tisdag 22 januari 2019

2016 Lo Cirerer de Cal Bessó i Montsant

Viner från Spanien och då främst Rioja drack vi ganska så flitigt av under 1990-talet. Efter millennieskiftet har det blivit viner från Italien som totalt dominerar våra dryckesval. På senare år har Spanien börjat smyga sig in i våra vinförråd igen. Fast nu är det Priorat som vi främst dricker. 2017 gjorde vi en resa med Club Amarone till Barcelona och Priorat. En fantastisk upplevelse att besöka dessa små odlare i det bergiga och mycket karga Priorat-landskapet. Det resulterade i totalt åtta blogginlägg. Det första hittar du här.
Raimon Castellvi till vänster och Ricard till höger. Raimon var osäker på sin engelska
 så kompisen Ricard fick sköta snacket.
En av de producenter vi besökte var Celler de l´Encastell. Ett litet familjeföretag med vingårdar runt byn  Porrera, som drivs av Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerola. Vi blev djupt imponerade av de viner vi fick smaka. Det visade sig att det är Carme Figuerola som är från Porrera medan Raimon är från den lilla byn Els Guiamets i Montsant strax söder om Priorat. Hans mor bor fortfarande kvar där. Raimon slog sig ihop med Jaume Vallès som äger 7 ha vinmarker och dom producerar runt 30 000 flaskor om året under namnet Cal Bessò och beteckningen DO Montsant. Vingården består av två vinfält dels Les Rotes, där vinrankorna har en ålder på 60-70 år och dels La Presa där åldern på vinstockarna är 15-25 år.
1. LES ROTES – the older vines (60-70 year old) with: Garnatxa Blanca old vines 0,3 Ha. Garnatxa Blanca younger 0,25 Ha. Garnatxa Peluda old vines 0,85 Ha. (this is for LA PRUNERA, the higher end red coming in a couple of months) Garnatxa Negra old vines 0,40 Ha. Carinyena / Samsó old vines 0,86Ha. Total 2,66 Ha.
2. LA PRESA – younger vines except for the Macabeu Carinyena /Samsó 0,45 Ha. Cabernet Sauvignon 0,74 Ha. Macabeu old vine 0,25 Ha. Garnatxa negra 1,19 Ha. Merlot 0,70 Ha. Ull de Llebre 0,51 Ha. Garnatxa Blanca the youngest with 8 year old 0,68 Ha. Total 4,52 Ha

2015 lanserades den första årgången. Idag gör dom fyra viner. Två av dom är vita Coret (95% Garnatxa blanca och en slatt Macabeu) och Elvira (100% Garnatxa blanca från gamla vinstockar) samt två röda viner Lo Cirerer (deras storsäljare) mer om detta nedan och La Prunera (60% Garnatxa Peluda och 40% Carinyena/Samsò) på druvor från gamla vinstockar.

2016 lo cirerer
Detta är ett vin gjort på druvorna 36% Garnatxa negra, 15% Carinyena (Samsó), 23% Merlot, 17% Cabernet Sauvignon och  9% Ull de Llebre (Tempranillo). Druvorna kommer från vinfältet La Presa.
Vinet har fått tillbringa runt 6 månader på franska och amerikanska barriquer av ek.

Det ska omgående sägas att det här är ett trevligt och gott vin. Ett ungt vin, men ändå hittas en del mogna toner. Det känns drickklart. Kan nog utvecklas något litet ytterligare. Håller sig säkert på den här höga nivån i flera år till, men ändå inget jag långlagrar. Det här vill jag dricka ungt.

En angenäm doft av mörka bär, lite jord, skogsmossa, kryddor, lite läder och skiffer-mineraler kan vi konstatera.

Ett vin med bra friskhet, även om syran inte är så där påtaglig. Här finns en fin samling mogna, mörka bär, där vi särskilt noterar körsbär, björnbär och någon liten ton av sv vinbär. Lite örter och kryddor tillför komplexitet liksom mineraler som för tankarna till skiffer och gråsten. Angenäma, fjäderlätta tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd kan vi också bocka av. Eftersmaken är riktigt trevlig och lång med ännu mera mörka bär, kryddor, espressokaffe och unset vanilj.
Ett riktigt gott vin och väldigt prisvärt.
Betyg 4
I Systembolagets beställningssortiment (73064) kostar vinet en jämn tvåhundring.

måndag 21 januari 2019

Spanien, Sydafrika och Frankrike eller Tempranillo, Pinot Noir och Savagnin

Det förra blogginlägget var en hyllning till mångfalden i Italien. Idag blir det några ord om viner från Spanien, Sydafrika och Frankrike.

Det här vinet kommer från Ribera Del Duero. Området ligger på en högplatå i norra Spanien, inte så långt ifrån Rioja. Vinet är gjort på 100% Tempranillo och har legat ca 18 månader på amerikanska ekfat.
Jag har druckit det vid ett par andra tillfällen och bloggat om det. 2011 skrev jag så här om det och och två år senare så här och ytterligare två år senare så här


När jag läser vad jag skrivit så är det nog så att vinet toppade nog någon gång runt 2015. Den här överblivna flaskan är fullt drickbar, men har definitivt passerat topp. I grunden ett enkelt och stabilt vin. Det utvecklades positivt de första åren efter inköp, men har den senaste tiden tappat en del av sin spänst. Visst finns frukten där men har börjat en retur resa. Tanninerna är fortfarande närvarande, men mjuka och inställsamma.
Kanske låter jag väl negativ. Det gör inte ont att dricka det. Till och med lite spännande att följa vinet under sju års tiden.
Doften bär fortfarande på mogna, mörka bär, cederträ, lite läder och kryddor.
I munnen känns det mjukt och runt nästan lite mesigt. OK syra, sammetslena tanniner och nästan övermogna körsbär, björnbär. Örter och kryddor ger vinet lite karaktär.
Betyg 2+




2016 Pinot Noir, The Mary Delany Collection
Protea Heights Farm ligger i Devon Valley endast 10 minuters bilfärd från centrala Stellenbosch. Gården omfattar dryga 20 ha, där 10 ha är planterade med blommor och 5 ha med vinrankor. Det var 2009 som dom började med vinodlingar. Först ut var Petit Verdot, Cabernet Sauvignon och Merlot, men följdes året därpå av Cabernet Franc och ett litet fält med Pinot Noir på deras svalaste del. Mary Delany är en kvinnlig konstnär från 1700-talet i England, som har fått ge namn åt deras viner. Det är hennes blommönster som inspirerat etiketten på vinet och så klart att deras huvudnäring är odling av blommor.

I doften lite hallon, jordgubbar, någon krydda och stendamm.
I munnen är det de röda bären som spelar huvudrollen främst är det hallon, körsbär, några lingon och tranbär. Här finns också en nätt liten kryddsamling och en del steniga mineraler. Bra syra ger en trevlig friskhet. Lättsamma tanniner, men dom finns där och bjuder ett försiktigt motstånd.   Aningens lakrits och kakao finns tillsammans med frukt och kryddor i den hyfsat långa eftersmaken och med en liten blommig touch precis i avslutet.
Utan tvekan är det gott. Köpte en flaska hos Cibi e Vini i Köpenhamn efter att ha provsmakat det. Borde köpt fler!
Betyg 4-


2008 Vin Jaune Cotes du Jura, Chateau D´Arlay
Vi beger oss till Jura och Chateau d´Arlay. Vin har det odlats på de här markerna i  tusen år. Den nuvarande slottsbyggnaden dateras till 1700-talet. Idag omfattar den här vingården 25 ha vinmarker som odlas efter ekologiska principer. Enligt den svenske importören Wine Trade är en certifiering på gång. Tre röda druvor Pinot Noir, Trousseau och Poulsard odlas samt två vita Chardonnay och Savagnin. Vingårdarna ligger på en höjd av 200 till 240 m ö h. Vad vi tyckte om deras Poulsard kan du läsa här. Mina tankar om deras Pinot Noir från 2009 skrev jag om här.

Vinet är gjort uteslutande på druvan Savagnin som vuxit på vinstockar planterade 1953 och 1974. Vinet har fått jäsa på 500-liters ekfat och sedan har det fått ligga i sju år på dessa fat innan det buteljerats utan filtrering eller några tillsatser. Öppna fat så att det bildas ett flor på toppen.
Det görs runt 2000 flaskor varje år.


I doften hittar vi mogen fallfrukt främst äpplen, lite citrus, gott om nötter (hassel och valnötter), skogschampinjoner, torkade fikon, aningens rostat bröd och så lite kryddor.
Smaken går lite i samma stil. Lite av frisk sherry. Här finns bokna äpplen och någon citrus ton, en del kryddor, gula stenfrukter, nötter, svart te och lite torkad frukt.

Ett vin som överraskar våra middagsgäster, men efter en stund (när värsta överraskningen lagt sig) är alla överens om att detta var ju både spännande och riktigt gott. Vi drack till en Mont d´or och det var ju en perfekt matchning. Producenten tycker att det passar till hårdostar som comté och gruyère, anka i apelsinsås, kryddiga fiskrätter. Dom föreslår även att det serveras vid ca 17 grader, alltså något varmare än vitt vin. Detta för att alla nyanser i vinets komplexitet ska komma fram. 
En öppnad flaska klarar sig i kylskåpet i flera veckor.

Betyg 4++



tisdag 15 januari 2019

Från norr till söder i Italien. Fantastiska viner överallt!

Ni som följer bloggen vet att viner från Italien står högt upp på Vintankars lista. Under den sena hösten har det blivit en hel del italienskt. Så klart blir det en hel del Amarone. Dessa finns redovisade i ett eget blogginlägg, vilket du kan läsa här. Ett annat område som på senare år fångat vår uppmärksamhet är Friuli Venezia Giulia. Vi befinner oss då i nordöstra Italien uppe vid den slovenska gränsen. Vi skrev i slutet på förra året om två producenter därifrån Edi Kante och hans Vitovska samt om två viner från Ronchi di Cialla. Även dagens blogginlägg tar sin början i Friuli

2016 Ribolla Gialla, Il Roncal
Du som vill veta mer om producenten kan läsa vad jag skrev i våras. Detta är ett vin gjort uteslutande på druvan Ribolla Gialla, som vuxit på vinstockar som är dryga 20 år. Druvorna skördas sent, avstjälkas och jäses på stålfat. Vinet stannar sedan kvar i två månder på dessa tankar.

Färgen går i en halmgul ton med lite skira, gröna nyanser.
En finstämd frisk doft av citrus, några gula stenfrukter, nylagd stengång och aningens päron.
Smaken är frisk och citrusen återkommer i sällskap med gula plommon, någon litet inslag av gula päron, persika, en diskret örtkvist och sommaräpplen.
Betyg 4
Köpt på "Bolaget" för 187 kr.
2014 Schioppettino Marco Sara
Marco Sara är en liten producent med verksamheten runt byn Savorgnano dell Torre några mil nordost om Udine. Odlingen sker efter ekologiska principer och årsproduktionen ligger på knappa 15 000 buteljer fördelat på åtta olika viner. Du som vill veta mer om Marco Sara hittar detta på den utmärkta bloggen Billigt Vin.
Vinet är gjort på den lokala druvan Schioppettino. En druva som jag verkligen tagit till mitt hjärta. Druvorna kommer från vinrankor med en ålder på mellan 40 och 60 år. Vinet har legat runt ett år på begagnade barriquer.
En försiktig doft av skogsbär, lite körsbär, gott om grusiga mineraler, unset viol och så den typiska vitpeppartonen.
I munnen känns vinet ovanligt slankt. Här finns gott om röda bär, mineraler, vitpeppar, förträfflig syra och försiktiga men ändå smånafsande tanniner.
Än en gång faller vi för ett vin gjort på Schipppettino.
Betyg 4
Det här köpte jag hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Priset låg på 165 DKK.




Vi lämnar Friuli och tar oss några mil västerut till Valpolicella. Vi startar några km nordväst om Fumane.
Stefano Accordino är en av mina favoritproducenter. Vi har besökt dom åtskilliga gånger och alltid blivit lika väl bemötta. 2015 var vi där tillsammans med Club Amarone. Du kan läsa om ett av besöken här.

2015 Ripasso Acinatico, Stefano Accordini.
Druvsammansättningen är: Corvina Veronese 60% , Corvinone 15%, Rondinella 20% och Molinara 5%.
Här används inga torkade druvor utan först jäser man fram ett vin som liknar basvalpolicellan, sedan får detta jäsa en andra gång ihop med skalrester från Amarone i ca tio dagar. Vinet får därefter vila upp sig runt tolv månader på franska ekfat och slutligen runt sex månader på flaska innan det kommer ut på marknaden.
Körsbär, skogsbär, torkad frukt lite örter och kryddor. Friskt med en bra syra och väluppfostrade tanniner. Ett riktigt bra vin till diverse pastarätter eller enklare kötträtter, men för all del jag dricker det här med välbehag en ljummen sommarkväll i sällskap med några hårdostar.
Betyg 4-


Från Fumane flyttar vi oss lite öster ut. Någon km norr om Negrar hittar vi en annan av våra favoriter. Här ligger Viviani. Även detta en favorit i repris.

Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras. Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004200520082012 och 2013.

Det har snart gått ett halvår sedan jag senast testade 2015. Riktigt bra redan då och jag tycker den utvecklats något och visst kommer den att ta några steg till det närmaste året.
Den kommer säkert vara på topp i ytterligare 3-4 år.
Den mörka frukten i form av körsbär, björnbär och några blåbär spelar huvudrollen. Ett finstämt örtinslag kompletterar. Någon liten torkad frukt. I den komplexa eftersmaken finns både mörka körsbär, mörk choklad aningens lakrits och unset espressokaffe. Friskt genom en bra syra och lättsamma tanniner bjuder härligt motstånd.
Betyg 4
På "Bolaget" går den lös på 354 kr


Vi tar oss en bit söder ut till Toscana.
Querciabella odlar enligt biodynamiska principer. Inget nytt påfund, då dom redan för 25 år sedan odlade enligt organisk-biologiska tankegångar. Dom förfogar över 74 ha i Chianti Classico-området bl a runt Greve, Panzano,Radda och Gaiole samt 32 ha i Maremma. Dom blir därmed bland dom största producenterna i Italien med biodynamiska odlingar. Fyra av deras sex viner kommer från odlingar inom Classico området, ett vin från Maremma samt ett vin på en blandning av druvor från dessa båda områden.


2011 Batar, Querciabella
Detta är ett vin gjort på lika delar Chardonnay och Pinot Blanc. Druvorna jäses var för sig på franska ekfat, där dom också få ligga till sig i knappt ett år. Vinet blandas därefter och förs över till cementtankar, där det får mogna i sex månader innan det buteljeras.

Ett vin helt på topp. Kanske precis över, så du som har Batàr 2011 får rådet att öppna en flaska under 2019. Med detta sagt så tycker jag ändå att det finns en bra friskhet och samtidigt tydliga mognadstoner.
En ganska stor doft med gula stenfrukter, inslag av citrus och päron, tydliga grusiga mineraler och någon  liten nätt ton av ek.

Vi kan känna smaken av persika, nektariner, gula plommon, lite citrus, några gula päron, liten nätt kryddighet och aningens ek. Eftersmaken är längre än medel med mera gula stenfrukter, mineraler och örter.
Betyg 4-



2010 Turpino, Querciabella
Vinet är gjort på druvorna Cabernet Franc 40%, Syrah 40% och Merlot 20%. Ungefär hälften av druvorna kommer från en vingård i Maremma och den andra hälften från vingårdar i Greve in Chianti.
Vinet har fått mogna i 16 månader på ekfat varav 20% nya. Därefter 6-8 månader på cementtankar innan det buteljeras
Ytterligare information hittar detta här.


En stor doft av mörka bär, trevligt örtinslag liksom läder och piptobak. En liten diskret blommig ton finns det i bakgrunden.
Smaken är ganska så kraftfull utan att bli bombastisk. En samling mörka bär möter oss omgående: Svarta vinbär, blåbär, mörka körsbär och några blåa plommon. Strax därpå i sällskap med örter och steniga mineraler för att i avslutet få tillskott av viol, vanilj, lakrits och mera mörka bär.
Tanninerna biter lite försiktigt i gommen. Syran alert vilket vinet en bra friskhet.
Vinet börjar närma sig toppen, men är ännu inte riktigt där. Ingen brådska således för den som ligger på några flaskor. Men visst tusan är det gott så som det känns idag.
Betyg 4
På " Bolaget" kostar årgång 2011 349 kr. Du som är nyfiken på Querciabellas viner kan köpa en samling på tre olika viner för 1617 kr. Du får de två jag skrivit om samt ett av deras prestigeviner Camartina.

Vi håller oss kvar i Toscana men beger oss till Bolgheri, där vi hittar ikonproducenten Ornellaia.

2009 Le Volte, Ornellaia
Le Volte är deras tredjevin eller fjärde vin, lite beroende på hur man räknar. Vinet är gjort på 51% sangiovese, 34% merlot och 15 % cabernet sauvignon. De olika druvorna har vinifierats var för sig i små rostfria tankar. Därefter blandas vinet och får ligga till sig i 10 månader på 2-4 år gamla barriquer av fransk ek.
Såväl doft som smak domineras av mörka körsbär, svarta vinbär och blåa plommon, men här finns också tydliga inslag av örter, jord, läder samt en eftersmak med rostat kaffe, kakao och muscovadosocker.
Frukten är lite nertonad mot hur jag upplevde det för fem år sedan, vilket indikerar att vinet nog passerat zenit. Syran är dock fortfarande alert. Tanninerna närvarande men rejält avrundade och upplevs nu som nästan sammetslena.
Betyg 3+
Vinet finns på SB i version 2016 för 169 kr.


Vi tar så ett rejält skutt söderut och landar på Sicilien. På senare år har jag alltmer kommit att uppskatta viner härifrån. Lite okända druvor för dom flesta, men ofta väldigt goda och lättillgängliga.


2014 à Rina, Girolamo Russo
Det här är en av mina absoluta favoriter. Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese med en liten skvätt Nerello Cappuccio. Druvorna kommer från vingårdarna i San Lorenzo, Feudo och Calderara Sottana. Macerationen äger rum under knappt 10 dagar och sker tillsammans med skalen. Jäsningen äger rum på stålfat och vinet får sedan ligga till sig i ungefär 14 månader på franska ekfat som använts en och två gånger tidigare.
Doften är präglad av röda bär förstärkta med örter, läder, jord, krossad flintasten och en försiktig ton av violer.

I munnen känns vinet slankt och för tankarna till en barolo. Bra syra ger en härlig friskhet. Hallon, körsbär och tranbär känns ganska tydligt. Lägg till lite örter, mineraler och en liten blommighet. Tanninerna tar ett fint bett i gommen utan att de blir alltför närgångna.
Betyg 4
På "Bolaget" är det årgång 2016 som är tillgänglig för 199 kr fl. Den går endast att beställa i ett kolli om 6 flaskor. Mitt råd blir att slå sig ihop några stycken och dela på 6 flaskor. Ett riktigt bra vin till ett riktigt hyfsat pris. och användbart till diverse maträtter!!
















fredag 11 januari 2019

1996 Brut Extra Cuvée de Reserve Pol Roger

För snart en vecka sedan hade vi en träff med två kusiner. Vi växte upp mer som syskon än kusiner, men av olika anledningar upphörde våra kontakter. I somras samlade vi ihop oss till en träff som vi alla uppskattade och vi följde upp detta med att träffas i början på januari. Fantastiskt trevligt blev det åter igen. Fina samtal, många minnen och mat och vin vi alla uppskattar. Kusin A är gammal Munkskänk, även om intresset de senaste åren tagit andra riktningar, så finns det kvar några godbitar i hennes förråd. En av dessa tog hon med sig till vår träff.
Pol Roger har jag konstigt nog inte druckit så särdeles ofta, men läst och hört en hel del positivt om. 1996 rankas ju som 1990-talets bästa årgång, så en hel del förväntningar infinner sig.
1849 startade Pol Roger sin verksamhet i mycket blygsam skala i byn Ay några kilometer öster om Epernay. Två år senare flyttar dom verksamheten till Epernay. Idag 170 år senare har dom vuxit till en av ikonerna i champagnevärlden. Mycket tack vare en tidig satsning på export till England. Företaget är fortfarande familjeägt. Tillverkningen på årsbasis ligger runt 1,5-2 miljoner flaskor. Dom äger själva 90 ha, vilket täcker runt 55% av druvbehovet. Resten täcks upp genom långa kontrakt med odlare dom samarbetat med i decennier.I deras portfölj finns tre Non-vintages cuvéer (Brut, Extra Brutm Demi-sec), tre årgångschampagner (Brut, Blanc de blancs, Rosé) och så deras prestigechampagne Sir Winston Churchill.

1996 Brut.
med tillägget Extra Cuvée de Reserve.
Den är gjord på 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay Druvorna kommer från 20 olika grand och premier cru-lägen i Montagne de Reims och Cote de Blancs. Jäsningen äger rum på ståltankar, där varje vingårdsläge jäses för sig. Runt åtta har har den legat på sin jästfällning innan den degorgerades.
Färgen går i en guldgul nyans med massor av små fina bubblor som kämpar sig upp mot ytan.

Doften präglas av fallfrukt med inslag av bokna äpplen. En mogen doft. Ändå är helhetsintrycket en pigg och frisk champagne. Här finns dessutom lite citrus, några gula stenfrukter, nyrostat bröd, regnvåta grusgångar, aningens honung och en nätt kryddighet i avslutet. Allt är en inbjudan till att ta den första lilla klunken.
Visst är det här en mogen champagne, men med friskheten bevarad. Smakerna är välutvecklade och med en bra fräschör. Komplex med en mängd nyanser såsom: Äpplen med en begynnande oxidativ nyans, citrus, persika, lite gula, plommon, någon tropisk frukt, stenaktiga mineraler, mariekex och brioche. Allt sammansatt i en mycket välbalanserat stycke. I avslutet någon krydda och så en grapefrukt.
Det här var hur gott som helst. Så mycket mer utveckling undrar jag om det finns. Klarar säkert många år till, men absolut väl värd att prova under 2019.
Den satt som en smäck till vår hummersallad a la Ulf Wagner.

Betyg 5-

På "Bolaget" är det årgång 2009 som gäller till priset 579 kr.


tisdag 8 januari 2019

Senhöstens Amarone. Sju fantastiska viner.

Senhösten med matcher i Champions Legue, jul- och nyårsfirande har inneburit att vi druckit ett flertal amarone. De flesta av dessa är egentligen värda en egen bloggpost, men det hinns inte med. Istället kommer här några kortfattade noter om resp vin.

2009 Villa Monteleone.
Sedan snart två decennier tillbaks är seden hos oss att sent på kvällen dan före dopparedagen, så öppnar vi en flaska amarone. Villa Monteleone ska det vara. I år blev det 2009:a.
Den presterar som förväntat dvs riktigt bra. Visst finns här en del mognadstoner och visst är den helt på topp, men ingen oro den håller sig nog här i flera år till.
Betyg 4+


2006 Le Ragose
För dryga fem år sedan drog  Vino Conoscenza igång sin vinimport till Sverige. En av deras första producenter var Le Ragose. Det lanserades då en låda om sex viner från Le Ragose. Det fanns så klart en flaska från deras "vanliga" amarone med i boxen.
Detta är en amarone i en lättare stil och med en viss stramhet. Precis vad jag gillar. Fortfarande med en bra friskhet, typiska amrone smaker och klarar flera år till i källaren.
Betyg 4+

2013 Campo del Titari
En alldeles enastående amarone. Ni som följer bloggen vet att detta är en av mina absoluta favoriter om inte nummer ett. Visst är den ung och visst behöver den luftas ordentligt (2-3 timmar), men oj som den levererar. Stor doft med mörk frukt, läder, kryddor och torkad frukt. Smaken är kraftfull och samtidigt elegant och med en formidabel eftersmak. Kommer att utvecklas ytterligare, så ingen brådska. Den som har flera flaskor i källaren ska absolut testa en i närtid. Har du endast en fl, så avvakta något år för att maxa upplevelsen. Betyg 5-

2011 Roccolo Grassi
Roccolo Grassi finns ju på min Tio-i-topp-lista. Jag skrev förra året en artikel på Club Amarones hemsida om årgångarna 2001-2013
Det har gått 16 månader sedan jag senast drack den här årgången från RG. Fortfarande känns den ung, men visst har den utvecklas sedan dess. Inte samma purunga frukt. Nu lite djupare och fylligare, men samma elegans och friskhet och samtidigt mer utvecklade smaker. Den långa eftersmaken med lite kryddor, bitterljuv choklad, magisk mörk frukt och fjäderlätta tanniner är formidabel.  Det här är en strålande amarone, som jag tror kommer att fortsätta att utvecklas. Betyg 5-.

2006 Campo dei Gigli
Det har gått mer än tre år sedan vi senast den här årgången av Campo dei Gigli. En amarone fullpackad av massiv mörk frukt, torkade frukter och lite kryddor/örter. Magisk eftersmak med den lilla läckra bitterheten som hör till. Lite portvinstoner finns där, men inte överdrivet mycket.  En fantastisk amarone som är absolut på topp. Kommer nog inte utvecklas så mycket mer, men kommer nog hålla den här formen i ett par år till. Du som har den här i din ägo ska absolut testa en flaska under 2019. Det är en stor upplevelse.
Betyg 5-

2011 Masi Riserva Costasera
Costasera Riserva lanserades för första gången på SB 2008 med årgången 2003. Det var strax före jul och den har sedan dess haft en särskild plats i vårt amaronehjärta.
2011 känns fortfarande väldigt ung, så den behöver ordentligt med luft. Vi gav den runt tre timmar och oj vilken dryck det blev. Utvecklades hela kvällen. Lite blyg i början, men det tillkommer hela tiden nyanser i glasen. Så spännande att följa ett vin på det här sättet. Söta mörka körsbär blandas med plommon, björnbär och lite andra skogsbär, örter och kryddor samt torkad frukt. Bra friskhet och lite tanniner som bjuder det där härliga motståndet som vi älskar. Och så den långt utdragna eftersmaken. Ja jisses vilket vin det här är.
Betyg 5-

2007 Il Fornetto från Stefano Accordini.
Vi har sparat det bästa till sist. Den här drack vi under trettonhelgen. Helt på topp just nu. Kommer säkert hålla sig där i flera år till, men milde Moses som den smakar nu. Du som har någon flaska ska absolut öppna en under 2019 till ett väl valt tillfälle. Kanske lite svår till mat, men till diverse hårdostar och som prat- eller kontemplationsvin är den magisk.
Mäktig doft av mörk frukt, läder, jord, örter, kakao, lite torkad frukt, grus och någon liten försiktig blommighet. Komplext är bara förnamnet
Smaken går i samma riktning. Stor, maffig och samtidigt elegant. Och så avslutet med en eftersmak  med mera söta, mörka körsbär, torkad frukt, massor av mörk choklad, några droppar espresso och lite sötlakrits. 
Det är bara att bocka och buga. Superlativerna tar slut.
Betyg 5






torsdag 3 januari 2019

2007 Brunello di Montalcino Campogiovanni

Vi hade ett väldigt lugnt nyårsfirande. Hustruns syster med särbo var på besök. Det blev många givande samtal och så klart lite sällskapsspel.
Så klart blev det lite mat också.  Huvudrätten bestod av renfilé, klyftpotatis, madeirasås och sallad. Jag valde till detta en Brunello di Montalcino.

Producent är San Felice. De håller till på de sydvästra sluttningarna av kullen/berget Montalcino i Toscana. Druvan är så klart Brunello (en klon av Sangiovese) till 100%.
Vinet lagras 36 månader i stora slovenska fat. Efter det lagras vinet ytterligare 12 månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.

Just den här Brunellon har varit lite av en favorit. Några blogginlägg har det blivit. Klicka på resp årtal så får du mina tankar: 2005, 20062007 och 2009.

En härlig doft av läder, regnvåt jord, massor av bär, lite örter  och nygrusad trädgårdsgång möter oss. Kanske inte så kraftig utan mer av det eleganta slaget.
Signalerna om ett vin i sin bästa ålder är tydlig. Just nu i ett väldigt bra drickfönster och kommer så förbli i flera år framåt.
I munnen är det slankt med en bra friskhet. Vi kan omgående känna en fin bärsamling av det röda slaget och med en viss syrlighet, men även en liten mörkare ton ligger och bubblar under ytan. Körsbär, tranbär, hallon, röda vinbär, nypon och björnbär. Vi kan också pricka av en skön samling medelhavsörter, lite steniga mineraler och i eftersmaken sötlakrits, unset vanilj, tobak och återigen syrliga körsbär.
Tanninerna finns där och bjuder ett behagfullt motstånd med ett litet smånafsande i gommen. Det senare märks framför allt då vinet intas utan någon mat.
En perfekt kombo med vår mat!
Betyg 4++

onsdag 2 januari 2019

Ett nytt År. Några flummiga tankar. Och så Vino Rosso från Cascina Tavijn.

Det nya året har precis börjat. Några löften kommer jag inte att avge, men så klart finns det några tankar om vinåret 2019. En målsättning är att det om ett år finns färre flaskor i källaren än vad det gör idag. Inget köpstopp, men mer selektiv i inköpen. De stora giganternas fält Bordeaux och Bourgogne får vara i fred. Visst finns det några enstaka flaskor i vår källare, men inte fler än de kan räknas på våra tio fingrar. Och så ska det förbli. Årgång 2014 i Piemonte och Valpolicella ska få vara i fred. Så klart ingen regel utan undantag, men i stort ska jag hoppa denna årgång.

En fortsatt botanisering bland grekiska viner ska göras. Projektet kom av sig under 2018, men bot och bättring lovas. Oinofilia i Köpenhamn har en del jag trängtar efter.

Lite udda druvor och vindistrikt i Italien står också på listan. Helst odlat ekologiskt. Enkelhet och rakt på sak. Precis som den vi drack igår kväll till den hemmagjorda pizzan.

Cascina Tavijns viner köper jag alltid hos Cibi e Vini i Köpenhamn. Nadia Verrua och hennes viner har jag hyllat ett flertal gånger. Jag har också haft förmånen att få vara med på en provning som hon själv ledde. Du kan läsa om detta här.
Familjen äger 5 ha vinodlingar och ungefär lika mycket för odling av hasselnötter. All odling sker enligt ekologiska principer, spontnjäsning och minimalt tillsättande av svavel. Eller som Nadia själv uttrycker det "Not add too much and not to take away".


Vino Rosso är hennes enklaste vin. Detta är deras "Vino da tavola". Det ska drickas ungt och det ska drickas till maten. Fast jag kan visst dricka det utan några som helst tillbehör, så gott är det faktiskt.
Från början var det inte meningen att det skulle säljas. Familjen drack det. Man gav bort en del flaskor till vänner och bekanta. Och så hade Nadias make det som husets vin på sin restaurang Consorzio i Turin
.
Vinet är gjort på lika delar Barbera och Freisa. Fast proportionerna kan variera mellan årgångarna.
Ett lättsamt vin. Charmigt. Inte så komplext kanske. Nästan lite spritsigt. Fasligt gott till kvällens pizza.
Doften bjuder på röda bär, blommor och skolkrita.
I munnen känns det slankt, någon liten spritsighet, hallon, jordgubbar, någon örtig och en lätt jordig touch. I eftersmaken mera hallon och torkade rosor. Fogliga och lättsamma tanniner, men ändå såpass att de bjuder motstånd och ger karaktär.

Betyg 4-

Korkproblem blir det så klart inte med den här förslutningen.

Vinet är köpt hos Cibi e Vini. 120 DKK betalde vi.