Valtellina Superiore

Vi har inte druckit särskilt många viner från Valtellina. Valtellina ligger som en sista utpost mot Schweiz inte långt från Comosjön. Antalet producenter är få (cirka tio) vilket inte är konstigt med tanke på hur komplicerat det är att producera vin med branta sluttningar och terrasseringar.
I Valtellina är det nästan uteslutande Nebbiolo som gäller. Här kallas den Chiavennasca.
Här, i ett svalare klimat jämfört med det i Piemonte, ger druvan fruktigare viner som i sin struktur påminner om Pinot Noir. I Valtellina gör man under bra år ett vin som heter Sfursat. Sfursat görs på torkade Chiavennascadruvor och blir Valtellinas svar på Amarone.

Vi ställer ikväll två viner mot varandra. Le Tense från 2008, som finns i SB:s ordninarie sortiment och kostar 133 kr, i det ena ringhörnet och i det andra hittar vi Sommarovina årgång 2009,  som finns i beställningssortimentet för 279 kr.

2008 Le Tense Sassella. Valtellina Superiore.
Poducent Nino Negri. Druva: Nebbiolo till 100%.  Druvorna till detta vin skördas från firmans egna vingårdar i kommunen Sassella i Valtellina Superiore. Musten har jäst på rostfria tankar under temperaturkontroll. Vinet mognar sedan 12 månader i slavonska botti (1/4) och i franska eller amerikanska barriquer (3/4). Därefter får det fyra månader i flaska innan det når marknaden.

Färgen är helt transparent. Kan närmast liknas vid inte fullt mogen tomat med lite röd-orange färg.
Doften är ung och vill inte öppna upp sig fullt ut. Inte ens efter två timmar i karaff. Vi förnimmer dock lite körsbär, en svag nyponarom och en försiktig rosenbukett. På slutet tittar lite kryddor och fat fram. Doften är svag, men det som finns där är tilltalande.
Smaken är lite mer på hugget. Här finns lite sträva röda och mörka bär i en trevlig blandning. Körsbär definitivt. Lite nypon och en del lingon. Syran är påtaglig och av det friska slaget. Gott om tanniner som är långt ifrån avrundade, men ändå inte ogina. De ger ett rejält bett i gommen. Vi tycker också att vinet gör sig bättre med mat än på egen hand. Här finns en liten blombukett med rosor och några violer. En del kryddor noterar vi också. Eftersmaken är medllång och här träder örterna fram på ett mer påtagligt sätt. Det är också i eftersmaken som faten gör sig påminda. Lite toner av lakrits letar sig fram på slutet. Alldeles på sluttampen dyker en liten beska upp, som vi stör oss lite på.

Ett gott vin som inte bjuder upp helt och hållet. Möjligen blir det bättre med några fler år i ryggläge.
Betyg 4-


2009 Sommarovina
Produceet är Mamete Prevostini. I mer än 70 år har man producerat vin. Du som vill veta mer om producenten kan läsa det på deras hemsida.
Vinet är till 100 % gjort på Nebbiolo (Chiavennasca).
Vinet har legar tolv månader på ekfat och sedan ytterligare arton månader på flaska innan det hamnar i Vintankars hem.

 

 



               

Färgen är tegelröd med ett litet orangt inslag. Helt transparent.

Doften bjuder på fina och subtila toner av hallon, körsbär, nypon, rosor, och
kryddor. Det här luktar mer bourgogne än nebbiolo. Behöver det tilläggas att den här doften verkligen tilltalar oss.

Smaken är elegant och komplex. Smakresan börjar med frisk röd frukt i form av hallon, jordgubbar, körsbär och ett litet inslag av lingon. Örter och mineraler kommer virvlande in efter ett tag. Oh, så elegant det känns. Syran är sval och frisk. Tanninerna avrundade och integrerade i frukten, vilket skapar en mjukhet utan att för den skull kännas mesigt. Eftersmaken är medellång och finstämd med en del fat, tobak, choklad och lakrits. Detta är bara så gott och välkomponerat.

 

Betyg4+

 

 

 

Båda vinerna gjorde sig väldigt bra till våra rester från diverse lammrätter med örtmarinerade, ugnsbakade potatishalvor. På egen hand efter maten var Sommarovina en överlägsen vinnare.

Sommarovina är dubbelt så dyr som Le Tense, men faktiskt värd varje krona.

Båda vinerna har sin egna charm även om Sommarovina var det, som med sin elegans, föll oss mest i smaken.

Intresset för Valtellina viner är härmed befäst och önskan att ta sig dit är stor. Vi googlade runt på Valtellina och hittade en del bilder, reportage mm som gör att Valtellina hamnat högt upp på listan "Hit vill jag åka".