lördag 29 september 2018

2013 Rosso di Montalcino, Quercecchio

Småruggigt ute. Vi trotsade väder och vind och tog en promenad  nere på "Kroken". Väl hemma satte vi igång med kvällens mat. Vi hade kommit över ett halvt vildsvin. Vi plockar fram några bitar till en gryta. Någonstans i bakhuvudet hade jag noterat att Sangiovese är en druva som ofta gör sig bra till vildsvin.I vinkällaren hittade jag en Rosso di Montalcino som borde passa bra.
Azienda Agricola Quercecchio har sina vingårdar strax sydväst om byn Montalcino. Vi är på klassisk mark. Ägorna tillhörde på medeltiden klostret Monte Oliveto Maggiore. Nu är det familjen Salvioni som är ägare sedan fem generationer bakåt i tiden. Egendomen omfattar 230 ha med skogsområden, öppna fält, olivlundar och vingårdar.
Vingårdarna omfattar 15 ha och ligger på en höjd av 320 meter över havet på sluttningarna som ligger mot Maremma hållet.

Vi drack för 30 månader sedan deras Brunello från 2010. Vi gillade verkligen den och skrev så klart ett blogginlägg.
Nu är det alltså dags för deras lite enklare vin med beteckningen Rosso di Montalcino. Druvan är den samma som till Brunello dvs en speciell klon av Sangiovese. Vad som skiljer Rosson från Brunellon är att Rosson får ligga till sig i ett år på franska ekfat istället för tre år som för Brunello.

Färgen går i en läcker ljus rubinröd ton. Transparent.

Det finns en frisk doft av ljusa, röda bär som slår emot oss omedelbart. Efter en stund i glasen dyker här upp toner av läder, tobak och en del grus- och stendamm. Vi kan också förnimma lite örter och någon liten nyponros.
I munnen känns det friskt och tämligen slankt. Här finns en frisk fläkt av röda vinbär, hallon, körsbär och någon  liten jordgubbe. Ett trevligt örtinslag kan vi också notera liksom steniga mineraler. Syran finns där och så även de smånafsande tanninerna. I den medellånga eftersmaken är det främst körsbär av lite olika slag vi tar till oss. OK lite röda vinbär noteras också. Vi får även små toner av sötlakrits, svart te och någon liten kryddighet.
Helt klockrent samspel med vår vildsvinsgryta.
Betyg 4-

torsdag 27 september 2018

2010 Ca Bianca, Begali

Höstovädren avlöser varandra, men låter några vackra septemberdagar utgöra mellanrum. Vi fick ett par dagar riktigt fint höstväder efter stormen Knud. Hög luft, sol och svag vind, då känns hösten riktigt anständig.
I helgen plockade vi fram en flaska amarone från 2010. Vi vet ju att Ca´Bianca behöver ganska många år på sig för att blomma ut. Dags för en avstämning med andra ord.
Producenten Begali besökte vi på våren 2015 tillsammans med Club Amarone. Det resulterade så klart i ett blogginlägg som du kan läsa här. Vi smakade då årgång 2010 för första gången och vi gillade verkligen vad vi drack. Vi köpte med oss några flaskor hem och några månader senare drog vi korken ur en 2010:a och skrev då detta. I augusti 2017 drog vi korken ur nästa 2010:a. Visst hade den utvecklats åt rätt håll, men långt ifrån sin förväntade topp. Det blev så klart ett nytt blogginlägg.

Ca´Bianca görs på 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Oseleta. Vinet har fått närmare fyra år på ekfat ( en blandning av barriquer och tonneaux). Vi dricker vinet under tre dagar och ger det ordentligt med luft.

Jo men visst har det utvecklats en del, men kanske inte lika mycket som jag förväntade mig. Det känns så väldigt väl att den kommer att ta ytterligare steg. Vi har turligt nog ett par flaskor kvar. Och du som har några 2010:or i källaren behöver inte ha bråttom.

Det doftar amarone lång väg med massor av mörka bär, torkad frukt, någon örtig ton och aningens kakao.
Det är när vi smakar på Ca Bianca som vi förvånas lite över att vinet är åtta år. Det känns fortfarande ungdomligt och vännen Henriks utlåtande att det behöver bli tio år för att nå sin fulla potential blir allt tydligare även för Vintankar.
Här finns en stramhet, även om det mjuknat något, som är större än hos många andra amaroneviner. Bra tryck i den mörka frukten läs körsbär, hallon, björnbär plommon. Lite finstämda örter ger vinet en bra karaktär. Den för amarone typiska torkade frukten finns där fast inte så mycket russin mer katrinplommon, fikon och dadlar. Härligt lång eftersmak med mörk choklad, körsbärskärnor, någon droppe espresso samt mera mörk frukt.
Betyg 4++



tisdag 25 september 2018

Två vita viner från södra Rhone

Tiden rullar undan med höststormar som varvas med fina, soliga septemberdagar. Vi har den senaste tiden druckit två vita viner från södra Rhone, som vi tycker förtjänar lite uppmärksamhet.

2009 La Montagne från Saint Jean Barroux
Producenten Saint Jean Barroux och dess ägare Philippe Gimel träffade jag för lite mer än fyra år sedan på en vinprovning i Ängelholm. Jag vart mycket imponerad och det hela resulterade i ett blogginlägg.

Vingården ligger på sluttningarna vid Mount Ventoux. Det är här som en av de klassiska etapperna i Tour de France går. Vingården är ekocertifierad. 
Vinet är gjort på lika delar Clairette, Bourbolenc och Grenach Blanc. Det har fått jäsa långsamt på ståltankar och sedan vila upp sig i ett halvår eller så på dessa innan det buteljerats.
Vinerna tål lång lagring och de släpps först när de är drickmogna. 2014 släpptes 900 flaskor av årgång 2009 och några få lyckades leta sig upp till Sverige. Tack Gabriel och Paula på Bristly Wine.
Vintankar hade lyckan att komma över ett par flaskor.
Nu är det dags för vår sista flaska

Färgen har djupnat något sedan vi senast drack det för ett par år sedan. Tonen går nu mer åt halmgult än blekgult som vi beskrev det då.

Doften är hyfsat stor med citrus, gula stenfrukter, örter och krossat makadam.

I munnen har det fortfarande en bra friskhet samtidigt som det börjat smyga sig in en del mognadstoner.
Vinet har en en stor komplexitet med många nyanser och bottnar. Det börjar med en en härlig citrusmix, fortsätter med friska gula äpplen som efterhand får sällskap med en finstämd örtsamling. Lite kryddor tillstöter. I den långa eftersmaken får vi nektariner, persika, aprikoser, steniga mineraler, unset honung och någon liten sälta alldeles i avslutet.
Väldigt gott!!
Betyg 4+





2009 Réserve Sixtine 2009, Cuvée du Vatican
Producenten Chateau Sixtine-Cuvée du Vatican har en anrik historia. Egendomen om fattar 23 ha vinodlingar och är familjeägd genom familjen Diffonty, vars anor kan spåras till mitten på 1600-talet. Företagets namn kommer sig av att dom fick en stor beställning på nattvardsvin av påven på 1920-talet.
Jean-Marc Diffonty tog över företaget i början på 1990-talet. En modernisering med nytt vineri, lägre skördeuttag mm tog fart. 
Deras röda viner är vi väl bekanta med, men detta är faktiskt den första flaskan av deras vita vin som vi dricker. Det är gjort uteslutande på druvan Roussanne. De plockas när de är riktigt fullmogna. Druvorna pressas omgående efter att de plockats. Det får sedan jäsa på ekfat, där det också får vila upp sig i cirka nio månader tillsammans med jästfällningen tills det är dags att buteljeras.

Vinet har en mörkgul färg med aningens bärnstenstoner.

Doften är stor med citrus, örter, brynt smör, mineraler såväl steniga som kalkiga, gula stenfrukter, någon liten rökig ton och lite övermogna päron. Spännande och tilltalande.

Smaken är kraftig, ganska så komplex och  med en bra syra som ger en fin friskhet åt vinet.
Vi kan omgående notera en stor samling örter, en hel del citrus, äppelskal, kryddor och gula stenfrukter. Trots att texturen upplevs lite oljig eller snarare smörig så har det en bra friskhet. Eftersmaken är tämlig lång med aprikoser, kryddor, unset honung, skolkrita och aningens bitter grapefrukt.

Ett vitt vin utanför den vanliga fållan, men gör sig särdeles bra till smakrika skaldjurs- och fiskrätter liksom många kycklingrätter.

Betyg 4+

måndag 24 september 2018

2016 Assyrtiko, Santorini Sigalas

Vårt intresse för grekiska viner tog fart under förra året, då vi köpte en samling viner från den danska importören  Oinofilia. Vad jag tyckt om dessa viner kan du läsa genom att klicka här.
Visst har vi till och från genom åren köpt någon flaska vitt vin från Grekland bl a Assyrtiko Gaia Wild Ferment. Häromveckan var det dags för ännu ett vitt vin från Santorini.

Producenten Domaine Sigalas har sin verksamhet på Santorini. Företaget grundades 1991 och har sedan förvärvat vingårdar, utvecklats och byggt nytt. Idag ligger deras vineri på nordspetsen några km från turistparadiset Oia. Numera ingår 19 ha vingårdar med en inriktning på lokala druvor såsom Assyrtiko, Aidani, Mandilaria, Athiri och Mavrotragano. Odlingmetoderna går hand i hand med de organisk/biologiska.
Lånad från hemsidan

Den karga, vulkaniska jorden, det blåsiga, soliga och regnfattiga klimatet hat skapat speciella förutsättning för vinodling. Phylloxera (vinlusen) har inte slagit till här, vilket gör att det här finns mycket gamla vinstockar på mer än hundra år gamla. Vin har ju odlats på Santorini i mer än 3000 år, så traditionen är stark.

Kvällens vin Santorini är gjort på druvan Assyrtiko, som vuxit på vinstockar äldre än 50 år. Jäsning på ståltankar och en kortare vila på ståltankar innan det buteljeras.
Assyrtiko är den överlägset vanligaste druvan på Santorini och har därför fått ge namn åt vinet.

I doften hittar vi citrus, aningens pinjeträd, något krusbär, stendamm och lite krossad flintasten.

I munnen är det ett friskt vin med en stor och balanserad syra. Citrus och grön/gula äpplen utgör de dominerande smakintrycken. I alla fall omedelbart, men efterhand dyker det upp aprikoser och andra gula stenfrukter. Inslaget av steniga mineraler är påtagligt. Medellång eftersmak med persika, lime,unset honung och någon liten sälta i avslutet.

Ett gott vin. Användbart till speciellt lite kryddiga fisk- och
skaldjursrätter.
Betyg 4-
På "Bolaget" får en punga ut med 199 kr för en flaska.

söndag 23 september 2018

2015 Costa Bassa Sandro Fay.

Stormen Knud har dragit förbi. Ute på vår halvö verkar det mesta och de flesta klarat sig bra. Vi fick för något år sedan såväl tele- som elledningar nergrävda, vilket resulterat i att vi inte blir strömlösa vid varje storm längre.

Nebbiolo är en druva som vi tycker väldigt bra om. Detta oberoende om den kommer som Barolo, Barbaresco eller som Langhe Nebbiolo. Priserna på bra Barolo och Barbaresco har också börjat stiga kraftigt sedan några år. Vi har därför börjat leta efter andra områden, där en kan hitta bra viner på druvan Nebbiolo
I slutet på sommaren fick jag mail från Bristly Wine om att dom tagit in en ny producent med viner från Valtellina-dalen. Så klart blev det en beställning.
Valtellina med sina branta terrasserade vingårdar.
Bilden är lånad från importören Bristly Wine.
Valtellina är en region i norra Lombardiet inte särdeles långt från den Schweiziska gränsen någon mil öster om Como-sjön. Här hittar vi nebbiolo-druvan fast här går den under namnet Chiavennasca. I Valtellina görs det vin nästan uteslutande på den druvan och det med en tusenårig historia.

Sandro Fay grundade 1973 Societa Agricola Fay. Familjen Fay hade sedan flera generationer bedrivit jordbruk runt den lilla byn San Giacomo di Teglio i Valtellina-dalen, men Sandro beslutade sig för i början på 1970-talet att göra en satsning på tillverkning av kvalitetsviner. Idag är det hans båda barn Marco, utbildad oenolog vid Universitetet i Trentino och med erfarenheter från flertalet Barolo-producenter, och Elena som har tagit över ansvaret. Egendomen omfattar idag 15 ha vingårdar i form av mindre terrasserade plotter som är utspridda i subzonen Valgella samt någon liten plott i Sassella. Vingårdarna ligger på mellan 350 och 900 m ö h.

2015 Costa Bassa
Först ut av de tre viner jag beställde blev deras vin med namnet Costa Bassa. Så klart är det endast Nebbiolo (Chiavennasca) druvor som använts. Druvorna kommer från deras lägst belägna vingårdarna (upp till 450 m ö h). Vinet har fått jäsa på ståltankar i ca 14 dagar. 7 dagars maceration. 12 månader på stora ekfat.

Ett vin helt drickmoget idag. Enkelt, rent och rak på sak på något vis.

I doften hittar vi röda bär, någon liten läderton, en del örter, stendamm och en fin bukett sommarrosor.

Frisk i smaken med röda lite syrliga bär läs hallon, jordgubbar, lingon, körsbär. Ett finstämt inslag av små nätta kryddor, lite nypon och rosor. Vinet har en alldeles förträfflig syra. Tanninerna krafsar runt i munhålan på ett behagfullt sätt. Eftersmaken är medellång.

Betyg 4-

Vinet finns i beställningssortimentet hos SB och kostar 229 kr. En bra introduktion till viner från Valtellina-dalen.

Vad jag tyckt om andra viner från detta området kan du läsa genom att klicka på resp länk: Le Tense och SommarovinaStella Retica (Arpepe).


fredag 21 september 2018

Två favoriter från Chateauneuf-du-Pape: 2009 Pure och 2012 Le Vieux Donjon

Häromdagen skrev jag om två viner från Priorat som jag verkligen uppskattar. Dagens inlägg handlar om två viner från Chateauneuf-du-Pape som jag också håller väldigt högt. Ch9dP är nog mitt favoritdistrikt i Frankrike.

2009 Pure.
Det här vinet drack jag på nyårsaftonen 2017. Otroligt gott och helt på topp, så när dottern med pojkvän besökte oss i början av augusti drog vi korken ur vår sista flaska.
Pure
Detta är toppvinet från Domaine la Barroche. Vinet är gjort på i huvudsak grenache-druvor från vinstockar som är mer än hundra år gamla. På sin hemsida anger dom att 97% är från Grenache och resterande tre procent från andra tillåtna druvor. Druvorna har avskiljts från stjälkarna innan de pressas. Jäsningen äger rum på emaljerade ståltankar. Vinet får tillbringa fyra veckor med skalen. Runt 18 månader på stora, gamla ekfat har vinet fått ligga till sig på.
Vi möts omgående av en stor och maffig doft, där de röda bären (hallon, jordgubbar, körsbär) möter oss. Allt eftersom vinet får luft tränger sig de mörka bären fram, då främst i form av solmogna björnbär. Örter och diverse kryddor blandat med läder, makadam, piptobak och aningens fänkål kompletterar doftintrycken. Här kan vi sniffa länge!!

Doften imponerar på oss, men ändå är det så att när vi smakar på vinet så blir vi omedelbart alldeles stumma. För en sekund. Innan superlativerna flyger över bordet. Jag utnämner det här till en av de bättre Ch9dP-viner jag druckit. Precis som jag gjorde på nyår.
Smaken är bara så läcker. Mogen, komplex och fullmatad.
Frukten består främst av röda bär precis som i doften: hallon,ljusa körsbär och lite jordgubbar, men också några mörka bär såsom björnbär och aningens cassis. 

Gott om provencalska örter, några kryddor, en hel del mineraler, en försiktig ton av kolasnören , lakrits, torkade fikon och någon liten espressoton alldeles i avslutet. Inte allt på en gång utan smakerna dyker mer upp som lager på lager. Syran håller fortfarande det här vinet med en bra friskhet. Tanninerna rejält avrundade, men ändå närvarande hela kvällen. Eftersmaken låååång.

Betyg 5




2012 Le Vieux Donjon
Det här är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 200920102012 och 2013. Vi knyter den här augustikvällen åter bekantskapen med årgång 2012.
Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault.
Vinet har fått ligga till sig först i sex månader på betongtankar och sedan runt ett år på Foudres (stora ekfat).

Även om den inte når Pures höjder så är det här en Chateauneuf av enastående slag. När vi dricker den så blir det  väldigt tydligt varför vi köper den år efter.

Härlig doft av såväl mörka bär som några instick av lite ljusare. Gott om örter och kryddor, lite pinjeträd, aningens lättrökta charkuterier och aningens grusdamm.
I munnen känns frukten kanske inte lika ungdomlig som tidigare, men fortfarande med en bra pigghet. Lite försiktiga mognadstoner har börjat smyga sig in. Kanterna ha slipats av och vinet har börjat mjukna. Inte alls samma stramhet och tanninbitande som för fyra år sedan. Med detta sagt så bjuder vinet ändå det där motståndet som vi verkligen älskar.

Solvarm frukt där blåa plommon och mogna björnbär står i centrum. Lägg till en del provencalska örter, lite pinjeträd, grusiga mineraler, en liten smak av blod och en tydlig ton av lakrits. Eftersmaken är riktigt lång!
Visst har vinet utvecklats åt precis det håll vi önskade. Det här är helt enkelt "görgott".

Betyg 4+

På "Bolaget" är årgång 2015 som gäller till 349 kr. Visst har vi lagt en beställning.

tisdag 18 september 2018

Två viner från Priorat 2012 Salanques från Mas Doix och 2014 Marge från Celler L´Encastell

Vi har under sommaren druckit några viner som vi uppskattat, men inte hunnit skriva något om. Två av dessa kommer från Priorat. Just Priorat är ett område i Spanien vars viner vi kommit att ta till våra hjärtan. Vi besökte området för nästan exakt ett år sedan på en resa i regi Club Amarone. Det resulterade i en serie inlägg om de producenter vi besökte: Vall LlachOrto VinsCeller de l´Encastell och Mas Doix.

2012 Salanques
Producenten  Mas Doix hittar vi i den lilla byn Poboleda i den nordöstra delen av Priorat inte så långt från Monsant-bergen och Siurana dalen.
Salanques kommer från en 3 ha stor vingård, med samma namn som vinet och planterad med i huvudsak Grenache och Carignan. På senare år har man även planterat en liten andel Syrah.
Salanques har druvmixen: Grenache (65%), Carignan (25%) och Syrah (10%). De två första druvsorterna kommer från vinstockar som har en ålder på mellan 70 och 90 år. Vinet har fått ligga till sig i 14 månader på franska ekfat.

Det här vinet känns fullmoget. Inte över toppen, men precis där.
I doften finns det massor av mörk frukt, en del kryddor, steniga och lite lätt kritiga mineraler, aningens viol och lättrökta charkuterier.
I munnen är det fortfarande ganska så piggt och levererar en härlig mörk frukt främst plommon, blåbär och hallon. Örter och kryddor ger karaktär åt vinet. Syran skänker fortfarande friskhet. Tanninerna finns där och bjuder ett litet motstånd, men jämfört med för två år sedan, när jag senast drack det, har de rundats av ganska ordentligt. Hyfsat lång eftersmak med mera mörk frukt som nu sällskapar med sötlakrits och aningens mörk choklad.
Betyg 4


2014 Marge
Sommarens grillkvällar blev genom eldningsförbudet färre än vanligt, men i ugnen gick det bra. Marge 2014 är ju annars ett riktigt bra grillvin och visst är det riktigt bra även till ugnsgrillade rätter
Celler de l´Encastell är en litet familjeföretag i utkanterna av den lilla byn Porrera. Familjen Castellvi har odlat druvor här under många år och sålt dom till det lokala kooperativet. 1999 tog Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerol  beslutet att producera vin under eget namn.
Druvmixen varierar mellan åren. Den domineras alltid av Grenache och för 2014 är blandningen: Grenache (50%), Carignan (10%), Merlot (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Syrah (5%). Dessa har vuxit på de branta sluttningarna på vinfälten MAS D´EN FERRAN och ELS ARBRES.
Vinet har fått tillbringa ett år på delvis nya fat av amerikansk ek och delvis på fat som använts en gång tidigare till deras vin Roquers de Porrera

Det här är ett härligt vin perfekt till grillade rätter, men också strålande till diverse grytor.

I doften hittar vi en djup ton av mörk frukt, en hel del örter och kryddor samt aningens skifferaktiga mineraler. Vi kan också ana oss till en liten blommighet.
Smaken domineras initialt av mörka bär främst blåbär, mörka hallon, några björnbär och mörka körsbär. Provencalska örter kommer därnäst för att följas av de skifferaktiga mineralerna. I den hyfsat långa eftersmaken övergår frukten till solmogna björnbär som kompletteras med lite mörk choklad, viol/rosor samt unset vanilj.
Här finns en bra syra och väluppfostrade tanniner som tillsammans signalerar att vinet är en bra medspelare till diverse maträtter. Det vart en slatt kvar som jag drack dagen därpå utan några tillbehör. Överraskande tillgängligt och gott!!
Betyg 4
Nu är det årgång 2015 som finns på "Bolaget" till priset 260 kr. Bra mycket vin för dom pengarna!

måndag 17 september 2018

2015 Campo Morar Viviani

I fredags var det dags att prova den nya årgången av Campo Morar. Det här vinet har varit en av våra favoriter ända sedan vi på våren 2008 för första gången reste med Club Amarone och besökte Viviani. Det blev en legendarisk provning, som alla som var med vid det tillfället aldrig glömmer.
Viviani är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016 och som vi inte funnit skäl att revidera.
Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004200520082012 och 2013.

Det här är ett ungt vin med ännu inte fullt utvecklade smaker. Med detta sagt är det ändå ett högklassiskt vin som redan nu är fasligt gott. Kanske inte lika mycket kraft i doft och smak som de första årgångarna jag drack. Nu mer verkar Claudio prioritera elegansen.

Doften är försiktig och det krävs en stund i glasen innan det släpper loss. Vi får då en fin mörk frukt, en del örter, lite espressokaffe och någon liten bit vaniljkola

I munnen är den mörka körsbärsfrukten väldigt tydlig och efterhand förstärks den med lite björnbär och andra mörka skogsbär. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Både syran och de lätt nafsande tanninerna indikerar att här finns utveckling att vänta samtidigt som det ger signal om ett vin som går bra ihop med diverse kötträtter. I eftersmaken återkommer de mörka körsbären men nu i sällskap av mörk choklad, espressokaffe och någon liten bit sötlakrits.
Betyg 4

Jag är helt övertygad om att det finns en bra utveckling att vänta. Problemet är ju att hålla tassarna borta när det redan nu smakar så här gott. Den nya årgången 2015 verkar ännu inte finnas på Systembolaget. Vad jag hört så kommer den inom kort på SB och då gäller det att hålla sig framme.

Ju fler Valpolicellaviner från 2015 jag smakar desto tydligare framstår det att det här blev ett riktigt bra år i Valpolicella.

söndag 16 september 2018

Brut Millésime 2008, Palmer & Co

I fredags hade vi några goda vänner på middag. Vi började kvällen med champagne och grönkålschips. Det blev en Brut Millésime 2008.




Palmer & CO är ett stort kooperativ med fler hundra odlare som tillsammans äger 450 ha vinodlingar. Ursprungligen startades vinfirman av sju odlare 1947.
På Palmer & Co består odlingarna av druvorna chardonnay 50%, pinot noir 40% och pinot meunier 10%. Till en Millesime används bara druvor från Grand Cru och Premier Cru lägen i Montagne de Reims. Brut Millésime har blivit lite av Vintankars favorit av Palmer&Co  olika champagner. Genom att klicka på resp årtal kan du läsa vad vi tyckt om resp år: 199620002002 och 2005.

Millésime 2008 har kommit i två olika omgångar till Systembolaget. Kvällens exemplar köpte jag 2015 och betalade 280 kr. Jag fyllde på mitt förråd 2017. Priset hade gått upp till 330 kr och nu var det en guldfärgad etikett istället för svart. Jag skrev så här i mars 2017 om den "svarta etiketten" och så här om guld-etikett-2008.

Till Brut Millésime 2008 har det använts 50% vardera av Chardonnay och Pinot Noir. Den har legat drygt sex år på sin jästfällning innan den degorgerades.

Doften har fortfarande en skön friskhet, men andas inte samma ungdomlighet som för 18 månader sedan. Nu har det smugit sig in några begynnande mognadstoner. De gröna äpplen känns mer som gula med några enstaka toner av bokna äpplen. Härlig citrus. Regnvåt grusgång samt lite nötter kan vi också notera.

