2009 Chateauneuf-du-Pape, Le Vieux Donjon

Det vart lammytterfilé på Valborg. I den Sociala Distanseringens tidevarv, så var hustrun och jag de enda närvarande. Och då det kommer till lamm, så vill vi gärna dricka Chateauneuf-du-Pape. Jag hade också läst att just årgång 2009 överlag skulle vara nära sin peak. Inte så mycket att bråka om. Det fick bli vår sista flaska av den årgången från Le Vieux Donjon.

De senaste tre-fyra åren har vårt intresse för Ch9dP svalnat och därmed har det inte blivit så många nya inköp, men det finns några flaskor kvar i källaren från årgångarna 2009 till 2015 så ett par år till kan vi njuta av Ch9dP.

Just Le Vieux Donjon har vi ett särskilt gott öga till. Det är en Ch9dP som vi druckit flera årgångar av. Vad vi tyckt om dessa kan du läsa här: 2009, 2010, 2012 och 2013. 
Vinodlingarna ligger i området runt Cabrieres och Mont Redon, medans vinkällaren ligger mellan Chateauneuf du Pape och Courthezon. En av de ytterst få producenter i Chateauneuf-du-Pape som bara producerar ett enda rött vin. Allt druvmaterial som anses tillräckligt bra används. Resten ratas och säljs till negocianter. Druvmixen är 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre och 5% Cinsault. En stor andel av druvmaterialet avstjälkas före pressning. Hur stor andel är beroende på årgång. Mourvedre vinifieras för sig medan de övriga druvorna vinifieras tillsammans. Jäsningen äger rum på traditionella fyrkantiga, röda cementbehållare. Vinet lagras i 18 månader innan det buteljeras. 80% gör detta på Foudres (dvs stora ekfat) och resten på cementtankar.

Ett moget vin och visst är det så att detta vin har inte långt kvar till dess det peakar, men jag tror nog det kan hålla sig på den här nivån i flera år till. Kanske inte panikbråttom, men du som ligger på ett flertal flaskor ska nog knäcka någon den närmaste tiden för en egen avstämning.

En mogen, varm doft av en blandning bär som är såväl röda som mörka. Här finns ett stort inslag av provencalska örter, där särskilt tonen av lavendel utmärker sig. Lite pinjeskog och en försiktig ton från järnslöjdsalen noteras.

I smaken återkommer den varma, mogna bärkompotten. Det startar med lite rödare bär i form av hallon och jordgubbar, men dessa får efterhand sällskap av lite mörkare främst solmogna björnbär. Örterna och kryddorna tar stor plats, men inte för stor. Syran är fortfarande livaktig. Tanninerna har mjuknat, men bjuder ändå ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är längre än medel och lite småförförisk. Frukten, örterna och kryddorna sällskapar här med sötlakrits, mineraler läs sten och järn samt unset vanilj.

Ett fantastiskt vin helt enkelt. Helt på topp. Ibland är det värt att vänta ut ett vin!!
Betyg 5-
Vi betalade 349 kr på SB, då det begav sig. Jag ser att nu är det årgång 2017 som gäller och priset har blivit 398 kr.