onsdag 21 juni 2017

Xinomavro, Nebbiolo och Frappato

Broder och svägerska ankommer Västkusten. Jag lekte lite blindbock med dom. Nebbiolon satte dom, men de andra två var inte lätta.

2014 Xinomavro Nature
Jag skrev häromdagen ett blogginlägg om just det här vinet.
Klicka på ovanstående länk så får du mina tankar om just det vinet.
2010 Barolo Vigna Rocche, Erbaluna.
Azienda Agricola Erbaluna ligger precis i utkanten av byn La Morra i Piemonte. Vi befinner oss ca 50 km sydost om Turin. Här har det drivits vinodling i en väldigt massa år. Idag bedrivs en småskalig ekocertifierad (organisk/biologisk) vinproduktion. Två Barberor, två Barolo, en Langhe Nebbiolo, en Dolcetto samt ett vin som är en blandning av Barbera och Dolcetto finns i deras portfölj.
Vinet har fått mogna i runt två år på stora ekfat (30 hl) innan det släpps ut på marknaden.
Vad vi tyckte om årgång 2008 kan du läsa här.
Doften är inte så stor och bullrande, mer av det försiktiga slaget. Dock är den tämligen komplex med många små nyanser. Det finns en fin frukt där körsbär, plommon, hallon och nypon dominerar till en början. Här finns också inslag av våt jord, tobak och champinjoner. I bakgrunden finns en fond av rosor och violer. En trevlig och angenäm doft.

I munnen gör vinet mer väsen av sig utan att för den skull bli bullrigt. Vinet känns slankt och lite småstramt med en viss elegans. Från doften återkommer körsbär, hallon och nypon i små eleganta proportioner. Små nätta örter noteras, liksom rosor, lakrits och lite kaffe. En härlig syra skänker vinet friskhet. Tanninerna är påtagliga och tar sin plats med att smånafsa i gommen, men dom blir aldrig alltför ansträngande.
En riktigt god Barolo, där allt känns välbalanserat och harmonisk. Absolut klar för att drickas nu och med en potential att hålla i många år till
Betyg 4
Vinet är köpt i Köpenhamn hos min favorithandlare Cibi e Vini. Nu är det årgång 2012 som gäller till priset 275 DKK


2014 Il Frappato, Occhipinti
Vi fick mail från Fabio och Mie på Cibi e Vini att årgång 2015 var på ingång, så vi måste planera in en Köpenhamnsresa under sommaren. I väntan på den senaste årgången plockar vi fram den ett år äldre.
Producent är Arianna Occhipinti. Vi befinner oss på Siciliens sydkust nära byn Vittoria.
Här odlas det i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer.
Förutom Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

Kvällens vin består till 100% av druvan Frappato. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat.
Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  201020112012 och 2013.



Precis som de tidigare årgångarna levererar 2014 en sällsam vinupplevelse. Kanske finns här lite mer kraft. Hur som så är den väldigt drickbar just nu. Förvisso är den ung och visst finns här både syra och tanniner som gör sig rejält påminda, men det hör ju till på något vis.
I doften finns en skön samling röda bär och lite torkade rosor.  En lätt kryddig ton dyker upp efter ett tag liksom lite våt jord Kanske inte något sniffarvin, men ändå tillräckligt för att väcka våra begär att övergå till drickandet

I munnen återkommer de röda bären läs körsbär, tranbär, lingon och några hallon. Vinet känns slankt, friskt och har en småstram nästan lite kärv framtoning. Ändå vill vi efter den första klunken ha en till. Den ordentliga syran och tanninerna balanseras upp av frukten. Det finns också ett påtagligt inslag av mineraler och örter. Avslutet är något längre än medel med mera röda bär och vulkaniska mineraler samt någon liten ton av citrus precis i avslutet.
Betyg 4+
245 DKK vill jag minnas att jag fick betala


måndag 19 juni 2017

Grekiska viner del 3: 2014 Xinomavro Nature, Thymiopoulos

Häromdagen öppnade vi det första röda vinet utav de grekiska viner vi köpte i början på maj. Grekiska viner har blivit sommarens projekt på bloggen. Vi köpte 12 olika viner och skriver lite om dessa varefter vi dricker dom. Så här långt har vi skrivit om:
2014 Angels Heart Negoska Rosé
Economou Estate Crete 2013 Assyrtiko

Båda vinerna har vi blivit smått imponerade av, så det är med stor spänning vi öppnar flaska tre.

Familjen Thymiopoulos har ägt vingårdar i Naoussa sedan flera generationer tillbaks, men det är först på senare år som dom börjat producera vin under eget namn. Det startade när Apostolos Thymiopoulos återvände till sina hemtrakter efter avlagd examen vid Athens Universitet på Oenology-programmet i början på 2000-talet. Verksamheten drivs enligt organisk-biologiska metoder med inslag och tankar från den biodynamiska-läran. Därför används ingen konstgödsling, besprutning med syntetiska preparat mm. Hans tankar är att varje årgång ska få ge sin egna prägel åt vinet, därför så lite "intervenering" som möjligt i vinframställandet. En minimal tillsats av SO2 är i många fall ändå nödvändig.
Idag för förfogar man över 28 olika vingårdslägen med utgångspunkt från den ursprungliga vingården i Trifolos.

2014 Xinomavro Nature.
Härom veckan provade vi detta vinet, som är gjort uteslutande på druvan Xinomavro som vuxit på vinstockar med en ålder +40 år. Druvorna har fått mecerera i 18 dagar på både ståltank och 500-600 l stora ekfat. Endast naturlig jäst. Inga klarningsmedel, ingen filtrering och ingen tillsats av SO2. Vinet har fått ligga till sig i cirka sex månader på stora ekfat.

Färgen har en nyans som för våra tankar till granatäppeljuice.

Doften är annorlunda. Här finns inga likheter med något annat vin vi druckit. Detta samtidigt som när vi sätter ord på vad vi känner i doften, så blir det tämligen bekanta aromer.
Vi känner rätt mycket jord, lera och höstlöv så där med en gång, men ganska snart tillstöter en komplex bärsamling och lite kryddor. Någon underliggande ton av vanilj, nyhyvlad furuplanka och våta grusgångar noteras också.

I munnen är det ungt, fräscht och med en bra friskhet. Här är det frukten som omedelbart tar kommandot: körsbär, hallon, tranbär, lingon och blåbär. En lätt pepprig ton, fina örter och gröna oliver ligger där med sina undertoner. Syran är väldigt läcker. Den ger friskhet och är inte särskilt påträngande. Stadiga och hyfsat rejäla tanniner. Ändå blir dessa inte närgångna eller ansträngande. Sammantaget blir det här både gott och läckert.
Första kvällen drack vi vinet till grillad kyckling med lite lätt asiatisk kryddning. Det visade sig vara en bra matchning. Det blev en slatt kvar i flaskan, som fick tillbringa ett dygn i kylskåpet. I solskenet dagen därpå, lite kylt, blev vinet en ren hit. Så gott, så svalkande och så törstsläckande.
Betyg  4

 Vinet kostade 199 DKK och köpt av Oinofilia i Danmark.

fredag 16 juni 2017

2009 Riesling GG, Halenberg, Schäfer-Fröhlich

Det var ett tag sedan vi drack riesling. I lördags var det ett utmärkt tillfälle att plocka upp en flaska ur källaren. Den fick utgöra sällskap till kvällens middag. Vi hade köpt torskrygg av fiskbilen i Frillesås. Vår egna färskpotatis är inte riktigt klar, så det fick bli svensk sådan inköpt på Coop i Frillesås. Lite löjromsrester fanns i frysen och det fick bli basen i en kall sås. Sallad tog vi från det egna trädgårdslandet.

I den lilla byn Bockenau i vindistriktet Nahe några mil väster om Frankfurt hittar vi producenten Schäfer-Fröhlich. I Nahe har det odlats vin i mer än tusen år, men det är först på 1970-talet som Nahe fick sina vinlagar. Tidigare såldes vinerna som "Rhen-vin".
Schäfer-Fröhlichs historia går tillbaks till tidigt 1800-tal. Idag är det Tim Fröhlich som tillsammans med sin familj driver verksamheten. Den omfattar  16 ha vinmarker, som är spridda på några "Grand Cru" lotter bl a  Felsenberg i Schlossböckelheim, Halenberg i Monzingen, Stromberg och Felseneck i Bockenau.

Det görs runt 2 000 flaskor av Halenberg. Druvorna har vuxit i ett läge som gör att vinet kan klassas som Grosses Gewächs.

Vi möts av en förförisk doft med gula stenfrukter, lite citrus, tropisk frukt, steniga mineraler, flintasten och lite petroleum. På sluttampen dyker även aningens honung upp. Över det hela finns en fräsch friskhet.


Det här är gott. Riktigt gott. Friskt med en dansande lätthet och samtidigt packad med ljuvliga smaker. Det börjar med en komplex fruktkompott bestående av en citrussamling som följs upp av aprikoser och persika samt tropiska frukter. Gott om mineraler som är både steniga och oljiga. Lite lätta örter. En finstämd syra ger vinet en härlig friskhet. En riktigt lång eftersmak med mera aprikos,persika och nektariner. Örtinslaget något tydligare samtidigt som de steniga mineralerna tar för sig lite mer och så det där magiska avslutet med aningens honung.

En slatt blev kvar ett par dagar i flaskan. I solskenet på tisdagskvällen tillsammans med Elena Ferrantes fjärde och sista del om flickorna i Neapel blev det en magisk stund.
Så in i bänken läckert och gott.

Betyg 5-

Jag köpte den här flaskan för ett par år sedan av Atomwine i Danmark. Den såldes då ut för 200 DKK, vilket så här i efterhand var ett riktigt fynd!!



onsdag 14 juni 2017

En trippel från Brunelli: Corte Cariano, Inferi och Recioto

I lördags hade vi några vänner på middag. Annki och Olof ska lämna Kungsbacka om några veckor för att bosätta sig på Gotland, så vi måste få ta ett ordentligt avsked. Om två år blir både Olof och jag 70 år. Födda på samma dag, så har det under åren blivit några gemensamma firningar. Vännerna Pelle och Nina anslöt också Dom har ju varit arbetskamrater med O. Pelle är tre veckor äldre än O och mig, så vi har vid några tillfällen rest iväg och firat varandra. Nu planerar vi en resa till Valpolicella och boende hos Brunelli någon gång under 2019.
Så klart måste det bli viner från Brunelli vid planerandet.

Ni som följer mig på bloggen vet att just Az. Agr. Brunelli är en av mina absoluta favoriter i Valpolicella.  Kvällens alla tre viner levererade som förväntat storartade vinupplevelser.

2013 Corte Cariano har varit en ofta återkommande gäst hos Vintankar. Nu är det vår sista flaska som går. Jo,en ny beställning är lagd. Den går ju numera att hitta på välsorterade Systembolagsbutiker. Priset 160 kr måste anses som  riktigt bra.
Även den här sista flaska levde upp till våra högt ställda förväntningar. Jag skrev ett blogginlägg i mars om Corte Cariano så jag hänvisar helt enkelt till det blogginlägget
Betyget 4- kvarstår.


2011 Campo Inferi är en av två Riservor som Brunelli producerar. Även detta vin drack jag nyligen och det levererar den här kvällen precis samma makalösa upplevelse som i början på maj. Ja den här amaronen är något alldeles enastående.
Betyget 5 även ikväll. Smaknoteringarna samma som för en månad sedan och du läser dom här.

2015 Recioto
Brunelli gör en alldeles lysande Recioto. Den senaste årgången jag skrivit om är 2012. Årgång 2015 provade jag vid höstresan och även den imponerade. Den har samma druvsammansättning som tidigare årgångar d v s Corvina och Corvinone ca 70%, Rondinella 25% och en liten slatt Molinara. Druvorna får ligga och torka dryga tre månader. Jäsningen äger rum i cirka 30 dagar med en jästkultur som "dör" då vinet får en alkoholhalt på 13%. Allt socker har inte blivit utjäst. Det blir därför kvar en restsockermängd. Hur stor är jag lite osäker på. Visst är vinet sött, men det finns samtidigt en väldigt fin syra som balanserar sötman så att vinet inte upplevs särdeles sött. 

Vi möts av en stor och magnifik doft av körsbär och lite andra mörka bär, en hel del blåa plommon, torkad frukt, söt piptobak och någon liten blommighet.

I munnen är det söta mörka körsbär och torkad frukt som dominerar. Förstärkt med örter, skogsbär, plommon, mörk choklad och någon liten hint av nötter. Eftersmaken är raffinerat lång med mera torkad frukt, mörk choklad, violer och körsbärskärnor. Avslutet har den där lilla bittra tonen som vi formligen älskar. Visst är det sött, men syran både balanserar sötman och skapar friskhet.
Betyg 5-


tisdag 13 juni 2017

2013 Siri d´Jermu, Dogliani Superiore från Az Agr Pecchenino


Under stora delar av våren har den här krabaten hållit mig sällskap. Alltid på behörigt avstånd, men ändå en trevlig bekantskap.


Den här gynnaren får gärna hålla sig på sin kant.
I vår trädgård är han inte välkommen!










Dolcetto är en druva som jag med jämna mellanrum återkommer till. Så användbar som sällskap till mycket av den svenska husmanskosten.
Det var den här flaskan som öppnade upp mina ögon.

Producent är Pecchenino. Företaget grundades i slutet av 1800-talet. Vineriet har sedan starten varit familjeägt. I början av 1900-talet var det farfar Attilio som drev gården, som då omfattade 8 ha. Sedan 1987 drivs vineriet av barnbarnen Orlando och Attilio och har nu utökats till 25 ha. 23,5 av dessa ligger i Dogliani och 1,5 ha i Monteforte d`Alba. 
Dogliani är en kommun som ligger ca sex mil sydost om Turin och 3,5 mil nordost om Cuneo.
Området är i första hand känd för Dolcettovinet. Det finns dokument som går tillbaks till år 1432, där vinet omnämns. Peccheninos vingårdar är planterade med Dolcetto till 70% och de resterande 30 procenten är planterade med Barbera, Nebbiolo, Chardonnay och Sauvignon Blanc.
Druvorna till det här vinet kommer från en vingård på dryga 400 meters höjd. Vinstockarna är runt 25 år gamla. Macerationen har ägt rum i 15 dagar och detta tillsammans med skalen. Vinet har sedan legat i tolv månader på ekfat.

En försiktig doft av röda bär, örter och något stendamm är vad vi noterar. Inte påträngande men ändå tydlig.

I munnen känns vinet slankt och lite småstramt med fina toner av bär som drar åt det blåröda hållet läs körsbär, tranbär, lingon, blåbär samt något björnbär. Det smyger sig fram lite nypon och örter. Härlig frisk syra som ger friskhet, men aldrig blir alltför närgånget. Här finns tanniner som vet och kan sitt jobb, vilket gör det här vinet så gott till mat av lite rustikare karaktär.
Eftersmaken är något längre än medel och där samsas frukten och örterna med lakrits och någon servil blommighet ( rosor/viol/lavendel). Avslutet har det där lilla bittra inslaget av körsbärskärnor och 80-procentig mörk choklad.

Betyg 4

Årgång 2013 är sedan länge slutsåld på "Bolaget". Nu är det 2015 som gäller. Priset är nu 159 kr. Så klart har vi fyllt på vårt lager av denna årgång, men ännu inte testat den.

Är du nyfiken på hur en Dolcetto smakar, så är det här en bra flaska att testa.

måndag 12 juni 2017

2009 Chateauneuf-du Pape från Domaine Pierr Usseglio

Vi hade en period runt 2010 då vi hade förälskat oss i viner från Chateauneuf-du-Pape. Vi köpte på oss lite från årgångarna 2007 och 2009. På senare år har vi varit mer sparsmakade. Varför det blivit så vet jag vi egentligen inte för de gånger vi dricker Ch9dP så har vi alltid varit väldigt nöjda och tyckt att dom levererat fina vinupplevelser.

Vi hade vännerna S och M på middag för att planera årets cykelresa i Alsace. Vi har tidigare gjort tre cykelresor i Provence, så vad föll sig mer naturligt än att låta ett vin från Chateauneuf få bli kvällens vin.
Domaine Pierre Usseglio startades 1948 av italienaren Francis Usseglio. Sonen Pierre tog över. Han både utökade och utvecklade egendomen så att den idag består av 21 ha vinmarker uppdelade på 15 olika lägen. Idag är det Pierres båda söner som tillsammans med sina familjer driver egendomen.

Dom gör ett par olika cuvéer. Den här går under namnet Tradition och är deras ingångs Ch9dP. Den är gjord på Grenache (75%), Syrah (10%) samt 15 % av druvorna Mourvedre, Cinsault, Counoise, Muscardin. Druvorna kommer från vinstockar med en ålder på 35-65 år.
Vinet har fått tillbringa mellan 18 och 24 månader på stora ekfat s k foudres.


I doften är det framförallt  hallon, körsbär och björnbär som tillsammans med en fin örtsamling dominerar.  Lite pinjeträ, jord och champinjoner bildar en snygg bakgrund.

I munnen återkommer bären fast nu i en solvarm stil. Vinet känns både runt och mjukt med tydliga mognadstoner. De provencalska örterna tar en hyfsat stor plats. Syran skänker fortfarande vinet en god friskhet. Tanninerna finns där, men har mjuknat med åren och den här kvällen upplever vi dom alldeles sammetslena. Eftersmaken är något längre än medel med mera frukt och en härlig sötlakrits rem i avslutet.

Betyg 4
Vi betalade knappa trehundra kronor på "Bolaget", då vi köpte det någon gång under 2012.
Just nu verkar det inte finnas några röda Ch9dP från Domaine P Usseglio hos Systembolaget.

Detta var vår sista flaska. Det har varit en intressant resa att följa vinet under fem år. Vi har kvar några 2007:or och 2009:or från andra producenter. Det kan nog vara dags att testa dessa till hösten.


söndag 11 juni 2017

Magò Brut Rosé 2014

När det kommer till mousserande viner är det inget som slår champagne, när Vintankar får ha ett ord med i laget. Det hindrar oss inte från att dricka och njuta av andra mousserande drycker. En favorit i roséklassen är Magò från Massimago. Det har nu gått två år sedan vi besökte dom tillsammans med  Clubamarone.  Alla som besökt Massimago har nog blivit lika charmade av ägarinnan Camilla Rossi Chauvenet som vi blev. Du kan läsa om vårt besök här.

Magò är ett mousserande vin gjort på druvan Corvina. På baksidesetiketten står det att även druvorna Rondinella och Molinara ingår, men minns jag rätt ska det vara Corvina till 100%.
Camilla gör runt 4 000 flaskor av Magò

Färgen har en blek rosaaktig nyans.

I doften finns en tydlig ton av jordgubbar och smultron. Vi noterar även lite daggvåt grusgång, citrus och nektariner.

I munnen är det friskt nästan lite svalkande och törstsläckande. Mycket gott med ett väldigt tydligt inslag av jordgubbar och smultron, precis som i doften, men nu förstärkt med några hallon. Efter de röda bären kommer det så småningom även en del gula stenfrukter som aprikoser, nektariner, plommon och persika. Här finns en stor och finstämd syra. En ton av mineraler smyger sig fram, som för oss känns som krita och sten. Eftersmaken något längre än medel och där får vi en liten läcker bitter ton av blodgrape och krossade körsbärskärnor.


Ja, som ni har förstått så gillar vi verkligen Magò. Det är tveksamt om vi smakat något bättre rosébubbel som inte varit en champagne.

Betyg 4

På "Bolaget" är det årgång 2016 som gäller till priset 230 kr. Från och med årgång 2016 är Massimago ekologiskt certifierade.

fredag 9 juni 2017

2010 Titari från Brunelli

Italiens nationaldag den 2 juni firades med att vi på kvällen drack ett glas amarone. Då duger så klart inte vad som helst. Det fick bli något i den yppersta eliten.
Kvällen därpå avgjordes Champion League-finalen i fotboll. Vi amaronenördar höll givetvis på Juventus, men dessvärre var motståndarna alltför bra i andra halvlek. Vi kunde trots allt trösta oss med ett glas superläcker amarone.


Det Juventus inte klarade av, det klarade Brunellis Campo del Titari i version 2010 av dvs att göra en prestation helt på topp.
Du som vill veta lite mer om denna vingård som tillhör Vintankars absoluta favoriter klickar in på den här länken. Jag har tidigare skrivit om årgångarna  200920102011. Det är bara att klicka på resp årtal så får du våra tankar om just det vinet.

Titari görs på druvorna Corvina och Corvinone (75%), Rondinella (15%) och Oseleta (10%). Vinstockarna har en ålder av 40-45 år och växer på en av deras vingårdar i San Pietro in Cariano som är belägen 400 m över havet.

