måndag 28 februari 2022

2014 Mont de Milieu Chablis 1er Cru från La Chablisienne

2017 inhandlade jag en låda med sex olika viner från La Chablisienne. Alla från året 2014. På sommaren 2019 öppnade vi den första flaskan. Det var "La Pierrelée Chablis". Jag tog inga noter och gjorde inget blogginlägg, men minns den som ett ganska hyggligt chablisvin. Vi har sedan öppnat de andra flaskorna varefter och kunnat konstatera att det där var ett riktigt kanonköp. Väldigt trevligt att kunna prova de olika vingårdslägena från ett och samma år.

Nu är turen kommen till den sista flaskan.

La Chablisienne är ett odlarkooperativ som startade 1923 under ledning av den driftige prästen fader Balitrand. Idag är det närmare 300 odlare som samverkar och de förfogar över 1200 ha (runt en fjärdedel av hela arealen i Chablis). Dom finns i stort sett i alla delar av Chablis. Medlemmarna har vingårdar i sju Grand Cru-lägen och i 15 Premier Cru-lägen. Det finns uttalade kvalitetskrav om hur vingårdarna ska skötas. Vincent Bartement är chefsvinmkare och tillsammans med 3-4 andra medarbetare ansvarar han för all vinframställning i världens största vinodlarkooperativ. Vincent Bartement har vid ett par tillfällen blivit utnämnd till världens bästa vitvinsmakare. Dryga 30 olika viner gör dom.

Druvan är så klart chardonnay, som för den här flaskan kommer från vingården Mont de Milieu. Den är belägen på floden Sereins östra sida. Jordmånen är den berömda Kimmeridgian, kalksten och lera. Den ligger i ett syd och sydvästligt läge och skyddas från nordliga vindar av ett skogsparti.

Vinstockarna har en genomsnittlig ålder på 25 år. Druvorna avstjälkas och får jäsa på såväl ståltankar som barriquer av fransk ek. Det får sedan mogna på sin jästfällning i dessa ståltankar och barriquer i dryga året innan det buteljeras.

Det är inte riktigt samma tryck i doften, som vi fann i syskonvinet Montmains. Med detta sagt visar det ändå upp tydliga äppeltoner (grön/gula), några gula stenfrukter, aningens citrus, tydligt inslag av nygrusad trädgårdsgång, aningens skolkrita samt unset kaprifol.

Precis som de andra syskonvinerna vi druckit är detta ett riktigt gott vin. Det vi omedelbart noterar är den härliga friskheten med en bra och trevlig syra. Äppeltonerna (gul-grön) möter oss omgående. Här finns också fina toner av citrus, gula päron, persika, nektariner samt en god portion mineraler främst krita och sten. Medellång eftersmak där vi noterar en viss örtighet, mandlar, ostronskal, lite honung och blommor.
Det råder en urfin balans mellan syra, frukt och mineraler. Sammantaget blir det här ett fantastiskt vin.
Betyg 4+
Lådan med de sex vinerna från La Chablisienne köptes från Winefinder 2017 och kostade 1650 kr, vilket ger ett snitt pris per flaska på 275 kr.



onsdag 23 februari 2022

2015 Amarone riserva Monte Ca Bianca, Begali

I förra veckan drog slutspelet i Champion League-fotbollen igång. Så klart följer vi vår, sedan många år tillbaks, vana att dricka ett glas amarone till någon av kvällens matcher. Ikväll blev det Begalis toppvin Monte Ca Bianca, som är en amarone riserva. 

Strax söder om Pedemonte i den klassiska Valpolicelladalen ligger den lilla byn Cengia. Där finner man producenten Lorenzo Begali som tillsammans med sin fru Adriana, dotter Tiliana och sonen Giordano driver denna anrika gård. Här har man producerat vin sedan början av 1900-talet.

Jag besökte dom 2015 i sällskap med Club Amarone, vilket resulterade i ett blogginlägg. Du kan läsa mina tankar här

Monte Ca Bianca är den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. Den har i det närmaste prenumererat på den utmärkelsen. 2017 skrev jag att 12 gånger hade den fått 3 Glas. Jag har sedan dess inte följt Gambero Ross så noga. Dock vet jag att årgång 2010 fick 3 glas.
Jag har tidigare skrivit om årgång 2006 och årgång 2010 här. Nu är det dags att bekanta sig med årgång 2015.

Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från ett vinfält med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården.
Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique). Slutligen ytterligare åtta månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Den här amaronen vet vi behöver tid för att mogna och riktigt nå sin fulla potential. Henrik Ungerths anser att först vid 10 års ålder börjar den bli som bäst och sedan håller den en evighet.

Vi kan omgående slå fast att det här är en ungdom, men jag tycker trots detta att den bjuder på dofter och smaker i en enastående klass. Vi låter vinet få tre timmar i våra glas innan vi till matchstarten kl 21 tar den första klunken. Några hårdostar utgör sällskap.

Doften är till en början lite återhållsam, men ju längre tid i glasen desto mer bjuder den upp. Inte lika kraftig och tung som många amarone utan mer åt det eleganta hållet redan nu. Här finns mörka bär, katrinplommon, lite örter, någon krydda, aningens kakao och unset kola. Vi kan riktigt ana oss till hur den kommer att blomma ut om några år.
I munnen är den härligt frisk och lite slankare än många andra amarone, men redan nu i en fin balans och med en läcker elegans. Massor av mörka bär: körsbär, mogna björnbär, skogshallon. Lite örter och kryddor. En del torkad frukt (ej russin), katrinplommon.
Härligt lång eftersmak där den mörka frukten får sällskap av mörk choklad, några droppar espresso samt körsbärskärnor.
Riktigt god nu med sina ungdomliga smaker, men oj vad den kommer att växa med tiden. Nästa flaska får vänta två år på korkdragning.
Betyg 4++


tisdag 22 februari 2022

2017 Vinha Pan, Luis Pato

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava.......". Under februari har det varit ett vin från Portugal. Inte så ofta vi dricker röda portugisiska viner, även om mitt förra blogginlägg innehöll en portugis. Det hela lät spännande så jag klickade hem en flaska från SB.
Det kostar inget att vara medlem i finewines. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 
Luís Pato har producerat vin i Bairrada sedan 1980, men hans familj har varit verksamma i regionen sedan 1700-talet. Det var Luís pappa João som började buteljera vin under egen etikett i den då nya DO-regionen Bairrada och sedan Luís tog över ligger hans fokus på den lokala druvsorten baga och han experimenterar ständigt med nya och traditionella tekniker och stilar, både i vingårdarna och i källaren. Egendomen består av totalt 65 hektar uppdelade på 20 vingårdslägen planterade med baga och touriga nacional samt de gröna druvsorterna maria gomes, bical, bairrada’s cercial och sercialinho. Pato är också det portugisiska ordet för anka och det är också dessa fåglar som ofta dyker upp på vinernas etikett. 
Regionen Bairrada ligger några mil söder om Porto.
Du som vill läsa mer om vingården, vinmakaren och deras viner klickar på den här länken.

Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Baga. Det blir första gången jag dricker ett vin på den druvan. 
Så här skriver importören Tryffelsvinet på sin hemsida:
Vinha Pan såg dagens ljus år 1995 då första årgången skördades. Vinet kommer från en enskild vingård med namnet Vinha Pan belägen i Panasqueira där jordmånen består av kalkrik lera, och är en av fyra vingårdsspecifika viner som Luís tillverkar (något han var först med att buteljera i Portugal). Här åtnjuter man ett fördelaktigt sydligt läge. Vinet görs på 100% baga som skördas i slutet av september och lagras i 24 månader på 60% ny ek (500-650 liter) och buteljerades utan filtrering. Luís själv säger att detta vin får en ovanligt stor koncentration i jämförelse med hans andra baga-viner. Vi rekommenderar att dekantera vinet ett par timmar innan servering.


Doften börjar lite försiktigt, men tar sig ju längre tid vinet får i glaset. Jag tycker mig känna såväl mörka bär (björnbär, körsbär) som röda bär( ljusa körsbär, hallon, tranbär). I mindre doftstötar hittar jag viol, sten och grus, örter och kryddor.

I munnen har det en härlig friskhet och fräschör. Precis som med doften är det en blandning av mörka och röda bär som dominerar. Här finns ett trevligt inslag av örter och kryddor. Vinet känns hyfsat slankt med en bra syra och lite lätt bitande tanniner. Eftersmaken är medellång och vi bjuds på på sötlakrits, aningens violpastill och unset vanilj som komplement till den trevliga frukten.

På det hela ett ganska trevligt och gott vin utan att för den skull vara stort.
Betyg 4-
På "Bolaget" kostar det 299 kr. SB:s hemsida anger 0 i websaldo, men det verkar finnas några ströflaskor i 11 butiker runtom i landet.





måndag 21 februari 2022

Bortamatch i Sävedalen. Curvos, Casa Castillo, Kelman, Canalicchio di Sopra och Bodega Puiggròs

 Så har vi börjat vågat ta upp det här med middagar och vinprovningar igen. Visserligen i liten skala, men ändå ett första steg mot mer normala förhållanden. I förra veckan träffade vi Lars och Görel. Vi startade med en promenad i skogarna runt Puketorp (Sävedalen). Lars hade med sig en flaska portugisiskt bubbel och några läckra munsbitar att njuta av i skogen. En underbar skogspromenad en gråmulen dag i februari.

2017 Curvos Sparkling Wine Bruto

Familjeföretaget Quinta de Curvos grundades 1976 av bröderna Jaime och Josè Fonseca med säte i Forjaes vid Atlantkusten i norra Portugal. Framförallt är Vinho Verdi-viner dom producerar. Vinmakare är António Sousa.
Det här är ett bubbel gjort på Alvarinho(85%) och Arinto(15%). Efter att druvorna pressas och jäst en första gång på ståltankar får vinet vila i åtta månader på ståltankar innan det buteljeras och får jäsa en andra gång på flaska. Sammanlagt har vinet lagrats i 24 månader innan det är redo för marknaden.

Utomhus i början på februari är inte stunden då dofter och smaker känns så tydligt. Vi tycker oss i doften ändå ana oss till friska gula äpplen, gula stenfrukter, sten och grus samt lite citrus.
I gommen är det ett friskt bubbel med gula äpplen, lite citrus, en god portion plommon och persika samt aningens mariekex.
Betyg 4-
Ett riktigt trevlig mousserat vin och väl värt sina 179 kr som det kostar på SB. Det finns några ströflaskor spridda i vårt avlånga land.


Väl hemma hos L och G satte vi raskt igång med att prova fyra röda viner. Lars och jag har ju provat vin tillsammans sedan mitten på 70-talet, då vi båda arbetade på Volvo LV. Det har sedan fortsatt genom åren tillsammans med våra fruar. Traditionen bjuder att gästen har med ett vin och värden står för tre.


Det betyder att endast ett vin är blint för värden. Tre viner är blinda för mig. Alla fyra vinerna är blinda för våra bättre hälfter. Leka blindblock är mycket trevligt, men ödmjukhetspaj står alltid på meny.

2019 El Molar, Casa Castillo. 
Casa Castillo ligger i utkanten av Jumilla i sydöstra Spanien, på Sierra del Molars sluttningar, och var ursprungligen en gård som 1870 grundades av fransmän och då även innefattade ett vineri. I dag drivs vingården av den tredje generationen i form av Jose Maria Vicente, som ansvarar för vingården. Casa Castillo köptes 1941 av Vicentes farfar men vinproduktionen var mest en sidoverksamhet inom familjen i början. Det var Vicentes far Nemesio som 1991 bestämde sig för att ta vinproduktionen mer på allvar och började tappa de första Casa Castillo-vinerna.
Dom har 405 hektar mark av vilka 174 hektar är vinodlingar. Dom är ekologiskt certifierade sedan 2019. 

El Molar är ett rent garnachavin som framställs med druvor från rotäkta vinstockar (ungrafted) som odlas på sand- och kalkstensjord 710 meter över havet. Rotäkta vinstockar är särskilt utmärkande för Jumillaområdet eftersom en stor del av regionen aldrig drabbades av vinlusen i slutet av 1800-talet. (Man undgick den dock inte helt utan råkade ut för otyget längre fram på 1900-talet.) När det gäller framställningen, så jäser 50 % av druvorna i hela klasar och 50 % utan stjälkar. Själva jäsningen sker i stora stenpooler under jord. Efter jäsning mognar vinet under 14 månader i 5 000 liter stora ekfat (foudres) innan det buteljeras.

Doften börjar med regnvåt jord, stall och läder, men allt eftersom det får tid i glaset är det den mörka frukten som tar över. Här finns också en god portion örter, lavendel och aningens florala toner. 

I gommen är det främst de mörka bären som dominerar med svarta vinbär, mörka körsbär och blåbär, men det finns också ett instick av lite ljusare toner, där vi tycker oss känna skogshallon och jordgubbar. Precis som i doften finns här en del torkade örter. En viss pepprighet noterar vi också. Trevlig syra och lättsamma tanniner som nafsar runt i munhålan. Eftersmaken är medellång och där återkommer frukten, örterna, svartpeppar men nu i sällskap lite sötlakrits. 
Ett välbalanserat och gott vin.
Betyg 4-
På "Bolaget" kostar det 184 kr. Det verkar finnas en del flaskor på diverse håll i landet.


2017 Touriga Nacional, Kelman.
Familjen Kelman är en oberoende liten familjeproducent som producerar vin från egna vinfält. Vingården omfattar sex hektar, som år 2000 planterades med vinstockar (50% Touriga Nacional) och 2 ha med betydligt äldre vinstockar varav några från 1900-talets början. Kelmans vingård och vinfält är belägna i Nelas, i hjärtat av Dão.  

Det här vinet är gjort på endast Touriga Nacional-druvor, som kommer från deras bästa vinfält. Vinrankorna växer i sandjord med inslag av skiffer på sluttningar på 400-450 meters höjd. Druvorna skördas för hand och transporteras sedan i lådor till vineriet, där de avstjälkas, krossas och jäses. Jäsningen äger rum på stålfat. Vinet tankas sedan över på franska barriques (225 liters ekfat) delvis nya och delvis några lite äldre. Vinet får sedan mogna runt tolv månader på dessa ekfat innan det tankas över på stålfat, där de får ligga till sig i några månader innan det buteljeras. 3000 flaskor producerar dom av det här vinet.

Här finns en härligt frisk och fräsch doft av mörka bär, som dominerar intrycken. Vi kan också känna lite försiktiga toner av viol, lite anis, aningens kakao och vanilj.

I munnen återkommer de mörka bären från doften. nu i form av solvarma björnbär, blåa plommon, några blåbär samt aningens slånbär. Några diskreta örter och kryddor gömmer sig i bakgrunden. Fin behaglig syra. Tanninerna är lite mer försigkomna, men på ett belevat sätt. I den medellånga eftersmaken får frukten sällskap av någon liten ton av peppar, choklad, violer och vanilj.

Det här är ett vin jag verkligen gillar. Riktigt gott nu, men ge det åtminstone en halvtimma i karaff innan det ska drickas.
Betyg 4
På "Bolaget" är priset 205 kr. Jag tycker en får väldigt mycket vin för dom slantarna. Verkar också finnas en hel del flaskor spridda i landet.


2015 Brunello di Montalcino, Cannolicchio di Sopra
Ett familjeföretag, där tre generationer från familjen Ripaccioli arbetar tillsammans. I november 2018 besökte Francesco Ripaccioli Stockholm. Hustrun och jag fick vara med om en synnerligen trevlig provning, vilket resulterade i att jag skrev en artikel om Montalcino, Canalicchio di Sopra och deras viner på Club Amarones hemsida. Klicka på den länken så får du lite mer fakta om producenten och deras viner.

Druvorna kommer från deras äldsta vinstockar, som vuxit på vinfält belägna runt 300 m över havet. 40% från vinfältet Canalicchio (lerjord rik på magnesium och järn) och 60% från vinfältet Montosoli (sten, sandsten och mineraler). 
Efter skörd tas stjälkarna bort. Jäsningen sker på ståltankar och med en maceration som varar mellan 15 och 20 dagar. Vinet har fått mogna i 36 månader på en blandning av 25 och 50 hl stora ekfat. Ytterligare ett år på flaska innan det är moget för marknaden

Jag minns att Francesco ansåg 2015 som ett perfekt år för vinframställning i Montalcino. Jag tror t o m han tyckte det var en klassisk årgång

Här finns en ljuvlig doft, som andas elegans och komplexitet. Det börjar lite försiktigt med läder, höstlöv och piptobak, men kommer efterhand att domineras av en underbar mörk frukt. Finstämda toner av örter, kryddor, grusiga mineraler och  nyponrosor förhöjer doftintrycken.

Visst är doften mycket angenäm, men i gommen växer detta till något stort. Vi möts av underbara mörka bär såsom körsbär och björnbär, men också av lite rödare bär typ röda vinbär och tranbär. Just i mötet av mörka, varma bär och lite svalare syrligare röda bär uppstår ljuv musik. Ja detta är fantastiskt gott. Lägger vi sedan på några små nypor örter och kryddor, så tas ytterligare steg mot himmelska höjder. I eftersmaken återkommer allt detta, men nu får vi också lite sötlakrits, aningens viol och mörk choklad.
Härlig syra och småbitande, men ändå fogliga tanniner fulländar bilden.
Inget annat än ett vin i världsklass. du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom. Det kommer att utvecklas ytterligare och håller sig där i åtskillga år.
Betyg 5-.
I Beställningssortimentet finns inte årgång 2015, men väl både 2016 och 2017. Priset är 588 kr respektive 628 kr.



2015 Amphora Exedra, Bodega Puiggròs.
En familjeägd vingård sedan mitten av 1800-talet. Vinlusen tillsammans med en turbulent tid i Spanien ställde till det så att familjen valde att satsa på att odla spannmål. Dock valde dom att spara några hektar (5 ha) av vingården, som bröderna Josep och Vincens numera tagit hand om. Vingårdarna ligger på hög höjd (600 m ö h) i närheten av bergsklostret Santa Maria Montserrat. Geografiskt befinner vi oss ca fem mil nordväst om Barcelona.


Odlingarna bedrivs ekologiskt och endast minimala doser av koppar och svavel används. Det här vinet är gjort på Garnacha (grenache) till 100%. Skörden sker för hand och transporteras till föräldrarnas hus, som delvis byggts om till vinkällare. Jäsninger sker med naturlig jäst i den svala vinkällaren. Vinet lagras därefter i cirka tio månader i amforor av lera innan det buteljeras.

I grunden ett ganska enkelt vin med en del väldigt trevliga attribut.
I doften hittar vi massor av hallon och lite andra skogsbär. Någon liten kryddighet noteras.
I gommen känns det slankt, mycket friskt och lättdrucket. Precis som i doften finns det massor av hallon. I lite mindre omfattning men ändå tydligt noterar vi tranbär och en del skogsbär. Små nypor av örter kan vi också känna liksom stenaktiga mineraler. Vinet har en trevlig och bra syra. Tanninerna finns där och nafsar runt i munhålan på ett behagfullt sätt.
Lättdrucket och törstsläckande. Det här dricker jag gärna ljumna sommarkvällar på egen hand eller till sommarens sallader.
Betyg 3++


tisdag 15 februari 2022

2020 Re Mentino, Le Novelire

Vi träffade Tommy och Lena första gången för bra många år sedan på en resa med Club Amarone. Båda med ett genuint vinintresse. Vi har sedan stött på varandra fler gånger på resor i regi Club amarone. Vi bor ju inte nästgårds, så vi har fått nöja oss med att vara vänner på Facebook. I höstas läste jag att dom skaffat en gård i Bolgheri (Toscana) med egen olivlund och att dom börjat sälja egenproducerad olivolja samt börjat importera vin till Sverige genom privatimport. Så klart blev vi nyfikna. Så för någon vecka sedan kom det ett paket med både olivolja och vin.

En mycket god och smakrik olivolja, Den börjar väldigt mjukt med en en finstämd nötighet, lite gräs och några andra gröna toner. I avslutet en liten, lite bitterhet typ grön paprika och så ett tydlig pepprighet. Ja den här gillar vi! 
Den finns i 1-liters och 3-liters "dunkar". Priset är 22 resp 66 euro.


2020 Re Mentino, LeNovelire.
Detta är en familjeägd vingård belägen någon mil söder om Bolgehri i närheten av den lilla staden Castagneto Carducci. Geografiskt befinner vi oss nästan rakt västerut från Sienna någon mil från Medelhavet. Vingården omfattar totalt 9 ha, varv 4 odlas det vin på, 3 ha är olivlundar och 2 ha är odlade med persikor.

Det hela tog sin början 1963, då Bruno Micheletti (född och uppvuxen i Castagneto) förvärvade vingården. De första 50 åren såldes viner på bulk och direkt till slutkonsumenten, men för några år sedan började viner produceras och buteljeras under egna etiketter. Det var barnbarnet Fabrizio som startade den verksamheten och gav företaget namnet Novelire, som en påminnelse om att Bruno Micheletti köpt vingården för nio millioner lire. Dom odlar dels de lokala druvorna sangiovese, trebbiano, malvasia, vermentino och dels Bordeaux-druvor som cabernet (sauvignon och franc), merlot och syrah.

Re Mentino är ett vin gjort uteslutande på druvan Vermentino. Det har fått jäsa på ståltankar, där det också fått vila upp sig en kortare tid.

Färgen går i en ljus halmgul nyans med några gnistrande grönaktiga reflexer.
Doften startar lite försiktigt med citrus och florala toner, men efterhand blir den allt tydligare. Vi hittar fläder, mimosa och jasmin. En tydlig ton av kamomill ger sig tillkänna. I mindre omfattning lite krusbär, stendamm och nyklippt gräs. En frisk och inbjudande doft.

I munnen är det initialt en frisk härlig ton av citrus, som vi noterar. Efterhand dyker det upp persika, plommon och nektariner. Här finns ett tydligt inslag av blommor: fläder, mimosa och jasmin. Rätt så gott om örter, där särskilt inslaget av kamomill är påfallande, men även några andra örter som jag har svårt att sätta fingret på.

Kanske inte ett vin för den fina middagen, men desto mer brukbart i vardagen. Visst kan det upplevas som ett enkelt vin, men det är riktigt gott. Perfekt att sitta och njuta av en solig eftermiddag, men också ett bra sällskap till diverse skaldjursrätter. 
Betyg 4-

Just nu verkar det slutsålt, förhoppningsvis går det att beställa i april och då vill jag ha en låda inför sommaren. Priset på vinet är dryga 18 euro. Ett par gånger om året ordnas det med privatimport. Den som är intresserad kan höra av sig till info@lovewine.se


måndag 7 februari 2022

2004 Vaio Armaron och 2014 Valpolicella Superiore, Roccolo Grassi

Göteborgs Filmfestival har nu varit igång en vecka. Pandemin är alltjämt i full gång, även om vi som är fullvaccinerade inte drabbas på samma sätt längre. Hos Vintankar är det alltjämt  försiktighet som råder. Detta betyder att några biografbesök gör vi inte, utan vi ser filmerna digitalt. Vi kopplar sedan upp oss mot vänner och bekanta. Dricker något gott och diskuterar vad vi sett. Den senaste veckan har det blivit två läckerheter från Valpolicella.


2004 Vaio Armaron, Serego Aligheri. 
Ni som följt min blogg en längre tid vet att då och då dyker det upp inlägg om Vaio. Det är ett vin som jag köper ett par flaskor av då varje ny årgång landat på Systembolagets hyllor . Ni vet väl att Vaio var den första Amaronen som hamnade i Systembolagets sortiment. 
Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993199720032004200520062007,  200820092011 och 2012Noteras ska att det 2010 inte gjordes någon Vaio. 
Det är också ett vin som utvecklas väldigt bra med tiden, så kolla speciellt vad jag skrev om årgångarna 1993 och 1997.
På hösten 2019 meddelade importören Vinunic att priset på Vaio skulle höjas med 75%. Det är möjligt att priset på SB varit för lågt och att det nya priset stämmer bättre med det internationella, men mitt intresse försvann. Jag nöjer mig med att dricka de gamla årgångar jag har kvar i källaren.


Druvmixen verkar vara den klassiska dvs Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Det är en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. 
Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ. Druvorna växer på vinfält belägna på Sergej Aligheri ägor i utkanten av den lilla byn Gargagnago (några mil väster om Verona).

En alldeles underbar amarone, som trots sina 17 år fortfarande har en underbar friskhet i såväl doft som smak. 
Doften är kraftfull och packad med ljuvlig mörk frukt. Torkad frukt, örter, kryddor, kakao och aningens hemkola hjälper till att förhöja doftupplevelsen. Riktigt trevligt!

I munnen är det precis som i doften den underbara mörka frukten som spelar huvudrollen. Söta,mörka körsbär, solmogna björnbär, svarta vinbär och blåa plommon bildar en ljuvlig bas att stå på. I mindre omfattning men ändå tydligt får vi inslag av örter, kryddor, torkad frukt och kakao. En fin syra och några nafsande hyggligt mjuka tanniner ger sig till känna. Eftersmaken är formidabel. Amaronelång med mera söta körsbär och torkad frukt, men också den där lilla bitterheten från riktigt mörk choklad och espressokaffe. Det hela avrundas med körsbärskärnor. Så gott!!
Betyg 5-
Dessvärre var detta min sista flaska från året 2004. Du som ligger på några flaskor från 2004 behöver inte ha bråttom. Dom klarar sig säkert något decennium till.

2014 Valpolicella Superiore Roccolo Grassi. 
Detta är ett vin som vi köper år efter år. Sällan eller aldrig blir vi besvikna. Vi har besökt Roccolo Grassi ett flertal gånger. Det är alltid lika fascinerande att träffa syskonen Marco och Franceska Sartori. Senast var det en digital vinprovning. Du kan läsa om den här.

Druvblandningen är ungefär den samma i RG:s superiore, amarone och recioto dvs 60% Corvina, 15% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Croatina. Jordmån: Marken består av vulkanisk-, basalt- och kalksten. 
2014 var ett besvärligt år för många producenter i Valpolicella. Regnigt, kallt och solfattigt. RG valde att inte göra någon amarone utan lät dessa druvor användas till sin Superiore.
Den görs på lika delar torkade och fräscha druvor. De druvor som torkats har gjort det i ca tjugo dagar. Vinet har sedan fått ligga runt 20 månader på en blandning av barriquer och lite större ekfat innan det buteljerats.

En mycket trevlig och rätt så intensiv doft möter oss. Det börjar lite försiktigt med läder, höstlöv och regnvåt jord för att tämligen omgående övergå i en omfamnande mörk frukt. Lite örter och kryddor förhöjer intrycken. Diskreta toner av krossad sten noteras också. I den här härliga doften finns en friskhet och en elegans som är så utmärkande för Roccolo Grassi vare sig det är Amarone eller Superiore.
Smaken domineras av en rätt så kraftfull och intensiv smak av mörka bör. Mörka körsbär, björnbär, några hallon och blåbär samt syrliga tranbär. Örter och kryddor finns det i små väl avvägda portioner. Syran ger en bra friskhet. Mjuka men ändå tydliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Härligt lång eftersmak och där får den fina frukten sällskap av mörk choklad och körsbärskärnor.
Ja detta är ett fantastiskt vin. En av de absolut bästa Superiore. På SB är det årgång 2016 som gäller. Jag har inte provat den, men årgång 2016 anses som en stor årgång i Valpolicella. Priset på SB är 358 kr.
Betyg 4+






fredag 4 februari 2022

2019 Grignolino, Montefiorito. En flaska ur Vinhaggorna Vol 4. Del 1.

Frida Lund är en mat- och dryckesinspiratör, som 2019 startade Facebook-gruppen Vinhaggorna. Den har vuxit rejält och har undergrupper i diverse olika svenska städer. Hon har tydligen ett Instagramkonto med namnet "Goda Grejer". Ett samarbete med Pompette Vinhandel har inletts, vilket innebär att några gånger om året släpps en 6-pack med viner under namnet Vinhaggorna Vol. X. Inget av detta kände jag till förrän i höstas, då dottern (så klart är hon myndig) önskade hjälp med att beställa Vinhaggorna Vol. 4. Naturligtvis var jag hjälpsam!

Den senaste veckan har vi haft dottern och hennes italienske sambo boende hos oss. I fredags fixade dom maten. Det blev en urläcker svamprisotto. Vi plockade en flaska ur Vinhaggorna Vol 4. Dottern och jag bestämde oss för en Grignolino från en för mig obekant producent Montefiorito.


Montefiorito är ursprungligen ett gammalt kloster från 1600-talet. Det ligger på en kulle av sand och gammal havsbotten någon mil väster om Asti.
Det har renoverats i omgångar de senaste 20 åren. 2013 blev det danskägt genom Ole Jensen. 2016 planterades stora delar av vingården om. Dom har fokuserat på att odla lokala druvor som: arneis, grignolino, barbera och nebbiolo. Från och med årgång 2019 är vinerna klassade som ekologiskiska.

Druvorna skördas så klart för hand. Naturlig jäsning på ståltankar. Vinet lagras i 12 månader på amforor. Buteljering sker utan vare sig filtrering eller klarning.

Vinet bör serveras svalt.

Färgen går i en mycket ljus rubinröd ton. Helt transparent.

Doften är försiktig med toner av ljusa röda bär, rosor, en stor hög krossad sten och aningens örter.

I munnen är det rätt så slankt med en fin och bra syra.Visst finns här tanniner, men inte med samma kraftfulla bett som andra Grignolino-viner jag druckit, då dom varit så här unga. Här finns en supertrevlig, ung, lite busig röd frukt. Ljusa, syrliga körsbär, lite hallon , röda vinbär samt några tranbär och lingon. Mineraler av typen krita och sten gör sig påminda liksom någon lätt örtighet. 
Lättdrucket och gott!
Vi serverade det ganska så svalt.
Betyg 4-


onsdag 2 februari 2022

2018 Piano dei Daini Etna Rosso, Tenute Bosco

Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava.......". Under januari har det varit ett vin från Sicilien. En Etna Rosso. Jag gillar vin på druvan Nerello Mascalese och den brukar vara huvuddruva i Etna Rosso-viner. Så det blev ett ganska enkelt val att delta.

Det kostar inget att vara medlem i finewines. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 


Tenute Bosco är en liten producent med en hantverksproduktion på 45 000 flaskor per år. Tenute Bosco har ett vingårdsområde på tolv hektar och odlar uteslutande ekologiskt. Vingårdarna är belägna på norra sidan av Etna. Verksamheten drivs av Sofia Ponzini. Hon odlar inhemska Sicilianske druvor i sluttningar som är särskilt lämpad för vinodling, Piano dei Daini, på en höjd mellan 600 och 750 meter.
Sofia Ponzini på Tenute Bosco gör sin “singel vineyard” Etna Rosso på Nerello Mascalese med en liten utblandning av Nerello Cappuccio(10%). Jag älskar Sofias sätt att låta druvan samspela med terroiren. Hennes viner har vulkanen närvarande men de har större kropp och en djupare komplexitet än andra Etna Rosso jag har provat. Valet av Tenute Bosco som min första producent från vulkanen blev därför väldigt enkelt.
Källa Importören Vinonista hemsida.
  
Alla druvorna kommer från hennes vingård Vigne Curve i contrada Piano dei Daini. Druvorna växer i vulkanisk jord på en genomsnittlig höjd om 600 meter över havet. Druvorna handplockas och selekteras noggrant. Jäsning sker i ståltankar i 15 dagar och malolaktisk jäsning i tonneaux. Därefter lagras vinet 12 månader på 700-liters ekfat.

Färgen går i en ljus rubinröd nyans, som är helt transparent. Det riktigt glimrar och gnistar från glaset.

Doften domineras av röda bär, men med ett stort inslag av nygrusad sommarväg och makadam. I mindre omfattning noterar vi rosor, örter, lite kryddor och någon försiktig rökighet.

I munnen återkommer de röda bären i form av syrliga körsbär, tranbär, aningens hallon, nypon och lingon. Precis som i doften finns här också örter, kryddor  och aningens rosor. De steniga mineralerna finns även i smaken, men rejält nedtonade mot hur de kändes i doften. Syran är rejäl liksom de småbitande tanninerna. Eftersmaken är kortare än vad jag vanligtvis finner i Etna Rosso-viner. Här får vi lite bittra körsbärskärnor, en rökighet som för mig är vulkanmineraler.
Betyg 3+
Priset på SB är 279 kr. 
Ett helt OK vin, men jag går inte riktigt igång på det. Priset kanske är något högt och det når inte mina favoriter av Etna Rossoviner som Girolamo Russo, Terre Nere, Calabretta, Frank Cornelissen m fl. Det blir inget återköp.