Amarone 2011. Del 19 och 20. Amarone Riserva Corteforte och Amarone Riserva Tenute Falezza

Dags för del nummer 19 och 20 i det här årets stora vinprojekt. Den här veckan har vi provat två 2011:or. Båda är klassade som Riservor. Producenter är Corteforte och Tenute Falezza.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:

- Acinatico, Stefano Accordini

- Accordinis Il Fornetto

- Allegrini
- Brigaldara

- Campo Leon, Latium Morini
- Checco, Damoli
- Inferi från Brunelli

- Masi Costasera

- Massimago
- Monte Santoccio

- Musella Riserva
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato

- Zymé
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala. Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Del 19 Amarone Riserva, Corteforte

Dom flesta som besöker den lilla orten Fumane hamnar förr eller senare på den underbara restaurangen Enoteca della Valpolicella och då befinner du dig faktisk där Corteforte ligger. Deras historia går tillbaka till 1500-talet. Idag omfattar ägorna bl a 3 ha vinodlingar, som alla ligger runt Corteforte. Vin under eget namn har dom gjort sedan 1993. Idag omfattar vinportföljen: två IGT Rosso, Ripasso, 4 olika amarone, Amandorlato samt Recioto.

Vinet är gjort på druvorna Corvina och Corvinone (65%), Rondinella (15%), Molinara (5%) och 15 % från lokala druvor (Dindarella, Oseleta och Pelara), som vuxit på en sydvästlig sluttning på en höjd av 150-300 m över havet. Jordmånen är vulkanisk med röd sten och kalksten.
Druvorna torkas upp till fyra månader innan de pressas. Vinet får tillbringa det första året på ståltankar för att sedan pumpas över till stora ekfat, där det får ligga i cirka tre år innan det buteljeras.

Vinet är lite småstramt och bjuder inte riktigt upp. Inte dåligt på något vis, men jag får inte den komplexiteten och det djupet jag förväntar mig av en riktigt bra Amarone.

Doften är väl i och för sig som den ska vara med fina mörka bär, kryddor, kakao och någon twist av torkad frukt.

Det är när jag smakar på vinet som det infinner sig en liten besvikelse. 

Visst finns här mörk frukt från körsbär, blåa plommon och skogsbär, men inte det djupet och den intensiteten som jag förväntar mig av en Riserva. Lite så var det för tre år sedan, då jag drack 2008:an, men då växlade vinet verkligen upp dag två. Den här gången händer inte detta. Inslaget av örter och kryddor tar en stor plats och låter inte frukten få den plats den ska ha. Eftersmaken är medellång. Frukten känns alltjämt lite återhållen, mera örter och kryddor som får sällskapa med mörk choklad, espressokaffe och sötlakrits.

Betyg 4-
Det kan vara så att vinet behöver ytterligare några år för att mogna och släppa fram frukten.

Min flaska är köpt på SB för 685 kr.

Del 20: Amarone Riserva, Tenute Falezza

Detta är för mig en helt ny bekantskap och som det visar sig en mycket angenäm sådan, men först lite om producenten.

1974 köpte Luigi Falezza den här vingården som ligger strax nordost om Verona inom området Valpantena.. Han är själv uppvuxen i dom här trakterna. Efterhand har det köpts några vinfält så att verksamheten idag omfattar 12 ha fördelade på tre olika områden. San Felice är 6 ha stort och ligger runt själva vineriet. Tenuta di Marcellise och Tenuta di Mezzane på vardera 3 ha och belägna lite längre österut i Valpolicella.

I produktionsportföljen finns två vita viner varav ett sött, två olika amarone varav en riserva, ripasso, superiore, recioto samt tre IGT-viner.

Vi dricker deras Riserva, som dom är mycket stolta över eller som dom uttrycker det på sin hemsida "This wine is the pride and joy of the Falezza family". Den är gjord på druvorna Corvina (60%), Corvinone (20%), Rondinella (15%) och Oseleta (5%), som vuxit på de bästa lägena på deras vingårdar. Druvorna torkas i ca tre månader, vinet har fått jäsa på ståltankar (30 dagar), 48 månaders lagring på nya 225-liters barriquer innan det buteljerades.

Den här amaronen tar oss med storm. Riktigt förbaskat god helt enkelt. Det är ett kraftfullt vin med stor intensitet, djup och härlig komplexitet. Vinet har nått en bra mognad och jag tror inte det kommer att utvecklas så mycket mer, men å andra sidan behövs det inte när det smakar så här gott. Det kommer säkert hålla sig på den här nivån i flera år framöver.

En stor och fullmatad doft når oss tämligen omgående. Det börjar med lite läder och jord, men rätt omgående tar de ljuvliga mörka bären över. Strax därpå ger sig den torkade frukten tillkänna i sällskap med lite örter, kryddor och kakao. Vi tar en liten sniff emellan varje klunk vi dricker.

Doften är stor och skickar signaler om vad vinet har att erbjuda, men ändå är det när vi tar första klunken som vi ställer oss upp och gör vågen. Fantastisk, magisk och försätter oss nästan i trans. Det börjar med söta, mogna, mörka körsbär och tar oss vidare till solmogna björnbär, mogna blåa plommon och skogsbär. En underbar mogen frukt. Strax därpå lite torkad frukt i form av fikon, aningens russin, dadlar och katrinplommon. Så ansluter det en fin ört- och kryddsamling i små, eleganta doser. Alldeles sammetslena tanniner och en trevlig syra som ger friskhet. Slutligen en eftersmak som varar en evighet. Det tillkommer här några enstaka droppar espresso, lite mer mörkchoklad, någon körsbärskärna och hela tiden den mogna bärfrukten spetsad med någon örtighet.

En stor Amarone. Ska jag vara riktigt petig hade tanninerna gärna fått vara aningens mer närvarande för att det skall vara en perfekt amarone.

Detta är en riktig kontemplationsamarone eller som sällskap till en CL-match. Svår att kombinera med mat, men perfekt till hårdostar.

Betyg 5-

Min flaska köptes på SB:s beställningssortiment. Priset var 945 kr. Nu är det rapporterat som slutsålt.

Smakar det så kostar det, men för amaronenördar som hustrun och undertecknad är det absolut värt sitt pris. Vi drack det under tre kvällar och vilka kvällar det blev. Vi ser det också som så att inga vinresor, inga restaurangbesök eller besök på vinbarer sedan mitten på mars. Vi har ganska ihärdigt respekterat en Social Distansering och som kompensation kostar vi på oss ett vin som detta.

En rejält vaxad kork innebär lite mer bök när korken ska dras. Flaskan var därtill av det mer tyngre slaget. Nästan dubbla vikten mot en vanlig flaska. Jag har svårt att förstå vitsen med att göra på detta viset. Tror dom att kunden ska uppleva vinet mer exklusivt??

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Campo Leon, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico, Tenute Falezza

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Allegrini, Casa dei Bepi, Corteforte, Checco Damoli, Costasera (Masi), Il Fornetto, Musella, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé