Amarone 2011. Del 3. Campo Inferi från Brunelli

Här kommer en ny rapport i årets projekt "Amarone 2011". Vi gör en avstämning om hur 2011:orna utvecklats så här långt.
Vi har hunnit testa:
- Il Fornetto
- Pieropan

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Brunelli gör två olika Riservor. Du som läser min blogg vet att jag håller dessa som bland det bästa som går att uppbringa i Valpolicella. Även om jag sätter Campo del Titari på första platsen så är Campo Inferi inte långt efter.

1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! En liten annan druvsammansättning än i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev  från 1997.

Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011 och 2012.

Årgång 2013 testade jag i våras när Alberto besökte Stockholm. Vad jag tyckte om den årgången och om det besöket kan du läsa på Club Amarones hemsida.

Årgång 2011 börjar komma in i en mognadsfas, där smaker och doft har satt sig och blivit väl utvecklade och nått ett bra  djup. Det finns en del begynnande mognadstoner. Kanske kan det utvecklas något ytterligare, men det kommer med all säkerhet ligga på den här höga nivån i åtskilliga år till.

Doften är stor, intensiv och inbjudande. Här finns massor av mörk frukt, örter, kakao och inte minst torkad frukt. En njutning i sig att bara sitta och småsniffa på det här vinet.

I munnen är smakerna både kraftfulla och eleganta. Den mörka frukten dominerar initialt med söta, mörka körsbär, skogsbär och blåa plommon. Efterhand får vi örter och kryddor i små finstämda doser. Torkad frukt i form av dadlar, fikon, russin och katrinplommon dyker upp i väl avvägda portioner. Och så den formidabla eftersmaken: söta mörka körsbär, lite russin, gott om mörk choklad, några droppar espresso och aningens körbärskärnor.
Friskt i hela sin framtoning och de fjäderlätta tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd.
Betyg 5-

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Campo Inferi

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto