söndag 27 september 2020

2013 Coste della Sesia Croatina, Noah

 Det är inte var dag vi dricker vin gjort på druvan Croatina som huvuddruva., men så blev det tidigare i veckan. Jag kan endast dra mig till minnes Le Bartaroles variant 2012  Avdentes Fortvna Ivvat. Du kan läsa mina tankar om det vinet här

Historien om producenten Noah tog sin början 2010, då Andrea och hans fru Giovanna köpte en vingård i Brusnengo i Alto Piemonte. Idag omfattar deras verksamhet 3,5 ha vinfält i Brusnengo (DOC Bramaterra) och 1,2 ha i Lessona (DOC Lessona). För närvarande hyr dom en vinkällare medan dom samtidigt håller på att renovera sin egna.

I Lessona gör dom ett vin på druvan Nebbiolo och i Bramaterra gör dom två viner dels ett vin gjort på Nebbiolo (80%), Croatina (10%) och 5 procent vardera av Vespolina och Uva Rara och dels ett vin gjort på Crotaina (85%) och lika delar Nebbiolo, Vespolina och Uva Rara. Det är det senare vinet vi drack

Det här är min första och enda flaska av det här vinet. Druvsammansättning är 85% Croatina och lika delar Nebbiolo, Vespolina och Uva Rara, som vuxit på vinstockar med en ålder på runt 60 år. Jordmånen är sand av vulkaniskt ursprung. Druvklasarna avstjälkas och pressas försiktigt. Jäsningen äger rum på ståltankar med en maceration på 10-12 dagar. Vinet får sedan vila upp sig i 18 månader på begagnade barriquer av fransk ek (Allier).
Färgen går i en djup rubinröd ton.

Ganska så stor doft, som har en trevlig friskhet och domineras av röda bär, men här finns också en mycket tydlig ört- och kryddsamling. En hel del mineraler av typen krossat grus noteras och på sluttampen aningens viol.

I munnen är det hyfsat slankt och domineras till en början av röda bär: syrliga körsbär, tranbär, några stänk hallon och granatäppeljuice. Efterhand kommer det en del örter och kryddor liksom de steniga mineralerna. Allt känns igen från doften. Syran är alltjämt på tårna. Tanninerna biter på ett civiliserat sätt i munhålan. Eftersmaken är medellång.

Visst funkar det att dricka på egen hand. Tanninerna är då lite mer påtagliga, men till maten blir det riktigt gott och trevligt. Vi drack det till resterna från en vildsvinsgryta.
Betyg 4-
Vinet köptes på "Bolaget" för några år sedan och vi betalade 240 kr. Nu verkar det slutsålt.



lördag 26 september 2020

2019 Nerocapitano, Lamoresca di Filippo Rizzo

Den planerade och bokade vinresan i juni till Sicilien ställdes in. Corona kom emellan. Istället har vi ägnat lite tid att botanisera bland sicilianska viner. Mestadels har det blivit viner med beteckningen Etna Rosso och gjorda i huvudsak på druvan Nerello Mascalese.
I år har det blivit:
2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
Etna Rosso Calderara Sottana, Girolamo Russo
- 2016 Etna Rosso Benanti
- 2017 Etna Rosso, Tornatore
2016 Agape, Valdibella
- 2018 Susucaru rosso, Frank Cornelissen
2017 Pistus Etna Rosso, Icustodi
2017 Calderara Sottana, Tenuta Terre Nere
2017 Etna Rosso, Calderara Sottana, Girolamo Russo

Det finns ytterligare en druva på Sicilien som vi har särskild förkärlek till och det är druvan Frappato. Arianna Occhipintis Frappato är det vinet som fått oss verkligen gå igång på Frappato. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  201020112012, 2013, 2014 och 2015.
Häromkvällen blev det en ny bekatskap på just druvan Frappato. 

Producenten till Nerocapitano är Azienda Agricola Lamoresca och ligger i provinsen Catanias mest sydligaste hörn mellan Etna och Gela på Sicilien i den lilla byn San Michele di Ganzaria. Vingården ligger cirka 450 m ö h. Namnet har det fått efter de gamla olivträden som växer på egendomen av just sorten Moresca. Det hela startade år 2000 då Filippo Rizzo köpte en olivlund med den sortens olivträd. Idag omfattar gården den 5 ha olivodlingar och ungefär lika mycket vinodlingar. Filippo jobbade en tid hos Frank Corneliisen under tiden som han drog igång sin egna verksamhet.
Odlingarna bestod ursprungligen i huvudsak av druvorna Frappato, Nero d´avola, Grenache och Vermentino med en ålder på mellan 10 och 50 år gamla vinstockar. På senare år har han även börjat 
odla druvan Nerello Mascales med sticklingar från sin gamle arbetsgivare Frank Cornelissen. Odlingarna med Frappato är de högst belägna där jordmånen är sandig.
All odling sker efter certifierade ekologiska odlingsprinciper. Idag tillverkar Filippo vinet Nerocapitano som är gjort på 100% Frappato. Han gör också en Rosso på en blandning av Nero d´avola, Frappato och Grenache och ytterligare ett rött vin (Mascalisi) på i huvudsak druvan Nerello Mascalese. Det görs också ett vitt vin på Vermetino samt en Rosato.

