2009 Amarone från Bertarole

Vi har beslutat att titta lite närmare på årgång 2009. Det var ett år då väderförhållandena var gynnsamma i Valpolicella, även om skörden blev något mindre än 2008, så visade vinerna sig hålla en hög kvalitet. Skörden startade lite tidigare än brukligt. Det kom också mycket lovord från producenterna och vinjournalister. På senare tid har det kommit en del signaler att vinerna från 2009 skulle mogna snabbare och redan nu nått sin topp.
Vi får prova igenom våra egna 09:or och göra en egen bedömning. Så här långt har vi provat:
- Titari från Brunelli
- Brigaldara Amarone
- Selezione Antonio Castagnedi
- Roccolo Grassi och Speri

Bertarole var en av de första kvalitetsamarone, som vi provade i början på 2000-talet. Vi föll pladask. Bertarole är därmed lite ansvariga för att vi blivit dom amaronenördar vi nu en gång är. Vi har besökt dom vid ett par olika tillfällen. Ett av besöken kan du läsa om  här.

Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slavonska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.

En spännande och mycket angenäm doft, som börjar med jord och läder, men ganska snabbt framträder mörka körsbär,  örter, några nyanser av torkad frukt och kakao.

I munnen är det ett vin som kommit en bit på vägen mot att nå sin fullmognad, men är inte riktigt där än. Ungdomsstadiet har det lämnat bakom sig. Jag är ganska övertygad att den här amaronen kommer att utvecklas ytterligare, men redan nu är det fasligt gott.

Vi får ganska omgående känna smaken av en hel del söta, mörka körsbär, lite blåbär, något svart vinbär och så solmogna björnbär. Vi noterar även lite örter, lite torkad frukt såsom katrinplommon, dadlar, fikon och något enstaka russin. Här finns en trevlig och vital syra. Tanninerna finns där och är väldigt tillmötesgående och smånafsar endast lite försiktigt i gommen. Eftersmaken är definitivt värd några egna ord. Lång på amaronevis med en liten lätt bitterhet från 90 procentig choklad och några krossade körsbärskärnor. Vi får nu också lite mer torkad frukt samt mer av de härliga söta mörka körsbären.
Riktigt bra är vårt omdöme.
Betyg 4+

2009 gjorde Bertarole 3976 flaskor av den här amaronen. Alla flaskor är numrerade och vi drack nr 1272.
Vad jag tyckt om andra årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal: 2001, 2005 och 2007













j

2015 Vino Rosso (Freisa) Cascina Tavijn di Nadia Verrua

Allt går med en ökad hastighet. Åtminstone känns det så. Det har samlats på sig några viner som ännu inte blivit bloggade. Det här Vino Rosso-vinet från Cascina Tavijn är ett ett sådant. Och det är absolut värt en egen bloggpost.
Kanske ingen säljande och spektakulär etikett, men vinet är charmigt och gott.

Ni som följer min blogg vet att Nadia Verrua och Cascina Tavijn är en av mina favoriter. En väldigt liten producent i Scurzolengo, som jag hade nöjet att träffa för några år sedan, då hon gästade Ängelholm. Du kan läsa om detta på den här länken.

I det här vinet är det den inte helt vanliga druvan Freisa som regerar. Jag tror att vinet är gjort på Freisa till hundra procent.

En trevlig doft av röda bär, jord, någon ört och en charmig ton av rosor och violer får oss omgående på gott humör.

I gommen känns det slankt och friskt med en hel del röda bär i form av hallon och tranbär. Violer och rosor från doften dyker upp efter en stund. Nu i sällskap av en mycket lätt liten örtighet och steniga och järnhaltiga mineraler. Visst kan det tas som en lättvikts Nebbiolo fast med lite mindre närgångna tanniner. Klunkbart och i ett nafs var flaskan slut.
Det finns något lite udda och väldigt charmigt som gör att det är lätt att ta det här vinet till sig. Det här är inget jag lagrar, men ett par tre år klarar det säkert av och ändå behålla sin fräschhet.

Betyg 4-

Vinet är köpt i Köpenhamn hos Cibi e Vini. Jag tror jag betalade runt 135 DKK och det är sannerligen värt varenda dansk krona!

2007 Domaine Vieille Julienne Chateauneuf du Pape

Vi hade för cirka tio år sedan en passion för viner från södra Rhone och då framförallt för viner från Chateauneuf du Pape. Vårt intresse har väl svalnat något liksom det gjort hos många andra bloggare från den tiden. För Vintankars del poppar det med jämna mellanrum upp ett behov att testa någon av de kvarvarande flaskorna i källaren. Det gjorde så för någon vecka sedan.

Domaine de la Vieille Julienne består idag av 15 ha vingårdar, som är belägna strax utanför den lite större orten Orange i appellationen Chateauneuf-du-Pape. Historien börjar dock redan 1905 då familjen Daumen köpte den gamla egendomen och började plantera fler vingårdslotter  än de som redan var planterade. Fram till 1960-talet sålde man sina skördar till kooperativ och till större Négociants. På 1960-talet började dom buteljera vin under eget namn under Maxime Daumens ledning. Det förvärvades ytterligare areal och nyplantering ägde rum. När man nu sålde vin under eget namn blev också urvalsprocessen av druvor noggrannare: högre och perfekt mognad samt lägre skördeuttag blev några av ledorden.
Nästa steg togs under 1990-talet då dom under Jean-Paul Daumens ledning konverterade till ekologisk odling främst genom att sluta använda kemiska bekämpningsmedel och konstgödning. Nästa steg blev att ställa om till biodynamiska odlingsprinciper.
Dom gör fyra olika Ch9dP-viner, ett rött och ett vitt Cotes du Rhone Lieu Dit Clavin.
Källa: Dom de la Juliennes hemsida och en artikel av Michel Jamais i Livets Goda

Vi dricker deras "vanliga" Chateauneuf-du-Pape. Det är dominerat av druvan Grenache (runt 60%) och har inslag av Syrah, Mourvèdre, Counoise  och Cinsult, men också små mänder av de lite ovanligare druvorna Vaccarèse och Muscardin. Vinrankorna är mellan 70 och 100 år gamla. Druvorna genomgår två selekteringar, en ute i vingården och en innan druvorna pressas. Alla druvor avstjälkas. Enbart naturlig jäst används. Ingen klarning eller filtrering. Vinet får tillbringa en tid på mycket sora begagnade ekfat sk Foudres.


I doften hittar vi mörka bär, ett tydligt inslag av peppar, en delörter och en någon jordig ton som förstärkts med aningens läder.

Vinet är inne i en alldeles underbar drickfas just nu. Klart på väg in i ett fint mognadstadie.
Det är fantastiskt gott med härliga mörka bär, även några lite rödare bär cirkulerar i bakgrunden, blåa plommon, provencalska örter, en liten ton av pinje och nästan mineralstinn ( stenar, grus, järnrör blod). Syran är fortfarande lite småpigg. Tanninerna är mjuka och väl avrundade utan att för den skull bli det minsta mesiga. Här finns en härligt lång eftersmak med ännu mera frukt, örter och mineraler.
Sagolikt gott! När Ch9dP är som bäst!!
Betyg 5-

2013 Marapika, Langhe Rosso

Vi behövde något enkelt och inte allt för avancerat vin till en av kvällsmåltiderna i förra veckan. Det fick bli en flaska vin från Piemonte. Ett vin gjort på druvorna Nebbiolo, Barbera och Dolcetto. Druvkombinationen andas matvänlighet lång väg. Och visst var det precis vad vi hade tänkt oss.
Enkelt, men inte simpelt. Riktigt gott och perfekt till vår mat.

Producent är Cascina Disa, bakom den står idag Elio Sandri . Vi befinner oss i utkanten av Monforte d´Alba i Perno-området. Det här är historisk mark, här har det gjorts vin i flera sekler. På 1400-talet låg här ett kloster som bl a ägnade sig åt vinframställning.
1965 köptes egendomen av Elios pappa, sedan 2000 är det Elio som ansvarar för verksamheten. Vingården är på ca 7 ha. Han arbetar med stora gamla ekfat, en naturlig jäsningsprocess, bekämpningsmedel är bannlysta istället slås gräset mellan rankorna två ggr per år. Det är m a o bra nära det vi kallar organisk odling. Han är inte intresserad av att få verksamheten certifierad.
Idag gör han en Barbera, en Dolcetto, en Langhe Nebbiolo, en Langhe Rosso och en Barolo (Riserva).

