Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Acinatico, Stefano Accordini
- Brigaldara
- Checco, Damoli
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.
Vill du veta lite mer om Zymé så kan du läsa Daniel Bryntessons fina reportage på amaroneguiden.se.
Zymé gör två Amarone. La Mattonara är en Riserva och som på SB kostar nästan 3000 kr. Den har jag faktiskt aldrig smakat. Deras "vanliga" Amarone går lös på 1 150 kr på SB. Den drack jag i förra veckan i samband med att jag fyllde år.
Den är gjord på druvorna Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (15%), Oseleta (10%) och Croatina (5%). Druvorna torkas i drygt tre månader och pressas vanligtvis i början på januari. Musten får ligga kvar i stål- och betongtankar tills den naturliga jäsningen börjar. Macerationen varar i två månader, varefter vinet pumpas över till stora fat av slavonsk ek. Det får sedan ligga i drygt fem år på dessa ekfat innan vinet buteljeras. Ytterligare ett år på flaska innan det anses redo för marknaden.
Den första kvällen häller jag upp två glas, som jag låter stå i två timmar i ett rum med stängd dörr. Det blir därmed knappt rumstemperatur på vinet.
En fantastisk doft slår emot mig då jag hämtar glasen. Hela rummet är fyllt av dessa magiska aromer. En mycket komplex doft. Massor av mörka körsbär av typen moreller, lite örter och kryddor, torkad frukt, katrinplommon, aningens, aningens vanilj och små, små pustar av kakao och lakrits.
Trots att det gått drygt åtta år sedan skörd och drygt tre år sedan det buteljerades upplever jag vinet fortfarande som ungt. Doftmässigt blommar det ut med två timmars luftning, men smakmässigt behöver det lite längre tid. Visst var det fantastiskt den första kvällen, men det hade tillkommit ytterligare minst en dimension kväll två.
Det blir en mäktig frukt- och bärattack i gommen. Generös på ett sätt, men samtidigt lite återhållsam. Lite svårt förklara det där. Mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, något svartavinbär, lite lingon, blåbär och hallon. Finstämda små nypor av örter och kryddor, mineraler av kalk och sten samt diskreta toner av torkad frukt. Här finns en bra syra och tanniner som smånafsar i munhålan. Lång och underbar eftersmak, där den bittra mörka chokladen, några droppar espresso och körsbärskärnor regerar över den söta, mörka frukten. Aningens svartpeppar precis i avslutet.
Betyg 5-
En alldeles strålande amarone, som trots sin ålder ännu inte nått sin topp. Dricks den idag så behöver den en ordentlig luftning. Den kommer att utvecklas fint de närmaste åren.
Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.
1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
- Pieropan, Massimago
2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
- Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico
3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
- Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Amarone Raimondi, Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar