2015 Campo Morar Viviani

I fredags var det dags att prova den nya årgången av Campo Morar. Det här vinet har varit en av våra favoriter ända sedan vi på våren 2008 för första gången reste med Club Amarone och besökte Viviani. Det blev en legendarisk provning, som alla som var med vid det tillfället aldrig glömmer.
Viviani är en producent som Vintankar håller lite extra högt. Självklart finns dom på den Tio-i-Topp lista som Vintankar upprättade på årets sista dag 2016 och som vi inte funnit skäl att revidera.

Druvblandningen i Campo Morar är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5%. Hälften av druvorna vinifieras omedelbart, medan den andra hälften får torka i ca en månad innan den vinifieras. Efter några månader blandas de två druvjuicerna. Vinet får sedan ligga i två år på ekfat innan det buteljeras.
Vi har tidigare skrivit om årgångarna  2004, 2005, 2008, 2012 och 2013.

Det här är ett ungt vin med ännu inte fullt utvecklade smaker. Med detta sagt är det ändå ett högklassiskt vin som redan nu är fasligt gott. Kanske inte lika mycket kraft i doft och smak som de första årgångarna jag drack. Nu mer verkar Claudio prioritera elegansen.

Doften är försiktig och det krävs en stund i glasen innan det släpper loss. Vi får då en fin mörk frukt, en del örter, lite espressokaffe och någon liten bit vaniljkola

I munnen är den mörka körsbärsfrukten väldigt tydlig och efterhand förstärks den med lite björnbär och andra mörka skogsbär. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt. Både syran och de lätt nafsande tanninerna indikerar att här finns utveckling att vänta samtidigt som det ger signal om ett vin som går bra ihop med diverse kötträtter. I eftersmaken återkommer de mörka körsbären men nu i sällskap av mörk choklad, espressokaffe och någon liten bit sötlakrits.
Betyg 4

Jag är helt övertygad om att det finns en bra utveckling att vänta. Problemet är ju att hålla tassarna borta när det redan nu smakar så här gott. Den nya årgången 2015 verkar ännu inte finnas på Systembolaget. Vad jag hört så kommer den inom kort på SB och då gäller det att hålla sig framme.

Ju fler Valpolicellaviner från 2015 jag smakar desto tydligare framstår det att det här blev ett riktigt bra år i Valpolicella.