Doften präglas av röda bär, jord, lite läder och rosor. Den är mer komplex än så. Vi tycker oss också kunna skönja en lätt liten örtighet, stendamm och grusgång. Ingen stor omvälvande doft utan mer diskret och ändå väldigt tydlig.

Smaken är precis som doften försiktig men ändå tydlig. De röda bären känns som körsbär, hallon och tranbär, men också med en liten mörkare ton i form av björnbär. Örter, blommor (mest rosor) och stenrika mineraler ger vinet en trevlig komplexitet. Bra syra och lite försiktigt bitande tanniner tilltalar oss. Eftersmaken är medellång.

Ett trevligt och gott vardagsvin som vi gärna dricker igen. Priset är endast 119 kr på "Bolaget". Det säljs endast i kollin om 6 fl.

Betyg 4-

2013 Barolo Bricat, Manzone

Härom veckan testade vi en Barolo från en för oss helt ny producent Manzone. Den tog oss lite med storm och vi var överraskade att den redan nu kändes så tillgänglig.

1925 köpte Giovanni Manzone "Ciabot del Preve" i Montforte d´Alba och började med vintillverkning. 1965 gjorde Giovanni och Stefano Manzone vin under egen etikett.
Familjen har efterhand inköpt ytterligare vingårdslotter bl a på de historiska kullarna "Castelletto" och "Gramolere" så att idag omfattar vingården 8,5 ha. Barnen Mauro och Mirella (båda utbildade vid Oenologi-skolan i Alba) har de senaste decennierna blivit alltmer involverade i familjens vinprojekt. Vingårdarna ligger på 350-500 m över havet. Verksamheten drivs enligt ekologiska principer och är certifierade enligt "The Green Experience".
Den årliga produktionen är runt 50 000 flaskor. I deras portfölj finns ett vitt vin på druvan Rossese Bianco, en Dolcetto, två Barbera, en Langhe Nebbiolo, tre Barolo (Castelletto, Gramolere och Bricat) samt en Barolo Riserva Gramolere. Allt vin produceras på druvor från de egna vingårdarna.

2013 Bricat Barolo
Druvan är Nebbiolo så klart, som skördats under de första 20 dagarna i oktober. Druvorna kommer från de branta och högst belägna sluttningarna på kullen Gramolere, där vinrankorna har en ålder runt 50 år. Vinet har macererats med sina skalrester under 30-40 dagar. Det har fått mogna på 500/700 liters ekfat under  dryga 30 månader. Naturlig jäst har använts. Vinet är ofiltrerat. Cirka 6 500 flaskor görs det av den här Barolon.

Javisst är det en ung Barolo, som säkert kommer att utvecklas en del med åren, men redan nu är den fantastiskt god.

I doften hittar vi röda bär av diverse slag, men också lite mineraler, nötter, kakao, jord och en hyfsat stor mängd torkade rosor.

I munnen återkommer de röda bären: jordgubbar, tranbär och hallon, men i bakgrunden finns det små nyanser av lite mörkare bär såsom blåbär och slånbär. Steniga mineraler, aningens örter, små nypor kakao och lite rosor. Vi noterar också små, små nyanser av rökta charkuterier, mint och unset violer. En ordentlig syra samt tanniner som biter, vilka båda ger vinet en fin och ordentlig ryggrad. De senare märks i första hand då vinet drickes utan mat. Eftersmaken är längre än medel och där får vi mera röda bär, mineraler och lättsamma toner från fatlagringen.
Det finns en lätthet och tillgänglighet som vi verkligen uppskattar. Visst tror vi på att vinet kommer att utvecklas bra de närmaste tre till fem åren, sedan kommer vinet nog att hålla sig så i ytterligare fem till tio år.
Vi gillar verkligen den här Barolon och har därför köpt på oss ytterligare ett par flaskor.
Betyg 4+
Vinet introducerades i början på februari på SB. Priset ligger på 499 kr. Så klart mycket pengar för en flaska vin. Jag har skrivit det förut att på krogen får du inte mycket spännande vin för en femhundring, men här får du en riktigt stor vinupplevelse.

2009 Amarone Roccolo Grassi och Speri

2009 var ett år då väderförhållandena var gynnsamma i Valpolicella, även om skörden blev något mindre än 2008, så visade vinerna sig hålla en hög kvalitet. Skörden startade lite tidigare än brukligt. Det kom också mycket lovord från producenterna och vinjournalister. På senare tid har det kommit en del signaler att vinerna från 2009 skulle mogna snabbare och redan nu nått sin topp.
Vi beslutade oss för en tid sedan att titta lite närmare på var 2009:orna står idag. Vi tjuvstartade redan i december med
- Titari från Brunelli
- Brigaldara Amarone
- Selezione Antonio Castagnedi

2009 Roccolo Grassi

Roccolo Grassi är ju en av mina favoritproducenter och självklart fick dom plats på min Tio-i-Topplista. En minnesvärd stund är Provningen på Enoteca i Fumane.
Jag drack en 2009:a för ett år sedan och tyckte inte att jag riktigt kände igen den Jag skrev då så här.
Flaskvariation eller trend? Det är med stor nyfikenhet vi drar korken!
Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Det gjordes runt 10 300 flaskor 2009.

Doften kommer oss tämligen omgående till mötes med massor av mörkröda bär främst körsbär. Det finns subtila nyanser av blåa plommon, kryddor, tobak, läder och regnvåt jord.
Det andas elegans över doften. Det är ju så här vi är vana att möta Roccolo Grassis amarone.

I munnen är det en mogen amarone, med bra tryck i smakerna, bibehållen friskhet och stor elegans. Visst har smakerna nått en stor mognadsgrad (djup och mjukhet), men med den friskhet som finns så kommer den att hålla sig på den här nivån i många år till.
Den härliga bärsamlingen av körsbär, björnbär, skogshallon som förstärkts med blåa plommon är ju underbar god. Lite subtila toner av örter, kryddor och torkad frukt höjer nivån ytterligare. Sammetslena tanniner och en fortsatt pigg syra sätter vi också på pluskontot.
En sagolikt lång eftersmak, där frukten kommer åter och avslutas med mörk choklad och krossade körsbärskärnors lilla bitterhet.
Betyg 4++

2009 Speri
33-årig bröllopsdag firades i förra veckan. Hummer och champagne blev starten på den måltiden, vilket du kan läsa om här. Kvällen avslutades med Amarone.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.

Det här är en helt annan typ av Amarone. Kraftigare, mer robust, mer syra och rejälare tanniner. Här finns inte samma elegans som hos Roccolo Grassi. Dricks Speris Amarone för ung (sex/sju år gammal) kan den t o m upplevas som lite vresig. Årgång 2009 upplever jag fortfarande som lite ung och har precis kommit in i en alldeles underbar drickfas.

Doften är både stor och kraftfull med mörka körsbär och skogsbär som främsta signum, men en trevlig örtsamling, en del torkad frukt(inte så mycket russin) och en servil kryddighet på sluttampen kan vi notera.

I munnen är det ordentligt tryck i smakerna, men inte utan en viss elegans och med en bra balans. Här finns massor av söta mörka körsbär, björnbär, skogshallon och blåbär. En del torkad frukt noteras, dock inte så mycket russin. Små nypor av örter och kryddor liksom kakao finns det också. Syran och tanninerna är mer påtagliga i Speris Amarone än i många andra, vilket gör den enklare att använda till mat.
En underbar eftersmak med mera söta mörka körsbär. Den torkade frukten tar mer plats samtidigt som lite kryddor, krossade körsbärskärnor och riktigt mörk choklad tillkommer.
Sagolikt gott!

Vi tror den kommer att utvecklas ytterligare. Den som ligger på några 2009:or behöver inte ha bråttom, även om den redan nu är riktigt, riktigt bra.

Betyg 5-

Speri är en bland de mest köpvärda Amarone under 400 kr.

2004 Le Grand-Père från Hatt et Söner

Igår firade vi 33-årig bröllopsdag. Det har blivt tradition att göra detta tillsammans med hummer och champagne. Inget undantag i år.

Brodern och svägerskan gjorde oss sällskap. Dom firar snart femårig bröllopsdag, så vad kändes bättre än att plocka fram den sista flaska av en champagne som jag bjöd dom på när dom gifte sig.

På hösten 2012 besökte jag Mat- och Vinmässan Mitt Kök i Göteborg. Det var då, som jag för första gången stötte på champagneproducenten Hatt et Söner. Jag hade ett riktigt trevligt samtal med deras representant Mathias Kahn. Det hela landade i att köpte ett gäng flaskor av deras sortiment bl a 2 st av deras prestige-champagne Le Grand-Père med årgången 2004.

Deras Vingård klassificeras som Premier Cru och täcker flera hektar av Mont-Aimé-marken och ligger i champagnebyn Bergères-les-Vertus i Côte des Blancs. 

Detta är en Blanc de Blancs dvs den är gjord på endast druvan Chardonnay. Druvorna kommer från två vingårdslägen: ett i Oger och ett i Bergères-les-Vertus. Det är här som deras äldsta vinstockar finns.

Vår första flaska drack vi på våren 2015. Vi gillade verkligen vad vi drack och skrev då så här på bloggen.
Förväntningarna är nu ordentligt uppskruvade med tanke på att det gått ytterligare fem år. Och de infrias med råge. Vilken utveckling det varit! Ikväll är den helt fantastisk. Ja nästan magisk, så fylld av smaker och så välbalanserat.
Det börjar med en liten förförisk doft, där gula och röda äpplen lockar fram ett leende på våra läppar. Här finns också en lätt brödaktig ton, några stänk från blodapelsin, lite nötter, mariekex, stendamm och små vita blommor.

I munnen är den torr och med tydliga begynnande mognadstoner. För fem år sedan upplevde vi den som ungdomlig. Det stadiet har den lämnat och de mognadstoner som nu framträder har lyft den åtskilliga steg.
Det börjar med en läcker äppelkompott på gula och röda äpplen, som strax därpå sällskapar med sköna citrusfrukter såsom blodapelsin, mandariner, lite lime och några stänk grapefrukt. Inslaget av mineraler är påtagligt, där främst de steniga och snäckskalsaktiga noteras, men också någon skifferaktig ton tillsammans med krita kan anas. Mariekex, nötter, någon nougat, gula stenfrukter, små nyanser av tropisk frukt, aningens rostat bröd och i avslutet lite blodgrape dyker i små portioner upp i den komplexa smaken. Inte allt på en gång utan mer som lager på lager.
Eftersmaken är lång och mycket av smakerna återkommer här. Just det härliga avslutet med blodgrape dröjer sig kvar riktigt länge.

Betyg 5

3 gånger Marion: Cabernet Sauvignon, Teroldego och Amarone

Marion är en producent i de östra delarna av Valpolicella. Vid vårt första besök på våren 2011 med Club Amarone blev vi rejält imponerade av deras Superiore och så klart Amaronen. Givetvis finns dom med på min Tio-i-Topp-lista över Amaroneproducenter.

Vi provade härförleden tre av deras viner. Så klart är det deras Amarone som sticker ut som ett världsklassvin, men med tiden har vi alltmer kommit att uppskatta deras Teroldego och Cabernet Sauvignon.

2013 Cabernet Sauvignon.
Vinet är till hundra procent gjort på druvan Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från ett vinfält som nyplanterades 1989 dvs för snart trettio år sedan. Hälften av druvorna skördas under andra halvan i september. Dessa druvor genomgår en 30-40 dagar lång appassimento (torkning). Den andra hälften skördas några veckor senare och är då nästan övermogna. Dom två delarna vinifieras var för sig. Vinet får ligga till sig i trettio månader på 350-liters slavonska ekfat innan det blandas.

Ett riktigt bra vin till mustiga köttgrytor eller en saftig biff.
I doften finns det en hel del mörka bär, men också våt jord, svamprens, läder och kryddor.
I munnen är det till en  början de fina bären vi känner: björnbär, hallon, blåbär, några svarta vinbär och lite slånbär. Efterhand kommer det fram en del örter, blåa plommon, choklad, kaffe och unset vanilj. En bra och pigg syra finns det, som tillsammans med de lite nafsande tanninerna bygger upp en ordentlig ryggrad hos vinet.

Eftersmaken är något längre än medel. Det börjar med mörka bär som via örter och kryddor avslutas med en söt lakritsrem.

Strålande gott idag, men kommer att utvecklas fint de närmaste tre/fyra åren.
Betyg 4
På SB kostar det 320 kr. Dessvärre är det rapporterat som slutsålt.