Nerocapitano är till hundra procent gjort på druvan Frappato, som vuxit på 20-åriga vinstockar. Druvorna avstjälkas. Vinifieringen sker på tunnor av plast s k tini. Ingen tillsats av jäst utan vinet får spontanjäsa. Ingen temperaturkontroll. Skalkontakt i fem dagar. Vinet får sedan mogna i åtta månader på cementtankar.
Färgen går i en ljusare rubinröd nyans och är helt transparent.
Vi dricker vinet över två dagar. Det är inte utan att vi den första dagen känner en viss besvikelse. Doften är minst sagt diskret. Smaken också ganska intetsägande. Visst kan vi ana oss till en del röda bär och steniga mineraler, men så mycket mer än så känner vi inte. 
Flaskan får stå med korken på i ett svalt utrymme till dag därpå.
Ett helt annat vin kväll två. En tydlig och angenäm frisk doft av röda bär slår emot oss direkt. Förstärkt med steniga mineraler och en liten kryddighet. Här finns också en finstämd ton av rosor.
I munnen är det ett friskt vin med hallon, jordgubbar, tranbär, syrliga körsbär och några smultron som står i centrum. Lite röd citrus kan vi notera liksom det piffiga ört- och kryddinslaget. Mineraler som för våra tankar till stenkross och järn finns där också. Allt förpackat i en slank stil. 
Jag kan inte påminna mig när jag varit med om en så här stor förändring från dag ett till dag två. Dag två är det ju ett riktigt gott och välsmakande vin, som jag mer än gärna dricker igen. Jag har ytterligare en flaska och den ska få rikligt med luft innan vi dricker den.
Betyg 4
På "Bolaget" kostar den 199 kr och finns i tjugotalet butiker.





tisdag 22 september 2020

2008 Blanc de Blancs Leclère-Massard

I förra veckan hade vi en liten hemester (i den mån en pensionerad lärare kan ha det). Det blev ett par dagars cykling utmed Göta Kanal. Vi avverkade sträckan Sjötorp-Tåtorp med boende på ett trevligs vandrarhem i Hajstorp. Soligt men väldigt blåsigt bjöds vi vädermässigt på. En mycket trevlig upplevelse som vi starkt rekommenderar. 

På väg tillbaks hem till den nordhalländska kustbygden stannade vi till vid Falbygdens ost och försåg oss rikligt med diverse godheter. Väl hemma bjöd den sena eftermiddagen på riktigt "kyrkbänksväder", så vi öppnade en flaska champagne. Var det sommarens sista riktigt fina dag?


Vi köpte i våras en trepack med champagner från året 2008 som VinTillMat importerar. Vi har så härlångt hunnit med Gaudriller Cuvée Prestige.Riktigt bra. Ja så bra att vi fyllde på med några flaskor.

För en månad sedan var det dags för 2008 Millésime Brut från Driant-Valentin. Inte alls så tokig, men vi håller Gaudriller några snäpp högre.
Nu dags för den sista i den här inköpta trion.

Leclère-Massards vinfält ligger några km öster om Vertus. Odlingarna sköter dom själva, men får hjälp av kooperativet i Vertus med själva vinifieringen.
Vi dricker deras Blanc de Blancs och är således gjort uteslutande på druvan Chardonnay. Den har fått ligga närmare nio år på sin jästfällning innan den degorgerades och fick då en dosage på 8g/liter.
Färgen går i en ljusare gul nyans med lite gröna stråk. Massor av små fina bubblor.
En ganska så tydlig doft av mogna äpplen med ett inslag av fallfrukt når oss omgående.  Här finns en del citrus och tydliga mineraler i form av krossat grus, krita och snäckskal. Aningens honung dyker upp alldeles i slutet. Det här verkar lovande.
I munnen är den frisk med en bra syra. Det här är en 2008 som redan nu bjuder upp, men visst finns det utvecklingspotential. Precis som med doften startar det med gula lite mogna äpplen, som tämligen omgående får sällskap av en citruskompott. Även i smaken är mineralerna tydliga (sten och skolkrita). Några gula stenfrukter noteras liksom en delikat mandelton och aningens honung. I avslutet dominerar grapefrukten. 
Riktigt god redan nu!!
Betyg 4
Priset på Systembolaget är 387 kr, vilket måste anses som ett bra pris för en champagne av den här kalibern.

Ja då har vi provat alla tre flaskorna i det här paketet. Tre väldigt goda champagner från året 2008. Vi håller Gaudriller Cuvée Prestige som nr 1 knappt före Leclère-Massard Millesime. Beställningsnummer på SB 78518 och priset 1 416 kr.

måndag 21 september 2020

2019 The Vincent Grenache, Cirillo Estate

Månadsvinet i september på Forumet finewines.se är ett rött vin från Australien på druvan Grenache. 

Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar. Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.

Dagens historia börjar när familjen Cirillo flyttade till det lilla distriktet Light Pass i Barossa Valley år 1969. Marcos pappa Vincent (som kom från en gammal druvodlarfamilj i italienska Kalabrien) drev pubar inom hotell-branschen i slutet av 50- och 60-talet och köpte samtidigt en vingård i området. Därmed blev familjen Cirillo förmyndare till några exceptionellt gamla vingårdar (så kallade ancestor vineyards) som planterades redan 1848 – idag anses de vara världens äldsta, ännu kommersiellt producerande, rankor av såväl grenache som sémillon.
Jordmånen i Vine-Valeområdet består av gyllene sand. De gamla rankorna har bara beskurits en gång de senaste 40 åren när man 1978 ryckte upp några döda delar av vingården och efter att ha låtit marken ligga i träda fram till 1993 planterade några hektar shiraz och mataro (mourvèdre). De nya mataro-rankorna togs från sticklingar till nio vildväxande mataro-rankor i grenachevingården från 1848. Genom minutiöst hantverk har man tagit hand om de gamla rankorna och det är anledningen till att de än idag är vid så god vigör.

Det är just den sandiga jordmånen som hjälpt till att hålla den fruktade vinlusen phylloxera borta eftersom den inte trivs i sandig jord. De gamla knotiga rankorna har mycket djupt gående rötter som hjälper dem att stå emot väder och vind, men som enligt Marco också bidrar med ”visdom, själ och betydelse”.
Marco Cirillo är den yngsta av familjens fyra barn. Han har sedan barnsben hjälpt till i vingårdarna. Under sena 1990-talet studerade han till vinmakare på Charles Sturt University i Wagga Wagga och har sedan dess arbetat aktivt och förfinat sina djupa kunskaper om vinmakaryrket på familjens gård. Innan Marco tog över såldes dessa druvor till giganter som Rockford, Peter Lehman, St. Hallet och Torbreck, men Marco ville också göra något eget med sina stora visioner. Hans utveckling som vinmakare blir tydligare för varje år och han räknas till en av Australiens snabbast växande stjärnor som under de senaste åren uppmärksammats av stora sommelierer. Men du hittar aldrig Cirillos viner bland journalisternas poängsystem – Marco och hans gäng anser att tillgången är så liten att det är bättre att vinälskare världen runt får njuta av flaskorna istället.

2019 The Vincent Grenache är en hyllning till Marcos pappa Vincent och ett tack för att han fört åtta generationens vinmakningskunskap vidare till sin son. Druvorna kommer från 100-åriga rankor i Barossa Valley som vinifierats i 90 år gamla, stora ekfat – så kallade foudres – i 12 månader.
Färgen går i en rubinröd nyans och är helt transparens. Betydligt ljusare än vad jag förväntat mig
Doften är präglad av röda bär. Här finns också lite jord, en del örter och aningens viol. Till en början är den väldigt diskret, men blir till slut ändå ganska så tydligt utan att någonsin vara i närheten av att kännas stor.
Förvånansvärt slankt i gommen, där de de röda bären från doften (jordgubbe, tranbär, hallon) nu får sällskap av mörkare bär såsom svartavinbär och björnbär. Precis som i doften finns här en trevlig ört- och kryddsamling. Lite kort i eftersmaken, där det tillkommer violer, lakrits samt någon liten grön ton.
Inte alls så oävet. Vinet känns rätt så friskt och har snälla väl avrundade tanniner. Lättdrucket och ganska så enkelt i sin struktur.
Betyg 3++
Vinet kostar 229 kr och finns i beställningssortimentet.



söndag 20 september 2020

Amarone 2011. Del 15. Musella Riserva.

Nu när hösten har gjort sitt intåg återupptar vi vårt projekt att titta närmare på årgång 2011.

Dags för del nummer 15 i det här årets stora vinprojekt. Turen har nu kommit till att prova Musella Amarone Riserva. 

Vi har tidigare i år testat följande amarone:
Acinatico, Stefano Accordini
- Accordinis Il Fornetto
Brigaldara
Checco, Damoli
Inferi från Brunelli
Massimago
Monte Santoccio
Pieropan
Raimondi
Roccolo Grassi
Speri
Viviani Casa dei Bepi
Zenato
Zymé
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på
.
Musella hittar vi i de östra delarna av Valpolicella, ca 20 min bilresa österut från Verona. Azienda Agricola Musella, som det fullständiga namnet är, ägs och drivs idag av Emilio Pasqua, dottern Maddalena och vinmakaren Enrico Raber. Totalt omfattar gården 400 ha, varav 40 ha är vingårdar och resten är park- och skogsområden. Vingårdarna är fördelade på tre olika lägen (Monte del Drago, Perlar och Palazzina).
2008 påbörjades arbetet mot att ställa om till ekologisk och biodynamisk odling. Från och med skörden 2014 så är Musella certifierade för både ekologisk odling enligt ECOCERT och biodynamisk odling enligt DEMETER.
Dom gör tre olika amarone, en ripasso, en superiore, en recioto, ett rosévin på 100% corvina, ett vitt vin på 90% garganega och ett rött vin på lika delar corvina och carbernet sauvignon. Av dessa finns Supriore, Ripasso, Amarone Riserva, Recioto samt Rosé del Drago på Systembolaget (inkl beställningssortimentet).

Amaronen som finns i Sverige är deras Riserva. Den är gjord på  70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoleta. Druvorna kommer från vinstockar som är mellan 20 och 50 år gamla. Druvorna plockas normalår i början av oktober och får sedan ligga för torkning fram till början på januari. Vinet har sedan fått tillbringa ett par år på ekfat från Allier skogen. En del nya, en del något år gamla och en del använda flera gånger. Storleken på ekfaten är 700, 1500 och 3 500 liter stora.
En härlig amarone som börjat få en del mognadstoner. Det kan nog finnas kvar lite utveckling, men den börjar så sakteliga närma sig toppen och där kommer den stanna i många år framöver, således ingen brådska för dig som är lycklig nog att ligga på några flaskor.

Vi låter vinet få runt två timmar i karaff innan vi ger oss på det. Redan vid upphällningen på karaff strömmar det emot oss en inbjudande och trevlig amaronedoft av mörka bär. Två timmar senare är den förstärkt och vi kan notera även blåa plommon, en hel del örter, lite kakao och små subtila toner från fathanteringen.

Vi njuter av den här amaronen framför TV:n med några hårdostar som tillbehör. Den går i en liten stramare stil, vilket säkert de tio procenten Oseleta hjälper till med. Mörka körsbär, mogna björnbär, några skogshallon och blåbär samt blåa plommon ger en formidabel fruktkompott. Lite örter och kryddor bygger på smakintrycken. Den trevliga syran och de smånafsande tanninerna lyfter den mot skyarna. Eftersmaken är alldeles underbar med sina söta mörka körsbär, solmogna björnbär och lite torkade frukter (aningens russin, dadlar och karinplommon). Den mycket mörka chokladen, dropparna espresso och körsbärskärnor ger en delikat bitterhet precis i avslutet.
En riktigt, riktigt bara Amarone med många levnadsår framför sig.
Betyg 4++
Flaskan är köpt på Systembolaget för 399 kr. Ett bra pris för ett vin i den här klassen. Nu är det årgång 2012 som gäller och med en rejäl prishöjning till 499 kr. Finns i Beställningssortimentet.

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé 

lördag 19 september 2020

Champagne Vilmart & Cie Grand Réserve

Ja så blev det dags för dottern och hennes sambo att återvända till Bryssel. Den sista kvällen plockade jag fram en flaska champagne som fick utgöra en slags avskedsdryck.
Vilmart & Cie grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Dom är fortfarande ett familjeföretag med femte generationen i ledningen. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.
Enligt deras hemsida tillverkar dom åtta cuvéer: Grand Réserve, Grand Cellier, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Millésime, 
Blanc de blancs och roséchampagnerna: Cuvée Rubis, Grand Cellier Rubis,  och Emotion.
Vi har tidigare druckit och skrivit om deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 som var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Deras toppvin Coeur de Cuvée 2008 var helt enastående och Cuvèe Rubis  drack vi för något år sedan. 

Grand Réserve är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay som vuxit på vinstockar som är mer än 30 år gamla. Den består alltid av tre årgångar. Den har fått mogna i 10 månader på stora ekfat innan den buteljerades.  Vår flaska degorgerades i juni 2017 med en dosage på 9 g/liter.

Det här är den enklaste av Vilmarts champagner. Riktigt god och visar därmed vilken hög klass Vilmart har genomgående på sina drycker.
Doften är frisk och där hittar vi mogna gula äpplen, lite rostat bröd, brynt smör, aningens citrus, krossade granitstenar, några försiktiga drag med vitpepparkvarnen, små små nyanser av smultron och sommarblommor.

I munnen är det mycket från doften som återkommer: de mogna gula äpplena, den lilla citrustonen, de tydliga rostade brödet och steniga mineralerna. I mindre omfattning, men ändå tydligt: tonen av päron, gula stenfrukter, aningens vitpeppar och mariekex. Medellång eftersmak med fina smultron härlig blodgrape. Väldigt frisk i hela sin framtoning.
Betyg 4
Min flaska köpte jag av  Franska Vinlistan för 435 kr flaskan.



tisdag 15 september 2020

2007 La Poja, Allegrini

I söndags var det dags att återuppta bekantskapen med en kär gammal favorit. Ett vin som jag faktiskt skrev om i mitt andra blogginlägg i januari 2011. Det har blivit en del inlägg sedan dess om La Poja
Jag skrivit om årgångarna 2003200420052006 samt 2007
Av någon anledning så har jag inte druckit någon La Poja de senaste fyra åren, så det var väl verkligen hög tid att dra korken ur en flaska. Det fick bli vår sista flaska från 2007.
Producent är familjen Allegrini. Välkänd för de flesta amaroneälskare. Allegrini är ett familjeföretag baserat i Fumane. Dom är en av de större producenterna i Valpolicella med en produktion på cirka 1 miljoner flaskor. Sverige är Allegrinis näst största exportmarknad efter USA. Sedan 2001 har dom också ett vinprojekt i Toscana.
Kvällens vin La Poja kommer från en vingård med samma namn belägen på kullen (berget) La Grola. Högst upp på La Grola på en platå ligger den 2,65 ha stora vingården La Poja på en höjd av 320 m över havet. 1979 planterades den med enbart Corvinadruvor.


Druvorna är till 100% Corvina Veronese dvs samma druva som är ryggraden i amaronevinerna.
Efter skörden avstjälkas och krossas druvorna varsamt. Skalen får sedan macereras med musten i 9 dagar.  Malolaktisk jäsning ägde rum i november. Vinet har sedan uppfostrats på nya franska ekfat i tjugo månader, därefter femton månader på flaska innan det släpptes ut på marknaden.



Färgen går i en mörk mycket djup mörkröd nyans. Här och var har det med ålderns rätt smugit sig fram några tegelbruna stråk.

Doften är stor och domineras av mörka körsbär. Här finns också ett tydligt inslag av örter och kryddor, men även en försiktig ton av kakao och lakrits. En härlig doft som väldigt tydligt markerar sitt ursprung. Valpolicella!!

Ett riktigt gott vin, som är på sin absoluta topp. Det har med åren blivit ganska så runt och mjukt. Tanninerna finns där och bjuder lite motstånd, men visst har dom blivit rejält avrundade mot hur jag minns dom för fyra år sedan. Vinet har fortfarande en bra friskhet och rätt så hygglig intensitet i smakerna. Precis som i doften är det de mörka körsbären som dominerar i munnen. I mindre omfattning kan vi känna skogsbär och blåa plommon. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Eftersmaken är lång och elegant med mörk choklad, körsbärskärnors lilla bitterhet, några droppar espresso, lite lakrits och unset viol och vanilj.

Du som har någon La Poja 2007 hemma får rådet att dricka upp dom inom ett år. Den är helt på topp, men frågan är hur länge den håller sig där. Säkert ett år, men så mycket längre känns tveksamt.
Betyg 4+

Min flaska är köpt på SB för rätt många år sedan och jag betalade då 475 kr. Det finns 12 fl av årgång 2013 i Karlstad. Priset är nu 699 kr. En rätt så häftig prisökning.

onsdag 9 september 2020

2015 Ossian

Telefonen ringde på torsdagskvällen och min gode vän Viking (yrkesfiskare) frågade om jag ville köpa lite havskräftor. Så klart ville jag det. Någon timma senare landar ett trettiotal kräftor. Det är bara att köra igång med kokningen. Fredagsmyset är på så sätt avklarat.
Den sista flaskan av vita viner från vår Barcelona- och Priorat-resa drar vi korken ur.
Ossian 
Deras vingårdar ligger runt byn Nieva i provinsen Segovia, som tillhör vindistriktet Castilla y Léon. Geografiskt befinner vi oss några mil nordväst om Madrid. Det hela tog sin början 2005 då två lokala vinodlare beslöts sig för att samarbeta och göra vin på väldigt gamla vinstockar på druvan Verdejo. Just i dom här trakterna blev vinlusens (phylloxeras) angrepp väldigt begränsade eller t om uteblev helt och hållet. Den höga höjden (700-1000 m ö h) och framförallt den sandiga jordmånen är de främsta orsakerna. Här finns vinstockar som är mer än hundra år gamla, ja t o m en del planterade pre-phylloxera.
Sedan 2016 är det familjen Ruiz som äger och styr verksamheten. Dom har till sin hjälp den smått legendomspunne Rafael Palacios. Dom är certifierade som odlare enligt organiska odlingsprinciper och lägg därtill naturlig kompost och växtextrakt som gödning, så är deras tydliga ekologiska profil klar.

Det här vinet har samma namn som producenten och är gjort uteslutande på den gröna druvan Verdejo, som vuxit på vinfält med sekelgamla vinstockar.
Vinet har fått mogna i nio månader på gamla ekfat av varierande storlekar.

Färgen går i en mörk gyllengul ton.

I doften hittar vi gula äpplen, ett tydligt inslag av örter och mineraler (granit, krita, aningens skiffer). Lite mindre men ändå klart förnimbara vita sommarblommor och gula stenfrukter bl a persika.
I munnen är det ett smakrikt vin med en del pondus. Det börjar med gula äpplen och lite citrus, som tämligen omgående får sällskap med örter, persika, mogen melon, lite päron och ett tydligt inslag av mandlar. Eftersmaken är något längre än medel och här tillkommer ett litet floralt inslag samt även unset vanilj. Här finns en bra och härlig syra, men också en liten fet känsla.
Ett riktigt gott vin med stor komplexitet och just nu i en underbar drickfas. Jag vet inte om det kommer att utvecklas så mycket mer, men håller sig säkert i flera år på den här höga nivån.
Betyg 4+
Jag betalade knappt 300 kr vid en privatimport på senhösten 2017. Idag kostar årgång 2016 425 kr på SB. Det finns också ett kollikrav på 6 flaskor.



måndag 7 september 2020

2015 Roquers de Garnatxa från Celler de L´Encastell

I lördags la vi en vildsvinsfilé på grillen. Ur trädgårdslandet plockade vi purjo, amandinpotatis, morötter och palsternacka. Dessa primörer ugnsbakade vi. Gröna blad från en späd plocksallad, rödpaprika och tomater från växthuset fick sätta färg på anrättningen. Och så klart lite rött i glasen.

På hösten 2017 reste vi runt i Priorat med Club Amarone. Vi träffade då Raimon Castellvi och provade igenom hans viner. Du kan läsa om dom trevligheterna här.
Vi blev djupt imponerade och ett antal flaskor fick följa med hem. Den sista drog vi korken ur i lördags.
Celler de l´Encastell är en litet familjeföretag i utkanterna av den lilla byn Porrera. Familjen Castellvi har odlat druvor här under många år och sålt dom till det lokala kooperativet. 1999 tog Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerol  beslutet att producera vin under eget namn. Resten får du läsa om på länken i förra stycket.

100% Grenache från vinfältet  MAS D´EN CACADOR, där druvstockarna har en ålder av 75-100 år. Vinet har fått 8 månader på begagnade franska ekfat (400-liters). 600 flaskor görs av detta vin.
Ett helt fantastiskt vin. Jag minns med ett sådant välbehag när jag smakade det här vinet för första gången på den där vidunderliga lunchen. Det var då årgång 2014. Den här årgången (2015) drack jag för två år sedan och hyllade den här.

Färgen går i en mycket mörkröd nyans som gränsar till svart.

I doften hittar vi mörka bär, en fin örtsamling, aningens svartpeppar, en del mineraler som för tankarna till dels skolkrita och dels grusade trädgårdsgångar samt unset vanilj.
En trevlig och angenäm doft som är hyggligt stor och skapar förväntningar. Det är precis så här vi minns den.

Vi smakar på vinet och kan ganska omgående konstatera att vinet lämnat det jungfruliga stadiet och börjat ta steg mot ett mer moget vin. Än är det inte riktigt där, så mer utveckling är att vänta.
Frukten är fortfarande ljuvlig fast nu i en mer mogen fas. Vi kan känna solmogna björnbär, skogshallon, mörka körsbär, några blåbär och blåa plommon. Här finns en fin samling örter. Några drag från svartpepparkvarnen. Tydliga mineraler främst sten och krita. Den trevliga syran ger fortfarande vinet en bra friskhet, trots den begynnande mognadstonen. Tanninerna smånafsar i gommen och bjuder ett förträffligt motstånd. Lång eftersmak där den mörka frukten får sällskap med lite rödare bär, lakrits, lite choklad och unset vanilj.

Betyg 5-

Detta är inget annat än ett fantastiskt vin, så packat med ljuvliga dofter och smaker. Och visst satt det som en smäck till vår grillade vildsvinsfilé.

lördag 5 september 2020

Thörnströms kök och hustruns födelsedag.

Hustrun fyller år. Båda barnen med sina respektive ska dyka upp fram emot kvällningen. Vi beställer Thörnströms Sommarmeny för avhämtning.
Thörnströms Kök är mer eller mindre en institution i den göteborgska restaurangvärlden. Dom öppnade 30 april 1997 och vi gjorde vårt första besök samma höst. Vi har väl inte sprungit ner restaurangen, men vi har med jämna mellanrum besökt den. Vi har varit där på matlagningskvällar, ätit stora avsmakningsmeny och ibland bara en tvårätters. Ja deras desserter har alltid varit ett måste för oss. Vi har varje gång gått därifrån med ett leende på läpparna över att fått njuta en kulinarisk upplevelse av stora mått.
Nu tar den här eran slut 31 mars 2021. Restaurangen i Johanneberg upphör då. Håkan och Anne Thörnström överger inte göteborgarna helt och hållet utan fortsätter med ett annat koncept. Du kan läsa mer om detta på Thörnströms hemsida.

Vi börjar kvällen med lite champagne. Vädret är lite trist dvs mulet och regnet hänger i luften. Vi samlas på altanen. Under tak och inviger vår infravärme. Först ut får bli en roséchampagne. Till förrätten blir det Goudriller från 2008.

Paul Bara Grand Rosé Brut
Den här champagnen görs på blandningen Pinot Noir (70%), Chardonnay(18%) och med en slatt(12%) av deras stilla röda vin. Hälften är vin från en specifik årgång och den andra hälften är s k reservvin. Vinet har fått ligga i fyra år på sin jästfällning. Det har fått en dosage på 8 g per liter.
Vår flaska degorgerades i januari 2018.
I doften hittar vi massor av röda bär, lite citrus, en viss brödighet samt en god portion mineraler med krita och grus i centrum.
Smaken domineras till en början av en hel hoper röda bär: smultron, jordgubbar, lite hallon och några ljusa körsbär. En fin och bra syra för tankarna till röda äpplen. En finstämd ton av citrus noteras liksom mariekex och brioche. Blodgrape dyker upp alldeles i avslutet.
En trevlig och charmig champagne. Kan kanske utvecklas något, men inte så mycket.
Betyg 4
Den här flaskan är köpt av Franska Vinlistan för 339 kr.


Thörnströms Sommarmeny. 
De olika delarna kommer i numrerade förpackningar. En menyanvisning följer med. Enkel att följa. Inga krångligheter. Jag vågar påstå att detta klarar alla läskunniga av.
Vi startar med bröden som vi värmer något i ugnen och låter det syrade smöret få en stund i rumstemperatur.
Dag för förrätten:
Skagenröra i smördegsbakelse med forellrom och confiterad citroncreme.
Vi delar smördegskudden med en brödkniv och lägger i en klick skagenröra.
Garnerar med små klickar av forellromen och den confiterade citroncremen
samt lägger dit en liten dillkvist
Väldigt gott både i gommen och njutbart för ögat. Bilden ger inte riktigt rättvisa åt synintrycken. Den fluffiga smördegsbakelsen och läckra skagenröra gifter sig fint med tillbehören. Särskilt den lilla klicken confiterad citronkräm gav rätten ett särskilt lyft. Citronkräm på detta viset var en ny erfarenhet för oss. Det är så här en måltid ska startas.
Betyg 5

2008 Cuvée Prestige Gaudriller.
Vi valde att dricka ett glas champagne till förrätten.
Cuvée Prestige görs på Pinot Noir (70%) och Chardonnay (30%). Den har fått jäsa på ståltank och därefter fått 10 år på jästfällningen. Degorgering gjordes i juni 2019. Den fick då en dosage på 2 gr socker per liter.
Jag skrev så här på bloggen för dryga månaden sedan:
De smått bokna äpplena är med oss hela tiden, men kompletteras med röda bär läs smultron, hallon, jordgubbar och tranbär. Röd citrus (mandariner, blodapelsin), någon nötighet, lite skolkrita, mariekex, brioche och någon gul stenfrukt. I avslutet fås först en liten dos honung för att sluta med en mogen blodgrape.
Vill du läsa hela blogginlägget så klickar du här.