Smaken är frisk. Även här känns äpplena mindre gröna och drar mer åt det gula hållet. Syran är fortfarande stor men något litet steg nertonad än förra gången. Härlig citruskompott (lime, mandarin, blodgrape). Mariekex, nötter, steniga mineraler, någon lite skolkrita (för dom som minns detta), nektariner, tropisk frukt och ett läckert avslut med mera blodgrape.
Ja visst tusan är det här riktigt gott. Visst tror vi den kan utvecklas något lite till. Inte för att det behövs när det är så här gott.

Betyg 4+

285 kr som vi betalade på hösten 2015 känns ju som ett fynd. Och som så ofta dyker frågan upp "Varför köpte jag inte fler".














fredag 14 september 2018

2015 Ripasso Pariondo, Brunelli

Så har då hösten gjort sitt intåg över den Nordhalländska bygden. Visserligen är temperaturen fortfarande anständig, men blåsten, regnet och de fallande löven visar att sommaren obönhörligen är på reträtt. Det gäller bara att hitta ljusglimtarna i höstmörkret.
I förra veckan fick vi tag på den senaste årgången av Brunellis Ripasso.
Druvsammansättningen är Corvina (65%), Corvinone (10%) och Rondinella (25%). Dessa har vuxit på vinstockar med en ålder runt 35 år i San Pietro in Cariano och Pedemonte. Druvorna pressas direkt efter skörd och den jästa musten får vila i ståltankar fram till februari, då den hälls över skalrester från amaronetillverkningen för en andra jäsning. Vinet får därefter ligga till sig i cirka 12 månader på 350-liters ekfat innan det buteljeras. Noteras ska att det inte ingår några torkade druvor och det som skiljer det här vinet från deras Superiore är just den andra jäsningen tillsammans med rester från amaronetillverkningen.

Det här är en ripasso helt i min stil. Slankare och något stramare och helt utan ambitioner att likna en amarone. Den lever på sina egna meriter och sin egna charm.

Färgen går i en lite ljusare rubinröd ton.

I doften hittar vi mörka bär, blåa plommon, en del örter, lite kakao och aningens vanilj.



I munnen framträder en härlig körsbärsfrukt, mörka skogsbär och lite blåa plommon. Efterhand tillkommer örter, en liten diskret pepparton och något inslag av mineraler. I eftersmaken förstärks den läcka körsbärssmaken med några droppar espresso, lite kakao och alldeles i avslutet några svarta vinbär.
Jag skrev det i inledningen och jag skriver det igen att det jag faller för är den rena körsbärssmaken i en slank och småstram stil. Detta gör vinet så lämpligt till allt från pastarätter till svensk husmanskost. Ett matvin helt enkelt.

Det här är en av mina fem favoriter i ripasso-världen
Jag har tidigare hållit 2014 som Brunellis bästa Ripasso, men 2015 är t o m något vassare.
Betyg 4
Översatt till en 100-gradig skala landar årgång 2015 på 91-93 poäng. Självklart kommer jag fylla mitt förråd!

fredag 7 september 2018

Corte Cariano 2015 vs 2016

I förra veckan landade den senaste årgången (2016) av Corte Cariano hos Vintankar. Det här är ju ett av våra favoritviner från en av våra favoritproducenter i Valpolicella. Vi har kvar ett par flaskor från 2015 så vi bestämmer oss för att prova dessa båda årgångar mot varandra.

Brunelli är en vingård belägen i San Pietro in Cariano några mil väster om Verona. Du som vill veta mer om vingården kan läsa mina reportage om Brunelli från 2017, då jag skrev om vad som hände månad för månad på vingården. Brunelli Wines 2017

Corte Cariano består till 100% av Corvinadruvor som vuxit på deras vingårdar i San Pietro in Cariano och i Pedemonte. Druvorna får torka i ca 60 dagar. Skalkontakt de tio första dagarna av vinifieringen. Vinet får ligga till sig i ca ett år på 30 hl stora ekfat och därefter ytterligare fyra månader på flaska innan det släpps ut på marknaden.
Jag har tidigare skrivit om  årgångarna 2011 och 2012 av detta vinäven 2013 och 2014

Årgång 2015 är just nu i en alldeles underbar drickfas. Runt och mjukt, men ändå med bra friskhet och med små nätta tanniner som bjuder ett försiktigt motstånd. Och så denna underbara körsbärssmak uppiffad med lite örter, spår av kakao och björnbär. I eftersmaken kommer det en försiktig bitterhet från körsbärskärnor och några droppar espressokaffe samt lite söta mörka körsbär.
Detta kan vara den bästa Corte Cariano jag druckit.
Betyg 4
160 kr i Systembolagets beställningssortiment är så klart inget annat än ett fynd!!


Hur klarar sig då 2016?
Vi provar vinet under två dagar.
Dag ett.
Det kan direkt noteras i doften är det här är ett yngre vin med ännu inte fullt utvecklade aromer. Vi kan just nu bara ana oss till vad som komma skall.
I munnen är det lite stramare och inte lika runt och mjukt som 2015. Syran är större. Ordentligt med körsbär fast nu i en syrligare form. Tanninerna är också mer tydliga och bjuder ett större motstånd. Lite örter, bitter mörk choklad och björnbär i eftersmaken. En ton av alkohol finns där, men inget som stör.
Utan tvekan en ung och lovande Corte Cariano.
Vi låter halva flaskan stå med korken i under natten.
Dag två.
Jisses vad det hänt saker. Doften är större och tydligare med mörka körsbär i centrum. Ännu inte som 2015 men baske mig inte så långt ifrån.

När vi smakar på det så kan vi känna att vi har med ett ungt vin att göra, men det bjuder upp på ett mer inbjudande sätt än föregående dag. Visst är syran större och tanninerna mer påtagliga än i 2015. Smakerna har utvecklats och känns djupare än dag ett. Körsbär, björnbär, örter, kakao och lite toner från fathanteringen kan vi notera. En liten försiktig ton av alkohol finns alltjämt kvar, men svagare än dagen innan.

Vansinnigt gott redan nu, utan att för den skull nå 2015 års fulländning. 2016 är i nuläget lite friskare, något stramare och körsbären lite syrligare.
Drick dina 2015 det närmaste året och spar dina 2016 i ett par månader, kanske ett halvår, så är jag övertygad att den blir likvärdig med 2015. Vill du dricka den redan nu, så ge den en knapp timme i karaff så är du i mål.
Betyg 4-

Det är för oss en självklarhet att fylla på förrådet med 2016. Riktigt bra redan nu, men kommer att växa det närmaste halvåret. Ett vin av den här klassen för 160 kr är ju inget annat än ett fynd.

måndag 3 september 2018

2017 Craggy Range Sauvignon Blanc Te Muna Road.

Månadens vin i augusti på forumet finewines.se var Craggy Range Te Muna Sauvignon Blanc 2017.
Ni som följer bloggen vet att jag ganska ofta deltar i dessa vinprovningar.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.


Druvorna till detta vin kommer från vingården Te Muna Road, som ligger i Martinborugh, på Nordöns sydligaste del. Te Muna Road omfattar 90 ha och planterades 1989.
Vinet har jäst på ståltankar och äldre barriquer. Det har legat fem månader på äldre barriquer innan det tappats på flaska.

En tämligen stor och aromatisk doft kan vi omgående notera. Väldigt karaktäristisk för både druva och ursprung. Massor av fläder, nässlor och krusbär samt lite mindre av, men ändå tydliga, gröna äpplen, svarta vinbärsblad och lite citrus.
I munnen känns det väldigt friskt. Torrt så klart utan att vara knastertorrt. Mycket från doften återkommer, men i lite andra proportioner. Här finns en fin citruston, gott om steniga mineraler, inslag av fläder, krusbär, gröna äpplen, nektariner, aningens kiwi och passionsfrukt. Syran är behaglig och ger vinet den där härliga friskheten. Eftersmaken är medellång.
Tänk det fanns en tid (5-6 år sedan), då detta var ett favoritvin. Idag intar jag en liten njuggare inställning. Det är inte vinet som förändrats, för det uppträder precis som jag minns det. Det är mina smakpreferenser som vandrat iväg åt andra håll.
Betyg 3+
Vinet finns på "Bolaget" för 159 kr, vilket måste anses som ett bra pris.