Amarone 2011. Del 18. Campo Leon från Latium Morini

Dags för del nummer 18 i det här årets stora vinprojekt. Den här veckan har vi provat Campo Leon från Latium Morini. Vilken Amarone det är!!

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara
- Checco, Damoli
- Inferi från Brunelli

- Masi Costasera

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Producent är Azienda Agricola Latium Moriní, som håller till i de östra delarna av Valpolicella. Någon mil söder om Mezzane di Sotto ligger deras vineri. Vi befinner oss i Valle D´Illasi, där mästaren Dal Forno håller till, men också några av våra egna favoriter som Roccolo Grassi, Ernesto Ruffo och Marion.

Vinet görs på 70% corvina, corvinone, 20% rondinella samt 10% oseleta och croatine. Druvorna har torkats mellan 100 och 120 dagar. Vinet har legat ca 30 månader på 350 liters ekfat och därefter åtta till tio månader på flaska innan det når ut till marknaden.

Det ska sägas med en gång att det här är en lysande amarone, som nu är inne i en alldeles underbar drickfas. Härlig mognad. Väl utvecklade dofter och smaker. Jag tror inte den kommer att utvecklas så mycket mer, men jag tror samtidigt att den kommer hålla sig på den här nivån i åtskilliga år till.

Vi möts omgående av en ljuvlig doft med mörka bär i centrum. Här finns också en god portion torkad frukt, örter och kryddor. Lite mindre men ändå tydliga inslag av kakao, lakrits och aningens viol. Ett riktigt doftvin.

I munnen är det bra tryck i smakerna. Det börjar med söta, mogna, mörka körsbär, solmogna björnbär, några skogshallon och blåa plommon. Här finns också lite örter och kryddor. En god portion torkad frukt, där vi särskilt noterar fikon, dadlar, katrinplommon och aningens russin. En bra syra skänker vinet friskhet. Tanninerna är alldeles sammetslena. Eftersmaken är riktigt lång med mera söta, mörka körsbär, torkade frukter och örter. Nu har dom fått sällskap av mörk choklad, körsbärskärnor, några droppar espresso och aningens, aningens sötlakrits och viol. Så mycket smaker och samtidigt i total harmoni och balans. Den höga alkoholen(16,5%) är helt uppslukad av den läckra frukten. 

Betyg 5-

Detta är en riktigt bra amarone. På SB kostar den någon krona över trehundringen. Jag vill påstå att i det prisläget är den utan konkurrens. Du som har en 2011:a ska absolut testa en flaska i närtid. En fantastisk vinupplevelse väntar.

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Casa dei Bepi, Checco Damoli, Costasera (Masi), Il Fornetto, Musella, Amarone

    Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé