torsdag 23 mars 2017

2015 Valpolicella Superiore Ripasso och Rosso IGT från Torre D´Orti

I början på mars lanserade importören Vino Conoscenza tre nya viner på Systembolaget från producenten Torre D´Orti. Vintankar, som de Valpolicellanördar vi nu en gång är, var så klart tvungna att göra ett köp. Amaronen från 2012 får ligga ett tag till, men de två andra vinerna drog vi korken ur ganska omgående.


Bilden är hämtad från importörens hemsida.

Torre D´Ortis vingårdar ligger på kullarna utanför den lilla byn Marcellise. Vi befinner oss ett par mil öster om Verona. På de högt belägna kullarna har det bedrivits jordbruk i flera århundrade. Oliver, vinodlingar och spannmål tillhör de grödor som odlats på terrasodlingarna. År 2000 köpte bröderna Luciano och Franco Piona vingården Torre D´Orti. Dom äger också vinmarker i Custoza (strax söder och sydost om Gardasjön) under produktnamnen Cavalchina och Prendina.
Torre D´Orti gör fyra viner: Superiore, Ripasso, IGT och så en Amarone. Dom är också medlemmar i Amarone Families, vars syfte är att både skydda och utveckla Amarone-vinet.

2015 Valpolicella Superiore Ripasso
Här har man använt druvorna Corvina/Corvinone (65%), Rondinella (25%) och övriga druvor (10%).
60% av druvorna krossas direkt efter skörd och jäses omedelbart och cirka 40% får torka några veckor innan de vinifieras. I skiftet december/januari blandas vinet med resterna från Amaronetillverkningen och får ligga i 24-48 timmar, så att ingen andra jäsning kommer igång. Vinet får därefter tillbringa runt ett år på små och medelstora ektunnor.
Det vanliga är ju att vinet får jäsa en andra gång tillsammans med amaroneresterna, men icke så hos Torre D´Orti. Resultatet är en lite annorlunda Ripasso, som är lite lättare i sin struktur och väldigt långt från de "amarone-wannabees" som översvämmar den svenska marknaden.

Vi gillar resultat och tycker om den här lite lättare strukturen samt att det är ett "eget" vin utan att bli särskilt lik en amarone.

I doften hittar vi körsbär, mörka skogsbär, och lite kryddor. Det finns också en någon liten blommigt nyans som drar åt rosor. Ingen stor omvälvande doft, ändå väldigt tydlig.

I munnen får vi en ripasso av ett något slankare snitt. Ganska komplext med smaker som inte är så yviga utan mer finstämda och eleganta. Gott om mörka körsbär och lite andra mörka bär. Ett välbalanserat inslag av örter/kryddor. Inte så mycket torkad frukt. En bra syra som tillsammans med lättsamma tanniner ger vinet en fin ryggrad.
Eftersmaken är av medellång karaktär och  där finns en touch av en bitterljuv mörk chokladbit tillsammans med mera mörk frukt.
Ett gott vin, som vi gärna dricker igen.
Betyg 4
Priset på "Bolaget" är 222 kr.


2015 Rosso IGT
Vinet är gjort på druvorna Corvina(55%), Corvinone(10%), Rondinella(20%) samt Merlot(15%).
Det här vinet har gjorts på en ripassovariant. I det här fallet har den andra jäsningen ägt rum tillsammans med skalrester från torkade Merlotdruvor. Vinet har också fått ligga till sig i tolv månader, delvis på begagnade barriquer och delvis på 20 hl nya ekfat.

I doften finns det körsbär, mörka skogsbär och en del kryddor. En angenäm doft, tämligen tydlig utan att bli alltför kraftig.

I munnen är det körsbären som dominerar, men visst finns det också en del mörka bär som björnbär och blåbär. Ett lite kryddigt inslag piffar upp. En fin syra och lättsamma tanniner gör det här vinet till en bra medspelare till diverse lättare kötträtter.
Eftersmaken är medellång med ännu mera körsbär.

Betyg 4-

På "Bolaget är priset 185 kr.

