Amarone 2011. Del 4 och 5. Zenato och Massimago

Dags för ännu en del i vårt projekt Amarone 2011, där vi tar reda på statusen för just det året. Turen har nu kommit till att testa Zenato och Massimago.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Il Fornetto
- Pieropan
- Inferi från Brunelli

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.


2011 Zenato 
Zenato är en av de större producenterna med sina ca 2 miljoner flaskor, varav amarone utgör ca 10 procent. Det hela började 1960, då Sergio Zenato byggde vidare på familjetraditionen och grundade vingården Zenato vid San Benedetto di Lugana vid Gardasjöns sydostligaste hörn. I Valpolicella äger man 30 ha i Sant Ambrogio samt köper druvor från San Pietro in Cariano, Fumane och Illasi.
Deras portfölj består av två amaronevarianter varav en är en riserva, ripasso, superiore, recioto samt några IGT-viner.Dom producerar dessutom DOC-viner från Bardolino, Garda och Lugana.

Den här amaronen görs på Corvina till 80% och sedan lika delar Rondinella och Oseleta. Druvorna kommer från deras vingårdar i Sant Ambrogio. Dom har fått ligga på torkning i tre till fyra månader. Vinet har lagrats i nästan tre år på 300 liter stora ekfat (Slavonska och Franska).

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2010, 2011, 2012 och 2014 Av någon outgrundlig anledning missade vi årgång 2013.

Det har gått nästan fyra år sedan vi senast drack den här. Det har så klart hänt en hel del, men det här är en amarone som utvecklats väl över tid och tål lång lagring. Ja faktiskt är det så att som ung behöver den lång luftning (bortåt 3-4 h) för att komma till sin rätt.
Årgång 2011 har ännu inte nått sin topp. Vi drack den över två dagar och faktiskt var den allra bäst dag två.
I doften hittar vi först läder, tobak och jord, men det står inte långt på innan vi möter mörka bär, någon liten kryddighet och lite torkad frukt. Det är egentligen dag två som doften riktigt tänder till och vinet börjar visa upp sin komplexitet.

Smaken följer ungefär samma mönster. Visst är den god och trevlig den första kvällen, men det är kväll två den blommar ut. Vi får då en fin samling mörka bär, där de söta, mörka körsbären har huvudrollen och är väl assisterade av björnbär, svarta vinbär och hallon. Några blåa plommon. Finstämda toner av örter och kryddor ansluter. Frisk och pigg i hela sin anrättning. Tanninerna krafsar runt i munhålan och bjuder på ett trevligt motstånd. Eftersmaken är amaronelång med mera söta körsbär, torkad frukt (aningens russin), mörk choklad, några droppar espresso, unset lakrits och avslutas med körsbärskärnor. Riktigt, riktigt gott! Och ännu bättre tror jag den kommer att bli!!
Betyg 4++


2011 Massimago
Gården och vineriet ligger inbäddad bland kullarna öster om Verona, i DOC-området Valpolicella. Vid sidan av vinframställning så finns det även rum för 18 gäster, där på höjden kan man blicka ut över Mezzanedalens oförstörda landskap.

Idag är det Camilla Rossi Chauvenet som driver verksamheten. Gården väcktes till nytt liv då Camilla 2003 tagit sin önologexamen och bestämde sig för att anta utmaningen i att förvandla släktens nedgångna vinodlingar till ett välmående vinföretag.

Namnet Massimago är en lek med det latinska uttrycket "maximum agium" dvs "största möjliga behållning". Skördetiden har därför blivit en möjlighet för släkt och vänner att njuta av varandras sällskap samtidigt som de upplever landsbygden och vingårdsarbete.

För tio år sedan började Camilla med sex hektar och hennes första årgång 2004 gjordes i tusen flaskor. Idag odlar hon elva hektar och producerar 40 000 flaskor. Portföljen innehåller områdets klassiska viner: Valpolicella, Valpolicella Superiore och Amarone. Numer ingår ett vitt vin på Garganega samt ett mousserande vin gjort på druvan Corvina och framställt med champagnemetoden och lagrat på jästfällningen i åtta månader.
Källa Clubamarone

Vi har tidigare druckit och skrivit om årgångarna 2009 och 2011.
Den är gjord på 70% Corvina, 15% Corvinone och 15% Rondinella. Druvorna har fått torka runt 80 dagar. Vinet har sedan fått ligga på franska ekfat i två år och slutligen 12 månader på flaska innan det når marknaden. Dom producerar ca 4 500 flaskor amarone.
Vi dricker den över två dagar. Redan dag ett visar den här amaronen upp betydande mognadstoner. Vinet känns  helt på topp. Dag två har den ljuvliga frukten dragit sig något tillbaka till förmån för kryddor och lakrits.

Dag ett möttes vi omgående av en ljuvlig mogen frukt där söta, mörka körsbär står i centrum. Efterhand får körsbären sällskapa med björnbär, blåa plommon och hallon. Här finns lite örter och kryddor, men också en hyfsad stor dos torkad frukt, där russin, katrinplommon, fikon och dadlar sällskapar med varandra. Fortfarande finns det en bra friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är lång med ännu mera söta körsbär och bitterljuv mörk choklad.
Väldigt gott. Helt på topp. En flaska har jag kvar och den ska vi dricka upp under 2020. Jag upplever att den är bra nära att peaka och jag tror inte den utvecklas så mycket mer.
Betyg 4

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Campo Inferi

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto, Zenato