Amarone årgång 2009. Roccolo Grassi och Selezione Antonio Castagnedi

Årgång 2009 har allmänt bedömts som en mycket bra årgång för Amarone. Fast nu åtta år senare dyker det upp lite tveksamheter. På flera håll har man kunnat läsa att de mognat snabbt. Ja, t o m att de redan skulle ha peakat. Vintankar testade två olika varianter under förra veckan. En prestigeamarone och en liten enklare.

Roccolo Grassi har ju alltid tillhört våra favoriter. Vi var med om en enastående provning för två år sedan på Enoteca Valpolicella i Fumane. Vi provade årgångarna 2000, 2006, 2008 och 2011. De två äldsta var helt sagolika. Vi har även druckit och skrivit om årgångarna 2004 och 2007.

2009:an öppnar med en försiktig doft, som efter någon halvtimma i glasen får en alldeles förförande boquet med mörka körsbär, torkad frukt, lite örter och en del kakao. Precis så här ska det vara.

I munnen uppstår däremot en del tveksamheter. Visst är det gott och visst tusan finns här en läcker frukt, men den klingar av för tidigt. Eftersmaken blir lite kort. Jag hade definitivt större förväntningar.
Betyg 4
Roccolo Grassis Amarone brukar vara solklara femmor. Så ni som har 2009:or i era källare ska nog ta och testa dom.

Detta är ett av de första amaroneviner jag upptäckte och föll för. Många gånger har det funnits med på provningar för att illustrera hur en enklare amarone kan vara.
Tenuta Sant Antonio är en mycket bra producent, med sin verksamhet förlagd i de östra delarna i Valpolicella. Jag skrev en artikel om producenten för ett par år sedan. Du hittar den på Amaroneguidens hemsida.
Selezione Antonio Castagnedi har varit en favorit bland amaroneviner under 300 kr. På senare år har den här amaronen släppts allt tidigare och jag tycker det har skett på bekostnad av kvaliteten.

Både doft och smak är tämligen återhållsamma. I doften finns mörk frukt, aningens örter och kakao. Någon liten torkad frukt tycker jag mig kunna ana.

I smaken känns söta, mörka körsbär, aningens örter, lite mörk choklad och någon liten torkad frukt. Syran är fortfarande hyfsat bra. Tanninerna har rundats av och blivit mjuka, ja nästan lena. Eftersmaken är lite kortare än normalt och framförallt är det den mörka frukten som verkar vara på retur. 
Slutsatsen blir att toppen verkar ha passerats. Min kvarvarande 2009:a ska drickas inom en snar framtid. Du som har årgång 2009 av den här amaronen får rådet och öppna en flaska och stäm av mot din egna smak.
Betyg 3+