Bordeaux har jag aldrig riktigt kommit överens med. Precis som de flesta andra vinnördar har det under årens gång blivit några flaskor. De flesta gånger har det slutat med en besvikelse. Inte för att vinet varit dåligt utan mer "att var det inte mer än så här". Det hela kan ju bero på att jag dels saknar kunskap om Bordeaux och dels har en för tunn plånbok.
I källaren finns ett par Bordeaux-viner. Dom är inte många. De är köpta för några år sedan, när jag fortfarande gjorda några tafatta försök att hitta ett vin jag gillade. Nu har jag givit upp dom försöken och dom flaskor som finns kvar i källaren kommer att konsumeras de närmaste åren. I lördags till en grillad entrôte med rostade rotfrukter och svampsås drog vi korken ur den här flaskan.
En vingård med anor och en tusenårig historia. Det ursprungliga slottet byggdes mellan 1050 och 1090 av Garison de Lamarque. Samtidigt som kusinen Gaubert de Fumel deltog i korsriddarnas äventyr i Palestina. Familjen tvingades lämna ägorna under det hundraåriga kriget med England. Idag är det Pierre-Gilles Gromand d´Evry som har ansvaret för vingården. Mormodern Georgine de Fumel blev Makrisinnan av Evry genom giftemål.
Vin har det odlats på egendomen sedan 1400-talet. Från början var det bara för slottets egna behov. Familjen har på olika sätt under århundraden varit inblandade i Chateau Lamarques historia, men krig, Franska Revolutionen och andra oroligheter har gjort att engagemanget varierat. På 1960-talet vaknade egendomen till liv igen under Pierre-Gilles och hustrun Marie-Hélèn Gromand ledning. Dom är den 25:e generationen ägare och den 7.e generationens vinmakare.
Chateau de Lamarque ligger i området Haut-Médoc på den vänstra stranden av floden Gironde. Strax norr om Margaux och söder om Pauillac och Saint-Julien. Egendomen omfattar idag 48 ha.
Idag görs det tre olika viner. Chateau Cap de Haut, Donjon de Lamarque gjort på unga vinstockar och så huvudvinet Chateau de Lamarque, vilket är det vin vi dricker den här kvällen.
Vinet är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon 45%, Merlot 35% samt 10% vardera av Cabernet Franc och Petit Verdot. Vinstockarna är runt 40 år gamla. Vinet har tillbringat drygt ett år på en blandning av gamla och nya ekfat.
Det här är ett ganska hyggligt vin. Inte ett stort vin, men ändå gott och matvänligt. Jag håller det som ett av de bättre Bordeauxviner jag druckit de senaste åren, även om, som jag skrev ovan, det inte är så ofta viner från Bordeaux hamnar i våra glas. Det har så här 11 år efter skörd börjat få en del mognadstoner, men har många levnadsår framför sig.
Doften börjar med lite läder, jord och blyertspenna för att tämligen omgående låta de mörka bären ta över. Här finns också mer diskreta toner av kaffe, kakao och vinbärsblad. Ingen stor svulstig doft utan mer diskret charm.
I gommen känns det medelfylligt och det är de mörka bären som dominerar: svarta vinbär, blåa plommon, mörka körsbär och några skogsbär. Här finns lite örter och någon kryddighet. I eftersmaken kommer det mer mörka bär och kryddor, men det tillkommer aningens kakao och söt lakrits. Tanninerna finns där och är lite mer avrundade än tidigare, men ger sig definitivt tillkänna. Syran ger vinet en friskhet.
Betyg 4-
Vinet finns inte längre på SB. Vi betalade en gång i tiden runt 260 kr för vår flaska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar