Oslo. Wiehe, Larsen och Aleksandersen

Vilken konsertvecka vi haft. Fredag 27/7 var det Bruce Springsteen. Söndagen 29/7 var det Beach Boys. Båda dessa föreställningar i Göteborg. Vi avslutade veckan i Oslo med att se de nordiska "konungarna": Mikael Wiehe, Kim Larsen och Åge Alexandersen. En fantastisk  konsert på   Oslooperans tak. 7 000 jublande åskådare.
Hustrun och jag var där tillsammans med tre av hennes syskon med respektive. Några av oss åkte buss upp på fredagen och kom till ett soligt Oslo. Vi åt en enkel lunch på KarlJohan (Katedralcaféet).
Vi drack till detta en enkel Rioja.

2009 Faustino VII
Producenten är Faustiono Martinez. De tillverkar 500 000 lådor av detta vin, deras enklaste röda riojavin.
Druvan är Tempranillo men man har hällt i en skvätt Mazuelo (5%).
Det fanns en tid (1980-1990) då deras reserva och gran reserva var trogna gäster hos Vintankar. Nu var det länge sedan sist.

Det doftar lite krydda, ordentligt med vanilj, en del körsbär och en rejält fatig ton ansluter på slutet. Oj då, jag glömde dillknippet som finns i bakgrunden. Njaa.
Smaken domineras av körsbär och kryddor. Här finns gott om fat med tydliga inslag av vanilj. Ett ungt vin med en syra som är OK. Eftersmaken är medellång och här framträder de syrliga körsbären ordentligt och lämnar gommen med en sträv avslutning.
Ett enkelt vin. Inte direkt dåligt men heller inget jag saknar. Det dröjer nog tills vi ses igen.
Vi betalade 360 NOK för flaskan. En koll på det svenska SB visar att här kostar den 79 kr. Antar vi att priset är samma i Norge så blir det ett pålägg på dryga 300 kr. I centrala Gbg brukar krogarna lägga på 400 kr.
Betyg 2+

JP Chenet Cabernet-Syrah.
På själva konsertarenan var urvalet av drycker sparsamt. Ett rött och ett vitt av denna producenten samt en vattnig öl.
Det är första gången jag dricker vin ur en sådan här påsförpackning. Det lär inte bli fler. Vatten är bra mycket godare

På SB kostar en BiB 179 kr. Vi betalade 60 kr för dessa 18 cl (tror jag).

Konserten var däremot fantastisk. Kim Larsen var på ett strålande spelhumör.

Åge Aleksandersen var snäppet ännu bättre. En härlig allsång av "Lys och värme" var magisk.