torsdag 28 april 2016

2007 Le Ragose på halvflaska

Förra fredagen var det dags att testa den senaste årgången av Le Ragoses amarone. Det här är en producent vars amarone Vintankar verkligen gillar. Den har en en stil som vi tilltalas av. Inte den yppiga frukten istället lite stramare och elegantare. Vi har druckit ett flertal årgångar av den och aldrig har vi blivit besvikna. Historien började för några år sedan då vi köpte ett paket med fyra olika årgångar från den dansk/italienske vinhandlaren Carlo Merolli. Vid det tillfället fanns inte Le Ragose i Systembolagets sortiment. Dom hade helt enkelt ingen importör i Sverige, vilket förvånade oss högeligen. I höstas tog den nystartade vinimportören Vino Conoscenza in Le Ragoses viner. Jag skrev för ett par månader sedan om en låda med sex olika viner varav två amarone. Du hittar mina tyckanden här

Du som är intresserad av vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp år, så kan du ta del av mina uppfattningar: 2002, 2003, 2004, 2005 och 2006.

Druvblandningen är Corvina (50%), Corvinone (20%), Rondinella (20%) och 10% andra lokala druvor. Dessa plockas under slutet av september och får sedan ligga och torka till slutet på januari.
Vinet får sedan ligga på slavonska ekfat (10-60 hl) i fyra eller fem år beroende på årgång. Slutligen får vinet några månader på flaska innan det är moget för marknaden.

Doften är amaronetypisk, men inte av den yppiga eller doftbombaktiga sorten. Den är mer försiktig, men ändå väldigt tydlig. Vi hittar de typiska mörka körsbären, mörka plommon, lite örter och kakao. I bakgrunden en mycket försiktig, finstämd ton av russin.

I munnen känns vinet ungt, trots sina sju år. Smakerna är återhållsamma och vill inte riktigt blomma ut. Le Ragoses amarone brukar ha en koncentrerad frukt i en lite stramare stil och så även för årgång 2007. Vi kan känna smaken av söta, mörka körsbär, blåa plommon, björnbär en nätt liten örtsamling och mörk choklad. Här finns en bra och trevlig syra. Tanninerna är tydligare och tar för sig lite mer än i många andra amaroneviner, så brukar det vara med Le Ragoses amarone och i version årgång 2007 är detta än mer tydligt. Eftersmaken är lång och det är först här den torkade frukten med sin lilla russinton dyker upp.
Dock är det så att hela tiden väntar man på att vinet ska blomma ut, att dofter och smaker ska komma fram och nå de höjder som tidigare årgångar gjort. Men det stannar av och vinet förblir oförlöst på något sätt.
Frågan jag ställer mig är: Behöver vinet längre tid i källaren eller är det här en annorlunda årgång?
Mina återstående 2007:or ska få vila åtminstone något år i källaren. Under tiden dricker jag med stort välbehag 2006:orna. Dessa är verkligen störtsköna!

Betyg 4






måndag 25 april 2016

Vår, aprilväder, vit sparris och Silvaner.

Våren har kommit och visst tvekar den, men vitsipporna blommar och utgör en vit matta i den glesa lövskogen. Vintankars ögon kliar och nysningarna är om möjligt fler och framförallt oftare. Så visst är våren här.
Det har verkligen varit ett aprilväder de senaste dagar. Gårdagen bjöd på hagel, sol, regn och mer sol. Västanvinden biter. I lördags hade vi J och C på årligt vårbesök. Det blev en promenad ner på Näsbokrok i det soliga vädret, men också en isande motvind som gjorde att vi skyndade på stegen hemåt.
Till våren hör också den vita sparrisen. Vi hade inhandlat en leverans från Potatiskällaren i Kungsbacka. Vi provade med en Silvaner till den.
Producent är Juliusspital, som grundades 1576 som ett välgörenhetssjukhus. Vineriet har sedan starten tillhört sjukhuset, som idag innefattar såväl en modern klinik som ett äldreboende. Stiftelsen har 177 hektar vinodlingar spridda över olika lägen i Franken. Dom producerar runt en miljon flaskor. Knappt hälften av odlingarna är druvan Silvaner, men även Riesling (20%), Muller Thurgau (17%) samt ytterligare sexton druvor odlas däribland Spätburgunder (Pinot Noir 4%).
Sitt centrum har dom i WÜRZBURG några mil sydost om Frankfurt. 
Det här vinet är deras "bas-silvaner". Vinet är till 100% gjort på druvan Silvaner. Druvorna kommer från ett antal olika vingårdslägen.
Jäsning vid låg temperatur i upp till 30 dagar på ståltankar. Därefter får vinet vila på sin jästfällning i stora ståltankar innan buteljering. Juliusspital har byggt en speciell hiss för druvorna, som hissar upp dem 13 meter. I och med detta kan hela vinifieringen genomföras med hjälp av gravitationen, och ingen pumpning behövs.

Färgen är blekgul.

En försiktig, frisk doft av gula äpplen, lite citrus, aningens kryddor/örter och steniga mineraler är vad vi känner då vi sticker dit vår nos.

Smaken är torr och frisk. Inga stora omfamnande smaker. mer försiktig, men ändå väldigt tydlig. Det är de gula tonerna som dominerar: gula äpplen, citrus , gula plommon och lite nektariner. En trevlig ton av örter och mineraler (sten/grus) finns där. I eftersmaken noterar vi honungsmelon och aprikoser

Ett trevligt, lite enkelt och välsmakande vin, som gjorde sig alldeles utmärkt till vår sparris.

Priset på bolaget är 139 kr.
Betyg 3+

söndag 24 april 2016

2009 Cerrati Vigna Cucco, Cascina Cucco

I måndags drog vi korken ur en vardagsbarolo från en producent som vi verkligen gillar. Vi har druckit ett flertal årgångar och vi har aldrig blivit missnöjda. Vill du läsa om dom så hittar du dom här: Cerrati 2005, Cerrati 2006Vigna Cucco 2007 och Cerrati 2008.

2009:an levererar precis som tidigare årgångar gjort. Det vete katten om det här inte är en av de bättre.
I doften hittar vi röda bär, lite rosor, nypon, målarlåda, aningens kryddor och en dos mandel.
I munnen slås vi av den förföriska friskheten och den ljuva slankheten. Härliga körsbär, hallon, lingon, lite viol och en lätt örtighet i avslutet. Ordentliga tanniner, men ändå inte särskilt ansträngande. En finkalebrerad syra.
En enkel, vardaglig och rakt -på-sak-barolo utan några märkvärdigheter samtidigt så finns många av de där baroloattributen vi gillar. Framförallt är det fasligt Gott!!!

Betyg 4(+)

Vi betalade 125 MUK för ett par år sedan, då vi köpte den av Carlo Merolli. Ett otroligt lågt pris för en Barolo av den här klassen. Det är nästan så jag tror jag skrivit fel, men en koll i pärmen från 2013 står det mycket riktigt 125 DKK=SEK=NOK. Fynd är ju bara förnamnet.

torsdag 21 april 2016

2011 Campo Leòn från Latium Morini

Campo Leon från Latium Morini är en av våra favoriter. Ja, den här amaronen är en av de absolut bästa i prisläget runt 300 kr. Vi har genom åren druckit ett flertal årgångar. Du kan läsa om dom här: 2005, 20062009 och 2010.
Producenten heter Azienda Agricola Latium Moriní och håller till i de östra delarna av Valpolicella.
Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi och Marion.

Vinet är gjort på Corvina 70%, Rondinella (20%) och Oseleta (10%).
Druvorna torkas i 100 till 120 dagar. Vinet har fått ligga till sig i ca 30 månader på 350 liters ekfat.

Normalt brukar ett amaronevin börja bli drickklart när det är 5 år + årtalet på flaskan. Campo Leon brukar behöva ytterligare ett par år för att bjuda på sitt bästa. Vi misstänker att kvällens amarone egentligen är för ung, så vi ger det dryga tre timmar i våra glas innan vi ska börja njuta av det.

Våra misstankar stämmer. Den här amaronen är ung. Ja till och med mycket ung.
Vi känner, efter tre timmar i glasen, en försiktig nästan diskret doft av mörka bär, lite dill och en tydlig ton av alkohol.
I gommen noterar vi massor av smaker, inte helt strukturerade. Söta mörka körsbär, en samling andra mörka bär och lite örter är det som tydligast når oss, men här finns mycket mer som inte tar sig upp till ytan. Visst finns här en bra och frisk syra samtidigt känns vinet väldigt lent, nästan sammetslent.
Alkoholen är även tydlig i smaken. Lång eftersmak.
På slutet av kvällen, fem timmar senare, är såväl alkohol som dill nertonade. Den mörka frukten allt mer framträdanden. Nu kommer också det fram torkad frukt, tydligare kryddor/örter och eftersmaken längre och mer komplex. Nu börjar det lika något.
Det här vinet behöver säkert ytterligare två år i källaren för att kunna visa sin fulla potential.
En amarone absolut värd att köpa och spara i åtminstone två år. Vintankar har gjort så.
Betyget den här kvällen blir

Betyg 4

På måndagskvällen upptäcker jag att det blev kvar en slatt i flaskan. Tre dygn i flaskan med endast korken ditsatt. Ingen pumpning eller andra knep för att minska luften.
Hustrun och jag tittar på varandra. Är det samma vin som i fredags frågar hustrun. Jag nickar instämmande. Visst är det så, men oj vad det har utvecklats. Nu är det bra tryck i frukten och samtidigt stor elegans. Söta mörka körsbär, solmogna björnbär och mörka plommon, en hel del torkad frukt, russinen finns där men med en försiktig framtoning, delikata örter och små nätta toner från fatlagringen. Alkoholen som stack lite första kvällen är nu helt borta liksom dillen. Syran fortfarande frisk. Eftersmaken magisk. Här finns den lilla bittra tonen från riktigt mörk kvalitetschoklad och körsbärskärnor, men samtidigt också en ljuvlig fruktsötma.
Exakt så här vill jag ha min Campo Leòn.
Betyget nu blir 5-

Övertygelsen att 2011:orna kommer att utvecklas till något stort är härmed förstärkt.

måndag 18 april 2016

Chateauneuf-du-Pape och Barolo.

Brodern med svägerska har återvänt till de norra regionerna. Den sista kvällen dom var här nere bjöd dom in till lite kvällsvard. Två viner fick vi smaka. En fransman och en italienare..

Jag drack det här vinet för ett par månader sedan. I allt väsentligt beter sig vinet på samma sätt, så du som vill veta lite om producenten, druvsammansättning och smaknoteringar får helt enkelt klicka här.
Betyg 4+
Vinet finns i beställningssortimentet för 299 kr.











Du som vill veta lite mer om producenten klickar in på FV:S blogg, där finns ett längre inlägg om deras viner och människorna bakom.
Vi drack en 2007:a för tre år sedan och vad vi tyckte om den hittar du här.

Nebbiolodruvorna kommer från tre olika lägen i Barolo (Coste, Fossati och La Volta). Alla belägna på hög höjd (400 m ö h). Vinet har fått ligga till sig i drygt tre år på stora (25-50 hl) liggare av ek.

Doften är lite försiktig. Vi känner körsbär, nypon, läder, rosor och en nätt liten kryddsamling. En trevlig och angenäm barolodoft.
I munnen känns vinet slankt och friskt. Faktiskt redan tillgängligt idag. Jag har inte smakat så många 2011:or, men de jag smakat har varit riktigt tillgängliga trots sin relativt unga ålder.
I gommen utvecklar sig de lite ljusare körsbären i sällskap med nypon och rosor på ett tilltalande sätt. Efter en stund får de sällskap av ännu mer röda bär och en fin örtsamling. Syran är alert och tanninerna distinkta, men dom är det på ett sätt som gör att vinet är väldigt drickmoget idag. Hyggligt lång eftersmak som har tydliga spår från fatlagringen, men inte på något vulgärt sätt.
Visst är det ungt, men vi gillar verkligen den här ungdomliga frukten.

Betyg 4

Priset på SB är 219 kr. Det verkar finnas gott om flaskor lite varstans i landet.

söndag 17 april 2016

2006 Brut Deutz

Deutz är beläget i Aÿ, en av de 17 grand cru-byarna som ligger i hjärtat av Champagne. Företaget grundades 1838 av William Deutz i sammarbete med Pierre-Hubert GeldermannIdag drivs företaget av Fabrice Rosset.  Deutz förfogar över 245 hektar vinodlingar. De egna odlingarna täcker ca 40% av behoven, övriga druvor köps från 22 långtidskontrakterade odlare. Huset har en årlig produktion av drygt 1,5 miljon flaskor.
Den här champagnen är gjord på druvorna Pinot Noir (60%), Chardonnay (30%) och Pinot Meunier (10%).
Färgen har en fin guldgul nyans.

Doften är till en början lite sluten och fullt ut vill den inte riktigt komma. Även om den tar sig ju längre tid den får i glasen. Redan här konstaterar vi att det här är en ungdom. Vi kan ana oss till toner av gröna äpplen, lite citrus och våt grusgång. I bakgrunden en försiktig brödig ton. Lite brynt smör i avslutet.
I gommen blir det än tydligare att det här är en ung champagne med ännu inte så utvecklade smaker. Detta till trots så finns det ändå en hel del smaker som smyger sig upp till ytan.
En mycket frisk champagne med en stor och hög syra, vilket indikerar lång livslängd. Vi känner gul/gröna äpplen, citrus och steniga/kritiga mineraler. Det finns också inslag som vi mer anar oss till än verkligen känner: tropisk frukt, ljust nybakt bröd, nougat, gula plommon och aningens honung.

Det vi känner är lovande och våra förhoppningar är stora att det här ska utvecklas till något riktigt bra. Vi väntar nog närmare två år innan vi öppnar nästa flaska. Bråttom behöver man inte ha med den här champagnen. Betyget sätts efter hur det är idag inom parentes hur vi tror det kommer att bli.

Betyg 4 (++)


lördag 16 april 2016

Brunello, Amarone och Barolo

Brodern från norr var på Västkusten under föregående vecka. I lördags körde vi en liten provning av tre Italienska viner. Brodern och svägerskan fick dom blint och klarade väl hyfsat att plocka dom. Det var väl kanske inte den svåraste uppgiften.
2010 Brunello di Montalcino, Fattoria dei Barbi.
Jag drack det här vinet i augusti förra året. Det fick mitt gillande. Det har inte hänt så mycket sedan dess, så när det gäller smaknoteringar och annat så hittar du det här.
Jag konstaterar bara att vi alla tyckte det var riktigt gott.
Betyget 4 kvarstår.


