Amarone vecka 15. Svensk!

Nu tror ni väl att Vintankar fått dåndimpen, när vi börjat skriva om en svensk amarone, men frågan är om inte det vi drack till veckans CL-matcher är så nära en svensk amarone du kan komma.
Druvorna är naturligtvis inte odlade i Sverige. Namnet amarone är ju skyddat. Hur kan man ändå med lite fantasi kalla detta för en svensk amarone?
Här kommer historien.

Det finns ett gäng amaronenördar som 2005 bildade Clubamarone. Sällskapet är öppet för alla och medlemskapet är gratis. Vi på Vintankar anslöt oss 2006.
De allra nördigaste betalar en årsavgift på 1 500 kr för ett Guldmedlemskap. Med medlemsskapet följer en del förmåner bl a bra rabatter hos en del amaroneproducenter samt en special version av Villa Monteleones amarone.

2008 Amarone della Valpolicella Raimondi

Du som vill läsa lite mer än de kortfattade noteringar som följer nedan kan göra detta här.
Årgång 2008 är den första av det här projektet. 
Det svenska ekfatet tillverkades i Sverige av tunnbindaren Thorslundskagge under 2009. I november 2009 anlände det till Villa Montelone och Lucia tappade då över 225 liter Amarone (som fram till dess legat på fransk ek i 8 månader) till det svenska ekfatet. Vinet lagrades därefter på den svenska eken i ca 16 månader fram till försommaren 2011 då buteljering skedde. Därefter lagrades vinet 12 månader på butelj innan flaskorna transporterades upp till Sverige under september 2012 och därefter distribuerades till respektive guldmedlem i Club Amarone via Systembolaget.

Det gjordes av den här första årgången 276 fl. Vintankar lyckades komma över ytterligare två flaskor utöver den som följer med Guldmedlemsskapet. Vi hämtade våra flaskor hos Villa Monteleone när vi bodde där förra sommaren.

Druvorna som använts är Corvina, Corvinone och Rondinella.

Vi möts av en stor doft av körsbär, lite toner av russin och kakao.  En viss eldighet känner vi också. Eken gör sig påmind. Vi kan konstatera med en gång att det behövs mer tid för att den ska integreras. Här finns lite mörka eller dovare dofter av höstlöv och jord. Amaronesignalementet är ändå tydligt.


I munnen får vi ett ungt vin med en rund och fyllig smak, där alla bitar ännu inte fallit på plats. De söta mörka körsbären dominerar
Vi känner lite russinsmak (med betoning på lite), en del örter, gott om kakao, aningens vanilj och tydliga drag av ek.
En frisk syra och lite tanniner. Eftersmaken domineras av körsbären, kakaon och ekfat som inte integrerats i frukten (ännu).
Det här är lite annorlunda mot Villa Monteleones vanliga amarone. Vi har druckit flera olika årgångar, dock inte 2008:an.
"Svenskamaronen" har betydligt mer dofter och smak av ek.
Jag frågade Lucia i somras om jämförelsen mellan hennes egna amarone och "svenskamaronen". Hon svarade på ett mycket diplomatisk sätt att eken tar en större plats i den amaronen som legat på svenska ekfat. Hennes kroppsspråk uttryckte att det där var inte hennes favorit.
Även om vinet var för ungt och idag hade för mycket ek, så var det gott och spännande att prova. Det är också roligt med riktiga entusiaster som testar sina egna idéer och skapar något unikt. Vi hyllar därför Fredrik, Håkan, Martina m fl från Clubamarone, men framförallt Villa Monteleones ägarinna Lucia Raimondi, som släppte till vinet.

Hur som helst ska det bli spännande att följa de två återstående flaskorna. Det dröjer nog två år innan vi återupptar bekantskapen.

Betyg 4-