Två trevliga viner som fungerar alldeles utmärkt till lite lättare kötträtter, men klarar sig också alldeles utmärkt på egen hand.

tisdag 21 mars 2017

2015 Assyrtiko

Vi åt i lördags en Grekisk sallad. Vad kan väl passa bättre än ett vin från Santorini till detta.
Utbudet av grekiska viner i butiks sortimentet är så magert det kan kan bli, vilket så klart är lite tråkigt.
Producent är Gaia Wines, som startades 1994 av Yannis Paraskevopoulos och Leon Karatsalos. Idag äger dom två vinerier . Ett i Nemea Peloponnese och ett på Santorini. Dom har som  mål att göra viner på lokala Grekiska druvor. Du som vill veta mer kan läsa om dom här.
Vinet är gjort på den lokala druvan Assyrtiko. Druvorna kommer från vingården Pyrgos på Santorini. Vinstockarna har en ålder runt 80 år. Jäsningen sker av naturliga jästceller. 

I doften hittar vi främst en del citrus och grusiga mineraler. Det finns också en tydlig ton av pinjeträd samt en subtil ton av vita blommor.

Smaken är torr och frisk med gröna äpplen, citrus, lite örter och en ansenlig mängd mineraler. De senare börjar som steniga eller grusiga, men övergår efter ett tag till att kännas kalkiga, vulkaniska och nästan lite järnhaltiga. I eftersmaken lämnar dom en lätt sälta. I den medellånga eftersmaken får vi också lite acaciahonung. Det här vinet har en ordentlig syra, som ger det både friskhet och en viss stramhet.
Vi gillar det här vinet och har nog skrivit det i tidigare blogginlägg att grekiska viner är underskattade. Det känns dags att börja botanisera lite i beställningssortimentet.

Betyg 4-

Vi betalade 169 kr på "Bolaget", då vi köpte det förra året. Nu verkar det slutsålt, men gissningsvis kommer det snart en ny årgång och då slår vi till igen.

måndag 20 mars 2017

Magò Brut Rosé. Ett mouserande vin från Massimago

I lördags hade vi våra goda vänner M,C och K på besök. Vi startade upp kvällen med lite rosébubbel från Valpolicella.
Tillsammans med Club Amarone besökte vi Massimago på våren 2014. Det blev en mycket minnesvärd kväll. Du kan läsa om det här. Massimago ligger i de östra delarna av Valpolicella i Mezzane di Sotto.
På etiketten står det att druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella använts, men är jag rätt informerad är Magò gjord på endast Corvina. Skalmacerationen har varat i cirka 10 timmar och vinet har efter jäsningen fått ligga i åtta månader på jästfällningen. Detta sammantaget ger ett vin som är charmigt, smakrikt, lättdrucket och framförallt väldigt gott.

En spännande ljus rosa färg med nyanser av nektarintoner.

I doften är det röda bär, aprikoser, röda citrusfrukter och en god portion mineraler som dominerar.

Smaken är mycket frisk och här finns en väldigt behaglig syra, som ger vinet den friskhet som behövs, utan att bli alltför närgånget. Jordgubbar, lite smultron, några väl mogna hallon, lite aprikos/nektarin/persika och en ansenlig mängd mineraler. De senare känns både steniga och kalkiga. I den medellånga eftersmaken finns det där härliga lite bittra avslutet som hos mig signalerar både blodgrape och körsbärskärnor. Visst är det lättdrucket och visst har det en hög klunkabilitet, men det har också sin alldeles egna charm och visst är det befriande med ett mousserande vin som inte försöker bli en champagne "light". Nej det klarar sig alldeles utmärkt på att vara Magò från Valpolicella.

Betyg 4

Priset på "Bolaget" är 230 kr. Just nu är det slut, men håll ögonen öppna när det dyker upp lite längre fram på vårkanten. Detta är en helt perfekt dryck när man vill lyxa till en solig och varm kväll.





söndag 19 mars 2017

2008 Costasera Riserva, Masi

Vi provade under februari tre olika årgångar av Masis Costasera Riserva. Det blev en hyllning av stort format från Vintankar. Klicka på vidstående länk 2006,2007 och 2011, så kan du läsa det hela.
I kommentarsfältet var det en  läsare som undrade om 2008:an, eftersom jag inte testat så fick det bli så för några dagar sedan.


2008:an känns fortfarande väldigt ung och vill inte riktigt släppa loss allt det där underbara som vi anar oss till under ytan.
Doften är försiktig, men ändå tydlig med sin mörka frukt, jord, läder, tobak och torkade frukt.
På det hela väldigt angenäm, men inte det där maffiga som vi kände i 2006:an och 2007:an.
I munnen är det en återhållen mörk frukt vi får smaka, men visst de söta, mörka körsbären finns där liksom blåa plommon och björnbär. Torkad frukt, örter, kakao och aningens espressokaffe noterar vi också. Eftersmaken är lång men bitterheten från den mörka chokladen och krossade körsbärskärnor är mycket påtaglig.
Den här årgången känns i nuläget lite stramare och bjuder inte upp på samma sätt som årgångarna 2006 och 2007 gjorde.
Vi känner dock, som jag skrev tidigare, att det finns en massa trevliga smaker som ligger och väntar på att bli förlösta. Mina resterande flaskor ska nog få ligga till sig i två år innan jag plockar fram nästa flaska. Under tiden dricker jag de alldeles underbara årgångarna 2007 och 2006.
Betyg 4

Kanske lite snålt betygmässigt, men min förhoppning är att när jag om två år öppnar nästa 2008:a så blir det betyget 5.

fredag 17 mars 2017

2007 Casa dei Bepi, Viviani

Amarone 2007 är ett av våra projekt under 2017. Det är ju en årgång som har ett väldigt gott ryckte. I sin struktur mer elegant än många andra årgångar. Jag tycker mig också ha märkt att den nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Det är anledningen till att jag under 2017 kommer att testa så många 07:or jag kommer åt.
Så här lång har det blivit:
Speri och RossonVilla Canestrari Riserva 1888, Costasera Riserva och Bertarole och Allegrini

Under tisdagen och onsdagen, till veckans CL-matcher, hade så turen kommit till Casa dei Bepi från Viviani. Ni som har följt oss på bloggen vet att detta är en av våra stora favoriter. Viviani har vi besökt ett par gånger tillsammans med Club Amarone. Vingården ligger högt upp i Negrardalen med en grandios utsikt. Vid siktigt väder kan man få en skymt av Gardasjön.
Viviani håller hög klass rakt igenom hela sitt sortiment allt från den vanliga enkla Valpolicellan, via deras Superiore Campo Morar och deras vanliga Amarone till Recioto. Men det är klart för en amaronenörd som Vintankar är det ju Casa dei Bepi vi älskar.

Vi har tidigare druckit och skrivit om 200320042006 och 2009 nu är det alltså dags för oss att testa 2007:an. Det ska sägas med en gång att det var ett magiskt vin. Jag har i något tidigare inlägg tyckt att Casa dei Bepi i senare årgångar inte nått samma klass som tidigare, men 2007:an är inget annat än världsklass!!
Vinet är gjort på 70% Corvina Veronese och 30% Rondinella.
Den har sedan lagrats 36 månader på 225 liters ekfat och därefter 12 månader på flaska. 


Visserligen är det ingen stor maffig fruktbombsdoft som når oss, utan mer en elegant doft av fin mörk frukt, lite torkad frukt, kakao, örter och aningens hemmagjord kola. Så klart är den stor och tydlig, men framför allt väldigt tilltalande.

Det är i gommen som Casa dei Bepi har sin storhet. Så elegant komponerat med så väl sammansatta smaker som harmonierar med varandra på ett underbart sätt. De söta, mörka körsbären, de mörka skogsbären, den försiktigt framtonade torkade frukten (med någon liten, liten russinton) och örterna får oss omedelbart att nicka belåtet. Den eleganta syran håller hela tiden friskheten i vinet vid liv både dag ett och dag två. Eftersmaken är inget annat än formidabel. Återigen med Vivianis elegans, så blir den väldigt stor, tydlig och läcker utan att övergå i fruktbombsformat.
Visst finns här en ljuvlig fruktsötma parad med den mörka lyxchokladens lilla bitterhet. En liten russinton, espressokaffe, fikon, dadlar och körsbärsfrukt. Så gott.......
Det står 16% på etiketten. Av detta märker vi inget.

Det här är inget matvin. Lite parmesan eller andra hårdostar är utmärkta tillbehör. Ett kontemplations vin, men även lämpat som tillbehör till filosofiska samtal. Men för Vintankar ett perfekt vin till Champion League.

Betyg 5

På Systembolaget finns årgång 2011 för 750 kr. Vår flaska är privatimporterad under 2013. Vi betalade runt 45 euro + frakt+ sv alkoholskatt.

torsdag 16 mars 2017

2013 Etna Bianco, Tenuta Delle Terre Nere

Till söndagens lite thai-inspirerade fiskgryta drack vi ett vitt vin från Sicilien. Producent är Tenuta delle Terre Nere. Jag har druckit  deras Etna Rosso ett par gånger, men nu dags för ett av deras vita viner. Geografiskt befinner vi oss på vulkanen Etnas nordsluttningar, närmare bestämt mellan byarna Solicchiata och Randazzo. Här förfogar man över 30 ha varav cirka 27 ha är vinplanteringar. 6 ha av dessa är nyplanteringar, medan merparten har en ålder mellan 50 och 100 år. Det finns en liten jordlott som överlevde vinlusens härjningar och där åldern på vinrankorna är någonstans emellan 130 och 140 år. Samtliga vingårdar ligger på mellan 600 och 1000  meters höjd över havet.
Du som vill veta ännu mer om Tenuta delle Terre Nere klickar på länken till deras hemsida.

Söndagens vin är Etna Bianco Cuvée delle Vigne Niche. Ett vin gjort på druvan Carricante till 100%. Druvorna har vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 25 och 60 år, belägna på små vingårdslotter på tillsammans 1,5 ha, som ligger på på en höjd av 600 till 900 meter över havet.
Vinet har fått mogna runt tio månader på barriquer av fransk ek. Dom gör runt 6 000 flaskor av den här cuvéen.

Färgen är halmgul med några ljusa bärnstensliknande stråk.

En finstämd doft av citrus, melon, tydliga vita blommor, lite örter, hö, flintastenar och mycket mineraler kan vi notera.

I munnen är det första vi tar till oss de fina smakerna av äpplen, citrus, örter och mineraler. Just mineraltonen är speciellt komplex med lite grusiga toner till en början, som sakteliga övergår i kritiga varianter och avslutar med vulkaniska inslag.
Vinet har en fet framtoning med dragning åt smör, men hela tiden med en stor och livlig syra.
Eftersmaken är något längre än medel och här känner vi mera citrus, örter, mineraler men också en liten blommighet och bivax.

Ett lite annorlunda och spännande vin, som faller oss väl i smaken.
Betyg 3++

Vi köpte den här flaskan på Systembolaget under 2015. Priset var då 219 kr.




tisdag 14 mars 2017

Amarone 2007 från Bertarole och Allegrini

Årgång 2007 för Amarone har varit en väldigt bra årgång. I sin struktur lite mer elegant än vanligt. Jag tycker mig också ha märkt att många nu vid tio års ålder har börjat nå sin topp. Under 2017 kommer jag att prova mig igenom mina 2007:or. Jag tycker också att 2006:orna har en bättre lagringspotential, så dessa få vila något ytterligare år.
Så här långt har jag under 2017 druckit:
Speri och Rosson, Villa Canestrari Riserva 1888 och Costasera Riserva

Den gångna veckan blev det två nya 2007:or. Till CL-fotbollen var det Bertarole som vi avnjöt.
En liten producent i utkanten av Fumane. Vi har besökt Bertarole ett flertal gången och alltid fascinerats av den glädje och entusiasm som ägarsonen Marco Venturini förmedlat. Ett av våra besök kan du läsa om här.

Druvsammansätnningen är 30% Corvina, 40% Corvinone, 20% Rondinella samt 5% vardera av Dindarella och Croatina.
Vinet har lagrats först på ståltankar i 4-5 månader, därefter ca 30 månader på slovenska ekfat och slutligen 10-12 månader på flaska.

I doften hittar vi de typiska amronetonerna dvs mörka körsbär, torkad frukt, örter och kakao, men också läder, jord och mandlar.
I munnen överraskar den med att vara lite slankare än jag förväntat mig. Ändå har smakerna ett fint djup med en del mognadstoner. Här finns läckra, söta, mörka körsbär i sällskap med en del mörka skogsbär. Vi noterar också ett visst inslag av örter, lite torkad frukt i form av katrinplommon, fikon, dadlar och några enstaka russin. Visst finns det fortfarande en del tanniner, men alldeles sammetlsena har dom blivit med åldern (10 år). Syran är fortfarande pigg och vital. Eftersmaken är lång med mörk choklad, lite körsbärskärnor och en liten, liten fruktsötma.
Alkoholen (15%) är helt och fullt omslukad av frukten.

Vi gillar den här lite lättare men smakrika amaronen i version Bertarole. Den är helt på topp nu och kommer säkert så förbli i ett par år till.
Betyg 4


Det skiljer bara fyra dagar mellan bilderna på Bertarole och Allegrini. Måndag snö och på fredag vår. Inte ovanligt här på Västkusten.

Allegrini är en av de stora producenterna i Valpolicella. Det är också en av de första Amarone som jag fastnade för. Du som vill veta vad jag tyckt om tidigare årgångar klickar helt enkelt på resp årtal: 2000 2003 2006  2007 2009

Åter till 07:an. Druvmixen är: 80% Corvina Veronese, 15% Rondinella och  5% Oseleta.
Druvorna får lufttorka i 4 månader. I början av januari avstjälkas och pressas druvorna för att sedan macerera i 25 dagar med dagliga överpumpningar. Vinet lagrats i 18 månader på nya små franska ekfat. Därefter i 7 månader på gamla stora ekfat och slutligen 14 månader på flaska.

Vi har hällt upp två glas som får stå och lufta i nästan två timmar.
I den medelstora doften hittar vi de typiska amaronedragen: Mörka bär, katrinplommon, lite kryddor, romrussin, kakao och en del toner från fathanteringen.

Vi tar en klunk och noterar omgående härliga söta, mörka körsbär, lite andra mörka skogsbär, några kryddor, torkad frukt, russin i likör, kakao och aningens vanilj.
Vi sväljer. Men vad nu......... Ingen eftersmak. Vinet är puts väck. Vi upprepar det hela. Samma resultat. Sällan eller aldrig har jag upplevt ett vin helt utan eftersmak.
Nåväl jag dricker mitt glas. Låter varje klunk få stanna länge i munhålan. Hustrun däremot ger upp och ställer vinet åt sidan.

Vi lider oss igenom Skavlan och slötittar på Kommisarie Banks. Dags att diska glasen och förbereda sig för skönhetssömnen. Hustrun tar en klunk innan jag ska slänga ut resten av vinet från glaset. Hon utbrister "Men här finns ju en jättefin och ganska lång eftersmak". Jag testar också och visst är det så. Fyra och en halvtimma efter upphällning dyker det i eftersmaken upp: körsbär, fruktsötma, russin i likör, hög-procentig mörk choklad med en bitterljuv ton. Ganska läckra toner om du frågar mig. Vilken förvandling. Jag har aldrig varit med om något liknande. Att gå från ingen eftersmak alls till en ganska läcker eftersmak på ett par timmar.

Resten av flaskan dricks upp två dygn senare. Vinet håller ihop på ett mycket bra sätt och med en riktigt fin eftersmak.
Slutsats den här behöver luftning på bortåt 3- 4 timmar.

Betyg 4+