot Adriatiska havet, men också en bedårande vy över de omgivande kullarna. 16 ha vinmarker förfogar dom över. Odlingarna bedrivs enligt ekologiska principer och är från 2014 också certiferade som detta.

Settevigne är gjort på sju olika kloner av Tintilia från sju olika vingårdslägen. Druvorna vinifieras var för sig. 10-12 dagars maceration. 24 månaders åldrande på på rostfria stålfat, varpå de blandas  och buteljeras.

Färgen går i en granatäppelröd ton.

Doften är ganska så intensiv med inslag av läder, piptobak, lite nyöppnad planteringsjord, rosor, kryddor och mörkröda bär. Visst är det en ganska så komplex doft och visst väcker den lusten att övergå till att smaka på det.

I munnen känns vinet hyfsat slankt, fast ändå med en bra stoppning. Här finns både röda och mörka bär: syrliga körsbär, björnbär, blåbär, hallon, tranbär och plommon. Lite kryddor och steniga mineraler kan vi också notera. Bra syra och behagfulla tanniner. Eftersmaken är något längre än medel och här återkommer de syrliga körsbären, men nu förstärkta med lakrits, svartpeppar och någon droppe espressokaffe.
Ett härligt friskt vin. Ganska så lättdrucket.
Alkoholen (14,5%) är fullt och helt infångad och integrerad i frukten.

En väldigt trevlig bekantskap, som jag gärna dricker igen. Påfyllning blir det också. Det är alltid lika roligt att kunna bjuda sin vänner på vin gjord på en druva de aldrig hört talas.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 299 kr.

2010 Charmes de Kirwan

Månadens vin i februari på forumet finewines.se var Charmes de Kirwan. Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Vi befinner oss i den södra delen av Médoc i Margaux på den vänstra stranden. Producenten Chateau Kirwan gör två viner. Deras toppvin bär samma namn som egendomen dvs Chateau Kirwan. Deras andra vin är det som vi provar och dricker. Charmes de Kirwan introducerades 1993 och druvorna kommer från deras yngre vinstockar. Druvblandningen är Cabernet Sauvignon (45%), Merlot (30%), Cabernet Franc (15%) och Petit Verdot (10%). Jäsningen sker på ståltankar. Vinet får sedan mogna  16 månader på ekfat från Allier, varav 15% var nya.

Färgen är mörk rubinröd med några lilaaktiga stråk.
Ingen stor och svulstig doft, men ändå tydlig. Vi noterar lite våt jord, läder, nyvässad blyertspenna och framförallt en hyfsat stor mörk frukt, men också lite gröna toner. I bakgrunden lite cederträ och aningens stall.
I munnen känns vinet till en början lite slutet och vill liksom inte släppa till ordentligt. Dock kan vi efter ett tag notera en sval, mörk frukt i form av körsbär, blåbär, lite svarta vinbär och blåa plommon. Ett tydligt inslag av örter finns där.

Syran ger vinet en fräsch och bra friskhet. Tanninerna  nafsar runt i munhålan på ett förtjänstfullt sätt.
Eftersmaken är medellång och förutom frukten och örterna dyker det nu upp lite lakrits, choklad, eneträ och unset espresso.

Helhetsintrycket blir att detta är ett ungt och aningens tunt vin, som det finns lite utveckling i. Ändå blir känslan, som så ofta då vi dricker vin från Bordeaux, en liten besvikelse. Visst borde en fått mer för 299 kr, som det ju kostar på "Bolaget". Något återköp blir det inte!
Betyg 3++

Barrique och Joan Baez

I helgen hade Göteborg besök av Joan Baez. 77 år gammal har hon genom sin karriär stått rakryggad i kampen mot sociala orättvisor. Många protestmarscher har hon deltagit i tillsammans med Martin Luther King på 1960-talet. Stått i fronten mot Vietnamkriget. Kampen för medborgerliga och mänskliga rättigheter har varit en röd ledtråd genom hela hennes karriär. Nu är hon ute på sin Farewell-turné.
Redan 1959 släppte hon sin första skiva. I lördags lyckliggjorde hon ett fullt Konserthus i Göteborg. Värmen, empatin och energin som hon förmedlade från scenen kan Vintankar leva länge på.
Vi kan inte göra annat än hylla denna fantastiska artist.

Vi började kvällen på Barrique.. En vinbar med det sympatiska upplägget att priset på en flaska vin är 375 kr + Systembolagspriset. De procentuella pålägg som de flesta krogar i Sverige tillämpar är något vi aldrig förstått. Vi hyllar Barrique för den här inställningen.
Deras kök är också fantastisk. Portionerna är inte så stora, men priset är desto attraktivare. Och gott är det. Fantastiskt gott!!
Vi valde deras Sharingmeny för 385 kr. Fem olika rätter serverades, som vi fick dela på. Bland annat en mycket delikat råbiff. Två i sällskapet önskade något annat. Inga problem. Dom fick Barriques alldeles fantastiska hummersoppa istället.

Vi började kvällen med ett glas Cava.
En ekologisk producent, belägen några mil sydväst om Barcelona.
Den här Cavan är gjord på Xarel.lo(45%), Macabeu (45%) och Parellada (10%). Andra jäsningen äger rum på flaska, där vinet också få ligga och mogna i 24 månader.

Torr och frisk. Gula äpplen, gula stenfrukter, en liten lätt brödighet och stenaktiga mineraler. Inte så komplex, men uppfriskande och rensar gommen inför måltiden. Gott!!
Betyg 3+


Till de första tre rätterna drack vi en Riesling från Bassermann-Jordan. 2015 Dr von Bassermann-Jordan Riesling Trocken
(Pfalz, Tyskland) 78923, 181 kr Fastnade inte på kort. Vi betalade 556 kr.
Detta är deras instegs-riesling. Fantastisk god. Torr fast inte knastertorr. Mycket frisk med fina gula frukter (persika, nektariner och aprikos) och med en stor flintastens och kritig mineralitet. Nästan lite krispig i sin struktur. Den var helt underbar till våra första rätter: löjromsstrutar, fläsklägg på surdeg, bakad röding och råbiff (hummersoppa).
Betyg 4

De två sista rätterna var Potatis "Royale"  Krokett med parmesan, potatisalumette, tryffelmajjo med svart vitlök och riven tryffelpecorino samt "Kalvrygg & bräss" Puré och confiterad jordärtsskocka, picklad gulbeta, röd steklök, äpplen och sauce bordelaise med salvia.
Vi valde att till detta dricka en magisk Amarone för 875 kr.

Det har nu gått nästan tre och ett halvt år sedan jag senast provade det här vinet. Det var på en Amaroneprovning just på Barrique. Du kan läsa om det äventyret här

Detta är Brigaldaras toppamarone. Riserva årgång 2007. Den är gjord på druvorna 40% Corvina, 30% Corvinone, 15% Rondinella och 15 % av diverse andra druvor. Druvorna kommer både från Classico området och från en vingård öster om Verona, som Brigaldara äger. Vinet har sedan legat runt tre år på ekbarriquer och dessutom två år på 25 hl ekfat.

Det här är en mogen amarone, dock inte övermogen. Helt på sin topp just nu och jag tror den kommer att vara så de närmaste åren.

I doften känner vi mörka körsbär, lite mörka skogsbär, en del torkad frukt, diverse torkade örter och aningens kakao. Ganska stor och uttrycksfull doft.

