Amarone, Barolo, Jura och Sicilien. 4 röda viner.

Efter 10 veckors ledighet ska brodern och svägerskan återvända till Västerbotten. Vi bjuder in till en avslutande vinprovning med tillhörande middag. Vi grillar lammentrecoter, matig sallad med egenodlade nyttigheter, grön- och svartkålspaj. Vi plockar fyra viner ur källaren.

Den här kvällen har vi båda våra barn hemma på besök. Sonen har med sig sin flickvän. Brorsonen med hustru och barn gör att vi tillsammans blir tio runt bordet.

Innan vi börjar inta själva måltiden serverar jag dessa fyra viner blint. Barolon och Amaronen placeras tämligen omgående. Dom två andra innebär lite mer problem.

Girolamo Russos viner blev vi omedelbart förälskade i, då vi första gången smakade dom. Det var kärlek vid första klunken. A Rinia har vi druckit ett flertal årgångar av bl a 2009, 2010 och 2014. Alla med samma förtjusning. Vingårdsvarianten Feudo drack vi för ett par år sedan med stort välbehag. Den här kvällen är det deras andra vingårdsvariant San Lorenzo från 2008 vi testar. Precis som för A Rinia och Feudo är det druvan Nerello Mascalese som spelar huvudrollen med en liten slatt Nerello Capuccio i birollen.
Organisk/biologiska odlingsmetoder genomsyrar hela den här producentens tänkande.

Ett läckert vin som de flesta av oss hade som kvällens favorit.
I doften både röda och mörka bär, krossad flintasten, örter, läder, aningens tobak och så några torkade rosor.

I munnen är det hyfsat slankt, viss stramhet och fint tryck i frukten. Mörka körsbär, blåa plommon, några hallon och lingon i bakgrunden. Ordentligt med örter och så dessa etnamineraler med sten och lätt rökighet. En  bra syra. Tanniner som biter utan att bli alltför påfrestande. Eftersmaken är något längre än medel och med mera frukt, unset vanilj och mycket lätta rostade ekfatstoner. Även här återkommer mineraler från vulkanjorden.
Så himla gott!!
Betyg 4++
I beställningssortimentet hittar du vinerna från Girolamo Russo.

2005 Serralunga d´Alba, Massolino.
Du som vill läsa lite mer om producenten och vad vi tyckte om årgång 2003 klickar på den här länken.
Det här är deras instegsbarolo. Druvorna kommer från några olika vingårdslägen i Barolo. Vinet har legat runt 30 månader på stora ekfat.

Vi möter en doft där läder och jord känns i inledningen, men strax därpå nås vi av en trevlig bärdoft. Nypon, rosor och kryddor finns där i små portioner.

I munnen är det ganska så slankt och lite småstramt. Vinet är på väg in i en mognadsfas, men har fortfarande sin fina syra med stor friskhet i behåll. Tanninena är distinkta, men inte särskilt påfrestande utan mer som ett smånafsande.. Syrliga körsbär, hallon, nypon och örter/kryddor dominerar smakintrycken. Eftersmaken är något längre än medel och där tillkommer choklad, torkade rosor, eukalyptos och försiktiga spår från fatlagringen.
Gott så klart. Inne i en bra drickfas just nu och väldigt matvänligt.
Betyg 4+

2010 Monte Ca Bianca från Begali
Våren 2015 besökte vi Begali tillsammans med Club Amarone. Det hela resulterade i ett reportage som du kan läsa här.
Trots att den har blivit sju år upplever vi den som tämligen ung. Min vän Henrik Ungerth har i någon av sina böcker skrivit att Monte Ca´Bianca behöver bli tio år innan den kommer till sin fulla rätt.  Det här är också den Amarone som flest gånger har erhållit 3 Glas i den italienska vinbibeln Gambero Rosso. 12 gånger om jag minns rätt. Även 2010 fick 3 glas.
Druvblandningen är 40% Corvina, 35% Corvinone, 20% Rondinella och 5% Osoleta. Corvina och Corvinone kommer just från en vingård med samma namn som vinet, beläget en liten bit från huvudgården.
Vinet har legat nästan 48 månader på ekfat (30% i stora ekfat och 70% i 225 l barrique).

Det har gått två år sedan vi drack den här. Du hittar mina tankar här.
Doften är väldigt amarone typisk med massor av mörka bär, torkad frukt, örter och kakao. Idag betydligt större doft än för två år sedan. Fortfarande med en ungdomlig framtoning.

I munnen känns den lite stramare än vad många andra amarone gör. De 5% Oseleta är nog en av orsakerna till detta.
Trots att det finns ett bra tryck i frukten så upplever vi den mer elegant än kraftfull. Vi hittar massor av körsbär, björnbär, hallon, lite blåa plommon, en del torkad frukt och en nätt liten örtsamling. Eftersmaken är amaronelång med mera mörka körsbär, torkad frukt med någon russinton och mörk choklad. Alkoholen (16%) är relativt väl uppfångad av frukten.
Betyg 4+
Jag tror att den har en hel del utveckling de närmaste åren och räknar med att den ska nå betyget 5 om två år.
Till det grillade lammet blev den nummer tre, men till ostarna en överlägsen vinnare.

2009 Rouge Chateau D´Arlay
Geografiskt befinner vi oss i Jura, Frankrike. Här har det odlats viner i snart tusen år. Idag omfattar den här vingården 20 ha vinmarker som odlas efter ekologiska principer. Enligt den svenske importören Wine Trade är en certifiering på gång.
Det här vinet är gjort på druvan Pinot Noir till 100%, som vuxit på vinstockar som är 25-50 år gamla. Vinet har fått ligga i cirka fyra år på 6000-liters stora ekfat innan det buteljerats.
Jag drack det här vinet på en provning för
dryga två år sedan och blev måttligt imponerad.

En mycket försiktig doft av hallon, lingon och lite örter/kryddor.
I munnen är det stramt och ganska så slankt. Kanske inte lika stramt som för två år sedan. Lite mer tillgängligt har det blivit utan att för den skull riktigt bjuda upp. Men visst en hel del röda bär kan noteras läs körsbär, hallon, tranbär lingon. Ordentligt med örter. Fortfarande en rejäl syra som för tankarna åt lingon och syrliga röda äpplen. Gott om tanniner som tar ordentliga tag i gommen.
Ju längre kvällen går desto mer tillgängligt blir vinet. Dock chanslöst i utmaningen av de tre ovanstående vinerna.
Min återstående flaska ska få vila i minst två år innan korken dras.
Betyg 3++