torsdag 30 september 2021

2018 Vieilles Vignes, Domaine Houillon

 Häromdagen gnällde jag över vädret här på Västkusten och vad vi förväntar oss de närmaste månaderna. Svar på tal fick jag omgående. Gårdagen bjöd på sommarväder. Sol och klar luft. Vindstilla och varmt. En helt ljuvlig Brittsommardag med andra ord. Vi blev sugna på att dricka något lättsamt rött. Det fick bli ett vin från Domaine Houillon.

Domaine Houillon drivs sedan några år tillbaks av paret Aurélien och Charlotte Houillon. Aurélien kommer från Jura, där han arbetat ett flertal år med vintillverkning. 2014 flyttade han till Schweiz för att hjälpa till med att ställa om en vingård till bioynamisk odling. 
2017 startade Aurélien och Charlotte upp sin egna verksamhet i den lilla byn Faucon (Vaucluse) vid foten av Mont Ventoux. 9 ha är egendomen på, varav hälften utgör vinfält (3 ha Grenache och resten Syrah/Cinsault). 
All odling sker enligt biodynamiska principer och till sin hjälp har de även hästen Victoire och åsnan Castor.
Så klart är det bara naturlig jäst som används vid vinmakningen. Inga tillsatser, ingen filtrering, ingen klarning och all omdragning sker med gravitationens hjälp. Naturvin helt enkelt.
Förutom vinodlingen driver dom ett litet Chambre d´hôtes och Charlottes hantverksmässiga tillverkning av papper. Etiketterna tillverkas av kvistar från vinrankorna.
Det här vinet är gjort uteslutande på druvan Grenache, som vuxit på vinstockar som är mellan 30 och 66 år gamla. Vinfältet ligger 350 m ö h. Jordmånen är kalkrik lera, grå märgel med formationer av sandsten och kalksten.
Druvorna avstjälkas, spontan jäsning i slutna ståltankar (30 hl) samt 12 månaders lagring på använda ekfat.
Importörens uppfattning är att öppnad flaska helst ska avslutas samma kväll. Vi var så klart tvungna att spara en liten skvätt till dagen därpå och gör då samma reflexion som importören.

Doften är lite försiktig men ändå tydlig. Den inleds med lite läder och jord, men rätt omgående får vi en hel drös med mörka bär, några rejält tilltagna nypor örter och kryddor. Här finns också en del krita och stendamm.

I munnen är det slankt och nästan lite josigt med en liten spritzig touch. Detta är precis vad vi vill ha denna Brittsommar-eftermiddag i solskenet. 
Ganska omgående är det den svala frukten med en blandning av mörka och lite ljusare bär som dominerar i gommen. Här finns körsbär, hallon, björnbär och några tranbär. Frukten är svalare än vad den är för många andra Rhôneviner. Måhända är det vinfältets höga läge som skapat detta. Några lite större nypor örter och kryddor piffar upp anrättningen. Betydligt mindre men ändå klart förnimbara noterar vi inslagen av steniga och kalkiga mineraler. Härlig friskhet genom den trevliga och inte alltför närgångna syran, som tillsammans med de beskedliga och endast försiktigt nafsande tanninerna skapar en fin ryggrad hos det här vinet. Eftersmaken är medellång och även här är det den svala frukten som dominerar, men nu i sällskap med lite sötlakrits.

Vi gillar det här slanka och lite josiga vinet. Den lilla spritzighet som finns känns bara uppfriskande i sensommarsolen. 
Betyg 4

Vinet ingick i en låda om tre viner från Domaine Houillon som importören Vin & Natur lanserade förra hösten i beställningssortimentet hos SB. Priset var 1 314 kr. Nu är det dessvärre rapporterat som slutsålt. Domaine Houillon är definitivt en producent att hålla ögonen på.


onsdag 29 september 2021

2019 Marsanne, Tahbilk

Det här var lite av vårt husvin på det tidiga 2000-talet. Det fanns i SB:s ordinarie sortimentet, så när det bytte årgång fick några flaskor slinka med vid något av våra besök. Det togs bort ur det ordinarie och det blev inga beställningar från vår sida av någon outgrundlig anledning. För två år sedan dök det upp i mitt internetflöde. Nyfikenheten väcktes. Beställning gjordes och några tankar petades ner i något blogginlägg bl a detta.

Tahbilk ligger i Central Victoria ( Nagambie Lakes Region) ca 10 mil norr om Melbourne. Redan  på 1860-talet planterades de första Marsanne stockarna, fast ingen av dessa finns kvar. De man nu tar druvorna ifrån är som äldst från 1927. Vinet är till 100% Marsanne. Jäsningen sker under kontrollerad temperatur i tankar av rostfritt stål. Därefter får vinet vila ett par månader innan det stabiliseras och buteljeras. Sedan en tid tillbaks används endast skruvkork. Skälet är helt enkelt att dom tröttnade på att få "korkade" viner. 

Runt 20% av varje årgång sparas för att så småningom släppas som en Museum-variant. Det släpps inte så många flaskor av Museum-varianten på SB samtidigt som intresset är stort så de brukar ta slut fort.

Kvällens vin inhandlades för ett år sedan. Det är ett vin väldigt trevligt prissatt på SB 119 Kr. 

Färgen går i en ljusare gul nyans med några skira gröna stråk här och var.

En rätt så stor doft möter oss med gott om gul frukt bl a äpplen, persika, ananas, mango, citrus. Örter, blommor, lerskiffer, våta yllevantar och en delikat ton av honung precis i slutet.

Ett smakrikt och gott vin. Mycket av det vi kände i doften går igen i smakerna. Det börjar med gula äpplen, som efterhand får sällskap av persika, mango och aprikoser. Örter och kryddor ökar på komplexiteten. En liten, liten rökighet noteras. Citrusen finns där om än i små doser. I den medellånga eftersmaken tillkommer ett floralt inslag liksom de steniga mineralerna. Precis i avslutet får vi unset honung. En trevlig och fin syra ger vinet en bra friskhet.
Betyg 4-

Vinet har bytt årgång till 2020, vilken är beställd, men ännu inte testad av mig. Priset är alltjämt 119 kr. Få vita viner i den här prisklassen kan mäta sig med Marsanne från Tahbilk. Det är också ett vin som utvecklas fint med några år i källaren, men njutbart redan nu.

måndag 27 september 2021

2016 Romitorio di Santedame Chianti Classico Gran Selezione, Ruffino vs 2010 Barolo Conca, Renato Ratti

Hösten är här. Så är det utan tvekan. Den gångna veckan har det blåst och regnat, som det bara kan på Västkusten. Det blev en en helg som bröt av eländet med sol och värme. Måndagsmorgonen är grå. Veckans prognos visar på mer regn och blåst. Tur att det finns annat som kan lysa upp tillvaron. Två fantastiska viner avnjöt vi under förra veckan.


2016 Romitorio di Santedame, Gran Selezione
Romitorio har en egen liten historia. I början på 1980-talet var druvan Colorino på utdöende. Ruffino upptäckte ett Colorino-fält på egendomen Santedame alldeles intill ett gammalt stenhus känt som "Romitorio". Dom gjorde en supertoscan med hög andel Colorino och bl a Merlot i början på 1990-talet. Produktionen av detta vin upphörde runt 2005. Cirka tio år senare lanserades Romitorio igen, men nu som en Gran Selezione.
Jag deltog i somras på en digital provning av några av Ruffinos viner. Vad jag tyckte om dessa samt lite om vinfirman Ruffino kan du läsa om här. Jag skriver också där något om indelningen i Chianti Classico, Riserva och Gran Selezione.
Ett vin gjort på druvmixen Sangiovese (90%) och Colorino(10%). Druvorna handplockas så klart och pressas varsamt. Vinet får jäsa i tio dagar på ståltankar, där sedan en tiodagars skalmaceration fortsätter. Vinet får sedan vila upp sig i 30 månader varav 24 på stora ekfat.

Färgen har en djup, mörk rubinröd ton.

Doften startar lite försiktigt med läder, jord och piptobak, men rätt omgående är det den mörka frukten som dominerar doftintrycken. Det hela förstärks med lite örter och kryddor. Här finns också lite grus och stendamm samt unset vanilj. En trevlig och angenäm doft.

I munnen känns det lite slankare än jag minns det. Smaken är rätt så komplex och trots slankheten är det bra tryck i frukten. De syrliga körsbären dominerar och kompletteras med blåbär, björnbär och blåa plommon. Lite örter och kryddor bygger på komplexiteten. Här finns en härlig syra och tanniner som biter på ett belevat sätt. Eftersmaken är något längre än medel och i den kan vi känna körsbärskärnors lilla bitterhet, mörk choklad, aningens vanilj och sötlakrits.
En härlig Chianti med bra utvecklingspotential.
Betyg 4+
Dessvärre är den inte tillgänglig på SB.


2010 Barolo Conca, Renato Ratti. 
Den intressanta historien kring legendariska Piemonte-producenten Renato Ratti startar 1965 när unge Renato återvänder från Brasilien där han jobbat med att utveckla Cinzanos lokala vintillverkning. Åter i Piemonte köper han genast en vingård tillhörande den klassiska byn La Morra. Vinet, som döps till Marcenasco, blir firmans och hela regionens första vingårdsbetecknade Barolo. När enologen Massimo Martinelli börjar hos Renato Ratti (1969) utvecklas firmans stil och kvalitet markant. De kortar ned fatlagringen med fruktigare viner som resultat. Idéen anammades även av Angelo Gaja och i regionen under 70-talet var detta revolutionerande eftersom normen var att lagra Barolovinerna uppåt 10 år innan buteljering.
Ratti lanserade i början av 70-talet ytterligare två viner, Conca och Rocche, från vingårdarna med samma namn. I deras portfölj finns även en Dolcetto, två Barbera, en Langhe Nebbiolo, ett vitt vin samt ett rött vin gjort på en mix av Barbera, Cabernet S och Merlot.
1988 avlider Renato och den nyligen examinerade oenologen sonen Pietro tar över verksamheten. Han har sedan han tog över driften hunnit bygga en helt ny vinkällare och renoverat vingårdarna.
Källa: Importören Vinovativas hemsida

Conca (dell'Abbazia dell'Annunziata) producerades första gången 1970. På 1990-talet planterades den om. Druvorna plockas i skiftet september/oktober. Avstjälkas, druvorna krossas varsamt, 7-10 dagars maceration. Jäsning i rostfria ståltankar under sju dagar. Den malolaktiska jäsningen äger rum på nya ekfat, där vinet också får vila upp sig i 18 månader. Ytterligare 6 månaders lagring på 25 hl stora ekfat innan det buteljeras. Det görs runt 3 000 flaskor av det här vinet.

Vilket fantastiskt vin det här är. Vi blir alldeles tagna av såväl doft som smak. Ren och skär drickglädje!

Färgen går i en granatäppelröd nyans.

Doften startar lite försiktigt med några toner av läder för att tämligen omgående släppa över initiativet till den röda bärsamlingen. Någon liten kryddighet noteras. Rätt gott om stenkross och kalkbrott. Små, små nyanser av lakrits, mentol, violer och rosor. Härlig doft!

I munnen växer det till något stort. Det dricks förbaskat bra idag, men visst kan det kanske utvecklas något till. Jag kommer dock ha väldigt svårt att hålla fingrarna borta från vår sista flaska!
I gommen bjuds vi läckra körsbär, tranbär, lite hallon och nypon. Finstämda toner av rosor och violer tillsammans med en liten pepparton och något mer tilltagna mineraler (sten, kalk) ger vinet både karaktär och komplexitet. Trevlig syra. Tanninerna biter så klart, men blir aldrig riktigt närgångna. Det är precis det här tanninbettet som vi uppskattar. Eftersmaken är något längre än medel och ger oss mera röda bär. Kanske har det smugit sig in någon lite mörkare ton. Rosor, violer och aningens eukalyptos får vi som en bonus på sluttampen.
Milde Moses vilket vin!!
Betyg 5
Just nu verkar det här vinet inte finnas på SB.

lördag 25 september 2021

2020 Langhe Nebbiolo, Cigliuti

 Ni som följer bloggen vet att jag då och då deltar i något som på vinforumet finewines går under namnet "Låt oss dela en pava.........". Under september är det en mycket ung Langhe Nebbiolo. 
Det kostar inget att vara medlem i finewines. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. 
CIGLIUTI ligger på kullen Serraboella ovanför byn Neive i Barbaresco, Piemonte. Här har Cigliuti-familjen buteljerat vin under egen etikett sedan 1964. På sina 6,5 hektar odlar de enbart blå druvor från vilka de framställer sina fantastiska viner. Hos Cigliuti arbetar man i dag efter ekologiska principer i vingårdarna, det innebär bland annat noll tolerans till kemiska tillsatser och bekämpningsmedel.
Källa: importören Enjoy Wines hemsida.

Druvan är så klart Nebbiolo till hundra procent. Dessa växer på ett vinfält beläget 350 m ö h på kullen Serrabolla. Vinrankorna har en genomsnittsålder på 15 år.
Jäsningen äger rum på rostfria ståltankar. Endast naturlig jäst används. Vinet lagras därefter först i fem månader på slavonska ekfat och sedan ytterligare fem månader på rostfria ståltankar innan det buteljeras.

Vi dricker vinet under två dagar och den första kvällen infinner sig en liten besvikelse. Visserligen är det en väldigt ung Nebbiolo, men så slutet hade jag inte förväntat mig. Det är så att vi doftmässigt nätt och jämt kan förnimma någon slags rödaktig frukt, aningens aningens violer och lakrits. I munnen är det riktigt stramt med bitande tanniner. Tillsammans med maten känns de mindre påfrestande. Lite röda bär, någon ört, violer och lakrits kan vi ana smaken av. Ingen rolig historia.

Vi låter flaskan stå lite svalt tills det är dags kvällen därpå. Redan då vi häller upp vinet kväll två inser vi att det hänt saker under natten. Doften är betydligt mer utvecklad och vi möts av trevliga röda bär, nypon, lite örter, aningens tjära, violer och rosor samt krossade flintastenar. Ingen stor och välutvecklad doft, men ändå tydlig och rätt nebbiolotypisk.
I munnen biter tanninerna fortfarande, men inte alls lika aggressivt som kväll ett. Hallon, körsbär, tranbär kan vi notera. Efterhand fylls det på med nypon, örter, någon pepprighet, violer, rosor och lite lakrits. Inte alls så tokigt nu!
Viss utveckling kan jag tänka mig att vinet kommer att ha. Fast stort blir det aldrig. Flera timmar i karaff tror jag är en nödvändighet, om det ska drickas det närmaste året.
Betyg 3
På "Bolaget" kostar flaskan 249 kr, vilket känns lite högt.


måndag 20 september 2021

CL-fotboll och Amarone

I veckan så drog gruppspelet igång i herrarnas CL-fotboll. Ni som följer bloggen vet att till matcherna på tisdag och onsdag njuter hustrun och jag av amarone, lite skinka och någon ostbit. Till säsongens första match var det en flaska från Speri och årgång 2009 som vi drog korken ur.

2009 Amarone Speri.
Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.

Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.
Vad jag tyckt om tidigare årgångar kan du läsa genom att klicka på resp årtal. 20062007, 20092011 och 2013.

Speris Amarone kan upplevas som lite stram när den är ung och först tio år efter skörd tycker jag att den börjar bjuda upp ordentligt. Speris Amarone har jag alltid haft ett gott öga till och den fanns också med på min ursprungliga Tio-i-Topp, men har precis hamnat utanför sedan jag tog in Ernesto Ruffos Amarone.

Jag häller upp två glas, som får stå och lufta sig någon timma innan avspark.
Vi möts av en frisk och rätt så intensiv mörk frukt i doften. Här finns en del örter och kryddor. En antydan till lite torkad frukt samt aningens kakao. En riktigt trevlig doft och amaronetypisk.

I munnen har den en lite stramare framtoning är många andra amarone. Den alerta syran och de numera rätt avrundade tanninerna skapar detta. Bra tryck i den smått intensiva mörka frukten, där mörka körsbär, blåa plommon och mogna björnbär spelar huvudrollen. Örter och krydor i små väl avvägda portioner piffar upp anrättningen. Här finns lite torkad frukt, dock ej så mycket russin mer av katrinplommon och fikon. Lång underbar eftersmak, där den mörka frukten får sällskap av mörk choklad, körsbärskärnor och mera torkad frukt.
Årgång 2009 har så klart lämnat det allra ungdomligaste stadiet bakom sig och börjat få en antydan till mognad över sig, men ännu är det några år till att jag skulle betrakta den som en mogen Amarone. Med detta sagt så har den många år framför sig och den som ligger på några flaskor behöver inte känna någon brådska. 
Betyg 5- 
På SB är det årgång 2016 som gäller till priset 399 kr. Kanske Bolagets bästa Amarone under 400 kr.
Den som har en lite tjockare plånbok kan hosta upp 1499 kr och få årgång 1997.


2012 Amarone Roccolo Grassi.
Roccolo Grassi med syskonen Marco och Franceska gör en av de amarone jag håller allra högst. Jag har besökt dom ett flertal gånger och varje gång imponerats av deras viner och personerna bakom vinerna.   I maj fick det bli ett digitalt möte, vilket du kan läsa om här

Åtskilliga blogginlägg har det blivit under åren. Du som vill läsa om vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar ett reportage jag skrev på Clubamarones hemsida. Det var en vertikalprovning av Roccolo Grassis Amarone 2001-2013 hemma hos Henrik Ungerth 2018.

Vi låter vinet få runt två timmar i glasen innan vi börjar njuta av det.
Doften är härligt frisk. Initialt lite läder som följs upp av en ljuvlig mörk frukt, som är förstärkt med några små nypor örter och kryddor. Diskreta toner av torkad frukt, kakao och krossad sten kan vi ana oss till. Den höga alkoholen (17%) märker vi inte mycket av utan känns väl omhändertagen av frukten.
I munnen växer den ytterligare några dimensioner. Så jäkla gott. Den har lämnat det riktiga ungdomsstadiet bakom sig och börjat så sakteliga ta sig in i mognadsstadiet utan att fullt ut vara där.
Här finns en rätt kraftig och intensiv, men samtidigt mycket elegant smak av mörka, lite söta körsbär, mogna björnbär, blåa plommon, något hallon och blåbär. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. Bra syra och nätta tanniner bjuder på ett litet motstånd. Avslutningen är magisk med mörk bitter choklad, någon droppe espresso, söta körsbär och aningens torkad frukt. En fantastisk amarone redan nu. Du som ligger på några flaskor ska absolut öppna en flaska i närtid. Har du bara någon enstaka flaska, så är det ingen brådska. Jag tror nog den kan utvecklas ytterligare något litet.
Betyg 5-





fredag 17 september 2021

Sommarens sista dag firar vi med Retsina. Del 12 och 13 i Projekt Grekland 2.0

I fredags den 10:e september tog sommaren slut, men vilken dag vi fick. Solen strålade från en klarblå himmel i stort sett hela dagen. Temperaturen knatade upp mot 25 grader. Så klart tog vi chansen att få ett sista dopp i havet. Friskt och väldigt njutbart.

Vi tog också chansen att njuta av Retsina på kyrkbänken och till vår grekiska måltid med friterade bläckfiskringar, tzatziki och en grekisk sallad.


Garalis Winery. 
Manolis Garalis är tredje generationens vinmakare. Han startade sin egna verksamhet 2006 och redan 2007 kommer den första årgången. Garalis Winery håller till på ön Lemnos belägen i den nordligaste delen av Egeiska havet. 
Det är ett rent familjeföretag där både hustrun och barnen är involverade. Garalis odlar främst de lokala druvorna Limnio och Muscat Alexandria. Vingården är 5 ha stor och brukas enligt organisk-biologiska odlingsmetoder (certifierade). Jordmånen på vingården är vulkanisk. Vinfälten ligger på 150-200 m över havet. Endast naturlig jäst används. Ytterst lite svavel tillsätts vid buteljeringen.



Retsina of Lemnos
Druvan är Muscat Alexandria till hundra procent. Jäsningen har ägt rum på rostfria ståltankar och varade runt 19 dagar under vilken färsk "Pine resin" tillsättes.

Färgen går i en ljusgul ton.
I doften finns den väldigt tydliga tonen av kåda, men elegant och inte den där råa tonen som en kan få på en del turisttavernor. Här finns också lite örter, citrus och tropisk frukt.
Ett rätt så lättdrucket vin som skänker både svalka och är törstsläckande. Visst kommer kådan igen även i smaken, men precis som i doften känns den elegant på något vis. Gott om citrus, lite gröna äpplen, en del örter och en lätt touch av aprikoser.
Riktig gott!
Jag har tidigare utnämnt Retsina Amphorae Natur från Tetramythos till den bästa Retsinan jag druckit. Jag tycker att Garalis variant är i det häradet också.
99 DKK för 0,5 l fick jag betala hos Oinofilia.


Rosé Retsina of Lemnos.
Den här retsina är gjord på Muscat Alexandria (90%) och Limnio (10%). Färgen kommer av att musten har fått tillbringa några dagar med skalkontakt. Jäsningen äger rum på ståltankar med vildjäst. Färsk Aleppo-Pine resin har tillsatts under jäsningsprocessen.
Färgen går i en vacker lite ljusare bärnstensfärgad ton.
Visst kan vi känna den typiska kådadoften, men väsentligt mindre än i de flesta andra retsinor jag druckit. Istället finns här gott om persika, nektariner, grapefrukt, örter (timjan, rosmarin) samt lite krita och krossad sten.
I munnen dyker det så klart upp lite kåda, men inte särskilt dominerande. Istället är det örter, lite kryddor, grapefrukt och krita som vi känner på ett tydligare vis.
Även den här roséfärgade retsinan är god, men når inte riktigt upp till Garalis "vanliga" retsina.
119 DKK fick jag betala för de här 50 cl.

Två trevliga och riktigt bra viner för oss som gillar Retsina. Därtill bra prissatta!


Projekt Grekiska viner 2.0. 
Det landade under vårvintern en kartong med tolv olika viner hemma hos Vintankar, som kommer att ingå i det projektet, men det kommer också att ingå andra viner köpta på SB eller annorstädes. 

tisdag 14 september 2021

2019 Morgon Côte du Py, Jean-Marc Burgaud

Det dök för en tid sedan upp en möjlighet att köpa några flaskor i tre olika prisklasser från Jean-Marc Burgaud. En producent jag aldrig tidigare druckit något av. Det blev ett köp.

För drygt en månad sedan skrev jag om instegsvinet (det billigaste) Les Vignes de Lantignié en Beaujolais Village. Vad vi tyckte om den kan du läsa här
Nu hackar vi oss upp ett steg och prövar deras Morgon Côte du Py från 2019.


1989 startade Jean-Marc Burgaud tillsammans med sin hustru och kompanjon Christine sin vinverksamhet genom att hyra 3 ha vinfält. Idag äger dom runt 19 ha varav 13 ha i Morgon (7 ha i Côte du Py), 1 ha i Régnié samt 5 ha Beaujolais Villages. Verksamheten har sin bas i Villié-Morgon. All odling sker enligt organisk-biologiska metoder utan att vara certifierad. Allt arbete i vingården utförs för hand eller med hästar som hjälpmedel. Naturlig jäsning och inga tillsatser förutom lite svavel vid buteljering. Jean-Marc låter alltid de hela klasarna får vara med vid jäsningen med andra ord sker ingen avstjälkning.
Morgon är ett av de tio distrikt som utgör vinregionen Beaujolais. De tio distrikten ligger längs sluttningarna på den västra sidan av floden Saone. Det mest kända och kanske de bästa vinfälten i Morgon ligger på kullen Côte du Py, där J-M Burgauds vinfält ligger på den högst belägna delen. Jordmånen är blå granitskiffer.

Ikväll dricker vi Morgon Cöte du Py från 2019, som prismässigt är mellanvinet av de tre som släpptes i början på året. Druvan är så klart Gamay. Dessa har vuxit på vinfält belägna 340 m över havet. Vinstockarna har en ålder på i genomsnitt 60 år. Ingen avstjälkning, naturlig jäst och ytterst lite svavel vid buteljering. Vinet har fått mogna i tio månader på stora ekfat (10 hl eller större)

Färgen går i en djup rubinröd ton.

Doften startar lite försiktigt med toner av läder, men ganska omgående är det en blandning av röda och lite mörka bär som tar kommandot. Här finns tydliga mineraler av stenig karaktär, som för våra tankar till grusiga cykelvägar och krossad flintasten. Lakrits, kakao och violer smyger i bakgrunden. Fast det är den lätta, lite intensiva bärdoften som är det bestående minnet.

I munnen är det friskt med en härlig bärblandning (körsbär, hallon, tranbär, vinbär, något björnbär). Finstämda örter och kryddor förhöjer smakintrycken. Alert syra och lite lätt bitande tanniner ger det här beaujolais-vinet en härlig ryggrad. Medellång eftersmak med mera bär som efterhand får sällskapa med kakao, lakrits, steniga mineraler och aningens viol.

Jämfört med det billigare (70 kr) Les Vignes Lantignié har kvällens vin aningens högre komplexitet och något större elegans, som jag tycker motiverar det högre priset.
Betyg 4(+).
På Bolaget kostar det 248 kr. Nu är det rapporterat som slutsålt.



måndag 13 september 2021

Paul Déthune två favoriter: 2014 Les Crayeres Blanc de Noirs och 2010 Blanc de Blancs

Ni som följt bloggen under några år har förstått att bland alla producenter i Champagne, så håller jag Paul Déthune som en av de främsta. Årgång efter årgång och Cuvée efter Cuvée håller världsklass.

I slutet på augusti skrev jag ett blogginlägg, där jag hyllade cuvéerna: Brut Rosé, Extra Brut samt Millésime 2008. Så här i början på september har jag druckit två andra cuvéer: Les Crayeres Blanc de Noirs som är en årgångschampagne med druvor från ett enda vinfält samt deras Blanc de Blancs som också är en årgångschampagne fast på druvan Chardonnay. Vanligtvis innehåller Paul Déthunes champagner en ansenlig mängd Pinot Noir. Lite udda i deras portfölj blir den.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Runt 60 000 flaskor fördelade på elva olika cuvéer gör dom. 


2014  Les Crayeres Blanc de Noirs Extra Brut

Detta är för mig en ny bekantskap. Paul Déthunes "vanliga" Blanc de Noirs har jag druckit åtskilliga flaskor av, men detta är en champagne där druvorna kommer från ett enda vinfält.

100% Pinot Noir, som kommer från vinfältet Les Crayeres. Vinstockarna har en ålder på 50 år. Druvorna skördades 14 september 2014 och pressades omedelbart. Den har fått tillbringa några månader på 205-liter stora ekfat innan den buteljerades i april 2015. Fem år har den legat på sin jästfällning och degorgerades i juli 2020. Den fick då en dosage på 5 g/L. Det gjordes 2008 flaskor av den här årgången.
En härligt frisk champagne, som jag upplever som hyggligt ung. Fast redan nu är den fasligt god!!
Min tro är också att den kommer att utvecklas fint de närmaste åren, varför min kvarvarande flaska ska drickas om två år.

I den friska och rätt så komplexa doften kan jag hitta röda bär, äpplen, rostat bröd, aningens brioche, skolkrita, nygrusad trädgårdsgång och ett servilt inslag av kaprifol. Väldigt trevligt!!

I munnen är det mycket friskt med en pigg och alert syra. Det startar med en äppelkompott, där gröna och gula äpplen samsas. Så kommer en underbar syra från röda, lite omogna äpplen. Citrusen finns där med blodapelsin och lime. Jordgubbar, smultron, tranbär och aningens hallon kan noteras när champagnen blir någon grad varmare. Mineraltonen består av krita och stenar. I den långa eftersmaken kan vi känna aprikoser och persika, blodgrape och ett uns saltstänk. Mums!!
Betyg 4++


2010 Blanc de Blancs. 

Detta är den enda champagnen som Paul Déthune gör på endast gröna druvor.

Den är  gjord uteslutande på chardonnaydruvor, som vuxit på vinfältet Les Secs i Ambonnay. Druvorna skördades i september 2010 och har fått jäsa på 205-liter stora ekfat, där de också fått mogna fram till dess att champagnen buteljerades i april 2011. Den har sedan fått ligga på sin jästfällning i drygt fyra år innan den degorgerades i augusti 2015. Den fick då en dosage på 5g per liter.

Det är drygt tre år sedan jag senast drack den och jag tycker färgen mörknat något. Den blekgula färgtonen 2018 drar nu mer åt halmgult.

Doften är fortfarande frisk med gula äpplen och lite citrus i centrum. En viss brödighet noteras liksom inslaget av rostade nötter. Gott om ostronskal, krita och stenkross. I mer finstämda toner kan vi känna havtorn, aprikoser, persika och gula plommon. Riktigt trevligt!

Vi smakar på den och ler belåtet. Den riktiga ungdomligheten har den lämnat utan att för den skull kännas som en mogen champagne, men på väg mot mognad är den. Gula äpplen, grillad citron, aprikoser, persika, krita, aningens bröd och med ett avslut av grapefrukt samt en liten sälta kan vi känna i den komplexa smaken. Oj så gott. Vi får avsluta med de bekanta orden "jag borde köpt fler".
Betyg 5-

Någon enstaka gång dyker Paul Déthunes champagner upp på "Bolaget", men ofta är det inte. Jag köper mina från Franska Vinlistan








onsdag 8 september 2021

2009 Amarone Marta Galli från Le Ragose

 I fredags var det VM-kval i herrfotbollen mot Spanien. Ett mycket lämpligt tillfälle att dra korken ur den sista flaskan från Le Ragoses trilogi. Importören Vino Conoscenza lanserade i våras en låda med tre olika amarone från Le Ragose. Alla från året 2009. 

Vi drack den "vanliga" amaronen till invigningsmatchen av fotbolls EM och så klart blev det ett blogginlägg som du kan läsa här. Till Italiens semifinal var det dags för Caloetto, som fick sin hyllning här. Nu är det dags för den sista flaskan dvs Marta Galli. 

Le Ragose ligger i den östra delen av området Valpolicella Classico. Här köpte makarna Galli vingården Le Sassine år 1969. Vi är i den södra delen av kommunen Negrar. Le Ragose ligger på några kullar 250-400 m över havet. De ursprungliga 2,4 ha har nu blivit 19 ha med en årlig produktion om 150 000 flaskor. Sammanlagt finns det runt tolv viner i deras portfölj, däribland fyra amarone och två ripasso.

Marta Galli har druvmixen: 50% Corvina, 20% Corvinone, 20% Rondinella och 10% andra godkända druvor.
Druvorna torkas i 3-4 månader. Jäsningen sker med naturlig jäst och på ståltankar. Efter jäsningen ligger vinet till en början på ståltankar i 8-10 månader. Det får därefter ligga någonstans emellan 7 och 8 år på ekfat, där 30% är nya och resterande 70% är använda. Slutligen tolv månader på flaska innan det ska ut på marknaden. 
Det här vinet görs inte varje år och när det görs så är det i en liten upplaga. Runt 3 000 flaskor.

Jag har tidigare skrivit ett par blogginlägg om den här amaronen. Klicka på resp årtal så får du mina tankar. 2004 och 2005.

Vi låter som alltid amaronevinet få någon timma i glasen innan vi börjar njuta av det.

Den ljuvliga amaronedoften möter oss omgående. Kraftig och intensiv med massor av mörk frukt. Här finns också en hel del torkad frukt. Mindre men ändå tydligt noterar vi örter, kakao, aningens hemkola och unset vanilj. Sniffandet i sig är en egen slags njutning. Ljuvligt!!

 Kraftfullt,  intensivt och komplext kan vi omgående slå fast efter den första klunken. De mörka, lite söta körsbären omfamnar oss omedelbart. Efterhand tillkommer mogna björnbär, blåa plommon och lite hallon samt en hel del torkad frukt. Örter, lite kryddor och en elegant torkad frukt förhöjer smakupplevelsen. Fin syra och sammetslena tanniner. En underbar eftersmak, där de söta, mörkakörsbären får sällskap av mörk,lite bitter choklad, någon droppe espresso samt en del körsbärskärnor.

Betyg 4++

Sammanfattning.
Årgång 2009
Le Ragose Amarone Classico fick betyget 4++. Pris på SB 590 kr.
Amarone Caloetto betyget 5-. Pris på SB 666 kr
Amarone Marta Galli betyget 4++. Ej tillgänglig på SB.

Tre fantastiska viner alla tre, där jag håller Caloetto aningens före de båda andra. Alla tre är drickklara idag, men kommer att utvecklas fint de närmaste åren. Detta gäller särskilt Amarone Classico. Marta Galli är den som är mest fruktdriven och har dom mjukaste tanninerna. Amarone Classico är den som jag upplever har mest tanniner och känns slankast. Caloetto befinner sig fruktmässigt mitt emellan Marta Galli och Amarone Classico. Jag tycker Caloetto också är den mest kompletta av dom tre.


tisdag 7 september 2021

2018 Parcela Única, Anselmo Mendes

 Jag är sedan något decennium medlem på vinforumet finewines. Det kostar inget att vara medlem. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse vinnördars åsikter och tankar om vin. Varje månad är det någon som utser månadens vin i projektet "Låt oss dela en pava... ". 

Under augusti har det varit ett vin på den gröna druvan Alvarinho. Ett perfekt vin till den ugnsbakade örtlaxen!

Producenten Anselmo Mendes håller till i Melgaco i Norra Portugal intill den spanska gränsen. Vi befinner oss i Vinho Verde eller Minho som regionen också heter.

Vinet är så klart uteslutande gjort på den gröna druvan Alvarinho. Druvorna har vuxit på ett litet vinfält på vingårdens bästa läge. Handplockade, avstjälkning, varsam pressning, jäsning på 400-liters fat av fransk ek samt nio månaders uppfostran på de samma. En kort sammanfattning av bakgrunden.

Doften är lite återhållsam och vinet behöver en tid i glaset för att bjuda upp. Vi får då gröna äpplen, lime, omoget päron samt en god portion dammig grusväg. Till slut smyger det fram aningens, aningens tropisk frukt.

I gommen är det lite tydligare smaker och en sprittande glädje som infinner sig. Vi kan notera gula äpplen, en touch av omoget päron, lite svårbestämda citrustoner, persika, aningens mango, steniga mineraler samt aningens örter. Trevlig syra. Viss smörighet i strukturen. Medellång eftersmak med lite grapefrukt på sluttampen.

Ett helt OK vin. Jag brukar gilla viner på druvan Alvarinho. Oftast har det varit de lite enklare varianterna jag druckit. Min favorit bland de mer prestigefyllda är Sesenta e nove. Fast då är vi på den Spanska sidan. Dit har Parcela Única en bit.
Med tanke på prislappen så var mina förväntningar ganska så höga. Roligt att ha provat, men något återköp blir det inte.
Betyg 4

Flaskan är köpt på SB och kostade 349 kr.


måndag 6 september 2021

2018 Il Frappato från Arianna Occhipinti

 Det är väl runt 15 år sedan jag upptäckte Sicilien som vinområde. I juni 2020 var det meningen att vi skulle åkt dit på en vinresa, men så kom pandemin. Istället blev det så att jag provade lite olika sicilianska viner under 2020. Några av dom hittar du på på den här länken.

En av de första producenterna som jag upptäckte var Arianna Occhipinti. Hon har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Det är framförallt hennes Frappato som storligen imponerat på mig, så den köper jag varje årgång av. Klickar du på resp årtal så hittar du mina tankar om just den årgången: 201020112012, 2013, 20142015 och 2016.

Det här vinet är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet buteljeras utan vare sig klarning eller filtrering.

2018 gör oss verkligen inte besvikna. Förvisso ung, men 30 min i glasen gör underverk. Jag vet att det här vinet växer med några år i ryggläge, men årgång 2018 känns redigt tillgänglig redan nu.

Ett hyfsat slankt vin med stor elegans. Magiska röda bär. Vådligt gott redan nu! Så blir den korta sammanfattningen.

Doften bär tydliga spår av röda bär, lite örter, grusväg, krossad flintasten och rosor.
I gommen är det de ljuvliga röda bären som dominerar. Här finns syrliga, röda vinbär, hallon, tranbär, körsbär. Blodapelsin, rosor och en ansenlig dos örter och kryddor förgyller intrycken. I eftersmaken blodgrape och vulkaniska mineraler. Väluppfostrade tanniner nafsar runt i munhålan. Vital och behaglig syra ger vinet en fin friskhet. 
Strålande gott!!
Betyg 4++
Mina flaskor är köpta i Köpenhamn hos Cibi e Vini för 295 DKK. På SB kostar den 319 kr.

fredag 3 september 2021

2015 Chablis Premier Cru Mont-De-Milieu, Domaine Pinson

När det kommer till Chablis, så har jag några favoriter. En är Domaine Pinson. Det var i början på 2000-talet som jag upptäckte Domaine Pinson och därefter har jag med jämna mellanrum inhandlat deras Mont-de-Milieu. Du som vill läsa vad vi skrivit om tidigare årgångar får klicka på resp länk. Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Vi skrev om årgång 2010 här och årgång 2014 här.

Producenten Domaine Pinson har hållit till i området mellan Vaillons och Montmains i Chablis sedan 1640-talet. Dom äger idag runt 14 ha vingårdar och producerar allt från enklare AOC-viner till mer komplexa viner från Premier Cru-lägen såsom Mont-de-Milieu, La Fôret, Montmains och inte minst Grand Cru-läget Les Clos. 
Idag är det Laurent och dottern Charlène Pinson som styr verksamheten. De använder inga kemiska bekämpningsmedel. Jorden plogas för att tvinga rötterna att söka sig långt ner i jorden.

90% av vinet har fått jäsa på ståltankar och 10% på ekfat. Vinet har fått vila upp sig i nio månader på gamla ekfat innan det buteljerades.

Det här är en härlig Chablis, som lämnat det jungfruliga stadiet utan att för den skull fått några riktiga mognadstoner. Det har fortfarande den där härliga friskheten med vitala syror och elegant frukt.

Doften har tydliga inslag av grön/gula äpplen, en del citrus, hyfsat med grusiga trädgårdsgångar samt lite finstämda toner av tropisk frukt och kaprifol. Ingen stor och påträngande doft, men ändå väldigt tydlig.

I munnen fortsätter det på samma vis. Äpplena kanske något mer åt det gula hållet än åt det gröna. Citrusen är närvarande. Mineraler finns av såväl steniga arter som av skolkrita. Eftersmaken är något längre än medel och där kan vi notera aningens tropisk frukt samt en del florala toner. Aningens persika och ostronskal avslutar det hela.

Ett riktigt trevligt vin och återigen levererar Domaine Pinson och Mont-De-Milieu precis det som vi önskar av en chablis.

Betyg 4
Vår flaska är köpt på SB 2017 för 259 kr. Idag verkar både årgång 2018 och 2019 vara tillgängliga på SB. Priset har dock hoppat upp en hundring.