Dryga tre månader får druvorna torka. Sedan en jäsningsprocess som tar upp emot 40 dagar. Vinet får slutligen mogna i 36 månader på nya franska ekfat innan det tappas på flaska.
På fredagskvällen häller jag upp ett glas till hustrun och mig, som får stå och luftas i tre timmar. Redan vid upphällningen kan jag notera en vidunderlig doft av mörk frukt, en del torkad frukt, örter samt lite körsbär i sprit.
Spritdoften är helt borta då vi tre timmar senare börjar avnjuta vinet tillsammans med några hårdostar. Allt annat har förstärkts och så har det tillkommit jord, läder och kakao. Detta är en ljuvlig doftbomb.
Det har gått drygt ett år sedan jag senast drack Titari 2010. Kanske inte samma ungdomliga intryck ikväll. Istället börjar det smyga sig in lite mognare toner. Den har dock behållit sin fina friskhet. Alkoholen har tonats ner rejält sedan sist.

Det första vi noterar är den exklusiva bärkompotten med körsbär och björnbär som fanbärare. Därpå följer blåa plommon, torkad frukt, finmalda örter och ett litet inslag från fathanteringen. Tanninerna finns där och bjuder ett behagfullt motstånd liksom en finstämd syra ger friskhet.
Eftersmaken är lång och gigantisk. Söta, mörka körsbär, torkad frukt (katrinplommon, lite russin, dadlar) och en bitterljuv ton av riktigt mörk choklad.

Ännu en gång visar Titari sin klass. Fast riktigt upp till årgångarna 2009 och 2011 tycker jag inte 2010:an når.

Betyg 5-



torsdag 8 juni 2017

Grekiska viner del 2. Economou Estate Crete Assyrtiko 2013

2017 är "projektens" här på Vintankar. Det största är de månatliga rapporterna från "vår" vingård Brunelli. Vi körde också igång "Amarone årgång 2007", där vi dyker ner och ser hur 2007:orna artar sig, så här tio år efter skörd. Det tredje startades i gång för ett par veckor sedan, då vi inhandlade 12 olika grekiska viner, som vi ska dricka och skriva om under sommaren.

Först ut var ett rosévin, som vi föll pladask för. Du hittar våra tankar runt det vinet på länken Negoska rosé 2014.
Till den grillade marulken i fredags drog vi korken ur vin nr 2.
Producent är Domaine Economou. Huvudansvaret idag har Gianni Economou med en gedigen bakgrund som vinmakare bl a i Piemonte, Bordeaux, Bourgogne och Tyskland.

Vinodlingarna omfattar 16 ha belägna på en högplatå (dryga 600 m över havet) runt byarna Ziros, Katsidoni och Etia. Vi befinner oss på den östra delen av Kreta någon mil upp i bergen från staden Sitia.
Dom har valt att satsa på lokala druvor som Liatiko, Mandilari, Vilana, Thrapsath m fl. Vinstockarnas ålder är mellan 30 och 40 år gamla. I vissa fall ännu äldre. Utan att vara certifierade bedrivs arbetet i organisk-biologisk anda.


Jäsningen har skett medelst naturlig jäst. Vinet har legat en längre tid på sin jästfällning, därefter har vinet fått tillbringa en kortare tid på ekfat.

Färgen går i en djup guldgul nyans. Inte alls olik barndomens läsk Guldus.
Doften är stor och karaktäristisk. En doft som triggar igång oss, men också en doft som inte är helt lätt att beskriva. En doft vi verkligen tar till oss. Frisk så klart med en massa gula frukter, örter, hö och en massiv mineralblandning, grus, stendamm, krita och knallpulver.

Även i munnen är det mycket friskt, fylligt, kraftfullt och komplext. En fin citruskompott, massor av örter, gula stenfrukter (plommon, aprikos, persika) och läckra mineraler(sten, krita och något krutstänk). Här finns en alldeles förträfflig syra. Eftersmaken är lång med citrus, örter och några honungsstänk.

Ja, jisses vilket vin det här är. Olikt andra vita viner vi druckit, men ändå en hel del vi känner igen. Och framförallt är det väldigt gott.

Betyg 4++

Priset är 269 DKK. Köpta av Oinofilia i Danmark.
Och visst sätter vi upp det på listan över vin som ska köpas igen.


tisdag 6 juni 2017

True Colours Cava

True Colours är en Cava som lanserades på Systembolaget i början på året. Priset är 99 kr och fem kronor per såld flaska går till Regnbågsfonden, vars syfte är att hjälpa HBTQ-personer i hela världen.

Producenten Sumarocca har sin verksamhet i området Alt Penedes, beläget några mil sydväst om Barcelona. Hemsidan berättar att dom gör drygt tio olika varianter av Cava.
Den här Cavan är gjord på druvorna Parellada (41%), Macabeo (23%), Xarel lo (27%) och Chardonnay (9%).

En ganska försiktig doft som domineras av citrus, äpplen, grusgång och mariekex.

I munnen känns den frisk men med en liten sötma. Jag stör mig inte på sötman då den balanserar upp av  en fin syra. Precis som i doften är det citrusen och de röda äpplena som dominerar. Här finns en ganska tydlig ton av steniga och lite kalkiga mineraler även lite mandelskorpor. Eftersmaken är medellång och där noterar vi ett trevligt avslut i form av blodgrape, lite nougat och något litet smultron.

En ganska trevlig dryck, som jag mycket väl kan tänka mig dricka igen. Naturligtvis inte jämförbar med champagner av hyggligt snitt, men för sina 99 kr är den ändå OK.
Kommer att köpa på mig några flaskor? Här blir svaret nej!

Betyg 3-


måndag 5 juni 2017

2014 Rosato Terre Siciliane från Calabretta

Calabretta är en av Siciliens många vinproducenter, vars viner vi alltmer kommit att uppskatta. Den här Rosaton drack vi för första gången förra året. Vi gillade skarpt det vi drack. En flaska blev kvar och i slutet på maj, då försommarvärmen nådde den nordhalländska kusten, var det dags för lite Rosato.

I fyra generationer har familjen Calabretta odlat vin på vulkanen Etnas sluttningar. Odlingarna uppgår idag till 8 hektar med till största delen gamla rankor med en snittålder på 70-80 år. Nästan hälften är på oympade stockar. Odlingarna är ekologiska och med en traditionell vinifiering. Man arbetar helt enkelt på det sätt man alltid gjort. Naturlig jäst, inga bekämpningsmedel, ingen filtrering och minimalt av svavel.  Jäsningen äger rum på öppna kar och lagringen sker på botti (stora fat av Slavonsk ek).
Calabretta har odlingar i många små lotter i de flesta stora vingårdar som Solicchiata, Passopiscario, Calderara m fl.


Har jag förstått saken rätt så är det i huvudsak druvan Nerello Mascale, från lite yngre vingårdar i Calderara, som använts till deras Rosato.
Det börjar med en liten försiktig doft av röda bär, fortsätter med örter och landar så småningom i krutrökiga-vulkan-mineraler.

I munnen är det friskheten parad med röda bär, mineraler och kryddor, som gör den här Rosaton oemotståndlig. Klunkbar och törstsläckande på bänken i solskenet. Tillräckligt med smaker och kraft för att vara ett perfekt komplement till våra örtmarinerade kycklinglår.

Betyg 4

Vår flaska är köpt av Carlo Merolli för 125 DKK


söndag 4 juni 2017

Födelsedag. Roséchampagne och 2004 Flaccianello

Det firades födelsedag för dryga veckan sedan. Vädergudarna var på min sida och gav mig en alldeles underbar försommar dag. Dottern från Bryssel hade kommit hem för några dagar. Sonen med flickvän gästade oss. Det kan väl inte bli mycket bättre än så.

Vi startade med roséchampagne. Ur frysen tog vi fram våra sista två humrar.
Inget annat än en perfekt start och stor njutning.
Jag skrev en hyllning till Gosset Grand Rosé för dryga månaden sedan. Samma omdöme nu som då. Det är bara att klicka på länken så kan den intresserade läsa mina tankar.


2004 Flaccianello
Vi grillade oxfilé. Lät våra sista amandinepotatis klyftas och få en stund i ugnen. Lite sallad från drivbänken. Vi drack till detta ett vin jag aldrig smakat tidigare.
Det har gått ett par år sedan det här vinet kom i min ägo.  En av mina trogna läsare hörde av sig. Det blev lite utbyte av amaroneerfarenheter. Det hela landade med att jag skickade en flaska amarone till honom och fick den här flaskan Flaccianello av honom.
Producent är Fontodi, som sedan 1968 ägs av familjen Manetti. Deras egendomar omfattar 130 ha, varav 70 ha är vinodlingar. Giovanni Manetti var mycket tidigt inne på att driva vingården ekologiskt och den är så klart certifierad som Organisk/biologisk odling. Giovannis synsätt har spridit sig till närliggande jordbruksföretag, så att idag är många grönsaksodlare och djuproducenter i området ekologiskt certifierade.
Vi hittar deras vingård strax söder om staden Panzano i dalen Conca d´Oro. Vi befinner oss nästan mittemellan Florens och Siena. Årsproduktionen ligger på cirka 300 000 flaskor fördelade på sju olika viner. Deras Chianti Classico står för närmare 60% av tillverkningen.

Vinet Flaccianello kom till världen 1981. Det är gjort på enbart Sangiovese-druvor. Jäsning sker på ståltankar medelst naturliga jästsvampar under tre veckor. Vinet får sedan tillbringa runt 18 månader på nya franska ekfat. De första årgångarna fick enligt dåtidens regler inte bära namnet Chianti, utan fick bli ett IGT-vin. Giovanni har fortsatt att benämna det som IGT (Indicazione Geografica Tipica). Det görs runt 60 000 flaskor av Flaccianello. Vinet betraktas som Fontodis toppvin.

Vi låter vinet få ett par timmar i karaff innan vi serverar det.

Färgen går i en mörk rubinröd nyans med en del tegelfärgade stråk.

Ingen stor maffig doft utan mer försiktig och elegant, men ändå väldigt tydlig. Här finns mörka bär, läder, cederträ, tobak, stendamm och lite kryddor. Någonstans i bakgrunden figurerar violer och rosor. En inbjudande och angenäm doft.

I munnen är det första vi känner en ljuvlig bär- och fruktsmak. Här finns en kompott på lite syrliga röda körsbär, hallon, några svarta vinbär, lite syrliga övermogna röda vinbär samt några droppar tranbärssaft. Strax därpå finstämda örter och kryddor samt mineraler som för tankarna åt såväl järn som sten. Här finns en stor och fin kropp. Syran är trots vinets ålder vital och tanninerna påtagliga utan att bli alltför närgångna.
I den riktigt långa eftersmaken får vi mera frukt, som nu går i en mörkare ton, lite lakrits, unset vanilj och någon floral ton.
Trots sina 13 år finns inga ålderskrämpor. Ungdomsstadiet är så klart passerat, men fortfarande en bit kvar till att bli övermoget med andra ord i en alldeles underbar drickfas just nu.
Ett stort vin!!

Betyg 5-

Ett stort tack till Ola som lät mig få ta del av det här goda vinet.
På Systembolaget är det årgång 2013 som gäller till priset 658 kr. Är denna årgång som vår 2004 så behöver det runt ytterligare 10 år i källaren.

onsdag 31 maj 2017

Brunelli maj. Carianum

Så har det åter blivit dags med en månadsrapport från  "vår" vingård Brunelli Wine i Valpolicella.
Nedan hittar du länkarna till de tidigare månaderna:
Januari- Campo Inferi
Februari- Bianco di Custoza
Mars-Corte Cariano

April. Ripasso



Början av maj var betydligt kallare än normalt. Många vinområden drabbades av svår frost bl a Franciacorta, Bardolino, South Lake Garda och Arcole DOC. I Valpolicella klarade dom flesta vingårdarna sig riktigt bra. Brunelli tillhörde dom som inte hade några som helst problem med frosten. Runt den 20:e maj kom värmen, vilket betyder att man kan vara på väg att "komma ifatt" den sena våren.
I vinkällaren har det inte varit så mycket arbete. En del flaskor har fått etiketter.
Några vinevent i norra Italien har dom deltagit på. Desto fler grupper har besökt Brunellis vingård för rundvandring och vinprovning. Även boendet på deras Agriturismo Corte Cariano har haft en ganska hög beläggning. Ute på vinfälten har det varit desto mer arbete. De nya vingården, som jag berättade om i aprilrapporten, har krävt en hel del arbete med att få vinrankorna att växa enligt det system dom önskar. Skörd blir det först om två till tre år, men redan nu måste vinrankorna tuktas.
Mycket manuellt arbete sker också på de andra vingårdarna, där dubbelknoppar tas bort, likaså reduceras mängden blad både på toppen liksom utefter stammen. Ett tidskrävande arbete.
Den första "gröngödslingen" har ägt rum, främst är det klöver och vicker som som slås och sedan fräses ner i jorden.



Under våren har Brunelli släppt två nya viner. Jag skrev i mars några rader om deras Rosato, som dessvärre inte verkar lanseras i Sverige. Det andra vinet Campo del Maestro finns däremot i beställningssortimentet sedan ett par dagar. Det är klart man blir nyfiken när man Alberto meddelar att vinet görs på åtta lokala druvor.: Corvina Verones, Oseleta, Rondinella, Negrara, Corvinone, Croatina, Forselina, Sangiovese samt Cabernet Franc(10%). Druvorna har torkats i fyra månader. Efter jäsningen har vinet fått tillbringa två år på barriquer. Jag har beställt ett par flaskor och kommer i junirapporten redogöra för mina tankar.


2015 Carianum är ett vin gjort på druvan Garganega till 100 %. Det är alltså samma druva som Soave-viner görs på. Druvorna kommer från en vinodlingslott (2ha) i Custoza ( strax söder om Gardasjön), som Brunelli också äger. Druvstockarna är runt 25 år gamla. Druvorna till vinet plockas när dom blivit lite övermogna. Syftet är att få druvor med större koncentration och komplexitet i såväl doft som smak. Musten får tillbringa en kortare tid med skalkontakt. Vinet får sedan ligga på sin jästfällning runt fem månader på 225 l barriquer innan det buteljeras.

Carianum är min favorit av de tre vita viner som Brunelli gör.
Det är ett ett mycket smakrikt och läckert vin vin, som står sig väl mot de flesta Soaveviner. Jag tycker också att det har lite mer tryck i smakerna och en ört-/kryddighet, som är riktigt trevlig.
Färgen går i en halmgul ton.
Doften är hyfsat stor med en bra friskhet. Det börjar med en fin äppelblandning, såväl gula som röda äpplen. Lite citrus och aprikoser och en stor dos örter bl a salvia i mellanpartiet. Avslutningen  överraskar med en fin blommighet, där vi särskilt noterar lite jasmin.
Även i munnen finns det en bra friskhet, men också en lite fetare känsla. Den gula frukten är det som vi först slås av. Här finns sommaräpplen, persika, aprikos, några plommon och aningens citrus. Jag undrar om det inte är inslaget av de finstämda och tydliga inslaget av örter och kryddor som mest imponerar på mig. Verkligen läckert.
Fin friskhet via en angenäm ton av lime och gulgröna äpplen.
Eftersmaken är längre än för många andra viner jag smakat gjorda på druvan Garganega. Alldeles i slutet dyker det upp lite acaciahonung.
Betyg 4-

Carianum är en fullträff till örtbakad eller grillad lax.
Dessvärre finns inte vinet hos Systembolaget, vilket så klart är mycket synd. Vi betalade 8 euro om jag minns rätt. Det tillkommer frakt och svensk alkoholskatt.

måndag 29 maj 2017

2009 Schioppettino från Ronc Soreli

Schioppettino är en druva som odlas i Friuli dvs det nordöstra hörnet av Italien på gränsen till Slovenien. Det dyker emellanåt upp någon flaska i Systembolagets beställningssortiment. Så vart den med den här flaskan. Just nu kan jag inte upptäcka ett enda vin gjort på Schioppettino hos SB. Jag beklagar verkligen detta, då de jag testat fallit mig i smaken: Pizzulin, Bressan och Ronc Soreli. En önskan ställd till alla vinimportörer: "Lite Schioppettino i ert sortiment, tack".


