tisdag 12 mars 2024

Internationella Kvinnodagen och SP68 från Arianna Ochipinti

 I fredags var det 8:e mars, vilket betyder att det också är Internationella Kvinnodagen. Visst kändes det givet att välja en kvinnlig vinmakare till fredagsvinet. Arianna Occhipinti på Sicilen har vi följt i bra många år. Hyllat henne har vi gjort i ett flertal blogginlägg. Den här gången är det hennes röda variant av SP68 från 2019 som vi väljer att njuta av.

Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. 17 ha är planterat med vinrankor och 15 ha med olivträd, mandelträd, buskar, örter och cypresser.
Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 Rosso (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt det vita vinet SP68 Bianco.

Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Certifierad som ECOCERT. Endast naturlig jäst används, ingen klarning eller filtrering och endast små mängder svavel tillsätts.

SP68 är gjort på druvmixen 70% Frappato och 30% Nero d´Avola, som främst kommer från vinfälten i Bombolieri, där vinstockarna har en blandad ålder. Vinfälten ligger på 280 m ö h. Druvklasarna avstjälkas och får spontanjäsa samt ligga med skalen i cirka 15 dagar. Naturlig jäst är en självklarhet. Vinet får jäsa på cementtankar, där det får ligga kvar och mogna i 6 månader. Buteljering görs utan vare sig klarning eller filtrering. En ytterst liten tillsats av S02 görs.

Färgen går i en mörkröd nyans med lite violetta stråk.

Doften böjar med läder, jord och krossad sten, men en samling röda och mörka bär tar tämligen omgående över kommandot.  Det finns gott om kryddor och örter samt de typiska etnamineralerna med sin lena rökighet. Aningens violer dyker upp på sluttampen

I gommen är det friskt med en rätt så stor syra. Frukten är både röd och mörk precis som i doften. Här finns skogshallon, plommon, röda körsbär, röda vinbär, lite tranbär och några blåbär. Örter och kryddor lämnar tydliga spår. Tanninerna finns där och biter lite lätt i munhålan, men på ett betydligt lugnare sätt än för två år sedan då vi senast njöt av vinet. I den medellånga eftersmaken känns en liten finstämd rökighet, aningens violer, örter, svart te och ännu mera av de röda och mörka bären. 
Betyg 4
Vår flaska inhandlades 2020 i Köpenhamn hos vår favoritbutik Cibi e Vini. Vi betalade då 150 DKK. Numera finns vinet på Systembolaget och där är det den senaste årgången (2022) som gäller. Priset är 231 kr.


måndag 11 mars 2024

2021 O Pequeno, Mein

 Dags för en helt ny bekantskap. Det vart lite strul med en av våra beställningar, så vi erbjöds en lösning där vi erhöll några flaskor av det här vinet. Vi är ju alltid öppna för nya bekantskaper, så inte så mycket att prata om utan vi tog erbjudandet. I förra veckan blev så dags att dra korken ur den första flaskan.

I början på 1990-talet förvärvade Javier Alén egendomen Viña Mein. Det är en vingård som ligger i den lilla byn San Clodio i vinregionen El Ribeiro i Galicien. Dom äger 14 små vinfält på totalt 18,3 ha, som ligger på 100 till 193 meters höjd över havet, på sluttningarna i Avia dalen. I dom här trakterna har det odlats vin sedan 1200-talet. Javiers målsättning har varit att de gamla traditionella druvorna ska få komma till sin rätt. Den gröna druvan Treiixadura står i centrum.

Det här vinet är gjort på Treixadura till 80% och de övriga 20 procenten delas mellan Godello, Albariño, Torrontés och Loureira. Druvorna har fått jäsa var för sig på små fat av en blandning av ståltankar, cementtankar och ekfat. Musten blandas och får därefter mogna i cirka 10 månader innan det buteljeras.
Allt vin produceras med deras egna druvor.

Färgen går i en lite ljusare halmgul nyans.
I doften hittar vi gröna äpplen, en hel del citrus, lite päron, gula stenfrukter, en fin nätt blommighet samt aningens krita och krossat grus.
I gommen är det torrt, friskt och med en trevlig syra. Det är rätt så aromatiskt med äpplen och citrus i centrum, men med persika, aprikoser, aningens honung samt lite nätta florala inslag som smakförstärkare. Rätt så runt i sin framtoning. Eftersmaken bär tydliga spår av grapefrukt, krita, fläder och steniga minraler.
Ett gott och spännande vin på druvor vi sällan dricker. Visst blir vi nyfikna på att utforska Galicien lite mer.
Betyg 4-
Vi betalade 16 euro per flaska.



söndag 3 mars 2024

Paul Déthune Cuvée Prestige (Princess des Thunes) med basår 2016.

Paul Déthune är nog den odlare i champagne som jag skrivit flest blogginlägg om. Det är så klart ingen slump. Det är min absoluta favoritodlare och alla de olika cuvéerna de producerar håller världsklass.

Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. I oktober 2022 blev dom certifierade som "organic farming". Knappt 60 000 flaskor fördelade på elva olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blancde Noirs, BlancdeBlancs, Extra Brut, Cuvée Prestige (Princesse), Millésime2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan

Ikväll är det deras Cuvée Prestige (Princesse des Thunes) som vi dricker. Den är gjord på lika delar Pinot Noir och Chardonnay. Basåret är 2016 och reservvin ingår med 30% från 40 olika år. Vinifieringen äger rum på ekfat. Reservvinet ligger på 34 hektoliter stora ekfat. Den här cuvéen degorgerades i april 2022 och fick då en dosage på 5g per liter.
Minns jag rätt så gör dom drygt 2500 flaskor av Cuvée Prestige och den betraktas lite som deras flaggskepp.
Jag har skrivit om följande basår: 20052008,  2011, 2013 och 2014.

Jag köpte en förpackning med 6 flaskor av Franska Vinlistan  på sommaren 2022. Det känns som läge att öppna den första flaskan nu i februari nästan två år efter degorgeringen.

Det här är en ung champagne, som lovar mycket gott inför framtiden.
I doften noterar vi en äppelsamling med gula, gröna och några enstaka röda. Här finns en del citrus, gula stenfrukter, lite rostat bröd och en rätt så stor arom av somriga grusvägar.

Smaken är frisk, torr och inte riktigt förlöst. Detta till trots är den fullt njutbar redan nu, men vi är övertygade om att den kommer utvecklas en hel del de närmaste åren.

Gröna och röda äpplen inleder i gommen och följs av citrus i form av mandariner, grillade citron, lite lime och blodapelsin. Nötter, persika och aprikoser, rostat bröd, röda bär i form av jordgubbar, smultron och tranbär samt några försiktiga mineraltoner (sten och krita) kan vi också ta till oss.

Riktigt god redan nu och bättre kommer den att bli.

Betyg 4+

tisdag 27 februari 2024

Ett besök på Fiskekrogen i Göteborg

 Vår gode vän Gunnar från Stockholm besökte Göteborg för någon vecka sedan. Don Giovanno på Göteborgsoperan stod på programmet på söndagskvällen. På fredagen besökte vi Fiskekrogen.

Det var en fantastisk matupplevelse. Vi kan bara ta av hatten och buga oss för en middag i världsklass.

                                                        GRILLADE PILGRIMSMUSSLOR 
                                                        Syrad lök, sotad kål och krasseemulsion 

                                                        HUMMERSOPPA
                                                        Päron, hasselnötter och smörstekt hummer

                                                SMÖRSTEKT PIGGVAR I BIT 
                                                Gulbetor, pressad potatis och murkelsås

                                                        POCHERAD PIGGVARSFILÉ
                                                        Potatis, tre sorters rom och sandefjordsås

Vi startade kvällen med ett glas champagne. Husets champagne är Ruinart Brut, så det fick bli den. Frisk och riktigt god. Den är gjord på blandningen Chardonnay (40%), Pinot Noir (57%) och Pinot Meunier (3%). Druvorna kommer från 40-50 olika Grand Cru- och Premier Cru-byar. 20-30% är s k reservvin. En helt perfekt start på en underbar kväll.

Vi samtalar med vår sommelier och landar i att Bourgogne blir nog bra till den mat vi tänkt äta. Så här i efterhand kan vi kan konstatera att detta var ett synnerligen bra val. Jag har själv svårt att hitta rätt i Bourgogne, men med hjälp av vår sommelier blir det ett klockrent val.


2021 1er Cru, Les Duresses, Monthelie-Douhairet-Porcheret.
Den här vingården startades för lite mer än 300 år sedan av Monsieur och Madame Monthelie. Egendomen omfattade runt 13 ha vinfält belägna i Monthelie, Pommard, Volnay och Meursault. Den har sedan lång tid  drivits av familjerna Monthelie och Douhairet. 
1970 delades egendom mellan de båda systrarna Armande och Charlotte, där Charlotte valde att sälja sin hälft medan Armande valde att utveckla sin del. 1989 blev André Porcheret involverad i skötseln av vingården och sedemera hans barnbarn. Idag driv egendomen av Cataldina och Vincent. Den omfattar 8 ha vinfält i 13 appellationer.


Druvan är Chardonnay, som vuxit på vinstockar som har en ålder på i genomsnitt 70 år. Vinet har fått mogna i 12 månader på ekfat innan det buteljerades.


Färgen går i en ljusare ton av halmgult.

I den unga och friska doften hittar vi citrus, äpplen, lite päron, rostade mandlar, några örter, gula kärnfrukter, daggvåt grusgång och en delikat pepparton.

Visst är doften trevlig, nästan stor och lite aromatisk, men vinets storhet inser vi när vi smakar på det. Oj oj, oj. Vilka smaker, vilken komplexitet och inte  minst balansen. Vi blir smått saliga alla tre.
I gommen samsas gula och gröna äpplen tillsammans med citrus, grå päron, rostade mandlar, aprikoser, persika, en trevlig portion örter och kryddor samt steniga mineraler, aningens honung och unset vanilj.
Vinet gifter sig på ett utomordentligt sätt med våra piggvarsrätter, så att vinet och maten blir en enhet. Och vilken enhet det blir!!
Betyg 5-


fredag 23 februari 2024

Champagne, Brunello di Montalcino och Recioto

För någon vecka sedan hade vi de goda vännerna Lars och Lena på middag. Vi är både släkt och grannar. Våra barn är i samma ålder och så klart utflugna sedan länge, så det finns alltid mycket att prata och diskutera. Vi bor kanske för nära varandra för det blir alltför sällan som vi samlas kring middagsbordet, men när vi väl gör det blir det fantastiskt trevligt.

Vi började med ett glas champagne som sedan fick följa oss till förrätten, en skaldjurspaté. En helt sagolik champagne som är i ett underbart drickfönster just nu.

Vi drack den här vid julen och det resulterade i en hyllning på bloggen. Det jag skrev då stämmer på pricken med hur vi upplever den idag. Det är bara att klicka på länken så får du mina tankar och lite fakta om champagnen. Elodie D Cuvée Pierre

Hustrun hade tillagat en hjortytterfilé med grönpepparsås och potatistorn. Vi valde att till detta dricka ett vin från Toscana. En Brunello di Montalcino från en av våra favoritproducenter.

2015 Brunello di Montalcino från Canalicchio di Sopra.
Ett familjeföretag, där tre generationer från familjen Ripaccioli arbetar tillsammans. I november 2018 besökte Francesco Ripaccioli Stockholm. Hustrun och jag fick vara med om en synnerligen trevlig provning, vilket resulterade i att jag skrev en artikel om Montalcino, Canalicchio di Sopra och deras viner på Club Amarones hemsida. Klicka på den länken så får du lite mer fakta om producenten och deras viner.
Druvorna kommer från deras äldsta vinstockar, som vuxit på vinfält belägna runt 300 m över havet. 40% från vinfältet Canalicchio (lerjord rik på magnesium och järn) och 60% från vinfältet Montosoli (sten, sandsten och mineraler). 
Efter skörd tas stjälkarna bort. Jäsningen sker på ståltankar och med en maceration som varar mellan 15 och 20 dagar. Vinet har fått mogna i 36 månader på en blandning av 25 och 50 hl stora ekfat. Ytterligare ett år på flaska innan det är moget för marknaden

Jag minns att Francesco ansåg 2015 som ett perfekt år för vinframställning i Montalcino. Jag tror t o m han tyckte det var en klassisk årgång.
Har jag förstått saken rätt så är det 50-års jubileum för det här vinet genom årgång 2015.

Det börjar med tydliga toner av läder, höstlöv och lite tobak. 
Efter en stund i glasen så börjar den mörka frukten ta över allt mer för att så småningom bli det helt dominerande doftintrycket. Här finns örter och kryddor som förhöjer doftupplevelsen. Efter ännu lite mer tid i glasen kan vi också addera nypon, rosor och grusiga sommarvägar till intrycken. En stor och mycket trevlig doft sammanfattar vi det som.

Doften i all ära, men det är när vi smakar på vinet som vi inser storheten i det här vinet. Grymt gott!!
Det börjar med en gudomlig frukt, som består av såväl mörka som lite ljusare bär: mörka körsbär och björnbär, men också några jordgubbar och tranbär. Tillsammans blir det här en fantastisk fruktkombination. Medelhavsörter och kryddor förhöjer smakupplevelsen rejält. Bra syra som i samverkan med de fogliga tanninerna bjuder både på motstånd samt ger vinet en härlig karaktär. Eftersmaken är lång och där kompletteras frukten och örterna med sötlakrits, unset choklad samt lite mineraler (sten) och violer.
Betyg 5
Jag betalade 46 euro när jag köpte vinet för några år sedan. Jag ser att årgång 2017 kostade 622 kr på SB. Dock verkar det vara slut sålt.

2011 Pal Sun Recioto från Villa Monteleone.
Villa Monteleone har en speciell plats i våra vinhjärtan. Vi besökte Lucia Raimondi för första gången våren 2008. Det var en vinresa i regi Club Amarone. Vinprovningen i trädgården eller snarare parken gjorde att vi omedelbart blev förälskade i Villa Monteleone. Åtskilliga gånger har vi besökt Lucia och hennes vingård. Ett par gånger har vi bott där. Vi har alltid blivit väldigt väl mottagna och vinprovningarna i trädgården är magiska.
Det har blivit två lite längre inlägg på bloggen om Villa Monteleone. Ett från 2014 och ett från 2012. Klicka på årtalen så får du mina tankar om besöken där. Nu är Lucia pensionerad och vingården brukas av andra personer.

Vår enda kvarvarande flaska av Villa Monteleones viner är en flaska recioto. Nu tillhör Lucias recioto de bättre recioto vi smakat, så det är med andakt vi tar oss an den.

Den är gjord på Corvina, Corvinone och Rondinella. De exakta proportionerna har jag inte kunnat få fram. Druvorna är plockade i början på oktober och har sedan fått ligga och torka fram till mars någon gång. Vinet har fått mogna på franska ekfat i 36 månader.

I doften hittar vi söta, mörka körsbär, en del torkade frukter, lite kakao, några örter samt en anstrykning av nyponte.


I munnen har det en härlig friskhet trots sina 13 år. Just friskheten tycker jag varit utmärkande för Lucias recioto och detta gör att vinet trots sin sötma aldrig blir kladdigt utan behåller sin spänst.

Precis som i doften är det de söta, mörka körsbären som spelar huvudrollen fast nu kompletteras de med lite hallon och blåa plommon. Örter, torkad frukt, aningens viol och mandel förhöjer intrycken. I eftersmaken får vi den där typiska bitterheten från riktigt mörk choklad spetsad med körsbärskärnor..

Detta är en läcker godisbit. Vinet är helt på topp och här finns inga ålderskrämpor utan det kommer säkert hålla sig så här fantastiskt bra i flera år till.

Betyg 4++
Vår flaska inhandlades 2014, då vi bodde på gården. Vi betalade 16,5 euro. Ett synnerligen lyckat köp!!



söndag 18 februari 2024

Bröllopsdag med Hummer och Champagne, Amarone och ost

Det ena året läggs till det andra och i början på februari firade hustrun och jag 39-årig bröllopsdag. Vi har som tradition att på kvällen äta hummer och dricka champagne. Hummern har jag köpt av vår lokale fiskare, som också är en nära vän till oss.

Vi brukar köpa några stycken varje höst och så sparar vi två till bröllopsdagen. I år blev det två enklonade. 


M18, Champagne Damien Hugot.
Den här cuvéen är helt ny för mig.  Vad vi tyckt om andra cuvéer kan du läs om här: RoséchampagneExtra Brut BdB 2006, Extra Brut BdB 2008, Grand Cru Vieilles VignesBlanc de Blancs (bas 2015) och Extra Brut 2012

Damien Hugot började göra champagne under eget namn i början på 1990-talet. Han hade tagit över 3 ha av sin fars vinmarker i Chouilly (någon mil öster om Epernay). Idag äger han 6 ha det mesta runt Chouilly, men också lite Pinot Noir i utkanten av Epernay samt några odlingslotter i Cramant. En stor del består av gamla Chardonnayrankor planterade 1927, 1951 och 1957. Hela årsproduktionen ligger idag på ca 55 000 flaskor. Dessa fördelas på Brut Blanc de Blancs, Millésime (görs endast vissa år), Grand Cru Vieilles Vignes samt Brut Rosé. Det har på senare år även dykt en champagne som helt och hållet är gjort på druvan Pinot Meunier med namnet M18.
På vinifieringssidan är det rostfritt stål som gäller förutom Vieilles Vignes som får 6 månader på gamla Bourgognefat lioksom även M18 får.

Det här är en champagne som till 100% är gjord på druvan Pinot Meunier. Det verkar också vara en champagne som endast är gjord på druvor från 2018. Den degorgerades 26/11 2023 och fick ingen dosage. Det är alltså detta som kallas Brut Nature. 

Färgen går i en fin lite ljusare gyllengul ton med massor av små fina bubblor
Med tanke på att det endast gått dryga två månader sedan degorgeringen tycker jag att den levererar i både doft och smak. Så klart upplever vi den som en ung champagne med goda framtidsutsikter.
 Härlig frisk doft av röda lite bokna äpplen. Här finns också en del röda bär, röd citrus, lite nötter, en tydlig blommighet samt både krita och våta granithällar. Visst tusan är det här lovande!
I gommen är den smakrik med en liten fet känsla åt det krämiga hållet. De röda äpplena från doften återkommer, men nu i sällskap med hallon. Den röda citrusen drar iväg mot mandariner. Nötter, lite rostat bröd, en viss blommighet samt krita bidrar till komplexiteten i smaken. I eftermaken ett litet bett av blodgrape. 
Tusan så gott!!
Vår flaska är köpt genom Fanwine. Vi betalade cirka 570 kr. En champagne av den här klassen för detta priset är inget annat än ett fynd.


2015 Campo del Titari. 
Vi avslutade kvällen med ost och amarone. Vid ett sådant här tillfälle duger endast det bästa och då blir det Brunellis Campo del Titari. Den här gången en flaska från 2015. Den är i ett fantastiskt skick redan nu!!

Ni som följer bloggen vet att Brunelli Wine är min favoritproducent i Valpolicella. Extra kul ska det bli att för första gången sedan pandemin få besöka dom i april. Det blir första gången vi tar oss dit med tåg från Sverige. Det blir med all säkerhet en del bloggande om detta när vi kommer till slutet på april.

Druvblandningen är ungefär den samma år från år. Titari görs på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Druvorna kommer från ett och samma vinfält, som ligger cirka 450 m över havet. En första selektering görs ute på fältet, då druvorna plockas. En andra selektering görs efter att druvorna torkats. De torkas i cirka fyra månader innan de pressas. Jäsningen äger rum i 40 dagar vid en låg temperatur. Vinet får därefter mogna under 36 månader på nya ekfat innan de buteljeras. Slutligen får det vila ett år på flaska innan det släpps ut på marknaden. Årsproduktionen av Titari är dryga 3 000 flaskor.

Det har nu gått runt tre år sedan jag senast drack årgång 2015. Fantastisk var den redan då, om än mycket ung. Vi smakar och konstaterar att den känns inte alls lika ung utan det har börjat komma en del mognadstoner. Det är nog i just det här stadiet som gillar amarone allra bäst. Visst kan gamla riktigt mogna amarone bjuda på en del läckra smaker liksom det i de purunga, som fått en ordentlig luftning, finns en jungfrulig frukt som absolut har sin charm, MEN just det där stadiet där friskhet, ungdomlighet och mognadstoner möts är nog där jag helst vill ha min amarone. Och det är precis där årgång 2015 av Titari är nu.

Doften inleder med lite läder, tobak och jord, men det tar inte lång tid innan den mörka frukten tar kommandot. Betydligt kortare tid än för tre år sedan. En förförisk doft av mörk frukt strömmar mot oss. Å vad trevligt. Kort därpå känner vi toner av örter, kryddor, nylagad hemkola, lite torkade frukter dock inte särskilt mycket russin utan mer katrinplommon, fikon, dadlar samt unset vanilj. Den höga alkoholen (16,5%) märks nästan inte alls utan är omsluten av den ljuvliga frukten. Det här kan en sniffa på i evigheter.

Vi smakar och blir alldeles hänförda. Det första vi tar till oss är den underbara, eleganta frukten som i vår gom är mörka, lite söta körsbär, mogna björnbär, skogshallon, svarta vinbär och blåa plommon. Visst är den kraftig och intensiv, men samtidigt mycket elegant. I lager på lager skalar vi av örter, kryddor (särskilt svartpeppar), torkad frukt, kakao och kola. Vinet har en förträfflig syra som tillsammans med de mjuka tanninerna bildar ett härligt motstånd. Avslutningen i form av en magisk och lång utdragen eftersmak tar andan ur oss. Den komplexa lilla bitterheten bestående av mörk choklad, några droppar espresso och körsbärskärnor sätter pricken över i.et i magisk amaroneeftersmak.

Betyg 5
Vår flaska är köpt direkt från Brunellis Wineshop 2020. Vi betalade då 57 euro. Idag ligger årgång 2018 på 59 euro vid köp av sex flaskor. På Systembolaget kostar en flaska 762 kr.

söndag 11 februari 2024

Simpsons (engelskt bubbel), Colombis (Ch9dP) och Amarone från Ernesto Ruffo

Vi hade de goda vännerna Anki och Stig på middag för ett par veckor sedan. Det blir alltid en promenad nere på Näsbokrok med medhavd fika. 

Kvällen började vi sedan med ett glas mousserande. Den här gången testade vi ett engelskt mousserande, som vi alla tyckte var riktigt bra. Det blev ett blogginlägg som du kan läsa här.

Vi hade kommit över en fin bit renytterfilé, som vi kryddade lite lätt med ancho-chili och serverade den tillsammans med chevrekräm och bakade betor. Vi toppade med lite blåbärsbalsamico. Inte var dag vi äter ren, men detta var grymt gott. Högsta betyg till hustruns matlagningskonster.

På mig låg ansvaret att välja vin. Jag kollade runt lite och ofta fanns förslag på Chateauneuf-du-Pape och Amarone. Jag hade svårt att välja så det fick bli ett glas av varje. Det vi inte drack till huvudrätten fick passera till våra tre ostar.

2012 Colombis , Chateauneuf-du-Pape från Isabel Ferrando.
Domaine Saint Préfert har tillsammans med Le Vieux Donjon, Mas de Boislauzon och Domaine La Barroche varit mina favoriter i Chateauneuf-du-Pape. Vi drack en hel del Ch9dP i början på 2010-talet, men som så ofta förändras preferenserna. Nu blir det mer sällan som källaren fylls på med "Påveviner" utan vi betar av dom vi har liggandes i källaren. Tänk nästan varje gång jag dricker en Chateauneuf så förstår jag precis varför vi var så förtjusta i dessa viner. Kanske svänger pendeln igen?

Apotekaren Fernand Serre köpte för snart hundra år sedan egendomen(80 ha) någon mil norr om Avignon. Han skapade där Domaine Saint Prefert. Det är sedan 2003 Isabel Ferrando som styr verksamheten.
Idag görs det två vita och fyra röda viner. Man odlar 13 olika druvor. Grenache står för 70%, Mourvèdre för 15% och resterande femton procent fördelas således på elva olika druvsorter.

Colombis görs på druvan Grenache till 100%. Vinstockarna är över 60 år. Vinet får efter vinifieringsprocessen ligga till sig i 18 månader på ekfat som använts tre gånger tidigare.

Tankar om årgång 2009 hittar du här och årgång 2010 här

En fin och elegant doft når oss direkt efter att vi dragit korken ur flaska och sedan växer doften hela kvällen. Precis som så ofta är det första vi känner toner av tobak och läder. Det står inte långt på innan en ganska så varm bärig doft av körsbär, hallon och jordgubbar tar över, men där även en liten mörkare ton av björnbär dyker upp på slutet. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt och vackra minnen från våra cykelturer i Provence väcks till liv. I avslutet kan vi ana någon ros samt försommarens pioner.

I munnen har det en bra friskhet med en underbar elegans. Precis om i doften är det bären, kryddorna och örterna som dominerar. Syran, de eleganta tanninerna och frukt, örter och kryddor är i en total harmoni. Rätt så lång eftersmak, där det tillkommer kaffe, choklad och lite rosor.
Gott och urläckert.
Betyg 5-



2009 Amarone  Ernesto Ruffo.
Det här är ett vin som nästintill golvar oss med sin kraft och smakrikedom. Tur att vi smakade Colombis först och gav det chansen att briljera innan Ruffos Amarone fullständigt tog luften ur oss. Vilket vin! Vilken Amarone! Helt magiskt!!

Vingården är belägen på en kulle i utkanten av den lilla byn San Briccio i Mezzane di Sotto någon mil öster om Verona. Vingården omfattar 1 ha vinfält med en jordmån som är svart vulkanjord. Vinfälten ligger på en höjd av 50-190 meter över havsnivån. Dom arbetar så mycket det går efter ett hållbarhets perspektiv och med respekt för naturen. Inga pesticider, ingen konstgödsel eller kemiska substanser används. Dom följer månkalendern, en gammal tradition bland bönderna i norra Italien, för vilka arbetsuppgifter som ska utföras på vinfälten eller i källaren. Dom är ännu inte certifierade för Bio, Biodynami, Vegan etc. Detta främst beroende på att tiden inte räcker till för allt pappersarbete och administration, som behövs för att bli certifierade.

Dom producerar runt 6 000 flaskor. Ett vitt vin (Agarico) som görs på Soavedruvan Garganega. Ett IGT-vin med namnet Basaltico Rosso Veronese som görs på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella samt en liten slatt lokala druvor. 
Dom gör även en Valpolicella Superiore,  en Amarone och en Amarone Riserva. 

Vi dricker den här kvällen deras Amarone från 2009, som görs på druvorna Corvina, Corvinone och Rondinella med en ungefärlig blandning av 40/40/20. Druvorna kommer från ett vinfält beläget190 m över havet och med en jordmånen som är svart vulkanjord. Druvorna torkas runt 100 dagar innan de avstjälkas, pressas och vinifieras. Jäsningen äger rum under 15-20 dagar. Vinet får sedan mogna i närmare 8 år på små barriquer av fransk ek (nya) och ytterligare något eller några år på flaska innan det anses mogen för marknaden. Det gjordes drygt 665 flaskor.

Milde Moses vilket vin!! Här finns det kraft och intensiva dofter och smaker, men vad som verkligen gör vinet stort är balansen och elegansen som det här vinet har.

Vi möts rättomgående av en stor, kraftfull och intensiv doft, där frukten spelar huvudrollen. Ett riktigt sniffarvin med andra ord. En komplexdoft bestående av många ingredienser bl a mörka bär, lite torkad frukt, örter och kryddor, kakao och kaffe, krossad sten och rosor. Allt kommer inte på en gång utan mer som lager på lager.

Vi tar den första lilla klunken och blir nästintill mållösa. Vinet tar andan ur oss, men vi hämtar oss och i ett saligt tillstånd rabblar vi upp allt vi känner. Frukten: söta mörka körsbär, hallon, björnbär, svarta vinbär, blåa plommon. Den torkade frukten i små finstämda portioner: Katrinplommon, dadlar, fikon, russin. Örter och en förträfflig finstämd kryddighet spetsar till smakupplevelsen.
En bra och trevlig syra skänker vinet en härlig friskhet och tillsammans med mjuka och lena tanniner bildas det där motståndet, som jag uppskattar. 
En formidabel eftersmak med en ljuvlig bitterhet av mörk choklad, espresso och körsbärskärnor. De mörka frukten är hela tiden med oss.
Av alla amarone jag druckit i väldigt många årgångar är det här absolut topp tre!!
Betyg 5.
Jag betalade 85 euro vid en direkt import 2020. På SB idag kostar årgång 2013 hela 1926 kr. Inget som en lärarpension kan finansiera. Det blir i framtiden att läsa det här blogginlägget, sluta ögonen och framkalla denna magiska upplevelsen igen.