måndag 25 september 2017

2011 Campo del Titari en Amarone i världsklass från Brunelli

Vi hade några av våra goda vänner på middag för knappt en vecka sedan. Det är ju på det viset att vi måste så klart klämma in en anledning att dricka lite amarone. Efter huvudrätten serverade vi en ostbricka med Västerhavsost, Monte Veronese och Parmesan(24 månader). Vi valde till detta vår stora favorit Campo del Titari från året 2011.

Minnet från förra hösten, då den hade en alltför närgången alkoholdoft fanns i minnet, så vi lät den få tre timmar i karaff. Detta gjorde susen för nu är alkoholen i såväl doft smak helt bortblåst.

Du som vill veta lite mer om denna vingård, som tillhör Vintankars absoluta favoriter, klickar in på den här länken. Jag har tidigare skrivit om årgångarna  200920102011. Det är bara att klicka på resp årtal så får du våra tankar om just det vinet.

Redan vid upphällning på karaff möts vi av de mest ljuvliga Amaronedofter. Ett par timmar senare, då vi serverar vinet, får vi precis det som vi väntat på: en stor kraftfull och komplex doft, dock ej pompös eller att den går till överdrift. Här finns massor av mörka körsbär, björnbär, lite hallon, aningens läder, lite jord, en ansenlig mängd örter och kryddor, lite torkade frukter och vaniljkola.
Vi kan sniffa ganska länge på det här vinet!!

Ändå är det så klart den ljuvliga, nästan magiska smaken, som vi totalt faller för. Visst finns det fortfarande en förnimmelse av alkohol, men oj så den lugnat ner sig och omfamnats av den mörka frukten: söta mörka körsbär, björnbär, plommon, några små svarta vinbär och så mörka skogshallon. Inslaget av örter och kryddor är helt magnefikt. Den torkade frukten finns där med någon liten russinton, men i huvudsak är det fikon, dadlar och katrinplommon. Här finns också en fin syra och finlemmade tanniner som smånafsar i gommen och tillsammans ger dom vinet en ryggrad.
Eftersmaken är storslagen med den lite sötaktiga torkade frukten, den lite bittra tonen från högprocentig mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor.
Alldeles storslaget. Och tänk jag tror den kan utvecklas något till.
Du som har några 2011:or får rådet öppna en flaska, häll upp ett stort glas (kanske 20 cl) som får stå i två timmar. Små-sippa sedan under flera timmar och jag lovar dig en härlig smakresa!

Betyg 5

Årgång 2011 verkar slutsåld på "Bolaget". Årgång 2012 är nog på ingång. Häromveckan testade vi både Titari och Inferi från året 2012. Det kommer ett särskilt inlägg om årgång 2012 i slutet på den här veckan.

lördag 23 september 2017

2008 Barolo Riserva, Borgogno

Vi inhandlade den här Barolon för någon vecka sedan. Överlag har den ju fått bra recensioner och dessutom har den några år på nacken. Det är klart vi vill undersöka den. Vi har inte druckit så mycket viner från Borgogno. En Barbera  för två år sedan är vad jag kan dra mig till minnes.

Firman grundades 1761 av familjen Borgogno och var i deras ägo fram till 2008, då familjen Farinetti tog över verksamheten. Dom har genomfört en varsam renovering, där bl a huvudbyggnaden återställts till sitt ursprungliga utseende. Den historiska källaren från 1761 har bevarats som den är. Andrea Farinetti har huvudansvaret sedan 2012, då hon avslutade sina studier i önologi.
Dom förfogar över 20 ha vinmarker bl a i Liste, Cannubi, Cannubi San Lorenzo, Fossate och San Pietro del Viole

Druvorna till den här Barolon kommer just från de ovan nämnda vingårdarna. Vinet har fått tillbringa dryga fem år på stora tunnor av ek.

Färgen går i en mörkare röd ton med klar tegelnyans.

Doften är tydlig utan att vara särdeles stor. Här finns en del röda bär, ganska mycket örter/kryddor, en del rosor, svart te, nypon, höstlöv och tobak

I munnen känns vinet slankt, lite småstramt och med smaker, som inte är fullt utvecklade. De röda bären från doften återkommer, där körsbären, lingon och tranbär lämnat tydliga spår. Ett fint inslag av örter, nypon, lite viol och någon diffus krydda. Syran är distinkt och tanninerna biter. Eftersmaken aningens längre än medel och där får frukten och örterna sällskap av kakao, mint och  mera rosor.

Visst är det gott och bra till diverse maträtter, men mina förväntningar var högre.
Betyg 4-
Priset på "Bolaget" är 299 kr, vilket måste anses anständigt för en Barolo med några år på nacken. Den flaska, som jag har kvar ska få vila sig i ytterligare ett par år innan jag drar korken ur den.


fredag 22 september 2017

2012 Spätburgunder RG, Bernhart

Förra söndagen hade vi några vänner på middag. Vi hade tillagat ankbröst med en hallonsås, ugnsbakad spetskål, vaxbönor och amandinepotatis. Det blev väldigt lyckat. Vi drack en tysk Pinot Noir eller som tyskarna säger Spätburgunder. Vi besökte producenten för ganska exakt ett år sedan. Den intresserade kan läsa om det mycket trevliga besöket här.

Ett fantastiskt vin. Selektiv handskörd med ett starkt begränsat skördeuttag ger ett litet kraftigare vin än hans övriga Spätburgunder. Vinet har fått jäsa i 14 dagar med skalkontakt och sedan legat runt 18 månader på lite mindre, nya barriquer av ek.  2012 var ett varmt år, men Gerd har ändå lyckats hålla nere alkoholen till sympatiska 13%.

Det hela resulterar i ett ursnyggt vin med mörka bär där vi främst känner diverse skogsbär och körsbär, men också några stänk från hallon och smultron. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Här finns också en hyfsat stor och mycket elegant syra, som i vårt fall matchar syran från hallonsåsen på ett formidabelt sätt. Små lätta, men ändå tydliga tanniner som bjuder ett mycket trevligt motstånd. Eftersmaken är lång, något längre än medel med mera frukt och bär, örter och kryddor. Trots att det är bra tryck i smakerna känns det ändå väldigt lättsamt.
Det här är helt enkelt sagolikt gott.
Vi tror på ytterligare utveckling. Vid vårt besök fick vi smaka på en 13 år gammal Spätburgunder, visserligen inte denna utan en snäppet enklare. En helt magisk upplevelse, så vår sista flaska  ska få ryggläge i källaren några år. Bara jag kan hålla tassarna borta.
Betyg 5-

torsdag 21 september 2017

Champagne Charles Heidsieck

Vi köpte tidigt i våras ett gäng halvflaskor Brut Reserve, Charles Heidsieck från  Franska Vinlistan. Vi gillade verkligen den champagnen. Det har blivit några hyllningar på bloggen bl a här.  Flaskorna har haft en strykande åtgång under sommaren. När så sonen med sambo åkte över till Åland i somras bad jag dom kolla champagnesortimentet. Det visade sig då att den fanns på helflaska med basen 2008 och därtill dryga hundralappen billigare än på Systembolaget. En swish från fadern och några dagar senare kunde jag hämta mina flaskor.


Vi drack den här för någon vecka sedan. Vi var ju nöjda med småflaskorna, men den här var faktiskt snäppet bättre. Helt enkelt lysande!
Den görs på 40% s k reservvin och 60% från i vårt fall året 2008. Druvorna kommer från ca 60 olika vingårdslägen. Druvmixen är lika delar Pinot Noir och Pinot Meunier samt 20% Chardonnay. Reservvin är vin från äldre årgångar. Den genomsnittliga åldern är 10 år. 
Genom att använda en hög andel reservin skapas en champagne med djup och komplexitet.


I doften möter vi gula äpplen, gula stenfrukter, en del bröd, mineraler och lite osande knallpulver.

I munnen är det en oerhört läcker champagne, som har en härlig friskhet och stor komplexitet och där alla bitar är i en fin harmoni och balans. Här finns en generös frukt med såväl gula som några röda äpplen, gula plommon, några droppar grapefrukt, men också lite rostat bröd, nötter, nougat och en stor mineralitet bl a sten, grus och krita. Eftersmaken något längre än medel och där får vi en kompott på gula stenfrukter: aprikos, nektariner och persika. Precis i avslutet tillkommer lite blodgrape och mandariner. En viss krämighet noteras också.

Det är möjligt att den kan växa något med några års lagring, men den levererar en sådan underbar champagneupplevelse redan nu, så Vintankar kommer ha svårt att hålla fingrarna borta från de flaskor vi köpte.

Betyg 5-

Vår flaska på Ålandsbåten kostade runt 350 kr. På SB ligger priset på 457 kr. Det verkar finnas gott om flaskor runt om i landet. Vi kan inte göra annat än lämna en stark köprekommendation.

onsdag 20 september 2017

Två lysande Champagner: Vilmart Cuvée Rubis och Paul Détune BdN

Vi hade några vänner på besök i söndags. Vi har alla nått den ålder då vi själva bestämmer över vår tid och det var det så att en söndagsmiddag med några viner var det som passade oss alla bäst.
Vi startade kvällen med roséchampagne och lite tillbehör. Våra hemmagjorda grönkålschips(egen odlad grönkål) gjorde en smärre succé.
Vilmart & Cie Cuvée Rubis
Vilmart & Cie är en producent som Vintankar håller högt. Firman grundades 1890 i Rilly-la-Montagne någon mil söder om Reims. Årsproduktionen ligger runt 110 000 flaskor. Odlingarna sker efter biodynamiska principer utan att vara certifierade.
Enligt deras hemsida tillverkar dom sex varianter av champagne: Grand Réserve, Grand Cellier, Cuvée Rubis, Grand Cellier d´Or Millésime, Coeur de Cuvée Milleéime samt Ratafia.

Vi har tidigare druckit och skrivit om deras Grand Réserve Magnum inköpt 2010 som var fantastisk. Riktigt bra var också den lite enklare Grand Cellier och alldeles strålande den mer eleganta Grand Cellier d´Or 2008. Deras toppvin Coeur de Cuvée 2008 var helt enastående.
Nu blir det dags för rosé-varianten och därmed har vi druckit fem av de sex cuvéerna. Det blir att jaga Ratafia för att fullborda det hela.

Cuvée Rubis är gjord på Pinot Noir (90%) och Chardonnay (10%), som vuxit på vinstockar som är dryga 30 år gamla. Vanligtvis görs den på en blandning av två årgångar. Stämmer mina anteckningar så är den gjord på årgångarna 2011(20%) och 2012 (80%). Vinet har fått mogna i cirka tio månader på stor ekfat. Vår champagne degorgerades i oktober 2014.

Färgen går i en laxrosa nyans med en dragning åt orange.
Doften är lite diskret, men vi kan känna igen smultron, skogshallon och någon liten ton av citrus. Vi kan precis ana oss till lite nybakat bröd också.
I munnen känns den mer elegant än kraftfull. Väldigt lättdrucken. Precis som i doften återkommer smultron, skogshallon, lite syra från röda äpplen och någon liten ton av citrus. Medellångt avslut med en del mineraler, både steniga och kalkaltiga sådana. Alldeles i slutet kommer en liten bitterhet som får oss att tänka blodgrape.
Väldigt god och har en härlig friskhet samt en mycket fin balans.
Betyg 4

Paul Déthune Grand Cru Blanc de Noir.
Även detta en producent som vi verkligen högaktar. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på nio olika cuvéer gör dom. Jag har provat tre av dom och två för mig nya cuvéer (BlancdeBlanc och À L´Ancienne) är beställda. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där.
Deras Cuvée Prestige och Extra Brut har vi druckit och skrivit positivt om. Fast vår favorit är den vi dricker den här kvällen dvs BlancdeNoir.


Den är gjord enbart på druvan Pinot Noir. Den har fått mogna i 205-liters ektunnor. Kvällens flaska buteljerades i april 2013 och degorgerades i juni 2015.

Här finns det betydligt mer kraft och komplexitet (främst i smaken), ändå kan vi ana oss till att den kommer att utvecklas ytterligare de närmaste åren. Den som ligger på några flaskor behöver inte ha så bråttom. Det är en alldeles utmärkt "matchampagne".
I doften hittar vi röda bär, en del mineraler, lite citrus, röda äpplen, unset vanilj och nybakat bröd
Visst är doften trevlig, men det är det vi känner i gommen vi går igång på: smultron, hallon, röda äpplen, blodapelsin, blodgrape, steniga mineraler och lite kryddor. Lång eftersmak men liten kryddighet och inslag från fatlagringen. En fin balans mellan smaker och den trevliga syran.
Betyg 4+

söndag 17 september 2017

Ett Stockholmskt äventyr i tre akter.

I slutet på augusti åkte hustrun och jag upp till Stockholm.
Akt 1
Första kvällen åt vi tillsammans med de goda vännerna G och M en enastående middag på "Den gamle och havet". En italiensk restaurang med mycket fisk och skaldjursrätter. Vi lämnar en stark rekommendation.

Tenuta Sella&Mosca.
Det blev ett vin på den vita (gröna) druvan Torbato. Detta är en lokal druva för Sardinien. Det blev vår första bekantskap med ett vin gjort på denna druva. Producent är Sella&Mosca. Sardiniens största vinproducent med en årsproduktion på cirka 7,5 miljoner flaskor.
Vid milleniumskiftet, och då menar jag när 1800-talet blev 1900-talet, började ingenjören Sella och advokaten Mosca att anlägga de nuvarande vingårdarna. Båda hade sitt ursprung i Piemonte. Idag har dom vingårdar spridda över i stort sett hela Sardinien och med en yta på 540 ha. Du som vill veta mer om den här producenten klickar här.
På SB finns endast ett vin på druvan Torbato och det är ett mousserande. Sella&Mosca representeras med 8 viner varav ett finns i det ordinarie sortimentet.

Dom gör runt fyra varianter på druvan Torbato. Vårt vin Cuvée 161 från året 2015 är deras toppvin på den här druvan. Druvorna kommer från en vingård utanför Alghero (nordvästra hörnet på Sardinien). Druvorna mognar sent. Efter att de pressats får de ligga med skinkontakt en kortare tid. Jäsningen varar runt 20 dagar och äger rum under en relativt låg temp. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning en kortare tid. En liten del sker på barriquer av ek.

Färgen går i en guldgul nyans.

Ett ganska aromatiskt vin med en bra friskhet. Här finns lite citrus, gula äpplen, fläder, gott om torkade örter, någon liten blommighet, en servil ton av krossad flinta och andra mineraler. Rätt så bra tryck i smakerna. Syran är på alerten. I eftersmaken hittar vi mera kryddor, unset vanilj och gula stenfrukter. Detta är både gott, lite annorlunda och matvänligt.
Betyg 4
Jag dricker det här gärna igen och önskar prova det lite mer ingående.

2016 Monteoro
Det fick också bli ett glas Vermintino. Även detta var riktigt trevligt. Druvorna kommer från vinfält på Monte Limbara i Gallura. Vi är då i den allra nordligaste delen på Sardinien.
En kort tid men skinnkontakt efter pressning. Jäsning på ståltankar.
Ett ungt vin som ska drickas ungt. Det lever mycket på sin friskhet och ungdomliga gula frukt (äpplen, päron, stenfrukter). Här finns en hel del steniga mineraler. En liten lätt blommighet kan vi också notera.
Betyg 4-






På vägen hem passerade vi krogen Rolfs Kök. Vi slank in och tog oss var sitt glass rött vin

2015 Langhe Nebbiolo från producenten La Ca Növa
Vi hittar den här producenten någon mil nordost om Alba.
Detta är deras instegsvin på druvan Nebbiolo. Ett år har vinet tillbringat på 30 hl stora Botti av slavonsk ek.
En ung och ganska stram Nebbiolo med en fin frukt i centrum. I doften även rosor, nypon och lite, lite fatinslag.
Smaken är stram med körsbär och något hallon, lite kryddor, någon liten, liten blommighet, nypon och kakao.
Betyg 3+