Ronc Soreli betyder "kullen i solen". Det är också namnet på såväl byn som vinieriet. Några km från den Slovenska gränsen strax norr om Cormons. Här odlas det vin på 24 ha. Den största delen av RoncSorelis vinfält planterades i början på 2000-talet. Under 2016 har delar av deras vingårdar blivit certifierade som Organisk odlade. Du som vill veta mer om den här producenten klickar in på deras hemsida.

Det här vinet är gjort på den lokala druvan Schioppettino till 100%. Vinet har fått jäsa på ståltank. Det får sedan ligga till sig i ca 18 månader på ekfat. Slutligen fem månader på flaska innan det anses moget för marknaden.
Här finns den typiska och karaktäristiska doften av vitpeppar, som kombineras med en fin frukt av ett mörkare slag samt lite höstlöv och våt jord. Någonstans i bakgrunden finns en mycket blyg viol.
Doften skapar såväl nyfikenhet på smaken som förväntan. Det är väl så en bra doft ska vara!!
Redan vid den första lilla klunken drar vi på smilbanden. Att det smakar bra och mera kan vi slå fast direkt. Ett vin som känns slankt, men ändå har väldigt tydliga smaker, inte utan en viss kraft. Vi känner en bärkompott med mörka skogsbär, syrliga körsbär, några lingon och tranbär. En fin kryddighet, där pepparkvarnen fått några rejäla varv. Lite olika smaker från fatlagringen, dock av ett mer subtilt slag. Syran tar sin givna plats. Tanninerna likaså. Allt väldigt välkomponerat.
Eftersmaken är något längre än medel och bjuder på en fin frukt och läcker kryddighet.

Betyg 4

Vår flaska köptes för något år sedan på "Bolaget" för dryga 200 kr. Borde köpt fler!

söndag 28 maj 2017

2013 Chateau le Puy

Månadens vin på forumet finewines.se var under maj månad ett Bordeauxvin.
Det kostar inget att vara medlem på forumet. Det är bara att registrera sig och ta del av diverse nördiga vinmänniskors tankar och åsikter om vin. Just projektet "Låt oss dela en pava över nätet" tycker jag är lite extra kul. Någon av medlemmarna väljer månadens vin. De som har lust deltar genom att köpa en flaska och sedan förmedla sina tankar.
Så här presenteras vinet från den som gjort månadens val:
Château Le Puy är en vingård i Bordeaux (appellation Côtes de Francs) som följer de biodynamiska principerna. Detta innebär bl.a. att man betraktar gården som en egen självförsörjande organism. Ett fungerande ekosystem av det slaget kommer inte behöva några -icider eftersom små löss kontrolleras av större insekter, insekterna av fåglar o.s.v. Då gården är en enda enhet är det inte heller tillåtet att t.ex. bespruta eller konstgödsla en del och inte en annan (detta kan man göra inom vanligt ekologiskt jordbruk).
Château Le Puy Emilien är planterat med 85% Merlot, 7% Cabernet Franc, 6% Cabernet Sauvignon, 1% Malbec och 1% Carménère, enligt deras hemsida. Det står visserligen annan fakta på den svenska importörens hemsida men då deras siffror inte ens adderar upp till 100% väljer jag att gå på producentens fakta. Genomsnittsåldern på vinstockarna är 55 år.
Vinet är gjort helt utan tillsatser. Det innebär att det fermenteras med hjälp av sin egna inhemska jäst och inget i övrigt är tillsatt, inte heller några sulfiter. Ingen filtrering. Vinet lagras i 24 mån totalt, först på stora gamla ekfat om 5000 l, sedan på gamla små ekfat. Vinmakarna utför battonage samt buteljerar i enlighet med den biodynamiska kalendern.


Ett ungt vin som behöver lite tid i glaset för att utveckla dofter och smaker.
Efter dryga timman i glasen kunde vi känna doften av främst svarta vinbär eller snarare bladdoften från en svartvinbärsbuske, men även lite rödare bär som tranbär och lingon. En god portion örter, aningens stall, läder samt  något litet grönare inslag läs gräs/tomatkvist.


I gommen känns det hyfsat slankt och med en syra som ger en bra friskhet och tanniner som inte är alltför påträngande. Vi tycker oss känna både mörka och några rödare bär, lite örter, steniga mineraler och någon floral ton.

Eftersmaken är av medellång karaktär och här finns ett alldeles tydligt inslag av grön paprika.

Ett helt OK vin. Kanske aningens högt prissatt med sina 319 kr på SB.

Betyg 4-