Amarone 2011. Del 6. Brigaldara.

Dags för ännu en del i vårt projekt Amarone 2011, där vi tar reda på statusen för just det året. Turen har nu kommit till att testa Brigaldara. Det är deras "basamarone" vi ger oss på.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Pieropan
- Zenato

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Om producenten Brigaldara (hämtat från Winemarket Nordics hemsida):

I den lilla byn San Floriano i Maranodalen ligger Brigaldara. Tillsammans med Negrar, Fumane, San Pietro in Cariano och Sant’Ambrogio utgör Marano en av de fem berömda dalarna i Classico-omådet. Brigaldara är en av de tolv familjerna i sammanslutningen “Famiglie dell’Amarone d’Arte” som arbetar för att bevara kvaliteten i amaroneproduktionen i regionen. Redan 1260 omnämns Brigaldara i rullorna och alltsedan 1929 äger familjen Cesari egendomen. Men det var inte förrän 1979 som Brigaldara började producera vin under eget namn. Runt San Floriano växer gårdens druvor på cirka 200 meters höjd. I den vingård som kallas Case Vecie, och som producerar det exklusiva Amaronevinet med samma namn, sträcker sig odlingen upp till 450 meter.
Enligt deras hemsida äger dom 50 ha och tillverkar runt 300 000 flaskor vin.

Vinet är gjort på druvorna Corvinone 50%, Corvina 20%, Rondinella 20% samt 10% övrigt. Druvorna torkas runt 90 dagar innan de pressas och jäses. Vinet får sedan ligga till sig i ett år på barriquer och ytterligare två år på 25 hl stora ekfat.
Jag drack det här vinet för drygt fyra år sedan. En då i mitt tycke alldeles för ung amarone. Mina tankar kan du läsa här.
Precis som jag förutspådde har det hänt väldigt mycket. Vinet är nu i en mycket bra drickfas.
Vi dricker vinet under två dagar och det är precis lika bra dag ett som dag två.

Vi möts av en doft som blivit tämligen välutvecklad sedan sist och med de typiska mörka körsbären, blåa plommonen och skogsbären i centrum. Vi noterar även lite torkad frukt, örter och kryddor samt en viss ton av kakao.
Den höga alkoholen (17%) som då för fyra år sedan tydligt kändes är nu som bortblåst eller snarare infångad av frukten.
I munnen återkommer de söta, mörka körsbären, blåa plommonen och lite skogsbär som vi noterade i doften. Inslaget av örter och kryddor ger vinet en fin karaktär. En bra friskhet genom den trevliga syra sätts på pluskontot. Snälla beskedliga tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är lång på amaronevis med återkommande söta, mörka körsbär. Det dyker upp lite torkad frukt. Inslaget av örter och kryddor  är tydligt. Vi får även lite mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor.
En god och bra amarone helt enkelt. Kanske kan den utvecklas något, men inte så mycket. Jag är däremot säker på att den kommer hålla den här höga nivån i flera år till.
Betyg 4

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Campo Inferi, Brigaldara

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto, Zenato