2015 Binet Jacquet.
Ett vin från Faugères, ett vinområde i Languedoc-Rousillon.
Det är gjort på druvorna Syrah (30%), Carignan (20%), Grenache (20%)Mourvèdre  (20%) och Cinsault (10%).
Jäst och lagrat 10 månader på stålfat. Biodynamiskt certifierade (Demeter).
Lite stramt med en fin syra och mera tillgängligt än Nebbiolon. Fin frukt där körsbär, sv vinbär och björnbär dominerar. Ett påtagligt örtinslag med en touch av mynta och steniga mineraler som i eftersmaken lämnar en känsla av sälta. Gott!!
Betyg 4-


Akt 2
På torsdagskvällen hade vi ett operabesök planerat. Vi såg Trollflöjten. En verkligt fin föreställning
Vi intog en lättare måltid i Oprans Brasserie.
Vi startade upp kvällen med ett glas champagne. Jag vet inte varför jag hade låga förväntningar, men det här var ju faktiskt riktigt gott.
Druvmixen är 40% vardera av Pinot Meunier och Pinot Noir samt 20% Chardonnay.
Lättdrucken med gula äpplen, lite citrus, mariekex och mandlar i såväl doft som smak.
Betyg 4

Hustrun tog en chark- och osttallrik. Själv tog en råbiff. På vårt sedvanliga vis delade vi på maten. Vi var väldigt nöjda båda två med vad vi fick.
Vi drack till detta en ganska hyfsad Chateauneuf-du-Pape. I huvudsak gjord på Grenache, Syrah och Mourvèdre.
Massor av mörk frukt, örter och kryddor i såväl doft som smak. Bra syra och finstämda tanniner. Eftersmaken är medellång.
Betyg 3+
Akt 3
På torsdagens förmiddag träffade vi vännen Toni, som visade oss runt i Nacka. Stort tack för detta.

Torsdagskvällen tillbringade vi på Operan och Trollflöjten.

På fredagen tog vi farväl av vår vän Susan. Det blev en fin stund fylld med mycken eftertanksamhet i Duvbo kyrkas församlingshem.

torsdag 14 september 2017

2006 Vaio Armaron, Serego Alighieri

Förra veckan bjöd på en del gråtrista dagar. Det kändes verkligen att hösten var i antågande. Vi beslöt oss för att en sådan dag måste förgyllas med lite Amarone. Det fick bli en av våra absoluta favoriter, som vi druckit åtskilliga årgångar av. Klickar du på respektive årtal så får du mina tankar: 1993199720032004200520062007,  20082009 och 2011.

Druvmixen är Corvina 65%, Rondinella 20% och Molinara Serego Alighieri 15%. Den klassiska blandningen och med en särskild klon av Molinara som endast finns på Alighieris gård. Vinet lagras 3 år på ekfat och liggare av slavonsk ek. De sista 4 månaderna ligger det på fat av körsbärsträ.
Druvorna växer på vingårdar belägna på Serego Alighieris ägor i den lilla byn Gargagnago (några mil rakt västerut från Verona).

En helt fantastisk amarone, som nu efter elva år verkligen är i högform och kommer så förbli i flera år framöver. Den behöver ett par timmar i karaff för att komma till sin rätt, men vilken magisk upplevelse det blir då.

En stor och intensiv doft av mörka bär, plommon, örter , lite torkad frukt och kakao.

Den verkliga upplevelsen kommer när vi börjar sippa på vinet. Vaio 2006 har allt det en önskar sig av en amarone. Kraft och intensitet i den mörka frukten (körsbär, björnbär, plommon), lite finstämd torkad frukt (aningens russin men mer fikon, dadlar, katrinplommon), kakao, örter och lite fat. Syra som ger friskhet och små nätta tanniner som bjuder lite motstånd. Och så den magiska eftersmaken. Så komplex: mörk frukt, torkad fukt, mörk choklad, espressokaffe, körsbär och körsbärskärnor. Det lilla bittra avslutet. Ljuvligt!!
Vi sammanfattar: Kraft och intensitet, elegans och balans.

Betyg 5

På "Bolaget" är det 2011 som gäller för 399 kr. Den har förutsättningar att bli precis lika bra som 2006, men tålamod i tre/fyra år krävs nog. Vintankar har så klart fyllt på sitt lager med Vaio 2011.