2009 Amarone Classico, Brigaldara
I november 2014 var jag på en provning av några olika amarone från Brigaldara. Du kan läsa om den upplevelsen här.

Classicon är deras basamarone. Den är gjord på 50% Corvinone, 20% Corvina, 20% Rondinella och 10% diverse tillåtna druvor. Druvorna har fått torka i ca 4 månader.
Vinet har fått ett år på barriquer och två år på 25 hl ekfat.
Doften har de typiska amaronedragen med mörka körsbär och torkad frukt i centrum. Vi känner också lite örter och en lätt touch av kakao och vanilj.
I munnen är det ett hyfsat kraftfullt, men ändå välbalanserat vin med mycket amarone i sig. Alkoholhalten ligger på ofattbara 17%. Här har man verkligen gjort ett bra jobb, då den är ordentligt integrerad i frukten och lämnar ytterst små spår efter sig.
De första smakintrycken vi noterar är de söta mörka körsbären, den torkade frukten och det nätta lilla knippet örter. Efterhand tillkommer mörk choklad, aningens espresso, katrinplommon och lite toner från fatlagringen.
Det finns en bra syra som ger vinet den nödvändiga friskheten. Tanninerna finns där och bjuder på ett försiktigt och trevligt motstånd. Eftersmaken är redigt lång på klassiskt amaronevis.
Det här är bra. Det här är gott.
Betyg 4

Jag drack 2011:an i höstas. Den var bra. Ung och lovande.
2009:an har börjat mogna, men jag tror 2011:an kommer att bli bättre.
På Systembolaget kostar 2011:an 299 kr. Ett av de allra bästa amaroneköpen under trehundringen.

2006 Barolo Vigna Rionda.
Producent är Roagna. Dom äger totalt 20 ha, varav 12 ha är planterade med vinrankor. Dom flesta av vingårdarna ligger i Barbaresco. Mellan åren 2003 och 2006 arbetade dom tillsammans med Thomas Canale, ägare till vingården Vigna Rionda belägen i  Serralunga d´Alba. Det gjordes ca 8 000 flaskor per år för dessa fyra årgångar.

Vi har luftat vinet ganska rejält. Vi möts av en försiktig men ändå väldigt tydlig doft. Vi tycker oss känna en blandning av röd frukt och lite mörkare skogsbär. En lätt ton av rosor i bakgrunden samt något litet inslag av målarlåda. Visst känns det att det kommer från Barolo.

I munnen konstaterar vi genast att vinet har en tjusig slankhet samtidigt som det finns lite kraft i frukten och distinkta syror. Frukten har inslag av jordgubbar, lingon och skogshallon. Vi anar också lite mörkare frukt av slånbär. Tanninerna är påtagliga och biter lite lätt i gommen, men blir inte av den jobbiga sorten. Ett floralt inslag i bakgrunden av såväl rosor som violer. Eftersmaken är hyfsat lång.
Jag gillar verkligen det här vinet, som det verkar nyss ha kommit upp ur en dvala. Inte kan ett tioårigt vin vara ungt, men friskheten och frukten bjuder på en ungdomlighet. Min gissning är att det kommer att bjuda på många fina stunder framöver.

Betyg 4+





torsdag 14 april 2016

2010 à Rina, Etna Rosso

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo, som tog över familjeegendomen 2004 för att göra eget vin. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar här idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass.
Egendomen är på totalt 26 ha, varav 15 ha är vinodlingar och resten är odlingar av oliver och hasselnötter. Här tillämpas principerna om organisk odling. Vingårdarna ligger på mellan 600-800 meters höjd.
Kopierad från importören Bristlys nyhetsbrev
Den totala produktionen är drygt 45 000 flaskor fördelat på sex viner. Ett vitt, en rosé och fyra röda viner. À Rina är deras flaggskepp och dom gör 30 000 flaskor av det.
Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana.
Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 14 månader på franska ekfat som använts en och två gånger tidigare.

Doften är frisk och lite försiktig i sin framtoning. Här finns ljusa körsbär, lite röda skogsbär, en viss örtighet, lite läder och så något som påminner om knallpulver. Det senare brukar jag ibland benämna Etnamineraler. En blyg viol i bakgrunden.

Även i smaken är det friska toner som når oss. Vinet känns ganska slankt. Och redigt gott. 2010:an känns helt drickklar nu, kanske bra nära sin peak. De röda bären är på något vis vinets signum: körsbär, hallon, lingon och tranbär med en lätt örtighet och rejäla Etnamineraler. Syran är fortfarande frisk, kanske något lite nedtonad jämfört med för tre år sedan. Tanninerna finns där och ger ett behagfullt motstånd, även de har blivit lite rundare i kanterna.
Eftersmaken med en viss pepprighet i den röda frukten är väldigt trevlig. Mycket gott. Och därtill ett bra pris. 189 kr för årgång 2014. Jag har redan fyllt på mitt lager. För mig har många av de mer tillgängliga Etnavinerna blivit sommarviner.
Betyg 4

tisdag 12 april 2016

2004 Mithas en amarone från Corte Sant Alda. Ett makalöst vin!

Jag skrev för några veckor sedan om mitt amaroneprojekt "Henriks 52 Favoriter". Det har nu blivit dags att presentera nr 47. Det ska sägas att de som saknas för att komma upp till dessa 52 amaroneviner inte finns i vare sig det fasta sortimentet eller i beställningssortimentet. Kvällens vin liksom nr 48 (Zenato Riserva) är beställda som privatimport från Danmark och Tyskland. Jag har varit i kontakt med importörer Savino AB som tar in Nicolis viner och fått beskedet att Ambrosan finns för ca 600 kr som privatimport. Det återstår sedan att jaga ifatt:
Ca´La Bionda Vigneti di Ravazzol
Le Salette-Pergole Vece
Tommaso Bussola-TB Vigneto Alto
 Det blir kanske som privatimport eller så hittar jag dom vid något av de två besök i Valpolicella som är inplanerade under 2016.

Corte Sant Aldas vingårdar ligger nordöst om Verona i den lilla byn Mezzane di Sotto.
Dom ägs av Marinella Camenari, som också är vinmakare. Hon uttrycker sin filosofi som "Det är min skyldighet att söka själen i denna plats och min målsättning är att vi aldrig ska utsätta rankorna för spänningar. Vi ska vara ett stöd för dem och när de behöver assistans finns vi där med naturliga hjälpmedel."
Vingården etablerades 1970 och det har pågått ett ständigt förändringsarbeteDom tillämpar idag biodynamiska odlingsmetoder och Marinella är övertygad om stjärnbildernas betydelse för slutresultatet. Hon anger att det här är ett naturvin.
Idag förfogar man över drygt 16 ha och har en årsproduktion på 82 000 flaskor.
Det görs en Soave, en basvalpolicella samt två superiore och en recioto förutom de två amaronevarianterna. 
Mithas görs det endast 1 000 flaskor av och endast exceptionellt bra år som 1995, 1997, 2000, 2004 och 2006
 Källa www.vinovativa.se 
Prestigeamaronen Mithas har jag aldrig druckit tidigare. Deras "vanliga" amarone har jag druckit och skrivit om. Du kan läsa vad jag tyckte om årgång 1998 och vad jag tyckte om årgång 2004 genom att klicka på länkarna.
I den här amaronen ingår det lika delar Corvina och Corvinone.  Druvorna kommer från vingården med samma namn som vinet. Vinrankorna planterades 1990 på den här högt belägna ( 350 m.ö.h) vingården. Druvorna får ligga på tork i dryga tre månader. De torkade druvorna jäser med naturliga jäststammar i öppna träkar under ca 5 veckor. Vinet lagras minst 36 månader i franska barriquer varav ca 30% är nya. Ingen klarning, ingen filtrering.
Vi låter vinet få två timmar i glasen innan vi samlas framför TV:n för att avnjuta en CL-match.
Vi möts av en stor och praktfull doft. Massor av mörka körsbär, en hel del torkad frukt, några ordentliga nypor örter, kakao och mörka skogsbär. Visst är doften stor och visst finns här en hel del kraft, men inte den där överdådiga kraften som just en del amarone i dom östra delarna av Valpolicella så ofta visar upp. Mithas har mer elegans.

I munnen har det en torrare kanske lite stramare framtoning än många andra amarone. Det här är en stil som jag går igång på. Mithas har precis alla dom attributen som jag uppskattar som allra mest hos en riktigt bra amarone: friskheten med en trevlig syra, små nätta tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd och så den där magiska frukten.
Frukten ja: mörka körsbär, lite björnbär, skogshallon, blåa plommon som kombineras med en dos torkad frukt, finmalda örter, lite kryddor och mörk choklad. Eftersmaken är så där ljuvlig och lång och dröjer sig kvar i gommen länge, länge....
Allt detta förpackat på ett ytterst elegant vis. Ni märker själva hur superlativen staplas. Det här är bara så förbålt gott.
Mithas är en höjdaramarone. Den tar sig in på min Topp-5-lista.

Betyg 5

Det var min vän Jörgen som tipsade om att Suenson i Köpenhamn sålde ut Mithas för 650 DKK.

söndag 10 april 2016

Ett besök i Siena.

Vi avslutade vår resa med att besöka Siena. Det var hustruns och mitt första besök i denna fina lilla stad. Vi tog den verkligen till våra hjärtan. Det blev tåget  mellan Florens och Siena. Checkade in på hotellet (Palazzo Fani Mignanelli), beläget mitt i centrum.
Hemresedagen dvs lördag förmiddag var det stor marknad i centrum. Naturligtvis blev det köp att ost, salami mm.

Nu gick jag händelserna lite i förväg. Vi kom till Siena på fredagens förmiddag. En kort rundvandring och orientering i staden sedan lunch. För min del blev det Spagetti Vongole. Vi fyra delade på en flaska vitt vin. Faktiskt vårt första vita vin på den här resan.
Ett ganska enkelt och okomplicerat vin, som pizzerian ville ha 18 euro för.
Producent är kooperativet United Winegrowers of Chianti Geografico, som består av cirka 200 odlare. Vinet är gjort på druvan Vermentino till 100%, som vuxit på vingården Le Preselle di Sansano i Maremma, Toscana.
I doften hittar vi en lätt blommighet, lite toner av pinje, aningens citrus och vått grus.
I munnen känns vinet friskt, okomplicerat och mycket vi kände i doften kommer igen i gommen.
Ibland är faktiskt det enkla och också det goda. Så var fallet nu.
Betyg 3
Kvällens måltid åt vi på Zest. En restaurang vi varmt kan rekommendera. Ingen fine-dining utan rejäl, vällagad italiensk mat. Mycket trevlig personal som talade riktigt hygglig engelska.

Vi började kvällen med specialiteter från Toscana.
Fortsatte sedan med en rejäl köttbit från grillen.
Under tiden vi funderade på matvalet, så drack vi ett glas mousserat vin. Det är gjort på Glera (85%) och Chardonnay (15%). Druvor som vuxit på vingårdar i Veneto.
Sommarblommor, äpplen och persika kan vi känna i doften.
Smaken är torr, mycket frisk och väldigt läskande.
Betyg 3+
Till de toskanska specialiteterna och köttet blev det en Brunello från 2011.
Doften är försiktig, ja nästan diskret, så småningom kommer det fram läder, mörk frukt, plommon och lite kryddor.

I munnen är det ett ungt vin som är lite oförlöst, men ändå med en frisk, ungdomlig, mörk frukt i centrum. Körsbär, sv vinbär, björnbär och plommon kan vi precis ana oss till.
Tanninerna är rejäla och biter på ett anständigt sätt. I eftersmaken finns en del inslag från fatlagringen, men vi är inte så känsliga för fattoner.
Funkade riktigt bra till vår köttbit.

Betyg 4-

fredag 8 april 2016

Restaurangbesök i Florens

Coquinarius som vi hyllade igår var inte den enda restaurangen som gjorde ett gott intryck på oss.
Dagens inlägg handlar om två andra restauranger i Florens, som vi besökte och som vi gärna återvänder till. Båda ligger på andra sidan floden Arno, sett från Florens centrum.
Du knallar bara över Ponte Vecchio, så hittar du Golden View ett kvarter omedelbart till vänster.
En modern inredning. Utsikt över floden. Levande jazzmusik i bakgrunden. Trevlig personal och så klart väldigt god mat. En restaurang väl värt ett besök.
Några mil söder om Balzano har den här producenten sitt säte. I sju generationer har man gjort vin här. En riktigt bra Pinot Nero föreslog vår kypare. Vi kan bara instämma.
I doften hallon, mörka körsbär och en del kryddor. I munnen tämligen slankt, friskt och eleganta tanniner. Fina röda bär, en tydlig kryddighet och steniga minerler. Gott!
Betyg 4-
Det är klart att första kvällen måste vi väl dricka Chianti!
Det blev en riserva från Capannelle. Vingården ligger i Gaiole och består av 16 ha vinodlingar.
Riservan görs på Sangiovese till 100%. Vinet har fått ligga på stora ekfat (16 hl) från Österrike i ca 18 månader.
En mycket trevlig Chianti. I doften hittar vi röda bär, läder, lite piptobak och aningens rökta charkuterier.
I munnen är det körsbär (inte så mörka), en liten sv vinbärs ton, en hel del kryddor och lite rostade fat (absolut inte störande). Hyfsat lång eftersmak, där vi anar lite viol och en finfin balsamico.
Betyg 4




Vi avslutade med en chokladdessert. Så underbar och så inbjudande att jag slängde mig över den omedelbart. Så besinnade jag mig och tog ett kort. Det här måste dokumenteras!


Till desserter på choklad vill jag dricka Recioto. Det visade sig att det fanns en recioto från en producent som gör fantastiska amaroneviner. Deras recioto har jag tidigare inte smakat så vinvalet blev ju enkelt.
Här finns en sötma parad med en lätt syrlighet och friskhet som är underbar.
De söta mörka körsbären, den lätta russintonen, den fina lilla örtigheten och mörka chokladsmaken. Så in i bänken gott!
Betyg 4

En av luncherna åts på den här trevliga familjerestaurangen, som ligger några hundra meter från Ponte Vecchio. En av de bästa carbonara jag ätit fick jag här.
En ung och frisk Chianti Classico. 25 euro fick vi betala. Halvflaskan kostar 99 kr på systembolaget.
Fattoria di Fèlsina ligger i Chianti Classicos södra del, strax norr om byn Castelnuovo Berardenga. Egendomen är på 470 ha, varav 76 är planterade med druvor. Vingårdarna finns i 11 mindre odlingsenheter. Vårt vin är gjort på enbart druvan Sangiovese, som växt på dessa 11 olika vingårdar. Vinet har fått ligga till sig i ett år på små och medelstora ekfat.
Det doftar av mörka körsbär, kryddor, plommon och rostade fat. Ingen stor och kraftig doft utan mer av det försiktiga slaget.
I munnen känns vinet ungt och friskt. Precis som med doften är det körsbären vi noterar först av allt. Blå plommon, kryddor, lite örter och en del fat kan vi också konstatera.
Ett enkelt och rättframt vin, som gjort för våra pastarätter.
Betyg 3+



torsdag 7 april 2016

Coquinarius. En vinbar i Florens.

Veckan efter påsk tillbringade Vintankar, tillsammans med goda vänner, i Florens.
Vi hade fyra fantastiska dagar med åtskilliga besök på museer, kyrkor och andra sevärdheter. Ett mycket vårlikt Florens mötte oss. Helt underbart att vandra runt i vårsolen!
Vi besökte också några trevliga restauranger med god mat och goda viner.
Störst intryck gjorde restaurangen/vinbaren Coquinarius. Det blev två kvällar vi spenderade där. Riktigt god mat. Ett stort utbud av viner på glas. De flesta vinerna med ekoprofil.
Ett måstebesök helt enkelt.


Den första kvällen åt vi Biff Tartar, Oxkind och Rostbiff. Alla var nöjda med sitt val. Vi avslutade med en underbar ostbricka. 8 olika varianter från närområdet.

Jag tog chansen att återknyta bekantskapen med det här vinet. Jag har druckit det en gång tidigare, vilket resulterade i den den här bloggposten.

Vinet är gjort på Chiavennasca (det är ju så nebbiolodruvan kallas här) till 100%. Det har till en början legat på rostfria ståltankar för att sedan ha uppfostrats i två år på tunnor av ek (50 hl) och slutligen sex månader på flaska.
En inbjudande doft av röda bär, lite rosor och aningens örter.

I munnen är det ett slankt vin med en lättsam stramhet och bra friskhet. Här finns en underbar kompott av röda bär, lite örter och mineraler. I bakgrunden en viss blommighet.

Vinet är förvånansvärt mjukt och runt, ändå finns här en bra syra och behagfulla tanniner.
Betyg 4
Vinet finns i beställningssortimentet. Priset där är 310 kr. På krogen i Florens betalade vi 38 euro.


Vin nummer två blev ett vin från ett mindre känt område i Toscana. Cirka 16 km nordvärst om Florens ligger Carmignano som fick DOCG-status 1990. Redan på 1700-talet omnämnes vinerna härifrån med stor respekt. Långt innan begreppet "Super Tuscan" dök upp gjordes det blandningar med Sangiovese och Cabernet Sauvignon.
Kvinnan bakom det här vinet, Rosella Bencini Tes på egendomen Fattoria di Bacchereto, är enligt vår sommelier en mycket egensinnig dam. Biodynamiska odlingsprinciper tillämpas liksom idéer att skydda druvorna mot strålning från mobiltelefoner. Hur det senare genomförs var mera otydligt.
Vinet är gjort på druvorna Sangiovese 75%, Cabernet Sauvignon 15% samt Canaiolo Nero 10%. Vinet har fått spendera drygt ett år på stora ekfat.
Ett mjukt och runt vin med en bra syra och små, nätta tanniner. Inte alls mesigt. En fin mörk frukt där körsbär, sv vinbär och skogbär dominerar i sällskap med örter och mineraler. Hyfsat lång eftersmak.
Betyg 4
På vinbaren betalade vi 39 euro för en flaska, när jag dag två bad att få köpa med mig en flaska hem fick jag betala 30 euro.

Vid vår andra kväll bad vi vår servitör plocka ut två viner, som han tyckte vi borde testa. Vi började kvällen med toskanska charkuterier. Riktigt goda och portionen så stor att den var en måltid i sig. Jag fortsatte med duva. Otroligt god!!
Det blev den här bekantingen. För två år sedan skrev jag så här om årgång 2010Bristly Wine tog in vinet till i Sverige i höstas. Det såldes slut tämligen omgående. Vintankar hann dock köpa ett par flaskor och för två månader sedan skrev vi så här på bloggen.
Vad vi skrev då upplevde vi den här kvällen också, så vill du läsa smaknoter så klicka på ovanstående länk
Betyg 4
Ett vin från Bolgheri och firman Podere Ritorti. En liten ekologisk odlare, som förfogar över 3,5 ha vinmarker. Vinverksamheten startade år 2000.

