2019 Le Nicchie, Nizza. En Barbera från La Gironda

 Vi drack nyligen en helt fantastisk Barbera från producenten La Gironda. Detta är det andra av La Girondas viner vi provar. Vi skrev i förra veckan ett blogginlägg om La Chiesavecchia. Ett vin vi verkligen uppskattade. Klicka på nedanstående länk och du får våra tanakar. 

- 2016 La Chiesavecchia Monferrato Rosso

Ett litet familjeföretag som i generationer odlat vin på sina egna vingårdar, men det är produktionen av vinmaskiner som under många år stod i centrum för deras verksamhet. År 2000 bytte La Gironda inriktning och återvände till sitt ursprung i Nizza Monferrato. Nu är det vinodling och egna viner som gäller. Idag är det Susanna och maken Alberto som bär huvudansvaret, men hela familjen är engagerad i verksamheten. Vinfälten ligger på den kända kullen Il Bricco i Nizza, Chiesavecchia i den lilla byn Calamandrana samt i Fraz.

Redan 2004 fick dom sin första miljöcertifiering ISO14001 vilket innbar att dom använde inga kemiska ogräsmedel, inga syntetiska produkter, minskad förbrukning av miljöresurser, manuell hantering i vingården, lättare flaskor och ekologiska korkar av sockerrör.

Dom producerar tre olika Barbera-viner, en Nebbiolo, ett rött vin gjort på Barbera, Cabernet Sauvignon och Nebbiolo, ett vitt vin på Sauvignon Blanc, en Moscato d´Asti, en Brachetto d´Acqui samt ett mousserande vin.

Det här är ett vin uteslutande gjort på druvan Barbera med beteckningen Nizza DOCG, vilken skapades 2014 och omfattar runt 244 ha.

Följande krav finns för att få bära den beteckningen:

- 100% Barbera

- Druvorna ska ha vuxit på de bästa vinfälten i någon av 18 namngivna kommuner.

- Minst 18 månaders lagring varav minst 6 månader på fat. (30 månader varav 12 på fat för att få kallas Riserva).

- Högsta skördeuttag 7 ton per ha.

- Lägsta alkoholhalt 13%.

Det här är en urläcker Barbera. Sanslöst god. Druvorna avstjälkades innan de pressades. Jäsningen ägde rum på ståltankar och tog tillsamans med macerationen 12 dagar. Vinet har sedan fått vila upp sig först 6 månader på ståltank och sedan ytterligare 18 månader på ekfat och slutligen närmare ett år på flaska innan det ansågs moget för marknaden.

Färgen går i en rubinröd nyans med violetta toner ut mot glaskanten.

Doften börjar lite försiktigt med läder och våt jord, men övergår rätt omgående till en mer bärfruktig doft förstärkt med kryddor, rosor, lite vanilj och aningens choklad. Riktigt trevligt!

I gommen har det en bra friskhet och det finns en varm bärfruktig smak, som för tankarna till hallon, körsbär, tranbär med lite mörkare inslag av björnbär. Här finns också, precis som i doften, en fin kryddighet. Snälla och mjuka tanniner, som tillsammans med den trivsamma syran gör vinet klart för att avnjutas nu och några år framöver. Eftersmaken är medellång och där får frukten och kryddorna sällskap med lite choklad, kaffe, aningens vanilj samt en liten rosenbukett. 

Alkoholhalten ligger på hela 15,5%, men alkoholen är fullt ut integrerad med frukten, vilket gör att

vi blir starkt förvånade när vi tittar på etiketten och ser siffran.

Visst kan vi känna att vinet legat en tid på ekfat, men inte på något störande sätt utan det har mer tillfört komplexitet till vinet. Alla delar sitter på rätt ställe mycket tack vare den fina balansen melan smakernas olika delar.

Vi gillar verkligen det här vinet

Betyg 4+ 

På SB är priset 414 kr.

2016 Chiesavecchia Monferrato Rosso från La Gironda

 Vid vårt senaste besök på DoMa i Stockholm pratade vi en del med vår sommelier. En mycket kunnig och trevlig person. Det visade sig att hon även var involverad i importören Brand Wine Estates verksamhet. Vi gjorde vid hemkomsten en beställning på SB av några av deras viner. Vi kommer att under våren 2024 prova oss igenom dessa. 