Huvudrätt: Vinbrässerad rödtungsfilé med tomat och basilika, kantarellpotatispuré och zucchini. Vermouthsås.
Jag tar ju foton med min iPhone och då blir inte det bättre än så här.
I verkligheten var färgerna mer lysande. Inte heller så snyggt upplagt av mig på min tallrik,
men jisses vilka smaker.
Vi låter fisken stå i rumstemperatur runt 30 minuter innan vi ställer in den i ugnen. 140 grader i ca 12 minuter. 47-50 grader ska det upp till. Under tiden värmer vi kantarellmoset i en kastrull och tillsätter drygt en matsked vatten för att få den slät och fin. Såsen värms i en kastrull.

Sanslöst gott!! Kantarellmoset gifter sig på ett underbart sätt med fisken. Vilka smakkombinationer! Portionerna är väl tilltagna, vilket gör att det här läckra moset kan vi njuta av även dagen därpå. Födelsedagsbarnets kommentar: Kombinationen hav, jord och skog kombineras på ett magiskt sätt!!
Betyg 5

2017 Old Stones Chardonnay, Bergström.
Jag hade förmånen att för fyra år sedan att vara på en Winemakersdinner med far och son Bergström. Du kan kan läsa om det här.
En Chardonnay från Oregon, som fått tillbringa 12 månader på franska ekfat. Eken är integrerad med frukten på ett strålande sätt. Vi kan endast notera små försiktiga nyanser av rostade fat. Väldigt friskt i såväl doft som smak.
Den stora och samtidigt behagliga syran finns som ett genomgående tema i vinet. Så klart blir friskheten och fräschheten stor och gör vinet till en så bra medspelare till diverse maträtter. Citrusen, de gul/gröna äpplena och de steniga mineralerna från doften återkommer omedelbart i gommen vid den första lilla klunken. Så stilfullt förpackade. Vi kan i mindre proportioner hitta nötter, nougat, sommarblommor och aningens brynt smör. Eftersmaken har en något smörigare framtoning.
Betyg 4


Dessert: Bakad vit choklad med apelsin, salt kolacreme och björnbär.
Vi låter den bakade chokladen få 30 minuter i rumstemperatur innan vi lägger upp den på tallriken.
Vi garnerar med den medföljande björnbärskompotten, kolacremen och ett myntablad.
Thörnströms är ju lite av mästarnas mästare när det kommer till desserter. Smakkombinationerna och strukturen gör detta till ett litet mästerverk.
Betyg 5 

Sammanfattning.
Denna trerätters middag är inget annat än en fulländad måltid. En ynnest att kunna få tag på sådan här "hämt-mat". I dessa coronatider, när det mesta står på vänt, har vi kunnat få njuta en måltid som mer än väl motiverar den stjärna som Thörnströms Kök har i Guide Michelin. 
Betyg 5

595 kr per kuvert gick kalaset på. Detta måste anses väldigt prisvärt för en måltid i den här klassen.
Vi är så tacksamma och kommer så klart sakna Thörnströms Kök när dom stänger ner verksamheten i Johanneberg. Vår innerliga förhoppning är att Coronafaran ska dra förbi och att vi vågar oss på ett sista besök på restaurangen innan 31 mars. Annars får vi utnyttja den här möjligheten med "hämt-mat" fler gånger. Kanske lite vanvördigt att använda ordet "hämt-mat". Jag ser att på hemsidan står det Catering. Höst-menyn den här helgen är ju väldigt trevlig!!

Ett stort tack till Håkan och Anne och så klart deras personal som möjliggjorde den här måltiden.


tisdag 1 september 2020

2015 Chianti Classico Riserva, Caparsino

Jag upptäckte på hösten 2019 Distanshandlaren Fanwine. Lite kortfattat kan en säga att deras affärsidé är att kunderna önskar sig viner och när tillräckligt många flaskor är bokade tar dom hem vinet. Läs mer på deras hemsida.
Jag hade börjat få lite ont om Chianti, så jag skickade iväg en beställning på några olika flaskor. Jag har tidigare skrivit om Bucciarellis Riserva 2012. Mina tankar om Bucciarellis Chianti Classico anno 2015 och Riserva 2011 kan du läs här.

För någon vecka sedan började vi testa de lite enklare vinerna från Caparsa. En producent jag tidigare inte smakat något av, men de här enklare vinerna var riktigt, riktigt bra. Du kan läsa hyllningen här. Så klart blev jag nyfiken på hur deras riserva kan smaka, så i söndags drog vi korken ur en flaska från årgången 2015. Vi drack den till Rigatoni-pasta med en tomatsås i en amatriciana-stil.
Producenten Caparsa håller till runt byn Radda, belägen nästan mitt emellan Florens och Siena. Det hela tog sin början 1965 då Reginaldo Cianferoni köpte 10 ha som planterades med vinrankor. 1982 tog sonen Paolo över. En inriktning på ekologiskt jordbruk gjordes och vingården är idag certifierad för organisk odling.

100% Sangiovese. Spontanjäst, ofiltrerat och närmare två år på stora ekfat (18 hl).
Doftintrycken startar med lite läder och jord för att ganska så omgående övergå i en stor och välkomnande doft av röda bär. Efterhand kommer det en del medelhavsörter och en liten försiktig ton av svartpeppar. I bakgrunden lite rosor och nygrusad trädgårdsgång.
Smakmässigt startar det med syrliga körsbär, men rätt omgående ansluter röda vinbär, lite hallon, nypon och tranbär. 2015 var ju ett rätt varmt år, men vinmakarna hos Caparsa bemästrar detta på ett fantastiskt sätt så att det inte blir för mycket och kraftfullt utan kan behålla elegansen på ett föredömligt sätt. Precis som i doften får vi en örtsamling , lite svartpeppar, aningens torkade rosor och steniga mineraler. Här finns en trevlig och bra syra. Tanninerna finns där och biter lite försiktigt, men blir aldrig riktigt närgångna.
Eftersmaken är något längre än medel och där dyker det upp aningens svart te, lakrits och kakao.

Vinet känns väldigt välbalanserat och har i princip allt det jag önskar mig av en riktigt bra Chianti.

Betyg 4+

Jag betalde 284 kr hos Fanwine.

söndag 30 augusti 2020

2007 Barolo Le Coste, Roagna

2012 fanns det en möjlighet att via SB:s Privatimport och den svenske importören Bristly Wine medhjälp köpa en låda med 12 flaskor vin från den hyllade producenten Roagna

Ett erbjudande som jag hade svårt att stå emot, så det blev ett köp. Nu kräver ju Roagnas viner att dom har en viss ålder för att komma till sin rätt, så än så länge är det endast fyra flaskor vi har druckit.
Barbaresco Montefico 2006 drack vi den första flaskan av 2013. Ett enastående vin.
Barbaresco Asili 2006  testade vi 2015. Även det makalöst gott.
1996 Barolo La Rocca e la Pira Riserva drack vi på hösten 2016. Sanslöst gott!!
2005 Barbaresco Pajé vi drack den första  2018. Gott!

Nu har det gått 8 år efter vårt inköp. De flesta av flaskorna börjar få lite ålder. Vi beslutade oss för att det var dags att ge oss på den sista av Pajé från 2005. Korkad!!
Vi drar korken och sniffar på korken. Me va f-n är detta.
 Det stinker kork lång väg. Våldsamt besvikna. Några icke så lämpliga glosor för
broderns barnbarn kommer ur min mun.
Ja det är verkligen en besvikelse. Vi hade sett fram emot den här flaskan Det händer inte så ofta, men någon gång varje år råkar vi ut för det här med korkskadat vin. I det här fallet såg korken bra ut, men en liten sniff på korken räcker. Doften är svår att beskriva, men omisskännelig. Gammal fuktig och möglig jordkällare är ett för snällt uttryck, men något åt det hållet. Vädra bort doften går inte. Det är snarare så att den obehagliga doften ökar med tiden som flaskan står öppnad.
En vecka senare öppnar vi 2007 Barolo Le Coste. Vad är nu detta!! Ännu ett korkskadat vin. Även här är korken felfri, men samma vämjeliga doft. Två viner ur samma låda. Vinet är privatimporterat och åtta år har gått sedan köp, så Systembolaget är det inte lönt att vända sig till. Det får bli ett mail till den svenske importören och till Roagna.
Vi går ner i källaren och plockar upp ännu en Le Coste 2007. Den sista. Väldigt nervöst att dra ur korken. Halleluja! Ingen dålig doft. Vi häller upp på karaff och låter vinet få en timma innan vi häller upp i glasen. Visst är jag där och småsniffar mest hela tiden. En underbar doft.
Barolo Le Coste är en liten udda fågel hos Roagna. Har jag förstått saken rätt så gavs det 2007 en möjlighet för Roagna att göra en Barolo från den historiska vingården Le Coste i Monforte d´Alba. Dom gjorde något tusental flaskor. Jag kan inte se att dom vare förr eller senare gjort vin från just den här vingården, så det här var nog en engångsföreteelse.

doften möts vi av läder, tobak, våt jord och framförallt en hel drös röda bär. Här finns också en liten lätt kryddighet, rosor, aningens balsamico och unset mynta. En angenäm doft som får oss på gott humör och väcker också en längtan att dricka vinet.

I munnen känns det som ett vin på väg in i något stadium av mognad, men ännu inte riktigt där. Smakerna är väl utvecklade och tämligen komplexa. Det startar med torkade körsbär, jordgubbar, tranbär, nypon och några droppar pressade skogshallon. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. I lite mindre doser, men ändå med tydlighet noterar vi främst rosor, men även aningens viol. En rejäl och samtidigt delikat syra skänker vinet en bra friskhet. Stadiga tanniner biter lite försiktigt i munhålan, dock aldrig på ett alltför närgånget vis. Eftersmaken är längre än medel med mera röda bär, örter och rosor, men nu i sällskap av lakrits, eukalyptus och unset kaffe.
Betyg 5-
Ett förbaskat gott vin, som kanske kan utvecklas något till. Det kommer med all säkerhet hålla sig på den här nivån i ytterligare tio år, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor.
Visst är det irriterande att den första av de två flaskorna 2007 Le Coste var korkskadad och därmed odrickbar. Jag vet ju efter den korrekta flaskan vad det var jag blev blåst på.