2013 Teroldego
Ett vin gjort på hundra procent Teroldego. Detta är en druva som framförallt odlas i Trentino/Alto-Adige/Sydtirolen och där Elisabet Foradori, ibland kallad drottningen av Teroldego, särskilt är känd för sina viner på druvan Teroldego.
Minns jag rätt så ska Marions druvor vara från en klon av Foradoris druvor. Jag tror också att Marion är den enda producenten i Valpolicella som gör ett vin på endast Teroldego-druvor.

En del av de skördade druvorna får torka i trettio månader innan de pressas. Den andra delen pressas direkt efter skörd. Vinifieringen sker således var för sig. Musten blandas och får sedan ligga i trettio månader på små ekfat.

En hyfsat stor doft av mörka bär strömmar mot oss, då vi småsniffar på vinet. Här finns en del örter, kaffe, kakao, finstämda ekfats toner, kompostjord och aningens viol.
En komplex och trevlig doft.

I munnen är et den komplexa och rätt så kraftiga smaken av mörka bär, som vi först noterar. Här finns mörka körsbär, blåbär, björnbär, svarta vinbär och blåa plommon. En tydlig smak av örter och kryddor kan vi också känna.

 Syran är tämligen stor och ger vinet en bra friskhet, som tillsammans med tanniner, som biter lite mer än försiktigt i munhålan, gör detta till en bra samspelare med diverse köttiga maträtter.

Eftersmaken är något längre än medel. Den komplexa mörka frukten får här sällskap av espressokaffe, mörk choklad, steniga mineraler och finmalda örter.

Ett tusan så gott vin.
Betyg 4

Teroldego är en intressant druva, dessvärre finns idag endast två viner på denna druva hos SB. Båda i beställningssortimentet. Någonstans har jag läst att Foradoris Teroldego kommer att dyka upp hos SB i februari. Så håll utkik på nylanseringar.

2012 Amarone.
Den är gjord på blandningen Corvinone (45%), Corvina (25%), Rondinella (20%) och resterande 10% på diverse andra druvsorter bl a Croatina. Druvorna har torkats i dryga tre månader varpå de pressas. Jäsningen äger rum under 40-50 dagar och därefter tappas vinet upp 225-liters fat av slavonsk ek, där det får ligga till sig i runt tre år.
Årgång 2012 rankas ju inte som en av de allra bästa amaroneårgångarna, men jag tycker Marion ändå fått till det riktigt bra.

Det här är fortfarande en ganska ung amarone, men jag tycker den lämnat det riktigt ungdomliga stadiet och övergått till att få lite mognafstoner.
I doften hittar vi en tydlig ton av körsbär med en någon ljusare framtoning än vad vi annars vant oss vid. Något litet inslag av skogssvamp finns det också samt en liten förförisk ton av torkade rosor och lavendel. Riktigt angenämt att bara sniffa på vinet.

I munnen är det en intensiv smak av framförallt söta mörka körsbär som vi kan känna. Det tillkommer efterhand även en del andra mörka bär såsom björnbär, blåbär, sv vinbär och lite plommon samt några ljusare toner av bär, som vi inte riktigt kan sätta namnet på. Vi känner en tydlig smak av torkad frukt med en mycket försiktig russinton. Lite svartpeppar och aningens kanel ger vinet en spännande dimension. Syran är lite mer återhållsam, men ändå tillräcklig för att skänka friskhet. Små nätta tanniner bjuder på lite motstånd i munhålan.

Eftersmaken är riktigt lång med ännu mera mörk frukt, torkad frukt och örter, men där dyker också upp toner av espresso, mörk choklad, körsbärskärnor och lite lakrits.

Fantastiskt gott. Det mesta i smakväg har nog kommit fram utan att ha övergått i fullmognad. Känslan är att 2012:an kommer att mogna lite snabbare än andra årgångar. Du som har flaskor av den här årgången ska nog testa en för att stämma av mot dina egna smaklökar.

Betyg 4++

På SB är det årgång 2013 som gäller. Den är rapporterad som slutsåld, men håll utkik i fall det kommer in några extra flaskor.