I munnen är det en amarone som visar upp både kraft och elegans. Det börjar med söta, mörka körsbär, en del björnbär, några skogshallon, blåbär och någon liten, liten ton av svarta vinbär.. En ganska så intensiv fruktsmak. Vi kan också känna ett lättsamt inslag av örter och kryddor liksom torkad frukt. Aningens, aningens russin men mer katrinplommon och fikon. Det finns fortfarande en vital syra och alldeles sammetslena tanniner, som bjuder det där försiktiga motståndet som jag uppskattar. Eftersmaken är riktigt lång och så där underbar som kvalitetsamarone kan vara. Massor av söta, mörka körsbär, lite mera russin, en god portion sötlakrits, lite espressokaffe och en rejäl bit riktigt mörk choklad. Alldeles i avslutet en läcker bitterljuv ton av körsbärskärnor.

Vansinnigt gott! Den här kostade 750 kr för fyra år sedan då den kunde köpas via Systembolagets privatimport. Nu tog Barrique 875 kr. En sannerligen bra deal vi gjorde. Det var tydligen deras sista flaska om jag förstod saken rätt.
Betyg 5-

2009 Rizzardi

Vi fortsätter vår botanisering bland Amarone-viner från årgången 2009.
Det var ett år då väderförhållandena var gynnsamma i Valpolicella, även om skörden blev något mindre än 2008, så visade vinerna sig hålla en hög kvalitet. Skörden startade lite tidigare än brukligt. Det kom också mycket lovord från producenterna och vinjournalister. På senare tid har det kommit en del signaler att vinerna från 2009 skulle mogna snabbare och redan nu nått sin topp. 
Så här långt har vi provat:
- Titari från Brunelli
- Brigaldara Amarone
- Selezione Antonio Castagnedi
- Roccolo Grassi och Speri

- Bertarole

-Vaio Armaron

1914 förenades de båda adliga släkerna Guerrieri och Rizzardi genom ett giftemål. Släkten Guerrieri hade egendomar i Bardolino och Rizzardi hade förvärvat sina vinmarker i Negrar redan 1649. Det är Villa Rizzardi i Negrar som idag är centrum för deras produktion av Valpolicellaviner med sina 25 ha bl a vingårdslägena Pojega och Calcarole. Dom äger betydligt större vingårdar i Bardolino, Soave och Valadige.
Dom gör två amaraone, dels Calcarole (som jag inte har smakat) samt Villa Rizzardi. Den senare är gjord på druvor som i huvudsak kommer från den 10 ha stora vingården Pojega. Druvblandningen är Corvina (42%), Rondinella (30%), Corvinone (18%) samt Barbera (10%). Druvorna har fått torka i dryga tre månader. Efter jäsningen har vinet fått ligga tills sig i ett år på 2,25 hl ektunnor och sedan ytterligare två år på 25 hl stora ekfat.Det görs drygt 13 000 flaskor av den här amaronen.

Doften är stor och kraftfull med mörka körsbär, lite romrussin, läder, en del torkad frukt och en nätt liten örtighet.

Vid den första klunken kan vi omedelbart notera en intensiv och kraftfull smak av mörka bär: söta körsbär, björnbär, hallon och katrinplommon. Lite örter och en del kryddor finns det också. Ganska gott om torkad frukt (russin, fikon,dadlar). 

Syran ger fortfarande en bra friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är lång och intensiv med mera söta körsbär, torkad frukt (framförallt russin), mörk choklad, aningens vanilj och någon liten ton av espressokaffe. I

Minns jag rätt kom det här vinet på "Bolaget" hösten 2016 och kostade 269 kr. Ett riktigt bra pris för en drickmogen Amarone. Nu på våren 2018 känns det som vinet peakar. Mitt råd till den som har några flaskor kvar är att dricka dom nu och de närmaste två åren. Det här är en bra amarone och så mycket bättre blir den inte.

Betyg 4

2013 Spätburgunder Ölberg "Hart" från Dr von Bassermann-Jordan

På hösten 2016 besökte jag några tyska vinproducenter i Pfalz. Det var den svenske importören Rudolf Good Life som arrangerade resan. En av de producenter vi besökte var Dr. von Bassermann-Jordan. En fantastisk provning fick vi vara med om, vilket resulterade i det här blogginlägget.

Ett av dom vinerna som imponerade på mig var en Spätburgunder från 2013 med beteckningen Ölberg "Hart". Det kändes ganska givet att den skulle få följa med hem. Häromveckan drog vi korken ur en av dess flaskor.
Detta är ett ekologiskt vin från vingårdslotten "Hart". Det har fått tillbringa nästan arton månader på franska ekfat innan det tappades på flaska.

En riktigt bra Spätburgunder med en underbar pinot-frukt på näsan. Visserligen en tämligen återhållsam doft, men ändå pinot-typisk. Här finns också tydliga örter och kryddor i doften. Vi noterar även lite mineraler i form av grusgång, skolkrita och stendamm.

I munnen är det slankt och friskt med smaker av hallon, körsbär och lite tranbär, men även något litet inslag av mörkare bär kan noteras. En fin kryddighet förstärker intrycken. Visst känns det att det tillbringat en tid på ekfat, men ingen övertydlighet utan snarare utgör den där tonen ett trevligt och pikant inslag. Fjäderlätta tanniner bjuder ett lättsamt motstånd. Syran ger friskhet och indikerar att det fortfarande är ungt.
Eftersmaken är något längre än medel och den härliga pinot-frukten återkommer. I avslutet en mycket försiktig ton av bittermandel.
Vi borde handlat fler flaskor!
Betyg 4




















o

j

b
















v

Brunelli en sammanfattning av året 2017

2017 var ett år då Vintankar tillsammans med Alberto Brunelli försökte förmedla lite om vad som händer på en vingård under ett år. Utan Albertos foton och information hade detta inte varit möjligt att genomföra. Dom många och intensiva kontakterna med Alberto gjorde att det kändes som att jag besökte Brunellis vingård en gång i månaden. Inte bara i Cybervärlden utan att jag faktisk var där och tog del av arbetet på vingården.

Nedan följer en bild från varje månad med en kort text, som får utgöra en återblick på året 2017.

Januari bjöd på någon snödag samt några riktigt kalla dygn med ner till -6 grader.

Redan i slutet på februari kan vi skönja de första knopparna till Corvinadruvor. Ute på fälten är det beskärning av druvstockarna.

Mars: Observing the tears of the vine". Årets säsong kan börja!!

I skiftet mars/april: Sakta men säkert skrider säsongen vidare.

Den här bilden är tagen i mitten på April. Corvina och några vinrankor Oseleta.
Dessa växer alldeles utanför husknuten hos Brunelli

Corvina i mitten på juni.
Kortet är taget på vingården alldeles
 intill Brunellis bostadshus och vinshop

Corvina-druvan började i mitten på juli att skifta färg.

Augusti: Corvinadruvan börjar närma sig mognad.
Vädret gjorde att skörden startades väldigt tidig 2017.

Här kollas druvans sockerhalt

Nyskördad Corvina

Molinara någon vecka innan skörd.
Den blekaste av de druvor som är typiska Valpolicella-druvor.
Molinara används numer endast till deras mycket trevliga rosévin Overnight

I början på oktober var skörden avklarad. Tidig. Bra kvalitet, men 20% mindre än normalt.
Druvor som ska torkas.

I mitten på november pressades de torkade corvinadruvorna,
som ska användas till deras fantastiska Corte Cariano

December: Druvorna till Brunellis två riservor Campo del Titari och Campo Inferi
pressas först i januari

Vinbondens liv är osäkert. Åskväder, stormar, hagel, skyfall och torka.
Alla dessa väderfenomen kan ställa till det. Brunelli klarade sig undan de värsta otrevligheterna.
Visst, torkan påverkade skördens storlek, men eftersom kvaliteten på druvorna var hög så ser 2017 ut att bli ett bra år.

Alberto tillsammans med föräldrarna Luciana och Luigi