2013 Bianco, Podere Còncori

Under den här julledigheten har familjen utökats med dotterns pojkvän (från Sardinien).

Några små trevliga matpaket hade han med sig och på en av mellandagarna stod han och dottern för matlagningen.

En härlig pastarätt med calamares blev det.
Ett mycket trevligt och gott avbrott i den svenska julmaten!








I kylskåpet låg ett vin som hade följt med oss hem efter vårt senaste Köpenhamnsbesök, som så ofta var det inköpt hos Cibi e Vini.
Vi betalade 145 DKK för vinet.

Producent är Podere Còncori, som ligger i Garfagnana någon mil norr om Lucca. Egendomen är på 10 ha, men endast tre är planterad med vinstockar. Den nuvarande ägaren Gabriele Da Prato tog över verksamheten på 1990-talet. Fram tills dess hade kvantitet gått före kvalitet. Ett omställningsarbete påbörjades så att nu sker all odling enligt biologisk/organiska principer. Certifierad har man blivit. Produktionen omfattar ca 12 000 flaskor. Druvorna man odlar är: Syrah, Pinot Nero, Pinot Blanc, Chenin Blanc och Gewurtztraminer.

Kvällens vin är gjort på druvorna Pinot Blanc (60%) och Chenin Blanc (40%). Druvorna kommer från två små vingårdslotter, Selvapiana och Prete.
Vinet får spontannäsa på stålfat i ca 40 dagar. det får sedan ligga till sig en kortare tid på fat av rostfritt stål.

En försiktig doft av gula äpplen, lite nötter, någon liten lätt kryddighet och en del mineraler.

I munnen är det en känsla av friskhet som vi omedelbart tar till oss. Ingen stor och yppig frukt, mer försiktig och elegant. Sköna gula äppeltoner, lite citrus, tydliga mineraler och en lättsam kryddighet. Det här är väl inget stort och komplext vin. Mer ett matvin att komplettera måltiden och som sådant lyckas det förbaskat bra.

Betyg 3+

Det här fick bli årets sista blogginlägg. Inalles blev det 209 st 2015.

Jag vill också passa på att önska alla läsare
GOTT NYTT ÅR

Grand Cru Extra Brut, Paul Déthune

En champagneproducent vi verkligen gillar är Paul Déthune. Dom har sin verksamhet förlagd till Ambonnay. Du som vill veta lite mer om producenten kan läsa den här artikeln. Eller vad bloggaren Elvis skrivit här.
Vi har druckit ett par av deras nio cuvéer och är särskilt förtjusta i deras Blanc de Noir dvs endast gjord på druvan Pinot Noir. Vi har bl a skrivet om den här.

I höstas lanserade Franska Vinlistan en sexpack halvflaskor av Paul Déthune Extra-Brut. Vi köpte så klart en laddning. Den första flaskan testade vi härom kvällen. Priset var 1 050 kr för dessa 6 halvflaskor (0,375 l) dvs 175 kr stycket. Ett bra pris för en sådan här bra champagne.
Den är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. 50% är s k reservvin. Den är endast stålfatslagrad.


En trivsam och samtidigt inspirerande doft, som får oss sugna på att känna smaken. Nåväl i doften hittar vi vinteräpplen, aningens citrus, lite brioche och faktiskt toner av kaprifol.

En riktigt torr champagne, utan att vara knastertorr eller syrapåfrestande. Elegans i smaken med röda äpplen, lime och brödighet i starten. I eftersmaken, som är hyggligt lång, känns tropisk frukt, mineraler och unset honung.

Riktigt förbaskat gott. Ännu en av Paul Déthunes champagner vi faller för. Halvflaskformatet är ganska praktiskt, då man är sugen på något och inte vill öppna en stor flaska.

Betyg 4

 Den enda champagnen från Paul Déthune som finns hos Systembolaget är deras Blanc de Noir. Det är bara att hoppas att Franska Vinlistan plockar upp "Extra-Brut" i någon av sina kampanjer under 2016.

Franskt, Spanskt och Italienskt

Brodern med svägerska har kommittill Västkusten för att fira jul. Vi hade som vanligt maten beredd och några flaskor upplockade ur källaren.

2010 Offerus, J.L. Chave Selection.
Producenten har anor som vinmakare som går tillbaks till 1400-talet. Vi talar om 16:e generationens vinproducent. Alla förstfödda pojkar i den här familjen får namnet Jean-Louis.


Syrah till 100%, som fått tillbringa runt 14 månader på gamla franska ekfat.
Färgen har en röd-blå ton med lite mörkvioletta stråk.
Doften är diskret, men ändå tydlig och bär tydliga drag av mörka bär bl a sv vinbär och skogsbär. En markant ton av svart peppar och även blod och lite rått kött tycker vi oss spåra.
Vinet är betydligt mer generöst idag än vad det var för ett år sedan. Detta märks i såväl doft som smak.

I munnen är det mörka bär, peppar, en finstämd örtsamling och järnhaltiga mineraler som har kommandot. Frukten har fortfarande lite ungdomliga toner och det är nog den vitala syrans förtjänst. Tanninerna vet att ta för sig, dock på ett mer väluppfostrat sätt idag. I den medellånga eftersmaken övergår bären till en rödare tonart. Lite fin lakrits precis på sluttampen. Visst har vinet tagit ett par steg uppåt i hierarkin. Riktigt stort lär det väl aldrig bli, men är ändå ett riktigt hyfsat matvin.
Betyg 4-

2007 Crianza, Condado de Haza.
Det här vinet kommer från Ribera Del Duero. Området ligger på en högplatå i norra Spanien, inte så långt ifrån Rioja.
Vinet är gjort på 100% Tempranillo och har legat ca 18 månader på amerikanska ekfat.
Jag drack en flaska för fyra år sedan och tyckte då så här. Två år senare skrev jag så här om vinet.
Näst sista flaskan den här kvällen.

Färgen är mörkröd med några bruna nyanser här och var.
Att det är Rioja råder det ingen tvekan om. Här finns det dill och vanilj, men kombinerat på ett förvånansvärt elegant sätt. I doften finns även mogen, mörk frukt, en del cederträ, läder och kryddor.

I gommen är det mjukt och runt med alldeles lena tanniner. Vinet har fått en mogen karaktär, dock inte övermogen. Körsbär, mörka bär, blåa plommon balanseras bra av kryddor/örter. En tydlig och klar ton av vanilj finns i främst eftersmaken, som är hyfsat lång.
Uppfattningen om vinet går isär en del. Hustrun gillar det skarpt. Själv tycker jag det är lite väl snällt och alltför inställsamt och utan det där som triggar igång mig.
Betyg 3+

2011 Barbera "Bandita", Cascina Tavijn
Nadia Verrua från den lilla producenten Cascia Tavijn besökte för två år sedan Ängelholm. Vår son bodde då där, så vad var mer lämpligt än att besöka honom. Det blev också ett oförglömligt möte med en mycket sympatisk vinmakare och hennes tre viner. Du kan läsa om besöket här.

Deras Barbera i version 2011 föll inte det stora konsortiet i smaken, så de beslöt att vinet inte fick vara en Barbera d´Asti. Cascia Tavijn tog humorn till hjälp och tog fram en ny etikett och döpte om vinet till Bandita.

Det här är en Barbera i en liten egen stil. Lättdrucken, charmig och just det väldigt god.

Såväl doft som smak domineras av körsbär, men även en del andra mörka bär såsom sv vinbär och björnbär finns med i den läckra bärkompotten. Lite örter samt en del kryddor och mineraler förgyller smakintrycken. Syran är fortfarande alert. Tanninerna finns där men är rejält avrundade.
Riktigt god idag, men ytterligare utveckling ställer jag mig tveksam till. Det här var min sista 2011:a, dock har jag några flaskor från de senaste två årgångarna i källaren.

Betyg 4

2009 Le Vieux Donjon

Le Vieux Donjon tillhör en av de Chateauneufer vi värderar högst.
Det har gått tre och ett halvt år sedan vi senast drack en 09:a från den här producenten. Vad vi tyckte då kan du läsa här. Vi har också druckit och skrivit om årgång 2010 och 2012


Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällarna ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.


Färgen har en varm rubinröd ton med några violetta stråk.

Det är en underbar doft av skogsbär, körsbär och provensalska örter med några instick av pinje som våra doftorgan möts av. I bakgrunden en lite jordigare ton med järn och rått kött.

Vinet befinner sig nu i en underbar drickfas, där syran och tanninerna är tydliga och distinkta samtidigt som vinet har en behagfull mjukhet. Frukten har kanske lämnat det jungfruliga stadiet, men inte nått fram till den totala mognaden. Detta gör att frukten läs hallon, björnbär, blåbär, lite körsbär fortfarande har en trevlig friskhet. Inslaget av örter är tydligt, men vet att hålla sig i bakgrunden för att inte ta över föreställningen. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer en delikat sötlakrits pastill och lite mineraler (sten och järn).
Läckert och urgott. Visst är det så att vinet tagit sig vidare och nått nya höjder, sedan vi senast drack det. Vi tror på att det kan ta något ytterligare steg mot himlens höjder. Den som ligger på ett par flaskor får rådet att öppna en den närmaste tiden.

Betyg 4++

Vi betalade 349 kr när vi köpte det via Systembolagets beställningssortiment för ett par år sedan. Nu är det årgång 2013 som gäller. Priset är 359 kr. Vi har köpt ett par flaskor, men ännu inte provat. Vinet finns i ett par butiker runt landets tre största städer. 

1980 Vintage Port, Taylor´s

En gång i tiden stod Vintage Port högt upp på Vintankarlistan. Det blev en del köp under 80- och 90- talen. Smakpreferenserna förändrades, framförallt hos hustrun, så det gick längre och längre mellan varje öppnad flaska. Men till jul, ja då drar vi korken ur en Vintage Port.

Vi drog korken ur det här vinet någon timma innan vi satte oss vid julbordet. Korken var inte helt lätt att få ur. Den nedre delen sprack och lämnade lite korkrester i vinet. En noggrann dekantering krävdes.

En härlig, inbjudande doft av röda bär, torkad frukt, kryddor och läder når oss. Doften lovar mycket!

I munnen får vi svaret. En fantastisk port. Läcker, komplex, elegant, balanserad och smakrik. Ett moget, men långt ifrån övermoget. Den som sitter på några flaskor behöver inte vara orolig. Det här portvinet är vansinnigt gott idag, men kommer leverera i många år framöver.
Vinet har den där karaktären att smakerna ligger i lager på lager och inte allt på en gång. Det börjar med en söt, men ändå frisk, mörkröd frukt. Det fortsätter med finmalda kryddor, sedan torkad frukt (russin, fikon, dadlar), för att fortsätta med mörk choklad och liten lätt blommighet. Visst finns det en viss eldighet i avslutet, självklart, det är ju portvin vi dricker.
Den eleganta, icke påträngande syran, lyckas ge vinet en härlig friskhet. Mjuka sammetslena tanniner finns där också. Eftersmaken är bara så lååååång och med ett djup vi uppskattar.

Betyg 5-

Inköpt på Systembolaget 1993 för 186 kr.

2007 Amarone, Villa Monteleone

Vintankar har traditionen att då allt julstök är avklarat dvs all mat inhandlad, skinka kokad, julgranen klädd och alla andra förberedelser avklarade, så slår vi oss ner i vardagsrummet. På CD:n spelas Håkan Hagegård och Adolf Fredriks Gosskör. På bordet finns det ost och pepparkakor. I glasen Amarone. Det ska vara Villa Monteleones Amarone. Klockan brukar bli runt midnatt.
Julefriden sänker sig över över Vintankarhemmet.

Villa Monteleone är en producent som vi besökt ett flertal gånger. Vi har också bott på den här trevliga gården vid ett par tillfällen. Deras amarone har vi druckit ett flertal olika årgångar av. Minns jag rätt har vi nog druckit samtliga från år 2000 och framåt.
Förra året den 23:e dec var det årgång 2009,

Doften domineras av en varm ton av solmogna, mörka, körsbär, torkad frukt, lite kakao och några nypor örter. Här finns också ett litet mörkare drag av läder och höstlöv. Det vilar en finstämd elegans över 2007:an, som får oss att småle mot varandra.

I munnen får vi ett vin med en sällsam komplexitet, där främst söta, mörka körsbär, lite mörka skogsbär, torkad frukt (inte överdrivet mycket russin) och örter dominerar. Det finns en behaglig syra som gör att det här aldrig är i närheten av att bli kladdigt utan istället har en frisk framtoning. Snälla, mjuka tanniner bjuder ett försiktigt motstånd.
Eftersmaken är gigantisk med mörk choklad, mer torkad frukt och mörka bär, men också ett lättsamt inslag av espresso.
Helt enkelt en fantastisk amarone med en elegans och balans i smakerna som gör oss saliga. Det har nästan gått två år sedan vi senast drack en 2007:a och visst har vinet taget något ytterligare steg mot fulländning.

Betyg 5-

Det här är ett kontemplationsvin och inte helt enkelt att välja mat till. Lite hårdostar och bra stillsam musik samt en sipp av vinet, så förflyttar vi oss in i en behaglig värld.

Recioto från Villa Monteleone.

När det serveras chokladdesserter, tryfflar eller bara några chokladbitar, så är Recioto det Vintankar helst av allt vill ha som dryck. En av de absolut bästa Recioto vi känner är den från Villa Monteleone.

Villa Monteleone har i sin Recioto använt druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella.
Druvsammansättningen hos Villa Monteleone är ungefär densamma vid både Recioto och Amarone. Druvorna till Recioto torkar dock längre och det är inte förrän i mars-april (normalt sett) som man börjar göra Recioto på torkade druvor. Vid Amarone torkar druvorna normalt till januari-februari. Vid tillverkningen av Recioto använder man en annan jästkultur, där denna dör då alkoholhalten närmar sig 14%. Man får då ett alkoholsvagare och sötare vin än vid amaronetillverkningen.

Det har gått nästan fyra år sedan jag senast drack 2005:an. Jag tyckte då så här.
2004:an provade jag här.

Doften är packad av torkad frukt, mogna, söta, mörka körsbär, några nypor örter, kakao och en lite diskret ton av espresso.

I munnen är det vinets friskhet, sin ålder till trots, och sötman som dominerar. Återigen en fin bukett torkade frukter, tillsammans med körsbär, örter, mörk choklad och lite, lite fat.
Vuxengodis!!

Betyg 4+

2012 Bianco, Erba Alta från Marco Sara

Det händer emellanåt  att hustrun och jag provar ett för oss helt nytt vin. Det händer också emellanåt att vi stannar till vid första klunken. Tittar på varandra och utbrister "Jösses vilket vin". I söndags var det ett sådant tillfälle.
Vid ett av mina besök i Köpenhamn rekommenderade Fabio och Mie på Cibi e Vini ett vin från Friulien, som dom tyckte vi skulle prova. Friulien är det där området i nordöstra Italien som gränsar till Slovenien. Jag har vid två tillfällen tagit mig till Köpenhamn för att träffa odlare därifrån och få en inblick i deras viner. Det har varit spännande möten och ökat min kunskap om viner jag tidigare aldrig hört talas om. Du kan läsa om dessa möten här, här och här

Marco Sara är en liten producent med verksamheten runt byn Savorgnano dell Torre några mil nordost om Udine. Odlingen sker efter ekologiska principer och årsproduktionen ligger på knappa 15 000 buteljer fördelat på åtta olika viner. Du som vill veta mer om Marco Sara hittar detta på den utmärkta bloggen Billigt Vin.

Kvällens vin Erba Alta är gjort på druvan Tocai Friulano, som växt på en 0,6 ha stor vingårdslott med stockar som är 60+ dvs dom är i min ålder.
Druvorna skördas mycket sent så att en viss andel (20-30%) blivit botrytis angripna. Vinet ändå torrt.
Det har fått spendera runt ett år på barriquer. Det har fått en mycket varsam fatbehandling.

Vinet har en vacker guldgul färg med några bärnstens nyanser.

I doften hittar vi gul frukt plommon, päron, aningens  bittermandel och en hel del mineraler. Visst är det en angenäm doft och visst väcks det en del förväntningar. Ändå är den försiktig i hela sin framtoning.

Smaken däremot är definitivt inte försiktig.
Här finns en del kraft och smaker som träffar Vintankarhjärtat mitt i prick. Nästan ett spektakulärt vin. Gott är bara förnamnet!
Det är fylligt, lite fet på något sätt och med en komplex smak. Detta samtidigt som det har en balans och friskhet som är sagolik.
Det finns gott om gul frukt med ett lätt oxidativt inslag. Mineraler, lite ängsblommor, champinjoner, tryffel och ännu mer gula frukter. I avslutet visar mineralerna en viss sälta samtidigt som frukten har en lätt sötma.

Jag köpte bara denna enda flaska. Undra om jag kan få Fabio att lägga undan ett par flaskor till nästa Köpenhamnsbesök?

Betyg 4

Jag betalade 129 DKK för det här vinet, vilket måste betraktas som ett synnerligen bra pris.
Det är nog läge att titta på Marco Saras andra viner också.

Le Ragose. Äntligen på Systembolaget.

Le Ragose är en vinproducent i Valpolicella Classico. Jag har verkligen kommit att uppskatta deras viner. Jag har handlat vinerna från Carlo Merolli i Danmark. Jag har samtidigt varit förvånad över att dom inte haft någon svensk importör. Det har nu blivit ändring på detta. Sedan november säljs deras viner på Systembolaget. Det är Vino Conoscenza som är den svenske importören. Dom som prenumererar på deras nyhetsbrev fick möjligheten att via ett s k dolt  SB nummer köpa en låda om sex viner för  1 890 kr. Vintankar tvekade inte utan knappade snabbt in en beställning.

 Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripasso.

2014 Valpolicella Classico.
Vi börjar med det enklaste vinet. "Semplice ma non banale" gäller verkligen här.
Vinet är gjort på druvorna Corvina 50%, Corvinone 20%, Rondinella 20% samt 10% andra tillåtna druvor.
Ett ungt vin som ska drickas ungt. Det har endast legat en kort tid på stålfat.
I den friska doften hittar vi gott om körsbär, men även  lite andra röda bär samt några stänk av örter.
I munnen är det friskheten vi slås av. Massor av körsbär, lite lingon och jordgubbar. Här finns också lite örter, någon blommighet samt lite mandlar. Lättdrucket. Klart klunkbart. Avslutet med sina krossade körsbärskärnor ger en törstsläckande dimension.
Jag gillar verkligen den här typen av vin till lättsama pastarätter, pizza och sommarsallader. Le Ragose Valpolicella Classico är en av de bättre i det här segmentet. Det ska drickas inte analyseras.
Vad jag tyckte om 2010:an kan du läsa om här.
Betyg 3+
För närvarande finns den inte i SB:s sortiment utan endast i lådan jag nämnde i ingressen.

2010 Valpolicella Superiore Ripasso.
Den här Ripasson är gjord på druvorna Corvina 40%, Corvinone 20%, Rondinella 20% samt 10% andra druvor.
Inga druvor torkas utan det görs ett rent Valpolicella Classico vin, som ligger på ståltankar till någon gång i mars, då det blandas med resterna från produktionen av amarone. En ny jäsningsprocedur äger rum i ca 7 dagar. Vinet får sedan ligga ett år på ståltankar, två år på 25 hl fat av Slavonsk ek och slutligen ett år på flaska innan det är moget för marknaden.

En intensiv körsbärsdoft är det första vi noterar. Lite vår jord och torkad frukt kan vi också notera.
Smaken går i den för Le Ragose så typiska friskhetens tecken. Körsbär, diverse röda bär, lite blåbär, kakao och aningens torkad frukt. En bra frisk syra. Tydliga tanniner. I avslutet en liten uppfriskande besk ton som vi förknippar med körsbärskärnor.
Betyg 4-
Vinet finns för närvarande inte i Systembolagets sortiment.

2010 Le Sassine
Inte så många producenter i Valpolicella håller sig med två olika Ripasso, men Le Ragose gör det.
Le Sassine är gjort på druvorna 50% Corvina, 20% Rondinella, 20% Corvinone, 10% andra druvor (Forselina, Negrara, Pelara, Barbera, Oseleta, Croatin, Merlot).
Druvorna handplockas. Vinifiering i september/oktober. Det lagras i tankar av stål. I januari/februari hälls detta Valpolicellavin på Amaroneskinnen enligt Ripassometoden.
Det får sedan ett år på ståltank, sex månader på slavonska 50 hl ekfat och slutligen ett år på flaska.
Det är med andra ord inte så lång tid som det spenderar på ekfat och det märks. Le Sassine har en helt annan framtoning än de flesta andra Ripassoviner. Det är väldigt långt ifrån "Amaronewannabe". Jag tycker nästan det har mer gemensamt med basvalpolicellan. Naturligtvis har det fått en större elegans och högre komplexitet.
Färgen har en vacker rubinröd ton.
I doften hittar vi körsbär, svarta vinbär, lite våt jord, läder, en lätt blommig ton och några nypor örter. Det är redan här vi noterar att Le Sassine inte vill efterlikna amarone utan vill vara ett vin med egen karaktär.
I gommen noterar vi att det är en ripasso i en lite lättare stil, även om de så typiska körsbären, kakao och örterna finns där. Jodå lite torkad frukt kan vi ana oss till, men med betoning på lite( och nästan inga russin alls). Det finns en bra och pigg syra. Distinkta och trevliga tanniner.
Le Ragose har betonat elegans före kraft
Det här är ett mycket bra vin till vardagsmaten.
Betyg 4
Vad vi tyckte om årgång 2007 kan du läsa här.
På Systembolaget är priset 259 kr.

