Höstvädret börjar koppla sitt grepp om de nordhalländska bygderna där vi håller hus. Fortfarande är det förhållandevis varmt. När solen tittar fram blir det riktigt behagligt, men regnvädren har nu börjat avlösa varandra. Vinden tar i allt mer. Det mesta från trädgårdslandet är omhändertaget. Det börjar bli rätt trevligt att mysa inomhus. Fast grilla utomhus funkar fortfarande. Vi hade lagt en ytterfilé från ett vildsvin i marinad som vi sedan la på grillen. Ugnstekte potatisklyftor, lök, svamp och zucchini. Ur källaren plockade vi upp en flaska Chateauneuf-du-Pape.
Jag har tidigare bloggat mina tankar om årgång 2007 för Tradition och A La Gloir d mon Grand-Père. Det var ju några år sedan, så frågan är hur har Chante Le Merle utvecklats?
Det korta svaret blir bara bra.Färgen går i mörk rubinröd ton med lite brunaktiga tegelstråk.
Doften är lite dov och kanske inte är så stor, men ändå tydlig och utvecklad. Det startar med tobak, jord och läder, som rätt omgående får sällskap med en blandning mogna röda och mörka bär. Här finns gott om örter och kryddor, men även en försiktig ton av viol.
I munnen är det lite piggare än vad doften indikerade. Här finns mogna bär såsom skogshallon, tranbär, vinbär (både svarta och röda) och några körsbär. Lite torkad frukt av ett lite mörkare slag. Örter och kryddor finns det gott om, där lavendel och svartpeppar sticker ut. En liten fin syra skapar friskhet bland de mogna bären. Tanninerna är mjuka och behagliga. Betydligt mer avrundade och mjuka mot när vinet var ungt, men bjuder trots allt ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är lång och här känns frukten mer mörk. Örterna återkommer och sällskapar med lite mörk choklad, sötlakrits och violer och rosor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar