Rubriken borde snarare ha varit veckans CL-Amarone. Hur som helst så blev det en flaska amarone från Speri som fick följa oss igenom tisdagens och onsdagens Champion League matcher.
Vi förra årets Gambero Rosso Event i Köpenhamnn fick jag en lång pratstund med femte generationens vinbönder från Speri.
Detta blir vår första amarone från den här hyllade producenten. Vi drack deras Ripasso från just den här årgången för snart tre år sedan.
2006 Amarone Monte Sant Urbano
Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är det den femte generationen som håller på att ta över. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande här. Idag förfogar man över 50 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.
Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane. Druvblandningen är Corvina, Corvinone, Rondinella och en liten slatt Molinara m a o den ursprungligt klassiska blandningen. Detta stämmer väl överens med de tankegångar om en ursprungstypisk och traditionell amarone som ägarna eftersträvar.
Druvorna har torkat mellan tre och fyra månader. Det har slutligen legat upp till tre år på ekfat, en blandning av tonneaux och stora botti.
Något som utmärker Speris Amarone är att den är mer tanninrik än många andra amarone. Den lämpar sig därför bra till många kötträtter särskilt vilt. Speciellt de första åren fram till vinet är runt sju år kan det upplevas som ovanligt stramt för en amarone, men sedan händer det saker i utvecklingen. Frukten blir tydligare, tanninerna börjar avrundas och kryddigheten tydligare.
Vår amarone är åtta år gammal och har precis börjat komma in i den mer fruktiga fasen.
Nu är det dags att redogöra lite för våra intryck. Ungefär hälften dracks på tisdagen, samma på onsdagen och den kvarvarande slatten på torsdagskvällen.
Redan då vi häller upp vinet i våra Orrefors Difference Primeur glas på tisdagen möts vi av en stor och kraftfull doft. Söta mörka körsbär (moreller), aningens torkad frukt och en lätt kryddig touch formligen omfamnar oss i en massiv doftkram. Härligt! Ett mottagande som heter duga. Kanske är doften inte lika kraftfull under onsdagen och torsdagen, men ändå tillräcklig för att vi ska le lätt igenkännande.
I munnen är det här ett kraftpaket med elegans och komplexitet. Naturligtvis återkommer körsbären och nu också i sällskap med björnbär och skogshallon. Den torkade frukten (russin, fikon, dadlar) och katrinplommon gör tydliga avtryck. Här finns en pigg syra. Gott om tanniner, men dessa är rätt så beskedliga d v s mjuka och lena. De ger trots allt vinet en läcker stramhet. Eftersmaken är lång och utdragen. Varje klunk är en lång utdragen njutning. Den torkade frukten blir än mer markant i eftersmaken, men här tillkommer en kryddighet, lite mörk choklad, krossade körsbärskärnor och ett lätt flörtigt inslag av fat.
Elegansen och komplexitet är monumental! Oj vad vi gillar det här. Inte minst hustrun!
Trots sina åtta år känns vinet ungt och fräscht och med många goda år framför sig. En amarone som Vintankar blir omedelbart förälskad i. Förälskelsen håller i sig till sista klunken på torsdagskväll. Vi har fler 06:or i källaren, liksom ett par 07:or. Vi fyller på med 2008:orna innan de tar slut.
Betyg 5-
På "Bolaget" är det årgång 2008 som fortfarande finns tillgänglig och då till 371 kr.
Lät som om du fick till det med Speri:n även om den i mitt tycke kan vara rätt svår. Ska du köpa något i samma prisklass så är Zenato 2009 i en helt annan klass. Fullkomligt strålande nu och den kommer bli ännu bättre. Dessutom är jag egentligen inte så svag för just amarone utan är mer en recioto-fan. (speciellt Villa Monteleones Pal Sun). Hälsn. Micke J
SvaraRaderaTack för dina synpunkter. Jag skriver upp Zenato 2009 på inköpslistan.
RaderaJag är också en Reciotofan. Det slår mig att det var ett tag sedan jag drack och skrev om någon Recioto. Detta måste åtgärdas.
Jag håller med dig om Villa Monteleones recioto. Jag tycker att Roccolo Grasis recioto håller samma klass. Har du provat den?
Nej, har ännu ej haft det nöjet. Får nog satsa på den då vi åker ner till Garda över påsk. :-) Tack för tipset! / Micke J
Radera