Amarone 2006.
Deras "vanliga" amarone eller ska vi säga "husamarone" har jag provat följande årgångar av:2002, 2003, 2004, 2005 och 2006.
Nu är det alltså dags att testa 2006:an igen.
Druvblandningen är den som återkommer i flera av deras viner dvs 50% Corvina, 20%Corvinone, 20% Rondinella och 10% av blandade druvor. Druvorna skördas i senare hälften av september och får sedan ligga och torka till månadsskiftet januari/fabruari. Jäsningsprocessen äger rum under 20-30 dagar på ståltankar. Vinet får sedan ligga till sig mellan fyra och fem år på fat av Slavonsk ek

Doften har en försiktig framtoning till en början, men blir tydligare ju längre tid vinet får i glaset. Riktigt stor, kraftig och påträngande blir den aldrig. Mer försiktig, blygsam och elegant. Det är ju något av Le Ragoses ledstjärna. Mörka körsbär, blåa plommon, kakao och lite lättsam torkad frukt (nästan inga russintoner).

I munnen är det precis som i alla de andra vinerna en säregen läs charmig och underbar friskhet. Härliga mörka körsbär med både sötma och syrlighet. Björnbär, blåbär, mörka plommon, örter, lite torkad frukt och kakao. Den genomgående fina syran och de tydliga men ändå mjuka tanninerna sitter där som de ska. Avslutet är på amaronevis långt och njutbart och med den där fina, lite småbittra tonen från kvalitetschoklad. Balansen och elegansen är i centrum rakt igenom vinet.
En riktigt bra amarone, där lätthet och elegans prioriterats på bekostnad av bombastisk fruktighet med sötma. Jag gillar den här stilen, vilket väl torde framgå av min beskrivning.
Betyg 4+

På Systembolaget är priset 539 kr. Jag har fyllt på mitt förråd. De 2006:or jag köpte av Carlo Merolli betalade jag knappt 300 MUK för.

2006 Caloetto
Det här är den första årgången av Caloetto. Druvorna kommer från den del av vingården som är högst belägen (dryga 400 möh). Druvmixen är densamma som i deras "husamarone". Druvorna mognar något senare, då de växer på den här höga höjden. De får ligga på tork ungefär lika länge som för "husamaronen". Vinet får åldras först 6-12 månader på stålfat och sedan två till tre år på sk tonneaux (5 hl) av fransk ek.

Frukten är mycket mer framträdande och därmed blir den mer lik andra amarone, dock utan att göra avkall på friskheten.
Färgen går i en blåsvartlila nyans. Mycket mörkare än något annat av Le Ragoses viner.
Doften är försiktig med en ungdomlig framtoning. Här finns gott om mörka bär främst söta mörka körsbär, men också björnbär och blåa plommon. Syran är på Le Ragosevis väldigt alert och vital. Tanninerna sitter där de ska. Mjuka men inte mesiga. Eftersmaken är formidabel med massor av frukt, mörk choklad, torkad frukt, örter och några droppar espresso. Orden räcker inte till!
Det här är ett mästerverk. En absolut toppamarone. Det är bara att tacka och ta emot att den stoppades med i den här lådan.
Betyg 5-
Den finns inte som enskild produkt i Systembolagets sortiment.

2010 Cabernet Sauvignon Rosso Veronese.
Vinet är gjort på druvan Cabernet Sauvignon till 100%. Dessa odlas på en lott som planterades 1987 och med en yta på drygt 0,6 ha.
Jäsningen sker på stålfat. Vinet får sedan vila upp sig i ca 24 månader på nya och begagnade ekfat (Tronçais och Allier).

Färgen har en djup rubinröd ton med lite violetta stråk.

Doften bär tydliga spår av svarta vinbär, peppar, lite cederträ och kakao.

I munnen är det en frisk dryck med samma inslag som i doften. Inte så kraftfullt, men ändå med djup och hyfsad komplexitet. Eftersmaken är något längre än medel och den mörka frukten med svarta vinbär vid fronten kompletteras med, lakrits, örter och lite lätta toner av fat.
Betyg 4-

Priset på Systembolaget är 280 kr.


Vi sammanfattar våra intryck.

En fantastisk trevlig samling viner som samlats  i den här lådan. Den visar vilken duktig producent Le Ragose är. Genomgående har vinerna en hög och angenäm friskhet. En stil som verkligen går hem hos Vintankar.
Valpolicella Classico. Vi har druckit det tidigare och haft det som en av våra favoriter i det här segmentet. Årgång 2014 levererar precis som tidigare årgångar, därmed behållet det sin position som en av våra favoriter.
Ripasso.
Två väldigt trevliga ripassoviner. Båda från 2010 och båda i en stil som ligger långt ifrån de inställsamma, lite kladdiga, mainstream ripassoviner som översvämmar Systembolagets hyllor.
Båda är som gjorda för att komplettera lite enklare, rustika vardagsrätter.
Jag håller Le Sassine snäppet högre.
Amarone
Le Ragose gör vissa år hela fyra olika. Lèon har jag aldrig provat. Marta Galli är mer av det mesta. Ja, det blir t o m lite för mycket enligt Vintankar. Mina intryck av denna amarone kan du läsa om här.
"Husamaronen" blev det kärlek vid första klunken för ett par år sedan. Nu väntar vi på årgång 2007.
Caloetto var den här lådans stora överraskning. En makalöst bra amarone, vilket framgår ovan.
2010 Cabernet Sauvignon Rosso Veronese.
Ett trevligt och bra vin på druvan med samma namn som vinet.