Vinet är gjort på Cabernet Sauvignon (80%) och 20% Cabernet Franc, Merlot och Syrah. Vinet har fått ligga till sig i 16 månader på franska ekfat samt ytterligare 10 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Det görs runt 12 000 flaskor av det här vinet.
Ett mjukt och runt vin med en bra syra och med tanniner, som ger sig tillkänna med ett trevligt bett i gommen. Här finns mörka bär, blåa plommon, lite kryddor, läder och ganska välintegrerade inslag från fatlagringen.
Ett gott, rakt och hyfsat smakrikt. Gjorde sig riktigt bra till vår mat. Vi dricker det här gärna igen.
Minns inte exakt vad vi betalade, men gissningsvis runt 35 euro.
Betyg 4

tisdag 5 april 2016

2009 Passopisciaro. Ett läckert vin från Etna!

Veckan före påsk återknöt vi bekantskapen med det här vinet. Det har nu gått tre år sedan vi senast drack det. Vi var då väldigt positiva. Du kan läsa hela intrycket här.
Producent är Viticoltri Passopisciaro. Ägare är Andrea Franchetti, med ett förflutet i Toscana. Jag har googlat mig till att Passopisciaro lär betyda "Fiskarens stig".  Vingårdarna ligger i närheten av byn Castiglione på nordsidan av Etnas sluttningar. Druvan till det här vinet är till 100% Nerello Mascalese, som växt på vinstockar som är mellan 60 och 120 år gamla. Vingårdarna ligger på en höjd av 600  till 1000 meter. Vinet har legat i arton månader på stora ekfat. Man tillverkar runt 30 000 flaskor av det här vinet.

Doften är inte så stor, men ändå väldigt tydlig och lite småtrevlig. Fina röda bär. Främst syrliga körsbär, men även jordgubbar, hallon och lite lingon. En örtsamling tar hyggligt med plats och i bakgrunden lite knallpulverpistol.

I munnen känns vinet slankt, har en bra friskhet med en viss stramhet och samtidigt tämligen lättdrucket. Inte riktigt samma unga frukt som för tre år sedan, men ändå inte med några påtagliga mognadstoner. I centrum finns de röda bären och dessa ackompanjeras på ett förträffligt sätt av en trevlig örtsamling. Det finns ordentligt med mineraler som signalerar Etna långa väg. Syran finns där, likaså tanninerna. Visst är det så att det här vinet gör sig bra till lite lättare pasta- och kötträtter, men det är också strålande gott på egen hand. Ja, nästan som en törstsläckare.

Betyg 4

Vinet verkar slutsålt på "Bolaget". Vår flaska kostade 289 kr för tre år sedan.

måndag 4 april 2016

2011 Le Serre Nuove, Dell Ornellaia

Ett av de bättre vinerna vi druckit den här våren är utan tvekan Le Serre Nuove, Ornellaias andra vin. Vi har druckit några olika årgångar genom åren och aldrig har vi blivit besvikna.
Vi har bloggat om årgång 20072009 och 2010. Nu alltså dags för vår första 2011:a
Druvsammansättningen varierar alltid något år för år. Årgång 2011 har den här druvmixen: Merlot (57%), Cabernet Sauvignon (17%), Petit Verdot (14%) och Cabernet Franc (12%).
Varje druva viniefieras för sig. Jäsningen sker på ståltankar. Lagring i 15 månader sker på barriquer, varav 25% är nya och 75% ett år gamla. Efter de första 12 månaderna blandas de olika druvorna till ett vin, som då får ligga tre månader på ekfaten. Slutligen tappas vinet på flaska, där det får ligga i ytterligare tre månader innan det släpps ut på marknaden.

Ett kolossalt gott vin, som ännu har en viss ungdomlighet i behåll.

Doften har läckra inslag av mörk frukt, där främst körsbären och de svarta vinbären är mest tydliga. Här finns en lätt ton av läder, våt jord och hyggligt med örter. Viss finns här en del fat, men inte på något vis störande utan känns bara "precis så här ska det vara".

I munnen är vinet än mer imponerande. Friskheten, fräschheten och komplexiteten parad med elegans gör det här till en stor vinupplevelse. Fortfarande finns det en ungdomlighet och garanterat kommer det att utvecklas väl i många år. Fast just nu är det helt enkelt förbålt gott.
Smakerna sammanfattar vi så här. Frukten består av: mörka körsbär, skogsbär, sv vinbär och blåa plommon. En nätt fin örtighet förstärkt med lite kryddor, främst vitpeppar. Här finns en vital syra. Distinkta tanniner som ger sig tillkänna i gommen med sitt lilla bitande. Eftersmaken är riktigt lång med cederträ, choklad (mörk) och ett varsamt inflytande från fathanteringen.
Gott är ordet sa Bull!!

Betyg 5-.

Årgång 2013 finns nu på "Bolaget" för 419 kr.
Vi har redan kompletterat källaren med den årgången.