Dagarna före jul drack vi vår första flaska. En Riesling från Geil och som resulterade i det första blogginlägget. Under mellandagarna blev det ytterligare två viner från den producenten. Vill du veta våra tankar, så är det bara att klicka på någon av  länkarna nedan.

- 2021 Riesling Trocken, Geil

- 2020 Riesling Rosengarten, Geil

- 2020 Pinot Noir

Vi här därmed provat de tre vinerna från Geil, som vi köpte. Stabila och bra viner, men inget som ger mig den där wow-känslan. Med detta sagt tycker jag Geils Pinot Noir är så pass bra att jag kan tänka mig ett återköp.

Vi förflyttar oss nu till Piemonte i Italien och producenten La Gironda.

Ett litet familjeföretag som i generationer odlat vin på sina egna vingårdar, men det är produktionen av vinmaskiner som under många år stod i centrum för deras verksamhet. År 2000 bytte La Gironda inriktning och återvände till sitt ursprung i Nizza Monferrato. Nu är det vinodling och egna viner som gäller. Idag är det Susanna och maken Alberto som bär huvudansvaret, men hela familjen är engagerad i verksamheten. Vinfälten ligger på den kända kullen Il Bricco i Nizza, Chiesavecchia i den lilla byn Calamandrana samt i Fraz.

Redan 2004 fick dom sin första miljöcertifiering ISO14001 vilket innbar att dom använde inga kemiska ogräsmedel, inga syntetiska produkter, minskad förbrukning av miljöresurser, manuell hantering i vingården, lättare flaskor och ekologiska korkar av sockerrör.

Dom producerar tre olika Barbera-viner, en Nebbiolo, ett rött vin gjort på Barbera, Cabernet Sauvignon och Nebbiolo, ett vitt vin på Sauvignon Blanc, en Moscato d´Asti, en Brachetto d´Acqui samt ett mousserande vin.

Vi dricker den här kvällen deras Chiesavecchia från 2016 som är gjort på en blandning av Barbera (40%), Nebbiolo (40%) samt Cabernet Sauvignon (20%). Druvorna vinifieras var för sig och får vila upp sig i cirka ett år på barriquer, tonneaux och 15 hektoliters stora fat. Alla gjord av ek. Först därefter blandas druvorna till ett vin. Samtliga druvor kommer från samma vinfält på kullen Chiesavecchia utanför byn Calamandrana

Det här vinet faller vi pladask för. Så in i bänken gott och årgång 2016 är perfekt att dricka nu.

Vi möts av en varm, mörkfruktig doft med lite inslag av kryddor. Vi noterar även ett mycket diskret inslag av rosor, krossad sten och aningens sötlakrits. 

Ganska så lättdrucket, men utan att kännas det minsta mesigt. Tanninerna är sammetslena och det finns en behaglig syra. Frukten känns i gommen som mörka körsbär, björnbär, några svartavinbär och hallon. Här finns också lite örter och kryddor. Eftersmaken är medellång och bjuder på ännu mera mörka bär, men också både choklad och sötlakrits.

Det är är riktigt gott och vi kommer att köpa ett par flaskor till.

Betyg4+

Priset på SB är 309 kr.

2015 Les Eres Vinyes Velles, Celler Joan Simó

Jag fick ett tips på ett vin från en av mina läsare, som noterat att jag gillade viner från Priorat. Det fick så klart bli en beställning och för någon vecka sedan hämtade jag ut flaskorna på mitt lokala Systembolag. I helgen var det så dags att testa den.

Jag kan redan här avslöja att detta var ett vin mitt i prick på min smakpalett. Helt enkelt ett grymt bra vin!! Så stort tack Niclas!

Familjen Simó har odlat vin i många generationer, men fram till 1990-talet sålt druvorna vidare till det lokala kooperativet. Gerard Batllevell Simó insåg potentialen i familjens gamla vingårdar och beslutade 1999 att börja tillverka vin i egen regi. Så stallet och källaren i det gamla familjehuset mitt i Porrera byggdes om till ett modernt vineri, och verksamheten fick namn efter morfar Joan. 

Gerard gör ca 25 000 flaskor vin per år från de gamla vinstockarna på vingårdarna Les Eres, Tros Nou och Els Carners, och nyare planteringar på La Garranxa.

På Systembolaget kan det beställas följande viner: Les Sentius 2019, Les Eres Vinyes Velles 2015, Tros Nou 2018 och även den exklusiva vinlådan Joan Simó Selecció.

Druvorna till Les Eres kommer från två olika vingårdar:
Les Eres i Porrera:
Här växer 8000 vinstockar  med en medelålder på 115 år.  Skördeuttaget är mycket lågt - bara 400 g druvor per vinstock. Här odlas Carinyena och Garnatxa Negra.
Tros Nou i Bellmunt:
Här växer 3800 vinstockar med en medelåder på 95 år. Vingården har ett varmt klimat och skördas alltid tidigt. Här odlas Garnatxa Peluda och Carinynea, och skördeuttaget är 800 g gruvor per vinstock.

Vinmixen är 75 % Carinyena och 25 % Garnatxa Peluda. Vinet har fått mogna i 18 månader på 225-liter stora, nya fat av fransk ek.

Precis som jag skrev i ingressen är det här ett vin vi verkligen gillar. Redan den första sniffen skickar signaler om att det här kommer bli riktigt bra.

I den stora doften hittar vi  initialt lite läder och våt jord, som snabbt övergår i en härlig mörk frukt förstärkt med örter och  kryddor. Små subtila toner från fathanteringen finns där liksom krossat svart skiffer.

Vi smakar och i gommen får vi ett fylligt, rätt kraftfullt vin packat med ljuvlig mörk frukt: blåa plommon, björnbär, blåbär, några svarta vinbär och lite hallon.En del örter och kryddor noterar vi precis som vi gjorde i doften. Den läckra tonen av svart peppar sticker ut. Här finns också en del mineraler. Trevlig syra och mjuka, lena tanniner utan att vinet tappar karaktär eller blir mesigt. Lång eftersmak med mera mörk frukt, örter och kryddor, som här får sällskapa med lite choklad och aningens lakrits.

Det här är riktigt bra. 

Betyg 4+

Priset på SB är 411 kr.

2020 Riesling Rosengarten och 2020 Pinot Noir Bechtheimer från Geil.

Vid vårt senaste besök på DoMa i Stockholm pratade vi en del med vår sommelier. En mycket kunnig och trevlig person. Det visade sig att hon även var involverad i importören Brand Wine Estates verksamhet. Vi gjorde vid hemkomsten en beställning på SB av några av deras viner. Vi kommer att under våren 2024 prova oss igenom dessa. 

Dagarna före jul drack vi vår första flaska. En Riesling från Geil och som resulterade i det första blogginlägget. 

- 2021 Riesling Trocken, Geil

Under mellandagarna testade vi ytterligare två viner. Båda från samma producent. En riesling och en Pinot Noir.

Weingut Oekonomierat Johann Geil I Erben är en producent med en lång vinhistoria i Bechtheim. 1871 köpte Georg Geil herrgården som idag är hjärtat av deras vineri. Geografiskt befinner vi oss några mil söder om Frankfurt. Jag kommer i fortsättningen att korta ner namnet till Geil helt enkelt. 

Idag är det tre generationen som bor och verkar på vingården Bechtheim i Rheinhessen. Dom äger runt 29 ha vinfält i områdena Geyersberg, Rosengarten och Hasensprung. Totalt omfattar vingården 40 ha. Deras fokus ligger på druvorna Riesling, Grüner Silvaner och Spätburgunder (Pinot Noir).

2020 Riesling Rosengarten, Geil

Ett vin som är gjort på enbart rieslingdruvan. Vinstockarna är runt 25 år gamla och lerinslaget i jordmånen har stor betydelse för att skapa dessa komplexa viner. I det här fallet kommer druvorna från det smått historiska vingårdsläget Rosengarten, vilket redan på 1500-talet omnämndes för sina viner. Vinfältet ligger på toppen av en kulle och druvorna blir därför soldränkta.

Färgen går i en ljusgul nyans.

I doften hittar vi citrus, äpplen, en hel del stenkross, några gula stenfrukter, päron, en antydan till kryddor och unset petroleum. Kanske inte så stor doft, men det vi känner är mycket trevligt.

I gommen har det en härlig friskhet med en liten krispig framtoning. Syran är rätt så stor och i väldigt fin balans med frukten. Mycket från doften går igen i smaken: äpplen, citrus, päron, aprikoser och persika samt en finstämd mineralitet. 

Det här är riktigt trevligt och definitivt ett par steg upp mot den basriesling vi drack härom veckan. Se länk i inledningen

Betyg 4

Priset på SB är 311 kr.

2020 Pinot Noir Bechtheimer, Geil.

Ett vin uteslutande gjort på druvan Pinot Noir eller Spätburgunder som tyskarna säger. Vinet har fått jäsa på ståltank för att därefter få vila upp sig en kortare tid på ekfat.

I doften hittar vi både röda och mörka bär. Här finns också lite peppartoner, aningens rökta charkuterieer och violer. En mycket angenäm doft med tydliga pinot noir signaler.

I munnen känns det hyfsat slankt, lite svalt och riktigt drickvänligt. Vi noterar körsbär, skogshallon, lite jordgubbar några svartvinbär samt lite tranbär. En delikat samling kryddor kan vi också notera, där särskilt tonen av svartpeppar gör sig påmind. Här finns en trevlig syra och väldigt fogliga tanniner. Visst bjuds det lite motstånd, men det är något vi uppskattar. Eftersmaken är medellång och här tillkommer violer, en liten mineralitet samt nougat.

Jag tycker vinet känns drickklart redan nu, även om det nog kan utvecklas något ytterligare.

Gott är det!!

Betyg 4

Priset på SB är 301 kr.

2014 Pignolo, Ronchi di Cialla

Friuli är ett litet vinområde i de nordöstra delarna i Italien. Ska vi vara mer exakta så är regionens namn Friuli Venezia Giulia. Jag upptäckte det och vinerna därifrån då jag följde vinbloggen Billigt Vin. Vid två tillfällen har jag tagit mig till Köpenhamn för att bekanta mig med några olika producenter från Friuli. Du kan läsa om dom äventyren här och här. Två av vintillverkarna hade redan importörer i Sverige, så några köp och blogginläg har det blivit. Jag har bloggat om Il Roncal, och RoncSoreli. 

Inte så långt från den Slovenska gränsen, i kommunen Prepotto, ligger vingården Ronchi di Cialla. Det är knappt 20 km till Udine och 50 km till Medelhavet.

1970 köpte Paolo och hustrun Dina Rapuzzi egendomen. Många vinbönder gjorde sig av med de inhemska gamla druvsorterna. Paolo och Dina gjorde precis tvärtom. Dom koncentrerade sin verksamhet runt lokala druvor främst Schioppettino, men även Ribolla Gialla, Verduzzo, Picolit, Friulano, Pignolo och Refosco dal Peduncolo Rosso. Ja det är faktiskt så att Paolo tillsammans med borgmästaren i Prepotto räddade Schioppettino genom att ta sticklingar från de 60 vinrankor de hittade i trakterna och nyplanterade 3 500 vinstockar.

Idag är det sönerna Pierpaolo och Ivan som för arvet vidare. Hela deras egendom är certifierad för biologisk mångfald.

Det här är ett vin som uteslutande är gjort på den lokala druvan Pignolo. Den som vill veta mer om druvan kan läsa den här artikeln. 

Maceration i 20 dagar. Naturlig jäst. Vinet har fått mogna under 30 månader på franska ekfat (80%) och slavonska ekfat (20%).

Färgen går i en djup, tät, mörkröd nyans med några violetta stråk.

Doften börjar lite försiktigt med våt jord, läder och tobak, men efter en kort stund i glasen är det den mörka frukten som tar över och dominerar. Kryddor och örter närvarar liksom krossade flintastenar och aningens vanilj. I bakgrunden förnimmer vi en liten bukett violer.

Ett gott och riktigt trevligt vin förutsatt att du inte är alltför känslig av tanninmedverkan. Rätt så frisk i sin framtoning med en pigg och angenäm syra. Det finns en samling mörka bär som är det som till en början dominerar i gommen: björnbär, blåbär, svarta vinbär, slånbär och mörka hallon. Så gott! Precis som i doften finns det en samling örter och kryddor. Eftersmaken är medellång och här får den mörka frukten och örterna sällskapa med finstämda toner av vanilj, choklad och unset violpastiller.

Betyg 4

Dessvärre verkar vinet inte längre vara tillgängligt på SB, där utbudet av vin på druvan Pignolo inskränker sig till Il Roncals tolkning ( kolli om sex flaskor).

Nyårsafton. Champagne och Barbaresco

Det blev ett mycket lugnt nyårsfirande tillsammans med sonen och hans familj. Jag valde drycker från källaren. Hustrun fixade förrätten med löjrom, smetane och chips. Sonen hade ansvaret för huvudrätten grillat högrevshjärta, beasås och hasselbackpotatis.

Cuvée des Signataires, Régis Fliniaux. 

Régis Fliniaux är fjärde generationen Fliniaux som producerar champagne. Han lärdes upp av sin far Roland och har nu producerat champagne i dryga 40 år. Han äger runt 2 ha huvudsakligen i Aÿ. Druvorna är fördelade med 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Régis utför allt i produktionen själv förutom plockning och pressning. Allt görs för hand och därför ligger produktionen på ca 8 000 flaskor. De bästa druvorna behåller han till den egna produktionen medans den andra hälften av druvorna säljs till större hus i närheten.

Det var nära att historien om Fliniaux som champagnemakare tagit slut redan i augusti 1944. Régis farfar Fernand såg då hela vinkällaren förstöras i en bombräd. Han upphörde helt enkelt med att jobba med champagne, men Régis far Roland ville annat. Han köpte nya källare och vingårdar och fortsatte därmed familjetraditionen.

Cuvée des Signataires är deras absoluta stolthet. Den är gjord på 50/50 Pinot Noir och Chardonnay. Druvorna kommer från vinrankor som är runt 45 år gamla och vuxit på vinfält runt Grand Cru-byn Aÿ. Den görs bara vissa år. Vi dricker årgång 2018 och årgången dessförinnan var 2014. Den har fått jäsa på ekfat och har sedan fått ligga i två år på sin jästfällning. Den degorgerades i dec 2020 eller januari 2021 och fick då en dosage på 8 gr/liter. Det görs runt 500 flaskor.

Noteras ska att flaskan har inte en vanlig grimma av metall utan korken hålls fast med hjälp av en snörning gjord för hand. Det är då ovanstående lilla verktyg kommer väl till hands.

Det har gått nästan tre år sedan vi senast smakade den här. Vad vi tyckte då kan du läsa på denna länken.

Färgen går i en ljusare gyllengul ton.

I den rätt så stora doften hittar vi mogna äpplen (röda), en hel del citrus, nötter, några gula stenfrukter, krossad flintasten samt lite nybakat bröd.

Doften börjar lite försiktigt men allteftersom den får tid i glasen blir doften bara större och större.

Vi smakar och konstaterar att den alltjämt känns ungdomlig, även om den jämfört med förra gången (maj 2021) öppnar sig lite snabbare och fått en aningens mer mogen framtoning utan att för den skull vara en mogen champagne. Motsägesfullt? Kanske men jag tror ni förstår vad jag menar.

Smakerna? Såväl röda som gröna äpplen, röd citrus(mandariner, blodapelsin, blodgrape), röda bär (smultron och jordgubbar), persika och aprikoser, rostade nötter samt en liten örtighet. Härlig syra som får en fin balans med smakerna genom den höga (?) dosagen 8g/liter. Hyfsat lång eftersmak med krita, snäckskal, aprikoser och ett grapefruktbett.

Betyg 4++

Inköpt på SB för 656 kr 2021. Idag är den en 50-lapp dyrare.

Vi drack till vårt grillade kött en flaska Barbaresco som jag för en del år sedan köpte hos Fabio och Mie på Cibi e Vini i Köpenhamn.

2005 Campo Quadro från Punset.

Producent är Punset. Namnet lär härröra från ett gammalt ord som på dialekt betydde "Bella collina o punta", som fritt översatt betyder vacker kulle eller punkt. Här förfogar dom över ca 20 ha vinodlingar. Deras Barbarescoviner kommer från vingårdarna San Cristoforo, San Cristoforo "Campo Quardo och Basarin. Vingården ligger på kullarna som blickar ner mot den gamla byn Neive, någon mil nordost om Alba i Piemonte.
Vintillverkningen bedrivs efter organisk/biologiska metoder och detta påbörjades redan 1987. Idag är det Marina Marcarino som bär ansvaret.

Druvan är så klart Nebbiolo till hundra procent. Dessa kommer från den 1 ha stora vingårdslotten "Campo Quadro", som ligger i sub-zonen San Cristoforo i Neive. 

Spontanjäsning med den naturliga jästen som finns på druvornas skal. 

Vinet får, beroende på årgång, tillbringa mellan 15-30 månader på tunnor av fransk ek.

Inledningsvis känner vi en del läder, tobak och jord, men rätt så snabbt tar frukten över. Både röda och lite mörkare bär noteras. Här finns en tydlig ton av örter. Lite mindre men ändå klart noterbart är inslagen av kakao, rosor och violer.

I munnen är det rätt så slankt med en viss stramhet och framförallt är det redigt gott. Det här är ett vin som jag vill beteckna som moget och så mycket mer utveckling tror jag inte på. Å andra sidan är det så utomordentligt gott nu att det inte behöver utvecklas ytterligare. 

Här finns en frukt vi verkligen gillar med röda körsbär, röda vinbär, några tranbär och blåa plommon som skapar ett djup i smaken. Försiktigt med örter och kryddor liksom ett pikant inslag av charkuterier. Lång eftersmak där främst frukten återkommer och sällskapar med rosor och violer. Fin syra och väl avrundade tanniner bjuder på ett försiktigt motstånd.

Riktigt och gott och en underbar matchning till det grillade köttet.

Betyg 4+

Vi betalade 295 DKK 2016. Idag säljer säljer Cibi e Vini årgång 2012 för 345 DKK

2021 Broia från Roccolo Grassi

Roccolo Grassi är en vinproducent som vi besökte för första gången 2008. Det var på en resa med Club Amarone. Visst hade vi druckit Valpolicella- och Soave-viner innan dess, men det vi upplevde på den resan blev det egentliga startskottet till vår förälskelse till dessa två vinområdena.  

En av de producenter vi besökte var Roccolo Grassi, vars vingård ligger i Mazzane di Sotto i de östra delarna av Valpolicella. Åtskilliga gånger har vi besökt Roccolo Grassi. En av de mest minnesvärda stunder är provningen på Enotcea Valpolicella i Fumane 2015. Du kan läsa om den på den här länken

Det här är ett vin som Marco laborerat lite med. Stora-små ekfat? Gamla eller nya? Delar eller allt på ekfat. Tiden? Malolaktisk jäsning?

 De senaste årgångarna har gjort enligt detta: 50% av musten jäser på 3-4 år gamla ekfat som är 22 hl stora. Den andra hälften jäser på betongfat. Druvan är 100% Garganega som vuxit på 30 år gamla vinstockar på vinfältet som ligger alldeles intill gården. Avstjälkning, 12 månader på jästfällningen och malolaktisk jäsning för att få fram de smaker och den struktur Marco vill ha på vinet.

 Vinfältets egentliga namn är Broia men Marcos far liksom de äldre i byn lade till ett La. I och med årgång 2017 ändrade Marco namnet till det ursprungliga Broia

Färgen går i en halmgul nyans.

I doften hittar vi citrus, gula äpplen, någon gul stenfrukt, några vita sommarblommor och ett tydligt inslag av mineraler av typen krita, snäckskal och krossad sten.

I munnen känns det mycket friskt och mycket från doften går igen i smakerna: citrus, gula äpplen, lite örter och krossad sten samt krita. De gula stenfrukterna känns i smaken som persika och aningens aprikos. Den friska, trevliga och mycket behagliga syran är med oss hela tiden. I eftersmaken finns en del florala toner, mer av persika och finstämda örter..

Ett mycket trevligt vin om än inte stort, men som vardagsvin gör det sig utmärkt.

Betyg 3++

Jag betalade runt 15 euro för Broia 2021.

Champagne, portvin och amarone julen 2023

Det här blogginlägget var nästan klart någon dag före nyår, men så kom livet emellan och tid att skriva klart blev först idag.

Vi fick lite snö dagarna före jul, men på julaftonen drog ovädret in med regn och flera plusgrader. Västkusten var väl den enda delen i landet där det inte blev en vit jul. Å andra sidan är vi vana vid detta. Det är inte många jular som under mitt liv varit vita. Mellandagarna försvann med regn och dis.

Viss har det blivit en del flytande godsaker under julen.

Vi skålade in julen med champagne. På kvällen den 23:e blev det en rostad brödskiva med köttet från några krabbklor. Inte så mycket julmat

Cuvée Pierre från Elodie D. 

Mitt i sommaren kom det ett mail från "Champagnebonden" om ett erbjudande från småodlaren Elodie D att köpa tre olika cuvéer döpta efter hennes tre söner: Pierre, Paul och Louis. Vi gjorde slag i saken och nu har det blivit dags att testa den första av dessa. Det blev Cuvée Pierre som vi startar julen 2023 med.

Familjen Desbordes dvs D:et i champagnen  Elodie D har en lång historia som vinbönder i byn Eceuil. Det hela tog sin början 1692 ungefär samtidigt höll Dom Perignon på i klostret Hautvillers  med att förfina champagnemetoden. Familjen Desbordes odlingar ligger bara några kilometer därifrån.
Åtta obrutna generationer senare är det dags för Elodie att ta över familjefirman. De senaste 80 åren har det varit kvinnor som haft ansvaret för familjefirman. Elodie har introducerat biodynamiska och ekologiska odlingsmetoder. Traktorer har hon skrotat och istället används numera bara hästar i den 10 ha stora vingården. Elodie D är certifierat som Haute Valeur Environnemental (HVE) och Viticulture Durable (VDC)

Den här champagnen har druvmixen Pinot Noir (70%), Pinot Meunier (15%) och Chardonnay (15%). Druvorna kommer från deras vinfält runt byn Eceuil. Basårgången är 2013 med 20% reservvin från 2012. Vinet har fått ligga på sin jästfällning i åtta år innan det degorgerades och fick en dosage på 7g/liter. 

Tilläggas skall att en femtedel av vinet har fått tillbringa 8 månader på ekfat innan det buteljerades.

En fantastisk champagne som vi totalt faller för. 

I doften hittar vi mogna nästan lite bokna äpplen (mer gula än gröna), en läcker citruston, en liten brödighet, någon ört, gula stenfrukter, någon tropisk frukt, granithällar, aningens honung och nötter.

I munnen känns den fyllig med en härlig mousse och nästan lite krämig. En bra friskhet med en trevlig syra och de lite bokna äpplena från doften återkommer. Citrus, lite örter, kvitten, aprikos, persika, aningens passionsfrukt och en tydlig nötig ton. Eftersmaken är längre än medel och här tillkommer en liten sked honung.

Så jäkla gott!!

Den känns helt drickklar nu och så mycket ytterligare utveckling finns inte att hämta hem. Och det behövs inte när den smakar så här. Den håller sig nog så här i bortåt fem år till. Jag har fyllt på, men risken är stor att mina tar slut under 2024.

Betyg 5-

Priset på SB är 429 kr.

1983 Vintage Port, Graham. 

Det fanns en tid då portvin stod högt i kurs hos paret Vintankar. Vi köpte på oss några flaskor då och då undert 80- och 90-talet. Priset på Vintage port var hyggligt humant. Det låg runt 200 kr. 

Hustruns intresse har svalnat rejält medan jag själv fortfarande uppskattar portvin. Vi hade drygt 30 flaskor i källaren runt millenniumskiftet och sedan dess går det åt en flaska varje jul. Saldot säger att det finns 10 kvar idag.

W & J Graham’s grundades i Oporto (Portugals andra stad), år 1820, av dom två bröderna William och John Graham. Tillsammans med familjen Symington har de utvecklat Grahams till vad det är idag.
Grahams viner kommer huvudsakligen från de egna vingårdarna Quinta dos Malvedos nära Tua och Quinta das Lages i Rio Torto. Två andra vingårdar Quinta da Vila Velha och  Quinta de Vale Malhadas, som ägs av familjen Symmington bidrar också med en ansenlig mängd druvor.

Årets val av portvin föll på en flaska som fyller 40 år i år. Årgången 1983 har ett mycket bra ryckte. Någonstans har jag läst att Grahams VP 1983 skulle börja närma sig sin peak. Vi tar vår sista flaska.

Det är alltid ett sanningens ögonblick att få ur korken. I år gick det väl rätt hyfsat. Visserligen delade den på sig, men den nedre delen kom ut i ett stycke. 

Färgen går i en tät ljusaktig rubinröd ton.

En delikat doft sprider sig i rummet. Mogna mörka körsbär, mogna blåa plommon, björnbär, några torkade frukter och granatäpplejuice förstärkta med toner av choklad och aningens läder. 

Visst kan vi notera en ton av alkohol, som inte är det minsta stickig utan vi förknippar det mer med romrussin.

Smaken är fantastisk och väldigt utvecklad med en tydlig mogenhet. Mosade mörka lite söta körsbär, blåa plommon, mogna björnbär och några stänk svarta vinbär. Här finns lite örter, kanel och någon diskret kryddighet. En fin syra gör att det här portvinet har en trevlig friskhet. Sammetslena tanniner. Lång eftersmak med torkade frukter, choklad och nötter. 

Den fina balansen mellan sötman, alkoholen, frukten och syran är enastående.

Betyg 5-

2011 Campo Inferi, Brunelli.

Den 23:e på kvällen när allt julstök är avklarat, då avnjuter vi ett glas amarone och lite hårdostar.

Från högtalarna ljuder Håkan Hagegård och Adolf Fredriks Gosskör. Julstämningen infinner sig. Lugnet och harmonin mellan musik och vin är total.

 1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! 

Det blev också en liten annan druvsammansättning än den i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev  från 1997.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 ,2015 och 2016. 2014 gjordes det ingen Campo Inferi.

Inferno är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 48 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Detta är en sanslöst god amarone. Jag undrar om Inferi någonsin varit godare än vad den här flaskan är.

Jag lät den få runt en halvtimma i karaff innan jag hällde upp i våra glas. Dag 1 växte vinet hela kvällen. Dag 2 och 3 levererade vinet omgående. Det höll ihop riktigt bra alla dagarna. Möjligen att den sista skvätten dag 3 var frukten lite på retur.

Doften börjar som oftast med några toner av läder, tobak och jord innan en stor och intensiv doft av mörk frukt tar över. Örter, kryddor, torkad frukt samt lite kakao kan vi också notera. En helt undebar doft. Lite av ett sniffarvin.

Ja jisses så läckert och gott den här amaronen är. En underbar lite mogen mörk frukt där de söta mörka körsbären tillsammans med solmogna björnbär spelar huvudrollen. Blåa plommon, hallon, torkad frukt, någon ört och krydda ackompanjerar anrättningen förträffligt. Bra syra och mjuka finstämda tanniner bjuder ettt försiktigt motstånd. På detta en avslutning med en formidabel eftersmak med mera mörk frukt, bitterheten från högkvalitativ mörk choklad, några droppar espresso samt några körbärskärnor.

Betyg 5-

Vår flaska är köpt direkt från gården. 37 euro betalde vi 2016. Ett verkligt fynd, som det har lönat sig väl att ha haft liggandes i källaren.