Ända sedan jag köpte mina första flaskor av den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli har jag varit förvånad över att Le Ragose inte funnits på "Bolaget". Nu gör dom det, tack och lov. Priserna är betydligt högre här än i vårt grannland Danmark.

I Systembolagets sortiment hittar vi för närvarande tre av vinerna.
2010 Le Sassine Valpolicella Ripasso för 259 kr.
2010 Cabernet Sauvignon Rosso Veronese för 280 kr.
2006 Le Ragose Amarone för 539 kr.

Carlo Merolli utbud enligt hemsidan är följande:
2011 Le Sassine Valpolicella Ripasso för 125 DKK
2007 Le Ragose Amarone för 165 DKK (halvflaska)
2003 Le Ragose Amarone för 275 DKK
2002 Le Ragose Amarone för 350 DKK
2004 Le Ragose Amarone Marta Galli för 455 DKK
2011 Le Ragose Recioto för 179 DKK (0,5 l)
Beställs och betalas vinerna via internet tillämpas MUK(MyntUnionKronor) dvs DKK=SEK=NOK

Gobi Vin i Danmark har två erbjudande.
Le Ragose Gold Selection. Tre flaskor för 1 000 DKK. Årgång 2006 av "Husamarone", Caloetto samt Marta Galli.
2009 Cabernet Sauvignon. 3 flaskor för 300 DKK.

2011 Les Varrons. En Chardonnay från Jura.

Vi botaniserar vidare bland viner från Jura. Vi köpte i våras tre olika viner på druvan Chardonnay från Caviste.se. Producent är Domaine Labet, som består av 12 ha vingårdar runt byn Rotalier i södra Jura.
Redan på 1970-talet började Alain Labet att ställa om sina vingårdar till ett ekologiskt brukande. Det funkade inte riktigt som han tänkt sig, så det blev en mellanväg, där inga bekämpningsmedel användes förutom herbicider mot ogräs.
2013 inledde man ett arbete med att helt gå över till ekologisk odling och därefter söka certifiering.

Vi har tidigare testat de båda andra vinerna, Cuvée Fleurs och Les Champs Rouges. Vi skrev om dom här. Nu är det alltså dags att ta oss an det tredje vinet 2011 Les Varrons.

Även detta vinet är till 100% gjort på druvan Chardonnay. Druvorna kommer från vingården med samma namn som vinet. Vinstockarna är runt 70 år gamla.
Vinet har jäst och lagrats på jästfällningen i knappt två år. Ekfaten de legat på har en varierande ålder på tre till tio år.

Vi möts av en tämligen kraftig och  trevlig doft, där en skön äppelarom (gula/röda) tillsammans med en kryddsamling dominerar intrycken. En liten trevlig citruston anar vi hela tiden i bakgrunden.
I munnen är det ett friskt, komplext och fortfarande tämligen ungt vin vi får ta del av.
Det domineras av citrus, kryddor och mineraler. Lite röda äpplen, kryddor och aningens nötter hittar vi i mellanpartiet. I eftersmaken känns lite toner från ekfaten, men absolut inget vi stör oss på. Riktigt bra syror indikerar lång livslängd.
Gott som tusan. Charmigt och matvänligt är andra epitet vi ger det här vinet.

Vi hade sparat en skvätt som fick stå i kylskåpet dryga dygnet. Vinet kändes djupare och en del kryddor och mineraler hade kommit fram som vi tidigare bra anat oss till. Slutsatsen blir att någon timme på karaff gör nog en del nytta.

En flaska kvar i källaren. Vi hade gärna haft fler!!

Betyg 4

2007 Valpolicella Superiore, Roccolo Grassi

Häromkvällen drog vi korken ur ett av våra favoritviner från Valpolicella. Du som följer oss vet att detta är en av de producenter vi håller allra högst. Vi var med om en enastående provning i våras på Enoteca Valpolicella i Fumane. Du kan läsa om den här.

Druvmixen till Amarone, Superiore och Recioto är ungefär den samma dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina.
Superioren görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på ekfat innan det buteljerats.

Ett helt suveränt vin med elegans och balans, som verkligen får oss att dra på mungiporna och nicka belåtet.
Den typiska Valpolicella doften av mörka körsbär, torkad frukt (inte överdrivet mycket) och örter sitter där som ett signum över vinet.
I munnen lever vinet ut alla sina attribut: söta mörka körsbär, torkad frukt, blåa plommon och örter. Riktigt lång eftersmak  med en bit mörk choklad i avslutet. Syran är fortfarande alert. Tanninerna alldeles sammetslena.
Ja detta var vår sista flaska. Den toppresterade så visst hade vi önskat att vi haft kvar några fler. Vi får vara nöjda med att det ligger några 09:or och 11:or i källaren.

Betyg 4+

Vi betalade 20 euro när vi köpte våra flaskor på gården våren 2011.

Vve Fourny & Fils Cuvée R

I fredags plockade vi upp en flaska champagne, som skulle få sällskapa med kvällens krabbsallad.
Vi träffade producenten tidigt i höstas, då han besökte Champagnebaren Forssén&Öberg.
Vi skrev om provningen här. Du som är intresserad hittar lite information om producenten samt om de övriga vinerna vi fick prova.
Min favorit blev Cuvée "R".

Den är gjord på Chardonnay till 90% och så har man stoppat i runt 10% Pinot Noir. På baksidesetiketten lämnar dom information om sina champagner. Ett mycket sympatiskt drag.
Den här champagnen finns i Systembolagets beställningssortiment. Priset är 349 kr.
Här får man verkligen en bra champagne, så den som vill ha något extra gott till jul- och nyårshelgerna hinner fortfarande med en beställning.

Färgen går i en guldgul nyans och skvallrar om fatlagring. En verkligt fin mousse.

Doften är ganska så komplex med fina toner av nybakat bröd, citrus, äpplen och snäckskal.

I gommen är det en torr champagne med distinkta syror, men ändå med en öppenhet och välkomnande famn.
Det första vi möter är de fina äppelsyrorna och komplexa citrusblandningarna. Nötter, bröd, tropisk frukt och kalkhaltiga mineraler i mellanpartiet. Avslutet är läckert med sin blodgrape och lilla sälta.

Det var en perfekt matchning till vår krabbsallad.
Vi njöt i fulla drag.
Vi lät en skvätt vara kvar i flaskan till dagen därpå. Jodå, i kylskåpet fick den stå. Det vete katten om den inte hade fått ett större djup och lite läckra instick av mognad dag två. Hur som helst går det alldeles utmärkt, för den som har god karaktär, att dela upp drickandet på flera dagar.

Betyg 4++

2010 Le Serre Nuove

Det här är den berömda producenten Ornellaias andravin.
Egendomen grundades 1981 och ligger i Maremma inte så långt från byn Bolgheri, alldeles i närheten av Medelhavskusten. Här anlade man en vingård med druvor, som är vanliga i Bordeaux. Vinerna ingår i de som kallas för Supertoscanare.

Druvsammansättningen varierar något från år till år. Årgång 2010 har druvmixen: 45% Merlot, 41% Cabernet Sauvignon, 5% Cabernet Franc och 9% Petit Verdot.
2010 var ett år då druvorna skördades ovanligt sent. Skördeperioden varade mellan mitten på september till 12 oktober.
Vinet har fått ligga till sig i ca 15 månader på barriquer (1/4 nya och 3/4 ett år gamla). Slutligen fick det ca sex månader på flaska innan det var redo för markanden.

Årets första bloggpost var en hyllning till årgång 2009 av detta vin. Nu ger vi oss på vår allra första 2010:a.

Färgen är rubinröd, men i en lite mörkare nyans.

Vi möts av en försiktig, men ändå tydlig doft.
Här finns mörka bär, lite kryddor, tobak  samt en diskret ton av fat. Angenämt och trevligt.

Vinet känns ungt trots sina fem år. I munnen är det mörka körsbär, lite svarta vinbär, blåa plommon och björnbär, som är de smaker som omedelbart pockar på uppmärksamhet. Ett knippe försiktiga örter  dyker upp strax därpå.
Syran är frisk och det är den som tillsammans med frukten ger vinet dess ungdomlighet. Alerta tanniner som smånafsar i gommen noterar vi också. Eftersmaken är i nuläget något längre än medel och där får frukten sällskap med kakao, kaffe, cederträ och någon liten nyans av vanilj.

Ett riktigt gott vin som fortfarande är i sin linda. Jag kommer att vänta ett par år innan korken dras ur nästa flaska.
Det här vinet kommer att utvecklas till något större.
Betyg 4+

 Idag är det årgångarna 2012 och 2013 som finns på Systembolaget. Priset ligger på dryga 400 kr. Jag har ännu inte hunnit testa dom.

Julshow med Peter Jöback på The Theatre

I fredags var hustrun och jag på julkonsert. En alldeles strålande sådan. Vi njöt i fulla drag. Peter Jöback tillsammans med Cookies and Beans bjöd upp till en julstämning, som gjorde att vi glömde allt elände utanför för ett par timmar.
Evenemanget ägde rum på "The Theatre" Gothia Towers.

Vi hade bokat kvällens meny. Uppskattningsvis var det ytterligare ett par hundra som gjort likadant. En fantastisk logistik gjorde att serveringen flöt riktigt bra. Maten var därtill mycket god.

Champagne & Aptitretare*

Lufttorkad skinka, kycklingpastej, friterade Marconamandlar
Förrätt
Enrisrökt torskrygg med vinegrette på syltade senapsfrön och schalottenlök, serveras med jordärtskocka och krispigt rågbröd
Varmrätt
Tranbär- och svartpepparglaserad kalvytterfilé, serveras med Karljohansvampskorv och rödvinssås samt potatispuré smaksatt med prästost
Dessert
Mjölkchokladmousse med karamelliserat äpple, serveras med inkokt äpple och ingefärscurd

Vi valde inget vinpaket, utan fortsatte med ett glas champagne till den spännande förrätten.

Champagnen är inte mycket att orda om. Champagne är ju nästan alltid gott och så var den här också. En ganska enkel och okomplicerad historia.

2012 Chateauneuf-du-Pape från Bosquet des Papes
Vinet är gjort på druvorna 75% grenache och de övriga 25% är en blandning av mourvèdre, syrah, vaccarèse samt counoise. Åldern på stockarna är i genomsnitt runt femtio år.
Två tredjedelar av druvorna avstjälkades. Efter ett par timmars inledande kallmaceration jäste musten på temperaturkontrollerade cementtankar i fyra till fem veckor.
Vinet har sedan legat på ekfat i ett till ett och ett halvt år.

Färgen har en mörk rubinröd ton med lite blå/svarta nyanser.

I doften finns det en försiktig ton av frukt, främst hallon och körsbär. Kryddorna och örterna tar lite mer plats och i bakgrunden en blyg viol. En fint komponerad doft med värme och elegans i hela sin framtoning.

Jag drack en 2007:a för ett par år sedan och blev då lite besviken på att frukten i smaken var så nertonad och örterna så dominerande. Hur är då 2012:an?

Det ska sägas med en gång att i 2012:an är frukten mer framträdande och vinet känns därmed mer välbalanserat.
Visst är det så att det här är ett ungt vin med en smått förförande ungdomlighet i frukten. Det är en trevlig bärkompott av hallon, körsbär, björnbär och blåa plommon, som är det första vi noterar. Självklart finns här också en väl avvägd och sammansatt ört-/kryddblandning. Vi känner peppar, lagerblad, salvia och lite andra provencalska örter. Hyfsat lång eftersmak med sötlakrits och violer.
Syran så där trevligt alert och med tanniner som är på hugget utan att bli alltför närgångna. Utan tvekan ett väldigt gott vin.

Vinet funkade alldeles utmärkt till vår kalvytterfilé. Vi hade knappt halva flaskan kvar när showen drog igång, där fungerade vinet som en stämningshöjare utan några andra tillbehör än den fantastiska sången från Peter Jöback. O Helga Natt och en sipp av vinet. Vilken höjdare!!

Betyg 4

På "Bolaget" är det årgång 2013 som gäller till 279 kr. Vi fick betala 700 kr för vår flaska. Det där med krogarnas pålägg kommer jag nog aldrig att förstå!

2014 SP68 Rosso, Occhipinti

Arianna Occhipinti är en vinmakare, som vi verkligen uppskattar.
Hon håller till på Siciliens sydkust nära byn Vittoria, där hon förfogar över 10 ha vingårdar och 15 ha olivodlingar. Allt odlas enligt ekologiska principer.
Deras Frappato har vi tokhyllat i diverse inlägg bl a här. SP68 finns i såväl en vit som i en röd variant.

Den röda varianten, som vi drack härom veckan, är gjord på druvorna Nero d´Avola (30%) och Frappato (70%).
Så här står det på importörens hemsida:
Vinifikation: Manuell skörd i små korgar första veckan i oktober. Vinifieringen är enkel. Ingenting tillsätts och ingenting tas bort. Avstjälkning och maceration samt jäsning utan tillsättning av jäst. Efter pressning lagras vinet 6 månader på INOX (ståltank). Buteljeras utan klarning eller filtrering med en mycket liten tillsats svavel och ligger sedan en månad innan försäljning.

I doften är det de röda bären, främst hallon och körsbär, som dominerar. Lite knallpulver och en lätt ton av steniga mineraler kan vi också hitta.

I munnen är det en slank juice, inte så stram, desto mer röd frukt och pigga syror. Lättsamma och samarbetsvilliga tanniner. Lite kort i eftersmaken, där mineraler och aningens rökighet uppenbarar sig.

Kanske inte så märkvärdigt. Men lättklunkat? Absolut. Gott? Mycket. Charmigt? Utan tvekan.

Vår flaska är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini för, om jag minns rätt, 130 DKK. Numer finns det också på Systembolaget för 169 kr.

Betyg 4-

Röd Löber och Cotes du Jura

Vid vårt Köpenhamnsbesök för någora veckor sedan fick den här osten följa med oss hem.

En riktigt god och krämig ost med ljuvliga smaker.

I den när liggande butiken (Suenson) inhandlade vi ett vin från Jura.

Domaine Rolet är ett familjeföretag med rötterna i 1940-talet. Idag förfogar dom över 60 ha vinmarker spridda över de bästa områdena i Arbois och Cotes du Jura.



Drygt häften av arealen är planterade med de gröna druvorna Chardonnay (34%) och Savagnin (21%). Den andra hälften är odlad med de blå druvorna Poulsard (21%), Trousseau (10%) och Pinot Noir (13%).

Vårt vin är gjort på druvorna Chardonnay (70%) och Savagnin (30%).
Druvorna vinifieras och lagras separat. Vinet på Chardonnay har legat ett par år på stora ekfat. Vinet på Savagnin har lagrats två år på fat tillsammans med sin jästhinna (flor).

Färgen går i en bärstensfärgad ton.

Doften har en finstämd ton av Fino Sherry. Här finns också lite kryddor, en del bokna äpplen och aningens citrus.

I gommen är det ett friskt och torrt vin med oxiderade lite bokna äpplen i centrum. Vinet har en stor och alert syra. Runt de lätt oxiderade vinteräpplena finns det citrus, kryddor, nötter och steniga mineraler.
Vi har med tiden alltmer kommit att uppskatta den här typen av vin, men det har tagit oss några år.
Första gången jag stötte på ett vin från Jura med den här "sherrytonen" trodde jag det var ett skadat vin. Idag är jag mer fascinerad över doft och smak.

Visst var det här ett trevligt vin, som gifte sig bra med vår ost, men det har inte samma komplexitet och läckerhet som Chérubin från L´Octavin som vi drack vid vårt senaste besök i Köpenhamn.

Betyg 3+