Amarone 2011. Del 12. Amarone Raimondi

Dags för del nummer tolv i det här årets stora vinprojekt. Turen har nu kommit till att prova "Svensk Amaronen" dvs en amarone lagrad på svenskt ekfat.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Acinatico, Stefano Accordini- Brigaldara
- Checco, Damoli- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Roccolo Grassi
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006. De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en specialversion av en Amarone lagrad på svenskt ekfat. Den går under namnet Amarone Raimondi. Det svenska ekfatet tillverkas i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge och skickas ner till Valpolicella. De flesta åren har det varit Villa Monteleone som släppt till ett fat amarone, som tappats upp på detta 225-liter stora fat gjort på svensk ek.

Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2008 och 2009. Klicka på årtalet och du får mina nerpräntade tankar.

Årgång 2011 är precis som föregångarna gjord på amarone från Villa Monteleone. Det svenska ekfatet har skickats dit och sedan har Villa Monteleone fyllt upp det. I cirka 16 månader får amaronen så ligga på det svenska ekfatet innan det buteljeras och förses med specialtillverkade etiketter.

Druvmixen är den samma som i Villa Monteleones amarone dvs Corvina, Corvinone och Rondinella

Doften är rätt så stor med massor av mörk frukt. Här finns också en rejäl dos örter och kryddor samt en del toner från fathanteringen. På det hela en trevlig och amaronetypisk doft.

Smaken går lite i samma stil. De mörka frukten domineras av mörka körsbär som är förstärkta med björnbär, hallon och blå plommon i små väl avvägda doser. Precis som i doften återkommer örter och kryddor. Ett finstämt inslag av torkad frukt med katrinplommon, aningens russin och några fikon finns där, visserligen i mycket små doser men ändå klart förnimbara. En behaglig syra ger både friskhet och fräschhet. Tanninerna är närvarande, lite återhållsamma och bjuder ett försiktigt motstånd.

I den långa eftersmaken kommer mera frukt, örter och kryddor, men också mörk choklad, espresso, lakrits och vanilj. Inslaget ek är påtagligt främst i eftersmaken. Fast mera återhållsamt i årgång 2011 än vad jag tyckt mig känna i 2008 och 2009.
Alkoholen ligger på 15% och är riktigt hyfsat integrerat i frukten.
Den behöver ett par timmars luftning för att komma till sin rätt.
Betyg 4


Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Zenato