Roccolo Grassi på Enoteca Valpolicella i Fumane.

Den första kvällen på vår resa i Amaroneland tillbringades på den utomordentliga restaurangen Enoteca Valpolicella i Fumane. Värdar den här kvällen var syskonen Marco och Franceska från Roccolo Grassi. Deras vingård ligger i dom östra delarna av Valpolicella i en by som heter Mazzano di Sotto. Här äger dom 14 ha vinmarker varav en del ligger i Soave.

Ni som följer Vintankar vet att Roccolo Grassi är en av våra största favoriter. Vi har skrivit flera blogginlägg om såväl deras Superiore som deras Amarone.

Den här kvällen provade vi deras vita vin "La Broia" 2012, tre årgångar av Superiore, fyra årgångar av deras Amarone samt Recioto di Soave. Fantastiska viner rakt över, men deras amarone tillhör de absolut bästa som går att uppbringa, vilket också bekräftades i den här provningen.

Det hela inleddes med ett glas Soave. Ett enkelt vin, men absolut inte simpelt. Friskt, torrt och lite läskande. Citrus, persika, lite örter, en viss blommighet och en hel del mineraler. Ett trevligt sommarvin!

Vi övergick till att prova tre årgångar Superiore. Jag har hyllat den åtskilliga gånger här på bloggen och skrivit att den utklassar många amarone. Detta bekräftas den här kvällen också.
Druvblandningen är ungefär den samma i deras superiore, amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina.
Superioren görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på ekfat innan det buteljerats.

 2011:an finns på "Bolaget" för 361 kr. Visserligen är den ung, men den är i ett ypperligt skick just nu och har många goda år framför sig. Här finns härliga mörka körsbär, lite torkad frukt, en del örter, espressokaffe, kakao och aningens mineraler.Mjuka tanniner bjuder på ett litet lätt motstånd.
2010:an visat lite mer mognadstoner, men även den är riktigt bra!

Vilken ynnest att få smaka 1998:an. Vi blir alldeles tagna av elegansen, tyngden och komplexiteten i det här vinet. Nästan världsfrånvända för en liten stund, men sedan jublar vi:
Vår bästa SUPERIORE ever!!
En 17 år gammal Superiore. Själv har jag inte karaktären att låta ett så här gott vin ligga så länge i källaren.






Nu till Roccolo Grassis.
Marcos filosofi är att få fram ett fräscht vin, men samtidigt med mycket koncentrerad frukt. Druvorna torkas en liten kortare tid än vad många andra producenter gör, fram till december istället för januari/februari. Genom att göra en extrem "green harvesting" och selektering på fältet så fås en oerhört koncentrerad och kraftfull druvfrukt, som samtidigt är ren och fräsch i sin smak. Det är inte för inte som Roccolo Grassis viner är bland de mest eftertraktade och svårfångade vinerna i Italien.

Marco gjorde sin första amarone i och med årgång 1996. Det finns en stor noggrannhet hos Marco och han är väldigt selektiv om vilka år han tycker att han ett druvmaterial som lever upp till hans höga krav. Det har därför inte blivit någon amarone åren 2002,2005,2010 och förmodligen inte heller 2014.
Vinet får ligga runt 26 månader på 225 l ekfat och sedan runt 18 månader på flaska.

Årgång 2011 är som ni ser tappad på flaska, men är ännu inte släppt. Detta kommer att ske till hösten, då Marco anser sig nöjd med resultatet.
Visst är den lovande redan nu. Ung så klart och därmed utstrålar den friskhet och kanske lite mer tanniner, men redan nu fasligt god!
Med en gång var den lite sluten, men ju längre tid i glaset desto mer smaker kom det fram. Jag sparade en liten slatt i ett av mina glas. Dryga timman senare bjöd den verkligen upp. Här finns en ung mörk körsbärsfrukt som är väldigt tilltalande, lite torkad frukt, en del örter/kryddor/mineraler och lite fat från den varsamma fathanteringen. Trots sin ungdom finns det inte susning om att alkoholen uppgår till 16,5%.
Marco är själv väldigt positiv till den här årgången. Så när den släpps, är det bara att köpa vad plånboken tål.

2006:an har jag skrivit om bl a här. Det var för fyra år sedan, då jag senast träffade Marco. 2006:an var bra då, men hade svårt att öppna upp sig. Den här kvällen är det annorlunda. Här finns den där kraften och elegansen parad med friskhet och en slags renhet som är så typisk för RG:s amarone. Naturligtvis med de typiska amaronedragen: söta mörka körsbär, torkad frukt, lätt kryddighet och så den stora eftersmaken med mörk choklad, aningens espressokaffe och mera torkad frukt.
Detta är bara så gott!

Amaroneprovningen avslutades med att Marco plockade fram årgång 2000. Vilket vin! Oj, oj,oj. Så mycket elegans och koncentrerad frukt. Visst är det här moget, men det har behållit sin friskhet. Känslan är att det klarar säkert 15 år ytterligare.
Det ligger så många finstämda nyanser i de mörka körsbären, örterna och den torkade frukten. Eftersmaken har en sådan nyansrik komplexitet att man förblir stum. Den lilla fruktsötman, amaronebitterheten och så denna friskhet!
Det blir inte bättre än så här!!
Den bästa amaronen någonsin. Jo, det är nog så!

Kvällen avslutades med ett glas av deras Recioto di Soave från 2010.
Vinet får kanske inte den fulla uppmärksamhet det förtjänar efter den makalösa amaroneprovningen.
Jag hittar några noter om aprikos, citrus, torkad frukt och friskhet och med ett avslut där acaciahonung dyker upp.

För en amaronenörd som Vintankar var detta en verklig högtidsstund. Respekten för Marco, Franceska och Roccolo Grassi växer efter denna fantastiska kväll.
Vi är också imponerade av den ödmjukhet och framtoning som visade oss nordbor.
Ett riktigt stort tack för en mycket minnesvärd kväll.

Provningen hölls på Enoteca Valpolicella i Fumane. En riktigt bra restaurang, som den som är i närheten absolut ska besöka. Jag avslutar med ett bildgalleri på några av maträtter vi serverades.