2011 Amarone från Accordini

Accordini är en av de Amaroneproducenter som vi verkligen gillar. Det var också en av de producenter som det var ganska enkelt att plocka in på min Tio-i-Topp-lista. Vi har besökt dom både på egen hand och med Club Amarone och det har alltid blivit stunder att minnas.

Dom gör två olika amarone. Il Fornetto, som är deras prestigeamarone och så Acinatico som är deras standardamarone. Jag har tidigare skrivit om  årgång 2005 och om årgång 2008

Ikväll är det deras amarone Acinatico från 2011, som får göra oss sällskap.

Den är gjord på 75% Corvina, 20% Rondinella och 5% Molinar. Druvorna har fått torka i ca fyra månader. Vinet har fått ligga till sig i ca två år på nya barriquer av fransk ek.

En alldeles underbar Amarone, som ännu inte riktigt nått sin topp. Vi förväntar oss ytterligare utveckling, även om den redan nu är helt underbar.

I doften känns de så typiska mörka körsbären, som tillsammans med örter, lite torkad frukt, sv vinbär och toner från fatlagringen bildar en inbjudan om att vi ska övergå till att dricka.

Vid första lilla klunken känner vi en ganska så kraftfull amarone, som lämnat tonåren och är på väg mot den unga vuxenheten. Här finns både elegans, kraft och komplexitet i smakerna. Det finns en storslagen mörk frukt med söta, mörka körsbär, blåa plommon, lite björnbär och aningens svartavinbär som främsta signum. Efter ett tag dyker det upp en del torkad frukt (mindre russin mer fikon och dadlar) samt lite örter och kryddor och aningens vaniljkola och kakao. Tanninerna smånafsar i munhålan och bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är formidabel med mera mörk frukt, katrinplommon, en ordentlig bit mörk kvalitetschoklad, unset espresso och körsbärskärnor.
Alkoholen på 16% är fullt ut integrerad med frukten. Sagolikt gott redan idag och kommer som sagt växa något ytterligare.

Betyg 5-

Än en gång visar 2011 vilken stor årgång detta är. Du som har 2011:or hemma får rådet öppna en nu och njut. Det är visserligen ingen brådska, som du förstår av texten ovan, men gott är det!!

Gosset Blanc de Blancs

Visserligen är nyårsfirandet över, men det finns alltid skäl att öppna en flaska champagne.
Gosset är ett av det äldsta vinhusen i Champagne och etablerades 1584. På den tiden gjorde man endast stilla viner men så fort Champagnemetoden uppfanns av de kända munkarna Dom Perignon och Dom Ruinart så började även Gosset producera de ädla bubblorna.
Karaktäristiskt för Gosset är de vackra antika flaskorna som man buteljerar sin Champagne i. Detta är en kvalitetsstämpel och den enda champagne som inte hamnar i dessa buteljer är Brut Excellence som är Gossets standardchampagne.

Gosset är inga stora markägare i Champagne utan arbetar tillsammans med odlare sedan decennier tillbaka.
Familjens ägor består av 12 hektar fördelat mellan byarna Aÿ, Bouzy, Mareuil och Reilly. Det familjen Gosset saknar i volym tar de igen i kvalitet och prestige. 
Gosset använder bara juice från den första pressningen av druvorna och den sker direkt ute i byarna där druvorna handplockas. Sedan fraktas musten i kylda tankar per bil till Gosset. Varje vingård vinifieras för sig och samtliga viner vilar i minst fyra år innan de säljs. Den gamla antika flaskan är bibehållen för att ytterligare lyfta fram den långa traditionen av kvalitet och för att särskilja sig från andra märken i byn.

I doften finns en fin och nästan lite småelegant ton av citrus, gröna äpplen och gula stenfrukter. Det finns också ett tydligt inslag av våt grusgång och stendamm, som förstärkts med lite flinta stenar och unset krita.

I munnen är det den rena friskheten och lite krispiga tonen vi först tar till oss. Det är en lång och ganska så komplex smak av gröna äpplen, citrus, aprikoser, persika, gula plommon, lite rostat bröd och en ansenlig mängd mineraler (främst krita och grus). Eftersmaken är något längre än medel och där kan vi känna lite tropisk frukt och så ett litet bittert grapefruktavslut.

En härlig champagne, där vi särskilt uppskattar friskheten och krispigheten och den komplexa smake

Betyg 4

I beställningssortimentet kostar den 546 kr.